Några arbetsterapeuters erfarenheter av hur minneshjälpmedel kan ge stöd i vardagen för personer med minnesnedsättning

Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete 15 hp Höstterminen 2009 Några arbetsterapeuters erfarenheter av hur minneshjälpmedel kan ge stöd i vardagen för personer med minnesnedsättning A few Occupational Therapists experiences of how persons with cognitive impairments can be supported with cognitive aid in their everyday life Författare: Marie Axell Handledare: Karin Johansson

1 SAMMANFATTNING Ambitionen med minneshjälpmedel är att personer med minnesnedsättningar ska kunna utföra en eller flera aktiviteter. Utvecklingen av minneshjälpmedel går idag fort och arbetsterapeuter befinner sig mitt i den utvecklingen i sitt dagliga arbete. Studiens syfte var att beskriva några arbetsterapeuters erfarenheter av hur minneshjälpmedel kan ge stöd i vardagen för personer med minnesnedsättning. Arbetsterapeuter som arbetar med att stödja aktivitetsutföranden för personer med minnesnedsättning inkluderades i en kvalitativ, deskriptiv intervjustudie. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem arbetsterapeuter och data analyserades med kvalitativ metod. Resultatet visade att minneshjälpmedel kan ge ett allmänt stöd för personer med minnesnedsättning genom att stödja vissa förutsättningar för aktivitetsutförande. Dessa förutsättningar var: rums- och tidsuppfattning, att komma ihåg, säkerhet och större trygghet samt att kunna hantera vardagliga föremål. Resultatet visade också att för att minneshjälpmedel skulle kunna vara ett stöd för personer med minnesnedsättning, var det viktigt att arbetsterapeuten hade ett gott samarbete med dennes anhöriga samt att hjälpmedlet anpassas till den enskilde personens behov. Keywords: Activity, Cognitive impairment, Cognitive Aid.

2 ABSTRACT The overall aim of memory aids is, that by using them, persons with memory impairments should be able to act and to perform one or several tasks. Today, the development of memory aids is growing rapidly and, in their every day work, Occupational Therapists are in the center of that growth. The purpose of this study was to describe the experiences of a few Occupational Therapists of how memory aids can be used as support to people with memory impairments in their day to day life. Occupational Therapists who work with supporting occupational performances of persons with memory impairments, was included in a qualitative, descriptive interview study. Semistructured interviews was done with five Occupational Therapists and data was analyzed by using a qualitative method. The result showed that memory aids can be used as a general support to persons with memory impairments in that certain conditions of occupational performance are supported. These conditions were: space awareness and time awareness, to remember, security and more safety as well as being able to handle everyday objects. The result also showed that as a prerequisite of memory aids being a support to people with memory impairments, it was important that the Occupational Therapist had a good cooperation with the person with a memory impairment and his/her relatives and also that the aid was tailored to the individual s needs. Keywords: Activity, Cognitive impairment, Cognitive aid.

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING... 1 ABSTRACT... 2 INLEDNING... 4 BAKGRUND... 4 1.Demens... 5 2. Förvärvade hjärnskador... 8 3. Hjälpmedel och hjälpmedelsanvändning... 8 4. Samanfattning... 10 SYFTE... 10 METOD... 10 1. Design... 10 2. Urval... 11 3. Datainsamling... 11 4. Databearbetning... 12 5. Etiska aspekter... 12 RESULTAT... 13 1. Tidsuppfattning struktur på dagen... 13 2. Att kunna hantera vardagliga föremål för att klara av vardagliga aktiviter.... 14 3. Att komma ihåg grunden för att kunna utföra aktiviteter... 14 4. Säkerhet och trygghet är viktigt för att våga utföra aktiviteter.... 15 5. Förutsättningar för att hjälpmedel ska fungera.... 16 KONKLUSION... 17 METODDISKUSSION... 17 RESULTATDISKUSSION... 18 REFERENSLISTA:... 22 Bilaga 1... 26 Bilaga 2... 27

4 INLEDNING Mitt intresse för området minneshjälpmedel väcktes under min praktikperiod, eftersom jag då vid ett tillfälle fick följa en arbetsterapeuts arbete på en minnesmottagning. Detta område som visade sig vara ett spännande område. Jag började då få funderingar på vilken hjälp någon med minnesnedsättning egentligen har av minneshjälpmedel. Underlättas vardagen på något avgörande sätt? Jag ville utöka mina kunskaper inom området då det i framtiden kommer att ske snabba tekniska förändringar. Enligt Hjälpmedelsinstitutet går den tekniska utvecklingen inom hjälpmedelsområdet oerhört snabbt. Detta har i tur har präglat både samhället och den enskilde och man kan anta att detta kommer att ha stor betydelse för personer med minnesnedsättning i framtiden. (Hjälpmedelsinstitutet, 2009). Arbetsterapeuter befinner sig i sin vardag mitt i denna utveckling och det är därför intressant att studera hur arbetsterapeuter arbetar med personer med minnesnedsättning och ta del av deras erfarenheter av hur minneshjälpmedel kan göra det lättare för dessa människor att hantera sin vardag. Ämnet är av stor betydelse eftersom många människor lider av minnesnedsättning, exempelvis personer med en demenssjukdom och personer med förvärvade hjärnskador. BAKGRUND Aktivitet är grunden inom arbetsterapi. Aktiviteter i det dagliga livet handlar t.ex. om att arbeta, sköta sin hygien och laga mat (Kielhofner, G., 2003). Människan är av naturen aktiv och utvecklingsbar (FSA, Etiska koden, 2005). Ambitionen med minneshjälpmedel är att personer med minnesnedsättning ska kunna utföra en eller flera aktiviteter. Dessa personer får på så sätt en större frihet och kan klara av många saker på egen hand som de annars skulle ha behövt få hjälp med. Demens påverkar oftast personers förmåga att ta initiativ till olika aktiviteter. Även de milda nivåerna av demens, d.v.s. olika milda kognitiva nedsättningar, ger problem i I-ADL och förmågan att utföra sådant som t.ex. hushållsaktiviteter påverkas (Rosenborg, L., 2009).Arbetsterapeuters kompetens gör dem lämpad att arbeta med personer med minnesnedsättningar, då deras arbete innebär att bibehålla utveckla och försöka återfå sitt aktivitetutförande som är nödvändiga för att kunna utföra meningsfulla aktiviteter. Arbetsterapeuters kompetens är

