RADIOLYSSNANDET MINSKAR

Radiolyssnandet minskar RADIOLYSSNANDET MINSKAR JAN STRID E n av fördelarna med radio som medium är att det är snabbt. När någon stor händelse ägt rum kan man alltid slå på radion och få de senaste nyheterna. Dessutom har man framhållit fördelen med att radion är mobil, man kan ha den med sig som transistor på stranden eller walkman på stan eller man kan ha den i bilen. Man kan dessutom både få information och underhållning (främst musik) i samma medium och inte sällan i samma kanal. Informationen kan dessutom vara av lokal karaktär liksom den kan gälla inrikes och utrikes händelser. Frågan är hur alla de förändringar som skett under de senaste 20 åren både inom radiomediet och andra medier har påverkat radiolyssnandet? Vad hände när radiomediet utökades med kommersiella kanaler, hur påverkar alla nya TV-kanaler och hur påverkar Internet? Televisionen är idag nästan lika snabb som radion och Internetnyheter kan man få när man själv efterfrågar dem. Svar på dessa frågor kan ge perspektiv på vad den förändring som står för dörren nämligen digitaliseringen av radio och TV kan få för konsekvenser. Digitaliseringen innebär att vi kan få tillgång till mångdubbelt fler kanaler och vi kan också få tillgång till nya tjänster om vilka vi endast kan spekulera (SOU 2002:38). Samtidigt kan vi få allt mer av detta i en och samma apparat men kommer det att bli radio, TV, telefon eller persondator? Kommer det ens att bli meningsfullt att tala om olika medier, spelar det någon roll genom vilken teknik vi tar emot visst innehåll? Bild, ljud och text, allt separat eller allt i ett? För att kunna besvara dessa frågor måste vi nog veta hur situationen ser ut just nu och hur den vuxit fram. SOM-undersökningarna har nu undersökt svenska folkets vanor sedan 1986 för att försöka spåra tendenser och hitta förklaringar. De görs med hjälp av postala enkäter där frågorna är desamma och de riktar in sig på vad människor uppger sig ha för vana att göra. De årliga undersökningarna ha sedan mitten av 1990-talet visat på en stor stabilitet. Det är i huvudsak de yngre som växlar mellan olika kanaler medan de äldre håller sig till en eller två kanaler. Genomsnittet för hela befolkningen är ca två kanaler trots att utbudet ökat. Vilka kanaler man väljer att lyssna på förklaras nästan helt av ålder och det förefaller vara den situation man befinner sig i ålderscykeln som bestämmer medan generationsförklaringar möjligen påverkar talade kanaler och kanaler med klassisk musik (jfr t ex Strid 1996, 1999a, 1999b och 2002). Föreliggande artikel presenterar situationen hösten 2002 dels för beskrivning dels för att finna tendenser som kan hjälpa oss att förstå hur radiomediet används och kanske kommer att användas. Den första frågan gäller hur ofta man tar del av olika radiokanaler. 179

Jan Strid Kanalval Den klart mest avlyssnade kanalen är P4 i Sveriges Radio. Det är naturligtvis fel att kalla den en kanal eftersom det är olika lokala stationer över hela Sverige men det finns en gemensam nämnare för kanalens stationer. Bland alla radiokanalerna är det den enda som kan sägas vara lokal, med en blandning av tal och musik. Det är hela 80 procent av svenska folket som åtminstone någon gång lyssnar till kanalen. Ett litet problem i mätningen är att lokala P4 stationer inte sänder på nätter och helger (då gemensamma program sänds på samma frekvens från Stockholm med undantag för vissa lokala eller regionala nyheter) och vid vissa tider