Tillfälligt uppbrott Om ungdomar som rymmer och kastas ut hemifrån Sammanfattning och Rädda Barnens kommentarer
Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer i Sverige och i världen. Vår vision är en värld där Barnkonventionen är förverkligad och alla barns rättigheter är tillgodosedda. Det är en värld som respekterar och värdesätter varje barn som lyssnar till och lär av barn som ger varje barn framtidstro och möjligheter Detta är en sammanfattning av studien Tillfälligt uppbrott. Om ungdomar som rymmer och kastas ut hemifrån. Studien är utförd av Yvonne Sjöblom och Sara Högdin på uppdrag av Rädda Barnen och med stöd från Allmänna arvsfonden. Det är också författarna som sammanfattat sina resultat i denna kortversion. För de avslutande kommentarerna och förslagen till åtgärder svarar Rädda Barnen. Den fullständiga studien kan laddas ned från Rädda Barnens bokhandel på nätet: www.bokhandel.rb.se. Sök på studiens namn eller på dess artikelnummer: 10382 2009 Rädda Barnen ISBN: 978-91-7321-3370 Art nr: 10381 Projektledare:Anna Frenning Omslagsbild: Maria Ravegård Layout:Annelie Rehnström Tryck: Elanders Rädda Barnen 107 88 Stockholm Besöksadress: Landsvägen 39, Sundbyberg Tel 08 698 90 00 www.rb.se, info@rb.se
Förord Redan på 1990-talet uppmärksammade Rädda Barnen att det finns ungdomar i Sverige som saknar ett tryggt hem att gå till, och som rör sig mellan tillfälliga boenden och sovplatser. Bland annat intervjuades ungdomar i Stockholms city. 1 Helt i enlighet med den definition som Unicef rekommenderat, användes i början ordet gatubarn för att benämna ungdomarna. Reaktionen blev stark. Gatubarn finns väl inte i ett välfärdssamhälle som Sverige? Diskussionen kom bitvis att handla mer om valet av ord än om det verkliga problemet. Men barn som inte har någon trygg plats att bo på fanns då, och de finns nu, även om de inte ser ut som gatubarnen i Rio. De bor hos kompisar så länge det går, sedan bor de ute, eller hos tillfälliga bekanta, med alla risker det medför. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, som Sverige har förbundit sig att följa, har alla barn rätt till social trygghet, utbildning och utveckling, och rätt att bli lyssnade till. Det ska finnas lagstiftning och rutiner som skyddar barnet mot alla former av försumlig behandling, vanvård, utnyttjande och våld. Staten har förbundit sig att vidta sådana åtgärder till det yttersta av sina resurser. Det sker inte idag. Trots att vi i många år känt till att dessa barn finns, har samhällets skydd inte förbättrats. När vi frågat politiker om skälet, har de bland annat hänvisat till bristen på fakta. Genom den kartläggning som här sammanfattas har vi för första gången kunskap om storleken på problemet. När nu bristen på fakta minskat, är det hög tid för politiker på central och lokal nivå att agera. Det förebyggande arbetet och det tidiga stödet måste självklart förbättras, det minskar riskerna att fler ungdomar hamnar i utsatta situationer. Men det är också mycket viktigt att uppmärksamma de ungdomar som just nu inte har ett tryggt hem att gå till, och att ge dem bättre stöd än idag. På sidan 19 finns Rädda Barnens förslag till åtgärder. Det är vår förhoppning att rapporten ska väcka insikter hos beslutsfattare på alla nivåer om ungdomarnas utsatta situation, och om behovet av insatser för att deras rättigheter ska tillgodoses. Den studie som här sammanfattats är resultatet av en arton månader lång kartläggning som initierats av Rädda Barnen och genomförts av Yvonne Sjöblom och Sara Högdin, med stöd av Allmänna arvsfonden. Yvonne Sjöblom och Sara Högdin är filosofie doktorer och forskare, verksamma vid Socialhögskolan i Stockholm. De har lång erfarenhet av att studera problematiken. Till stöd i arbetet har även funnits en erfaren referensgrupp. Rädda Barnen och författarna vill tacka alla de ungdomar som deltagit i kartläggningen, de vuxna på skolor runt om i landet som bistått, och referensgruppen. Ni har alla bidragit till att öka kunskapen om en hittills tämligen okänd grupp ungdomar. Lars Carlsson Chef för Sverigeprogrammet 1. Hej då sa dom, Michaela Sjögren, Rädda Barnen, 1992. 3
4
Sammanfattning av studien I den här studien undersöks ungdomars uppbrott i form av att de rymmer och/eller blir utkastade hemifrån. Det är den första nationella kartläggningen av sitt slag 2. Studien avser att ge en bred bild av problematiken med unga som rymmer och/eller kastas ut hemifrån. Ett övergripande syfte med den här studien är att kartlägga hur vanligt det är att ungdomar i Sverige rymmer och/eller kastas ut hemifrån. Ytterligare ett syfte är att undersöka de omständigheter som kan utlösa och ligga bakom uppbrott hemifrån och vad som händer ungdomarna under tiden för själva uppbrottet. Frågeställningar 1. Vilka är de ungdomar som har erfarenhet av uppbrott hemifrån? 2. Hur ser livssituationen ut för de ungdomar som har varit med om ett uppbrott hemifrån? 3. Vad kan vara utlösande faktorer till uppbrott hemifrån? 