Maten och välmåendet ÅR I LIVET ELLER LIV I ÅREN?

Maten och välmåendet ÅR I LIVET ELLER LIV I ÅREN? Att äta hör till varje dag och är en förutsättning för att överleva. Ur födan hämtar vi även andra hälsosfrämjande verkningar och bot för sjukdomar. Därför är det bra att fundera över hur vi förhåller oss till maten, vad vi förväntar oss och vilken betydelse maten och födan har i våra liv. Maten kan som bäst öka vårt välmående, näringstillstånd, ork, vakenhet och på det sättet förbättra vår livskvalitet, men det är ingen garanti för ökad livslängd och botar inte sjukdomar. Det finns inget vetenskapligt bevis att något enstaka födoämne eller kost skulle bota allvarliga sjukdomar eller göra framskridandet långsammare, t.ex. gällande Parkinsons sjukdom. Det vill säga att ett enstaka livsmedel eller näringsämne gör inte vår kost bra eller dålig, utan det är de olika födoämnena som kompletterar varandra. I kosten är alltid helheten avgörande. En kost som baserar sig på de givna kostrekommendationerna är för de flesta tillräcklig och främjar hälsa tillsammans med faktorer, såsom tillräcklig vila, motion och goda sociala nätverk och upplevelsen av att må bra. En god livskvalitet och upplevd lycka består av små enstaka ting, av vilket maten är en del. Maten och ätandet är förutom näring även källa till glädje och välbehag och medför social samhörighet och njutning. Mat som främjar hälsa Målsättningen med kostrekommendationerna är att få en helhet som främjar hälsan och som kan förverkligas med olika kostval. Kostens grundpelare är hur vi väljer den daliga födan, inte de födoämnen som sällan används. God mat är mångsidig, smaklig och näringsrik. Måltiderna skall bestå av fullkornsprodukter, rotfrukter, frukter, bär, potatis, mjölkprodukter, måttfullt med kött, fisk och ägg samt rätt mängd fetter. Tallriksmodellen hjälper oss att sammanställa en god måltid. Halva tallriken består av grönsaker, en fjärdedel av potatis, ris eller pasta och den sista fjärdedelen av kött, fisk eller ägg. Måltiden utökas med bröd, lätt smörgåsfett, mjölk, surmjölk eller vatten. Som efterrätt kan man servera t.ex. bär eller frukt eller lämna efterrätten och mjölken till ett mellanmål. En regelbunden måltidsrytm är ur hälsosynpunkt att föredra, fast det inte finns något fastställt ideal gällande antalet och tidpunkterna för måltiderna. Med regelbunden måltidsrytm menar man, att man dagligen äter ungefär lika många måltider ungefär vid samma tidpunkter. Bra kost består at några rejälare, kalla eller varma måltider eller flere mindre måltider av mellanmålstyp eller en kombination av dessa. Matens näringsvärde och mängd är viktigare är måltidstätheten med tanke på hälsan. Att observera hos specialgrupper Enligt de nya kostrekommendationerna skall vuxna (10-60 åringar) ha ett daligt intag av 7,5 µg D-vitamin. En tillräcklig och mångsidig kost, som innehåller D-vitaminiserade mjölkprodukter och margarin samt fisk, räcker att täcka D-vitaminbehovet från kosten och vitamintillskott behövs inte. Om maten inte är tillräckligt näringsrik, bör man överväga att anväda vitaminpreparat. För åldringar (över 60 år) är rekommendationen av D-vitamin 10

µg/dygn under den mörka årstiden (oktober-mars), samt för personer i långvård, inom hemsjukvård och personer som motionerar ute mera sällan rekommenderas 10 µg/dygn året runt. Man kan t.ex. använda Devitol (5 droppar = 10 µg D-vitamin). Även många kalcium- och mångvitaminpreparat innehåller D-vitamin. Då man väljer preparat bör man beakta de övriga preparaten man använder för att undvika överdosering. Tillräckligt energi-intag undvik undernäring Ofrivillig viktnedgång är vanlig för personer med Parkinsons sjukdom. Viktnedgången kan bero på ökad energiförbrukning (orsak kan vara darrningar, stelhet, tvångsrörelser), minskat energi-intag (orsak kan vara försämrat luktsinne, dementi, depression, sväljproblem, oförmåga att skaffa och tillreda mat, problem att äta) eller biverkningar av medicinering (orsak kan vara torr mun, illamående, uppkastningar, dålig