ATT UPPMÄRKSAMMA ANDRA(S) KVINNOR

STOCKHOLMS UNIVERSITET Statsvetenskapliga institutionen Masteruppsats Vt. 2009 Författare: Hanna Sjögren Handledare: Maud Eduards Framlagd: 2009-09-08 ATT UPPMÄRKSAMMA ANDRA(S) KVINNOR Konstruktioner av jämställda nationella identiteter inom svenskt partianknutet bistånd

Innehåll Innehåll... 1 1. Inledning... 2 Att konstruera nationella identiteter i biståndssammanhang... 2 Uppsatsens syfte och frågeställningar... 4 Analytiskt fokus på konstruktioner av Vi... 5 Bakgrunden till PAO-biståndet... 6 Forskningssammanhang... 8 2. Metodologiska utgångspunkter... 9 Jämställdhet och kvinnor inom svenskt bistånd vita män räddar bruna kvinnor från bruna män?. 10 Metod- och materialdiskussion... 13 Att få syn på det som tas för givet... 15 Utveckling av analytiska verktyg... 17 3. Konstruktioner av jämställda nationella identiteter... 20 Analysens uppläggning... 20 Kategorisering: Jag tycker att kvinnorna är bärare av allt... 20 Hierarkisering: Vi bygger demokrati... 27 Särskiljande exkludering: Vi arbetar för europeisk utveckling... 37 4. Avslutning: En kritik av (svenska) välvilliga intentioner... 44 Material- och litteraturförteckning... 47 Böcker och artiklar... 47 Offentligt tryck... 49 Primärmaterial... 49 Bilaga 1: Intervjuguide... 50 1

1. Inledning Att konstruera nationella identiteter i biståndssammanhang Genom kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte genomförs utbildningsdagar om hur vi i Sverige arbetar med jämställdhet, kvinnor i politiken samt kvinnligt ledarskap. 1 30 kvinnor har utbildats i de grundläggande kommunalpolitiska aspekterna för att på ett aktivt och frimodigt sätt kunna delta i politiska aktiviteterna [sic!] och även kandidera till politiska poster på olika nivåer. 2 De inledande citaten ovan är hämtade från verksamhetsplanerna för två av de sju Sidafinansierade organisationer som har koppling till de svenska riksdagspartierna. I citaten kan man skönja hur de svenska organisationerna inför sina projekt konstruerar en bild av sig själva - i relation till mottagarorganisationerna - som kunniga gällande jämställdhet och i att utbilda kvinnor inom politisk representation. Sedan 1996 har jämställdhet varit en tydlig profilfråga för det svenska biståndet. Genom ett riksdagsbeslut samma år lades ett jämställdhetsmål till de övriga fem målen inom svenskt bistånd. Jämställdhet finns också med som ett huvuddrag i Gemensamt ansvar. Sveriges politik för global utveckling (PGU). 3 Under 1995 togs ett riksdagsbeslut om att skapa en stödform som möjliggjorde för partier med mandat i riksdagen att med Sida-finansierade projektmedel verka för att bygga upp partisystem i Östeuropa och i utvecklingsländer genom så kallade partianknutna organisationer (PAO). 4 Dessa organisationer, av vilka två citeras ovan, skall enligt ett regeringsbeslut från 1998 också arbeta med att särskilt uppmärksamma kvinnor i sina projekt. 5 Jämställdhet har i flera sammanhang under de senaste decennierna kommit att knytas till den svenska nationella självbilden och bidragit till konstruktionen av Sverige som nation. 6 konstruktionen av nationen, nationsbygget, konstruerar samtidigt gränsdragningar och uteslutningar av dem som avviker och inte passar in i berättelserna om det gemensamt nationella. 7 Bilder av Sverige skapas utifrån gränsdragningar baserades bl.a. på föreställningar om kulturella, religiösa Men 1 Verksamhetsplan 4, Olof Palmes Internationella Center, sid. 200, mina kursiveringar 2 Verksamhetsplan 1, Centerns Internationella Forum, sid. 34, mina kursiveringar 3 Odén (2006), sid. 123, 193 4 De aktuella partianknutna organisationerna är Centerpartiets Internationella Stiftelse (CIS, för Centerpartiet), Insamlingsstiftelsen Green Forum (GF, Miljöpartiet), Olof Palmes Internationella Centrum (OPC, Socialdemokratiska Arbetarpartiet), Jarl Hjalmarsson Stiftelsen (JHS, Moderata Samlingspartiet), Kristdemokratiskt Internationellt Center (KIC, Kristdemokraterna), Swedish International Liberal Centre (Silc, Folkpartiet Liberalerna) och Vänsterns Internationella Forum (VIF, Vänsterpartiet). 5 Uggla et al. (2000), sid. 1 6 Johansson (2008), sid. 116 7 Lundberg & Tydén (2008), sid. 16 2

och värderingsmässiga likheter och skillnader. 8 Föreställningar om gemenskap grundad i nationen reproducerar också skillnader och likheter med utgångspunkt i flera andra kategorier, där kön och ras är de två kategorier som särskilt undersöks i denna uppsats. Jag argumenterar för att då jämställdhet formellt fördes in som ett nytt mål för svenskt bistånd 1995 fanns det anledning till både glädje och oro för feminister som kämpar för att synliggöra kvinnors och mäns olika villkor inom olika policyområden och kontexter. Anledning till glädje över beslutet - menar jag - var att det nya biståndsmålet kunde ses som en formell markör för att lyfta upp frågor om jämställdhet på dagordningen för svenskt bistånd. Anledningen till oron har att göra med att jämställdhet under senare år kommit att konstrueras som en markör för nationens gränser - som dragits mellan jämställda svenskar och ojämställda andra. 9 8 Mattson (2004), sid. 135 9 Se t. ex Bredström (2006), de los Reyes & Molina (2006), Eduards (2007) och Towns (2002) 10 Exempelvis de los Reyes & Molina (2006) och Dahl (2005) 11 Se t. ex Towns (2002) för ett likande resonemang 12 Jfr. Bredström (2006), sid. 183 3 Många feministiska forskare har tidigare studerat hur jämställdhetsbegreppet fått markera skillnader mellan invandrare och svenskar inom landets gränser, där problem med ojämställdhet har placerats hos andra grupper än den som uppfattas som etniskt och kulturellt svensk. I den här uppsatsen ställs istället kritiska frågor om konstruktionen av jämställdhet i biståndsprojekt som finansieras av svenska staten. Hur identiteter skapas är inte på förhand givet utan varierar på olika sätt i olika kontexter. Ett flertal forskare 10 har visat hur konstruktionen av jämställdhetsbegreppet i den svenska kontexten bygger på en indelning av människor i kategorier utifrån kön och ras /etnicitet. Men hur konstrueras detta begrepp inom svensk biståndspolitik? Kvinnor har ofta gjorts till vikiga symboler för kolonialismen, nationsbyggande och nationell identitet samtidigt som jämställdhet på senare år har kommit att utgöra en betydelsefull markör för svensk nationell identitet. Med detta som grund menar jag att meningsskapande kring jämställdhet och att särskilt uppmärksamma kvinnor inom PAO-verksamheten bör undersökas utifrån teorier som problematiserar bistånd, svensk nationell identitet och dess koppling till rasifierade och könade idéer om nationen. 11 Vad händer när frågor om jämställdhet och kvinnors närvaro anammas på officiell nivå inom svenskt bistånd? Premissen i den här uppsatsen kan sägas vara att nationalitet, kön och ras är sociala konstruktioner och att de artikuleras tillsammans, men på olika sätt i olika kontexter. 12 Anna Bredström menar att betydelser av nation (med utgångspunkt i kultur) och ras (med utgångspunkt i biologi) skapas på snarlika sätt. Hon skriver att [f]öreställningar om kulturellt