4. Under vilka omständigheter befinner sig ungdomarna vid tiden för uppbrottet? Studiens utformning och definitioner För att få svar på studiens frågeställningar har vi valt att göra en enkätundersökning bland cirka 3 000 elever i årskurs 2 vid 18 gymnasieskolor i olika delar av landet. Genom att göra en sådan enkätundersökning fångar vi ungdomarnas subjektiva uppfattningar av det som efterfrågas. Detta är ett val av perspektiv som innebär att ungdomarna själva ges tolkningsföreträde gällande sin situation. För att vidga det huvudsakliga forskningsperspektivet som är ungdomarnas uppfattning av uppbrott hemifrån, kompletteras det med en mindre, beskrivande studie av skolkuratorers bild av ungdomars uppbrott hemifrån. Enkätundersökningen genomfördes klassvis under ett lektionstillfälle på respektive skola. Oftast var enstaka elever frånvarande vid det tillfälle då klassen skulle fylla i enkäten. Sammanlagt fyllde 3 010 ungdomar i enkäten. De utgör ungefär en procent av Sveriges alla 17 18-åringar. Det externa bortfallet, (elever som var frånvarande/inte deltog) är cirka 466 elever, det vill säga 13 procent. I denna studie ingår ungdomar som är under 21 år och går på gymnasiet. 3 För att definieras som att ha rymt och kastats ut hemifrån ska ungdomarna ha uppgivit att de har tillbringat minst ett dygn borta från hemmet utan föräldrarnas tillstånd eller 2. Eftersom det här är den första nationella kartläggningen som genomförs i Sverige så kan vi inte jämföra resultaten med tidigare svenska studier. Därför har det varit värdefullt att kunna använda enkäten från den brittiska studien Still running av Mike Stein (1999) som förlaga och att jämföra resultaten med de tidigare studierna i Storbritannien (Stein 1999; Rees & Lee 2005). 3. Ungdomarna som svarat gick andra året i gymnasiet, och var alltså ca 18 år. En del av eleverna var dock äldre. Eftersom föräldrar är försörjningspliktiga för barn upp till 21 år, så länge de går i gymnasiet, räknar vi med även de fåtal ungdomar som var 18 21 år i resultaten. 5
blivit tvingade att lämna hemmet av sina föräldrar. Vi har valt att benämna fenomenet rymmande och/eller utkastade ungdomar för att betona att det är sammanflätat, komplext och brett. För att förenkla läsningen väljer vi att skriva rymmande och utkastade ungdomar i fortsättningen. Vi använder begreppet uppbrott hemifrån synonymt med rymma och kastas ut från hemmet. Bakgrund Ungdomar som rymmer och kastas ut hemifrån, gatubarn och hemlösa ungdomar tillhör en heterogen grupp. Internationell forskning har visat att deras livssituationer är likartade på så sätt att de kommer från miljöer där de utsatts för våld, försummelse och övergrepp. Efter att de lämnar sitt hem fortsätter de leva ett riskfyllt liv där kriminalitet, övergrepp och hemlöshet är vanliga inslag. Ett flertal studier har visat att det är vanligare att flickor rymmer hemifrån än att pojkar gör det. Ålder är en särskiljande faktor som har betydelse för om unga uppfattas som hemlösa, gatubarn eller rymmande och utkastade ungdomar. Den brittiske forskaren Mike Steins studie 4 har visat att rymning och utkastning hemifrån är ett vanligt fenomen bland ungdomar. Enligt resultaten i hans studie har 11 procent av alla ungdomar i Storbritannien varit med om ett sådant uppbrott hemifrån. Resultat Nedan följer de viktigaste resultaten som har framkommit i den svenska studien Tillfälligt uppbrott. Studien i sin helhet finns tillgänglig i Rädda Barnens nätbokhandel, www.bokhandel.rb.se. Hur vanligt är det att ungdomar rymmer och/eller kastas ut hemifrån? I den här studien har elva procent av ungdomarna uppgivit att de har varit med om ett uppbrott hemifrån. Resultatet stämmer precis med två tidigare genomförda studier i Storbritannien 5 och med en tidigare svensk pilotstudie 6. I samtliga studier är resultatet 11 procent. Det innebär alltid en osäkerhet att generalisera resultat från en studie till en hel population. Vi försöker trots det att göra en uppskattning av hur många ungdomar i hela landet som kan tänkas ha erfarenhet av uppbrott hemifrån när hänsyn tas till att det i denna studie förekommer en högre andel ungdomar i storstadsområdena. Vi uppskattar att minst en av tio gymnasieungdomar har varit med om ett uppbrott från familjen, det vill säga cirka tre elever i en klass på 30. Det innebär att år 2008 hade cirka 25 000 unga mellan 16 och 18 år erfarenhet av uppbrott hemifrån. 4. (1999) 5. Rees & Lee 2005; Stein1999 6. Sow 2008 6
Tabell 1. Ungdomar som har rymt och kastats ut. Antal och andel (%). Rymt/Kastats ut (n=2 895) Antal Andel (%) Nej 2 566 89 Ja 329 11 Rymt alternativt kastats ut (n=329) Rymt 207 63 Kastats ut 68 21 Både rymt och kastats ut 29 9 Inte svarat 25 8 Nästan hälften av ungdomarna var 15 år eller yngre när de bröt upp hemifrån. En tredjedel var mellan 16 och 18 år och 14 procent var under 12 år vid det första uppbrottet. Majoriteten av ungdomarna har varit med om fler än ett uppbrott hemifrån. Ungefär en fjärdedel har varit med om två uppbrott och 13 procent har varit med om tre uppbrott. Hela 24 procent har varit med om fyra eller fler uppbrott. Det finns ett samband som innebär att ju yngre den unge var vid första uppbrottet desto fler uppbrott har han eller hon varit med om. Det går inte att avgöra om de unga har rymt hemifrån eller kastats ut av föräldrarna. Många av ungdomarna hade svårt att avgöra vilken typ av uppbrott de hade varit med om, och många uppgav att de både rymde och kastades ut, antingen vid samma eller olika tillfällen. Resultaten visar också att många ungdomar flydde från en problematisk hemsituation, vilket gör att benämningen rymning egentligen är missvisande. Vilka är ungdomarna som är med om ett uppbrott hemifrån? Är uppbrott vanligare i storstäderna än i övriga landet? Det är vanligare att ungdomar som lever i splittrade familjer än att ungdomar i sammanhållna familjer har varit med om ett uppbrott hemifrån. Flickor har i högre utsträckning än pojkar varit med om uppbrott hemifrån. Tabell 2. Ungdomar som har rymt och kastats ut hemifrån fördelat på kön. Antal och andel (%), n=329. P Antal Andel (%) Flickor *** 216 14 Pojkar *** 113 8 *** p < 0,001, ** p < 0,01, * p < 0,05 Fler ungdomar som bor i storstäder har varit med om ett uppbrott hemifrån. Men det förekommer i hela landet oavsett storlek på kommun att ungdomar rymmer och kastas ut hemifrån. 7