aptit, anorexi, sömnlöshet, trötthet, ångest). Undernäring ökar risken för dödsfall och infektioner samt försämrar livskvaliteten. För att trygga tillräcklig näring och undvika viktnedgång är ett tillräckligt energi-intag av största vikt. Man kan trygga ett tillräckligt energi-intag med regelbunden måltidsrytm och ha mellanmål och patientens favoriträtter som stöd. Man kan glömma matens hälso- och mångsidighetsaspekter och äta det som smakar bäst. Även små mängder mat ger tillräckligt med energi, då de drygas ut med fett, grädde, ost, socker och honung. I följande avsnitt finns samlat tips hur man kan berika maten. - Servera patienten fetthaltiga och energirika alternativ, INTE light- eller lättprodukter. T.ex. gräddost, helmjölk, feta pålägg, fet smörgåsmargarin. - Till matlagningen används helmjölk, grädde, creme fraiche eller smetana. T.ex. tillred gröten med grädde-mjölk-blandning och servera med smöröga. - I gryträtter och såser kan man lägga till riven ost och grädde. - Till matdryck väljs hel- eller lättmjölk, A-surmjölk, svagdricka, juice. - Till törstdryck väljs högenergidrycker såsom saft, saftsoppa eller kliniska tillskottsdrycker. - På brödet används rejält med margarin eller smör och dessutom kaloririka pålägg, så som gräddost eller uppskärning. - Fyll inte magen med stora salladsportioner, utan grönsaker används i maten för att ge färg och smak. - Till efterrätt eller mellanmål serveras t.ex. fruktkvarg, gräddglass, bondost med sylt eller paj med vaniljsås. Kosttilläggspreparat Matens energimängd kan utökas med kliniska kosttilläggspreparat, vilka är färdiga kosttilläggsdrycker och kosttilläggspulver som blandas i mat och dryck. Kosttilläggspreparat kan användas som stöd i patientens kost då inte tillräcklig mängd energi/protein fås från vanliga födoämnen, då patienten har ökat näringsbehov, dålig aptit, problem att äta eller försämrad näringsupptagning. På marknaden finns såväl ensidiga som mångsidiga kosttilläggsmedel. De mångsidiga kosttilläggen kan användas som enda näringsämne (t.ex. 5

tetraförpackningar per dag) eller som tillskottsnäring. De ensidiga kosttillskotten är antingen energi- (innehåller kolhydrater), protein- eller fett-tillskott och används för att utöka övrig näring. Vid val av rätt preparat ger dietisten eller sakkunnig läkare råd. Det lönar sig att prova de olika kosttilläggspreparatens smakvarianter och olika producenters produkter för att hitta de bästa alternativen. Man vänjer sig vid en ny smak då man smakat ca 10-15 gånger på produkten. Att följa med vikten är den bästa mätaren för energi och det är skäl för patienten att väga sig regelbundet t.ex. en gång i veckan. Övervikt För en del patienter kan däremot vikten öka då sjukdomen framskrider (t.ex. då den normala motionen minskar) och försvåra rörligheten och sänka livskvaliteten. Vid viktkontroll hjälper regelbunden måltidsrytm (4-6 måltider per dag) och att undvika onödigt småätande. Speciellt bör man lägga märke till fetthalten och mängden i smörgåsfett, ost, korv och bakverk eftersom fet mat ökar energimängden. Det lönar sig inte att varje dag dricka söta drycker, äta mat som tillreds i grädde eller steks i fett, utan spara detta till festliga tillfällen. Även en lätt tillredd måltid är smakfull och som kryddor kan användas smakrika rotfrukter, örter och kryddor. Samtidigt kan man begrunda om man kunde öka intaget av energifattiga grönsaker, frukt och bär för att lätta upp måltiderna. Fyll halva tallriken med grönsaker och njut en handfull grönsaker, frukt och bär vid varje måltid så blir kosten lätt och får färg. Att förena proteinerna med medicinerna En mycket proteinrik måltid kan försvaga levodopas verkan. I sjukdomens initialskede, då levodopabehandlingen påbörjas, tas medicinen två gånger per dag vilket inte ännu medför problem. Då sjukdomen framskrider ökar medicinintaget; fyra medicinintag per dag kan ge skäl att tänka igenom hur medicineringen och kosten skall balanseras. Det är skäl att komma ihåg att varje människa är individuell och samma råd gäller inte