beteende har alltid varit en central komponent av rasismens idé om biologiska skillnader på samma sätt som den kulturella rasismen oftast hänvisar till ett statiskt kulturbegrepp som påminner om biologisk determinism. 13 På samma sätt som föreställningar om nation och ras bör undersökas tillsammans, bör konstruktioner av och föreställningar om kön också inkluderas i studiet av nationalistiska och rasistiska ideologier. Inspirerad av Ann McClintock hävdar jag att vi inte kan förstå nationalistiska ideologier utan att ta hänsyn till att nationen är könad. 14 De bilder, symboler och begrepp som används för att skapa och legitimera nationen hämtas ur föreställningar om naturliga uppdelningar av människor i grupperna män och kvinnor. 15 Utgångspunkten i den här uppsatsen är att identitetsskapande processer sker på ett visst sätt vid en viss tidpunkt vilket ( ) skär av alternativa möjligheter. 16 I de skeenden som bidrar till att konstruera identifikation och främlingskap mellan individer och grupper av människor ryms inkluderings- och exkluderingsmekanismer med reella konsekvenser för vilka subjekt och berättelser som blir legitima vid en viss tidpunkt. 17 Jag argumenterar för att konstruktioner av nationell identitet sker relationellt genom könade och rasifierade kategorier, föreställningar och processer. Anna Bredström menar att ( ) one part of this relationship often remain[ed] unmarked. Hence, much less attention has been given to the interrogative of whiteness or, let s say, Swedishness as making up an ethnic or racial identity than to the ethnicity of ethnic minorities, migrants or black people. 18 I den här uppsatsen läggs fokus på att skapandet av svenskhet oftast passerar obemärkt. Uppsatsens syfte och frågeställningar I uppsatsen studeras hur svenska nationella identiteter konstrueras i PAO:s biståndsarbete för jämställdhet, och med att särskilt uppmärksamma kvinnor. Syftet fokuserar på hur dessa föreställningar, sammanlänkade med idéer om kön och ras, etableras och upprätthålls inom 13 Ibid., sid. 187. Rasbegreppet förknippas ofta med biologi och begreppet ras är vanligare i engelskan, medan begreppet etnicitet oftare används i svenskan. I denna uppsats används begreppet ras oftare än etnicitet. Irene Molina och Paulina de los Reyes argumenterar för att etnicitetsperspektivet många gånger är otillräckligt, eftersom det bidrar till att framställa rasism som ett isolerat problem, skilt från vanliga människor och vardagliga situationer. Problem där människor diskrimineras på grund av hudfärg eller ursprungsland beskrivs som etnisk diskriminering, vilket de menar är att osynliggöra grunden för särbehandlingen. Valet att använda begreppen ras och rasifiering handlar om att jag vill kalla företeelser där människor och grupper diskrimineras och förtrycks genom förgivet tagna uppdelningar vid dess rätta namn nämligen rasism (de los Reyes & Molina 2006). Rasism kan i sin tur grunda sig på idéer om socialt konstruerade skillnader utifrån exempelvis geografisk plats, religion, biologi, kultur och nation (Mattson 2001b, sid. 22). 14 McClintock (1995), sid. 359 15 Det finns naturligtvis även andra kategorier och maktrelationer som har betydelse för konstruktionen av nationella identiteter, där heteronormativa kärnfamiljer är ett exempel, jfr. Bredström (2006), sid. 194. 16 Winther Jørgensen & Phillips (1999/2000), sid. 45 17 Ibid. 18 Bredström (2008), sid. 83 4

PAO-biståndet. Ett kompletterande syfte är att lyfta fram ambivalenser i konstruktionen av dessa identiteter, för att visa att organisering kring andra identiteter är möjligt. På det här sättet vill jag ifrågasätta förgivet tagna identiteter och sätta in dem i ett sammanhang där olika aspekter av identitetskonstruktioner inom bistånd kan diskuteras. I uppsatsen ställs en första övergripande fråga om vilka föreställningar PAO konstruerar om jämställdhet och kvinnor inom PAO:s lokala samarbetsorganisationer och hur dessa föreställningar bidrar till att konstruera nationell identitet hos de svenska organisationerna. Den andra övergripande frågan som ställs avser att besvara hur relationen konstrueras mellan parterna i PAO:s biståndsprojekt. Analytiskt fokus på konstruktioner av Vi I den här uppsatsen vänds den analytiska blicken mot de föreställningar som skapar och befäster konstruktionen av Vi inom PAO-biståndet. Därmed undersöks på vilka sätt konstruktioner av Vi får följder för vilka identiteter och berättelser som kan artikuleras och begripliggöras. Således menar jag att socialt konstruerade identiteter som skapas diskursivt får reella konsekvenser för människor. Med andra ord påverkar språkliga praktiker människors levnadsvillkor. Flertalet tidigare studier fokuserar på den Andre, istället för att sätta konstruktionen av Vi i centrum för analysen. 19 Den postkoloniala feministen Gayatri Chakravorty Spivak diskuterar kritiskt i essän Kan den subalterna tala? hur flera västerländska filosofer och teoretiker misslyckats med att reflektera och ifrågasätta den intellektuelles historiska roll i kunskapsproduktionen. 20 Spivaks diskussion, i anslutning till den franska filosofen Jacques Derridas kritik av europeisk etnocentrism i konsoliderandet av den Andre 21, är en kritik av de studier som fokuserar på att försöka låta den Andre tala, eftersom det med Derridas och Spivaks resonemang osynliggör villkoren för möjligheten att tala och bli lyssnad på. (Naturligtvis menar inte Spivak att den subalterna skall ignoreras, men hennes resonemang problematiserar möjligheterna att skapa förutsättningar för att lyssna när den subalterna talar.). Jag tolkar den diskussion som Spivak för i anslutning till Derridas dekonstruering av relationen mellan den intellektuella och den Andre som en stark kritik av hur betydelser av den Andre konsoliderats av västerländska intellektuella. Spivak tycks i anslutning till detta föreslå att vi bör arbeta vidare med hur mekaniken i konstruktion av den Andre sker, snarare än åberopande av autenticitet hos den Andre. 22 Denna diskussion har 19 Se Mattsson (2004) 20 Spivak (1988/2002), sid. 82 21 Ibid., sid. 118 22 Ibid., sid. 119 5

