Self-efficacy vid två olika förflyttningar hos patienter som har genomgått höft- eller knäartroplastik

UPPSALA UNIVERSITET Institutionen för neurovetenskap Sjukgymnastprogrammet HK07 Uppsats 15 högskolepoäng, C-nivå Arbetsmaterial: Rättad och godkänd efter granskning. Self-efficacy vid två olika förflyttningar hos patienter som har genomgått höft- eller knäartroplastik Författare Sohtell, Johan Nordman, Ellinor Redovisad 05/10 Handledare Sundbom, Ann Klinisk adjunkt /MSc Leg. sjukgymnast Inst. för neurovetenskap Uppsala Universitet

ABSTRACT Syfte: Syftet var att finna skillnader och samband i self-efficacy (SE) med avseende på typ av artroplastik, kön och ålder inför två förflyttningar. Detta för att se vilka patienter som kan vara i större behov av att stärka SE postoperativt. Metod: Studien gjordes på inneliggande patienter som genomgått en höft- eller knäartroplastik. Ett för undersökningen framställt frågeformulär undersökte de 117 deltagarnas SE inför att sätta sig upp på sängkanten samt gå med hjälpmedel. Deltagarna skattade SE inför förflyttningarna första eller andra dagen efter operationen. Resultat: Deltagare som hade genomgått en knäartroplastik skattade signifikant högre SE inför att sätta sig upp på sängkanten än de som hade genomgått en höftartroplastik. Männen skattade signifikant högre SE inför båda momenten jämfört med kvinnorna. Det fanns en låg korrelation mellan stigande ålder och låg SE inför att gå med hjälpmedel. Konklusion: Resultaten tyder på att SE inför förflyttningarna skiljer sig mellan patienter. Detta bör behandlande sjukvårdspersonal ta hänsyn till i ett postoperativt skede för att undvika immobiliseringskomplikationer hos patienterna. Keywords: Self-efficacy, physiotherapy, hip arthroplasty, knee arthroplasty, gender, age.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. BAKGRUND 1 1.1 Inledning 1 1.2 Höft- och knäartroplastik 1 1.3 Self-efficacy 2 1.3.1 Teori 2 1.3.2 Mätmetoder 3 1.3.3 Tillämpningar 4 1.4 Problemformulering 4 1.5 Syfte 5 1.6 Frågeställningar 5 2. METOD 6 2.1 Metodbakgrund 6 2.2 Design 6 2.3 Urval 6 2.4 Datainsamlingsmetod 6 2.5 Genomförande 7 2.6 Databearbetningsmetod 7 2.7 Etiska överväganden 7 3. RESULTAT 8 3.1 Deltagare 8 3.2 Skillnad i self-efficacy med avseende på typ av artroplastik 8 3.3 Skillnad i self-efficacy med avseende på kön 9 3.4 Samband mellan self-efficacy och ålder 9 4. DISKUSSION 9 4.1 Resultatsammanfattning 9 4.2 Metoddiskussion 10 4.3 Resultatdiskussion 11 4.4 Konklusion 13 5. REFERENSER 15 Bilaga 1 17