Tabell 3. Ungdomar som har rymt och kastats ut hemifrån fördelat på bostadsort. Antal och andel (%), n=329. Bostadsort P Antal Andel (%) Storstadsområde *** 226 15 Större stad Ej sign 16 7 Kommun >25000 Ej sign 52 10 Kommun 12500-25000 *** 23 6 Kommun <25000 Ej sign 12 8 *** p < 0,001, ** p < 0,01, * p < 0,05 Resultaten visar också att de som redan har flyttat hemifrån när de går i gymnasiet i högre utsträckning har erfarenhet av uppbrott hemifrån. Över 30 procent av dem som var placerade i familjehem/hvb-hem har rymt och kastats ut hemifrån och hela 26 procent av dem som går på individuella programmet har erfarenhet av uppbrott hemifrån. Sammanfattningsvis visar resultaten efter statistiska analyser att det som främst ökar risken för uppbrott bland de bakgrundsfaktorer som används i studien är om den unga har en splittrad familj, är flicka och bor i en storstad. Hur skiljer sig upplevelsen av familjen mellan de ungdomar som har rymt/kastats ut hemifrån och övriga ungdomar? I familjer där det förekommer negativa relationer, i synnerhet psykiskt och fysiskt våld, ökade risken för uppbrott hemifrån avsevärt. Drygt två tredjedelar av dem som har rymt och kastats ut hemifrån har svarat att de har upplevt negativa inslag i relationen med en eller båda föräldrarna. Det är en avsevärt högre andel än bland dem som inte har erfarenhet av uppbrott hemifrån. Bland dem uppgav sig en tredjedel ha erfarenhet av negativa upplevelser med föräldrarna. Tabell 4. Påståenden om ungdomarnas relation med sina föräldrar. Jämförelser mellan de som inte har rymt och kastats ut (Grupp 1) och de som har det (Grupp 2). Andel (%) inom respektive grupp. Andel som inte instämmer i följande P Grupp 1: n=2566 Grupp 2: n=329 om sina föräldrar: (1) De bryr sig om mig *** 2 10 (2) Vi kommer bra överens *** 4 24 (3) De behandlar mig oftast rättvist *** 11 23 (4) De förstår mig *** 9 29 Andel som instämmer i följande om sina föräldrar: (5) Upplever konflikter pga familjens religion eller kultur *** 2 9 (6) De har sparkat eller slagit mig *** 2 22 (7) De har behandlat mig illa/kränkande *** 3 21 (8) De har beskyllt mig för allvarliga saker jag inte har gjort *** 4 27 (9) De har gjort mig rädd *** 4 27 (10) De är allt för stränga *** 7 21 (11) Vi bråkar ofta *** 10 44 *** p < 0,001, ** p < 0,01, * p < 0,05 8
En tiondel av dem som har rymt och kastats ut hemifrån kan betraktas som en mycket utsatt grupp då de uppgav att de hade en mycket negativ relation med föräldrarna. De ungdomar som har rymt och kastats ut hemifrån uppgav i avsevärt högre utsträckning att de mådde psykiskt dåligt och upplevde negativa känslor än övriga ungdomar. Flickor svarade i avsevärt högre utsträckning än pojkar att de mådde psykiskt dåligt. Ungdomarnas beskrivning av vad som utlöste uppbrotten hemifrån En stor majoritet av de ungdomar som bröt upp hemifrån gjorde det på grund av att de upplevde konflikter i hemmiljön. Uppbrotten kan alltså för majoriteten av ungdomarna beskrivas som en flykt från hemmet. Tabell 5. Ungdomars egna beskrivningar av utlösande faktorer.antal och andel (%), n=329. Antal Andel (%) Problem i hemmet 263 80 Personliga problem 159 48 Problem i skolan 73 22 Ej problemrelaterade uppbrott 29 8 Ungdomar med utlandsfödda föräldrar uppgav i högre utsträckning att de upplevde konflikter i hemmet och beskrev att det föranledde uppbrotten hemifrån. Personliga problem uppgavs vara orsaken till uppbrottet för nästan hälften av ungdomarna. För flickor angavs personliga problem i högre utsträckning än för pojkar som orsak till uppbrott hemifrån. Ungefär en femtedel av alla med erfarenhet av uppbrott hemifrån upplevde att de inte var accepterade för sin livsstil och fem procent av ungdomarna uppgav att de inte var accepterade på grund av sin sexuella läggning. Tabell 6. Underkategorier av personliga problem.antal och andel (%), n=329. Antal Andel (%) Personliga problem Ospecificerade personliga problem 51 18 Ej accepterad för sin livsstil 69 21 Problem med vänner 22 8 Ej accepterad för sin sexuella läggning 16 5 Depression 13 4 Problem med pojk-/flickvän 12 4 Problem med alkohol/droger 8 3 Kriminalitet 2 1 Inga personliga problem 176 62 9
