INSPIRATIONSDAG FÖR ARBETET MED VÅLD I NÄRA RELATIONER

Transkript

1 Sammanfattning av: INSPIRATIONSDAG FÖR ARBETET MED VÅLD I NÄRA RELATIONER 7 maj 2015 på Radisson Blu Scandinavia Hotell, Drottningtorget, Göteborg 7 maj 2015 arrangerade Dialoga (Kompetenscentrum om våld i nära relationer, Göteborgs Stad) en inspirationsdag för arbetet med våld i nära relationer. Syftet var att lyfta fram goda exempel på hur arbetet med våld i nära relationer kan organiseras, och därmed ge inspiration till det fortsatta arbetet på området. Att möta personer med en komplex problematik, som utsatthet för våld i nära relationer innebär, ställer stora krav på organisationen. Socialstyrelsens nya föreskrifter (SOSFS 2014:4) säger att socialnämnden ska samverka för att samordna sina insatser så att de inte motverkar varandra. Var i verksamheten ansvaret för samverkan ska ligga ska också fastställas. Inspirationsdagen riktade sig till chefer och medarbetare inom Socialtjänsten i Göteborgs Stad och Dialogas avtalskommuner. Viktigt att ta del av varandras erfarenheter Katarina Idegård och Birgit Andrén från Dialoga var moderatorer och poängterade inledningsvis vikten av att dela med sig av varandras erfarenheter när det gäller arbetet mot våld i nära relationer, vilket var dagens syfte. Maj Bjurving, enhetschef på Dialoga, berättade att Dialoga märker av ett behov av att sprida kunskap om implementering av planer och riktlinjer i verksamheterna. När medarbetare har utbildats om våld i nära relationer behöver det finnas strukturer på arbetsplatserna så att kunskaperna tas om hand på ett bra sätt. Det är också viktigt att det är flera personer på en arbetsplats som har kunskap och arbetar med frågan, så att det inte blir ett ensamarbete, sa Maj Bjurving. Hon betonade att samordning och samverkan är viktigt. Vi behöver lära oss att gå i varandras mockasiner. Alla aktörer har olika roller och ansvar och därför behöver vi ta del av och respektera varandras perspektiv och roller. Hur inverkar organisationsstrukturen på socialtjänstens klientarbete? Pär Grell, doktorand i socialt arbete, Akademin för hälsa och arbetsliv vid Högskolan i Gävle, berättade om hur organisationsstrukturen påverkar arbetet. Han talade om specialisering, som är den vanligaste arbetsfördelningen idag inom kommunernas socialtjänst.

