Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Togo 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Situationen för de mänskliga rättigheterna (MR) i Togo är fortsatt allvarlig. Situationen har dock successivt kommit att förbättras under de senaste två åren. Parlamentsvalen i oktober 2007 utgjorde ett positivt steg i demokratiseringsprocessen och bedömdes av internationella observatörer som fria och rättvisa. Inga trovärdiga uppgifter är kända vad avser nya politiskt motiverade mord eller försvinnanden. Säkerhetsstyrkorna gör sig dock alltjämt skyldiga till utomrättsliga mord och misshandel av häktade i samband med arresteringar. Godtyckliga arresteringar och häktningar är vanligt förekommande. Även om grundlagen föreskriver yttrande- och pressfrihet så förekommer kränkningar av dessa rättigheter. Journalister och TV- och radioproducenter praktiserar självcensur i stor utsträckning. Respekten för mötes- och föreningsfriheten respekteras i praktiken inte fullt ut. En förbättring kan dock noteras jämfört med tidigare år. Fängelseförhållandena är beklagansvärda. Långvariga häktningar utan rättegång är vanligt förekommande. Rättsväsendet är öppet för politiska påtryckningar. Följden är att straffrihet är vanligt förekommande. Oviljan att ställa de ansvariga inför rätta för mord på oppositionella under valet 2005 är talande. Diskriminering baserad på etnicitet och kön är vanligt förekommande. Kvinnornas situation är särskilt svår.
2 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Togo har ratificerat MR-konventionerna enligt följande: - Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) 1984. Man har även anslutit sig det första fakultativa tilläggsprotokollet om enskild klagorätt. Det andra fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet har varken ratificerats eller undertecknats. - Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR) 1984. - Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD) 1972. - Konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) 1983. Togo har däremot inte undertecknat eller anslutit sig till det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild klagorätt. - Konventionen om barnets rättigheter (CRC) 1990, samt de fakultativa protokollen om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi respektive om barn i väpnad konflikt - Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT) 1987. Det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr har undertecknats. - Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter. - Flyktingkonventionen och det tillhörande protokollet från 1967. Togo har varken undertecknat eller ratificerat Romstadgan för den Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Landet fullföljer inte rapporteringsskyldigheten till fullo till FN:s olika övervakningskommittéer för mänskiga rättigheter. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Många av tidigare års politiska mord är fortfarande ouppklarade och med jämna mellanrum uppdagas nya fall av politiska mord som begåtts under tidigare år. Inga trovärdiga uppgifter är emellertid kända vad avser nya politiskt motiverade mord eller försvinnanden. Säkerhetsstyrkorna begår dock alltjämt utomrättsliga mord. Efter presidentvalet 2005 publicerade Amnesty International en rapport som hävdade att säkerhetsstyrkorna gjort sig skyldiga till mycket allvarliga brott mot
3 mänskliga rättigheter innefattande utomrättsliga avrättningar, kidnappningar, tortyr och annan misshandel samt våldtäkter. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter sände en undersökningskommission till Togo för att utreda händelserna. I den rapport som högkommissarien publicerade sägs att massiva och allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna begåtts och att mellan 400 och 500 människor miste livet i samband med våldsamheterna. Rapporten säger att säkerhetsstyrkorna använde överdrivet våld för att möta demonstranterna och att grupper av soldater samlade in döda kroppar i syfte att försvåra räkningen av antalet döda. Den politiska situationen har förbättrats betydligt sedan 2005. Parlamentsvalen i oktober 2007 utgjorde ett positivt steg i demokratiseringsprocessen och bedömdes av internationella observatörer som fria och rättvisa. Fängelseförhållandena är undermåliga och karaktäriseras av överbeläggning särskilt i Lomé dålig hygien, icke ändamålsenlig sjukvård samt korrupt fängelsepersonal. Uppskattningsvis hälften av det totala antalet interner väntar på rättslig prövning. Det görs ingen åtskillnad mellan dessa individer och dömda fängelseinterner. Konstitutionen förbjuder tortyr och fysiskt våld mot fängslade och häktade personer. I praktiken förekommer det dock att säkerhetsstyrkor misshandlar häktade i samband med arrestering. Antalet rapporterade fall är dock färre än tidigare år. 4. Dödsstraff Dödsstraff är fortfarande föreskrivet för vissa brott, men är i praktiken avskaffat. Enligt kända uppgifter har ingen dödsdom verkställts på många år. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Rättssäkerheten i Togo är otillfredsställande, särskilt i vad avser individers frihet och säkerhet. Den togolesiska lagstiftningen vilar på två pelare, dels på traditionell rätt, dels på det rättssystem som infördes under tiden som fransk koloni. Även om konstitutionen talar om oberoende domstolar så påverkas domstolarna i praktiken av den exekutiva makten och korruptionen utgör ett problem. Detta har återkommande illustrerats i samband med åtal mot oppositionsaktivister vilka allt som oftast fälls i summariska rättegångar efter att ha åtalats på lösa grunder.