Ungefär en femtedel har uppgivit svårigheter i skolan som en av flera bidragande faktorer som utlöste uppbrottet hemifrån. Endast sex procent av ungdomarna uppgav att orsaken till uppbrottet hemifrån inte handlade om problem utan att de hade rymt på grund av skäl som handlade om att det var roligt eller spännande; så kallade äventyrsrymmare. Sambanden mellan kategorierna problem i familjen, personliga problem och problem i skolan var överlappande på så sätt att kategorierna problem i skolan och personliga problem verkar härröra ur hur familjesituationen såg ut för den unge, och vilket stöd och vilken acceptans den unge upplevde sig få hemifrån. Vilka erfarenheter har ungdomar som har rymt/kastats ut hemifrån av tiden då de varit hemifrån? 25 procent av ungdomarna med erfarenhet av uppbrott hemifrån uppgav att de har sovit utomhus eller hos en tillfällig vän. Tabell 7. Var den unga sov vid uppbrottet.antal och andel (%), n=285. Antal Andel (%) Hos en vän 187 65 Utomhus 44 15 Hos en släkting 27 10 Hos en tillfällig kontakt 27 10 Ett viktigt resultat är att ungefär var fjärde svarade att han/hon på flera sätt var extra utsatt under uppbrottet. Utsattheten handlar om att de som sov på en utsatt plats i stor utsträckning hade negativa upplevelser. Pojkar har i något större utsträckning än flickor svarat att de råkade ut för negativa händelser, vilket hänger samman med att pojkar även i högre utsträckning svarade att de sov ute. Det är viktigt att påpeka att många av ungdomarna uppgav att de också upplevde positiva aspekter av uppbrottet. De flesta ungdomar kunde beskriva båda positiva och negativa erfarenheter. Ungdomar med utländsk bakgrund uppgav att de kände sig ensamma och rädda i högre utsträckning än svenska ungdomar i samband med uppbrott hemifrån. Tabell 8. Negativa upplevelser under det senaste uppbrottet.antal och andel (%), n=329. Antal Andel (%) Andel som instämmer i följande: Kände mig pressad 151 45 Kände mig ensam 77 23 Saknade pengar till mat 69 21 Var rädd 43 13 Blev fysisk skadad 25 8 Blev sexuellt ofredad 15 5 Använde alkohol/droger 81 24 Blev indragen i brott 40 12 Blev vittne till brott 35 10 10
Totalt uppgav cirka 40 procent av ungdomarna som rymt och kastats ut hemifrån att de har varit i kontakt med minst en professionell hjälpare under uppbrottet. En fjärdedel av ungdomarna har haft kontakt med en socialsekreterare, en femtedel har haft kontakt med skolkurator/-psykolog och lika många har haft kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) under uppbrottet. Har antalet uppbrott betydelse för hur utsatta ungdomarna är? Resultaten visar att ju fler gånger ungdomen har rymt och kastats ut hemifrån, desto vanligare var det att han/hon hade negativa relationer till föräldrarna, hade personliga problem och en problematisk situation i skolan. De ungdomar som har varit med om minst tre uppbrott hemifrån uppgav oftare än andra att de hade problem med relationer till kamrater, droger, alkohol och brottslighet. De ungdomar som beskrev ett mönster av upprepade uppbrott från familjen var de som var mest utsatta och uppbrotten kan ses som en överlevnadsstrategi för att komma bort från en svår uppväxtmiljö. Tabell 9. Antal rymningar i relation till de ungas kontext.andel (%) för kolumn, n=3010. P Aldrig rymt/ Rymt/kastats Rymt/kastats kastats ut ut 1 2 gånger ut minst 3 n=2561 n=204 gånger n=115 Familjens sammansättning Sammanhållna familjer *** 62 37 26 Splittrade familjer *** 32 53 54 Eget boende/släkting/fosterhem/hvb *** 13 17 18 Andel som anser att de ofta har problem i familjen *** 4 20 33 Frågor om skolan Andel som inte alls tycker om att gå i skolan *** 5 11 23 Andel som har skolkat minst tre gånger *** 41 71 73 Andel som ofta känner sig: Uppgiven/deprimerad *** 8 28 36 Pressad *** 18 28 39 Ensam *** 7 17 22 Oaccepterad för sitt sätt att leva *** 6 18 26 Andel som ofta har problem med följande: Pojk-/Flickvän *** 5 14 21 Kamrater *** 2 3 12 Droger/Alkohol/Brottslighet *** 2 10 25 Andel som har varit i kontakt med någon hjälpare *** 50 81 88 Känner någon annan som har rymt *** 40 85 93 *** p < 0,001, ** p < 0,01, * p < 0,05 Mer än hälften av alla ungdomar som har rymt eller blivit utkastade hemifrån har blivit utstötta och flytt från hemmet på grund av så kallade pushfaktorer. Det vill säga förhållanden som att de inte accepterades för sitt sätt att leva, negativa 11
relationer till föräldrar och styvföräldrar, psykisk och fysisk misshandel i hemmet, att de inte accepterades för sin sexuella läggning, inte tilläts ha ett förhållande med det motsatta könet eller stängdes ute av föräldrarna när de var 18 år. Endast 15 procent har brutit upp på grund av pullfaktorer, vilket innebär att de har blivit lockade hemifrån av någon yttre angelägenhet som längtan efter äventyr, att de rymde till något eller någon, eller att alkohol, droger eller kriminalitet i sig utgjorde en dragningskraft. Avslutande diskussion Denna studie visar att det är vanligt förekommande att ungdomar är med om uppbrott hemifrån. Att så många som 11 procent av alla ungdomar har rymt och kastats ut hemifrån kan vid en första anblick verka vara en hög andel. Men vid närmare eftertanke förefaller resultatet vara lågt räknat. Det finns en risk för att denna studie endast fångar en begränsad andel av de ungdomar som har erfarenhet av uppbrott hemifrån. De ungdomar som ingår i bortfallet kan i högre grad än andra ha erfarenhet av uppbrott hemifrån, och lika så de ungdomar som inte går i gymnasiet överhuvudtaget. Ingen av dessa gruppers eventuella erfarenhet av uppbrott hemifrån upptäcks i den här studien. Att en så stor andel som 11 procent av ungdomarna som går i gymnasiet har erfarenhet av uppbrott hemifrån är allvarligt och ger en viktig signal om att uppbrott hemifrån är en vanlig utväg och överlevnadsstrategi för ungdomar som lever i en riskfylld uppväxtmiljö och har negativa relationer till sina föräldrar. 