5 lämpade för att arbeta med personer med demens (Karlsson & Sjöberg, 2006). Aktivitet är att genomföra en handling eller genomföra en aktivitet. Personer med en minnesnedsättning har mer eller mindre stora svårigheter vid aktivitetsutförande och upplever många gånger avsevärda begränsningar orsakade av minnesnedsättningen (ICF, 2003).Att arbeta med hjälpmedelsutprovning är en del av arbetsterapeuters arbete för att stödja aktivitetstutförandet för personer med minnesnedsättning. Med hjälp av kognitiva hjälpmedel kan minnes- och problemlösningsförmågorna underlättas (André & Zadik, 2006). Genom att använda dessa hjälpmedel kan man stödja personers kognitiva förmåga (André & Zadik, 2006). Kognitiva hjälpmedel stödjer korttidsminne, abstraktionsförmåga, perceptionsförmåga och att kunna hantera vardagen (Hjälpmedelsinstitutet, 2007). Människor med mild till måttlig demens kommer att kunna leva säkert och få ett bättre liv med en utvecklad teknologi som kompenserar för nedsatt minnesförmåga och andra kognitiva problem (Sävenstedt et al, 2007). Kogntiva hjälpmedel är fortfarande ett nytt område inom arbetsterapi och utvecklas nu snabbt. (Hjälpmedelsinstitutet, 2008). Det finns dock endast liten kunskap om hur arbetsterapeuter ser på sitt arbete med minneshjälpmedel. Minnesproblematik kan vara symptom vid ett flertal olika diagnoser, där de vanligaste är demens och förvärvad hjärnskada. 1.Demens Demenssjukdomar är av olika slag och enskilda individer påverkas olika av dessa sjukdomar (Armanius-Björling et al, 2004). Enligt Socialstyrelsen är demens ett syndrom som är av kronisk eller progredierande art. De högre kortikala funktionerna såsom minne, tänkande, orientering, förförståelse, räkneförmåga, inlärningskapacitet, språk och omdöme är störda. Vidare beskriver Socialstyrelsen att försämring av kognitiva funktioner leder ofta till försämrad emotionell kontroll, socialt beteende eller motivation (Socialstyrelsen, 2009). En progressiv demenssjukdom brukar inverka på en människas aktivitetsförmåga (Armanius-Björling et al, 2004). Eftersom demenssjukdomar leder till minnesnedsättningar och försämrade kognitiva funktioner, är följderna av sjukdomen att en stor mängd olika komplikationer uppstår. Vanliga förändringar är att tidsuppfattning och rumsuppfattning påverkas negativt.

6 Uppmärksamhet och problemlösningsförmåga blir sämre. Förmågan att lagra ny information, lära sig nya saker, komma ihåg och känna igen saker försämras betydligt. Aktiviteter som handlar om att sköta vardagliga sysslor blir allt svårare att utföra.(armanius-björling el al, 2004). I början av insjuknandet i demens går ofta all energi åt till att sköta de vardagliga sysslorna. Detta kan ofta leda till att det varken finns tid eller ork över till intressen eller hobbyaktiviteter (Armanius-Björling et al, 2004). Vad gäller ADL (Aktiviteter i det Dagliga Livet) brukar det i de flesta fall visa sig att personer med en demenssjukdom har stora praktiska svårigheter som inträffar innan de också börjar märkas i P-ADL (Personlig vård Aktivteter i det Dagliga Livet) (Armanius-Björling et al, 2004). Tidigt i sjukdomsutvecklingen brukar personer med en demenssjukdom börja förlägga saker, vilket leder till ett konstant letande (Nygård, 2004). Forskning visar att personer som befinner sig i början av sjukdomsförloppet slutar engagera sig i sociala aktiviteter. Komplexa aktiviteter inom arbetslivet är också något av det första som påverkas liksom, som ovan sagts, det sociala livet och efter en tid märks sjukdomen när välkända sysslor i hemmet skall utföras (Nygård, 2004). Andra svårigheter som kan uppträda i början av sjukdomsförloppet är att sköta sin medicin, ta hand om sin ekonomi och att använda telefonen. Dessa svårigheter fungerar som en varningsklocka inom vården när man försöker fånga upp människor med tecken på demens. Många med demenssjukdomar är ensamboende och deras enda kontaktmöjlighet är telefonen. Armanius-Björling har visat att personer med demenssjukdomar som bodde ensamma hade stora svårigheter att använda telefonen. De hade allvarliga problem med att hitta och slå ett telefonnummer som de hade uppmanats i ett brev att ringa (Armanius-Björling et al, 2004). Minnesnedsättningen påverkar tidsuppfattningen och rumsuppfattningen på olika sätt. Dessa två förmågor hör ihop med minnet. Att orientera sig och att känna igen saker blir ett allt större problem för den demenssjuke (Sävenstedt et al, 2007). Personen glömmer bort vad det handlar om mitt i en aktivitet och söker därför medvetet ledtrådar till vad det handlar om. Detta leder ofta till att man byter spår mitt i en aktivitet. Exempelvis kan en person hälla upp ett glas vatten samtidigt som han/hon får syn på disktrasan. Personen

7 börjar då torka av diskbänken samtidigt som han/hon håller i glaset istället för att dricka upp vattnet. Kort därefter fångas uppmärksamheten av något annat och den ena orelaterade aktiviteten leder till nästa. Om personen med en demenssjukdom kunde få ett dygnsmönster och guidas bl.a. genom morgonaktiviteterna skulle detta minska förvirringen (Armanius-Björling et al, 2004). Förmågan att komma ihåg vad som hänt för en liten stund sedan, förmågan att lära sig nya saker och förmågan att lagra ny information är den största försämringen för personer med demenssjukdomar. Exempelvis kan den sjuke ha ett välbevarat minne av matlagning, men eftersom personen inte kommer ihåg vad den just gjort så blir det inte möjligt att laga mat (Sävenstedt el al, 2007). Ett annat exempel är att om den sjuke läser en bok kan koncentrationen börja svikta under själva läsningen och ord och meningars innebörder blir svåra att förstå. Läsningen blir då betydelselös och ointressant. I början av sjukdomen undviker den drabbade vissa situationer, eftersom de upplever att de känner sig utsatta och blir oroliga för att bli upptäckta (Nygård, 2004).De demenssjuka upplever svårigheterna som skamliga och har svårt att förklara för andra. Många närstående har svårt att hantera den sjukes misslyckanden. Om personen ska laga mat t.ex. kanske vissa ingredienser har fördubblats eller utelämnats och tillagningstiden blir antingen för kort eller för lång. Maten blir oätlig. Personen var tidigare duktig på att laga mat. I en sådan situation kan många anhöriga ha mycket svårt att acceptera den sjukes misslyckanden. Den demenssjukes självkänsla smulas gradvis sönder när misslyckandena blir allt fler och mer påtagliga (Armanius-Björling et al, 2004). De anhöriga som vårdar en person med en demenssjukdom sörjer ofta förlusten av hur personen var innan han/hon blev sjuk. De närstående måste försöka acceptera den demenssjukes beteende, som t.ex. att han/hon vill ha skor på sig i sängen eller vill äta med fingrarna. Trots detta är det viktigt att den sjuke får behålla sin värdighet och självkänsla, så att anhöriga orkar hantera ständiga upprepningar och ständigt påtalande (Melin; Bang-Olsen, 2004). Allt eftersom sjukdomen fortskrider ökar behovet av stöd och hjälp. Den demenssjuke kan tillsammans med anhöriga träna på olika minnesstrategier. Dessa strategier ställer inga krav på att den demenssjuke själv ska kunna tillämpa dem. (Armanius-Björling et al, 2004).