4 Godtyckliga arresteringar och häktningar är vanligt förekommande. Enligt lagen kan en person hållas frihetsberövad utan anklagelser i 48 timmar. I särskilt allvarliga eller komplicerade utredningar kan ytterligare 48 timmar tillåtas. I praktiken är det emellertid vanligt att personer hålls frihetsberövade under längre perioder än så, utan domstolsbeslut. Det finns uppgifter om att omkring hälften av fängelseinternerna sitter frihetsberövade i väntan på rättegång (se även punkt tre). Rätten till borgen kränks i många fall. Besök av anhöriga kan också förhalas. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Husrannsakningar utan fullmakt har tidigare förekommit. Situationen har dock förbättrats och till skillnad från tidigare finns det inga nya trovärdiga uppgifter om att säkerhetsstyrkorna skall ha genomfört tvångsvisa husrannsakningar utan fullmakt. Enligt grundlagen råder rörelsefrihet och det ska inte finnas restriktioner för resor inom och utom landet för togolesiska medborgare. I praktiken är det dock så att dessa rättigheter kringskärs kraftigt. Vid inrikes resor förekommer väpnade säkerhetskontroller där godtyckliga visiteringar av personer och fordon görs. Bristfälligt disciplinerade soldater kräver i många fall mutor. Dessa säkerhetskontroller utnyttjas även som ett instrument för att hindra medlemmar av oppositionen från att ta sig till politiska möten runt om i landet. Utrikes resor försvåras av myndigheternas rigorösa dokumentationskrav vid utfärdande av pass. En kvinna kan inte få ett pass utan sin makes samtycke. 7. Straffrihet Straffriheten är utbredd. Övergrepp som utförs av säkerhetsstyrkor åtalas sällan (se även under punkt tre). 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings-, och religionsfrihet m.m. Även om grundlagen förutsätter yttrande- och pressfrihet, förekommer kränkningar av dessa rättigheter. Journalister och TV- och radioproducenter praktiserar självcensur mot bakgrund av tidigare års trakasserier från regeringens sida. Trots de ovan beskrivna förhållandena finns en relativt livaktig och politiserad press. Det finns fler än 15 privatägda tidningar som publiceras med viss regelbundenhet. Den enda dagliga tidningen är Togo Presse som ägs och kontrolleras av regeringen.
