Att tala mot spöken. En studie av skepticism. Anna Söderström. Lokaverkefni til MA- gráðu í þjóðfræði. Félagsvísindasvið

Att tala mot spöken En studie av skepticism Anna Söderström Lokaverkefni til MA- gráðu í þjóðfræði Félagsvísindasvið

Att tala mot spöken En studie av skepticism Anna Söderström Lokaverkefni til MA gráðu í þjóðfræði Leiðbeinendur: Ólafur Rastrick og Valdimar Tr. Hafstein Félags- og mannvísindadeild Félagsvísindasvið Háskóla Íslands Febrúar 2016

Ritgerð þessi er lokaverkefni til MA gráðu í þjóðfræði og er óheimilt að afrita ritgerðina á nokkurn hátt nema með leyfi rétthafa. Anna Söderström 2016 Eyrarbakki, Ísland 2016

Abstrakt Inom etnologin har man visat uppfattningen att det finns spöken betydligt större intresse än uppfattningen att de inte finns. I föreliggande masteruppsats i etnologi, omfattande 60 poäng, visar jag att också talet mot spöken kan betraktas som folklore. Jag tittar närmare på den isländska föreningen Vantrú och deras arbete mot spöken. Det huvudsakliga materialet som studien bygger på utgörs av artiklar och kommentarer från föreningens egen nättidning, samt intervjuer med medlemmar. Med hjälp av kvalitativ metod strävar jag efter att svara följande frågor: Hur ser arbetet mot spöken ut inom föreningen Vantrú? I vilket sammanhang sker det? Vilka betydelser kan det ha? Arbetet mot spöken sker främst genom argumentation i det egna forumet. Om man ser till innehållet i dessa argumentationer blir det tydligt att man talar inom en skeptisk diskurs med lång tradition. Vidare uppvisar man starka ideologiska incitament för att tala mot spöken. Man kan också se arbetet mot spöken som ett sätt att iscensätta eftersträvansvärda självbilder på internet. Útdráttur Innan þjóðfræðinnar hafa menn helst rannsakað draugatrú, en ekki synt efahyggju sömu athygli. Í þessari 60 eininga meistararitgerð í þjóðfræði, sýni ég fram á að tal gegn draugum getur einnig verið viðfangsefni þjóðfræðinnar. Í því samhengi skoða ég félagið Vantrú. Gögnin sem stuðst er við í rannsókninni eru tekin úr vefriti félagsins og úr viðtölum við nokkra meðlimi félagsins. Ég notaði eigindlega aðferð við vinnslu ritgerðarinnar. Markmið rannsóknarinnar er að svara eftirfarandi spurningum: Hvaða birtingarmynd hefur baráttan gegn draugum innan Vantrúar. Í hvaða samhengi má skoða starfsemi Vantrúar? Hvaða tilgang getur starfsemi félagsins þjónað? Starfsemi Vantrúar má helst sjá i greinaskrifum og athugasemdum á eigið vefsvæði. Ef litið er til innihalds í þeim rökræðum sem þar fara fram er ljóst að talað er innan orðræðu efahyggju. Þessi orðræða á sér líka langa hefð. Ein tilgangur þessa starfs Vantrúar getur verið að verja og miðla hugmyndafræði félagsins. Einnig er hægt að líta á starfsemi félagsins gegn draugum sem leið til að sviðsetja eftirsóknaverða sjálfsmynd félaganna á vefnum. 4

Förord Föreliggande uppsats är en masteruppsats i etnologi omfattande 60 poäng. Handledare var Valdimar Tr. Hafstein och Ólafur Rastrick. Jag vill ta tillfället i akt att tacka dem för god handledning genom studien. Jag vill också rikta ett stort tack till mina informanter. Framför allt vill jag dock tacka mina nära och kära, utan er hade detta inte varit möjligt. 5

Innehållsförteckning 1. Studien.. 7 1.1 Introduktion 7 1.2 Syfte... 8 1.3 Metod och material. 9 1.4 Begrepp.. 17 1.5 Upplägg.. 21 2. Vetenskapligt sammanhang. 23 3. Kort om skepticism i det förgångna 40 3.1 Världsbilder och kunskapsvägar.. 40 3.2 Mot spiritismen 49 3.3 En rationell människa? 64 3.4 New age, postmodernism och skepticism. 72 4. Vantrú.. 86 4.1 Föreningen.. 86 4.2 Mot spöken. 94 4. 3 Betydelser. 113 5. Avslutande diskussion. 130 Källförteckning 138 6

1. Studien 1.1 Introduktion Det sägs att det i alla tider och i alla kulturer funnits en uppfattning att de döda kan gå igen. Erfarenheten av sådana besök är också omfattande. Vid en isländsk gallupundersökning 2006 svarade 38 % av 650 personer, det vill säga 249 individer att de någon gång erfarit närvaro av en avliden person. I samma undersökning frågades också om inställningen till liv efter döden. Där menade emellertid endast 22 % av 630 personer, vilket innebär 138 individer, att de var säkra på att fenomenet existerade. 1 Detta innebär att en stor del av de som hade upplevt en närvaro ändå inte helt vill dra säkra slutsatser ur denna erfarenhet. 2 Hur kommer det sig? Eftersom dessa personer är anonyma kan jag inte ringa och fråga. Men däremot kan jag se det som ett tecken på en skepticism 3 gentemot spökens existens. Trots att denna skepticism är utbredd och allmän talas det ganska sällan om den. Däremot talas ofta genom den. Ett tydligt exempel på hur väletablerad uppfattningen att det inte finns några spöken är syns i det vardagliga språkbruket: man tror på spöken, men vet att de inte finns. Ett annat exempel står att finna inom psykologin och all den forskning som syftar till att förklara det man kallar paranormala trosföreställningar. I en studie från 2005 inleder upphovsmannen med att dryfta potentiella orsaker till dessa trosföreställningar: Is belief in paranormal phenomena linked to the psychological traits of the individual believer or is the widespread acceptance of these ideas the result of educational failure? 4 För att svara frågan försöker han slå två flugor i en smäll genom att undersöka förekomsten av schizotypiska drag hos lärare. Han utgår nämligen från att en störning kan ligga bakom tron, samt att då en lärare tror, förmedlar denne tron vidare till sina studenter istället för att 1 Ásdís A. Arnalds, Ragna Benedikta Garðarsdóttir, Unnur Dilja Teitsdóttir. Könnun á íslenskri þjóðtrú og trúarviðhorfum. S. 22 och 107. Jfr. också 2007 års undersökning, s. 128 och 214 i samma publikation. 2 Det totala antalet svarande i undersökningen är 666 personer så det kan vara i viss mån olika individer som svarat de både frågorna. Eftersom den absoluta majoriteten svarat båda frågorna innebär det ändå att tendensen är påtaglig. 3 Skepticism innebär i föreliggande uppsats en uppfattning att det inte finns några spöken och att denna uppfattning baseras på vetenskapliga förtecken. 4 Genovese, Jeremy E. C.. Paranormal beliefs, schizotypy, and thinking styles among teachers and further teachers. S. 93. 7