8 2. Förvärvade hjärnskador Förvärvade hjärnskador delas in i olika huvudgrupper. Orsaken kan vara stroke eller slaganfall, vilket innebär att blödningar eller blodproppar i hjärnan har uppstått. Infektioner av olika slag, tumörer, eller andra neurologiska sjukdomar är andra orsaker. Sjukdomar som orsakats av yttre våld, t.ex. slag eller bilolyckor är ytterligare orsaker till förvärvade hjärnskador (Sjöberg & Emdén, 2008). Varje år får ungefär 2300 personer traumatiska hjärnskador varav 5000 under 65 får stroke (Riks-Stroke, 2009). Förvärvade hjärnskador medför funktionsnedsättningar, bl.a. minnesnedsättningar, som mycket starkt påverkar minne, koncentration, tidsuppfattning och hur man planerar och löser problem (Nielsen, E., 1999). De kognitiva funktionsnedsättningar som är en konsekvens av stroke yttrar sig så att man får aktivitets- och delaktighetsbegränsningar (Borg et al, 2006). Traumatiska hjärnskador är den vanligaste anledningen till minnesnedsättningar, vilket leder till begränsningar när det gäller hushålls- och fritidsaktivteter (Eriksson et al, 2004). De svårigheter som uppträder vid förvärvad hjärnskada är att planera i flera steg, att hantera mycket information och rumslig orientering. För att kompensera minnesnedsättningen kan man använda minneshjälpmedel för att underlätta vardagen (Nielsen, E.,1999). De svårigheter som uppträder i samband med förvärvad hjärnskada avtar efter hand i motsats till vad som händer vid demenssjukdomar (Eriksson et al, 2004). 3. Hjälpmedel och hjälpmedelsanvändning Som en följd av det snabbt växande utbudet av minneshjälpmedel har utveckling samt användning varit i fokus för ett flertal projekt med Hjälpmedelsinstitutet som huvudman. Hjälpmedelsinstitutet gjorde en inventering inom hjälpmedelsområdet 2003-2007, eftersom man då satsade på området kognition. Ett antal projekt har bedrivits vars syfte har varit att studera hur hjälpmedel kan förbättras och utvecklas. Hjälpmedel kan ge stöd och ha en positiv inverkan inom olika områden för personer med kognitiva funktionsnedsättningar. I ett projekt om teknik och demens i Norden. (Hjälpmedelsinstitutet, 2002) studerade man hur man kan använda ny teknik för personer med en demenssjukdom och deras anhöriga och hur de bäst kan introduceras. Man ville

9 se hur teknik påverkar självständigheten, tryggheten och säkerheten i vardagen. Detta var det första projektet av sitt slag i Norden. Ett annat projekt KogniTek i Lund-Orup, 2005-2006, syftade till att informera om hur elektroniskt teknikstöd kan möjliggöra dagliga aktiviteter för personer med kognitiva funktionshinder efter en förvärvad hjärnskada. Man ville öka kunskapen om hur användningen av ny teknik och nya hjälpmedel kan göra ett självständigare liv möjligt (Hjälpmedelsinstitutet, 2008). Om minnet sviker, kan vi då kompensera det med elektroniska hjälpmedel som hjälper oss att minnas och att tänka? Forskningsvärlden talar idag om kognitiva proteser. Att använda modern informations- och kommunikationsteknologi för att skapa hjälpmedel och datoriserade miljöer som hjälper de med funktionsnedsättning att bättre klara sig självständigt i eget boende. (Sävenstedt et al, 2007). Utifrån den kunskap som finns om vilka aktiviteter personer med minnesnedsättning har problem med, samt vilka hjälpmedel som finns tillgänglig har Hjälpmedelsinstitutet (2007) delat in kognitiva hjälpmedel i olika grupper enligt nedan. Institutet kan också ge utförligare information om vilka stöd och hjälpmedel som finns att tillgå. Tid och planering Hjälpmedel som gör att man kan förstå och passa tider, kan komma ihåg, kan få påminnelser som gör att man kan planera och ger struktur åt vardagen. Kommunikation Hjälpmedel inom telefoni, språk, bildsymboler, datorprogram och larm. Det finns hjälpmedel som kan förstå, ge och ta emot information. Personlig vård Hjälpmedel som gör att man kan sköta sin personliga hygien och hälsa. Fritid Hjälpmedel inom området nytta och nöje på fritiden. Hemliv

10 Hjälpmedel som kan användas vid dagliga aktiviteter i hemmet: laga mat, handla, tvätta, städa och sköta annat i hemmet. Arbete och ekonomi ger stöd i ens arbete och som gör att man kan sköta sin ekonomi. 4. Samanfattning Sammanfattningsvis kan sägas att personer med minnesnedsättning är en stor grupp. Demens och hjärnskada är vanliga orsaker till minnesnedsättningar. Minnesnedsättningar kan leda till att aktiviteter som handlar om att sköta vardagliga sysslor blir svårare att utföra. Arbetsterapeuter arbetar med att stödja aktivitetsutförande för personer med minnesnedsättningar. Minneshjälpmedel har en potential att kunna bidra till detta. Det finns en samlad kunskap om vilka minneshjälpmedel som kan stödja aktivitetsutförande för personer med minnesnedsättningar, men det saknas beskrivningar av vilka aktiviteter som kan stödjas av minneshjälpmedel, samt på vilket sätt minneshjälpmedel stödjer aktivitetsutförande. Arbetsterapeuter, som dagligen möter personer med minnesnedsättningar kan antas ha en god kunskap om detta. SYFTE Studiens syfte var att beskriva några arbetsterapeuters erfarenheter av hur minneshjälpmedel kan ge stöd i vardagen för personer med minnesnedsättning. Följande frågeställningar utvecklades för att svara mot syftet. 1. Vilka aktiviteter i vardagen kan underlättas med hjälp av minneshjälpmedel för personer med minnesnedsättning? 2. På vilket sätt kan minneshjälpmedel stödja personer med minnesnedsättning i vardagen? METOD 1. Design För att uppfylla studiens syfte valde jag att göra en kvalitativ, deskriptiv studie som baserar sig på intervjuer med arbetsterapeuter som arbetar med klienter med

