Vi behöver förändra attityder

Sammanfattning av konferens om Göteborgs Stads plan mot våld i nära relationer 25 november 2014 på Elite Park Avenue Hotell i Göteborg 25 november 2014 arrangerade Social resursförvaltning, Göteborgs Stad, en konferens för att uppmärksamma stadens nya plan mot våld i nära relationer. Syftet med konferensen var att inspirera medarbetare i Göteborgs Stad till att arbeta med utvecklingsområdena och målen i planen. Cirka 400 personer deltog. Margareta Forsberg, verksamhetschef för Social utveckling inom Social resursförvaltning, inledde med att berätta att planen i stort sett är klar men att vi har fått ett tilläggsuppdrag från politikerna, nämligen att låta granska den utifrån ett normkritiskt perspektiv och säkerställa att planen omfattar alla som lever med våld i nära relationer. Vi behöver förändra attityder Kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén (s) lyfte fram att det inte enbart handlar om mäns våld mot kvinnor utan om våld i alla typer av nära relationer. Det är det perspektivet hon menar vi ska ha här i Göteborg, det spelar ingen roll vem som utövar våldet. Men planen säger också att vi ska rikta insatser mot de grupper som är mest utsatta, till exempel missbrukande kvinnor. En stor del i arbetet mot våld i nära relationer handlar om att förändra attityder i samhället. Vi behöver diskutera med våra barn om hur vi ska bemöta varandra, och hjälpas åt att reagera på både fysiskt och psykiskt våld, sa hon. Anneli Hulthén Göteborg tar frågan på allvar Katarina Björkgren, Enheten för social hållbarhet på Länsstyrelsen, lade grunden för fortsättningen på dagen genom att berätta om de nationella förutsättningarna för arbetet mot våld i nära relationer. Hon tog bland annat upp Istanbulkonventionen, som Sverige undertecknade tidigare i år. Det är Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet. Hon nämnde även en pågående utredning som ska föreslå en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor. Katarina Björkgren menar att vi har en stark jämställdhetspolitik i Sverige och våld i nära relationer ses nu som en folkhälsofråga. Jag gratulerar Göteborgs Stad till denna plan. Jag som arbetar nationellt ser att Göteborg är den stad i Sverige som har längst tradition av att arbeta mot våld. Ni har flera unika verksamheter och visar att ni tar frågan på allvar, sa Katarina Björkgren. Katarina Björkgren

Vad innehåller planen? Katarina Idegård, utvecklingsledare på Dialoga och författaren av planen, berättar om bakgrund och innehåll i Göteborgs Stads plan mot våld i nära relationer 2014-2018. Uppdraget är ett politiskt beslut från 2012. Planen gäller alla kommunens förvaltningar och bolag och omfattar våld i alla typer av nära relationer. I arbetet med planen har Katarina gjort intervjuer med anställda i Göteborgs Stad och hos samverkanspartners, genomfört workshops, haft fokusgrupper samt gjort djupintervjuer med personer som har utsatts för våld. Det övergripande målet med planen är att allt våld i nära relationer upphör, och för att nå dit definierar planen ett antal utvecklingsområden. Dessa är: Likabehandling Samordning och samverkan Kompetensutveckling Bemötande Stöd och skydd Information Permanent boende Temporärt boende Kontroll och uppföljning Uppföljning LÄS MER OM PLANEN OCH DIALOGA: socialutveckling.goteborg.se/team/dialoga Inom varje område presenterar planen mål och aktiviteter som ska genomföras under de närmaste åren. Exempel på aktiviteter är att utarbeta lokala planer, ta fram gemensamma riktlinjer, anordna utbildningar (både grundutbildningar och utbildningar med fokus på exempelvis barn samt asylsökande och papperslösa), samordna arbetet mot våld i nära relationer sektorsövergripande i stadsdelarna, ta fram utbildningar i bemötande, skapa skyddade boendeplatser för män och personer med könsöverskridande identitet/uttryck, samt skapa pedagogisk verksamhet för barn på de skyddade boendena. Kompetensutveckling är viktigt. Om vi har mer kunskap vågar vi också ställa frågor och på det sättet upptäcka utsatta tidigare. Samordning, alltså att frågan hålls ihop mer från centralt håll, finns det också behov av, sa Katarina Idegård. Katarina Idegård Moderator Birgit Andrén Moderator Anders Sandberg