uppmuntra dem till vetenskaplig tänkande. I en annan studie formulerar två finska forskare den hypotes de utgår ifrån: we hypothesized that belief in the paranormal is connected negatively with analytic thinking. 5 Liknande tongångar syns också i en Österrikisk undersökning där man genom forskning vill belägga sitt antagande: the general hypothesis was that sceptics would exhibit higher critical thinking scores than would believers in paranormal phenomena. 6 Dessa exempel är bara ett fåtal av många. Det de illustrerar är hur som helst en skeptisk norm där som spöktro ställts mot det friska, det analytiska och det kritiska tänkandet. Spöken ställs också mot vetenskaplig utbildning. Denna norm verkar givetvis inte bara inom psykologin, utan blott det faktum att hypoteserna kan formuleras som ovan visar på ett samhälleligt stöd för den sortens sammankopplingar. Synen på spöktro som något patologiskt tydliggörs också exempelvis i en masteruppsats i etnologi från 2014. 7 Det faktum att en erfarenhet som är så omfattande att den delas av 38 % betraktas som ett uttryck på sjukdom, avvikelse eller bristande utbildning tyder på att skepticismen är stark. Uppfattningen att det inte finns spöken har också stått emot ett åtminstone på ytan skiftande epistemologiskt anslag och tänkare som Michel Foucault, Thomas S. Kuhn och Jean- François Lyotard med sina teorier om makt över kunskap och viljan till sanning, skiftande paradigm och stora berättelser om vetenskap. Vilket även det indikerar att skepticismen är kraftfull och omfattande. Skepticism syns dessutom i många grupper och på många platser. Uppfattningen att det inte finns några spöken kan också prägla den som delar denna uppfattnings vardag och dess tolkning av obekanta ljud och även upplevda erfarenhet av en avlidens närvaro. Som en del av det mänskliga samhället och kulturen bör skepticismen och dess uttryck också studeras. 1.2 Syfte Föreliggande uppsats syftar primärt till att lyfta fram skepticism mot spöken som ett studieområde för etnologin. Studien har också som målsättning att ge nya perspektiv på 5 Aarnio, Kia och Marjaana Lindeman. Paranormal beliefs, education and thinking styles. S. 1129. 6 Hergovich, Andreas och Martin Arendasy. Critical thinking ability and belief in the paranormal. S. 1807. 7 Eva Þórdís Ebenezersdottir. Haltrað í tveimur heimum: skilningur á fötlun og skerðingum í islenskum þjóðsögum fyrir 1900. S. 157-159. 8

skepticism genom att undersöka specifika uttryck av skepticism och dess funktioner. Ett exempel på ett uttryck av skepticism kan vara att en förälder säger till sina mörkrädda barn att det inte finns några spöken. Funktionen är då att lugna ner barnen. Innehållet i förälderns skepticism, det vill säga uppfattningen att det inte finns några spöken, är emellertid en övertygelse och behöver därför inte nödvändigtvis fylla någon funktion. Den kan förvisso göra det, men det är inte föremål för studien. Studien syftar givetvis inte heller till att ta ställning i frågan huruvida spöken finns annat än som ett uttryck för mänsklig kultur eller ej. De spöken som nämns i uppsatsen är främst där i egenskap av föremål för skepticism. Det är således ingen studie av spöken, spöktro eller spökhistorier. Skepticismen är som tidigare nämnt omfattande och tar sig många olika uttryck, därför finns också många ingångar för en studie. Jag har valt att titta närmre på den isländska föreningen Vantrú, vilket är en förening som samlas runt just skepticism. Denna typ av organiserad skepticism är ett lämpligt studieobjekt av flera skäl. För det första är skepticismen offentlig, tydlig, ofta formulerad och argumenterad och angelägen för medlemmar av föreningen. Man har även producerat mycket material som lämpar sig för studier, då det innehåller många uttryck av skepticism som dessutom är offentliga. Att de är offentliga ger dem en ytterligare dimension gällande funktion och dessutom är det bra ur etisk synpunkt. För det andra ingår Vantrú i ett internationellt sammanhang av skeptiska föreningar där man syftar till att påverka allmänhetens syn på bland annat spöken. Vantrú är emellertid inte en renodlat skeptisk förening utan också ateistisk. Min studie syftar dock inte till att studera den aspekten av föreningen, annat än i de fall det är relevant för förståelsen av föreningens uttryck av skepticism mot spöken. Fokusen riktas med andra ord mot föreningen Vantrús uttryck av skepticism gentemot spöken och dess funktioner. Mer specifikt innebär det ett arbete med frågor som: hur ser arbetet mot spöken ut inom föreningen Vantrú? I vilket sammanhang sker det? Vilka betydelser kan det ha? Genom att besvara dessa frågor är min målsättning att erbjuda nya perspektiv på skeptiska uttryck. 1.3 Metod och material Vad är en god metod för att nå kunskap om världen? Just denna fråga är synnerligen central i en studie av skepticism. Den är emellertid inte helt okomplicerad. Att det blev så svårt att 9