11 minnesproblematik. Denna metod lämpade sig bäst eftersom syftet var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter (Malterud, K., 2009) Är man intresserad av att få veta mera om människors erfarenheter är kvalitativa metoder bra att använda sig av. 2. Urval I syfte att få ett så rikt material som möjligt som kunde svara mot studiens syfte, var mina inklusionskriterier att de arbetsterapeuter som skulle intervjuas hade erfarenhet av att arbeta med personer med minnesproblematik och erfarenhet av minneshjälpmedel. Jag fann lämpliga mottagningar inom SLL, i Vårdguiden och på lämpliga hemsidor på Internet. Jag kontaktade två minnesmottagningar där sex arbetsterapeuter arbetade samt ytterligare två arbetsterapeuter, varav en hade arbetat inom kommunal verksamhet tidigare och den andra arbetsterapeuten hade arbetat inom rehabiliteringsmedicin. Dessa åtta arbetsterapeuter kontaktades via telefon och mail. Jag mailade sedan mitt introduktionsbrev till dem (Bilaga 2). Resultatet blev att jag intervjuade fem arbetsterapeuter, varav fyra arbetade på minnesmottagningar inom geriatriken. En hade tidigare arbetat inom kommunal verksamhet. 3. Datainsamling En halvstrukturerad intervjuguide utvecklades för att styra intervjuerna mot studiens frågeställningar, och samtidigt lämna öppet för den intervjuade att ge så rika och fylliga beskrivningar som möjligt. ( Malterud, K, 2009). Resultatet blev en intervjuguide innehållande sju intervjufrågor som täckte in det område jag ville studera (Bilaga 1). Vid intervjuerna använde jag mig av mina sju frågor och jag spelade in intervjuerna med min bandspelare. Det mest förekommande sättet att registrera en intervju är genom att använda en bandspelare (Kvale, S., 1997). Jag intervjuade arbetsterapeuterna på deras arbetsplatser och intervjuerna var 40-60 minuter långa. Intervjuarens uppgift enligt Lantz (Lantz, A, 2007) är att försöka närma sig de tankegångar och det synsätt som den intervjuade har och det var också något som jag hela tiden fokuserade på för att få en djupare förståelse. För att fördjupa intervjun och för att närma mig de intervjuades tankar, ställde jag följdfrågor.

12 4. Databearbetning När jag transkriberade intervjuerna var jag noga med att försöka få med alla detaljer, för att inte materialets innehåll och betydelse skulle förändras (Lantz, A., 2007). I enlighet med Lantz (2007) bearbetades materialet genom att jag tolkade växlingen mellan delar och helhet för att söka efter mening och mönster i data (Hartman, J., 2004; Lantz, A., 2007). I databearbetningen utgick jag från studiens frågeställningar. Jag kategoriserade därefter mitt material genom att gruppera texten för att på så sätt göra den mer lättförståelig och för att tydligare kunna se sammanhanget. Därefter rubriksatte jag materialet för att kategorisera likadana begrepp i teman (Hartman, J., 2004). De teman som framkom var följande: tidsuppfattning, att kunna hantera vardagliga föremål, att komma ihåg, att utföra aktiviteter, säkerhet och trygghet samt förutsättningar att hjälpmedel ska fungera. Det antal teman som finns i materialet avgör vilka teman som kommer att användas i själva bearbetningen (Lantz, A., 2007)..Under mitt arbete framkom det, efter mycket bearbetning, vilka delar som hörde ihop så att jag kunde sortera dem på ett överskådligt sätt. Lantz (Lantz, A., 2007) beskriver detta som om en god gestalt framträder. Ibland har materialet givit en tydlig helhet och ibland framträdde endast delar av materialet. Enligt Lantz (Lantz, A., 2007) beskrivning i Intervjuns autonomi, står den intervjuade personen och samspelet mellan intervjuaren och den intervjuade i centrum, vilket sedan utgör grunden för analys och slutsatser. Jag har endast använt mig av det material som framkommit under själva intervjusituationen (Lantz, A., 2007). Under själva intervjun försökte jag vara lyhörd för de olika nyanser som framkom vid intervjun (Lantz, A., 2007). Analysens giltighet är en ökad förståelse av fenomenets mening (Lantz, A, 2007). 5. Etiska aspekter Eftersom jag intervjuade arbetsterapeuter var de etiska problemen något mindre än om jag skulle ha intervjuat patienter. Det kan dock vara svårt att förhålla sig neutral vid intervjuer (Patel, R., 2003). Jag var medveten om risken att jag som intervjuare omedvetet skulle kunna påverka intervjupersonerna och de svar de gav på de frågor jag

13 ställde. Detta var en kvalitativ studie och intervjupersonerna är anonyma, vilket jag också meddelade i informationsbrevet som jag skickade ut i samband med förfrågan om deltagande i studien. Deltagarna skulle inte kunna bli identifierade och patienterna som de berättade om skulle inte heller kunna identifieras. RESULTAT Resultatet visar att minneshjälpmedel enligt deltagarnas erfarenheter ger ett allmänt stöd i aktivitetsutförande för personer med minnesnedsättning. Däremot gick det inte påvisa att något specifikt hjälpmedel kunde ge ett specifikt stöd vid någon särskild definierad aktivitet. I stället visade resultatet att minneshjälpmedel stödjer ett antal aspekter/förmågor som är nödvändiga för att kunna utföra aktiviteter generellt. Dessa aspekter var tidsuppfattning, att kunna hantera vardagliga föremål, att komma ihåg samt säkerhet och trygghet. Resultatet visade också på vissa förutsättningar som är nödvändiga för att hjälpmedel ska kunna fungera. 1. Tidsuppfattning struktur på dagen Deltagarna beskrev att tidsuppfattningen var mycket viktig för personer med minnesnedsättning, eftersom det innebär att de kan ha kontroll över sin tid, vilket i sin tur möjliggör att de kan hantera de vardagliga aktiviteterna. En av deltagarna uttryckte att hålla reda på vad som ska hända och när det ska hända, exempelvis alla aktiviteter, fritidsintressen, kunna åka i väg på olika saker, ett bokat besök. Exempel på olika minneshjälpmedel som deltagarna hade erfarenhet av när det gällde tidsuppfattning innefattade specifikt utformade hjälpmedel, men även generella, mer vardagliga saker som en vanlig klocka eller en whiteboard. De olika hjälpmedlen som deltagarna beskrev fungerar lite olika, men hade alla det gemensamt att de hjälper personer med minnesnedsättning att få rätt tidsuppfattning. Deltagarna hade bland annat erfarenheter av Förgätmigejkalendern, en elektronisk kalender som ger struktur på vardagen. Andra hjälpmedel de beskrev var kvartsuret, en vanlig klocka, Sigvard dygnstavla och en vanlig Whiteboardtavla. Deltagarna beskrev att många personer med minnesnedsättning skriver in t.ex. att de har ätit, så att de också ser