86 procent av ungdomarna som rymt och kastats ut hemifrån och 40 procent av dem som inte gjort det, hade en kamrat som har erfarenhet av uppbrott hemifrån. Det förmedlar en bild av att uppbrott hemifrån som fenomen inte är främmande eller ovanligt i ungdomars vardagstillvaro. Det förekommer och är alltså inte någon ovanlig företeelse bland dem och deras vänner. Den här studien visar att nästan hälften av ungdomarna får sin första erfarenhet av uppbrott hemifrån vid en så låg ålder som 15 år eller yngre. Så många som 14 procent var under 12 vid första uppbrottet. Dessa resultat ligger också i linje med den brittiska forskningen. 7 Det innebär att frågan om uppbrott hemifrån är aktuell för ungdomar redan då de går i grundskolan och den borde därför diskuteras och ges plats inom elevvårdens arbete i grundskolan. Fler flickor än pojkar rymmer och kastas ut hemifrån I den tidigare forskningen 8 framkommer att flickor rymmer och kastas ut hemifrån i högre utsträckning än pojkar. Det är även ett resultat som kommer fram i denna studie. En förklaring till detta kan vara att flickor mår psykiskt sämre än pojkar, vilket varit en ihållande trend som framkommit i ett flertal studier. 9 Men det finns 7. Stein 1999; Rees & Lee 2005 8. Rees & Lee 2005; Sjöblom 2002, 2006; Stein 1999 9. Ungdomsstyrelsen 2007 12
många andra möjliga förklaringar till att det är en högre andel flickor som bryter upp hemifrån. En förklaring kan vara att pojkar kan lämna hemmet och vara hemifrån i högre utsträckning utan att det definieras som ett uppbrott. Pojkar och flickor kan ha olika frihetsgrader i förhållande till hemmet och familjen. För flickor förefaller uppbrott hemifrån i högre utsträckning vara ett sätt att fly från en bristfällig uppväxtmiljö med inslag av konflikter och övergrepp av olika slag. I många stycken kan uppbrottet hemifrån därför för dessa flickor liknas vid den problematik som misshandlade kvinnor lever med. Det vill säga att hemmet som är en symbol för den intima sfären där man söker skydd och stöd blir en farlig plats som man måste fly från. Pojkar som bryter upp hemifrån kan också vara utsatta för negativa relationer till föräldrar och styvföräldrar. Men vi kan också konstatera att en majoritet av de så kallade äventyrsrymmarna var pojkar. Ungdomar med utländsk bakgrund är rädda och ensamma Ungdomar med utländsk bakgrund rymde inte och blev inte utkastade i högre utsträckning än ungdomar med svensk bakgrund. Däremot framträdde i resultaten att utlandsfödda flickor i förhållande till flickor med svensk bakgrund hade rymt i något högre utsträckning. Ungdomar med utländsk bakgrund uppgav i högre utsträckning att de hade en negativ relation till föräldrarna. Exempelvis uppgav nio procent av de ungdomar som hade rymt hemifrån att de haft konflikter med föräldrar på grund av religion och kultur. Svenskfödda ungdomar med utlandsfödda föräldrar hade i högre utsträckning än andra grupper konflikter med föräldrarna, som handlade om normer som rörde frihet och kontroll. Ungdomar med utländsk bakgrund uppgav också i högre utsträckning att de kände sig ensamma och rädda under själva uppbrottet hemifrån. Dessa resultat tyder på att ungdomar med utländsk bakgrund, och flickor med utländsk bakgrund i synnerhet, är mer utsatta i olika skeden av en uppbrottsprocess. Dels upplevde dessa ungdomar en starkare negativ familjekontext som skapade ett behov eller tvingade dem att bryta upp hemifrån. Dels tyder resultaten på en större osäkerhet hos dem än hos andra ungdomar under själva uppbrottet, de uppgav oftare att de kände sig ensamma och rädda. Det förefaller som om de hade färre vänner och sämre tillgång till nätverk under uppbrottet, även om de i högre utsträckning hade haft kontakt med vuxna hjälpare. Ytterligare några grupper utmärker sig Resultaten visar också att en stor grupp av dem som har flyttat till eget boende när de går i gymnasiet har erfarenhet av uppbrott hemifrån. Över 30 procent av dem som var placerade i familjehem/hvb-hem har rymt och kastats ut hemifrån och hela 26 procent av dem som går på individuella programmet har erfarenhet av uppbrott hemifrån. Detta tyder på att ungdomar som är placerade i socialtjänstens dygnsvård, som går på individuellt program eller som inte bor i sin familj under gymnasietiden, 13
är grupper av ungdomar som är extra utsatta för uppbrott hemifrån. Genom forskning vet vi sedan tidigare att det finns ett starkt samband mellan tidig rymning hemifrån och en ökad risk för sammanbrott av vård i fosterhem, det vill säga att vården avslutas plötsligt och oplanerat. Av alla placeringar som görs på HVB-hem och i familjehem, leder 30 procent till sammanbrott. 10 Resultaten pekar också på både positiva och negativa erfarenheter i samband med uppbrott hemifrån. Ungdomar har beskrivit att de använt sig av en överlevnadsstrategi då de har brutit upp hemifrån, och att det för många var en befrielse att ta sig ifrån en jobbig uppväxtmiljö. Det uppfattades som positivt att få möjlighet att klara sig själv. Men samtidigt beskrevs en bräcklighet och utsatthet hos ungdomarna. Paradoxalt nog saknade de sina föräldrar trots att det var just föräldrarna de ville ifrån. Relationen till föräldrarna var viktig trots deras brister. 11 Detta borde leda till eftertanke om hur samhället ska möta ungdomar som är med om uppbrott hemifrån. Skolkuratorer och socialtjänst erbjuder insatser som medling och familjesamtal, som ska leda till att ungdomen flyttar hem igen. Men tidigare forskning visar att det var få ungdomar som i realiteten flyttade hem efter uppbrott hemifrån. 