på dagen då man sänder gemensamma program från Stockholm tillsamman med P3 varför P4:s siffror blir lägstanivå och P3:s möjligen något för höga. På andra plats i det dagliga lyssnandet kommer P1 i Sveriges Radio. P1 har också tillsammans med P4 den mest trogna publiken, ungefär hälften av deras totala lyssnarskar per vecka är dagliga lyssnare. Samtidigt är det ungefär hälften av det svenska folket som aldrig lyssnar på P1. Kanalen är i huvudsak en talad kanal och är den som har den tydligaste profilen. Det är det som blev kvar av den klassiska enkanalsradion från 1940- och 1950-talen (jfr Djerf-Pierre och Weibull 2001). Tabell 1 Andel som brukar ta del av olika radiokanaler mer eller mindre regelbundet, hösten 2002 (procent) Mer Antal Summa Kanal Dagl 5-6 d/v 3-4 d/v 1-2 d/v sällan Aldrig svar procent P1 i Sveriges Radio 12 3 4 6 26 48 3606 100 P2 i Sveriges Radio 2 1 3 5 29 59 3606 100 P3 i Sveriges Radio 7 4 9 13 32 35 3606 100 P4 i Sveriges Radio 31 9 10 11 19 20 3606 100 Radio Rix 6 4 7 9 18 56 3606 100 Radio City 2 3 3 5 16 71 3606 100 NRJ/Energy 3 3 5 8 18 63 3606 100 Mix Megapol 4 3 5 10 20 58 3606 100 Lugna Favoriter 3 2 4 6 12 73 3606 100 Annan privatradio 4 3 4 4 13 72 3606 100 Närradio 3 2 2 4 20 69 3606 100 Med undantag för närradion kan de övriga kanalerna sägas vara musikkanaler, alltifrån P2 i Sveriges radio med klassisk musik (samt en del invandrarprogram) till Energy med den mest moderna populärmusiken. Ingen av dessa når upp till 10 procents dagligt lyssnande. P3 är den största av dessa men det är också den enda, liksom P2, som når hela svenska folket. De övriga är kommersiella kanaler som i nätverk täcker större delen av befolkningen med undantag för de olika kanaler som 180

Radiolyssnandet minskar i tabellen är samlade under rubriken Annan privat radio som har ett varierat utbud med musik och nyheter i varierande grad. Om vi tar detta med tillgång i beaktande är det troligt att Radio Rix numera är större än P3 bland dem som har tillgång till denna kanal. Närradion är lite speciell. Den startade 1979 som en lokal föreningsradio med särskilda förbehåll som t ex begränsat sändningsområde, reklamförbud och att endast ideella föreningar fick sända. Detta innebar att vissa ideella föreningar, främst religiösa, kom att dominera och lyssnandet var lågt och koncentrerat till äldre lyssnare. Men i samband med att kommersiell radio infördes kom reklamförbudet i närradion att upphävas. Även sändningområdet har av olika anledningar vidgats och föreningsdefinitionen har likaså vidgats. Den är för närvarande utsatt för en utredning och Radio- och TV-verket har genomfört en granskning (april 2003). Granskningen har sin upprinnelse i att det kommersiella inslaget har påståtts öka kraftigt, något som granskningen inte håller med om. Radio- och TV-verket gör bedömningen att kommersialiseringen inom närradion inte har avstannat. Någon dramatisk ökning kan dock inte anses ha skett. (Radio- och TV-verket 2003) Detta innebär att närradion ökar något och dessutom når ungdomar. Ett annat inslag i närradion är att den på några platser uppfattas som lokal radio liknande uppfattningen av lokalt gratisutdelade annonsblad. Här kan vi möjligen se embryot till ett nytt fenomen inom radio. Utvecklingen har medfört att vi i princip har tre olika närradioformer: en traditionell föreningsradio, en mera kommersiell föreningsradio och en föreningsradio inriktad mot invandrare. Den sistnämnda har för övrigt en lyssnarandel som är