Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Niger 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Niger har alltsedan självständigheten 1960 kännetecknats av återkommande politiska kriser. Demokratiseringsprocessen i början och mitten av 1990-talet kollapsade när militären tog makten 1996. Tre år senare genomfördes en ny statskupp. Den dåvarande presidenten mördades och en ny juntaledare, major Wanké, tog vid. En ny grundlag antogs i juli 1999 som innefattade en garanterad amnesti för Wanké och hans närmaste män. Efter att grundlagen antagits hölls presidentval med militärledningens godkännande. President- och parlamentsval hölls senast 2004. Mamadou Tandja valdes till president för ytterligare en femårsperiod. Valen bedömdes av internationella observatörer ha genomförts på ett i allmänhet fritt och rättvist sätt. Godtyckliga arresteringar och utdragna häktningsperioder i väntan på rättegång förekommer. Fängelseförhållandena är undermåliga och det kan utgöra en livshotande risk för interner att vistas där. Skiljelinjen mellan den dömande och den verkställande makten är oklar. Diskriminering i olika former är vanligt, flickor och kvinnor är särskilt utsatta. Slaveriliknande arbetsförhållanden förekommer. Grundlagen föreskriver yttrande- och pressfrihet. I praktiken inskränker regeringen emellertid dessa rättigheter. Journalister trakasseras och döms till fängelsestraff och många praktiserar därför självcensur. Niger är ett av världens fattigaste länder. Befolkningsökningen har varit mycket snabb. Landet brottas med en ekonomi i spillror, utbredd fattigdom och ökenutbredning. År 2004 drabbades Niger av den värsta torkan på länge, liksom av en gräshoppsinvasion som orsakade omfattande skador på det årets
2 skörd. Människors åtnjutande av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna är överhuvudtaget kraftigt beskurna. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för mänskliga rättigheter Niger har ratificerat följande konventioner rörande mänskliga rättigheter: - Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR), 1986, liksomkonventionens första fakultativa protokoll om enskild klagorätt, 1986. - Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR), 1986. - Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD), 1969. - Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW), 1999, liksom det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild klagorätt, 2004. - Konventionen om barnets rättigheter (CRC), 1990, liksom konventionens fakultativa protokoll om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, 2004. - Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT), 1998. - Flyktingkonventionen, 1961 samt dess tillhörande protokoll från 1967. - Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, 1986. - Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen, 2002. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Det finns inga kända trovärdiga uppgifter rörande politiskt motiverade mord eller försvinnanden. Rapporter förekommer dock om att säkerhetsstyrkorna har varit ansvariga för häktade personersdödsfall. Grundlagen förbjuder tortyr. Det finns emellertid rapporter om att medlemmar av säkerhetsstyrkorna misshandlar gripna personer. Fängelseförhållandena är svåra till följd av en omfattande överbeläggning och undermåliga sanitära förhållanden. Korruption bland fängelsepersonal förekommer. Familjebesök är tillåtna och fångarnaångarna kan motta mat och mediciner från sina familjer. Även internationella rödakorskommittén och enskilda organisationer får tillstånd att besöka fängelser.
Trots ett lagstadgat förbud mot slaveri förekommer ett på traditionella sedvänjor baserat slaveriarbete i norra delen av Niger. Enligt traditionen föds människorna in i olika klasser eller kaster där de lägre kasterna tjänar de högre. Det finns inga tecken på att slavarna hålls kvar mot sin vilja annat än via traditionens makt. Det finns uppgifter om förekomsten av regelrätt slavhandel i den norra delen av landet. Enligt en undersökning som utförts av Anti- Slavery International i samarbete med den nationella organisationen Timidria, uppges omkring 43 000 personer arbeta under slavliknande förhållanden. 4. Dödsstraff Dödsstraff kan utdömas, men tillämpas inte i praktiken. Den senast kända avrättningen ägde rum 1975. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Grundlagen förbjuder godtyckliga arresteringar och frihetsberövanden. Arrestering och kvarhållande i häkte längre än 48 timmar utan domstolsbeslut är förbjudet enligt lag. Det händer dock emellanåt att polisen bryter mot dessa bestämmelser. En misstänkt har rätt till advokat vid omhändertagandet och borgen kan betalas vid brott där strafftiden är mer än 10 år. Okunskap och bristande finansiella resurser förhindrar emellertid den misstänkte att dra full fördel av dessa rättigheter. Lagen tillåter generellt sett inte husrannsakan utan fullmakt utställd av domare. Polisen har dock rätt att genomföra husrannsakningar utan domstolsbeslut om det finns en stark misstanke om att det finns brottslingar eller stulen egendom i ett specifikt hus. Grundlagen föreskriver rätten till fri rörlighet och regeringen respekterar detta i stora drag. Trots detta upprättas vägspärrar regelbundet vid vilka säkerhetsstyrkorna kan kontrollera resandet och transport av varor. Det förekommer att mutor begärs vid vägspärrarna. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Niger har två parallella rättssystem: ett modernt och ett traditionellt. De traditionella domstolarna behandlar familjerättsliga frågor. Dessa domstolars beslut kan överklagas till det formella rättssystemet. I den formella rättsapparaten kan domar överklagas minst en gång. Om fallet i fråga är principiellt viktigt för tolkning av lagen kan ett överklagande i andra instans inlämnas till högsta domstolen. Någon egentlig ombudsmannainstitution finns inte. Däremot existerar sedan år 2000 en nationell kommission för de mänskliga rättigheterna vars uppgift är att främja de mänskliga rättigheterna 3
(MR) och utreda övergrepp, med enskild klagorätt. Kommissionen har kunnat verka utan inblandning från regeringen. Den har dock bristande resurser och har inte kunnat fungera särskilt effektivt. Grundlagen föreskriver ett från den verkställande makten självständigt domstolsväsende. Det finns emellertid trovärdiga uppgifter om att regeringen vid några tillfällen har lagt sig i domstolsprocesser. Rättsväsendet är överbelastat vilket gör att en stor andel av de misstänkta sitter frihetsberövade i väntan på rättegång. Situationen försvåras av att godtyckliga arresteringar förekommer, med efterföljande omhändertagande. Lagen föreskriver att rättegångar ska vara rättvisa och transparenta, vilket emellertid försvåras på grund av bristen på försvarsadvokater och offentliga biträden. 7. Straffrihet En ny grundlag antogs i juli 1999 som innefattade en amnesti för juntaledaren major Wanké och hans närmaste män. Den grundlagsfästa amnestin omfattade även 1996 års kupp då Ibrahim Baré Mainassara störtade den demokratiskt valde presidenten Ousmane. Efter att grundlagen antagits hölls presidentval med militärledningens godkännande. Det finns inga uppgifter tillgängliga om planer på att omvärdera amnestin. De övergrepp som emellanåt utförs av statens företrädare blir inte alltid föremål för undersökningar och efterföljande lagföring och domstolsprövning. 8. Yttrande-, tryck, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Grundlagen föreskriver yttrande- och pressfrihet. I praktiken inskränker regeringen emellertid dessa rättigheter. Journalister trakasseras och döms till fängelsestraff och många praktiserar därför självcensur. Med undantag för den statsägda tidningen Le Sahel är den privatägda pressen trots detta ganska frispråkig. Amnesty International uppmanade i september 2006 regeringen att frige två journalister som dömts till 18 månaders fängelse för att ha spritt ärekränkande nyhetsspridning om regeringen. De frigavs så småningom. Eftersom läskunnigheten i Niger är låg, är radio det viktigaste mediet. Förutom den statsägda kanalen, Voix du Sahel, finns flera privata stationer. I jämförelse med det dussintal privatägda tidningar och tidskrifter som finns i landet är radion mer försiktig i sin kritik mot statsapparaten. Oppositionen får dock tillgång till sändningstid hos den statskontrollerade radion. Användning av parabolantenner och satellit-tv samt internet inskränks inte av statsmakten. 4
Rättigheten att demonstrera offentligt respekteras i stort sett av regeringen om arrangörerna har gett 48-timmars varsel och med förbehållet att en demonstration inte får leda till oroligheter. Dessa möjligheter till inskränkningar har enligt kända uppgifter hittills inte hindrat politiska partier från att anordna partisammankomster utan inblandning från myndigheterna. Föreningsfriheten begränsas till viss del eftersom partibildningar baserade på etniska, religiösa eller regionala budskap inte tillåts. Religionsfriheten respekteras generellt. Alla religiösa samfund måste registreras, men denna procedur förefaller vara en i huvudsak rent administrativ rutin. Islamiska fundamentalistiska grupper har dock förbjudits. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Den politiska instabiliteten under större delen av 1990-talet har till viss del gett Niger ett skamfilat rykte. Efter militärkuppen inleddes en demokratiseringsprocess som i ett första steg utmynnade i antagandet av en ny grundlag via folkomröstning, samt president- och parlamentsval i slutet av 1999. Sådana allmänna val hölls senast 2004, vid vilka Mamadou Tandja valdes till president för ytterligare en femårsperiod. Valen bedömdes av internationella observatörer ha genomförts på ett i stort sett fritt och rättvist sätt. Grundlagen har den traditionella maktdelningsläran som förebild. Makten delas mellan en lagstiftande gren, med ett enkammarparlament där för närvarande fem politiska partier är representerade, en dömande gren, samt en verkställande gren där presidenten och premiärministern delar på makten. Den verkställande makten som sådan utövar dock i realiteten, delningsläran till trots, betydande inflytande på den dömande. Kvinnornas marginella roll i politiken återspeglar den traditionellt sett svaga ställning de har i övriga delar av samhället. Kvinnorepresentationen är mycket låg. Parlamentet har antagit en lag som förespråkar kvotering i syfte att öka kvinnornas inflytande i den offentliga sektorn. Inga tydliga resultat har ännu kommit från detta beslut. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Grundlagen, arbetslagstiftningen och relaterade bestämmelser tillskriver arbetare (i den formella sektorn) ett relativt gott skydd. Arbetslagstiftningen bygger på Internationella arbetsorganisationen ILO:s principer och förbjuder diskriminering baserad på facklig tillhörighet. Denna princip verkar 5
respekteras. Inom ramarna för detta regelverk finns vidare rättigheter såsom rätten att etablera och bli medlem i fackliga organisationer, rätten till förhandling som ett kollektiv och att strejka. Strejkrätten inskränks dock delvis: polis och säkerhetsstyrkor får inte strejka samt gäller vissa restriktioner för övriga offentligt anställda, med anledning av att en viss miniminivå av offentliga tjänster måste upprätthållas även under strejker. I sällsynta fall finns möjligheten att bestraffa strejkande offentliganställda, vilket har kritiserats av ILO. Det finns en norm om minimilön som varierar beroende på antal familjemedlemmar och arbetets förutsättningar. Minimilönen är dock inte tillräckligt hög för att löntagarna ska kunna uppnå en skälig levnadsstandard. Arbetslagstiftningen innehåller även arbetsskyddsbestämmelser och regler om maximal arbetstid per vecka (normalt 40 timmar, men trots denna begränsning kan arbetstiden i vissa fall uppgå till över 70 timmar).. De ekonomiska transaktionerna sker till största del inom den informella sektorn, där det råder andra förutsättningar. Det är nästan uteslutande inom denna sektor som det förekommer barnarbete. Arbete utfört av barn i familjejordbruk och mindre familjeföretag är vanligt förekommande. Tvångsarbete för barn är ovanligt, men förekommer. I norra delen av Niger förekommer bruk av slaveri; se avsnitt 3. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Niger är ett av världens fattigaste länder. Enligt FN:s utvecklingsprogramundp och Världsbanken uppgår BNP per capita till 781 US-dollar med köpkraftskorrigering. Den genomsnittliga livslängden har successivt ökat och är enligt Världshälsoorganisationen WHO för närvarande 41 år för kvinnor och 42 år för män. Barnadödligheten är mycket hög. Av 1 000 födda barn dog 152 i samband med förlossningen och den sammantagna dödligheten bland barn under fem år ligger på 259 per tusen födda. Hälsovårdssystemet är undermåligt. 12. Rätten till utbildning Den grundläggande obligatoriska utbildningsperioden är sex år. Detta innebär inte att alla barn fullbordar sex skolår. Enligt UNDP:s utvecklingsrapport 2007/2008 inregistreras endast 40 procent av alla barn i grundskolan. Den låga inskrivningsfrekvensen har som följd att nigerer generellt sett har en mycket låg utbildningsnivå. Enligt UNDP är endast 28,7 procent av den vuxna befolkningen läskunnig. Även utbildningen på högre nivåer är undermålig på grund av återkommande finansieringsproblem. Landets enda universitet i Niamey är ofta stängt till följd av att lärare strejkar för att få ut sina löner, eller 6