5 Eftersom tidningar är förhållandevis dyra är radio det viktigaste mediet. Det finns två statsägda kanaler och över trettio privata, varav två står regeringspartiet RPT nära. Den inhemska radion är dock inte lika regeringskritisk som pressen. Utländska radiokanaler förekommer. Statsägda Télévision Togo är den helt dominerande inhemska TV-kanalen. Genom sina radio- och TV-kanaler samt Togo-Presse dominerar regimen media. Konstitutionen inrättade ett statligt kontrollorgan för media, High Authority of Audiovisuals and Communications ( HAAC) för att sörja för mediafrihet, etisk standard och tilldela frekvenser till privata TV- och radiostationer. HAAC är formellt oberoende men fungerar i praktiken som en förlängd arm av regeringen. HAAC har under tidigare år vid ett flertal tillfällen stängt ner radiostationer som varit alltför kritiska till regeringen. En förbättring kan dock noteras under det senaste året. Kontrollorganet har enligt vad som framgår inte gjort några försök att reglera tillgången till Internet. Konstitutionen föreskriver mötesfrihet, vilket emellertid inte fullt ut omsätts i praktiken. En förbättring kan dock noteras jämfört med tidigare år. Ett politiskt parti som önskar genomföra en demonstration måste på förhand informera säkerhetsministeriet. Enligt tillgängliga uppgifter förbjöd inte regeringen några gatudemonstrationer under 2007, till skillnad från tidigare år. Även föreningsfriheten garanteras av konstitutionen. Politiska partier måste registreras och får inte bildas på etnisk, religiös eller regional bas enligt konstitutionen. I motsats till tidigare år nekade inte regeringen under 2007 erkännanden av föreningar och införde inte restriktioner för de politiska partierna. Även enskilda organisationer måste registreras och uppfylla vissa föreskrivna krav för legalisering. Religionsfrihet garanteras av konstitutionen och respekteras i praktiken. Nya religiösa organisationer måste registreras hos inrikesministeriet. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Presidentval hölls i april 2005 och Faure Gnassingbé förklarades som vinnare. Internationella observatörer noterade omfattande oegentligheter i samband med valet. Oppositionen överklagade resultatet men den konstitutionella domstolen bekräftade valresultatet utan någon närmare undersökning. I april 2006 initierade regeringen en nationell dialog med oppositionspartierna, vilket resulterade i en politisk överenskommelse den 20 augusti och bildandet av en samlingsregering med representanter från i stort alla politiska partier. Parterna enades vidare om att tillsätta en kommission som skulle utreda alla tidigare politiskt motiverade våldsanvändningar och att valkommissionens
sammansättning skulle ändras till förmån för representanter för oppositionen. Förberedelser inleddes för att genomföra val till parlamentet. Valet hölls den 14 oktober 2007 under i stort sett fredliga former och på ett välorganiserat sätt. Valet välkomnades av internationella observatörer som menade att det hade genomförts på ett fullt tillfredsställande och öppet sätt. Regeringspartiet Rally of the Togolese People Party (RTP) fick 50 av de 81 platserna i parlamentet och det största oppositionspartiet Union of Forces for Change (UFC) fick 27 platser. Det finns inga juridiska begränsningar för kvinnor att delta i det politiska arbetet. Kvinnor fick rösträtt och valbarhet till politiska poster redan 1945 och den första kvinnan valdes in i parlamentet 1961. Kvinnor är dock underrepresenterade i regeringen och parlamentet. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Diskriminering på grund av etnicitet är vanligt förekommande i arbetslivet. Även om konstitutionen förbjuder diskriminering av fackligt anslutna, förekommer även denna typ av diskriminering. Den i konstitutionen garanterade rätten att ansluta sig till en fackförening och delta i strejker vilket emellertid ej är tillåtet ens formellt för personal inom viktiga samhällsfunktioner är delvis kringskuren i verkligheten. Arbetsvillkoren lämnar mycket i övrigt att önska. Det finns fastställda minimilöner och andra riktlinjer som arbetsgivarna bör följa. Minimilönerna är dock alltför låga för att möjliggöra en acceptabel levnadsstandard. De myndigheter som övervakar efterlevnaden av regelverket när det gäller säkerhetsföreskrifter är mycket svaga i sin övervakningsfunktion. Reglerna följs därför sällan. Bedömningen av arbetsvillkoren påverkas också negativt av det faktum att den togolesiska lagstiftningen inte innehåller något uttryckligt förbud mot tvångsarbete. Barnarbete är vanligt förekommande. Uppgifter tyder också på att landet har blivit ett regionalt centrum för handel med barn. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Togo återfanns på plats 152 av 177 i UNDP:s Human Development Index (2007/2008). De pengar som satsas på sjukvård är begränsade och dessutom ojämnt fördelade. I ett längre perspektiv har dock vissa framsteg gjorts. Den förväntade medellivslängden har successivt ökat och är för närvarande 56 år 6
7 för kvinnor och 52 för män. Spädbarnsdödligheten har enligt UNDPrapporten fallit från 128 till 79 per tusen födda och dödligheten bland barn under fem år har minskat från 216 till 140 per tusen födda. Inte desto mindre har FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i sin rapportering påpekat att statens service på hälsoområdet är av extremt låg kvalité. Prevalensen av hiv/aids närmar sig sex procent av befolkningen. 12. Rätten till utbildning Utbildningssektorns andel av den statliga budgeten uppgår till ungefär en tredjedel. Staten erbjuder fri utbildning i statliga skolor och skolplikt gäller till 15 år för såväl pojkar som flickor. Denna bildstämmer dock inte med verkligheten; alla barn får inte del av en grundläggande utbildning. Situationen är sämre för flickor än för pojkar. Diskrimineringen av flickor och kvinnor är tydligt framträdande på samtliga nivåer inom utbildningssystemet från grundskola till universitetsnivå. Detta återspeglas i det förhållandet att läskunnigheten bland vuxna kvinnor (31 procent) är lägre än bland vuxna män (57 procent). 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Den allmänna levnadsstandarden i Togo ligger på en låg nivå. Den utbredda fattigdomen begränsar möjligheterna att uppnå en tillfredsställande levnadsstandard. Enligt UNDP:s Human Development Index och Världsbanken låg bruttonationalprodukten (BNP) per invånare år 2005 på 1.506 USD (köpkraftskorrigerat). 14. Kvinnors rättigheter Konstitutionen förbjuder diskriminering av kvinnor, något som inte efterföljs i verkligheten. Våld mot kvinnor är ett stort problem i Togo. Hustrumisshandel beräknas drabba en tiondel av de togolesiska kvinnorna men trots att det finns möjlighet till upprättelse i såväl det traditionella storfamiljsamhället som det juridiska systemet, ingriper polisen sällan vid familjevåld. Kvinnohandel förekommer där kvinnor tvingas till prostitution eller till arbete under slavliknande förhållanden. Denna typ av människohandel är inte uttryckligen förbjuden i den togolesiska lagstiftningen. Det skall dock sägas att regeringen har vidtagit vissa åtgärder vid gränsövergångarna för att förhindra människohandel.
Kvinnor diskrimineras vidare i stor omfattning när det gäller utbildning, pensionsförmåner, arv och andra familje- och civilrättsliga frågor. Enligt den traditionella rättsbildningen, som gäller för det stora flertalet kvinnor, har en hustru ingen rätt till underhåll vid skilsmässa och ingen arvsrätt vid sin makes död. En man har laglig rätt att begränsa sin hustrus rätt till arbete eller kontrollera hennes inkomster. En gift kvinna måste ha sin makes samtycke för att ansöka om ett pass. Emellertid synes regeringen i Togo ha frångått den traditionella rättsbildningens bestämmelse om makes samtycke för resor inom ECOWAS-länderna (Economic Community of West African States), vilka ju för övrigt endast kräver nationell ID-handling. Kvinnlig könsstympning tillämpas fortfarande inom vissa etniska grupper. Där detta förekommer beräknas mer än hälften av kvinnorna vara drabbade inom respektive grupp. År 1998 införde regeringen en lag som förbjuder könsstympning. Några fall har därefter lett till åtal. Regeringen fortsätter att anordna seminarier och kampanjer mot kvinnlig könsstympning. Många enskilda organisationer anordnar också utbildningar för att informera kvinnorna om deras rättigheter och hur de som utsätts för könsstympning ska omhändertas. 