SIRA Workshop Dokumentation Malmö - 15 maj, 2014 SIRAs möte den 15 maj 2014 i Malmö hade stort fokus på interaktivitet både innehållsmässigt, i vad som diskuterades, men också rent praktiskt, hur vi diskuterade. Korta presentationer blandades med livliga diskussioner såväl under som mellan sessionerna. Evidens och demokrati Diskussionerna kring den första sessionen för dagen, introducerad av Ewa Gunnarsson, kom i stor utsträckning att handla om evidens och demokrati. Ewa gav en kort historisk överblick över interaktionsinriktad forskning där hon utifrån sina erfarenheter menade att sociologer å ena sidan och mer tekniskt inriktade forskare å andra sidan historiskt sett utgick från ett gemensamt intresse för interaktion. Sedan har de båda forskningsfälten gått skilda vägar. Ewa pratade också om Quadruple Helix och samverkan med det civila samhället. I dessa sammanhang är det ofta så att man hamnar i ett läge där forskarna får ett tolkningsföreträde, vilket kan vara problematiskt ur en demokratisk synvinkel. I diskussionen efteråt framhölls att demokratiskt inte behöver innebära att alla är överens, utan kan snarare handla om värdet av konflikter. Ett annat tema för diskussionen var att vi lever i ett samhälle där ett positivistiskt perspektiv har tolkningsföreträde och hur kvalitativt inriktade forskare förhåller sig till detta. Normkritik lyftes fram av flera deltagare och problematiserades också eftersom normen, eller normerna, ibland kan vara svåra att kritisera. Ett exempel var en studie som påvisat hur landets högskole- och universitetsrektorer till övervägande del har en naturvetenskaplig bakgrund och hur detta påverkar förutsättningarna för att, inom ett sådant system, vara just normkritisk. Vi diskuterade i samband med detta också vikten av att inte utmåla naturvetenskaperna eller samhällsvetenskaperna på stereotypiska vis. Begreppet evidensbaserad kan exempelvis misstolkas och det handlar inte om rätt eller fel utan evidens som ett kunskapsunderlag bland flera andra, exempelvis professionell kompetens. Oönskade forskningsresultat För den andra sessionen ansvarade Britt-Marie Torstensson och den diskussionen kom i stor utsträckning att handla om möjligheter för kvinnors deltagande i arbetslivet men också om
oönskade resultat i forskningen. Vad innebär det exempelvis för en organisation som driver ett politiskt eller ideologiskt budskap om det inte finns stöd i forskningen eller om forskningen till och med motsäger budskapet? Detta ledde in på diskussioner om vad det är för samhällsproblem som vi tänker oss att forskningen kan lösa och vad som måste lösas av andra institutioner. Kreativa misstolkningar Magnus Johansson startade sedan en diskussion om olika roller som en forskare kan ha i samverkansprojekt. Detta gjorde han utifrån en modell, som medvetet skulle fungera som en diskussionsprovokation. På den horisontella axeln har vi på ena sidan text artiklar, böcker, etc. och på andra sidan tal samtal med kollegor, diskussioner och seminarium, etc. På den vertikala axeln finner vi på ena sidan kritik, det vill säga ett problematiserande förhållningssätt och ifrågasättande av maktstrukturer. På andra änden av den axeln återfinns pragmatikern, ett fokus på hur man löser något här och nu. Detta ger, menar Magnus, fyra olika roller i samverkan eller roller som utvärderare/följeforskare. Modellen provocerade till livliga diskussioner. Någon tyckte att aktionsforskarrollen likställs med en traditionell forskarroll i modellen och någon pekade på hur man ofta har fler än en av dessa roller och till och med förväntas ha det. Även utgångspunkten för modellen ifrågasattes då det inte nämns något om samtal utan själva bilden för kommunikation är ett avsändar-mottagarperspektiv. Diskussionen handlade också om hur akademin kan upplevas som begränsande medan konsulter ibland kan ha väldigt värdefulla insikter. Då konsulternas insikter sällan uttrycks i text kan akademin gå miste om dessa eftersom fokus ligger på det skrivna materialet. Från en filosofisk synvinkel är pragmatismen en vetenskap men i modellen framstår det som om det vore en icke-vetenskap. Avslutningsvis frågar sig också en av deltagarna om detta verkligen är de intressanta dimensionerna var finns delaktighet och interaktivitet i modellen? Ett uttryck som svävar över denna session kommer från en av deltagarna: Kreativ misstolkning.
