Våga fråga om sex Metoder för att inkludera sexualitet inom socialtjänsten

Våga fråga om sex Metoder för att inkludera sexualitet inom socialtjänsten

Materialet är framtaget av Sexuell hälsa inom Sociala resursförvaltningen i Malmö stad och i samverkan med Region Skåne. Materialet är framtaget med ekonomiskt stöd från statsanslaget, Insatser mot hiv, aids och andra smittsamma sjukdomar, som syftar till att nå målen i den Nationella strategin mot hiv/aids och vissa andar sjukdomar. (Prop, 2005/06:60) Unga risktagande 2013-2015 Anette Grander Tryckt hos Holmbergs, 2014 version 1.0 malmo.se/sexuellhalsa skane.se/folkhalsa

Innehållsförteckning Bakgrund - Kapitel 1 SRHR och rätten till sexuell hälsa - Kapitel 2 Att arbeta med sexualitet - Kapitel 3 Förhållningssätt - Kapitel 4 Policy och riktlinjer - Kapitel 5 Tips på aktörer att hänvisa till - Kapitel 6 Litteratur & Övrigt - Kapitel 7

Inledning Enligt socialtjänstlagen skall alla behandlas lika, oavsett ursprung, funktionalitet, ålder, kön eller sexuell läggning. Det betyder att handläggare behöver möta varje individ, öppet lyssna på de problem personen beskriver och titta på hens livsvillkor. Socionomer har en unik kompetens att se individen både på en intrapsykisk nivå, på gruppnivå och på ett samhällsplan vilket gör det möjligt att i ett framgångsrikt socialt arbete möta människan i en helhetssituation där även frågan om sexuell hälsa och ohälsa bör ingå. Många som jobbar inom socialtjänsten känner en osäkerhet inför att ta upp och samtala kring frågor som rör sexualitet. Istället för att ställa frågor för att utforska klienters sexuella hälsa så undviker personalen dessa frågor. Denna tystnad och osynliggörande kan skada klienten. Som yrkesverksamma kan vi aldrig kringgå frågan om sexualitet. Oberoende av skälet till klienters kontakt med socialtjänsten kommer vi att gripa in i våra klienters sexualitet. Det är alltid viktigt att lyfta frågor kring sexuell hälsa och/eller sexualitet i utredningssamtal. Individer behöver synliggöras som sexuella i mötet med samhällets insatser. Detta inte minst utifrån att social utsatthet korrelerar med sexuell ohälsa. Socialtjänsten bör ge tydliga uppdrag för vård, behandling och stödkontakter, även runt frågor som berör sexualiteten annars finns risken att dessa behov ej blir tillgodosedda. Anledningen till anställda i socialtjänstens osäkerhet är att frågor runt sexualitet fortfarande inte är prioriterade inom utbildningen till socionomer eller i vidareutbildningar. Det sociala arbetet tenderar därför att osynliggöra människors sexualitet. Malmö stad och Region Skåne har genom projektet Unga risktagande därför gjort en unik satsning på att ta fram ett metodmaterial för utredare och handläggare inom socialtjänsten för att ge möjlighet till en ökad professionalisering på området. Förhoppningen är att detta material skall höja medvetenheten och kompetensen om sexuell hälsa och motivera till fortsatt utvecklingsarbete på området. Suzann Larsdotter Auktoriserad socionom och auktoriserad sexolog

Bakgrund kapitel 1

Och vems ansvar är det att verkligen fånga upp det, att se till att ungarna får den informationen som de behöver? För jag tänker att med mer information och kunskap minskar man risktagandet. Jag anser att det är vi som har det yttersta ansvaret inom socialtjänsten. Med det sagt tycker jag inte att vi måste ge informationen men vi måste se till att den ges av någon. Detta gör vi dock inte. För att vi ska kunna göra det behöver vi bli säkrare på vad och vilken information som ska ges. Socialsekreterare i Skåne Bakgrund Socialtjänsten har ett övergripande uppdrag att stödja, hjälpa och skydda utsatta grupper i samhället. I enlighet med socialtjänstlagen har socialtjänsten huvudansvaret för insatser mot bland annat sex mot ersättning, sexuella övergrepp, våld i nära relation samt hedersrelaterat våld och förtryck. I socialtjänstlagen nämns också speciellt utsatta grupper, exempelvis personer med alkohol- eller narkotikamissbruk, personer med fysiska eller psykiska funktionshinder, ungdomar och unga vuxna samt migranter. Malmökommissionen har nyligen lagt fram sin slutrapport Malmös väg till en hållbar framtid (2013) där de sätter malmöbornas rätt till god hälsa i centrum för arbetet med att skapa ett socialt hållbart Malmö. Enligt kommissionen utgör hälsa en av de viktigaste förutsättningarna för en persons utveckling, exempelvis genom arbete, utbildning och sociala relationer. I begreppet god hälsa inkluderas också den sexuella hälsan. Sexualitet har både hälsofrämjande och förebyggande egenskaper, men kan också påverka hälsan negativt. Sexualitet och sexuell hälsa är ofta närvarande i socialt arbete och kan ta sitt uttryck i klienters funderingar kring relationer, sexuell läggning eller könsuttryck, sin egna sexuella hälsa eller förväntningar på samhälleliga normer, värderingar eller sexuell utsatthet. Att ha möjlighet till en god sexuell och reproduktiv hälsa är en mänsklig rättighet. I praktiken kan denna rättighet innebära allt ifrån information och kunskap om säkrare sex, tillgång till hiv- och klamydiatester och säker mödravård till rådgivning, behandling och stödjande samtal kring sexuell risktutsatthet. Läs gärna mer under fliken SRHR om du vill har mer information kring vad sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter innebär.