15. Barnets rättigheter Togo har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter. Handel med barn är dock ett mycket allvarligt problem i landet och kan i viss utsträckning ske under slaveriliknande förhållanden. Togo är både ursprungs- och transitland. Avsaknad av en effektiv lagstiftning, liksom bristande resurser och förmåga hos rättsväsendet och förvaltningen i övrigt, försvårar kampen mot människohandel i allmänhet, och med barn i synnerhet. Arbetslagstiftningen förbjuder anställning av barn under fjorton år, i vissa fall arton år. Efterlevnaden följs dock endast för den officiella ekonomisektorn, i större städer. På landsbygden är det mycket vanligt att barn hjälper sina föräldrar i jordbruk och mindre handelsföretag. År 2000 ratificerades ILO:s konvention 182 om ett förbud mot de värsta formerna av barnarbete. 8 OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk
9 Konstitutionen förbjuder diskriminering baserad på etnicitet, region, religion, kön, social status och åsikter. Det förekommer emellertid diskriminering av särskilt kvinnor, liksom av grupper på basis av etnicitet. Togos befolkning består av ett fyrtiotal etniska grupper. Av hävd råder det ömsesidig rivalitet och diskriminering mellan grupper i nord och syd. Denna diskriminering är framträdande i arbetslivet, men även bosättning bestäms efter etnisk tillhörighet, med segregation som följd. Medan den ekonomiska makten finns i söder, har den politiska makten under förre president Eyadéma fått hemvist i norr, främst hos dennes eget folk, kabré. Detta kan förväntas fortsätta under nuvarande politiska ledning och ordning. Religionsfrihet råder i stort sett. Utöver de tre vanligaste trosuppfattningarna katolicism, protestantism och islam finns en uppsjö officiellt godkända religiösa sammanslutningar. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexualitet är olagligt i Togo och homosexuella diskrimineras. 18. Flyktingars rättigheter Togo samarbetar med FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) även om landet inte har någon lagstiftning som ger flykting- och asylstatus i enlighet med FN:s regelverk på området. Enligt UNHCR har Togo ungefär 6.000 flyktingar av vilka omkring 5.000 är från Ghana. 19. Funktionshindrades rättigheter Det finns ingen öppen diskriminering av personer med funktionshinder men i praktiken är den funktionshindrade i stor utsträckning hänvisad till hjälp av anhöriga eller till tiggeri. 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns ett stort antal oberoende MR-organisationer i Togo, bland annat "Togolese Human Rights League" (LTDH), "Center of Observation and Promotion of the Rule of Law"(COPED), "African Center for Democracy", "Human Rights and Protection of Detainees" (CADEPROD) och "Togolese Association for the Defense and Protection of Human Rights" (ATDPDH). I allmänhet tillåter regeringen organisationer att undersöka påstådda MR-brott, men ibland utsätts grupperna för trakasserier och hot. När dessutom MRgruppernas slutsatser inte lett till några åtgärder från regeringens sida har detta
fått till följd att många MR-övervakare gett upp sin verksamhet. Någon konstruktiv dialog mellan MR-grupper och regeringen förekommer knappast, snarare ett mycket fränt ordkrig. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter EU:s stöd till Togo drogs in 1992. Efter den politiska överenskommelsen mellan regeringen och oppositionen i augusti 2006 återupptogs samarbetet i form av ett stöd till landsbygdsutveckling. EU stödjer den pågående övergångsprocessen med 13,6 miljoner euro från Europeiska utvecklingsfonden (EDF), vilket kanaliserats via FN:s Trust Fund. Efter parlamentsvalen i oktober 2007 har kommissionären Louis Michel uttalat att Togo nu uppfyllt alla villkor för en normalisering av förbindelserna med EU och för ett fullt återupptagande av utvecklingssamarbetet. 10