12 Även om man inte bor hemma för att relationen till föräldrarna är konfliktfylld så kan det vara viktigt för den unga att i sin egen takt kunna närma sig föräldrarna igen. Var de unga än kommer att befinna sig: i eget boende, på ett HVB-hem, i familjehem eller i föräldrarnas hem, så kommer sannolikt relationen till föräldrarna att vara viktig för de allra flesta av dem. Men det är också viktigt att se att ett uppbrott hemifrån kan vara början till ett självständigt vuxenliv för den unga. Då är det viktigt att samhället kan stödja de ungdomar som inte har tillgång till stöd från familjen, både ekonomiskt, praktiskt och känslomässigt, under deras väg från ungdomsliv till vuxenliv. Med vetskap om att ungdomstiden blir allt längre kan det innebära behov av stöd över en lång tidsperiod. 13 Ungdomar på individuella programmet går där för att de har skolproblem, men denna studie visar att mer än en fjärdedel av dem också har relationsproblem och är med om uppbrott hemifrån. Det borde också leda till eftertanke om vilka insatser av elevvårdande karaktär som skolan behöver erbjuda dessa ungdomar för att de ska klara sin gymnasieutbildning. En problematisk hemsituation är utmärkande Hemmet, som utgör en central plats i ungdomars liv, kan förvandlas till en farlig plats som de måste fly ifrån. Det är bland annat mot den bakgrunden som vi kan förstå vissa ungdomars uppbrott hemifrån. Många ungdomar var utstötta och tvingades till att fly hemifrån på grund av våld, förtryck och begränsningar av olika slag som riktades mot dem. Denna studie visar att det var vanligt att lämna hemmet för att man inte kände sig accepterad för den man är, för sin sexuella läggning eller för att man inte får vara med sin pojk- eller flickvän. Detta var några av alla de 10. Vinnerljung, Sallnäs & Kyhle-Westermark 2001 11. Majlöf & Persson 2008 12. Sjöblom 2002 13. Höjer & Sjöblom 2008 14
faktorer som kunde ligga till grund för konflikterna med föräldrarna. Majoriteten av ungdomarna som bröt upp hemifrån gjorde det på grund av negativa uppväxtmiljöer där det förekom fysiskt och psykiskt våld och där föräldrars och styvföräldrars problem blev en del av en icke fungerande relation med ungdomen. De uppfattade att de rymde och kastades ut från något, det som vi kallar för pushfaktorer. Skolkuratorer som träffar ungdomar som rymmer och kastas ut hemifrån beskrev i studien att ungdomar ofta hade levt i dessa negativa miljöer under lång tid och att förhållandena också kunde ha varit kända för omgivningen sedan tidigare. Men det var först när ungdomar blev äldre och nått ökad mognad och självständighet som de kunde omvärdera sina egna förhållanden och sätta dem i relation till kamraternas. Denna omvärdering och de ungas ökade autonomi ledde till att de kunde bryta upp hemifrån. Att det uppstår konflikter mellan föräldrar och ungdomar under ungdomsåren tillhör vardagen. Men i de fall när ungdomar bryter upp hemifrån förefaller dialogen mellan generationerna ha gått i stå. Denna studie och även den internationella forskningen 14 visar att konfliktnivån är hög i dessa ungdomars familjer, och att de olika generationerna inte lyckas med att förhandla och lösa de konflikter som uppstår. Istället leder konflikterna till en upptrappning där uppbrottet hemifrån kan bli en slags lösning på en konfliktfylld relation mellan ungdom och föräldrar. Splittrade familjer en utlösande orsak Ett viktigt resultat är att ungdomar som lever i splittrade familjer rymmer och kastas ut i högre utsträckning än ungdomar som lever i sammanhållna familjer. Detta samband gäller också för de brittiska studierna. 15 Men det är viktigt att påpeka att det snarare verkar vara osäkerheten som uppstår vid förändringar i familjekonstellationer som kan leda till uppbrott hemifrån, till exempel att en förälder hittar en ny partner eller att familjen upplöses genom en skilsmässa. En splittrad familj i sig är alltså inte orsaken till uppbrott hemifrån. Snarare handlar det om hur relationerna mellan ungdomar och föräldrar påverkas av de förändrade familjeförhållandena. Det som kan förstås som en följd av modernisering och ökad individualisering är att ungdomar inte nödvändigtvis uppfattar att de behöver bo hemma och acceptera till exempel föräldrars nya partners när familjer splittras och nya familjekonstellationer uppstår. Det som utmärker barn- och föräldrarelationen är, enligt Giddens 16 en grundläggande obalans som råder, när det gäller makten mellan föräldrar och barn, socialisationsprocessens betydelse och som en följd av detta barnets beroende av de vuxna. Giddens framhåller dock att ju äldre barn blir, desto starkare präglas relationen mellan föräldrar och barn av den öppna relationens kännetecken, det vill säga en relation som bygger på respekt och ömsesidighet och varar så länge som parterna är nöjda med relationen. Relationen mellan en styvförälder och barn 14. Stein 1999 och Rees & Lee 2005 15. Rees & Lee 2005; Stein 1999 16. 1997 15