jämförbar med P2:s andel av invandrarna trots närradios begränsade sändningsområden. Tabell 2 Andelen dagliga lyssnare på de olika radiokanalerna 1994-2002 (procent) Kanal 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 P1 i Sverige Radio 17 13 12 12 13 12 13 13 12 P2 i Sveriges Radio 4 3 3 2 3 3 3 3 2 P3 i Sveriges Radio 15 12 9 8 8 8 7 7 7 P4 i Sveriges Radio 32 34 30 29 31 31 31 34 31 Radio Rix 4 4 5 5 6 7 6 6 6 Radio City 4 4 4 2 3 2 2 2 2 NRJ/Energy 4 6 6 5 4 5 5 3 3 Mix Megapol - - 3 4 5 4 5 4 4 Lugna Favoriter - - - - - - - - 3 Annan privat radio - - - - - - - - 4 Närradio 4 3 4 3 3 3 3 4 3 Antal svarande 1704 1777 1779 1754 1821 1800 1842 1899 3606 181

Jan Strid De kommersiella kanalerna, alltså den privata lokalradion, startade 1993 så låt oss se vad som inträffat efter det att dessa startade. Vi kan då hålla i minnet att det från politiskt håll utlovades mångfald till stöd för demokratin (Jfr Hadenius och Weibull, 2003). Olika röster skulle komma till tals, det lokala kulturlivet skulle få ett tillskott och debatten skulle vidgas. Vi kan här konstatera att P4 inte verkar ha påverkats av den privata lokalradions utveckling överhuvud taget, den har under hela perioden från 1994 legat stadigt på ca 30 procent. P1 fick initialt en minskning men har därefter legat ganska stabilt kring 12 procent. Den stora förloraren var P3 som efter hand har fått sitt dagliga lyssnande halverat, den kanal som i sitt utbud mest liknade de kommersiella kanalerna. När väl den kommersiella radion etablerat sig har de kommit att ligga mellan två och sex procent i sitt dagliga lyssnande. Men vi skall tillägga att under perioden har ett antal kommersiella kanaler lagts ner och en del bytt namn och format. Även närradion har varit stabil under perioden. Det som bidragit till P1 staka ställning är att ingen privat lokalradio har drivit någon talad kanal som kunnat konkurrera med P1 utan all konkurrens har kommit från musikkanaler. Den mångfald som utlovades när Sveriges Radios monopol upphörde blev inte pluralism i åsikter och opinioner utan en mångfald på musikens område. Men den mångfalden nådde inte alla. Vi kan också se att en majoritet av svenska folket aldrig lyssnar på de kommersiella kanalerna alltifrån 56 procent upp till 73 procent. Eftersom de flesta lyssnarna på de kommersiella kanalerna kombinerar sitt lyssnade med andra kommersiella kanaler är de trogna lyssnarna mycket få (Strid, 2002). Radiolyssnande från starten en fråga om ålder Om vi ser till andelen som lyssnar mera sällan på de kommersiella kanalerna är ett rimligt antagande att den skulle minska över tid men tidsserien visar dock att så inte är fallet. Ett av skälen till detta torde vara att de i huvudsak är ungdomskanaler och medan musikgenren i huvudsak följer musiksmakens växlingar så gör inte individerna det allteftersom de blir äldre. Att de verkligen är ungdomskanaler visas tydligt av tabell 3. Om vi utgår från ett mera övergripande perspektiv på radiolyssnandet i olika åldrar kan vi urskilja i princip tre åldersgrupper med olika radioprofiler. Mellan 15 och 30 år dominerar de kommersiella kanalerna, mellan 30 och 50 år blandas Sveriges Radios kanaler med de kommersiella medan åldrarna över 50 håller sig till Sveriges Radios kanaler. Vi har dessutom samma mönster under hela perioden från 1994 (Strid 1999a, 2001). Detta torde visa att det som avgör är den situation vi befinner oss i ålderscykeln och inte generationen. Möjligen kan vi se ett generationsfenomen gällande P1 och P2 men skillnaden är liten och för P2 är siffrorna för små. 182