14 att de har ätit. Man kan också skriva in påminnelser t.ex. Hemtjänsten kommer idag kl. 11.00. Ytterligare hjälpmedel som nämndes var en medicinpåminnare av märket Caroussel, en Memo-klocka, en vanlig kalender och Kom-ihåg lappar. 2. Att kunna hantera vardagliga föremål för att klara av vardagliga aktiviter. Analysen visade att enligt deltagarnas erfarenheter måste personer med minnesnedsättningar kunna hantera vardagliga föremål som till exempel telefon och TV. För att underlätta användandet finns det olika hjälpmedel som personen med minnesnedsättning kan använda sig av. Dessa kunde vara utformade antingen som en modifiering av befintliga vardagliga föremål eller som specifika hjälpmedel. Deltagarna beskrev flera hjälpmedel som var avsedda att underlätta för personer med minnesnedsättning att använda telefonen. De beskrev t.ex. att det finns en telefon med bilder som gör det lättare att ringa, eftersom många har svårt att komma ihåg telefonnummer. En deltagare sa: det gör det väldigt enkelt och smidigt att ringa, eftersom man bara behöver trycka på en knapp. Andra hjälpmedel, som t.ex. vanlig mobiltelefon och Google-kalender kunde användas för att lägga in påminnelser i. Handiphone, som är en handdator, med telefonfunktion,, och en stor fjärrkontroll som man kan sätta tydliga symboler på, vilket gör det enklare att hantera TV:n och byta kanaler. För att kunna hantera spisen på ett säkert sätt finns ett hjälpmedel som kallas spisvakt. Detta hjälpmedel behandlas utförligare under 4. Säkerhet och trygghet. 3. Att komma ihåg grunden för att kunna utföra aktiviteter Deltagarna beskrev att komma ihåg är en förutsättning för att kunna utföra aktiviteter och för att livet ska fungera. Här finns olika strategier och hjälpmedel att tillgå för den som har problem att komma ihåg. En intervjuad arbetsterapeut berättade att det finns ett hjälpmedel som innebär att man kan läsa in olika meddelanden som ofta upprepas t.ex. varje dag, vid bestämda tider, vid samma tidpunkt och ibland tillfälliga meddelanden. Vidare berättade en deltagare att det finns ett påminnelsehjälpmedel som fungerar så att man trycker på en knapp för att höra det inspelade meddelandet och på en annan knapp för att lyssna av det meddelandet Många skriver först ned meddelanden och läser

15 sedan in det de måste komma ihåg. Meddelanden kan exempelvis vara av följande slag: Anna iväg på gympa kl. 11.00, Packa ihop grejorna och Det är dags att gå iväg. För att kunna utföra enklare matlagning kan man använda sig av ett påminnelsehjälpmedel som ger stöd i varje moment när man t.ex. ska tillaga fryst pyttipanna. 4. Säkerhet och trygghet är viktigt för att våga utföra aktiviteter. Analysen visade att deltagarna ansåg att säkerhet och trygghet vid aktivitetsutförandet i betydelsen att inget farligt kan hända och att man har kontroll över bostaden, var en förutsättning för att kunna utföra aktiviteter. Många av de hjälpmedel som stödjer säkerhet och trygghet för personer med minnesnedsättningar, som deltagarna hade erfarenhet av, var riktade mot användning av spisen. Något som beskrevs som viktigt för att känna sig trygg och säker med, var att kunna hantera spisen. De arbetsterapeuter jag intervjuade berättade att personer med minnesnedsättning ska våga använda spisen för att kunna laga mat, koka kaffe o.s.v. För att klara detta finns ett hjälpmedel som kallas Spisvakt med överhettningsskydd. Spisvakten är en elektronisk timer som gör att de med minnesnedsättning kan hantera spisen på ett säkert sätt, eftersom den stänger av plattor som man själv glömt att stänga av. En arbetsterapeut beskriver detta genom följande citat: Personen kan känna sig trygg med att inget värre kan hända än att t.ex. maten bränns vid bara lite. Samma arbetsterapeut beskriver genom följande citat hur en person med minnesnedsättning kan uppleva det. Det känns också bättre att klara saker själv än att någon annan kommer hem till en varje dag. Tiden ställs in beroende på hur bra eller dåligt minne personen har. En arbetsterapeut beskriver hur överhettningsskyddet fungerar genom följande citat: Överhettningsskyddet används när man råkar sätta på fel platta. Den intervjuade arbetsterapeuten beskriver att överhettningsskyddet är väldigt bra, eftersom plattan stängs av automatiskt innan den blivit glödhet eller om något håller på att koka torrt. Anhöriga kan också använda spisen på ett vanligt sätt och en arbetsterapeut beskriver det på följande sätt systemet kan låsas upp med en liten nyckel via en magnet som är placerad på väggen.

16 Resultatet visade deltagarna såg det som viktigt för personer med minnesnedsättning att ha kontroll över hela bostaden. och en arbetsterapeut beskrev ett hjälpmedel som kan bidra till att personer med minnesnedsättning kan känna sig lugnare följande: det finns ett hjälpmedel, en platta som placeras på väggen, som har radiokontakt med hela elsystemet i bostaden. En arbetsterapeut beskriver att personer med en minnesnedsättning inte har någon kontroll på rummet, men de som har denna svårighet kan få hjälp av GPS-stöd för sin rumsorientering. En intervjuad arbetsterapeut berättar att det finns larm med rörelsedetektorer samt larmmattor att tillgå. När man öppnar en dörr och går igenom den utlöses ett larm. Om personen t.ex. är i hallen utlöses ett larm och personen förstår att nu är du på väg ut i hallen, gå in och lägg dig igen. Mobiltelefonen betraktas av personer med en minnesnedsättning som ett stöd och en säkerhet ifall någonting händer vid olika aktiviteter, så man kan åka skidor eller plocka bär 5. Förutsättningar för att hjälpmedel ska fungera. Resultatet visade att deltagarna upplevde att det fanns ett antal förutsättningar som måste vara uppfyllda för att ett minneshjälpmedel skulle kunna stödja personer med minnesnedsättningar i deras vardag. Deltagarna beskrev att först måste arbetsterapeuten se till att personer med minnesnedsättning får rätt utprovade hjälpmedel och att hjälpmedlen har trevlig design. Hjälpmedlet måste vara på rätt nivå för den individuella klienten och arbetsterapeuten måste se till att personen med minnesnedsättningar kan hantera hjälpmedlet på rätt sätt. Arbetsterapeuterna beskrev vidare att eftersom en person med minnesnedsättning behöver stöd och hjälp från närstående vid hanteringen av hjälpmedlet, är det viktigt att de närstående är engagerade i detta. Detta kan sammanfattas med en av deltagarnas uttalande att hjälpmedlet är lätt att introducera och att anhöriga förstår hur det skall användas annars finns det risk att hjälpmedlet blir inaktuellt och ointressant. En annan aspekt som framkom var att hjälpmedlen bör ha en trevlig design och vara enkla att använda. Deltagarna beskrev att eftersom människor i omgivningen går omkring