skapa klarhet i vad som egentligen hände under det där berömda mötet mellan Ludvig Wittgenstein, Karl Popper och en eldgaffel i Cambridge hösten 1946 är kanske att betrakta som symptomatiskt då de båda filosoferna och åhörarna alla sysslade med just epistemologi. 8 Popper och hans kritiska rationalism utgjorde ett av de viktigaste bidragen till den västerländska vetenskapsteorin under 1900- talet. Den tidiga Wittgenstein hade å sin sida, till skillnad från senare version av samma man som verkade vid eldgaffelincidenten, inspirerat en grupp forskare som under namnet Wienkretsen också skulle komma att spela en viktig roll inom vetenskapsteorin. Wittgenstein ville diskutera språket genom vilket kunskap nåddes och genom sju aforismer och dess kommentar tog han tydligt ställning för en naturvetenskaplig kunskap. Han menade att den naturvetenskapliga diskussionen fördes med satser som direkt avspeglade fakta, vilket också gjorde dem mer korrekta än andra former av kunskap. I synnerhet det som rörde det metafysiska. Wittgenstein menade nämligen att språket i sig utgjorde ett hinder för dylik diskussion. Det fanns inga obesvarbara frågor. Vad man icke kan tala om därom måste man tiga. 9 Wienkretsen utgjordes av vetenskapsmän och filosofer som samlats runt en gemensam hållning för vetenskap och förnuft, mot metafysik. Den metod de förespråkade kallas logisk positivism. I sitt manifest beskriver de hur de enats om att det mesta som kallats filosofi är rent nonsens. De pekar också ut den observerbara kunskapen som den enda rätta. Whichever term may be used to describe such investigations, this must be certain: there is no such thing as philosophy as a basic or universal science alongside or above the various fields of the one empirical science; there is no way to genuine knowledge other than the way of experience; there is no realm of ideas that stands over or beyond experience. 10 Popper ansåg emellertid att den logiska positivismen vara för tillåtande. Han införde därför ett krav om falsifierbarhet som demarkationskriterium. Det vill säga att för att ett påstående ska kunna betraktas som vetenskapligt måste det vara falsifierbart. 11 8 Edmonds, David J. och John A. Eidinow. Wittgenstein och Popper: ett eldfängt möte mellan filosofer. S. 7-10. 9 Wittgenstein, Ludvig. Ur Tractus logico- philosophicus. S. 115. 10 Hahn, Hans, Rudolf Canarp och Otto Neurath. The Scientific Conception of the world: The Vienna Circle. S. 338. 11 Brante, Thomas. Introduktion till Feyerabend. 10

Dessa teorier baseras på en syn på kunskap som något objektiv svarande mot en faktisk sanning. Det vetenskapliga projektet strävar således efter att närma sig denna sanning. Under senare hälften av 1900- talet hördes plötsligt röster ur ett helt annat håll. Thomas S. Kuhn menade att det inte fanns något sådant som objektiva empiriska studier. Istället var det undersökande subjektet påverkat av sin vetenskapliga kontext. Den vetenskapliga kontexten eller diskursen kallade han paradigm. Emellanåt skiftade dessa paradigm ut, vilket föregicks av att det börjat dyka upp anomalier, däremellan producerades normalvetenskap inom paradigmets ramar, således ej objektiv kunskap enligt Kuhn. 12 En annan person som också ville relativisera kunskap var den österrikiske filosofen och vetenskapsteoretikern Paul Feyerabend. Liksom Kuhn såg han kunskapen som skapad i ljuset av teorier. Han menade vidare att vetenskap aldrig har följt en allmängiltig metod, att den inte heller kan göra eller bör göra det. 13 Vad gör då alla dessa teorier för en vanlig masteruppsats i etnologi? Vad är en god metod? Är allting tillåtet? Det är hur som helst inte troligt att vare sig Wienkretsen eller Popper skulle klassa min studie som god vetenskap. Den metod som jag arbetar enligt kallas kvalitativ och syftar till skillnad från en kvantitativ metod inte till att generera en given kunskap. Somliga menar därför att kvalitativ metod endast är lämplig i förvetenskapliga studier, som en riktlinje inför formuleringen av den kvantitativa studien. 14 Ett sätt att beskriva skillnaderna mellan kvalitativa och kvantitativa metoder är att se till den data man arbetar med, inom kvalitativ metod ligger fokus på ord medan man istället snarare ser till siffror inom kvantitativ metod. Vilket kanske också ger vid handen att de båda metoderna syftar till att svara på helt olika frågeställningar. Kvalitativ metod är lämplig för studier som strävar efter att förstå processer och kontexter, hur och varför, snarare än att nå kunskap om mängd och frekvens. 15 Det kvalitativa anslaget är därför betydligt lämpligare för min studie. Med tanke på den insamlade datans karaktär, ord, och de frågeställningar jag vill dryfta är det ofromkomligt att mina slutsatser kommer att byggas på den tolkning jag gjort av materialet. Enligt det hermeneutiska perspektivet, vilket är vanligt inom kvalitativ metod, 12 Kuhn, Thomas S. De vetenskapliga revolutionernas struktur. 13 Feyerabend, Paul. Mot metodtvånget: Utkast till en anarkistisk vetenskapsteori. 14 Starrin, Bengt. Om distinktionen kvalitativ kvantitativ i social forskning. S. 20. Se också Barbosa da Silvia, António och Vivian Wahlberg. Vetenskapsteoretisk grund för kvalitativ metod. 15 Hennink, Monique, Inge Hutter och Ajay Bailey. Qualitative Reasearch Methods. S. 16-17. 11

möter den som bedriver studier som denna dessutom alltid sina studieobjekt med en förförståelse, vilket präglar tolkningen av materialet. 16 Enligt Kuhns och Feyerabends sätt att se på saken är förvisso allting i någon form tolkning i vilket fall som helst. Även i en gallupundersökning baserad på siffor är det någon som har formulerat frågorna. Inom kvalitativ metod talar man också ofta om emiskt och etiskt perspektiv, där det förra syftar till att skapa en förståelse inifrån en grupp eller dylikt och det senare perspektivet talar utifrån. 17 Inom kvalitativ metod är då det emiska perspektivet att föredra just för att det kan bidra till en förståelse. Emellertid håller den skeptiska rörelse jag skall försöka förstå ofta empiri högre än tolkning. Man ser till vetenskapsteoretiker som Popper och Wienkretsen snarare än de relativistiska. I det sammanhanget blir det oundvikligt att jag funderar över själva det hermeneutiska perspektivet som en förförståelse och hur det riskerar att påverka min tolkning. Kan jag anlägga ett emiskt perspektiv och verkligen försöka förstå skeptiska uttryck om jag gör det utifrån en metod som innebär en fundamentalt annorlunda syn på kunskap? Hur tolkar jag bäst den som tar avstånd från tolkningar? Är kunskapssynen ens annorlunda? Handlar det bara om olika discipliner? Finns det en motsats? Detta är inte frågor som min studie primärt ämnar svara på, men däremot är det frågor som jag måste ha i bakhuvudet vid min tolkning. För att försöka minska den inledande förförståelsens inverkan på min tolkning har jag strävat att arbeta efter något som brukar kallas den hermeneutiska spiralen. Vilket innebär att man går in och ut ur sitt material och vidgar vyerna i syfte att erhålla ny förförståelse baserad på nya kunskaper, vilket medför att man kan möta sitt material på nytt och prova olika tolkningar. 18 Jag började således min studie med att läsa texter som publicerats i nättidningen Vantrú. När det gäller studien av de skeptiska uttrycken hos Vantrú har jag främst riktat in mig på publikationerna i nättidningen med samma namn som föreningen. Dessa artiklar och kommentarerna till dem utgör ett mycket lämplig material för min studie eftersom de är offentliga uttryck av skepticism, författade i ett tydligt sammanhang och med ett explicit syfte. Materialet är emellertid omfattande och jag har därför läst stora mängder 16 Sjöström, Ulla. Hermeneutik att tolka utsagor och handlingar. Bengt Starrin och Per- Gunnar Svensson (red). Kvalitativ metod och vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur 1994. S 73-90. 17 Hennink, Monique, Inge Hutter och Ajay Bailey. Qualitative Reasearch Methods. S. 18-19. 18 Sjöström, Ulla. Hermeneutik att tolka utsagor och handlingar. S. 82-83. 12