1. BAKGRUND 1.1 Inledning I dagens samhälle blir antalet människor som är äldre fler och fler (1). Detta ställer högre krav på att kroppens olika funktioner kan bibehållas under en längre tid än tidigare. I och med att människor blir äldre ökar sannolikheten att de kan komma att drabbas av olika smärttillstånd i kroppen. I syfte att lindra smärta som kommer från leder, på grund av exempelvis artros, kan en operation vara aktuell (2). Enligt svenska höftprotesregistret genomfördes 14105 primära höftartroplastiker år 2007. Det har skett en medelökning med 334 operationer/år under den senaste 10-årsperioden (3). Enligt svenska knäprotesregistrets årsrapport från 2008 genomfördes 10380 knäartroplastiker år 2007 (4). Efter en operation är det viktigt att patienten mobiliseras, det vill säga inte blir sängliggande. Detta då immobilisering bland annat kan leda till djup ventrombos, lungemboli, decubitus och kontrakturer (2). Immobilisering kan även leda till hypotrofi av muskulatur (5). En faktor som enligt Bandura (6) påverkar en persons benägenhet att försöka genomföra en uppgift, till exempel att ta sig upp ur sängen, är self-efficacy (SE). SE är den tilltro en person har till sin förmåga att klara av en uppgift. En stark tilltro till sin förmåga att genomföra en postoperativ förflyttning kan öka sannolikheten till att patienten genomför förflyttningen. Därför kan det vara viktigt att personer som har genomgått en höft- eller knäartroplastik har hög SE inför till exempel att ta sig upp ur sängen. En faktor som skulle kunna påverka en persons SE inför olika moment är personens ålder. Tidigare studier har visat varierande resultat angående samband mellan SE och ålder (7,8). 1.2 Höft- och knäartroplastik I syfte att öka rörlighet och stabilitet samt att minska smärta genomförs höft- och knäartroplastikoperationer. Operatören byter under ingreppen ut de skadade ledytorna, operationen kan ta flera timmar. Ingreppet kan för personen innebära en ökad funktionsnivå i det dagliga livet jämfört med före operationen. Två anledningar till att genomgå artroplastik är artros respektive trauma i leden (2). Av alla höftartroplastiker som genomfördes år 2007 skedde 83 % på grund av primär artros (3). Artros, även känt som ledsvikt, är ett tillstånd i leden där den nedbrytande processen av ledbrosket sker i en snabbare takt än uppbyggnaden. Detta kan bero på för höga krav på leden, till exempel onormala påfrestningar (9). Det kan även bero på att leden är försvagad, vilket 1

kan bero på uttöjda ligament och svag muskulatur (10). Artros kan på sikt leda till en inskränkt rörlighet och smärta i den drabbade leden. Då artros är ovanligt hos yngre personer, men blir vanligare i och med stigande ålder, är det äldre personer som oftast blir aktuella för artroplastik (2). Postoperativt är det viktigt att patienten kommer igång med rörelseträning och förflyttningsträning, men detta kan vara svårt på grund av smärta (2). Enligt en amerikansk studie (11) som genomfördes på inneliggande patienter på sex olika sjukhus var medelvärdet för antalet vårddagar som patienterna var inlagd på sjukhus 5,1 dagar för dem som genomgick höftartroplastik samt 5,2 dagar för dem som genomgick en knäartroplastik. Wang et al. (12) visade i en studie på höftartroplastikopererade patienter att styrkan i höftmusklerna generellt är svagare de första dagarna postoperativt i förhållande till styrkan innan ingreppet. På lång sikt sågs en ökning av muskelstyrkan jämfört med före operationen. I en studie från 2009 av Rasch et al. (13) undersöktes minskningen i muskelmassa för musklerna kring höften inför och efter genomgången höftartroplastik. De 22 deltagarnas muskelmassa undersöktes dagen före operationen samt sex månader respektive två år postoperativt genom att mäta tvärsnittsarean i musklerna. Studien visade att en minskning av muskelmassan i det opererade benet kvarstod två år postoperativt jämfört med det friska benet. För att motverka detta föreslogs en intensivare rehabilitering. En australiensisk studie (14) med 151 deltagare undersökte skattade livskvalitet hos höft- eller knäartroplastikopererade patienter. Studien resulterade i att den skattade livskvaliteten var högre ett år efter operationen, jämfört med före operationen. 1.3 Self-efficacy 1.3.1 Teori Self-efficacy definieras som den tilltro en person har till att han eller hon kommer att klara av att genomföra ett specifikt moment i en specifik situation (6). En person som inför en förflyttning från sittande till stående anser sig ha hög SE tror sig kunna klara av förflyttningen väl. Bandura (6) har beskrivit fyra faktorer som kan påverka en persons SE. Erfarenhet anses kunna vara den största faktorn som påverkar tilltron till den egna förmågan i en given situation. En person som har genomfört en uppgift flera gånger kan ha skaffat sig erfarenheter av situationen och kan veta vilket resultat som kan förväntas. Detta kan medföra att personens SE påverkas för denna uppgift i denna specifika situation. Om personen själv inte har varit med om en situation tidigare har denne ingen erfarenhet som påverkar SE inför situationen. 2