inspirerat mig eftersom den sätter konstruktionen av Vi i fokus för en studie av hur konstruktioner av ras och kön verkar, medan den samtidigt ger en fingervisning om vilken riktning en sådan analys bör ta. Kulturgeografen Katarina Mattsson poängterar i artikeln Vit rasism vikten av att studera hur vita människors liv och livsvillkor präglas av rasism för att synliggöra maktrelationer mellan ett normerande Vi och alla andra, både i Sverige och i övriga världen. 23 Hennes uppmaning bygger på kritik av tidigare rasismforskning som riktat blicken mot konstruktionen av den Andre istället för på hur Vi:et konstrueras. I den här uppsatsen försöker jag att följa hennes uppmaning. Det kan dock inte nog understrykas att konstruktionen av Vi utgör en mycket heterogen och splittrad sammansättning lika konstruerad som de Andra. Förståelsen av Vi:et och de Andra i den här uppsatsen skall ses som analytiska kategorier och inte som statiska eller essentiella. I uppsatsen tolkas meningsbildande utsagor, formulerade av PAO, om vilka Vi är. I uppsatsen används företrädelsevis begreppen könad och rasifierad när kategorier, föreställningar och processer som kan kopplas till svensk nationell identitet och skapandet av Vi undersöks. Användningen av dessa begrepp avses lyfta fram hur kategorier som kopplas till kön och ras är socialt konstruerade och alltså inte till en uppdelning baserad på essentiella skillnader mellan olika grupper. Begreppen rasifierad och könad åsyftar att det handlar om processer genom vilka människor tillskrivs skillnader. Uppdelningar av människor med utgångspunkt i ras och kön utgör grundläggande, men socialt konstruerade, tankestrukturer där dessa uppdelningar befästs och legitimeras genom bl.a. modern vetenskap och filosofi. 24 Irene Molina och Paulina de los Reyes menar att ( ) rasifieringsprocessen [är] associerad till en essentialistisk människosyn som legitimerar den sociala rangordningen utifrån en föreställning om människors väsenskilda och oföränderliga olikheter. 25 Jag menar att ett liknande resonemang går att använda för de processer som skapar människor i två olika kön. 26 Bakgrunden till PAO-biståndet Beslutet att 1995 införda en ny svenskfinansierad biståndsform 27 föregicks av en utredning ledd av folkpartisten Hadar Cars som menade att det vore betydelsefullt att stödja partier och 23 Mattsson (2004), sid. 129 24 Jfr Mattson (2001b), sid. 37 25 de los Reyes & Molina (2006), sid. 294 26 Jfr Carbin (2005), sid. 86 27 Bistånd är ett ord som i stort sett inte längre används i de av Sida-finansierade projekt som riktar sig till utvecklingsländer samt till länder på västra Balkan och i Östeuropa. Istället har ordet utvecklingssamarbete kommit att dominera. Införandet av partnerskapsbegreppet inom svenskt bistånd har dock kritiserats av forskare inom det postkoloniala fältet därför att det fortsätter att bygga på stereotypa föreställningar om skillnader mellan dem som ger 6

partisystem som ett led i uppbyggnaden av stabila och livskraftiga demokratier. 28 Under 1998 infördes i riktlinjerna en betoning på att biståndsformen särskilt skall rikta sig till kvinnor. 29 Stödet har beskrivits som unikt i svenskt utvecklingssamarbete, då riktlinjerna för hur arbetet ska gå till är oprecist hållna (i jämförelse med stöd till organisationer eller stiftelser som inte tillhör riksdagspartierna). Sida har inte några möjligheter att på lång sikt dra in bidraget eftersom förmedlingen av medel bygger på antal mandat i riksdagen och inte, som i andra samarbeten med biståndsorganisationer, på hur väl och effektivt arbetet genomförts. 30 Det partianknutna biståndet har under de senare åren fått nära på dubblade anslag och beskrivs som relativt lyckat i de utvärderingar som gjorts på uppdrag av Sida. 31 Politiska partier beskrivs både av Utrikesdepartementet och Sida som viktiga i arbetet för att stärka demokratiska partier och demokratiska partisystem i utvecklingsländer samt på Västra Balkan och i Östeuropa. 32 Beslutet att initiera stödet togs av Sveriges riksdag. Beslut om höjningar i anslag tas också av riksdagen. Lite tillspetsat kan man säga att stödet till PAO beslutas av dess egna partiorganisationer, en omständighet som också kan göra biståndsformen intressant att studera. Det finns också en poäng att studera PAO med anledning av att biståndsformen inte har undersökts tidigare i Sverige, förutom i de utvärderingar och översyner som gjorts av statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala Universitet (2000) och Kollegiet för utvecklingsstudier vid Uppsala Universitet (2004). Dessa rapporter saknar dock ansatser som problematiserar nationella identitetskonstruktioner, vilket är denna uppsats huvudsakliga fokus. 33 och dem som mottar biståndet. I den här uppsatsen används bägge orden för att beskriva samma sak, nämligen skattefinansierade bidrag till länder på Västra Balkan, i Östeuropa och i utvecklingsländer. Anledningen till att bägge orden används har att göra med vilka olika ord PAO själva använder för ovan nämnda företeelse. I vissa fall är ordvalet gjort med tanke på läsvänligheten, jfr. utvecklingssamarbetsformen och biståndsformen. 28 Uggla et al. (2000) Även om de partianknutna organisationerna i Sverige inte arbetat med biståndsmedel under särskilt lång tid har liknande former för bistånd funnits betydligt längre i länder som Tyskland, England och USA 29 Förutom kvinnor utgör ungdomar och förstagångsväljare de prioriterade målgrupperna inom denna form av utvecklingssamarbete. 30 Uggla et al. (2000) Samt uppgifter från ansvarig handläggare på Sida, 2 mars 2009. 31 Uggla et al (2000) och Öhman et al. (2004) 32 Sida (2006) Anvisningar för stöd genom svenska partianknutna organisationer (PAO) till demokratiuppbyggnad i utvecklingsländer och i länder på Västra Balkan och Östeuropa. 33 Det bör också i sammanhanget poängteras att denna partipolitiska biståndsform inte innebär samma möjligheter till styrning som andra Sida-finansierade biståndsformer, vilket i sig kan utgöra en motivering till att studera den här typen av bistånd. Avsaknaden av detaljerad styrning kan göra att tolkningsramarna för denna biståndsform är vidare i jämförelse med andra stödformer. Detta är dock något som snarare är intressant empiriskt än teorietiskt och avsikten här är inte att i det här sammanhanget studera olika styrformer och dess effekter (även om jag också ser organisation och styrning som rasifierade och könad). 7