2 Fördelar med specialisering, det vill säga en tydlig uppdelning av arbetsuppgifter och områden mellan medarbetarna, är bland annat att det är ett rationellt och effektivt arbetssätt eftersom var och en är expert på sitt område och sköter sin del i arbetet. Socialt arbete är mångfacetterat. Alla kan inte kunna allting utan ansvaret behöver delas upp. Han talade om att organisationer blir allt mer lika varandra av olika anledningar. Likriktningen kan vara tvingande (inte så vanligt i kommunal verksamhet), normativ eller mimetisk. Mimetisk likriktning handlar om att organisationerna härmar varandra eftersom det sällan finns lösningar som är självklara, utan vi måste lära av varandra. Pär Grell beskriver organisationsstrukturer utifrån en glidande skala med Specialisering i ena änden och Integrering i den andra, och där emellan Koordination och Kollaboration. Det finns både för- och nackdelar med de olika organisationstyperna. Fördelar med Specialisering menar han till exempel är att organisationen uppnår expertkunskap inom de olika områdena, eftersom medarbetarna kan fördjupa sig inom sina respektive områden. De får då fördjupade kunskaper om både metoder och målgrupper, vilket också kan vara en fördel vid unika och avgränsade problem. Nackdelar med specialisering kan vara bristande helhetssyn och fragmentering. Koordination (samordning) ger möjlighet till gemensamt arbete med klienten i fokus, samtidigt som specialiserade målgrupps- och metodkunskaper bibehålls. Nackdelar kan till exempel vara att risken för samarbetssvårigheter ökar på grund av exempelvis oklar ansvarsfördelning, olika kunskapsanspråk eller kamp om tolkningsföreträde. Kollaboration (samarbete) kan ge fördelen av synergieffekter på grund av uppluckrade gränser mellan aktörerna, och möjligheten att gemensamt möta komplexa behov hos klienterna. Nackdelar kan vara samma som när det gäller koordination (se punkten ovan). Integrering handlar om att ingen specialisering alls av arbetsuppgifter förekommer utan att alla medarbetare gör allting. Fördelar med detta arbetssätt är till exempel att organisationen och alla medarbetarna får en helhetssyn i ärendena och att komplexa behov synliggörs på ett tydligare sätt. Nackdelar med integrering kan vara att det blir svårt att hantera unika problem och att vissa perspektiv riskerar att försvinna. Pär Grell har gjort studier av hur klienter med komplexa behov uppfattar specialiseringen inom socialtjänsten. Hans resultat visar till exempel att det finns en grundläggande misstro mot IFO, att de tycker att det är en svårbegriplig och svårnavigerad organisation där alla de olika kontakterna tar mycket tid och kraft och att klienterna ibland möts av att det är inte mitt bord. Men det finns hos klienterna också viss förståelse för funktions- och problemspecialisering. En annan tydlig åsikt från de flesta klienter är att de önskar en egen handläggare, och inte många olika. När det gäller frågan om hur IFO bäst ska organiseras utgår Pär Grell från huruvida problemet Pär Grell

3 (området, ärendena) är enkelt, komplicerat eller komplext. Utifrån det går det sedan att bedöma om det exempelvis fungerar bäst med standardiserade instruktioner eller inte, och vilka olika aspekter som spelar in för hur säkert eller osäkert det är att ett visst resultat uppnås. Han kan konstatera att forskningen inte ger något entydigt svar på hur IFO bäst organiseras. Organisationen behöver anpassas efter klientens livssituation och arbetsuppgifternas karaktär, och en lösning kan vara att dela in organisationen utifrån enkla, komplicerade eller komplexa problem. För enklare problem kan specialisering vara det bästa, medan det för mer komplicerade och komplexa problem behöver diskuteras mer kring synen på förändring, behandling och samtalsorientering, kontra omsorg och praktisk hjälp. Hur som helst kan och bör de organisatoriska ramarna för det sociala arbetet, och klienternas perspektiv på detta, uppmärksammas i betydligt högre grad av både praktik och forskning. Kanske är det dags för en statlig IFO-utredning, avslutar Pär Grell. Att skapa en sektorsövergripande organisation för arbetet med våld i nära relationer Inger Ståhlgren, utvecklingsledare i Örgryte-Härlanda stadsdelsförvaltning, berättade hur de har tagit sig an arbetet med våld i nära relationer i sin stadsdel. Hon pratade om hur de utifrån den centrala planen har utarbetat en lokal plan som nämndbehandlades i december När de har gjort sin lokala aktivitetsmatris har de utgått från frågorna vad, hur, vem och när och definierat svaren på dessa. För att skapa en hanterbar ansvarsfördelning har de delat upp frågan i tre områden: Förebyggande/främjande arbete samordningsgruppen ansvarar Tidiga upptäckter av våld samordningsgruppen ansvarar Insatser när det har hänt sektor IFO-FH ansvarar De har tre olika perspektiv i sitt arbete med våld i nära relationer: Medborgare, brukare och medarbetare. Medarbetarperspektivet är viktigt. Vi har medarbetare i Örgryte-Härlanda och bland dem kan det finnas både utsatta och förövare, poängterade Inger Ståhlgren. Det viktigaste budskapet vi hade när vi presenterade för vår ledningsgrupp var att våld i nära relationer inte bara är en IFO-fråga, utan den ska finnas med i alla verksamheter, berättade hon också. Ledningsgruppen utgör styrgrupp för arbetet med våld i nära relationer. Arbetsgruppen består av Inger, Ingrid Wickström som är samordnare för våld i nära relationer, samt ytterligare personer beroende på vilka ärenden som blir aktuella. Inger Ståhlgren berättade också om vad som har beslutats hittills på området, bland annat att styrgryppen ska gå en heldagsutbildning, att det ska genomföras en basutbildning som innefattar tre halvdagar under hösten, samt att det ska utarbetas en strategi för att skapa nya former för samverkan på individnivå inom respektive sektor samt mellan sektorerna i stadsdelen. Äldreomsorgen är först ut när det gäller det sistnämnda, och det ska vara klart innan midsommar. Hur går Örgryte-Härlanda vidare i arbetet mot våld i nära relationer? Inger berättar att det bland annat är planerat fler utbildnings- och informationsinsatser, att det blir någon aktivitet 25 november och att den lokala planen ska revideras årligen. Ingrid Wickström, samordnare för våld i nära relationer i Örgryte-Härlanda, berättade kort om hur IFO-FH i stadsdelen praktiskt arbetar med frågan om våld i nära relationer. Hon betonade att det handlar om att ställa sig frågan: Hur gör vi det bästa för den utsatta, och hur får vi de utsatta att känna att de får en samlad hjälp, och inte behöver träffa många olika personer?