Byt fokus från utsatta till utövare Anna Forum, som är gruppchef för Kriscentrum för män och Utväg män, berättade om Utvägs boende för föräldrar som utövar våld. Hennes huvudbudskap i sin föreläsning var att vi behöver byta perspektiv, och istället för att fokusera på personer som är utsatta för våld, ofta kvinnor och barn, fokusera mer på utövarna och insatser för att flytta dem från hemmet och få dem att sluta att utöva våld. Tanken med boendet Utväg män är att framför allt barn, som ofta finns med i bilden vid våld i nära relation, inte ska behöva flytta från sitt hem och sin trygghet. Det är den som utövar våldet som ska flytta. Det behöver läggas mer fokus och kraft på de våldsutövande. Nationella samordnaren mot våld i nära relationer Carin Götblad säger i sitt betänkande som hon lämnade tidigare i år att kommunerna bör erbjuda tillfälligt boende till de våldsutövande i första hand, sa Anna Forum. Kraven för att få en plats i Utvägs boende är att våldsutövaren erkänner sitt våldsbeteende och är motiverad att förändra det. Det finns också vissa regler att följa, till exempel att den boende (alltså våldsutövaren) inte får ta kontakt med den som hen har utsatt för våld. Boendet har fyra platser och varje person får bo där i max fyra månader. Den boende får behandling enskilt eller i grupp. Anna Forum Kristina Huopalainen Gott exempel på myndighetssamverkan i Finland Kristina Huopalainen, chef för Borgå skyddshem och Östra Nylands socialjour i staden Borgå i Finland, berättade om hur de i hennes stad arbetar med den brittiska så kallade MARAKmodellen för myndighetssamverkan. Marak är en metod för multiprofessionell riskbedömning. Marak skapades i Storbritannien 2002 och infördes på försök i Finland 2010-2011 genom det nationella Institutet för hälsa och välfärd. Nu har de beslutat att implementera Marak i hela Finland. Marak-metoden går till så att representanter för ett antal myndigheter bildar en arbetsgrupp, där ärenden som rör personer utsatta för våld i nära relation tas upp. I Borgå handlar det bland annat om hälsovården, brottsofferjouren, polisen, familjerådgivningen, socialjouren, äldreomsorgen och invandrartjänst.

Marak-processen går ut på att de olika myndigheterna identifierar våldsoffer, riskbedömer och skickar klientens ärende till Marak-gruppen. Arbetsgruppen samlas en gång i månaden och går igenom inkomna ärenden och samlar in klientens uppgifter från olika håll. De går igenom vad varje instans kan göra och vad klienten har uppgivit att hen vill ha för hjälp. Gruppen arbetar sedan tillsammans fram en säkerhetsplan med åtgärder för att hjälpa klienten. I ett sista steg gör gruppen en uppföljning. En styrka med att arbeta med en sådan arbetsgrupp är att vi alla tar ett gemensamt ansvar för klienten. Alla bidrar med sina kunskaper och insatser och alla har lika mycket ansvar, berättade Kristina Huopalainen. För att en person ska bli ett ärende för Marak-gruppen krävs till exempel att personen ska ha svarat ja på ett visst antal frågor i ett riskbedömningsformulär som alla myndigheterna använder när de får besök av klienter. Ett annat skäl att ta upp ett ärende är att polisen har gjort ett visst antal ingripanden hos en klient. Fördelar med modellen utifrån klientens perspektiv är bland annat att det räcker med att ha en myndighetskontakt för att få hjälp, personen som är utsatt kan se sin situation tydligare och inse att det som den är utsatt för är fel, samt att helhetsbilden över klientens situation blir tydligare för alla inblandade, vilket gör det lättare att hjälpa personen. I drygt 70 procent av fallen kunde en återkommande cirkel av våld brytas. Även om den utsatte inte vill ha hjälp så hjälper det att hen får gå igenom frågorna i riskbedömningsformuläret för att personen ska se och förstå sin situation, menade Kristina Huopalainen. Utifrån de professionellas (myndigheternas) perspektiv innebär Marak-modellen att de får kunskaper om varandras arbetsuppgifter, ett bättre informationsflöde skapas mellan dem, arbetsprocessen förbättras, de får delat ansvar och arbetsmängden minskar. Estradpoeten Olivia Bergdahl underhöll Anna Westerståhl och Birgit Andrén Anna Westerståhl Viktigt med normkritiskt bemötande Anna Westerståhl, M.D. och distriktsläkare i allmänmedicin, arbetar på vårdcentral för hemlösa i Göteborg och forskar om HBTQ och bemötande. Hon pratade om normer, normkritik och möten i hälso- och sjukvården. En norm kan definieras som det normala eller godtagna, en handlingsregel, ett påbud, en praxis eller det vardagliga. Normer är något som vi skapar mellan oss i vardagen. Ett normkritiskt perspektiv menar hon inte handlar om att vara emot alla normer, utan att ta ett steg tillbaka och ifrågasätta om något vi gör, säger eller frågar är relevant. Det handlar