17 med mobiltelefoner och handdatorer, så blir det också lättare för människor med minnesnedsättning att gå omkring med ett hjälpmedel om det har en tilltalande design. KONKLUSION Analysen identifierade inte några specifika aktiviteter som underlättas av minneshjälpmedel. I stället visade resultatet att deltagarna uppfattade att minneshjälpmedel gav ett allmänt stöd genom att stödja vissa förutsättningar för aktivitetsutförande. Dessa förutsättningar var: rumsuppfattning, tidsuppfattning, att kunna hantera vardagliga föremål, att komma ihåg, att utföra aktiviteter, säkerhet och trygghet. Resultatet visade också att en förutsättning för att minnehjälpmedel ska kunna stödja aktivitetsutförandet för personer med minnesnedsättning, var att arbetsterapeuten hade ett gott samarbete med patienten och med dennes närstående. Det var också viktigt att arbetsterapeuten innan utprovning och förskrivning, noga tog reda på vilket/vilka hjälpmedel som behövdes. Av detta resultat kan man dra slutsatsen att minneshjälpmedel kan stödja personer med minnesnedsättningar genom att stödja de aktiviteter som är viktiga för just dem, förutsatt att vissa förutsättningar för att hjälpmedlen ska fungera är uppfyllda. METODDISKUSSION Studien baseras på intervjuer med endast fem arbetsterapeuter. Ett litet urval kan leda till att datamaterialet blir mindre jämfört om urvalet är betydligt större. Dock innehöll data som insamlats genom de fem semistrukturerade intervjuerna rika och fylliga beskrivningar av deltagarnas erfarenheter av minneshjälpmedel och dessas funktion (Malterud, K., 2009). Ett rikt material ger resultatet en större bredd. En forskares sammanfattning av sitt material och sitt resultat är en process där fynden omformas till att gälla på en mer allmän nivå (Malterud, K., 2009). Det rika materialet gjorde att detta blev ganska svårt trots att den i förväg utarbetade intervjuguiden innehöll vissa nyckelord som fokuserade på uppsatsens frågeställningar (Malterud, K., 2009 Om jag istället hade använt mig av en enkät hade jag kunnat styra mina frågor med olika alternativ och på detta sätt begränsat svaren och materialet hade varit lättare att analysera.

18 Ett litet urval kan också leda till att resultatet blir begränsat till bara några få arbetsterapeuters erfarenhet av ämnet. Med en enkät hade uppsatsen kunnat baseras på ett större antal arbetsterapeuters erfarenheter. Genom att göra intervjuer har jag fått olika arbetsterapeuters syn på ämnet och också en större bredd på ämnet. Jag har genom min dataanalys fått en större förståelse för mitt ämne och har fått en större kunskap om mitt valda område. (Lantz, A., 2004) RESULTATDISKUSSION Studiens syfte var att beskriva några arbetsterapeuters erfarenheter av hur minneshjälpmedel kan ge stöd i vardagen för personer med minnesnedsättningar. I resultatet framkom det att det inte går att urskilja några specifika aktiviteter som ger ett särskilt stöd vid någon speciell aktivitet. Resultatet visade i stället att arbetsterapeutiskt arbete med minneshjälpmedel ger ett allmänt stöd för aktivitetsutförande. Enligt mitt resultat framkom att för att kunna utföra aktiviteter måste vissa förutsättningar stödjas hos personer med minnesnedsättning, såsom att kunna hantera tiden, för att få rätt tidsuppfattning, att kunna hantera vardagliga föremål för att klara av vardagliga aktiviteter, att komma ihåg, vilket är grunden för att kunna utföra aktiviteter, samt säkerhet och trygghet. Resultatet pekar på att arbetsterapeuter, genom att förse personer med minnesnedsättningar med minneshjälpmedel, kan stödja dem i de aktiviteter de själva önskar, på det sätt och vid den tidpunkt de önskar, vilket är arbetsterapeuters uppgift. Genom att arbetsterapeuten använder sig av COPM (2005) Canadian Occupational Performance Measure i sin proffession eftersom detta bedömingsinstrument och utgår från ett klientcenterat perspektiv. Resultatet visade ett antal specifika lösningar som också studerats i andra studier. Förgätmigejkalendern t.ex. anses som ett viktigt hjälpmedel som stödjer tidsuppfattning. I en studie gjord av Hjälpmedelsinstitutet har man tittat på just Förgätmigejkalendern (Hjälpmedelsinstitutet, 2008). I denna studie framkom att den är till hjälp för personer som har svårt att komma ihåg dag och datum och den var bra för personer med

19 minnesnedsättning. Det framkom även att de som hade bäst nytta av kalendern, var de personer som kunde hantera olika föremål. Även personens inställning till kalendern var viktig och att de inte var rädda att prova på nya saker och att de kom ihåg att använda sig av kalendern. Mitt resultat pekar på ungefärliga resultat och det visade att Förgätmigejkalendern var ett bra tidshjälpmedel som stödde personer med minnesnedsättning så att de fick rätt tidsuppfattning och kunde få struktur på vardagen. Förgätmigejkalendern kräver inte så mycket förkunskaper. Den är lättillgänglig och säker. Man kan därför anta att den är ett vanligt förekommande minneshjälpmedel, vilket förklarar att resultatet innehöll mycket information om just det här hjälpmedlet. Enligt studien (Hjälpmedelsinstitutet, 2008) är det viktigt att personer med en minnesnedsättning kommer ihåg att använda sig av kalendern. Mitt resultat rörande tidsuppfattning visar att det finns ett antal hjälpmedel att tillgå som stödjer ens tidsuppfattning och hjälper till att strukturera dagen. I studien av Holte (Hjälpmedelsinstiutet, 2008) saknas detta resultat eftersom man endast har studerat Förgätmigejkalendern. Jag tycker det skulle vara intressant om man kunde jämföra olika minneshjälpmedel med varandra. En annan studie gjord av Johansson och Nygård har tittat på det här med tid och tidshjälpmedel (Hjälpmedelinstitutet, 2008 ), en studie av hur personer med en demenssjukdom hanterar tiden i samband med dagliga aktiviteter samt deras erfarenhet av tidshjälpmedel. Man behandlar problem som tidsmässiga förhållanden och sammanhang, veta när något ska hända och om hur lång tid som hade förflutit. När denna studie gjordes var tillgången på hjälpmedel nästan obefintlig. Att ha kontroll på tiden gör att de vet när saker och ting ska hända som är förknippade med hur lång tid som har förflutit och längden av tid. Mitt resultat påvisar följande: att ha kontroll på tiden är en förutsättning för att kunna utföra aktiviteter. Mitt resultat visar att de intervjuade arbetsterapeuterna delar samma erfarenheter som man har gjort i ovanstående studie. Dessa hjälpmedel har varierande funktioner och de är förmodligen på olika nivåer. Vad som säkert också spelar roll är vad för sorts minneshjälpmedel som personer med en minnesnedsättning kan hantera samt deras tidigare erfarenheter.