Rapporter och undersökningar från bland annat Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor (tidigare Ungdomsstyrelsen) visar att ungas fysiska och psykiska ohälsa ökar i Sverige. Samtidigt visar studier på att unga som har varit i kontakt med socialtjänsten utifrån exempelvis institutionsplaceringar, är mer sexuellt risktagande än andra. Forskaren Malin Lindroth bekräftar detta då hon i sin avhandling Utsatthet och sexuell hälsa- en studie om unga på statliga ungdomshem (2013) skriver att unga som har varit föremål för socialtjänstens insatser tillhör en av de mest utsatta grupperna i samhället. Trots detta saknas det forskning och kunskap kring hur socialtjänsten arbetar med sexualitet och sexuell hälsa kopplat till unga som är sexuellt riskutsatta. Mot bakgrund av denna kunskapsbrist initierades projektet Unga risktagande inom Malmö stads verksamhet Sexuell hälsa i samverkan med Region Skåne i augusti 2013. Projektet syftar till att utveckla socialtjänstens arbete med ungdomar och unga vuxna kopplat till sexualitet och sexuell hälsa. Som ett led i detta arbete genomfördes en kartläggning av socialtjänstens arbete i Malmö stad och Hörby kommun gällande sexualitet och sexuell hälsa. Kartläggningen bestod av en enkät- och intervjuundersökning och genererade ett högt svarsdeltagande (68%) bland yrkesverksamma i ett flertal olika verksamheter inom Malmös och Hörbys socialtjänst. Kartläggningen visade på att majoriteten av de yrkesverksamma upplever att arbetet med sexualitet är relevant för deras arbete inom socialtjänsten men att de inte arbetar med frågan i tillräckligt hög utsträckning. Orsakerna till att frågor kring sexualitet inte inkluderas inom socialtjänstens arbete ansågs bland annat vara kunskapsbrist, otillräcklig samverkan, upplevd otrygghet, otillräckligt förankrade riktlinjer och styrdokument samt brist på verktyg och arbetsmetoder. Resultaten från kartläggningen ligger till grund för projektet Unga risktagandes fortsatta arbete med att utveckla socialtjänstens arbete med sexualitet och sexuell hälsa.

Att ha möjlighet till en god sexuell och reproduktiv hälsa är en mänsklig rättighet. Under hösten och vintern 2014/2015 erbjöds yrkesverksamma inom socialtjänsten i Malmö stad och Hörby kommun ett flertal heldagsutbildningar med varierande teman såsom migration och sexualitet, normkritiskt förhållningssätt, missbruk och sexualitet, hiv-kunskap och sex mot ersättning. Mot bakgrund av att majoriteten av de yrkesverksamma uttryckt ett behov av samtalsunderlag och verktyg för det fortsatta arbetet med sexualitet har även projektet tagit fram detta metodmaterial. Metodmaterialet har tagits fram med förhoppningen om att de viktiga frågorna kring sexualitet och rätten till en god sexuell hälsa kan leva vidare, diskuteras och fortsätta att utvecklas. Tanken med materialet är att det ska ge yrkesverksamma inom samtliga verksamheter inom socialtjänsten praktiska råd och konkreta tips på hur man i mötet med klienter kan inkludera frågor kring sexualitet och sexuell hälsa. Fokus ligger på grundläggande kunskaper och att inspirera till att inkludera frågor kring sexualitet i samtal med klienter och med kollegor på arbetsplatsen. För fördjupad kunskap om arbetsmetoder, riktlinjer och arbetsområden hänvisar vi till litteraturen som är listad längst bak i materialet. Vår förhoppning är att det ska vara ett levande och användbart material där ni som yrkesverksamma har möjliget att själva välja vilka skrivningar, rapporter eller riktlinjer som ska ingå i materialet. I materialet använder vi yrkesdefinitionen socialsekreterare för att beskriva den yrkesgrupp som vi vänder oss till. Vi är emellertid medvetna om att även andra yrkesgrupper såsom familjehemssekreterare, socialrådgivare, barnsekreterare och utredare ingår i socialtjänstens verksamhet. Dessa yrkesgrupper kan naturligtvis också använda sig av materialet i sitt arbete.

Rätten till sexuell hälsa kapitel 2

SRHR och Rätten till sexuell hälsa SRHR är en förkortning för samlingsbegreppet sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Inom begreppet ryms fyra grundfaktorer; sexualitet, reproduktion, hälsa och rättigheter. För att kunna förstå och prata om SRHR som samlingsbegrepp och hur dess faktorer interagerar med varandra i begrepp som sexuell hälsa, sexuella rättigheter, reproduktiv hälsa och reproduktiva rättigheter är det viktigt med en förståelse för vad de fyra grundfaktorerna eller elementen innebär. Sexualitet är en integrerad del av varje människas personlighet, och det gäller såväl man och kvinna som barn. Den är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas från andra livsaspekter. Sexualitet är inte synonym med samlag, den handlar inte om huruvida vi kan ha orgasmer eller inte, och är heller inte summan av våra erotiska liv. Dessa kan men behöver inte vara en del av vår sexualitet, Sexualitet är mycket mer: den finns i energin som driver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet: den uttrycks i vårt sätt att känna och väcka känslor samt att röra vid varandra. Sexualiteten påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och därigenom vår psykiska och fysiska hälsa. WHO, World Health Organization (2002). Sexualitet är en integrerad del av varje människas personlighet

Vad är sexualitet? Frågan kring hur sexualitet och sexuell hälsa ska definieras är ständigt aktuell. Viktigt att ta i beaktande är att normer kring sexualitet ofta är närvarande och påverkar vårt sätt att förhålla oss och prata kring frågor gällande sexualitet och sexuell hälsa. Sexualitet handlar om mer än kroppen och fysiska handlingar och bör ses som en integrerad del av samhället. Världshälsoorganisationens (WHO s) definition av sexualitet och sexuell hälsa fokuserar på möjligheten att arbeta hälsofrämjande och inkluderande med frågor som berör sexualitet: Vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att olika personer ska uppleva sig som innehavare av god hälsa varierar och är ytterst individuellt. En persons upplevelse av god hälsa stämmer inte nödvändigtvis in på en annans definition av detsamma. Det som trots allt kan sägas vara gemensamma faktorer sammanfattas i Världshälsoorganisationens (WHO) definition av sexuell hälsa. Sexuell hälsa är ett tillstånd av fysiskt, emotionellt, mentalt, och socialt välbefinnande relaterat till sexualitet, det är inte endast frånvaro av sjukdom, dysfunktion eller svaghet. Sexuell hälsa kräver ett positivt och respektfullt närmande till sexualitet och sexuella relationer, liksom till möjligheten att få njutbara och säkra sexuella erfarenheter, fria från förtryck, diskriminering och våld. För att sexuell hälsa ska uppnås och behållas, måste människors sexuella rättigheter respekteras, skyddas och uppfyllas. WHO, World Health Organization (2002) Sexualitet är en livslång och central aspekt i människors liv och innefattar sex, könsidentitet, könsuttryck, könsroller, sexuell läggning, eroticism, njutning, intimitet och fortplantning. Sexualitet upplevs och uttrycks genom tankar, fantasier, önskningar, begär, tro, attityder, värderingar, praktiker, roller och relationer. Även om sexualitet kan inkludera alla dessa dimensioner så är det inte alltid alla av dem som upplevs eller uttrycks. Sexualitet påverkas även av biologiska, psykologiska, sociala, ekonomiska, politiska, kulturella, etiska, juridiska, historiska, religiösa och andliga faktorers interagerande.