Forskningssammanhang Att bistånd, eller utvecklingssamarbete som det numera kallas, har vuxit fram sedan tiden för avkolonialiseringen, kan problematiseras med hjälp av postkoloniala analyser som ( ) syftar till att utreda verkningarna av koloniala processer. 34 Postkoloniala analyser väver på detta sätt in både historiska processer och nutida skeenden i studier av både globala och lokala fenomen genom att koppla kolonialismens historia till modernitetens projekt. Genom att sätta identitetsprocesser i fokus för postkoloniala studier möjliggörs analyser av maktkodade relationer där skapandet av identiteter kring kategorier som kön, nation, och ras går in i varandra. Uppsatsen kan ses i relation till studier som sätter in Sverige, svensk jämställdhetsdiskurs och svenskfinansierat utvecklingssamarbete i en postkolonial kontext. 35 I likhet med dessa studier vill jag nyansera bilden av Sverige som världens mest jämställda land och på de svagas sida i utvecklingssamarbeten med hjälp av postkolonial feministisk teori. Det forskningssammanhang som uppsatsen relaterar till ställer kritiska frågor om vilka maktordningar som upprättas och lämnas oemotsagda genom identitetsskapande, när mål om jämställdhet och att kvinnor skall uppmärksammas institutionaliseras inom den etablerade biståndspolitiken. Som feministisk student anser jag att det är viktigt att problematisera på vilka sätt könade och rasifierade kategorier skapas och upprätthålls. Flera forskare inom postkolonial feministisk teori har tidigare visat att dessa begrepp är beroende av både omgivande kontext och tidigare historia. Denna uppsats ansluter sig till den kritik av tidigare svensk feministisk forskning och jämställdhetspolitik som bland annat framförts av Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari. 36 De lyfter fram intersektionslitet som teoretisk ram för att analysera hur flera maktdimensioner, såsom klass, kön och ras /etnicitet går in i varandra, och hur de varierar i tid och rum. Studier och teorier inom fältet postkolonial feministisk teori är viktiga för denna uppsats. Inom dessa teoretiska fält problematiseras och synliggörs exempelvis skillnader inom gruppen kvinnor; dessutom ifrågasätts hur och på vilka sätt konstruktionen av första och tredje världens kvinnor sker. 37 Den postkoloniala feministen Gayatri Chakravorty Spivaks arbete med att dekonstruera, destabilisera och omdefiniera andras teoretiska arbeten utifrån en kritisk position, där bl.a. representation, våld och privilegier i postkoloniala maktrelationer fokuseras, har varit viktiga för 34 Berg (2007), sid. 41 35 Se t. ex de los Reyes, Molina & Mulinari (2006), McEachrane & Faye (2001), Berg (2007) 36 de los Reyes, Molina & Mulinari (2006) 37 Se Berg (2007), sid. 49 8

arbetet med denna uppsats. 38 I Spivaks arbete finns bl. a. banbrytande tankar om hur kvinnor i tredje världen representeras i västerländsk kunskapsproduktion. De feministiska teoretikerna Chandra Talpade Mohanty 39 och Caren Kaplan 40 erbjuder också olika sätt att problematisera de försök som gjorts att, i feminismens namn, hävda likheter och gemensamma erfarenheter som gäller för alla kvinnor, oavsett ras /etnicitet, klass och sexualitet. Precis som Mohanty och Kaplan är jag kritisk mot att tala om gemenskaper där alla kvinnor ingår och menar att detta är svårt med tanke på de positioner som exkluderas i en sådan beskrivning. Livsvillkor ser olika ut för olika kvinnor och olika kvinnors subjektskap får olika legitimitet i kunskapsproduktionen. Att skriva om världens kvinnor som en förenad enhet kan vara problematiskt av flera skäl, vilket bl.a. flera postkoloniala teoretiker påpekat. Med Mohantys ord kan man säga att [f]eministiska analyser som försöker överskrida nationella, rasmässiga och etniska gränser producerar och reproducerar skillnader på olika sätt. Denna kodifiering av skillnader sker genom en naturalisering av analytiska kategorier som antas ha tvärkulturell giltighet. 41 Mohanty är bl. a. kritisk till begreppet systerskap såsom det kommit att användas av många feminister i Väst. Hon pekar på flera problem som uppstår i försöken att producera ett universellt systerskap. I Mohantys analys leder detta till en blindhet för den historiska kontexten bakom begreppet, där hänsyn varken tas till att imperialism eller kolonialism format olika kvinnors föreställningar och praktiker, och bidragit till att skapa ojämlika relationer mellan kvinnor. 42 I denna uppsats positionerar jag mig i förhållande till statsvetenskaplig forskning som studerar partier och partianknutna organisationer. I de tidigare studier som gjorts av PAO problematiseras varken biståndsformen i någon större utsträckning eller konstruktionen av svenskhet i globala biståndssammanhang. 43 2. Metodologiska utgångspunkter För den som bygger upp och genomför en studie med hjälp av diskursanalytiska ansatser är en viktig utgångspunkt att sammanlänka den teoretiska ramen med metoder för analysen. I den här uppsatsen presenteras teori-, metod- och materialdiskussion samlat i detta kapitel med rubriken 38 Se Spivak (1996) 39 Mohanty(2003) 40 Kaplan (1994) 41 Mohanty (2003), sid. 126 42 Ibid., sid. 130 43 Se t. ex Uggla, Fredrik et al. (2000) och Öhman et al. (2004) 9

Metodologiska utgångspunkter. Valet att göra detta beror på det med uppsatsens diskursteoretiska ansats inte går att göra någon skarp distinktion mellan dessa uppsatselement. Val av forskningsproblem, teori, metod, analysverktyg och material hänger för mig samman. De metodologiska utgångspunkterna nedan är tänkta att fungera som ingångar för att på olika sätt belysa forskningsproblemet och uppsatsens frågeställningar. När jag i nästa kapitel presenterar analysen kommer ytterligare teoretiska resonemang att vävas in och lyftas fram för att fördjupa analyserna. Jämställdhet och kvinnor inom svenskt bistånd vita män räddar bruna kvinnor från bruna män? Trots att Sverige aldrig varit någon betydande kolonialmakt i formell mening, menar redaktörerna för antologin Sverige och de andra -postkoloniala perspektiv att även Sverige har formats av kolonialismens historia och varit en del av en situation där Europa uppträder som ett globalt centrum varifrån kunskap och makt utgår. 44 Skribenterna i antologin vänder blicken mot Sverige och placerar in landet i ett postkolonialt sammanhang. Ett bidrag, skrivet av Maria Eriksson Baaz, behandlar exempelvis förståelser av motstridiga identiteter kring svensk nationalitet i biståndssammanhang. Eriksson Baaz skriver att Sverige i biståndssammanhang ofta placeras utanför den koloniala historien där [s]venska biståndsgivare framställer sig ( ) som mindre paternalistiska och mer respektfulla i relation till sina samarbetspartners. 45 Trots detta menar hon att svenskhet ofta definieras i relation till koloniala stereotyper. I en artikel om konstruktionen av kön och ras /etnicitet i antologin Maktens olika förklädnader - kön, klass och etnicitet i det postkoloniala Sverige, skriver Susanne Johansson & Irene Molina att [s]åväl rasism som patriarkat har onekligen varit olika pelare i den vita mannens envälde. Nationalismen, nationalstatens ideologiska grund, byggdes upp med hjälp av påtvingade gränsdragningar som i väldigt stor utsträckning legitimerades med hjälp av rumsliga sexualiserade och rasifierade diskurser. 46 Förutom att de olika PAO skall relatera sina projekt till de övergripande målen för svenskt bistånd (där jämställdhet ingår) skall de också enligt Sidas riktlinjer särskilt uppmärksamma kvinnor i sina projekt, ett fokus som kan sägas ha en historisk förankring från tiden då bistånd infördes som politikområde i Sverige. 47 May-Britt Öhman menar att valet att låta passiva kvinnor och barn i ökenlandskap pryda affischerna i den landsomfattande 44 McEachrane & Faye (2001), sid. 7 45 Eriksson Baaz (2001), sid. 164 46 Johansson & Molina (2006) 47 Öhman (2008) 10