Radiolyssnandet minskar Tabell 3 Andelen dagliga lyssnare på olika radiokanaler efter ålder, 2002 (procent) Kanal 15-19 20-24 25-29 30-39 40-49 50-59 60-75 76-80 P1 i Sveriges Radio 1 1 2 7 8 14 25 32 P2 i Sveriges Radio 0 0 1 1 1 2 5 11 P3 i Sveriges Radio 7 12 12 11 7 4 3 7 P4 i Sveriges Radio 4 4 6 15 27 44 53 46 Radio Rix 20 6 10 9 8 3 0 0 Radio City 5 2 2 4 3 0 0 0 NRJ/Energy 19 2 8 2 2 0 0 0 Mix Megapol 9 3 8 9 5 1 0 0 Lugna Favoriter 5 2 5 5 3 1 1 2 Annan Privat Lokalradio 4 7 5 5 6 3 2 2 Närradio 3 1 1 2 3 3 4 5 Antal svarande 239 235 248 577 613 692 765 239 Även om mönstret förefaller stabilt finns det dock en ny tendens i svenskt radiolyssnande: att lyssnandet går ner. Det går dessutom ner i alla åldrar och är vidare inte litet. I tabell 4 har jag svarspersonerna slagits samman till de tre som tidigare nämndes och jämfört lyssnandet mellan 1998 och 2002. Tabell 4 Andelen dagliga lyssnare på respektive kanal 1998 och 2002 uppdelade på tre åldersgrupper (procent) 15 till 29 år 30 till 49 år 50 till 75 år 1998 2002 1998 2002 1998 2002 P1 3 1 7 7 21 19 P2 1 0 1 1 4 3 P3 13 10 10 9 4 3 P4 5 5 23 21 50 48 Rix 12 12 8 8 1 1 City 5 3 4 3 0 0 NRJ 10 10 4 2 0 0 Megapol 10 7 6 7 0 0 Annan privat 7 5 5 5 2 2 Närradio 1 2 3 2 4 3 Totalt 67 55 71 65 86 79 Skillnad 1998-2002 -12 6 7 183

Jan Strid Här kan vi se att det dagliga lyssnandet gått ner med 12 procent bland de unga, 6 procent bland de medelålders och 7 procent bland de äldre. Om vi tar med Lugna Favoriter som inte fanns 1998 och någon av de som då fanns inte togs upp av Annan blir minskningen i den yngsta gruppen 8, i den medelålders 4 och i den äldsta gruppen 5 procent. Två invändningar kan göras. Den ena är att det kan vara dubbellyssnandet som minskat men en kontroll för detta visar att så inte är fallet. En andra invändning är att man kan lyssna på radio via datorn och därför inte uppge detta när man besvarar frågan. Det skulle då innebära att man inte lyssnar på någon kanal utan på datorn och att man då inte skulle uppge kanal när man besvarar frågan. Detta låter emellertid inte troligt men går inte att helt kontrollera. Radion det jämställda mediet Radion har kallats det jämställda mediet (Strid 1999b) på grund av att det knappast är några skillnader i lyssnandet på olika kanaler mellan kvinnor och män. Men om man studerar siffrorna närmare kan man faktisk spåra två olika mönster som kan vara värda att fundera på inför digitaliseringen av radion. Den ena får illustreras av P3 på vilken männen lyssnar i något högre grad jämfört med kvinnorna och den andra av Energy och Megapol där kvinnorna lyssnar i högre grad. Skillnaderna är marginella och inte statistiskt säkerställda men de representerar en tendens som bör observeras. Dessutom måste vi ha i minnet att det främst är ungdom som lyssnar på de tre kanalerna vilket innebär att skillnaderna blir större bland ungdomarna än vad som visas i tabell 5. Tabell 5 Andelen dagliga lyssnare på de olika kanalerna uppdelade på kvinnor och män. Hösten 2002 i procent Kanal Män Kvinnor P1 i Sveriges Radio 12 12 P2 i Sveriges Radio 2 2 P3 i Sveriges Radio 8 6 P4 i Sveriges Radio 31 30 Rix 5 6 City 1 2 NRJ/Energy 1 4 Megapol 2 5 Annan privat kanal 4 4 Närradio 3 3 Antal svar 1712 1897 184