Reproduktion Reproduktion är ett annat ord för fortplantning. I en SRHR-kontext innefattar detta begrepp alla aspekter av att få barn, såväl som förhindrande av oönskade graviditeter. Detta kan innebära olika metoder för befruktning (till exempel IVF och inseminering), preventivmedel, havandeskap och förlossning. De rent fysiska aspekterna är nära sammankopplade med mera känslomässiga sådana, som exempelvis frivillig och ofrivillig barnlöshet och förmåga eller oförmåga att få barn. Rättigheter Att någonting är en mänsklig rättighet innebär att den aktuella bestämmelsen återfinns i en internationell FN-konvention som har trätt i kraft. Det finns en mängd olika ämnesbaserade FN-konventioner för mänskliga rättigheter, till exempel Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, Konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och Konvention om barnets rättigheter. För att vi i Sverige ska kunna åberopa rättigheterna inom en konvention krävs att Sverige har ratificerat den aktuella konventionen. Med detta menas att staten har skrivit under konventionen och gjort dess bestämmelser till svensk lag. Mänskliga rättigheter kan ses som statens förpliktelser gentemot dess medborgare och/eller människor som befinner sig på dess territorium. Förpliktelserna kan vara negativa eller positiva. Negativa förpliktelser innebär att staten avhåller sig från att göra någonting, till exempel utsätta någon för godtyckliga eller olagliga ingripanden i deras privatliv. Positiva förpliktelser innebär att staten har en skyldighet att aktivt göra något för sina medborgare som till exempel att införa principen om jämställdhet mellan män och kvinnor i sina nationella grundlagar. Sexualitet, reproduktion, hälsa och rättigheter i kombination SRHR kan bäst förstås utifrån ett holistiskt perspektiv, det vill säga att helheten är större än summan av beståndsdelarna. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är inte enbart sexualitet, reproduktion, hälsa och rättigheter samlat under ett paraply. Var för sig utgör dessa element delar av samlingsbegreppet SRHR, men kan också stå i direkt relation till varandra genom begrepp som sexuell hälsa, sexuella rättigheter, reproduktiv hälsa och reproduktiva rättigheter.

Sexuell och reproduktiv hälsa Med utgångspunkt i WHO:s definition av hälsa innebär sexuell och reproduktiv hälsa inte enbart frånvaro av negativa aspekter och sjukdom inom denna kontext. Arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa bör därför inte enbart fokusera på skadliga beteenden och behandling av negativa konsekvenser och tillstånd som hiv/sti, sexuella övergrepp, oönskade graviditeter eller könsstympning. För att faktiskt uppnå det tillstånd av komplett fysiskt, mentalt och socialt välmående som hälsa innebär måste även sexualitetens och reproduktionens positiva sidor främjas. Sexuell hälsa kräver ett positivt och respektfullt förhållningssätt till sexualitet och sexuella relationer liksom möjligheten att ha njutbara och säkra sexuella upplevelser, fria från tvång, diskriminering och våld. En god sexuell och reproduktiv hälsa kan förutom detta innebära möjligheten att ha och få tillgång till tillräcklig kunskap för att kunna fatta informerade beslut, möjlighet att bejaka sin sexualitet och sexuella identitet utan skuld och skam, kunna skydda sig från och få behandling för sexuell ohälsa genom exempelvis preventivmedel och vård och att slippa utsättas för trakasserier. När sexualitet får vara en källa till njutning och välmående blir det en faktor som bidrar till en god allmänhälsa. Sexuella och reproduktiva rättigheter Det finns i dagsläget inte en av FN formulerad internationell konvention som samlar sexuella och reproduktiva rättigheter. Däremot har World Association for Sexual Health (WAS) arbetat fram en deklaration för sexuella rättigheter som kopplar dessa till etablerade mänskliga rättigheter som återfinns i gällande FN-konventioner. Sexuella rättigheter är med andra ord mänskliga rättigheter relaterade till sexualitet. Utgångspunkten för de sexuella och reproduktiva rättigheterna är att de gäller för alla. Ingen åtskillnad får göras baserat på etnicitet, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åsikt, nationell eller social härkomst, egendom, börd eller annan status, inkluderat funktionsnedsättning, ålder, nationalitet, äktenskaplig och familjemässig status, sexuell läggning och könsidentitet, hälsostatus, hemvist, ekonomisk och social situation.

Som exempel på sexuella och reproduktiva rättigheter kan nämnas rätten till högsta uppnåeliga nivå av hälsa och välmående relaterat till sexualitet, rätten till vetenskapligt korrekt och förståbar information om sexualitet, sexuell hälsa och sexuella rättigheter från olika källor, rätten till omfattande sexualundervisning som ska vara åldersadekvat, baserad på mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen och ha en positiv inställning till sexualitet och njutning. Utövandet av sexuella och reproduktiva rättigheter kräver, liksom utövandet av övriga mänskliga rättigheter, en respekt för andras rättigheter. Tillgodogörandet av sexuella och reproduktiva rättigheter Grundläggande faktorer för att kunna tillgodogöra sig sina sexuella och reproduktiva rättigheter och uppnå högsta möjliga nivå av hälsa och välmående relaterat till sexualitet är information och tillgänglighet. För att personer ska kunna fatta goda beslut om sin sexualitet och reproduktion behöver de information och kunskap. Dels om sina rättigheter och skyldigheter, men också åldersadekvat fakta rörande till exempel sexuella praktiker, preventivmedel och relationer utifrån en positiv och normkritisk syn på sexualitet. Tillgängligheten gäller dels information: att ha tillgång till vetenskapligt korrekt information, framförd eller formulerad på ett sätt som går att ta till sig och förstå, men också att ha tillgång till vårdinstanser och sakkunniga inom sexualitet och reproduktion.