alla. Patienten själv är den bästa sakkunniga att utvärdera medicinernas verkning med egna subjektiva upplevelser och symtom. För någon kan det räcka att sprida ut proteinintaget jämt under dagen, för en annan är det bättre att undvika protenrik kost i samband med medicinintag och den tredje mår bäst av att äta den proteinrika måltiden på eftermiddagen och kvällen. Något entydigt råd kan inte ges, eftersom människan är en individuell helhet. Om patienten upplever att medicinens verkan minskar och han/hon vill försöka jämka samman näringsterapi och läkemedelsintag, bör saken diskuteras med den vårdande läkaren för eventuell minskad läkemedelsdosering. Att planera kosten innebär individuell planering med hjälp av en dietis på grund av risken för undernäring och man bör inte göra egna experiment baserad på bristande kunskap. Dietisten kan kontaktas för rådgivning, och då får patienten en individuell näringsplan utarbetad på basen av patientens matvanor och sjukdomens kliniska bild. För någon kan detta betyda ökat proteinintag kvällstid, vid de två senare måltiderna och på så sätt uppnår man att levodopa upptas optimalt då när det mest behövs. Man bör inte begränsa proteinintaget; behovet av proteiner minskar inte. Då man dessutom minns risken för undernäring är ett tillräckligt intag av proteiner viktigt. Hos den äldre befolkningen är behovet av proteiner ca 0,8-1,0 g/viktkilo om inte någon sjukdom kräver

annat. Det är viktigt att säkra tillräckliga alternativ för att kosten bibehålls mångsidig och varierande. Med hjälp av en sakkunnig kan även behovet av t.ex. kalcium, B-vitamin och järn uppskattas sakligt. Hur proteinintaget verkar syns hur patienten mår inom en till två veckor. Patienten kan själv bäst avgöra om det har varit någon nytta i att reglera tidpunkten för proteinintaget och om medicinernas effekt har ökat och om livskvaliteten sjunkit eller ökat. Näringsterapi är berättigat när patienten själv upplever att han/hon har haft nytta av det och han/hon mått bättre och fått bättre livskvalitet. Förebygg och sköt om en trög mage Trög mage är mycket vanligt hos personer med Parkinson. Trög mage försämrar livskvaliteten och kan vara orsak till dålig aptit. I det följande avsnittet finns råd för att sköta om och förebygga en trög mage. - Tillräckligt intag av vätska är av största vikt vid vård av trög mage. Lämpliga drycker är t.ex. lättsockrad saft eller te. Vätskebehovet per dag är ca 30 ml/kg vilket för en vikt på 70 kg betyder ca två liter vätska per dag. En del av vätskan får man via maten. Ett bra sätt att komma ihåg att dricka är att fylla på en kanna vatten på morgonen och dricka den tom under dagen. - Motion kan hjälpa vid trög mage. Det lönar sig att uppmuntra patienten att röra på sig så mycket som möjligt. - Det lönar sig att öka fiberrik kost och äta helkornsbröd och gröt, grönsaker, frukt, bär och kli. Det lönar sig att dricka mycket i samband med kli och att blöta upp kliet på förhand. - Man kan pröva linfrö, torkade och blötlagda plommon, fikon eller russin samt Pajalas gröt. Använd inte plommon regelbundet för länge eftersom verkningen minskar vid långtids användning. - Stimulance Multi Fiber Mix är en fibermix med neutral smak och kan läggas till i maten, t.ex. gröten och i vissa drycker. Man kan även testa andra fibermix t.ex. Fibrex och vid behov använda laxativ. Torr mun Många parkinsonpatienter kan ha som symtom att salivutsöndringen minskar med torr mun som följd. Saliven gör maten hal och hjälper till att svälja den. Här kommer råd för vård av torr mun. - Drick rikligt. Drick inte sockerhaltiga eller sura drycker hela tiden på grund av tandhygienen. Vatten och utspädda drycker är bäst. - Tugga maten omsorgsfullt, det förbättrar salivutsöndringen. T.ex fiberrikt och grovt bröd, grönsaker och frukt kräver tuggande. - Syrlighet ökar salivutsöndring. Späd citronsaft i dricksvattnet. - Man kan pröva sugtabletter, xylitoltuggummi eller munvatten. - Mjuk och fuktig mat kan vara bättre än torr mat. - Torr mat så som bröd kan blötläggas.