Radiolyssnandet minskar Att männen i högre grad lyssnar på P3 torde bero på att P3 främst på kvällarna har ett utbud av längre program som endast innehåller en speciell musiksmak såsom punk, heavy metal och liknande. Också männen förefaller ha en starkare identifiering med sin musiksmak än kvinnorna. Kvinnorna däremot förefaller föredra modern musik när den är ny. De lyssnade i ännu högre grad på Energy när den kom och det är också den kanal som spelar den nyaste musiken. Även Megapol spelar en nyare musik och samma skillnad fanns när den startade. City är ju en äldre kanal, startade i själva verket som närradio redan 1979, och spelar inte lika ny musik. Rix som är tidningsägd startade som en något mer seriös kanal med nyheter, som kanalen lade ner efter ett tag, spelar inte heller den mest moderna musiken vilket inte heller Lugna Favoriter gör. Om vi enbart skulle se på åldrarna mellan 15 och 29 år så är männens övervikt för P3 tre procentenheter och kvinnornas övervikt för Energy och Megapol åtta respektive fem procentenheter. Digitalisering av en mättad radiomarknad? Vi har för närvarande en situation på radioområdet där ca 20 procent aldrig lyssnar på radio, där vi trots det stora utbud som finns håller oss till två kanaler och beroende på ålder väljer antingen musik eller information. Båda delarna kan vi dessutom få via andra medier såväl fasta som mobila. Den enda tendens som kan spåras gäller det lokala och här är det möjligen närradion som står för förnyelse. På hela etermediesidan gäller för närvarande centralisering såväl Sveriges Radio och de kommersiella radiokanalernas nätverk är koncentrerade till Stockholm. Kanalen P4 är visserligen begränsat lokal liksom ett antal kanaler som i framställningen gått under namnet Annan kanal men de förefaller inte som om digitaliseringen i första hand tänker på dessa. Och hur skall kostnaderna täckas, den del av reklamkakan som faller på radion har ju inte på långt när nått upp till de höjder som förespeglades när radion kommersialiserades. Det som skulle behövas är inte en diskussion om vilken teknik som skall användas utan vilket innehåll som radiolyssnarna efterfrågar. Vilket utbud vi än sänder ut så är det lyssnarna som avgör. Fler kanaler ut ger inte fler kanaler in varierat utbud ger inte automatiskt varierat intag åtminstone inte i samma medium. I ett delbetänkande av digitalradiokommitten konstaterar författaren att intresset för digital radio är svalt och att inte många digitalradiomottagare har införskaffats av mottagarna (SOU 2002:38). Förhoppningen att digitalradio skall öka radions möjligheter har kanske inte så mycket med teknik att göra som innehåll anpassat för just radiomediet. 185

Jan Strid Referenser Djerf-Pierre, Monica och Weibull, Lennart (2001): Spegla, granska, tolka. Stockholm: Prisma. Hadenius, Stig, Weibull, Lennart (2003) Massmedier. Åttonde upplagan. Stockholm: Albet Bonniers Förlag Radio- och TV-verket (2003): Årsbok Strid, Jan (1996) Göteborgs radiolyssnare 1996. I Nilsson, Lennart (red): Nya Landskap. Göteborg. SOM-institutet, Göteborgs universitet. Strid, Jan (1999a) Radiovanor en fråga om ålder. I Holmberg, Sören och Weibull, Lennart (red): Ljusnande framtid. Göteborg. SOM-institutet, Göteborgs universitet. Strid, Jan (1999b) Radion det jämställda mediet. I Nilsson, Lennart (red): Region i omvandling. Göteborg. SOM-institutet, Göteborgs universitet. Strid, Jan (2002) Radiolyssnandet 2001 en uppdatering. I Holmberg, Sören och Weibull, Lennart (red): Det våras för politiken. Göteborg. SOM-institutet, Göteborgs universitet. SOU 2002:38 Digital Radio. Kartläggning och analys. 186