Förebilder, det vill säga andra personer som har stött på det aktuella problemet, kan influera personen och dennes sätt att se på situationen. Den tredje faktorn Bandura (6) påtalar är sociala övertygelser. Detta innebär att andra personer muntligen kan övertyga, ge positiv förstärkning till personen om att denne har vad som krävs för att lyckas i en situation. Detta kan medföra att personen kommer att anstränga sig mer för att lyckas, vilket i sin tur kan resultera i en högre tilltro till den egna förmågan när personen har bemästrat situationen. Hur en person reagerar på stress är en faktor som också kan påverka SE hos personen. En person med låg SE inför en ny uppgift som känner sig nervös kan anse att nervositeten är ett tecken på dennes oförmåga, vilket kan sänka SE ännu mer. En person med hög SE inför samma situation skulle istället kunna tänka att det är naturligt att bli nervös inför en ny uppgift. En persons tilltro till sin egen förmåga är bunden till en specifik situation. En person som anser sig ha hög SE inför en uppresning från sängkanten kan ha låg tilltro till sin förmåga att klara av att gå. En persons SE kan påverka dennes inställning till att försöka bemästra en situation. Låg SE och rädsla inför en situation skulle kunna medföra ett undvikandebeteende. Exempelvis skulle en person med låg SE inför att sätta sig upp på sängkanten kunna tänkas undvika detta. Följden av detta skulle kunna bli att en person med låg SE inte försöker sätta sig upp lika frekvent som en person som har hög SE inför förflyttningen. Personer med hög SE kommer troligen att anstränga sig mer än de med låg SE för att övervinna upplevda problem. Detta kan resultera i att en person med låg SE blir mer immobiliserad än en person som skattar hög SE. (6) Sjukgymnasten kan påverka en patients SE genom att försöka övertyga patienten om att denne har vad som krävs för att klara av uppgiften och lägga mer tid på denna patient. Genom detta får patienten möjlighet att skaffa sig erfarenheter av situationen och få positiv förstärkning utifrån, vilket enligt Bandura (6) kan höja SE. 1.3.2 Mätmetoder En person kan skatta tilltron till sin egen förmåga enligt Self-Efficacy Scale (SES) (15), som är en skala från 0-10 där 0 innebär att personen inte alls tror sig klara av aktiviteten och 10 innebär att personen är helt säker på att klara av aktiviteten. SES består av frågor angående tilltron till att genomföra 20 definierade vardagliga aktiviteter trots smärta. Ytterligare ett exempel på en skala som mäter SE är Self-Efficacy for Rehabilitation Outcome Scale (SER). Skalan mäter personens tilltro till att klara av aktiviteter som är typiska vid rehabilitering efter höft- eller knäartroplastik. Skalan går från 0-10 och siffrorna har samma innebörd som i SES. (16) 3

Ovan nämnda test består av många frågor och är inte relevanta för personer, som genomgått höft- eller knäartroplastik, direkt postoperativt. För att spara tid kan ett eget framställt frågeformulär vara mer kliniskt relevant att använda. 1.3.3 Tillämpning I en studie från 2006 har van den Akker-Scheek et al. (17) använt SER för att undersöka huruvida SE som skattas preoperativt är en bättre eller sämre prediktor för hur resultaten på lång sikt kommer att bli jämfört med SE som skattas sex veckor postoperativt. Studiens syfte var att ta reda på hur pre- och postoperativt skattad SE korrelerade med deltagarnas upplevda mentala och fysiska funktion samt gånghastighet. De 124 deltagarna i studien var personer som hade genomgått en total höft- eller knäartroplastik. Resultatet av studien var att SE som skattades postoperativt var en bättre prediktor, än SE som skattades preoperativt, för upplevd mental och fysisk funktion på lång sikt. En annan faktor som skulle kunna påverka SE är personens ålder. I en studie av Maly et al. (7) undersöktes bland annat ålderns inverkan på SE hos patienter med röntgenbekräftad knäartros. De 54 deltagarna i studien var 50-87 år. I studien användes The Functional Self- Efficacy subscale ur Arthritis Self-Efficacy Scale. Studien visade att individens SE till de fysiska aktiviteter som testet innehöll var beroende av åldern, äldre deltagare skattade generellt lägre SE. Trouillet et al. (8) kom med hjälp av The General Self-efficacy Scale fram till att SE inför olika problem och nya situationer hos en person är relativt opåverkad av åldrandet. De påstår istället att det är en känsla av minskat stöd från sitt sociala nätverk som kan påverka en persons SE inför olika problem och nya situationer negativt. Studien hade 153 deltagare fördelade i tre olika åldersgrupper 20-40 år, 41-69 år och 70 år och äldre vilka skulle representera perioder i livet som innebar olika typer av stress och relationer. Inga relevanta studier som beskriver ett eventuellt samband mellan kön och SE inför tidig postoperativ mobilisering har hittats vid litteratursökning. Inte heller hittades några studier angående samband och skillnader i SE inför tidig postoperativ mobilisering beroende på vilket ingrepp höftartroplastik eller knäartroplastik personen har genomgått. 1.4 Problemformulering Personer som har genomgått en höft- eller knäartroplastik löper risk att drabbas av immobiliseringskomplikationer postoperativt. För att undvika dessa komplikationer är det viktigt att personerna mobiliseras och påbörjar rehabiliteringen i ett tidigt skede efter ingreppet. Personer med låg SE inför att genomföra förflyttningar kan komma att undvika 4