Att arbeta med sexualitet kapitel 3

Att arbeta med sexualitet och sexuell hälsa Inom socialtjänsten finns det många områden och frågor som rör sexualitet och sexuell hälsa. Det kan bland annat handla om en ansökan om behandling för sitt alkoholmissbruk, en anmälan om missförhållanden i en barnfamilj eller utredningssamtal med en klient som har behov av stöd kring sin erfarenhet av sexuellt våld. I utrednings- och uppföljningssammanhang ställs det ett flertal frågor kring bland annat fysisk och psykisk hälsa, självkänsla, känslo- och beteendemässig utveckling, uppväxtvillkor och familjeförhållanden. I flertalet av dessa områden kan frågor om sexualitet inkluderas trots att själva anmälan/ansökan inte tar upp ett specifikt sexuellt problem. Eftersom sexualitet är en integrerad del i alla människors liv och vardag, och berör mellanmänskliga relationer kan klienters hälsa, förutsättningar och behov främjas om de får stöd även i frågor som rör sexualitet.

För att säkerställa att klienternas behov av tillsyn, stöd och omsorg blir tillgodosedda är en grundlig social utredning central där man som socialsekreterare uppmärksammar klientens totala och sammanhängande sociala situation med syfte att öka insatsens (som exempelvis boende, tillsyn och omsorg) tillgänglighet och kvalitet. Socialstyrelsen slår fast i sitt utbildningsmaterial kring sex mot ersättning (2011) att i socialtjänstens arbete med att ta reda på den enskildes behov och ge förslag på adekvata insatser krävs en helhetsbedömning för att inte frågor om sexuellt risktagande ska förbises till förmån för annan problematik. I samband med att du som socialsekreterare utreder din klients behov är det relevant att även definiera de begränsningar som eventuellt förekommer för klienternas möjlighet till god sexuell hälsa. Genom att ställa frågor kring sexualitet och sexuell hälsa kan du som socialsekreterare uppmärksamma tecken på sexuell ohälsa och se till att klienten får tillgång till adekvat stöd eller behandling. Jag tycker nog att det fattas kunskap hos oss. Vi är inte så mycket på konkret plan nere i dessa frågr så jag tror att man missar att ställa dem i ärenden om jag ska vara riktigt ärlig. Så jag kan nog ändå säga att det finns nog mycket vi missar. Socialsekreterare i Skåne Att arbeta med sexualitet handlar dock om mer än att uppmärksamma risktutsattet och problematik. Det handlar också om att arbeta hälsofrämjande och stärka klienterna i deras sexuella hälsa och rättigheter. Det kan exempelvis innebära att du förmedlar kunskap om hbtq-personers rättigheter, fakta om hiv/sti (Sexual transmittet infections) eller ger klienten möjlighet att ställa frågor kring sexuell exploatering på nätet. Frågor och samtal kring sexualitet och sexuell hälsa kan och bör integreras i befintliga rutiner, styrdokument och arbetsmetoder. Nu pratar vi nästan enbart om det när vi pratar om sexuella övergrepp. Och då handlar det om barn och ungdomar som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Så inte så mycket om förövare och inte heller om sexualitet i positiv bemärkelse. Socialsekreterare i Skåne

För att hålla dialogen kring sexualitet och sexuell hälsa levande i personalgruppen listar vi tips på frågor som kan vara bra att ta upp i samband med exempelvis personalmöten och arbetsplatsmöten: I vilka situationer möter vi sexualitet i vårt arbete? Hur lyfter vi frågor kring sexualitet i vår verksamhet? Vilka forum finns det i vår verksamhet där vi kan lyfta frågor kring sexualitet? Vilka aktörer kan vi samverka med kring frågor som berör sexualitet? Var kan vi söka kunskap och stöd kring frågor som rör sexualitet? Hur gör vi när någon har ett svårt ärende där frågor kring sexualitet är centrala, till exempel sexuellt våld eller sex mot ersättning? Hur involverar vi våra klienter i arbetet kring sexualitet? Hur säkrar vi den enskildes integritet när vi pratar om klientens sexualitet eller sexuella hälsa? Vad innebär det att arbeta normkritiskt i vår verksamhet? Hur arbetar vi på vår arbetsplats kring de sexuella rättigheterna enligt WAS. Tips Undersök vilka insatser/verksamheter som finns i ditt landsting eller hos andra aktörer i din kommun för att stödja klienter med behov av stöd eller behandling för sexuell risktutsatthet eller annan sexuell problematik. Kontakta frivilligorganisationer såsom RFSL, RFSU och Noaks ark och ta reda på hur ni kan samverka kring ert arbete kring sexualitet. Det kan exempelvis handla om material, handledning i enskilda ärenden eller föreläsningar.

Bekväm och trygg personal I projektets genomförda kartläggning framgick det att yrkesverksamma inom socialtjänsten ofta känner en otrygghet kring att samtala om frågor som handlar om sexualitet. Denna otrygghet kan ses som en av de främsta anledningarna till att frågorna väljs bort i utrednings- och uppföljningssammanhang inom socialtjänsten. Om du som socialsekreterare är trygg i att möta eller att ta upp frågor kring sexualitet i samtal med din klient blir det också lättare att förmedla kunskap och ge stöd till klienten. Detta i sin tur innebär att det även blir lättare för de du möter att våga ställa frågor och vara öppen med sina upplevelser och erfarenheter. I RFSUs och SiS (Statens Instutionsstyrelse) metodmaterial Berör sexualitet i socialt behandlingsarbete (2010) formuleras använd-bara tips på hur man som yrkesverksam kan öka sin egen trygghet: Reflektera över dina egna känslor, behov och möjligheter att få stöd i ditt arbete med sexualitet. Var kan du få stöd/handledning kring frågor som rör sexualitet och när känner du dig bekväm och trygg med att ta upp frågor kring sexualitet? Skaffa dig mer kunskap om sexualitet genom att exempelvis ta reda på hur hiv/sti överförs, hur ser ungas sexualitet ut, hur ser sambandet mellan missbruk och sexualitet ut, hur påverkar migrationsprocessen sexualiteten och vart kan du hänvisa dina klienter vidare för stöd och behandling. Viktigt att tänka på är att du inte behöver bli en expert på sexualitet men att det kan vara bra med grundläggande kunskaper inom området. Undersök vilka metoder och strategier det finns att tillgå för att arbeta med frågor som rör sexualitet. Det kan exempelvis vara motiverande eller lösningsfokuserade samtal eller Plissit-modellen som beskrivs närmre längre fram i detta material. Ta reda på om det finns användbara frågor i de formulär och kartläggningsinstrument som din verksamhet använder sig av i utrednings- och uppföljningsarbetet. Se vidare nedan gällande ADAD, ASI och BBIC.