text. Inledningsvis läste jag allt där spöken eller spiritistiska uttryck nämndes. Sedan började jag också läsa kommentarer och andra texter om föreningen, vetenskapssyn, parapsykologi och trolöshet med mera. Till en början hade jag inte något särskilt perspektiv i åtanke utan strävade istället efter att läsa så förutsättningslöst som möjligt. Syftet var först och främst att få en insikt i materialet. Därför gick jag ut ur materialet i syfte att vidga min horisont. Inom hermeneutiken menar man också att inte bara kunskapen, utan även de fenomen man strävar att bilda kunskap om, är beroende av sin kontext. 19 För att bättre förstå Vantrús skeptiska uttryck och de idéer man bildat föreningen runt behövde jag således nå en förståelse av tidigare skeptiska uttryck och idéer. För att uppnå detta tog jag hjälp av diskursanalys. Den som kanske mest förknippas med begreppet diskurs torde vara den franska idéhistorikern och filosofen Michel Foucault. Han menade att diskursen är ett slags system av tal där detta tal är präglat av vad som får sägas och inte sägas och vem som får tala och så vidare. Diskurserna har således vissa utestängningsmekanismer där det icke önskvärda, alltså det som rimmade illa med diskursens vilja till sin sanning, stämplades som exempelvis sjukt, dåraktigt eller fel. Den erhållna kunskapen präglas av denna vilja till en sanning, som ju inte behöver ha något med en verklig sanning att göra, och i förlängningen av makt. 20 Att analysera en diskurs förutsätter då ett accepterande av diskursbegreppet. Det vill säga ett synsätt där man menar att det finns ett slags system av socialt eller diskursivt konstruerat tal som inte behöver stämma överens med någon verklighet. Det är ju själva denna diskurs som är föremål för analys i dessa fall. 21 Diskursanalysen innebär med andra ord liksom hermeneutiken, en vetenskapssyn som inte helt överensstämmer med den skeptiska. Även här har jag alltså måst ha detta i åtanke vid studien. Jag vill också därför återigen understryka att det faktum att jag studerar en skeptisk diskurs inte per automatik innebär att jag förutsätter en diskrepans mellan diskurs och en verklighet eller sanningen eller att jag vill ta ställning gällande dylika fenomen. 19 Sjöström, Ulla. Hermeneutik att tolka utsagor och handlingar. 20 Foucault, Michel. Diskursens ordning. 21 Bergström, Göran och Kristina Boréus. Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys. S. 221-267. 13

För att nå kunskap om hur ur 1900- talets skeptiska diskurs sett ut krävs givetvis en stor mängd läsning. Jag började därför där. Eftersom det skeptiska anslaget är riktat mot något, i det här fallet spöken, är det främst genom att ta del av uttrycken mot dessa som man kan nå kunskap över skeptiska idéer och föreställningar. Dessa uttryck finns bland annat i böcker och andra skrifter, jag läste därför samtliga inhemska verk som i någon mån kan betraktas som inlägg mot uppfattningen att det finns spöken eller möjlighet att kommunicera med avlidna och som jag fann vid sökningar i bibliotekskatalogen Gegnir, med undantaget skönlitterära verk. Jag sökte även upp inlägg i tidskrifter vilka ej finns på timarit.is, både via gegnir och genom hänvisningar i andra inlägg. Med hjälp av timarit.is sökte jag efter olika termer i den rika flora av tidningstext som finns där. Jag använde mig av stjärnmärke för att få med alla olika böjningar av de aktuella termerna. Jag sökte bland annat på draug*, spíritis*, spiritis*, andatr*, andal*, sálarrannsókn*, miðla* (dock endast tillsamman med andra sökord), reimleik* och även termer som hjátrú*, hindurvit* och kukl*. Dessutom sökte jag på olika namn som exempelvis Lára Ágústdóttir och gårdsnamnet Saurum. Dessa sökningar genererade givetvis stora mängder material. Jag läste inte varje träff, däremot studerade jag varje träffresultat, jag noterade tendenser och valde ut flera träffar ur varje årtionde. Om det vid något årtal var extra många träffar tittade jag närmre på det. Jag gjorde även kombinerade sökningar där jag la ihop ord som andat* och kukl*, i dessa kombinerade sökningar följde jag upp samtliga sökträffar. Allt som vid en första utsållning av materialet tycktes relevant skrev jag ut. Sedan gick jag igenom dessa utskrifter närmre och gjorde ytterligare en grovsortering, det vanligast exkluderingsskälet var att texten egentligen handlade om någonting helt annat. Ungefär hälften av det utskrivna materialet passerade nålsögat. Dessa resulterade tillsammans med kopior ur tidskrifter och böcker i fem tjocka pärmar, kronologiskt sorterade, varje pärm motsvarande ungefär 20 år. Materialet i dessa pärmar sorterade jag sedan in i olika tema, baserat på vilka sammanhang uttrycken var formulerade i eller dess innehåll. Jag studerade också om och i så fall hur man kopplade samman spöken med något annat i syfte att stigmatisera spökena och tron på dem. Slutligen skrev jag ungefär 80 sidor där jag tematiserade och lyfte fram viktiga debatter och drag i skepticism vilka jag sedan också kontextualiserade och tolkade i syfte att nå en förståelse för den offentligt uttrycka skeptiska diskursen i Island under 1900- talet. Av allt detta material är det egentligen en försvinnande liten del som nämns i denna uppsats. Men den stora 14