insamlingskampanjen Sverige hjälper från 1955 kan tolkas som att budskapet med kampanjen var att dessa människor ( ) nu ska få hjälp från det moderna Sverige och svenskarna. 48 Jämställdhet har under senare år kommit att bli ett flitigt använt begrepp, och ofta associeras jämställdhet till något positivt eftersom det sägs leda till lika möjligheter för grupperna män och kvinnor. Nedan problematiseras dock jämställdhetsbegreppet och uppmärksammandet av kvinnor i biståndssammanhang för att möjliggöra kritiska frågor om hur dessa områden bidrar till konstruktionen av svensk nationell identitet hos PAO. Flera feministiska forskare har poängterat att svensk identitet alltmer kommit att skapas kring synen på att svenskar har kommit särskilt långt när det gäller arbetet för jämställdhet. 49 Ann Towns har exempelvis med hjälp av kritisk konstruktivism visat hur denna process skapats diskursivt och, paradoxalt nog, bidragit till att framkalla dualistiska föreställningar om skillnader inom nationen mellan svenskar och invandrare. Skillnader mellan svensk kultur och invandrarkultur(er) har fått stå som förklaringsmodell för vad som betraktats som jämställt och ojämställt. Towns slutsats är att jämställdhet har kommit att bli en svensk identitetsmarkör, där etnisk tillhörighet (svensk) blivit synonym med jämställdhetsbegreppet. Irene Molina och Paulina de los Reyes kallar svensk jämställdhetsdiskurs för en folkhemsparadox där jämställdhet kopplad till svensk, nationell, identitet görs till en bekräftelse på att Vi:et är förträffligt och att skillnaden till de Andra är oöverstiglig. 50 Jag vill applicera dessa resonemang på svenskt partianknutet bistånd genom att tydliggöra att begreppen första och tredje världen kan ses som diskursivt skapade och att plats därför inte bara handlar om rum utan även om makt. 51 I boken Kroppspolitik diskuterar statsvetaren Maud Eduards hur jämställdhet har kommit att utgöra en del av föreställningen om vad det innebär att vara svensk och att tillhöra Sverige. 52 I denna diskussion framhålls hur den svenska jämställdhetsdiskursen lett till att svenska män och kvinnor presenteras med positiva förtecken, men att den svenska mannen tillerkänns särskilda kvaliteter. Den mörka sidan tillskrivs andra män och att de utövar våld mot kvinnor såväl i krig som i fred skulle därför inte gälla svenska män. 53 Här utvecklas en diskussion om att Sverige 48 Ibid., sid. 67 49 Jfr. Towns (2002), Eduards (2007) och Johansson & Molina (2002) 50 de los Reyes & Molina (2006) 51 Jfr. Kaplan (1994) Som jag förstår Kaplan, så är det viktigt att vi inte bara förstår platspolitik i relation till borta och hemma i en geografisk mening (t. ex Benin-Sverige), utan också hur inklusion och exklusion sker i exempelvis den svenska jämställdhetsdebatten. Vi bör helt enkelt undersöka vilka maktordningar och uteslutningsprocesser som verkar på de platser vi fysiskt befinner oss på 52 Eduards (2007) 53 Ibid., sid. 57-58 11

som nation bär på vissa föreställningar om etnicitet, kön och kroppslighet, vilket bl. a exemplifieras med att invandrade män beskrivs som fientliga mot Sverige, i synnerhet mot svensk jämställdhet och kvinnors frigörelse. 54 Med den postkoloniala feministen Gayatri Chakravorty Spivak ord kan ingripanden för kvinnors frigörelse utifrån dessa premisser sammanfattas som att [v]ita män räddar bruna kvinnor från bruna män. 55 Här tydliggörs återigen att både kön och ras är av betydelse för det nationella projektet. Mot bakgrund av Eduards, Towns, de los Reyes, Mulinari & Molinas och Spivaks diskussioner och teorier om kopplingen mellan nation, kön och ras vill jag hävda att just kategorin kvinnor utgör en betydelsefull symbol för gränser och försvar i nationsbyggen. Detta medför att sättet som jämställdhetsarbete och kvinnor som huvudmålgrupp hanteras och utformas blir betydelsefulla att studera i sammanhang som rör utvecklingssamarbete. Ett sådant fokus kan synliggöra kopplingen mellan hur PAO konstruerar dessa frågor och kön- och rasrelaterade föreställningar inom biståndet. Uppsatsens fokus på hur PAO förhåller sig till jämställdhet och hur de beskriver huvudmålgruppen kvinnor i biståndssamarbeten hänger samman med att jag i likhet med Eduards menar att vikten som läggs vid att arbete med just främmande kvinnor bör ses i ljuset av feministiska teorier om nationsbyggets koppling till kvinnors kroppar och handlingsutrymme. Eduards menar vidare att osvenska män ses som förlorade, våldsamma, bittra och avogt inställda till svenska värderingar kring rättvisa och (kroppslig) frihet för kvinnor. 56 Denna utgångspunkt gör de partianknutna organisationernas fokus på kvinnor som en huvudmålgrupp till ett intressant ämne att studera inom ramen för postkolonial feministisk forskning, som bl.a. problematiserar identitetskonstruktioner inom bistånd och relationen mellan och inom den s.k. första och tredje världen. 57 Min utgångspunkt är att de meningar som begreppet jämställdhet och kategorin kvinnor fylls med bär på konsekvenser för föreställningar om kön, sexualitet, ras/etnicitet och nation. I denna uppsats ligger fokus på nation, ras och kön i vid mening. Med bakgrund i de teoretiska diskussionerna ovan analyseras i nästa kapitel konstruktionen av svenska nationella identiteter hos olika PAO. 54 Ibid., sid. 59 Ett likande resonemang finns i Towns (2002) 55 Spivak (1988/2002), sid. 123 56 Eduards (2007), sid. 62 57 McEachrane & Faye (2001), sid. 7-16 12