Ta reda på om det finns särskilda styrdokument eller handlingsplaner som reglerar arbetet med sexuell hälsa på din arbetsplats. Inom Malmö stad har man exempelvis tagit fram en strategi och handlingsprogram för arbetet med sexuell hälsa. På vilket sätt kan dessa styrdokument vara till stöd i ditt arbete med sexualitet? Och det är faktiskt ungdomar som är i jäkligt utsatta situationer och ändå tror jag att vi är rätt dåliga på att prata om det i utredningar till exempel. Man hoppar gärna över de frågorna. Ja kanske att man själv känner sig osäker och så. Nej, jag tror nog det behövs att vi blir mer bekväma här att prata om det för att man ska våga lyfta in det i utredningssamtal till exempel. Jag upplever att vi aldrig pratar med våra ungdomar om detta. Med varandra pratar vi ibland och i så fall på fikaraster och på vissa möten. Vad vi kommer fram till då är att alla saknar rutiner och verktyg för att ta upp de här ämnena. Och eftersom vi inte har det, väljer ingen att göra det. Socialsekreterare i Skåne Våga fråga För personal inom socialtjänsten är det sällan uppenbart att klienterna de möter är sexuellt riskutsatta eller risktagande. Vanligen ligger fokus på samtalen i stället på mer uppenbara och akuta frågor såsom missbruk, boende eller ekonomi. Om inte de yrkesverksamma känner sig bekväma med att ställa frågor kring sexualitet kan det innebära att fokus hamnar på andra delar av den enskildes problematik, exempelvis missbruk. I projektets kartläggning framkom det emellertid att ett flertal av de yrkesverksamma upplever att sexuell risktutsatthet, exempelvis försäljning av sexuella tjänster ofta hänger ihop med andra problemområden som exempelvis missbruk och betonade vikten av att göra en helhetsbedömning. I både kartläggningsinstrumentet ASI ( Addition Serverity Index) och det standardiserade intervjuformuläret ADAD (Adolescent Drug Abuse Diagnosis) ingår frågor som handlar om sexualitet och sexuell hälsa. Många yrkesverksamma använder dessa formulär som stöd och verktyg när frågor kring exempelvis sex mot ersättning eller sexuella övergrepp ställs till klienten. Om du som socialsekreterare upplever att frågorna inte är tillräckligt djupgående eller inte fångar upp ett visst område du är intres-

serad av att utreda vidare, finns det möjlighet att komplettera med frågor som finns i BBICs (Barns Behov i Centrum) formulär Samtal med placerade barn. Även om Samtal med placerade barn framför allt är inriktat på samtal med klienter som är placerade på HVB (Hem för vård och boende) eller i familjehem är frågorna relevanta även i andra utrednings- eller uppföljningssammanhang. Där finns ett flertal frågor som berör områden som exempelvis säkrare sex och preventivmedel, sexuella övergrepp och relationer. I samtal med unga är det också viktigt att undvika svåra ord samt ord som få unga vanligtvis skulle använda själva. Få unga skulle exempelvis svara ja på frågan om de har prostituerat sig medan fler skulle svara ja på frågan om de någon gång fått något i utbyte för sex. Det samma gäller för sexuell exploatering där få unga skulle svara ja på frågan om de har exploaterats i barnpornografi. Istället kan man välja att ställa frågan om de någon gång funnits med i sexuella bilder eller filmer. (Men fråga mig bara, 2009). Vid inkommen anmälan där det framgår att det finns misstanke eller vetskap om att en ung person är utsatt för sexuella risker är det viktigt att vara tydlig med vad samtalet syftar till och vad du som socialsekreterare undrar över. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor ger användbara tips på hur man bör ställa frågor kring sexuell exploatering: Jag undrar om du någon gång har funnits med i sexuella bilder? Har det hänt någon gång att du har fått något i utbyte för att ha sex? Vidare är det viktigt att betona att inte alla anmälningar som inkommer till socialtjänsten innehåller en specifik misstanke kring sexuell riskutsatthet. När en ung person har missbruksproblem och som därmed kan anses vara utsatt för sexuella risker kan en ingång till samtal vara: Hur får du tag på alkohol/droger? Händer det att du får alkohol/droger av någon annan? Händer det att någon som ger dig alkohol/droger vill ha eller kräver att få sex i utbyte? (Men fråga mig bara, 2009) Tips

Unga väljer oftast att inte berätta om sina erfarenheter eller upplevelser om de känner att den som lyssnar inte är känslomässigt beredd på att lyssna på det den unga har att säga. Det kan därför vara bra att förbereda sig genom att fundera över sina egna fördomar, föreställningar och känslor kring sexualitet och sexuell hälsa. Ett bra tips på att bli mer förberedd är att tillsammans med en eller flera kollegor öva på att hitta ord, definitioner och förhållningssätt som känns bekväma i samtal om sexualitet. Om din klient berättar att hon/han har haft en negativ sexuell upplevelse är det viktigt att ha klientens upplevelse i fokus. Ställ följdfrågor och använd de ord som klienten väljer för att beskriva vad som har hänt. Respektera om klienten sätter gränser för vad samtalet ska handla om och se ut. Kategorisera inte klientens berättelse eller erfarenheter utifrån din egen förståelse och föreställning. Utgå inte från att klienten som får ersättning för sexuella handlingar har blivit tvingad till det. Han/hon kan uppleva att handlingen var ett eget val och att hon/hon inte är i behov av stöd eller samtal för förändring. Att utgå ifrån att klienten blivit tvingad kan bidra till ökade känslor av skam och stigmatisering. Plissit-modellen