mobilisering. Detta kan leda till att personer med låg SE inför förflyttningar kan löpa en större risk att drabbas av immobiliseringskomplikationer jämfört med dem som har hög SE inför mobilisering. Inga studier om ålderns och könsskillnaders påverkan på SE inför mobilisering i ett tidigt stadium postoperativt efter en höft- eller knäartroplastik har hittats. Anledningen till att ett eget framställt formulär användes i denna studie var att frågorna var kliniskt relevanta. 1.5 Syfte Syftet med denna studie var att jämföra och undersöka eventuella samband i SE inför två förflyttningar hos patienter som har genomgått höft- eller knäartroplastik. Detta för att se vilka patienter som skulle kunna vara i större behov av insatser för att höja SE, inför att sätta sig upp och inför att gå med hjälpmedel, efter genomgången höft- eller knäartroplastik. De faktorer som avsågs undersökas med avseende på SE inför förflyttningarna var typ av plastik, patienternas kön samt ålder. 1.6 Frågeställningar Frågeställningarna avser patienter som genomgått höft- eller knäartroplastik. 1. Finns det en skillnad, och i så fall vilken, mellan personer som genomgått höftrespektive knäartroplastiker med avseende på SE inför en förflyttning från ryggliggande i sängen till sittande på sängkanten på egen hand två dagar postoperativt mätt med ett för undersökningen framställt frågeformulär om SE? Se bilaga 1. 2. Finns det en skillnad, och i så fall vilken, mellan personer som genomgått höftrespektive knäartroplastiker med avseende på SE inför att gå med valfritt gånghjälpmedel utan sällskap tre dagar postoperativt mätt med ett för undersökningen framställt frågeformulär om SE? Se bilaga 1. 3. Finns det en skillnad, och i så fall vilken, mellan könen med avseende på SE inför en förflyttning från ryggliggande i sängen till sittande på sängkanten på egen hand två dagar postoperativt mätt med ett för undersökningen framställt frågeformulär om SE? Se bilaga 1. 4. Finns det en skillnad, och i så fall vilken, mellan könen med avseende på SE inför att gå med valfritt gånghjälpmedel utan sällskap tre dagar postoperativt mätt med ett för undersökningen framställt frågeformulär om SE? Se bilaga 1. 5. Finns det ett samband mellan ålder och SE, och i så fall vilket, inför en förflyttning från ryggliggande i sängen till sittande på sängkanten på egen hand 5

två dagar postoperativt mätt med ett för undersökningen framställt frågeformulär om SE? Se bilaga 1. 6. Finns det ett samband mellan ålder och SE, och i så fall vilket, inför att gå med valfritt gånghjälpmedel utan sällskap tre dagar postoperativt mätt med ett för undersökningen framställt frågeformulär om SE? Se bilaga 1. 2. METOD 2.1 Metodbakgrund Materialet till studien samlades in på initiativ av Anne Söderlund, Professor i sjukgymnastik och Legitimerad sjukgymnast. Syftet var att kvalitetssäkra verksamheten på ortopedavdelningen (70E) på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Syftet var ursprungligen inte att det skulle genomföras en studie på materialet. 2.2 Design Då studiens syfte var att studera skillnader och samband i SE hos patienter som genomgått en höft- eller knäartroplastik var den av korrelativ och komparativ design. 2.3 Urval Den urvalsmetod som användes vid insamlande av data var ett bekvämlighetsurval. Patienter på en ortopedavdelning på Akademiska sjukhuset i Uppsala som genomgått en höft- eller knäartroplastik tillfrågades. Inklusionskriterierna var att deltagarna skulle ha genomgått höfteller knäartroplastik samt förstå svenska språket. Patienter med demenssjukdom exkluderades. Alla som tillfrågades valde att delta. Enkäten besvarades av 126 patienter, av vilka 117 patienters data användes för studien. 2.4 Datainsamlingsmetod Deltagarna i studien fick första eller andra dagen efter operationen ett frågeformulär med två frågor om deras tilltro till sin förmåga att klara av två förflyttningar. Anledningen till att inte alla deltagare tillfrågades på första dagen efter operationen var att de inte mådde tillräckligt bra för att prata. Deltagarna fick skatta ett värde för uppresningen från ryggliggande till sittande på sängkanten och ett värde för att gå med hjälpmedel. Skattningen gjordes på en skala mellan 0 och 10. På skalan innebar 0 att deltagaren inte alls var säker på att klara av förflyttningen och 10 att deltagaren var helt säker på att klara förflyttningen, se bilaga 1. Frågeformuläret var inte validitets- eller reliabilitetstestat. 6