präglas enligt honom från början av den öppna relationens kännetecken. Det stora krav på autenticitet, respekt och ömsesidig kärlek som de öppna relationerna kräver gör dem också sårbara, vilket leder till ökade separationer i samhället. 17 Familjelivet beskrivs i forskningen som en arena där de olika individernas intressen och behov är föremål för ständig förhandling. Om förhandlingarna hamnar i baklås kan det leda till uppbrott och separationer. 18 I skenet av Giddens beskrivning av vår tids öppna relationer som präglar familjerelationerna mellan man och hustru och ungdom och föräldrar, kan en rymning och utkastning hemifrån ses som ett av alla de uppbrott som medlemmar i en familj kan drabbas av. Ett möjligt sätt att förstå ungdomars uppbrott från familjen skulle då vara som en konsekvens av utvecklandet av nya familjebildningar och svårigheterna med att hantera dem. I den öppna relationen mellan ungdomar och föräldrar blir det inte längre moraliskt försvarbart för ungdomar att leva samman med föräldrar och deras partners till varje pris om relationen inte bygger på ömsesidighet och respekt. Det familistiska synsättet Så många som 41 procent av ungdomarna hade haft kontakt med någon vuxen professionell hjälpare under tiden för uppbrottet. Hela en fjärdedel hade haft kontakt med socialtjänsten medan åtta procent hade varit i kontakt med frivilliga organisationer. Att ungdomarna har uppgivit att de haft en kontakt med hjälpare säger ingenting om ifall de faktiskt fick hjälp för egen del eller vad kontakten ledde till. Men det är ändå intressant att så många av de ungdomarna som har erfarenhet av uppbrott hemifrån har haft kontakt med sociala inrättningar och frivilliga organisationer. Frågan är vilket bemötande de fick när de sökte hjälp? Tidigare forskning har visat på att socialtjänsten med ett uttalat familjeperspektiv har svårt att fånga upp ungdomar då de söker hjälp för egen del. Socialtjänstens mål att jobba hem ungdomar står ofta i motsatsställning till de behov som ungdomarna själva ger utryck för, att få hjälp med försörjning, bostad och få stöd för egen del. 19 Det familjeinriktade synsättet på bekostnad av ett ungdomsperspektiv bekräftas också av skolkuratorerna som har intervjuats i denna studie. De menar att det saknas möjligheter att individuellt stödja ungdomar som bryter upp hemifrån från svåra uppväxtvillkor och som därför inte kan eller vill bo hemma. De behöver hjälp för egen del med både boende och försörjning under tiden som de går i gymnasiet, oavsett deras ålder. Att ungdomar som är över 18 år och som går i gymnasiet inte får försörjningsstöd av socialtjänsten och till och med kan rekommenderas att sluta sin gymnasieutbildning för att kunna få försörjningsstöd visar på ett systemfel som drabbar unga människor hårt. Mot bakgrund av en förlängd ungdomstid där ungdomar idag är både känslomässigt, praktiskt och ekonomiskt mer beroende av sina föräldrar, är ungdomar som bry- 17. Giddens 1997 18. Bäck-Wiklund & Bergsten 1997 19. Sjöblom 2002 16
ter upp hemifrån extra sårbara och utsatta. För dem som har ett uppbrott bakom sig kan vuxenlivet börja på egen hand utan stöd från en ursprungsfamilj. För dessa ungdomar råder speciella förhållanden som påverkar övergången från ung till vuxen. Hur deras vuxenblivande kommer att gestalta sig är precis som för andra kopplat till uppväxtförhållanden och familjerelationer, men det är dessutom starkt beroende av administrativa beslut och de kategoriseringar som görs inom socialtjänsten. Att förstå ungdomars uppbrott hemifrån som något som kan vara legitimt innebär att sociala inrättningar och samhället i stort också måste utveckla sitt sätt att förhålla sig till detta uppbrott. Andra uppbrott från familjen som exempelvis orsakats av kvinnomisshandel eller osämja mellan makar har i ett historiskt perspektiv också definierats som icke tillåtna. Då uppbrotten så småningom vunnit legitimitet har samhället i efterhand anpassat regelverket och insatserna. Med en förändrad definition av själva handlingen att bryta upp hemifrån uppstår behovet av individuellt anpassade åtgärder från samhällets sida, som riktas till dessa unga. När detta uppbrott uppfattas som legitimt uppstår också möjligheten att lyssna på de ungas berättelse och att ge den berättelsen ett rättmätigt värde och erbjuda insatser som också utgår från ungdomarnas perspektiv. 17
18
Rädda Barnens kommentarer och förslag till åtgärder Kartläggningen Tillfälligt uppbrott är den första rikstäckande svenska undersökningen av problemet med barn och unga som bryter upp från hemmet. Den fyller en kunskapslucka och ger svar på många tidigare obesvarade frågor. Den låter oss lära känna en grupp unga som lever i stor utsatthet. De har ofta en bristfällig hemmiljö och dåligt eller obefintligt stöd från sina föräldrar. Enligt ungdomarna själva är problem i hemmet och bråk med föräldrarna den vanligaste orsaken till uppbrottet. FN:s konvention om barnets rättigheter slår fast att föräldrarna har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling, men att samhället har ansvar för att ge föräldrarna stöd i sitt föräldraskap och att gripa in när deras förmåga att sörja för barnet är otillräcklig. När samhället vidtar åtgärder ska barnets bästa alltid komma i främsta rummet. Kartläggningen visar att många unga bryter upp tillfälligt första gången redan när de går i grundskolan. Det visar att skola och socialtjänst behöver bli bättre på att fånga upp barns och ungas tidiga signaler om problem i hemmet. För att hålla kunskaperna aktuella bör den här kartläggningen följas upp regelbundet både på nationell och kommunal nivå. Både riks- och lokalpolitiker måste sträva efter att förbättra