4 Uppdraget de har utifrån den lokala planen handlar bland annat om att säkerställa samordnade rutiner vid det akuta omhändertagandet av de utsatta, och att det ska finnas en arbetsgrupp med en representant för varje enhet. De ska också revidera den lokala åtgärdsplanen för IFO-FH och då ingår även den så kallade Rosa foldern, som personalen har hängande vid sina skrivbord. Foldern innehåller konkreta punkter på hur personalen ska agera när de träffar en utsatt. Ingrid poängterade också något som kan vara en bra Ingrid Wickström utgångspunkt i allt arbete med våld i nära relationer. Det är viktigt att vi inte låter oss stoppas av hinder, utan att vi alltid strävar efter att hjälpa de utsatta på bästa sätt. Familjevåldsteamet SDF Västra Hisingen Björn Stenhammar, förste socialsekreterare inom Familjevåldsteamet Västra Hisingen, berättade om hur de arbetar inom Familjevåldsteamet. Teamets mål är att våldet ska upphöra, att våldsutsatta ska få skydd, att utsatta inklusive eventuella barn ska kunna bo kvar i stadsdelen samt att nå våldsutövare. Det är en förhoppning vi har att vi ska kunna arbeta mer med utövaren och få den personen att flytta i stället för den som är utsatt för våldet, sade Björn Stenhammar. Björn Stenhammar Syftet med Familjevåldsteamet är bland annat att erbjuda stöd till alla i familjen, utreda barnens situation och att samarbeta genom gemensam ärendefördelning, planering, metodhandledning, processhandledning och snabbt krisstöd. Familjer med barn har första prioritet, men i mån av tid kan teamet ta sig an även andra ärenden. Styrkan med Familjevåldsteamet menar Björn är att alla blir inkluderade och att alla i teamet vet vad alla håller på med eftersom de planerar ihop och bestämmer vad var och en ska göra. En lärdom som de har dragit är att: Varje ärende tar sin tid. Vi måste sitta länge och prata med de utsatta för de berättar inte alltid direkt. Jag tror att våra klienter tycker att de får bra kontakt och stöd av oss för de brukar stanna kvar hos oss, avslutade Björn. Att möta våldsutövare inom myndighetsutövande socialtjänst Bertel Ferm, samordnare våld i nära relationer, och Krister Arvidsson, socialsekreterare, SDF Västra Hisingen, berättade om hur de i sin verksamhet arbetar med våldsutövare. Utövarna som de möter är nästan uteslutande män. Det är av stor betydelse för de utsattas skydd och säkerhet att tidigt möta våldsutövaren för