om att förstå strukturer i samhället som skapar maktrelationer och att ge utrymme för eftertanke och reflektion och att skapa möjlighet till förändring. Normer kan skapa skillnader, vi och dom, marginalisering och utanförskap. Exempel på omdiskuterade normer kan gälla Tid och plats: 25 november FAKTA OM KONFERENSEN genus, sexuell orientering, hudfärg, hälsa, maskulinitet och femininitet samt funktionalitet. Kungsportsavenyn, Göteborg. 2014 på Elite Park Hotell, Det finns till exempel föreställningar om hur en riktig man eller Antal deltagare: Cirka 400. kvinna ska se ut och bete sig. Normbrytare, som feminina män, maskulina kvinnor eller transpersoner, skapar förvirring och oro hos en Social resursförvaltning. Arrangör: Dialoga, del människor. Det kostar på lite mer att vara normbrytare. Att vara Moderatorer: Birgit Andrén och normbrytare får konsekvenser för den psykiska hälsan och du kan Anders Sandberg, utvecklingsledare på Dialoga. känna utanförskap eller bli utsatt för trakasserier, säger Anna Westerståhl. Hon tar upp begreppet heteronormativitet, vilket innebär att det i samhället tas för givet att heterosexualiteten är det normala och att homosexualitet ofta bemöts med tystnad. Avsaknad av kunskap om exempelvis homosexualitet får konsekvenser för bemötandet. Om man inte känner till villkoren för att vara homosexuell blir ofta bemötandet inte bra, menar Anna Westerståhl och nämner som exempel en kvinna som söker vård för synliga skador och läkaren säger att du kan väl prata med din väninna som sitter där ute. Men väninnan är en våldsutövande partner. Den utsatta kvinnan avbryts när hon ska berätta om sin situation och söker troligtvis inte vård igen. Anna Westerståhls råd till oss som möter utsatta i vår yrkesroll är att våga fråga och att lyssna och respektera. Hon tipsar om uttrycket Gräv där du står!, alltså att du ska göra vad du kan istället för att se allt som du inte kan göra, eller som hon gärna vill uttrycka det Gräv där du inte förstår och försök att ta reda på mer och skaffa mer kunskap. När någon börjat berätta något viktigt, lyssna och stanna kvar vid ämnet. Erbjud personen att komma tillbaka igen en vecka senare. Ge saker tid, det går inte att ha alla svar direkt, uppmanar hon. Nu börjar det svåra jobbet Tre chefer inom Göteborgs Stad diskuterade, med hjälp av moderatorerna Birgit Andrén och Anders Sandberg, om möjligheter och utmaningar med implementeringen av planen. Deltagande chefer var Michael Ivarson, förvaltningsdirektör Social resursförvaltning, Lena Säljö, sektorschef Individ- och familjeomsorg samt Funktionshinder på Västra Hisingen, samt Babbs Edberg, utvecklingschef i Angered. Michael Ivarson ser ett stort engagemang hos medarbetarna inom Göteborgs Stad och han menar att ledarskapet är viktigt vid implementeringen av planen. Vi behöver en systematik i våra arbetssätt. Det handlar om att vi behöver skapa strukturer för samverkan. Att arbeta med våld i nära relationer handlar också mycket om vårt bemötande gentemot människor vi möter. Vi måste våga möta och Lena Säljö, Michael Ivarson och Babbs Edberg