behållningen av allt detta bakgrundsarbete är att jag fått en god inblick i den skeptiska diskursen och därför kan välja ut exempel att representera den. Efter detta kunde jag så återvända till Vantrú och föreningens texter med ny förförståelse. Förutom texterna har jag även lyssnat på Vantrús egenproducerade podcast och tittat på föreningens facebooksida. Den här gången var läsningen också mer riktad, dessutom tillkom några nya texter. Jag sorterade in materialet i olika pärmar och tema. Eftersom så många av texterna och kommentarerna till dem visade prov på argumentering, och just detta argumenterande är en viktig del av föreningens arbete, tog jag hjälp av argumentationsanalys för att få en bättre inblick i argumenten och dess funktion. Argumentationsanalys är förvisso kanske inte den mest tillämpande metoden inom etnologiska studier, eftersom etnologin strävar efter att förstå ett fenomen, snarare än att bedöma det som rätt eller fel. Argumentationsanalys ger ett intryck av letandet efter vinnare eller förlorare, rätt eller fel, istället för förståelse. Emellertid är det inte fullt så enkelt. Argumentationsanalys innebär liksom namnet röjer att man studerar en texts, eller ett tals, argument och argumentation. Det kan dock vara i rent deskriptivt syfte, det vill säga att man söker rekonstruera eller identifiera argumentationen i syfte att se den. Ett annat syfte kan vara för att se huruvida argumentationen lever upp till vissa normer, exempelvis saklighet. Denna typ av analys är emellertid att betrakta som preskriptiv. Man kan även använda argumentationsanalys för att söka avgöra en argumentations beviskraft. 22 Mitt syfte är inte att avgöra huruvida medlemmar av föreningen Vantrús argument har beviskraft eller ej. Men för att erhålla en förståelse av Vantrús skeptiska uttryck, som till stor del uttrycks genom just argumentation, är det synnerligen angeläget att jag identifierar dessa argument, ser dem i egenskap av argument och även i sin kontext, vilket i vissa fall kan handla om vad de svarar emot. Detta emellertid utan att lägga någon värdering i det. För att få ytterligare perspektiv och ökad förståelse har jag inom ramarna för kursen Eigindlegar rannsóknaraðferðir 1 under hösten 2015 också tagit tre kompletterande intervjuer med medlemmar av föreningen. Jag tillämpade då en intervjuteknik som i enlighet med kvalitativ metod bygger på relativt få och öppna frågor där som svarsmöjligheterna inte 22 Bergström, Göran och Kristina Boréus. Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys. S. 89-147. 15

inskränks till endast ett potentiellt möjligt svar, utan informanten istället ges utrymme att utveckla sina tankar och idéer. 23 Dylika djupintervjuer kräver flexibilitet, därför var intervjuerna att betrakta som halvstrukturerade. Vilket innebär att jag hade förberett en lista med frågor, men samtidigt också kunde avvika från denna list under intervjutillfället för att istället följa upp det informanterna sade. 24 Detta i syfte att ge informanten möjlighet att uttrycka sin syn, utan att min förförståelse ska stå i vägen. Den första intervjun var med Sindri Guðjónsson. Sindri är född 1979 och är sedan två år tillbaka Vantrús ordförande. Han har tidigare varit djupt engagerad inom pingströrelsen. Eftersom Sindri är föreningens ordförande började jag med att kontakta honom. Jag hittade hans telefonnummer i telefonkatalogen och ringde och presenterade mig och min studie. Sindri var genast positivt inställd till att delta. Intervjun skedde i Sindris hem i Hafnarfjörður den 27 september 2015 och pågick i 27 minuter. Före intervjun beskrev jag också min studie närmre i syfte att ge Sindri möjlighet till upplyst deltagande. I samband med det berättade Sindri också mer om föreningen Vantrú, strävan efter öppenhet och förhållandet till skepticism. Efter intervjun berättade Sindri också att somliga av medlemmarna inom föreningen har olika specialområden. Själv var han i huvudsak engagerade gällande frågor som rör kristendom. I samband med det gav han mig telefonnumret till en annan medlem, Óli Gneisti Sóleyjarson. Óli Gneisti blev föremålet för nästa intervju, även han född är 1979. Óli Gneisti är en av dem som varit med hela vägen från början, han är föreningens spökexpert och har också tidigare varit ordförande. Han har också en examen på avancerade nivå nom etnologi. När jag ringde till Óli Gneisti hade Sindri redan talat med honom och han var genast positivt inställd till att delta. Intervjun skedde i Óli Gneistis hem i Breiðholt den 1 oktober 2015 och pågick i 75 minuter. Innan intervjun beskrev jag min undersökning i syfte att ge Óli Gneisti möjlighet till upplyst deltagande. I samband med det gav Óli Gneisti också sin syn på Vantrús förhållande till en bredare skeptisk rörelse. Efter intervjun bad jag Óli Gneisti rekommendera någon kvinna ur föreningen som han trodde skulle kunna tänka sig att delta. Detta eftersom jag ville ha en spridning inom gruppen mellan informanterna. Óli Gneisti nämnde Jórunn Sörensen, född 1943. Jórunn var med och startade Siðmennt på 80- talet men är ej längre medlem där. Hon har varit medlem i Vantrú länge men har aldrig suttit 23 Hennink, Monique, Inge Hutter och Ajay Bailey. Qualitative Reasearch Methods. S. 109-120. 24 Braun, Virginia och Clarke, Victoria. Successful qulitative research: A practical quide for beginners. S. 79. 16

i styrelsen. Jag hittade hennes telefonnummer i telefonkatalogen och ringde och presenterade mig och min studie. Också hon var positivt inställd till att delta. Intervjun skedde 15 oktober 2015 hemma hos Jórunn i Kópavogur och pågick i 36 minuter. Innan intervjun beskrev jag min studie utförligare i syfte att erbjuda Jórunn möjlighet till upplyst deltagande. I samband med det gav Jórunn också sin syn på begreppet skepticism. Samtliga informanter var villiga att delta i undersökningen och hade dessutom mycket att säga om föreningen Vantrú, spöken, tro och närliggande ämnen. Därför gick också intervjuerna bra och blev innehållsrika. Informanterna erbjöds möjlighet till anonymitet, men alla ville delta med eget namn. Med hjälp av kunskapen ur intervjuerna kunde jag så återigen återvända till nättidningens texter med ny förförståelse och ytterligare tolkningar. 1.4 Begrepp Begrepp är inte bara oskyldiga ord, de är också analytiska verktyg med vilka vi tolkar vår omvärld. Därför är det viktigt att vara observant på dem. Dessutom kan det finnas stora skillnader i hur olika begrepp tillämpas. För att undvika oklarheter redogör jag här för två viktiga begrepp i studien: skepticism och stigma. 1.4.1 Skepticism Traditionellt har begreppet skepticism främst förknippats med filosofin och då epistemologin. Ordet härstammar ur grekiskan och hållningen innebär mer eller mindre ifrågasättande över möjlighet att erhålla sann kunskap om världen. Den filosofiska skepticismen har tagit olika former och riktningar under tidens lopp och är än aktuell. 25 En typisk fråga, bland flera, som engagerat många skeptiker är den så kallade Brain in a vat - liknelsen. Descartes formulerade idén när han frågade sig vad vi kunde veta egentligen, om exempelvis en bedräglig ande hade tagit makten över hans perception och tankeverksamhet, vad funnes då att lita på som sann kunskap? I en senare utgåva av 25 Se exempelvis Keith DeRose och Ted A. Warfield. Skepticism: a Contemporary Reader och Gascoigne, Neil. Skepticism 17