5 att reducera hans våld. Det görs genom att bygga relationer och sätta gränser. Ett tydligt fokus i mötet med utövaren är att personen ska sluta att utöva våld. Bertel och Krister berättar om de två olika landskap som mötet med våldsutövare respektive våldsutsatt innebär. När det gäller utövaren handlar det om att bedöma risker, kontrollera och arbeta för beteendeförändring, medan det gentemot den utsatta handlar om att ge skydd, stöd och omsorg. De berättade också om vad som är viktigt att tänka på när de i sin yrkesroll samtalar med våldsutövare. Bertel Ferm och Krister Arvidsson Det gäller att snabbt ta kontakt med förövaren när vi får kännedom om en polisanmälan. Vi kontaktar förövaren via telefon och berättar om vår verksamhet och bjuder in personen att komma och prata med oss. Vi brukar få olika reaktioner men alla brukar komma, berättade Bertel och Krister. Ett tips är att vara två som möter utövaren från början. Det sparar tid på sikt, sade de. I samtalen med våldsutövare betonar Bertel och Krister att det är viktigt med ett gott och respektfullt bemötande gentemot individen, samtidigt som de gör klart för utövaren att det är han som bär ansvaret för sin våldsutövning och har gjort fel. Kroppsspråket är viktigt i bemötandet, liksom att hälsa personen välkommen när han kommer. Det är de små detaljerna i bemötandet av utövaren som har betydelse för utgången, avslutar Bertel och Krister. Community Readiness Model Lena Ernst Lagergren, utvecklingsledare på Kunskapskällar n, Social resursförvaltning, berättade om Community Readiness Model (CRM), som är en metod för att mäta en organisations förändringsberedskap. CRM kan användas till behovsbedömning, till att mäta förändring, samt till utvärdering, planering och forskning. Dialoga kan nu erbjuda verksamheter eller stadsdelar att få en undersökning av arbetet med våld i nära relationer genomförd utifrån modellen. CRM handlar om att definiera ett sakområde och en fråga, exempelvis arbetet med våld i nära relationer i en Lena Ernst Lagergren stadsdel, och genom en bestämd arbetsprocess ta reda på var i den så kallade förändringsstegen stadsdelen ligger när det handlar om just den frågan. Förändringsstegen innehåller steg från Ingen medvetenhet längst ned, via bland annat Förplanering, Förberedelse och Igångsättande, till Hög nivå av ägande högst upp. Undersökningsprocessen enligt CRM sker i följande steg: Definiera området/communityt. Identifiera frågan/issuet. Genomföra 4-6 telefonintervjuer med nyckelpersoner. Sammanställa och analysera intervjuerna. Bedöma områdets förändringsberedskapsnivå.

6 Ta fram förslag på relevanta strategier och insatser. Genomföra workshops. Genomföra beslutade insatser. Utvärdera arbetet. Det är sex dimensioner som ska undersökas: - Vilka aktiviteter/insatser görs idag? - Hur bred är organisationens kännedom om dessa? - Hur ser ledningen och styrningen ut avseende det aktuella arbetsområdet. - Hur är arbetsklimatet för dem som ska utföra aktiviteterna/insatserna? - Vilka kunskaper finns i organisationen om ämnet/temat? - Vilka resurser finns? Poängsättning sker och utifrån denna görs en bedömning och analys. Därefter utarbetas strategier för hur communityn ska arbeta med den aktuella frågan. Metoden handlar inte om att bedöma kvaliteten på arbetet, utan att mäta förändringsberedskapen. Det ska utgöra ett stöd för att få veta var i förändringsprocessen man befinner sig. Utifrån detta får communityn konkreta tips på hur de kan arbeta, berättade Lena Ernst Lagergren. Fördelarna med CRM menar Lena är att modellen är enkel att använda och kräver relativt små arbetsinsatser, den ger snabbt resultat, är billig och lätt att upprepa. Text och foto: Helena Amundsson, Dialoga