På 70-talet utvecklade psykologen Jack Annon Plissit-modellen som används av både terapeuter, läkare, sexologer och psykologer runt om i världen. Modellen förtydligar och konkretiserar den professionella hållningen till frågor som rör sexualitet och sexuell hälsa och beskriver olika nivåer för behandling av sexuella problem. Ofta utformas modellen som pyramid eller en trekant som omfattar alla sexuella problem. Den första nivån utgör den bredaste delen av trekanten och kallas Permission to talk, tillåtelse att tala. Denna nivå handlar om att visa klienten att det är okej att ställa frågor och att det ska kännas tryggt att prata om sexualitet. Det kan exempelvis vara viktigt att tänka på personalens förhållningssätt och öppenhet inför frågor som kan uppkomma men det kan också handla om att visa det i den fysiska miljön genom affischer, broschyrer och möjlighet att prata ostört. En viktig del är att fånga frågorna som uppkommer i samtalet med klienterna, även de den yrkesverksamma inte har svar på. I stället för att avfärda

frågorna man inte vet svaret på kan man erbjuda stöd i att finna svaret på den specifika frågan. På så sätt skapas en tillåtande miljö där alla frågor är välkomna. Personalen lyssnar aktivt och kan se denna nivå som en enkel åtgärd som kan lösa många problem. Det krävs ingen speciell yrkesmässig kompetens för denna nivå utan tanken är att all personal ska kunna ge tillåtelse att tala. Ett exempel på en tillåtande miljö är ett kontor med affischer från ungdomsmottagningen, en synlig regnbågsflagga och tillgång till gratis kondomer. Den andra nivån heter Limited Information, begränsad information och innebär att kunna ge viss information om specifika frågor utifrån den kompetens som finns i personalgruppen. I denna nivå är det också viktigt att kunna hänvisa vidare till exempelvis ungdomsmottagningen eller sjukvården i de frågor där kunskapen saknas i personalgruppen. Stöd på denna nivå kan handla om att aktivt lyssna till frågor och behov i förhållande till sexualitet och genom dialog bidra till att hitta möjligheter och lösningar. Samtalen kan även innebära att man genom samtal, broschyrer, rådgivning eller bilder förmedlar kunskap om kroppen, känslor, relationer och gränssättning samt att informera om prevention och säkrare sex.

Den tredje nivån, Specific Suggestions, specifika förslag innebär att man som yrkesverksam ger förslag på åtgärder eller sätter igång sexologisk behandling. På denna nivå rör man sig i gränslandet mellan rådgivning och terapi. Här är det viktigt att ta ställning till om man som yrkesverksam har den nödvändiga terapeutiska kunskap som krävs för det aktuella problemet, eller om man bör hänvisa personen till rätt instans. I den fjärde nivån, Intensive Therapy, fördjupad terapi bedrivs specialiserad terapi på området. Här räcker inte ordinär rådgivning utan psykoterapeutisk, medicinsk eller kirurgisk kunskap är nödvändig på denna nivå. Plissit-modellen är ett lämpligt redskap för att dels ta reda på vilken nivå en klient befinner sig på och dels undersöka vilken kompetens, kunskap och erfarenhet som krävs för att kunna behandla det specifika problemet på rätt sätt.

Förhållningssätt kapitel 4

Normer Som vi tidigare nämnt påverkar personalens förhållningssätt och förmåga att känna sig bekväm i samtal kring sexualitet arbetet med sexuell hälsa samt bemötandet av klienterna. I materialet Berör sexualitet i socialt behandlingsarbete (2010) poängteras att personalens förhållningssätt kan avgöra vilka egenskaper och vilka beteenden hos klienterna som uppmuntras, vilka som kritiseras och vilka som osynliggörs, förbises eller misstolkas. Förhållningssätt och arbetsmetoder grundar sig ofta i normer, föreställningar och värderingar som talar om för oss hur vi ska agera i vissa specifika situationer i relation till andra människor. Normer är inte statiska utan förändras och varieras mellan olika grupper, områden och över tid. Vi kan också förändra våra egna och andras normer genom exempelvis reflektion, samtal och diskussioner. Normer kan vara viktiga eftersom de styr våra beteenden och synen på oss själva och andra. De kan också vara nödvändiga för att interaktionen mellan människor ska fungera smidigt. Så länge vi följer normerna så märks de sällan men när någon bryter mot en norm uppstår ofta konsekvenser för den personen. Att bryta mot en norm kan kännas skamfyllt och bidra till stigmatisering och osynliggörande för personen som inte passar in i mallen. Det är när någon bryter mot en norm som normerna synliggörs, till exempel genom att omgivningen reagerar med tystnad, kritik eller ignorans. Med anledning av detta kan det vara bra att reflektera kring och vara medveten om vilka de rådande normerna är i samhället och hos sig själv. Att vara normmedveten innebär för er som personal inom socialtjänsten att ni ger klienterna utrymme att vara sig själva och erbjuder en trygghet som kan innebära att klienter vågar lyfta funderingar, frågor eller synpunkter med sin socialsekreterare. Det finns ett flertal normer som har med sexualitet och sexuell hälsa att göra. Nedan sammanfattar vi tre av de normer som sexualitet omgärdas av. Utöver dessa handlar även normerna om: en sexuell partner i taget, ingen pornografi, inga droger/alkohol, vara lagom sexuell, sex utan funktionsnedsättning, sex inom äktenskap och jämngammal partner.

Genusnormen bidrar till att vi försöker hålla oss själva och andra inom ramarna för vad som anses vara rätt manligt och kvinnligt beteende och att vi därmed behandlar kvinnor och män olika. Det kan bland annat handla om kroppsspråk, kläder, utseende, beteende och intressen. I projektets kartläggning framgick det att många socialsekreterare utgår ifrån att killar och män vanligtvis är förövare medan tjejer och kvinnor är offer i sexuella sammanhang. Även att betrakta tjejer som inte sexuella och unga killar som över- sexuella är ett exempel på hur genusnormen påverkar vårt sätt att definiera och beskriva det kvinnliga respektive det manliga könet. Inom socialtjänsten är det viktigt att vi kan möta våra klienter som individer och inte förvänta oss att de ska uppfylla samhällets könsnormer. Heteronormen handlar om att tjejer och killar förväntas vara olika, att man måste vara antingen tjej eller kille och att det normala är att tjejer blir kära i och attraherade av killar och tvärtom. Heteronormen är nära sammanlänkad med genusnormen och bygger på liknande föreställningar kring sexualitet och kön. Heteronormen kan bidra till att bisexuella, homosexuella och transpersoner blir osynliggjorda, trakasserade eller utsatta på grund av sin sexuella läggning, uttryckssätt eller könsidentitet. Kärleksnormen utgår ifrån att kärlek och sex alltid hör ihop vilket bidrar till att vi skuldbelägger personer som har sex utan att ha en relation med den man har sex med. Oftast är det tjejer som man anser ska ha sex med en person som hon är kär i och att en sexuell relation inte är lika önskvärd och positiv som en relation med romantiska känslor. Normen kan också osynliggöra de personer som önskar ha en relation utan sex.