problemställningen var hjärnan istället placerad i en tank där den matades med näringslösning och falsk perception. Under senare år har även idén om Matrix från filmen med samma namn fungerat som en liknelse. 26 Under senare hälften av 1900- talet växte också en organiserad rörelse av vetenskaplig skepticism (isl. vísindaleg efahyggja, e. Scientific skepticism) fram. Även om begreppet i sin grund är detsamma och rötterna delvis är gemensamma är skillnaderna i innebörden stor i förhållande till den filosofiska tillämpningen. 27 De filosofiska skeptikerna ifrågasätter möjligheten att överhuvudtaget erhålla sann kunskap om världen och i vilken grad det i sådana fall skulle kunna vara. Vetenskapliga skeptiker ifrågasätter istället vägarna till sann kunskap och man menar att det endast är en av dessa vägar som är giltig: den vetenskapliga. Vilket innebär att man förhåller sig skeptisk mot påståenden av det man benämner paranormal karaktär och pseudovetenskap. 28 Föreliggande uppsats syftar till att studera den senare formen av skepticism. 29 Den vetenskapliga skepticismen har ofta kallats metod snarare än teori av sina anhängare och amerikanska Committee for Skeptical Inquiry 30 som är en förgrundsförening i skeptiska sammanhang definierar sitt uppdrag på följande sätt: The mission of the Committee for Skeptical Inquiry is to promote scientific inquiry, critical investigation, and the use of reason in examining controversial and extraordinary claims. 31 26 Se exempelvis Atli Harðarson. Efahyggja och Putnam, Hilary. Brains in a Vat. 27 Filosofisk skepticism har ofta fungerat som ett ifrågasättande av den absoluta sanningen, vilken historiskt sett ofta varit gud. På så sätt har den filosofiska skepticismen haft en viktig roll inom ateismen och den vetenskapliga skepticismen. Se exmpelvis Hecht, Jennifer. Doubt: A History. Bridgstock, Martin. Beyond Belief: Skepticism, science and the paranormal. S. 64-85 och Kurtz, Paul. The New Skepticism: Inquiry and Reliable Knowledge. 28 Bridgstock, Martin. Beyond Belief: Skepticism, Science and the Paranormal. S. 86-110. 29 Dock skall påpekas att trots de vitt skilda innebörderna går inte alltid vattentäta skott mellan den filosofiska och vetenskapliga inriktningen. Ett tydligt exempel på detta syns i boken Í sátt við óvissuna av den isländska filosofen Atli Harðarson. Även då skriften syftar till att argumentera för filosofisk skepticism formulerar författaren sig bitvis också på ett sätt som snarare för tankarna till en vetenskaplig skepticism. Som exempelvis då han låter följande ord falla: Þetta andóf gegn vísindunum virðist eiga sér hljómgrunn allvíða. Sjálfsagt eru skýringar á því fleiri en ein og fleiri en tvær. Það er kannski við því að búast að erkiklerkar, rabbínar, ayatollar og múllar séu fúlir út í upplýsingu og vísindi, því þetta grefur undan valdi þeirra. Það er líka einhver rómantísk taug í mörgum okkar sem finnur svolítið til þegar náttúran er skilin og skýrð með,,kaldri rökvísi. Svo er kannski skiljanlegt að þeir sem aldrei gátu neitt í stærðfræði og raungreinum í skóla hafi gaman af því að taka undir illmælgi um þessi fög svona eins og við sem aldrei gátum gengið á höndum eða unnið nein afrek í boltaleik missum okkar stundum í að tala af lítilsvirðingu um sportista. Atli Harðarson. Í sátt við óvissuna. S. 135. 30 Föreningen hette tidigare Committee for the Scientific Investigation of Claims of the Paranormal. För kommentar om namnbytet se Frazier, Kendrick. It s CSI Now, Not CSICOP. 31 About CSI. The Committee for Skeptical Inquiry. 18

Inom den organiserade vetenskapliga skepticismen arrangerar man skeptiska konferenser, ger ut skeptiska tidskrifter och böcker och talar om en skeptisk rörelse. Denna rörelse består av många olika lokala skeptikerföreningar med lägre eller högre grad av samarbete med andra organisationer. För europeiska skeptikerföreningar finns en paraplyorganisation benämnd European Council of Skeptical Organisations. Där beskriver man den skeptiska uppgiften som bland annat bestående av undersökningar i en vetenskaplig anda, men också att skydda folket mot det man menar ej vara vetenskapligt verifierade (och därför möjligen farliga) påståenden och metoder. 1) To protect the public from the promulgation of claims and therapies which have not been subjected to critical testing and thus might pose a danger to them. 2) To investigate by means of controlled tests and experiments such extraordinary claims which are on the fringe of, or contradict, current scientific knowledge. In particular this applies to phenomena, commonly identified as "paranormal" or "pseudo- scientific". However, no claims, explanations or theories will be rejected in advance of objective evaluation. 3) To promote public policy based on good practice in science and medicine. 32 Som synes ovan är det folkbildande anslaget också viktigt för den skeptiska rörelsen. Till skillnad från den filosofiska skepticismen som är tämligen akademisk 33 till sin karaktär, präglas den vetenskapliga skepticismen av ett mer populärvetenskapligt anslag. 34 Skeptikerrörelsen skall emellertid inte förväxlas med den humanistiska rörelsen, vilken snarare är att betrakta som en livsåskådningsförening. Inom humanism strävar man efter ett sekulärt samhälle och som en del av det erbjuder man exempelvis dop, konfirmationer och begravningar utan kristna förtecken. 35 Även om humanism och skepticism är skilda företeelser syns ofta, men inte nödvändigtvis, samarbete mellan dessa båda rörelser och det är inte ovanlig att vara medlem i båda rörelserna samtidigt. 32 About Esco. European Council of Skeptical Organisations officiella facebooksida. 33 Ej att förväxla med akademisk skepticism, vilket var en antik form av filosofisk skepticism. 34 Se exempelvis Randi, James. Flim- Flam!: Psychics, ESP, Unicorns and Other Delusions, Shermer, Michael. Why People Believe Weird Things: Pseudoscience, Superstition, and Other Confusions of Our Time, Sagan, Carl. The Demon- Haunted World: Science as a Candle in the Dark. och Jerkert, Jesper och Sven Ove Hansson (red). Vetenskap eller villfarelse. 35 Den isländska humanistiska föreningen Siðmennt beskriver exempelvis sin förening: Félagið er lífsskoðunarfélag og hefur að viðfangsefni þau viðhorf og lífsgildi sem eru persónulega mikilvæg og náin hverjum einstaklingi í leit að tilgangi og hamingju í lífinu. Almennt um Siðmennt. Siðmennt. 19