det förebyggande stödet, så att antalet unga som tvingas bryta upp från hemmet minskar. Kartläggningen visar också att samhället inte alltid sätter barnets bästa i främsta rummet. Inom socialtjänsten utgår man ofta från att det bästa är att hålla samman familjen, och resultatet blir att alla ansträngningar har som mål att barn som lämnat hemmet ska förmås att återvända dit, även om de inte vill och det uppenbart inte är det bästa för barnet. Kommunerna måste stimuleras att hitta nya arbetsformer, så att man når ungdomar som vanligen inte vill ha kontakt med socialtjänsten, och som behöver stöd för att överbrygga sin misstro. Det kan handla om att starta särskilda mjuka och inbjudande öppenvårdsenheter, med möjlighet att knyta kontakt med socialsekreterare som kan agera ombud/lots/stödperson i mötet med olika samhällsinstanser. Det kan vidare handla om att formera nätverk av personer inom till exempel elevhälsan, ungdomsmottagningar och uppsökande socialtjänst som enligt uppgjorda rutiner kan fånga upp ungdomarna och agera som sådana stödpersoner. Enligt Barnkonventionen upphör barndomen vid 18 års ålder, och enligt svensk lag blir man myndig. Ändå har föräldrarna enligt föräldrabalken ansvar för att försörja gymnasieungdomar tills de är 21 år gamla. Det är för det mesta en bra ordning, mot bakgrund av att gymnasiestudier anses nödvändiga och självklara för att etablera sig i vuxenlivet. Men för ungdomar som inte kan bo kvar hemma får tillämpningen av lagen orimliga konsekvenser: de får inget stöd från socialtjänsten till boende eller uppehälle så länge de går i skola. Först om de slutar skolan ger samhället stöd. 19
1. Rädda Barnen uppmanar regering och riksdag att förbättra samhällets förebyggande arbete och lättillgängliga stöd: Skriv in rätten till kurator och psykolog i skollagen. Förebyggande arbete mot psykiska ohälsa är viktigt för många grupper av elever, men i dag säger skollagen bara att det ska finnas skolsköterska och skolläkare inom elevhälsan i skolan. Inför en garantinivå för förebyggande arbete och tidigt, lättillgängligt stöd i socialtjänstlagen. Alla kommuner/stadsdelar ska själva eller i samarbete med andra kunna erbjuda: familjecentral, ungdomsmottagning, uppsökande socialtjänst, krissamtal för barn som upplevt våld, och stödgrupper för barn som lever i särskilt utsatta situationer. 2. Rädda Barnen uppmanar regeringen att förbättra samhällets riktade stöd till barn och unga som tvingas till uppbrott från hemmet: Utred hur man kan stärka barnrättsperspektivet i socialtjänstens arbete, och genomlys konsekvenserna för utsatta barn och unga av det rådande familjeperspektivet. Utred hur lagstiftning och praxis behöver ändras för att ungdomar mellan 18 och 21 år som tvingas bryta upp från hemmet ska kunna studera på gymnasiet. Ge Socialstyrelsen i uppdrag att se över socialtjänsternas rutiner vad gäller omhändertagande enligt lagen om vård av unga (LVU). Äldre tonåringar omhändertas framför allt på grund av eget beteende. Det måste säkerställas att brister i hemmiljön beaktas fullt ut även för större barn, så att inte nödvändig vård sätts in i ett för sent skede. 3. Rädda Barnen uppmanar kommunerna att: Införa en garantinivå för förebyggande arbete och tidigt, lättillgängligt stöd redan nu. Det är inte nödvändigt att vänta på en ändring av socialtjänstlagen. Skapa flera olika boendelösningar, som passar barn med olika stödbehov, allt från eget boende, ungdomskollektiv och gruppboende, till stödboende, inackorderingar och familjehem. Erbjuda medling som inte i första hand syftar till att få barnen att flytta hem igen, utan att möjliggöra för föräldrar och barn att försonas på sikt. 20
Referenser Bäck-Wiklund, M & Bergsten, B. (1997) Det moderna föräldraskapet en studie av familj och kön i förändring. Falun: Natur och kultur. Giddens, A. (1997) Modernitet och självidentitet. Självet och samhället i den senmoderna epoken. Daidalos AB. Höjer, I. & Sjöblom, Y. (forthcoming) Young People Leaving Care in Sweden. Child and Family Social Work. Majlöf, P. & Persson, H. (2008) När farsan sa att han inte ville ha mig och pekade på dörren gick jag bara ut Ungdomars upplevelser och erfarenheter av att rymma eller kastas ut hemifrån. C-uppsats. Stockholms universitet. Rees, G. & Lee, J. (2005) Still Running II. The Children s society, London. Sjöblom, Y. (2002) På väg ut. När ungdomar rymmer och kastas ut hemifrån ur socialtjänstens perspektiv. Avhandling vid Institutionen för socialt arbete, Socialhögskolan. Stockholms Universitet. Stein, M. (2006) Research Review: Young people leaving care. Child and family social work, 11, pp 273 279. Stein, M. (1999) Still Running. The Children s society, London. Sow, A. (2007). Uppbrott från hemmet en kvantitativ studie av ungdomar som rymmer eller kastas ut hemifrån. C-uppsats. Stockholms universitet. Ungdomsstyrelsen (2007) Fokus 07. En analys av ungas hälsa och utsatthet. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. Vinnerljung, B., Sallnäs, M. och Kyhle-Westermark, P. (2001) Sammanbrott vid tonårsplaceringar om ungdomar i fosterhem och på institution. Stockholm: Cus, Socialstyrelsen. 21
Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer i Sverige och i världen. Rädda Barnen 107 88 Stockholm Besöksadress: Landsvägen 39 Sundbyberg Telefon: 08-698 90 00 Fax: 08-698 90 10 info@rb.se www.rb.se Plus/bankgiro 90 2003-3