Erik Lindhult, som ansvarade för den tredje sessionen, höll i ett samtal om sätt att producera kunskap. Utgångspunkten är att vi behöver ett mer dynamiskt sätt att förstå hur kunskap produceras vad som ibland kallas Mode 3. Mode 1 handlar om den fria forskaren där grundforskning är av stor vikt. Mode 2 är en mer problemdriven forskning som ofta sker i team som sätts ihop för att lösa problem. Här poängteras också kontextens betydelse. Men försöker man placera in interaktiv forskning eller aktionsforskning på ett kontinuum mellan dessa två motpolser så hamnar de visserligen närmare Mode 2 än Mode 1 men de riskerar också att bli fångar i mitten. Man får som interaktiv forskare legitimitetsproblem både i förhållande till Mode 1 och Mode 2. Även gällande kvalitetskriterier blir det problematiskt då man som interaktiv forskare försöker kombinera eller vara någonstans mitt mellan. Det handlar om en viss form av grundforskning men också i stor utsträckning om problemlösning i en specifik kontext. Idén med Mode 3 är att bryta loss och skapa en egen position istället för att hamna mellan de två andra där det blir otydligt vad den interaktiva forskaren arbetar med. Kunskapsallianser Kunskapsallianser är, eller kan vara, en bred samverkan mellan olika aktörer så som kommunala förvaltningar, myndigheter och civila samhället med mera. Mikael Stigendal, som ansvarade för denna diskussion, menade att kunskapsallianser kräver en viss kunskapssyn. Idag premieras ofta faktakunskap och det råder en positivistisk kunskapssyn i samhället. Detta är inte förenligt med vad man exempelvis deklarerar i läroplanen för grundskolan, menar Stigendal, där fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet förespråkas. Inget av dessa fyra F är viktigare än det andra, de skall samspela. En av idéerna bakom detta sätt att tänka är att det inte enbart är personer på högskolor och universitet som har kunskap. Det finns mycket kunskap på alla områden i samhället.
Kunskapsallianser innebär att man skall erkänna dessa olika kunskaper. Olika kunskaper har olika villkor och det handlar om att utveckla gemensamma arenor för samverkan. Ett exempel på detta kan vara att som forskare anlita praktiker att göra intervjuer i stadsdelar där de jobbar eller samarbeta med ungdomar som bor i bostadsområden som beforskas. Mikael tänker sig att alla människor har de fyra olika formerna av kunskap men att man har olika proportioner och att dessa är förknippade med olika professioner. Mikael ger ett exempel där han själv kan tänka sig att snickra en del hemma men om något mer avancerat skall byggas så anlitar han en professionell snickare. På detta följde en diskussion om vem som är eller kan vara forskare. I en forskningscirkel luckras rollerna upp och ett synsätt som framkom på mötet var att alla kan vara forskare. Detta ställde sig Mikael skeptisk till och menade att forskningskunskaper erhålls genom en lång utbildning. Margareta Melin förde sedan en diskussion kring teoretiker och praktiker inom akademin och pratade bland annat om kunskapskonflikter. Margareta menar att det funnits en stark drivkraft vid de olika institutioner hon studerat att överbrygga teori och praktik men att det också finns en viss modell för vem eller vad vetenskapsmannen är för något Homo academicus och att det hela tiden pågår en maktkamp om definitionen av vetenskaplig forskning. Denna maktkamp tar sig ibland kroppsliga uttryck där man till och med kan se vem som tillhör en viss institution eller fakultet genom hur man klär sig. Margareta menade vidare att det finns teori i praktiken och praktik i teorin och pratade om kunskapens överlappningar, om hur man kan gemenskapa : kunskapa tillsammans. Samtal om olika erfarenheter Vi består av erfarenheter och man kan ha olika perspektiv på hur man skall se på värdet av detta. Så inledde Daniel Eriksson den sista sessionen som kom att handla om kunskap, samverkan och vad SIRA är eller kan vara. Jag tror att SIRA handlar om samtal om olika erfarenheter, säger Daniel. Forskare säger ibland jag tittar på Men det är inte vad en interaktionsforskare gör, menar Daniel. Man pratar och gör saker tillsammans, men det vetenskapliga språket uttrycker att vi är observatörer. Inom SIRA finns en vilja att forska annorlunda, bryta upp, förändra, leva som man lär och delta tillsammans med människor. Flera nickar instämmande i salen, men är också kritiska till tendensen att tänka interaktionistiskt men sedan gå hem och skriva en text för kunskapsspridning. I
den här kritiken lyfts tanken om att gå hela vägen ut i sitt arbete, vara konsistent och stringent - att skriva tillsammans! Texten är inte oberoende av sammanhanget utan högst kontextuell och kan ses som en samproduktion. Detta kan också lösa det etiska problem då man som forskare skriver texter utifrån ett interaktivt arbete och tar sig an någon annans perspektiv och översätter det i text. Man skriver exempelvis att så här tycker, tänker eller gör någon/några istället för att höra från dem själva och låta deras egna ord få utrymme även i texten. En problematik som lyfts i diskussionen är att vissa ( praktiker ) helt enkelt inte vill skriva eller upplever det som tråkigt. Daniel menar dock att hans upplevelse kring detta snarare är tvärt om, och att personer kan bli förlösta av att själva kunna sätta sitt namn på en akademisk produkt. På detta sätt lyfts tyst kunskap fram. Diskussionerna avslutades med att fundera över andra former för gestaltning av text, genom exempelvis teaterföreställningar. Foto & Text: Mats Fred.