I dagligt tal svarar skepticism också mot en hållning av tvivel eller misstro rent allmänt. I min studie är begreppet dock mer specifikt. Emellertid kommer det inte endast att gälla den organiserade skepticismen utan även en allmännare skepticism. Eftersom uppfattningen att spöken inte finns ej studerats särskilt mycket inom etnologin finns heller ingen etablerad etnologisk vokabulär att tillgripa. Oftast talas om misstro (e. disbelief) men det begreppet indikerar endast ett avståndstagande mot tron på något, inte på vilka grunder detta sker. Därför använder jag istället begreppet skepticism, vilket här innebär att två kriterier måste uppfyllas: en uppfattning att det inte finns några spöken och att denna uppfattning baseras på vetenskapliga förtecken. Utanför föreliggande uppsats används begreppet skepticism som sagt för att teckna misstro eller tvivel mot betydligt fler fenomen än bara spöken och även en misstro på andra grunder än vetenskapens. Till exempel kan man också tala om en skepticism mot spöken baserade på kristna läror. I synnerhet när det gäller spiritism är uttryck för en dylik hållning också frekvent förekommande. 36 Dessa uttryck är emellertid inget som kommer att undersökas i denna studie, ej heller åsyftats dessa uttryck vid användandet av begreppet skepticism. 1.4.2 Stigma Att uppfattningen att det finns spöken kopplas samman med olika negativa stereotyper syns tydligt i de texter jag citerade inledningsvis. Ett dylikt sammankopplande är också synnerligen vanligt inom en skeptisk tradition. För att analysera den aspekten av skepticism tar jag hjälpt av begreppet stigma, då man kan kalla uppfattningen att det finns spöken för stigmatiserad. Begreppet stigma kommer som mycket annat ur grekiskan och tecknade ursprungligen en slags brännmärkning av slavar och kriminella. 37 Bruce G. Link och Jo C. Phelan, vilka har studerat stigma, menar att något som är typiskt för ett stigma är att ett fenomen, exempelvis uppfattningen att det finns spöken, kopplas samman med negativa 36 Denna form av skepticism har emellertid ofta vissa likheter med den filosofiska skepticismens brain in a vat- problem även om grundsynsätten skiljer sig vitt åt. Se exempelvis: Það er ekki hægt að sanna að sál framliðins vinar míns eða einhver góður andi tali í gegnum miðilinn, þó svo að margar sannanir komi fram í máli hans (...), því að illar andar þekkja efnisheiminn til hlítar og einnig andaheiminn, og geta líkt eftir rödd og látbragði framliðinna og talað um staði og atburði á jörðinni eins og þeir hafi sjálfir komið þar við sögu. Friðrik Ó. Schram. Tengsl tveggja heima: 30 spurningar og svör um sálarrannsóknir, framhaldslíf og kristna trú. S. 22. 37 Goffman, Erving. Stigma: Notes on the Management of Spoiled Identity. 20

stereotyper, exempelvis bristande kritiskt tänkande, utan att dessa behöver höra ihop. Detta leder i sin tur till förlorad status för den stigmatiserade och kan också resultera i diskriminering. 38 Sociologen Erving Goffman, som är en av de mer namnkunniga inom stigmaforskningen, menar också han att stigmat är misskrediterande för den som tvingas bära det. Stigmat och i synnerhet de påklistrade attribut det genererar upplevs som vanhelgande och skamfyllda för vederbörande, vilken därför gärna vill se sig befriad från dessa attribut. 39 1.5 Upplägg Uppsatsen ämnar svara frågorna: Hur ser arbetet mot spöken ut inom föreningen Vantrú? I vilket sammanhang sker det? Vilka betydelser kan det ha? För att göra det inleds den med detta introducerande kapitel där jag redovisar de metoder och det material jag har valt att arbeta med. Förutom metod och material avser detta kapitel också att redogöra för studiens syften och dess upplägg. Upplägget är präglat av det faktum att etnologin har visat skepticism förhållandevis svalt intresse. Därefter följer det andra kapitlet där som jag diskuterar studiens vetenskapliga sammanhang. Etnologin har som nämnts inte varit särskilt intresserad av skepticism. Varför inte? Med stöd av David J. Hufford identifierar jag en skeptisk norm inom etnologin. Medan Hufford diskuterade det han kallade en tradition of disbelief i syfte att förklara varför man inte tagit trosföreställningarna på allvar, ser jag denna norm som en möjlig förklaring till varför man inte studerat skepticismen. Identifieringen av denna norm är angelägen för att förstå vilket sammanhang föreliggande studie verkar i och för att motivera dess upplägg och relevans. Men också för att bidra till förståelsen av det sammanhang Vantrú verkar i. Tillsammans med massmedia är etnologin en av de huvudsakliga producenterna av kunskap om spöken i det offentliga rummet. Skillnaden i status mellan den kunskap dessa aktörer bidrar med är emellertid avsevärd. Om kunskapen om spöken som härstammar från universitet, vetenskapen, byggs på en grundmurad uppfattning att spöken inte finns så är det relevant för en studie av skepticism eftersom denna vetenskap bidrar till den skeptiska 38 Link, Bruce G. och Jo C. Phelan. Conceptualizing Stigma 39 Goffman, Erving. Stigma: Notes on the Management of Spoiled Identity. 21