20 Att hjälpmedlen fungerar på lite olika sätt är bra, eftersom personer med minnesnedsättning är olika. Det viktiga är att de kan utföra olika aktiviteter och få struktur på vardagen. Användandet av minneshjälpmedel för att undvika förvirring. Det är viktigt att skapa egna personliga minnesverktyg. (Alzheimerföreningen, 2009). När det gäller arbetsterapeutiska åtgärder lär man ut olika strategier så att personer med en minnesnedsättning ska kunna hantera sin tidsuppfattning. Det andra vanliga hjälpmedlet är att personen kan använda sig av en almanacka. Det skulle vara intressant om man kunde studera detta vidare. Inom minneshjälpmedelsområdet händer det mycket eftersom den tekniska utvecklingen sker snabbt. Personer med en demenssjukdom har svårt med problemlösning och många gånger svårt att använda telefonen. (Armanius- Björling, 2007). Enligt mitt resultat finns det telefoner med stora symboler, vilket innebär att det är lättare att se siffrorna. Om tittar på aktiviteten matlagning handlar det i min studie om säkerhet och trygghet, vilket i sin tur är en förutsättning för att kunna utföra aktiviteten och att våga utföra den. Arbetsterapeuten måste ta hänsyn till vilken nivå som personen med minnesnedsättning befinner sig på vid förskrivning av minneshjälpmedel och det är viktigt att även engagera de anhöriga i detta. Detta ledde till att det underlättade livet för personen med en demenssjukdom och dess anhöriga och att hjälpmedel gav en god funktion vid användning av dessa. Deltagarna beskrev enligt mitt resultat att är det viktigt att de anhöriga får stöd när det gäller användandet att minneshjälpmedel. Om de anhöriga inte kan stödja personen med minnesnedsättning att hantera sitt minneshjälpmedel, är det möjligt att personen inte kan använda sig av minneshjälpmedlet. Arbetsterapeuters erfarenheter var att det är viktigt att arbetsterapeuten förskriver rätt slags hjälpmedel till den med minnesnedsättning och att de anhöriga informeras och engageras. Allra bäst är det om arbetsterapeuten har ett gott samarbete med de anhöriga och med den som behöver minneshjälpmedel. Enligt min studie framkom att det är viktigt att arbetsterapeuten ger stöd både till personen med minnesnedsättning och till de anhöriga när de förskriver hjälpmedel. Arbetsterapeuter måste också anpassa minneshjälpmedlen individuellt, så att de är på rätt nivå och att personen med minnesnedsättning kan hantera hjälpmedlet på lämpligt sätt. ( Armanius-Björling, 2007) Det underlättar för personer

21 med minnesnedsättning om de har anhöriga som kan ge dem stöd, eftersom de har försämrad problemlösningsförmåga. Om dessa personer hade minneshjälpmedel som de kunde hantera, skulle mycket troligtvis vara betydligt lättare för dem. Hjälpmedelsinstitutet har genomfört ett projekt i Malmö (Hjälpmedelsinstitutet, 2007). med syftet projektet att ta fram ett arbetsmaterial för arbetsterapeuter för utredning och bedömning av behov av kompensation för tidsproblem hos personer med demens. I detta projektet utvecklade man en checklista för att hitta olika tekniska lösningar och genom uppföljning av hjälpmedlets nytta. Målet var att öka tillgängligheten av kognitiva hjälpmedel genom olika strategier. Denna kunskap fick man genom att arbetsterapeuterna fick svara på en enkät och göra en probleminventering hos patienter och i vissa fall hos anhöriga. Resultatet visade att det tog tid att använda arbetsmaterialet, men att det ger en bra struktur och ett bra stöd. Enligt denna studie är det viktigt att kontinuiteten inom området upprätthålls, då det inom demensgrupper finns mycket kunskap om diagnoser och om kognitiva hjälpmedel. Detta är någonting som är bra att ta med sig eftersom det är viktigt att de arbetsterapeuter som arbetar med minneshjälpmedel håller sig någorlunda uppdaterade och samarbetar för att underlätta och sprida sin kunskap till andra. De anhöriga ansåg att personer med en demenssjukdom påverkade deras självständighet och trygghet (Hjälpmedelsinstitutet, 2007). I ett annat projekt genomfört av Hjälpmedelsinstituet, (2008). beskriver assisterande teknologi och att det är viktigt för dem som utvecklar nya hjälpmedel att få kunskap om olika demensdiagnoser. Ofta finns väldigt lite sådan kunskap. Det är också viktigt att personen med en demenssjukdom får rätt information om hjälpmedlet, vilket gör att oron reduceras och att hjälpmedlet godtas lättare. Det har utvecklats specialiserad teknologi för att kunna hjälpa personer med funktionsnedsättning för att de ska blir mer självständiga och bli mer involverade i aktiviteter och i samhället (Berry & Ignash,2003). Vid tidigare forskning har man tittat på ett hjälpmedel som stödjer endast en aktivitet. När det gäller forskning behöver man veta

22 mera om förutsättningarna för att personer med minnesnedsättning ska kunna utföra vardagliga aktiviteter. Det finns enkla hjälpmedel och personer med minnesnedsättning behöver inte alltid ett tekniskt avancerat hjälpmedel. Det är viktigt att personer med minnesnedsättning har egna strategier. Minneshjälpmedel stödjer i allmänhet aktivitetsutföranden. Arbetsterapeuter är viktiga resurser för att stödja personer med minnesnedsättning och användandet av minneshjälpmedel. Arbetsterapeuter har lämplig kompetens för att kunna stödja personer med minnesnedsättning så att deras aktiviteter i vardagen underlättas. Resultatet visade att, trots en snabb teknisk utveckling, hade arbetsterapeuter har en stor erfarenhet av att arbeta med minneshjälpmedel. En kritisk hållning bör intas när man studerar hjälpmedel som endast stödjer en aktivitet. Ytterligare forskning behövs inom detta område. Resultatet från uppsatsen antyder att för att skapa ett effektivt stöd för personer med minnesnedsättning bör framtida forskning om minneshjälpmedel fokusera på vilka förutsättningar som är nödvändiga för att denna grupp ska kunna utföra aktiviteter generellt, snarare än på specifika hjälpmedel och specifika aktiviteter. REFERENSLISTA: www.alzheimerföreningen.se (2009)Alzheimerföreningen i Sverige Lund André, L; Zadik, C (2006). Den fysiska och institutionella miljöns betydelse i ADL för personer med demens. Arbetsterapeuters erfarenheter. Sektionen för arbetsterapi och gerontologi. Lunds universitet. Armanius-Björling, G; Basun, H; Beck-Friis, B; Ekman, S-L, Englund, E, Eriksdotter-Jörnhagen, M; Gustafsson, L; Lannfelt, L; Nygård, L; Sparring-Björkstén, K; Terzis, B; Wahlund, L-O; Wimå, A (2004). Om demens. Stockholm, Liber. Bergendahl, M; Johansson, M, (2007). Åtgärdsprogram. Demens och tidshjälpmedel. Hjälpmedelsinstitutet (www.hi.se)