fråga och då behövs kunskap, menade han. Lena Säljö poängterade att det är viktigt med ett tidigt förebyggande arbete. Att barn blir utsatta för våld sätter käppar i hjulen för dem i framtiden, sa hon. Lena Säljö menade att frågan om våld i nära relationer inte enbart ska ses som en IFO-fråga utan att även andra verksamheter, som skolan, måste involveras. Utbildning av medarbetarna tycker hon är viktigt, och att lösa bostadsbristen ser hon som en nyckelfråga för att vi ska kunna göra verklighet av planen. Babbs Edberg poängterade att kartläggningsarbetet och utredningen som gjorts i och med planen är det lätta jobbet nu återstår det svåra, att gå till handling och genomföra det som planen säger. Men det är viktigt med långsiktighet. Vi måste vara tålmodiga. Vi måste göra det enkelt för medarbetarna så att de vet vad de ska göra och att det blir en vardag för dem, sade hon. Babbs Edberg påpekade att vi måste tänka på att varje människa som vi kan hjälpa är ett steg på vägen. Lena Säljö lyfte också fram att vi för att våga ställa frågor om våld måste ha kunskap om hur vi ska göra vid upptäckt av en våldsutsatt. Det behöver göras lokala planer i stadsdelarna över sektorsgränserna. Vi måste tillsammans ta den här bollen nu och se till att den inte hamnar i stuprör utan att olika sektorer och instanser samverkar, avslutade Michael Ivarson. Vi kan minska killars och mäns våld men hur? Lena Berg är Fil. dr i sociologi och arbetar på Våldspreventivt centrum i Kista. Hon är även kurator vid Järva ungdomsmottagning och Män för jämställdhet i Stockholm. Lena pratade om metoder och modeller för att bygga upp ett systematiskt och långsiktigt arbete för att förebygga våld. Det gjorde hon med utgångspunkt från en handbok som hon har varit delaktig i att ta fram: Inget att vänta på handbok för utveckling av kunskapsbaserad våldsförebyggande praktik med genusperspektiv för barn och unga. Hon menade att våldsprevention handlar om att hitta metoder eller arbetssätt för att upptäcka och reagera på exempelvis homofobi och sexuella trakasserier, så att det inte utvecklas till våld. Vad kan vi göra innan det händer? Hur kan vi förebygga? Handboken visar på fem steg till förändring: 1. Forma lämpligt team Handlar om vilka vi ska samarbeta med. Vilka kompetenser behövs? 2. Beskriv våld som ett problem Att beskriva problemet lokalt till exempel med hjälp av statistik. Lena Berg

Killar och män är vanligast som förövare i våldsbrottsstatistiken så det är viktigt att koppla ihop våld med maskulinitet, menade Lena Berg. 3. Identifiera en förändringsidé Kan vara en reklamkampanj eller olika projekt på skolor exempelvis. Lena Berg berättar om några exempel från USA, bland annat om ett amerikanskt program för att aktivera åskådaren. Med det menas att arbeta med att förändra åskådarrollen och få fler som ser trakasserier och våld att gripa in och stoppa eller lindra konsekvenserna. Ungdomar fick lära sig att reagera på våld och mindre, normaliserade, saker som knuffar och glåpord. Tanken med det är att om vi alla reagerar och agerar mot mindre förseelser så förändrar det våra attityder och förhindrar och förebygger grövre våld. Man ska inte stå bredvid och tänka att jag inte har med det att göra utan man ska lägga sig i, poängterade Lena Berg. 4. Utveckla det som fungerar Fortsätta med arbetssätt som redan fungerar och utveckla det. 5. Sprida, dela och interagera mera Med anknytning till punkt 3, att identifiera en förändringsidé, visade Lena en hemsida med en modell som hjälper till att svara på frågorna: Hur blir man våldsutövare? Vilka verktyg finns för att ta reda på vilka riskfaktorer som finns? I programmet/modellen kan man klicka i olika våldsformer och få fram vilka riskfaktorer som ligger bakom, och även tips på att arbeta med dessa och på så sätt förebygga att våldet uppstår. Modellen finns på webbadressen: http://ec.europa.eu/justice/funding/daphne3/multi-level_interactive_model/understanding_perpetration_start_uinix.html Jag tycker att det är en bra modell att använda. Vi forskare känner till den, nu vill vi att även ni praktiker ska känna till och använda den, sa hon. Lena Berg avslutade med att säga att det är viktigt med universell prevention, det vill säga att vi tillsammans gör breda insatser. Resultatet visar sig inte på kort sikt men långsiktigt ger det resultat. Text: Helena Amundsson Foto: Eva Karlefjärd