7 på grund av att elever vägrar delta i undervisningen eftersom deras finansiella understöd inte betalats ut. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard En mycket stor majoritet av befolkningen lever under socioekonomiska villkor som inte möjliggör en tillfredsställande levnadsstandard. Varje dag avlider undernärda barn. Antalet akut undernärda människor uppskattas till 3,6 miljoner av en befolkningsmängd på 12,9 miljoner människor. I UNDP:s utvecklingsindex återfinns Niger på plats 174 av 177 länder. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Kvinnans ställning i Niger är mycket svag. Situationen är värst på landsbygden. Anledningen står att finna i ett traditionellt synsätt där kvinnan är underlägsen mannen. Följden är att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden och inom utbildnings- och rättsväsendena. Kvinnan har de facto inte samma rättigheter som mannen vad gäller rätt till ägande. När en kvinna skiljer sig eller blir änka anses hon inte heller av samhället som hushållets försörjare, även om hon ansvarar för sina barn. Våld mot kvinnor är mycket utbrett. Hustrumisshandel är vanligt förekommande och bottnar i synen på kvinnan som en i princip lägre stående varelse. Inom de etniska grupperna hausa och peul i östra delen av landet är det vanligt att kvinnorna hålls inlåsta och tillåts gå ut enbart i sällskap med en man, helst efter mörkrets inbrott. Kvinnlig könsstympning tillämpas. Uppskattningar pekar på att mellan fem och 20 procent av kvinnorna i Niger har utsatts för detta. Regeringen har nyligen förbjudit könsstympning och arbetar tillsammans med enskilda organisationer i utbildningsinsatser med målet att avskaffa företeelsen. Lagen förbjuder inte specifikt människohandel och det finns rapporter om att detta förekommer till, från och inom landet. Kvinnorna drabbas mest. I 2004 års omarbetning av strafflagen betecknas människohandel, slaveri och andra former av tvångsarbete som brottsligt. Fängelsestraff från tio till 30 år kan utdömas. 15. Barnets rättigheter
8 Niger har ratificerat barnkonventionen; dock har landets statsmakt med hänvisning till begränsade resurser inte gjort några större framsteg när det gäller skydd för barnets rättigheter. Barnbrudar förekommer. Det förekommer att barn i tioårsåldern skickas till sin blivande makes familj i syfte att uppfostras av sin blivande svärmor. Det finns också rapporter om att barn tvingas in i prostitution, ibland med vetskap av barnets familj. Avsaknaden av en tydlig lagstiftning mot sexuellt utnyttjande av barn försvårar kampen mot barnprostitution. Handel med barn förekommer även med närliggande länder trots att landet undertecknat ett multilateralt samarbetsavtal mot barnhandel. Barnamord förekommer och 80 procent av kvinnliga fängelseinterner är åtalade för detta brott. Enligt justitiedepartementet är det en följd av svåra ekonomiska förhållanden. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Den överväldigande majoriteten i Niger är muslimer. Även om de interreligiösa relationerna är relativt goda förekommer våldsyttringar med religiösa förtecken. Det finns tio större etniska grupper i landet. Av dessa är hausa (56 procent) och djerma (22 procent) de största. Dessa grupper intar en dominerande ställning inom både den offentliga och privata sektorn, vilket skapat vissa spänningar i förhållande till andra etniska grupper. Den nuvarande presidenten tillhör en mindre etnisk grupp. Tuareg i centrala och norra delen av landet revolterade mot centralregeringen i början av 1990-talet. En lösning på konflikten nåddes år 2005 då ett fredsavtal förhandlades fram. Relationerna mellan folkgruppen toubou i östra Niger och centralregeringen är emellanåt ansträngd. En rebellrörelse, Nigerien Movement for Justice bekämpar regeringstrupperna i norra Niger sedan början av 2007. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexualitet är förbjudet och är inte accepterat i samhället i stort. Social diskriminering av homosexuella är vanligt förekommande. Regeringen har inte vidtagit några åtgärder mot diskrimineringen. 18. Flyktingars rättigheter Niger har ingen lagstiftning om asylrätt och flyktingstatus som ligger i linje med flyktingkonventionen. I praktiken samarbetar Niger däremot med FN:s flyktinghögkommissariat UNHCR och andra humanitära organisationer. Enligt
9 UNHCR har Niger för närvarande endast 317 flyktingar och 20 asylsökande personer. UNHCR bistår med läkarvård och grundskoleutbildning.. 19. Funktionshindrades rättigheter Grundlagen förbjuder diskriminering av personer med funktionshinder. Regeringen respekterar generellt detta men diskriminering förekommer i samhället, särskilt mot förståndshandikappade och spetälska. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns ett flertal oberoende organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter och som statsmakten tillåter verka fritt,.trots att organisationerna ofta riktar skarp kritik mot regeringen i sina publikationer och aktiviteter i övrigt. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter FN genomför fortlöpande insatser för främjande av de mänskliga rättigheterna i landet. Likaså sker inom ramen för EU en löpande dialog om mänskliga rättigheter. Mot bakgrund av den politiska turbulensen i landet under 1990- talet, frös EU biståndet till Niger. Detta bistånd återupptogs år 1999 i samband med återinförandet av demokrati.