diskursen. Kapitlet ska emellertid inte ses som en uttömmande studie av etnologins förhållande till skepticism utan syftar endast till att ge exempel på skepticism inom ämnet. Det är emellertid en studie som borde bedrivas, ty också i de akademiska korridorerna finns det en vardag. Det tredje kapitlet syftar till att ge en kontext åt studien av Vantrú. För att nå förståelse över den skepticism man samlas runt inom föreningen behöver man se denna skepticism i ett större sammanhang. Som jag pekat på i inledning ställs spöken ofta i en motsatt position mot vetenskap, samtidigt som uppfattningen att de finns kopplas samman med olika avvikelser eller brister. Är dessa sammankopplingar nya eller gamla? Hur kan de förstås? Hur har skepticism sett ut historiskt? Jag har sedan tidigare en BA- examen från Göteborgs universitet med idéhistoria som huvudämne vilket påverkat mitt sätt att betrakta skepticism som en idé. Vilket blir synnerligen tydligt i det tredje kapitel då jag diskuterar skeptiska idéer om spöken och spöktro ur ett historiskt perspektiv. Anslaget är brett och rör sig från Galileo Galilei till inhemsk diskussion om spiritism och spöken i media. En genomgång av dessa idéer är viktig för att få en helhetsförståelse för det sammanhang en samtida skepticism verkar i och vad det är man tar avstånd ifrån samtidigt som man tar avstånd ifrån spöken. Kapitlet syftar till att erbjuda exempel på hur och i vilka sammanhang skepticismen utryckts offentligt och vilka idéer som präglat den, inte till att ge en fullständig redogörelse för skepticismens historia. Det fjärde kapitlet utgörs så av en studie av föreningen Vantrú och de uttryck medlemmarna ger för uppfattningen att spöken inte finns. Vilken form tar sig uttrycken? I vilket sammanhang görs dessa uttryck? Vilket syfte? Kan de ha någon ytterligare funktion? För att nå svar på dessa frågor ser jag också till Vantrús bredare kontext och sätter uttrycken i sammanhang med både en inhemsk diskussion och en internationell organiserad skepticism och studier av den. Studien avslutas med ett kapitel där jag syftar till att ge perspektiv på skepticism och dess funktioner genom att diskutera studiens huvudsakliga slutsatser och vad de kan tyda på. Samt lyfta fram skepticism som studieområde för etnologin. 22

2. Vetenskapligt sammanhang Etnologi är en disciplin som vänder sin akademiska blick åt många olika håll. Dock har inte skepticismen lyckats fastna i den blicken i någon högre utsträckning ännu, varken som tendens eller organiserad verksamhet. Det har däremot länge funnits en tydlig fåra som visat stort intresse för spöken. Ett typiskt exempel på detta är det populärvetenskapliga verket Spöken, medier och astrala resor. Av förordet framgår att det var svenska Institutet för språk och folkminnen som gav författaren, etnologen Per- Anders Östling, uppdraget att samla spökhistorier och andra övernaturliga upplevelser, vilket sedermera resulterade i boken. I god etnologisk anda fastslår Östling redan inledningsvis att han ämnar studera traditioner, föreställningar och upplevelser, inte peka ut objektiva sanningar. Han motiverar också varför: I boken kommer jag inte på något ingående sätt att ta upp frågan om upplevelserna sanningshalt eller om de är sanna på ett objektivt plan. Inte heller kommer jag att försöka ge några rationella förklaringar bakom de enskilda observationerna, om inte annat saknar jag de nödvändiga kunskaperna i psykologi men framför allt av hänsyn till informanterna. Jag kommer främst att inrikta mig på traditionerna, föreställningarna och vad människor upplever. 40 Det är givetvis intressant att Östling menar att det krävs kunskaper i psykologi, vilket han själv saknar, för att ge rationella förklaringar till spökobservationer. Det kan ses som en indikator på en skeptisk inställning till sanningshalten i det insamlade materialet. Men det är framförallt i förhållande till det avslutande kapitlet som ovanstående formulering är anmärkningsvärd. I dess inledande rader är nämligen tongången en helt annan än den initialt utlovade. Där tycks inte längre Östling anse att hans bristande kunskaper i psykologi ligger honom i fatet. Tvärtom gör han en kovändning och gör sig skyldig till exakt det han sade sig ämna undvika: Många människor förefaller vara kapabla att både se en vålnad och få en känsla av ett spökes närvaro. En betydande del av spökobservationerna kan förklaras med att de är olika former av hallucinogena upplevelser eller visualiseringar av det 40 Östling, Per- Anders. Spöken, medier och astrala resor. S. 13. 23

undermedvetna. Hallucinationer framkallas bland annat av förväntningar, biologiska processer, kriser och utmattning. Spökföreställningarna tillgrips i Sundéns bemärkelse av människor för att förklara underliga erfarenheter, hallucinationer, att tillskriva dem en mening och göra sin omgivning begriplig. Spöktron är fast etablerad i dagens föreställningsvärld, vilket bör ses som den främsta orsaken till att många av upplevelserna är så pass homogena. Det är sällan som en upplevelse på något anmärkningsvärt sätt skiljer sig från någon annan. 41 Är det att betrakta som en olycka i arbetet eller en tendens? Ett sätt att finna ett svar på den frågan är att undersöka hur boken togs emot. Boken recenserades bland annat i Arv, den nordiska årsboken för folklore. Recensenten nämnde dock ingenting om någon diskrepans mellan syfte och resultat trots att denna skillnad kan sägas ställa skepticismen utom allt rimligt tvivel. Vilket kan tolkas som att denne uppfattar det som en norm och inte en hållning. Mycket riktigt delar också recensenten, Peter Ullgren, skepsisen och uttrycker explicit att han inte tror på spöken. Dessutom avslutar han recensionen med att sätta sin tilltro till neurologer, vilka han menar inom en snar framtid kanske skulle kunna förklara övernaturliga erfarenheter vetenskapligt, vilket skulle kunna ta död på det övernaturliga en gång för alla. Det vore i sin tur välkommet enligt Ullgren. 42 Inte heller Lena Merander- Eklund, docent i folkloristik vid Åbo Universitet, tycks fästa någon vikt vid tidigare nämnda diskrepans i sin recension av samma verk. Men däremot menar hon å sin sida att hon saknar en tydligare positionering av Östling. Eftersom han enligt henne inte tar ställning i frågan om det övernaturliga blir framställningen bitvis oengagerande. Hon påpekar också att det material han samlat in är kontroversiellt och därför kräver en större problematisering än Östling förmått. 43 Förvisso behöver detta inte med nödvändighet ses som ett uttryck för skepticism hos recensenten, utan kan också vara ett resultat av slarvig läsning. Etnologins skeptiska hållning gentemot spöken syntes hur som helst redan i vaggan. De tidiga insamlingarna av material som innehöll vittnesmål om spöken syftade till att finna spår av ett något man ansåg vara primitivare folk och dess föreställningar, vilka man trodde dröjt sig kvar i det obildade folkets berättelser, helt utan verklighetsförankring. 44 Begreppet 41 Ibid. S. 181. 42 Ullgren, Peter. The Supernatural in Sweden Today 43 Marander- Eklund, Lena. 44 Oring, Elliot. Just Folklore: Analysis, Interpretation, Critique. S. 91-103. Se även Ehn, Billy och Orvar Löfgren. Vardagslivets etnologi: reflektioner kring en kulturvetenskap. S. 19-21. 24