Metod- och materialdiskussion För att genomföra en analys av hur PAO talar kring jämställdhet och att särskilt uppmärksamma kvinnor har det varit nödvändigt att få tillgång till ett material där PAO själva uttrycker sig kring detta arbete. Enligt Sidas anvisningar om hur PAO:s verksamhet skall planeras och redovisas ingår krav på att verksamhetsplanen detaljerat skall ge sammanfattande beskrivningar av projekt, målgrupp/intresseanalys, målanalys, omvärldsanalys, indikatorer, källor, förväntat resultat och effekter i förhållande till övergripande mål. Analys av möjliga effekter på prioriterade målgrupper skall också göras. Verksamhetsplanerna beskriver och ringar in varför olika projekt skall ges pengar och vilka hinder som anses existera för att uppfylla målen. Dessa dokument har därför utgjort ett lämpligt material för att besvara uppsatsens frågeställningar och uppnå syftet. Verksamhetsplanerna som har varit aktuella för analysen är de senast inlämnade och av Sida godkända verksamhetsplanerna från respektive PAO. 58 Att enbart verksamhetsplanerna från ett verksamhetsår (2007-2008) analyserats, har att göra med att jag behövt göra en avgränsning på grund av materialets omfattning. 59 Jag har återkommande läst materialet och varvat med teoretisk litteratur för att på så sätt tematisera det utifrån teoretiska diskussioner. Detta har underlättat möjligheten att hitta nya mönster och motsägelser i de utsagor som tolkats. Efter att ha läst verksamhetsplanera och träffat den ansvariga handläggaren på Sida, framkom att detta material fastställs i sin slutgiltiga form efter ett antal revideringar och diskussioner mellan Sida och respektive PAO. Med anledning av detta ville jag veta hur PAO resonerade kring hur kvinnor särskilt skall uppmärksammas när formuleringar och diskussioner inte slutgiltigt godkänts av Sida. Med utgångspunkt och stöd i uppsatsens teoretiska och analytiska ingångar är det av intresse att både studera skriftligt och verbalt tal för att på så sätt kunna problematisera förgivet tagna föreställningar i samband med identitetskonstruktioner. Med anledning av detta genomförde jag under våren 2009 intervjuer med en person från respektive PAO. Dessa var i fyra fall generalsekreterare/sekreterare och i tre fall en metodansvarig för jämställdhetsfrågor respektive två länderansvariga. Ingen av intervjupersonerna har bett om att få vara anonym. En 58 Verksamhetsberättelsen för respektive organisation utgör också intressant material och skrivs efter att projekten genomförts. Men p.g.a. att organisationerna har olika långa avtalsperioder med Sida har det varit svårt att hitta jämförbara dokument som kommer från samma verksamhetsår. De till Sida senast inkomna dokumenten från samtliga organisationer är verksamhetsplanerna för 2007-2008, varför de har fått utgöra en viktig del av materialet. Det har varit viktigt att hitta så aktuella material som möjligt eftersom den ansvariga handläggaren på Sida uppgett att han för varje år försökt att få organisationerna att implementera ett allt bredare genusperspektiv (2 mars 2009). 59 De verksamhetsplaner som utgjort uppsatsens material har sammanlagt överstigit 800 A4-sidor, vilket gjort att jag valt ut de delar av dessa som särskilt behandlar hur organisationerna arbetar med jämställdhet och att uppmärksamma kvinnor, eftersom alla delar har inte varit lika relevanta för uppsatsens teoretiska och empiriska problem. Det bör även i sammanhanget påpekas att vissa projekt har raderats ur de verksamhetsplaner jag fått ta del av eftersom dessa har varit hemligstämplade med hänsyn till projektdeltagarna. 13

person med kunskap om de olika PAO kommer kunna lista ut vilka jag samtalat med under intervjuerna, trots att inga namn finns angivna i uppsatsen. Det kan dock inte nog understrykas att intresset i denna uppsats handlar om tankestrukturer och inte individuella personers åsikter. Intresse handlar, med Edward Saids ord, om sätt att tänka. 60 Jag hade vid tiden för intervjuerna bestämt mig för att inte fråga om hur de olika organisationerna arbetade med jämställdhet, eftersom detta inte finns med i styrdokumentet som reglerar PAO:s verksamhet. Jag noterade däremot att alla som intervjuades, med undantag för den person som intervjuades från Jarl Hjalmarson Stiftelsen (JHS), direkt associerade att särskilt uppmärksamma kvinnor med jämställdhet under intervjun. De politiska partier som hör ihop med de olika PAO har olika ideologiska hemvister, vilket också rimligen bör påverka tolkningar och implementeringar av PAO-biståndet. Att utröna vilka partipolitiska ideologier som leder till vilka förhållningssätt ligger däremot utanför denna uppsats anspråk. I analysen kommer olika PAO:s förhållningssätt att diskuteras, men utan ambitionen att koppla detta till partiernas ideologiska bakgrund. Fokuset på konstruktionen av Vi innebär en komplex syn på vad Vi är och kan vara, där identifikationer skiftar och ändrar betydelse och där partibakgrund utgör ett av flera sätt att organisera identitet. Med intervjuerna har jag velat studera kamp om mening på ett mer djupgående plan. Samtliga intervjuer har transkriberats i sin helhet för att möjliggöra tolkningar av det som kom till uttryck under samtalen. Studiens intervjuguide (se Bilaga 1) bestod av fem korta och relativt öppna frågor som syftade till att få intervjupersonerna att resonera kring hur respektive organisation arbetar och förhåller sig till Sidas krav på att verksamheten särskilt skall uppmärksamma kvinnor. Under dessa intervjuer har jag främst agerat som lyssnare, men även de positioner jag frivilligt talat från eller blivit tilldelad har naturligtvis bidragit till intervjusituationen. Detta kommer jag att ge ett exempel på i analysen. Trots att jag försökt att utforma intervjuguiden så att frågorna särskilt skulle undvika att reproducera kvinnor som en essentiell kategori är jag medveten om att både undersökningen och intervjuerna i olika utsträckning och i varierande sammanhang både reproducerar och utmanar vissa kategorier, däribland kategorin kvinnor. 61 60 Said (1978/2004), sid. 65. Varje person som intervjuats har samtyckt till att intervjun spelats in för transkribering. En intervjuperson uttryckte explicit att hen inte samtyckte till att inspelningen publicerades som ljudfil. Vid flera intervjutillfällen hände det att personen som intervjuades valde att berätta vidare om vissa saker när bandspelaren stängts av, eftersom det fanns saker de själva sade sig vilja uttrycka off the record. Inget som sades vid dessa tillfällen har, med respekt för intervjupersonerna, tagits med i analysen. 61 Se ett liknade resonemang i Berg (2007), sid. 30ff 14