Underlätta ätandet Patientens handlings- och rörelseförmåga, ekonomiska situation, hjälpbehov och möjlighet till hjälp, minnesfunktion och sociala nätverk är grunden då man planerar hur ätandet kan befrämjas. Ergoterapeuten kan hjälpa att bedöma de motoriska funktionerna och hur dagliga rutiner kan underlättas. Patienten, hans/hennes närstående och vårdpersonalen kan tillsammans fundera hur man kan underlätta matanskaffningen, matlagningen, matlagningsmetoderna och eventuellt kartlägga behovet av matservice så att förutsättningarna för att underlätta ätandet finns. Måltiden Måltiden underlättas av hjälpmedel så som anpassade bestick för att äta med en hand, lämplig stol, anpassad mugg. Man bör stöda patienten att klara sig själv i mån av möjlighet. En vacker dukning, trevlig och lugn, fräsch matmiljö samt sällskap vid måltiden ökar trivseln vid måltiden och underlättar ätandet. Att koncentrera sig på ätandet gör måltiden smidigare. Sväljproblem och matens konsistens Muntorrhet med medföljande ömhet och sväljproblem försvårar ätandet. Mjuk, mosad eller flytande mat kräver inte så mycket tuggande och är lättare att svälja. Patienten kan själv bäst avgöra vilken typs föda är lämpligast. Mjuk föda är gröt, välling, soppor, färs, lådor och gryträtter, ägg- och fiskrätter. Lätta att svälja är krämer, geléer, puddingar, sorbet, milkshake och glass. Trögflytande dryck är lättare att svälja än rinnande. Man kan göra maträtter mera trögflytande med potatis- eller majsmjöl, ägg, gelatin, såsingredienser, minskad vätskemängd och förtjockningsmedel (Nutilis, ThickenUp ). Förtjockningsmedel tillsätts i färdig mat eller dryck allt efter hur tjockflytande man önskar maten. Energimängden i flytande föda är mindre än i mat av normalkonsistens och man bör öka energimängden genom att tillföra fett, grädde, socker eller tillskottsnäringsmedel. Kom ihåg att förtjockningsmedlen inte ger mer energi. Att svälja går lättast då man sitter, framåtlutad, vid ett bord av lämplig höjd och med fötterna stadigt mot golvet. Talterapeuten kan dessutom ge specialråd och sväljningsövningar. Aptitlöshet Aptiten kan vara nedsatt som en biverkning av medicinerna, på grund av depression eller illamående. I synnerhet de dagar då maten smakar, lönar det sig att äta litet mera. Även de dagar då maten inte smakar, bör man sträva till att äta regelbundet med 2-3 timmars mellanrum och små portioner, även om man inte känner sig hungrig. Stora portioner kan till och med öka illamåendet. För att främja aptiten lönar det sig att äta mat, som smakar gott och man vill äta. Om vanlig mat inte smakar, kan man pröva soppor, välling, gröt, kräm, fil eller kakao. Även kallt mellanmål kan smaka i stället för ett varmt mål, t.ex. karelska piråger, ostar eller en delikatess smörgås.

En vacker portion, trevlig och fräsch omgivning och att äta tillsammans kan locka fram aptiten. Däremot kan det distrahera att höra på musik, läsa eller se på TV. En motionsrunda ute i friska luften före måltiden kan hjälpa. I samband med måltiden lönar det sig inte att dricka mycket utan man skall dricka mellan måltiderna. Livskvalitet Näringsterapin får inte ställa till med förträt utan skall befrämja patientens livskvalitet och välbefinnande. Maten är bäst då den tillför hälsa och vitalitet, njutning och glädje. Den är också en social länk till andra människor och ger dagen dess rytm och är en källa till välbehag. Målsättningen är ett så normalt liv som möjligt, där förutom kosten även de närståendes stöd, upprätthållandet av en god handlingsförmåga samt en positiv och ljus sinnesstämning betonas. SATU TUNTURI studerande i näringslära Tilläggsinformation om näring: Hasunen ym. Vanhus, ruoka ja elämänlaatu, Social- och hälsoministeriets publikation 12/92. Statens tryckningscentral, Helsingfors, 1994. Ikääntyneen ravitsemus ja erityisruokavaliot. Ravitsemusterapeuttien yhdistys ry, 1999. Suomalaiset ravitsemussuositukset ravinto ja liikunta tasapainoon. Valtion Ravitsemusneuvottelukunta, 2005. Kontaktuppgifter till närmaste dietist hittar du på Ravitsemusterapeuttien-föreningens internetsidor under adress www.rty.fi Du kan begära konsultation hos en dietist av din läkare PARKINSON-POSTIA 3/05