Medvetet eller omedvetet anpassar vi oss till många normer på sexualitetens område. Det kan leda till att vår möjlighet att vara och njuta begränsas i onödan eller till en känsla av utanförskap och stigmatisering för både individer eller grupper i samhället. (Beröra sexualitet i socialt behandlingsarbete, 2010). Vi har ganska lätt att se tjejer som offer och ganska svårt att se dem som förövare och tvärtom med killar, så här har vi en form av problematik som jag tror att i det vardagliga är ganska svårt att komma åt. Man får försöka bredda sin kunskap och vara vaken för både statistik och forskning men kanske på annat sätt också. Att vara vaken att ta in ny information och försöka tänka, vad betyder det med dem vi möter? Vad kan jag vara beredd på, vilka frågor krävs det att jag ställer? Och det är väl det man kan göra liksom. Socialsekreterare i Skåne Normkritik Att arbeta normkritiskt eller att ha ett normkritiskt perspektiv handlar om att undersöka hur normer påverkar våra värderingar och vår vardag istället för att fokusera på människor som bryter mot normerna. Ett normkritiskt perspektiv och arbete kan bidra till att vi kan synliggöra och förändra begränsande strukturer och normer. Ett arbete utan ett normkritiskt perspektiv skulle istället innebära att vi försöker få enskilda individer att passa in i den rådande mallen. Genom normkritiska övningar, samtal och diskussioner kan vi upptäcka hur normer diskriminerar människor som inte passar in. Genom att strukturer förändras, istället för att individer anpassas, finns förutsättning för hållbar och långsiktig förändring. Normkritik handlar framför allt om att sätta fokus på makt och diskriminering. Om man bryter mot normer genom att exempelvis vara transperson, synskadad eller homosexuell får det konsekvenser. Det kan handla om allt ifrån att bli retad i skolan, inte få ett jobb man söker eller bli utsatt för rasistiska eller homofoba hatbrott. Vad som framställs som normalt ger den som uppfattas som normal privilegiet att utvidga sitt handlingsutrymme och möjligheter. Den som följer normen har makt och utrymme att antingen upprätthålla normen eller bidra till förändring av den. Det gäller såväl på person- som organisations- och samhällsnivå. Viktigt att poängtera när man pratar om normkritik är att flera normer samverkar och ibland motverkar varandra. Olika normer hänger ihop

med varandra i ett komplext system som går under benämningen intersektionalitet. Eftersom det skiljer sig åt inom grupperna är det till exempel skillnad på vilka föreställningar det finns om en vit kille som kan gå och en vit kille som är rullstolsburen. I allt arbete är det viktigt att undersöka hur strukturer som finns i det egna sammanhanget ser ut och hänger ihop. På er arbetsplats kan det exempelvis handla om att man tittar på om vissa människors ord och mening väger tyngre än andras när beslut ska fattas. Vem eller vilka bestämmer reglerna för vad som gäller på arbetsplatsen? Vad anses vara rätt och fel, normalt eller onormalt? Finns det människor på arbetsplatsen som blir kränkta och eller särbehandlade? Det kan också finnas föreställningar kring vem som kan och bör arbeta med vad, vilket kan påverka vilka som kallas till intervju vid tillsättning av en tjänst eller vem som uppfattas kunna passa in i arbetslaget. På de arbetsplatser som kritiskt undersöker sig själva och granskar privilegier, maktordningar och föreställningar ökar förutsättningarna för att göra enskilda kompetensinsatser utvecklande för hela arbetsplatsen. Det kan handla om bemötande av medarbetare och klienter som man möter i sitt arbete, rekryteringsprocesser och ledarskap. Den normkritiska analysen öppnar upp för att ställa sig andra frågor och ifrågasätta det för givet tagna vilket synliggör behov av att utveckla ett mer inkluderande system på den egna arbetsplatsen. Jag tänker mycket kring hbt- frågor där det gäller unga som kanske kommer många gånger från ett sammanhang där man absolut inte vågar uttrycka sin sexuella tillhörighet eller frågor ens kring det. Och funderingar på att vi inte ens på socialtjänsten vågar ta i de här frågorna. Hur ska man då våga? Det är svårt liksom. Socialsekreterare i Skåne Normkritik kan alltså ses som ett verktyg för att skapa förändring av strukturer. Det kan också vara en metod som används för att exempelvis analysera material, kontorslokaler, texter och bilder. Vilka normer förmedlar vi inom socialtjänsten när vi använder oss av standardiserade intervjuformulär där man som socialsekreterare ska ställa frågor om pojkvän/flickvän istället för partner? Är arbetsplatsen inkluderande och öppen för alla om kontoret ligger på femte våningen utan hiss eller om det enbart finns möjlighet att ansöka om ledighet i samband med högtider som är rödmarkerade i den svenska almanackan?

Ett normkritiskt arbetssätt handlar om att vända på perspektiven och skapa situationer där de som ingår i diskussionen/övningen aktivt reflekterar kring egna och omgivningens förväntningar, föreställningar och maktfördelning. I samband med arbete för likabehandling och mot diskriminering handlar ofta samtalen och övningarna om att skapa empati, tolerans och förståelse för människor som blivit utsatta för diskriminering och kränkningar. Det kan exempelvis handla om en diskussion kring hur det skulle kännas för en person med mörkare hudfärg än den vita om kollegor använde nedsättande ord som anspelar på hudfärg istället för chokladboll. Jag tror också att det är viktigt att inte tvinga på någon någonting och jag tror också att man kan bli lite etnocentrisk kring det västerländska sättet. Ja, det är så här man ska prata om sex och så. Jag tycker det är viktigt att vara känslig, men det handlar inte bara om religionen utan det handlar om individen man har framför sig. Socialsekreterare i Skåne Detta arbetssätt innebär ett flertal risker då man ofta förutsätter att de som ska lära sig om människor som blivit utsatta för diskriminering inte blir utsatta själva. I samtal kring huruvida samkönade par ska kunna bli godkända som familjehem förutsätter man oftast att gruppen består av heterosexuella personer. Det är även en stor risk att man missar de normer och maktordningar som gör att vissa människor ses som avvikare och andra som normala, exempelvis heteronormen. Istället för att fokusera på de som bryter mot normerna, sätter det normkritiska perspektivet sitt fokus på normerna och hur de kan resultera i att vissa människor ses som avvikare och andra som normala. För att bidra till en förändring av samhället i grunden räcker det inte med att få kunskap om hbtq-frågor eller ojämlikheten mellan män och kvinnor. Det behövs även kunskap om hur normer och makt fungerar så att man kan ifrågasätta varför människor diskrimineras och trakasseras. Det är ett extremt heteronormativt formulär. Det utgår nästan ifrån att du är i en parrelation och sen visst det går att modifiera till att du är ensamstående och hur gör du då för att tillfredsställa dina intima behov. Men skulle du leva i en annan konstellation liksom bigami eller så finns det inget utrymme. Eller om du lever i en öppen relation. Alltså så det är väldigt styrt till det heteronormativa. Socialsekreterare i Skåne