I samtliga fall har jag kontaktat intervjupersonerna i rollen som masterstudent. Intervjusituationerna gav upphov till olika identiteter och i vissa fall iscensattes ett outtalat vi. Formandet av identiteter såg olika ut i olika sammanhang och det hände vid flera tillfällen att det skiftade under en och samma intervjusituation. De gemenskaper som artikulerades inkluderade ibland mig som svensk, akademiker och feminist. Samtidigt var det utifrån liknande positioner som jag ibland inte inkluderades i Vi:et. Positionen som akademiker var den position som en av de intervjuade särskilt tog avstånd från. Det har varit viktigt att i denna uppsats studera hur svenska nationella identiteter konstrueras men också att det alltid finns utrymme att ifrågasätta och omforma identiteter som tas för givna. Ambivalens är ett viktigt tema och gör att jag kan hantera och presentera analysen så det går att belysa hur statiska tankefigurer både ifrågasätts och reproduceras i PAO:s arbete. En viktig utgångspunkt i denna uppsats har varit att diskutera de tolkningar som gjorts utifrån uppsatsens teoretiska utgångspunkter och kunna öppna upp för att andra tolkningar är möjliga. I redovisningen av analysen eftersträvas att underbygga de tolkningar som görs utifrån uppsatsens teoretiska utgångspunkter, samtidigt som jag ibland vill diskutera och visa att även andra möjliga tolkningar kan göras utifrån materialet. Med Linda Bergs ord bör man vara varsam på hur forskaren själv kan skriva in ett vi och dem som inte finns i materialet. 62 Jag vill poängtera att jag ser relationen mellan intervjuerna och verksamhetsplaner som delar av samma diskurser, även om det i intervjuerna har funnits något fler uttryck för ambivalenser och skiftningar än vad som har funnits i verksamhetsplanerna. Skapandet av nationella identiteter ses i denna uppsats som ( ) en ständigt pågående produktion och reproduktion av betydelser 63 vilket gör att dess produktion går att studera både i intervjuerna och i verksamhetsplanerna. Intervjuerna utgör tillsammans med verksamhetsplanerna delar av PAO:s konstruktion av identiteter kopplade till nation, kön och ras. Jag har läst allt material med liknande empiriska och teoretiska problem för ögonen och därefter successivt utarbetat teman att bygga upp analysen kring. I analysen tar jag upp sådant som förekom både i verksamhetsplanerna och i intervjuerna, även om citat från intervjuerna oftare används för att betona mångtydigheten i en del utsagor. Att få syn på det som tas för givet Den nationella diskursen är, skriver Marianne Winther Jørgensen & Louise Phillips, långt ifrån begränsad till nationalistiska rörelser man kan återfinna den i ett otal sociala domäner, 62 Ibid., sid. 36 63 Dessa ord används för skapandet av genus i Karlsson & Pettersson (2006), sid. 65 15

artikulerad tillsammans med många andra diskurser. 64 Jag har återkommande argumenterat för att diskurserna kring nationella identiteter är rasifierade och könade. Syftet är att studera på vilka sätt svensk nationell identitet skapas inom PAO-biståndet där jämställdhet är ett mål och kvinnor dessutom skall uppmärksammas särskilt. Utgångspunkten är att uppdelningar av människor baserad på föreställningar om kön och ras tillhör grundläggande tankestrukturer rotade i den västerländska modernitetens berättelser. Jag argumenterar alltså för att indelningen i grupper, som kan te sig högst oskyldig, i själva verket får konsekvenser för relationer mellan människor samt vilka berättelser och subjekt som kan bli legitima inom dessa. 65 fältet, vilket han uttrycker på följande sätt: Jag delar Jacob Torfings förståelse av makt inom det diskursanalytiska Power is not analysed in terms of a resource or capacity one can possess, store, or retrieve, or as a relation of domination. Power is conceived in terms of the political act of inclusion and exclusion that shape social meanings and identities and condition the construction of social antagonism and political frontiers. The construction of discourse always involves both inclusion and exclusion of identity and this means that discourse and power are intrinsically linked with each other 66 Den här förståelsen av makt, som fokuserar på handlingar av inkludering och exkludering, är centralt för denna uppsats. Med diskursteorins syn på makt kan man säga att makten är nödvändig för att vi skall förstå vår omvärld, men att ( ) utestängningar av andra ordningar är också en del av maktens verkan. 67 identiteter medan andra ignoreras. Genom maktens produktiva verkan möjliggöras vissa Metodologiskt är denna uppsats att betrakta som ett slags dekonstruktion, som visar att identiteter, grupptillhörigheter och diskurser är ett resultat av politiska processer med sociala konsekvenser 68. Av denna anledning bör även denna uppsats ses som en politisk intervention 69 så till vida att den vill påvisa att alternativa tolkningar av förgivet tagna problemkonstruktioner är möjliga. 64 Winther Jørgensen & Phillips (1999/2000), sid. 170, citatet är hämtat från kapitel 6 där nationell diskurs analyseras som ett exempel på hur diskursanalys kan användas. 65 Jfr. Said (1978/2004), sid. 65 66 Torfing (2004), sid. 23 67 Winther Jørgensen & Phillips (1999/2000), sid. 45 68 Ibid., sid. 56 Det bör i sammanhanget påpekas att Jacque Derrida menade att dekonstruktion varken är en metod, en förströelse, en analys eller en kritik. Snarare bör dekonstruktionen ses som ett textuellt arbete (se Torfing 1999, sid. 65). 69 Winther Jørgensen & Phillips (1999/2000), sid. 57 16

Utveckling av analytiska verktyg Under arbetsprocessen med denna uppsats har jag analyserat materialet genom att utveckla analytiska verktyg som möjliggjort studiet av ofta förgivet tagna konstruktioner av nationella identiteter. Genom att studera utsagor hämtade från olika PAO har jag velat öppna upp för att konstruktionen av Vi kan göras på olika sätt. Utgångspunkten är således att det finns utrymme för motstånd mot förgivet tagna föreställningar och att olika PAO kan vara olika bra på att inkludera kategorier, identiteter och berättelser som inte hämtar sina tolkningsramar från hegemoniserade idéer grundade i rasifierade och könade föreställningar. Med inspiration från främst teoretikern David Theo Goldberg har jag arbetat med att undersöka tre aspekter av nationella identitetskonstruktioner. Goldberg skriver fram ett antal verktyg som syftar till att avgöra på vilka sätt specifika fenomen och situationer kan anses rasistiska eller ej. Goldberg diskuterar utifrån detta element kopplade till språkets struktur, som han menar kan användas för att studera hur rasism tar sig uttryck. Trots att diskurser är kontextberoende och föränderliga bör det alltså enligt Goldberg gå att återfinna återkommande element i något som han kallar för den rasifierade diskursens grammatik. En sådan fokus på språkets struktur är även lämplig för analysen i denna uppsats, eftersom jag fokuserar på hur olika PAO talar, snarare än vilka handlingar olika PAO ägnar sig åt. Inspirerad av Goldbergs ansats utvecklar jag tre aspekter för att studera konstruktionen av nationella identiteter, anpassade för uppsatsens feministiska anspråk och intresset för konstruktioner av identiteter utifrån föreställningar om nation, kön och ras. Aspekterna skall ses som teoretiskt grundade verktyg för att läsa och analysera materialet samt för att studera identitetskonstruktioner inom PAO-biståndet. Maria Carbin tydliggör hur dessa tre aspekter hänger ihop: Själva kategorierna vi och dom eller vit och svart i sig utgör grund för maktsitueringar genom att kroppar ordnas i hierarkier och genom att vissa subjekt utraderas ur historien ( ). 70 Eftersom jag är intresserad av ambivalens eller kamp kring meningsbildande och identitet används i denna uppsats även några analytiska verktyg som möjliggör ett sådant fokus. Eftersom jag menar att de aspekter som utvecklas med inspiration av Goldberg inte är tillräckliga för en sådan analys används även några verktyg som förklarar ambivalens och instabilitet kopplade till identiteter. Synen på identitetsskapande processer som just socialt skapade gör att uppsatsen i stor utsträckning ansluter sig till Ernesto Laclau och Chantal Mouffes teoretiska grundantaganden såsom de presenteras i Hegemony and the Socialist Strategy. 71 Med inspiration från dem ser jag 70 Carbin (2005), sid. 87, kursivering i original 71 Laclau & Mouffe (1985/2001) 17