23 Berry, B E ; Ignash, S. Assistive Technology: Providing Independent for Individuals with Disabilities Volume 28(1): 6, Jan/Febr (2003). Borg, J; Gerdle, B; Grimby, G; Stibrant-Sunnerhagen, K (2006). Rehabiliteringsmedicin. Teori och praktik. Danmark, Studentlitteratur. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, FSA (2005). Etiska koden. Nacka, FSA. Granvik, M (2008). Teknik i vardagen. Varför då? Teknikstöd för personer med förvärvad hjärnskada. Hjälpmedelsinstitutet (www.hi.se). Hartman, J (2004). Vetenskapligt tänkande. Från kunskapsteori till metodik. Lund, Studentlitteratur. Hjälpmedelsinstitutet (2007). Prioriterande områden (www.hi.se). Hjälpmedelsinstitutet (2008). Kognitiva hjälpmedel. Nationell kartläggning av hjälpmedelsförsörjning för personer med kognitiva funktionsnedsättningar (www.hi.se). Hjälpmedelsinstitutet (2008).Prioriterade områden Hjälpmedelsinstitutet (i.d). Teknik och demens i Norden. Tekniska hjälpmedel som kognitivt stöd i vardagen för personer med demenssjukdom (www.hi.se). Karlsson, A; Sjöberg, A (2006). Arbetsterapeuters erfarenheter av interventioner till närstående i vården av dementa personer i hemmet (2006). Luleå, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Avdelningen för arbetsterapi.

24 Kielhofner, G (2002). Model of human occupation. Baltimore, Maryland, Lippincott Wilkins. Law, M., Bapiste.,S.,Carswell.,A., Mc Coin., M A., Polatjko., H., Pollock., N (2005) Canadian Occupational Performance Measure COPM Kvale, S (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund, Studentlitteratur Lantz, A (2007). Intervjumetodik. Lund, Studentlitteratur. Malterud, K (2009). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. Lund, Studentlitteratur. Melin, E; Bang-Olsen, R (2004). Handbok i demens. Stockholm, Kommentus Förlag. Nielsen, E (1999). Vuxna med förvärvade hjärnskador. En utvärdering av specialkursen vid Fornby Folkhögskola. Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap. Nygård, L (2004). Institutet för Vård- och Omsorgsvetenskap. Dagliga livets aktiviteter. Louise Nygård, Avdelningen för Arbetsterapi Neurotec. Karolinska Institutet (www.vårdalinstitutet.se). Patel, R; Davidsson, B (2003). Forskningsmetodikens grunder. Lund, Studentlitteratur. Riks-Stroke, 2009. (www.riks-stroke.org). Rosenborg, L, (2009). Navigating Through Technological landscapes and views of people with dementia or MC1 and their significant others. Institutionen för Neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle. Sektionen för arbetsterapi. Karolinska Institutet. Stockholm, Sweden.

25 Sjöberg, A; Edmén, C (2008). Upplevelse av aktivitetsbalans hos personer med förvärvade hjärnskador. Lunds universitet, Medicinska fakulteten, Avdelningen för arbetsterapi och gerontologi. Socialstyrelsen (2003). ICF (International Classification of Functioning, Disability and Health), kortversion (2003). (www.socialstyrelsen.se). Socialstyrelsen (2009). Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem. 1997 (KSH97), version 2009 (www.socialstyrelsen.se). SOU (2003: 47). På väg mot en god demensvård. Samhällets insatser för personer med demenssjukdomar och deras anhöriga. Stockholm, Regeringskansliet, Socialdepartementet. Starkhammer, S; Dahlenborg, I. Demens och teknik kunskapsläge och förslag på åtgärder. Hjälpmedelsinstitutet (2002) (www.hi.se). Sävenstedt, G; Sävenstedt, S; Zingmark,K (2007). E-hälsa i vård och omsorg av äldre. Studentlitteratur.

26 Bilaga 1 Intervjuguiden från mitt e-mail. 1. Hur tycker du att minneshjälpmedel kan stödja personer med minnesnedsättning i vardagen? 2. Vid vilka aktiviteter tycker du att minneshjälpmedel kan vara ett stöd i vardagen? 3. Vilka minneshjälpmedel kan vara ett stöd och vid vilka aktiviteter tycker du? 4. Hur brukar du gå tillväga när du ska introducera minneshjälpmedlet? 5. Vad kräver du som arbetsterapeut för att du skall anse att ett minneshjälpmedel är ett stöd? 6. Vilka hinder finns för att ett hjälpmedel ska anses vara ett stöd? 7. Finns det några ekonomiska hinder när du förskriver minneshjälpmedel?

27 Bilaga 2 Erbjudande att delta i en intervjustudie om minneshjälpmedel Jag heter Marie Axell och studerar till arbetsterapeut på Karolinska Institutet. Detta innebär att jag kommer att göra mitt Examinationsarbete, en C-uppsats. Syftet med uppsatsen är att studera arbetsterapeuters erfarenheter av hur personer med minnesnedsättning kan få stöd av minneshjälpmedel i sin vardag. Därför tillfrågar jag dig som arbetar på minnesmottagningen om du vill delta i studien. Att delta innebär att du blir intervjuad vid ett tillfälle. Jag kommer att använda mig av bandspelare vid intervjuerna. Ni som blir intervjuade kommer att förbli anonyma. Intervjuerna kommer att ske under vecka 40-42 och kommer att ta omkring 1 timme. Hör gärna av dig till följande mailadress och mobiltelefonnummer och meddela om du kan och vill delta. Jag kommer att kontakta dig per mail eller telefon under nästkommande vecka. Du är välkommen att kontakta mig om du har några frågor. Marie Axell Arbetsterapeutstudent, termin 6, Karolinska Institutet mariehuddinge@hotmail.com Mobiltelefonnummer: 076-0832446