För att öka din trygghet och för att du ska känna dig mer bekväm i att synliggöra och lyfta frågor kring sexualitet i samtal med dina klienter finns det några frågor du kan fundera vidare på: Fundera på hur ditt förhållningssätt till sexualitet och sexuell har formats. Varifrån har du fått dina källor till kunskap kring sexualitet och vad har du lärt dig ifrån de olika källorna (till exempel skola, kompisar, internet). Vad tror du att den kunskap som du har förvärvart har inneburit för din syn på sexualitet? Hur påverkar ditt synsätt och värderingar kring sex, relationer och kärlek ditt arbete med dina klienter? Vad händer om en klient bryter mot en norm som rör sexualitet? Hur reagerar andra klienter eller personer i omgivningen, du själv, dina kollegor och/eller chefer? Hur hanterar klienten reaktionerna? Hur ställer du frågor kring sexualitet och sexuell hälsa till tjejer respektive killar? Finns det en skillnad i kroppspråk, frågans karaktär eller ordval beroende på om klienten är tjej eller kille? Ställer du samma frågor kring sexualitet och sexuell hälsa till en klient som har en mycket äldre partner? Till en som har en samkönad relation? Till en klient som missbrukar alkohol eller droger? Till en klient som är nyanländ från Afghanistan? Varför/varför inte? Tips Använd ord, definitioner och formuleringar som är inkluderande och inte exkluderande. Ett exempel på ett inkluderande ord är partner istället för pojkvän eller flickvän. Genom att använda ordet partner undviker du att förmedla heteronormen. Om du även vill undvika att förmedla kärleksnormen kan du välja att säga den man har sex med istället för pojkvän/flickvän/partner om du menar just sex och inte nödvändigtvis en relation. Tänk på att unga hbtq-personer kan ha extra svårt för att berätta om sexuell utsatthet då de kan känna en rädsla för oprofessionellt bemötande och för att mötas av fördomar. För killar kan det vara extra svårt att berätta om framför allt övergrepp och sexuella trakasserier då rådande könsnormer inte betraktar män som offer utan som förövare.

Policy & riktlinjer kapitel 5

Jag tror att riktlinjer redan finns för detta arbete men att de inte är förankrade hos oss. Det ska inte vara på ett APT eller någonting där man läser upp ett program. Alltså här är den och ni kan läsa den när ni har tid. Man måste göra något mer av det. Kanske en workshop eller halvdag så att man får arbeta och tänka till lite. För alla är så stressade så de sitter bara och väntar på att mötena ska vara slut. Socialsekreterare i Skåne I projektets kartläggning framkom det att yrkesverksamma inom socialtjänsten inte tycker det räcker med ökad kunskap och trygghet i hur man som personal ska synliggöra och inkludera frågor om sexualitet i mötet med klienter. Utöver dessa viktiga aspekter krävs även att arbetsplatsen kan tillhandahålla styrdokument som innehåller strategier hur sexuell hälsa och sexualitet ska främjas. Även rutiner och riktlinjer som reglerar arbetet gällande sexuell riskutsatthet såsom sexuella trakasserier, övergrepp och kränkningar nämns som en viktig pusselbit för att arbetet ska fungera tillfredsställande. I materialet Berör sexualitet i socialt behandlingsarbete (2010) poängteras det att olika former av resurser måste finnas på en arbetsplats för att arbetet med sexuell hälsa ska underlättas. Bland annat nämns handledare som kan ge professionellt stöd, råd och stöd från kollegor i samband med ärendehandledning samt diskussioner om förhållningssätt kring hur man ska hantera arbetet med sexualitet och relationer. Befintliga nationella, regionala och kommunala styrdokument I Sverige arbetar Folkhälsomyndigheten med att främja hälsa samt fästa särskild vikt vid de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna. Folkhälsomyndigheten anger som övergripande mål för folkhälsan att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen (http://www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/ livsvillkor-och-levnadsvanor/folkhalsans-utveckling-malomraden/). Vidare understryker Folkhälsomyndigheten att folkhälsa handlar om allt från individens egna val och vanor till strukturella faktorer som yttre miljöer och demokratiska rättigheter i samhället. Utgångspunkten för folkhälsoarbetet i Sverige är elva övergripande målområden för folkhälsan. Som nummer åtta anges sexualitet och reproduktiv hälsa. Med hänvisning till folkhälsopolicyn och dess skrivningar om reproduktiv hälsa, sexuellt välbefinnande och en trygg och säker sexualitet kan man

konstatera att Folkhälsomyndigheten fäster stor vikt vid sexualitet och sexuell hälsa som en del av folkhälsan. Detta konstaterande är av stor betydelse för utvecklingen av individ- och familjeomsorgens arbete då även personer som har kontakt med socialtjänsten har rätt till en god sexuell och reproduktiv hälsa. Region Skånes folkhälsoarbete utgår från det ovan nämnda övergripande nationella målet för svensk folkhälsopolitik. I sitt folkhälsoarbete inkluderar Region Skåne sexuell hälsa och poängterar att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter gäller alla människors samlevnad, relationer och livskvalitet, vilket också inkluderar rättigheten att själv bestämma över sin egen sexualitet och kropp (Regional folkhälsostrategi för Skåne, 2010-2014). Region Skånes övergripande styrdokument för arbetet med sexuell hälsa, Strategi för sexuell och reproduktiv hälsa i Region Skåne 2011-2015 lyfter fram prioriterade grupper och strategiska arbetsområden inom området sexuell och reproduktiv hälsa. Målen med strategin är: Att förebygga sexuellt överförbara infektioner inklusive hiv Att förebygga oönskade graviditeter Att förebygga sexuellt våld, könsstympning och prostitution Att förebygga våld och diskriminering på grund av sexuell läggning