identiteter som socialt skapade processer, där flera motstridiga identiteter och diskurser samexisterar i varierande utsträckning. Enligt diskursteori blir subjektet benämnt och begripligt utifrån rådande diskurser och kan således inte ses som autonomt. 72 Att subjektet ses som fragmenterat inom diskursteorin och alltså kan inneha olika positioner i olika diskurser blir därför viktigt för synen på ambivalens som centralt i identitetsskapande processer. 73 Winther Jørgensen & Phillips förklarar det som att gruppbildningar är alltid tillslutningar i en obestämd terräng, och liksom all annan diskurs fungerar de bara genom att utesluta alternativa tolkningar. 74 Nedan presenterar jag vart och ett av uppsatsens analytiska verktyg. Den första av de element som Goldberg utvecklar är klassificering (classification), som enligt Goldberg basically [is] the scientific extension of the epistemological drive to place phenomena under categories 75. Denna aspekt av maktkodade identitetskonstruktioner bygger alltså på vad som kan tyckas vara naturliga uppdelningar eller kategoriseringar. 76 Detta gäller inte minst klassificering och kategorisering av människor, som ofta förklaras med essentialistiska olikheter. För Goldberg är klassificering och föreställningar om rationalitet (framförallt inom vetenskap och forskning) intimt sammankopplade. 77 Han skriver: Classification, order, and value are fundamental to the forms of rationality we have inherited. 78 Denna tanke, att kategorisering och klassificering utgör en viktig förutsättning för maktutövning, återfinnas också hos exempelvis Irene Molina och Paulina de los Reyes. 79 I den här uppsatsen har jag döpt om aspekten till kategorisering eftersom detta begrepp ligger närmare mina teoretiska ingångar och utgångspunkten i att makten bidrar till att producera kategorier. Aspekten kategorisering används för att studera om och hur människor och grupper delas in i identitetskonstruktioner. I analysen av uppsatsens material ställer jag, i relation till uppsatsens syfte, frågor om vilka identiteter som beskrivs samt vilka identiteter som konstituerar grupper i materialet. I samband med analysen av aspekten kategorisering används också det analytiska begreppet subjektspositioner. I den här studien användes begreppen subjekt och subjektsposition synonymt och min syn på subjektet präglas av poststrukturalistisk teoribildning. 80 Jag ser subjektet som splittrat och som konstituerat av olika praktiker. Inspirerad av denna teoribildning ställs därför 72 Winther Jørgensen & Phillips (1999/2000), sid. 48ff 73 Ibid., sid. 49 74 Ibid., sid. 52 75 Goldberg (1990), sid. 301 76 Ibid., sid. 301 77 Ibid., sid. 302 78 Ibid., sid. 303 79 de los Reyes & Molina (2006), sid. 293ff 80 Jfr. Ers (2006), sid. 23 18

frågor till materialet om vilka subjekt som konstrueras som legitima och vilka som inte är möjliga, frågor som kommer att lyftas fram på flera ställen i analysen. Detta betyder också att jag ser möjliga subjektspositioner som en konsekvens av makt och kunskap i en given kontext. 81 Med Winther Jørgensen & Phillips ord kan man säga att [t]ill positionerna knyts vissa förväntningar om hur man ska uppföra sig och vad man kan säga och inte säga. 82 Eftersom subjektet aldrig kommer att bli färdigt eller helt, pågår hela tiden en kamp om betydelsebildning vilket gör att mening alltid, med Laclaus & Mouffes terminologi, är kontingent. Laclau & Mouffe använder begreppet överdeterminerat, för att visa att subjektetspositioner kan befinna sig i konflikt med andra möjliga positioner i andra diskurser, fram till dess en tillfällig tillslutning sker och en viss diskurs etableras genom hegemoniska processer. 83 Det andra språkliga elementet som Goldberg presenterar är differentiering (difference), som han menar görs i samband med klassificeringar, där rasifierade (och i den här uppsatsen könade) olikheter får utgöra förklaringen till de olikheter man skönjer genom att klassificera och värdera det som uppfattas som annorlunda. Goldberg skriver att [d]omination of a particular race is established in respect of a series of differences from other individuals or groups, and by virtue of a series of identities between like things 84. I den här uppsatsen har aspekten döpts om till hierarkisering, eftersom det tydligare belyser en värdering mellan kategorierna. Hierarkisering är alltså något som görs utifrån ovan nämnda kategorisering. Denna aspekt används för att studera om och hur det läggs värderingar till kategoriseringen. I analysen av uppsatsens material ställer jag frågor om ifall det finns identiteter som knyts till vissa egenskaper och värden, för att på så sätt studera om och hur hierarkisering görs. I samband med analysen av aspekten hierarkisering använder jag också det analytiska begreppet ekvivalenskedjor, det vill säga etablering av kedjor av betydelser som kopplas till identitetens knytpunkter, kallade nodalpunkter med Laclau & Mouffes begreppsapparat. 85 Med hjälp av detta analytiska begrepp frågar jag vilka betydelser som knyts till olika subjektspositioner. Detta är en fråga som kommer att lyftas fram i flera delar av analysen. Ett tredje element hos Goldberg är särskiljande exkludering (differential exclusion). Goldberg menar att detta är det mest fundamentala elementet för rasistiska diskurser. Jag menar att skapandet av nationen kan ses som en exkluderingsmekanism där olika grupper eller individer kan konstrueras 81 Ibid., sid. 23 82 Winther Jørgensen & Phillips (1999/2000), sid. 48 83 Ibid., sid. 49 84 Goldberg (1990), sid. 303 85 Winther Jørgensen & Phillips (1999/2000), sid. 50 19