Författarna till denna studie var inte med och utformade frågeformuläret som användes vid insamlingen av data. Enligt författarna finns likheter mellan de två frågor som utformades i detta test och de fem första frågorna i SER. De fem fösta frågorna i SER undersöker personens SE inför att böja, sträcka och lyfta benet samt att stå och gå. 2.5 Genomförande Data samlades in under perioden oktober 2007 april 2008, med hjälp av sjukgymnaster som jobbade på avdelningen 70E på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Sjukgymnasterna som samlade in data skulle endast ge den information som stod på formuläret, se bilaga 1. 2.6 Databearbetningsmetod För att beskriva skillnader i SE inför förflyttningarna, att sätta sig upp på sängkanten samt att gå med hjälpmedel, mellan könen samt mellan deltagarna som genomgick höft- eller knäartroplastik beräknades medianvärden av skattad SE inom grupperna. För att undersöka om det fanns en signifikant skillnad mellan deltagare som genomgick höft- eller knäartroplastik med avseende på SE inför ovanstående förflyttningar användes Mann- Whitneys test. Detta för att grupperna är oberoende av varandra och SE är en ordinal variabel. Av samma anledning användes Mann-Whitneys test för att undersöka om det fanns en signifikant skillnad mellan män och kvinnor med avseende på SE inför ovanstående förflyttningar. För att undersöka om det fanns någon korrelation mellan ålder och SE inför ovanstående förflyttningar användes Spearmans test. Detta då båda variablerna är åtminstone ordinala. Den statistiska signifikansnivån sattes till p 0,050. 2.7 Etiska överväganden Materialet som användes i denna studie var redan insamlat. Sammanställandet av materialet skedde konfidentiellt, det vill säga att personuppgifter förvarades utom åtkomst för obehöriga. Innan patienterna besvarade frågorna vart de tillfrågade om de kunde tänka sig att svara på några frågor om sin tilltro till den egna förmågan. Positiva effekter som denna studie kan ha är att den kan var till nytta för framtida patienter som befinner sig i samma situation som patienterna i denna studie. Den kan även ha varit till nytta för de patienter som deltog genom att sjukgymnasten fick en uppfattning av patientens SE inför de två momenten. Negativa aspekter kan vara att det skapade tankar hos patienterna som de uppfattade som jobbiga. 7

3. RESULTAT 3.1 Deltagare Totalt besvarade 126 deltagare frågeformuläret. Nio deltagare exkluderades på grund av att fullständiga data saknades eller inte var jämförbara på grund av att deltagarna genomgick mer än en artroplastik vid vårdtillfället. Av de nio deltagarna var fyra kvinnor och fem män. Av de nio exkluderade deltagarna genomgick sex deltagare bilaterala höftartroplastiker, två deltagare genomgick bilaterala knäartroplastiker och en deltagare genomgick både höft- och knäartroplastik. Se tabell I för beskrivning av deltagarna. Tabell I. Deskriptiv data över deltagarna med avseende på kön och typ av plastik (n= 117) Antal Män 61 Kvinnor 56 Höftplastik 70 Knäplastik 47 Deltagarna var mellan 37 och 85 år gamla, medianåldern var 61 år. 3.2 Skillnader i self-efficacy med avseende på typ av artroplastik Med Mann-Whitneys metod påvisades en signifikant skillnad i skattad SE mellan de deltagare som genomgick en höft- respektive knäartroplastik med avseende på att sätta sig upp på sängkanten två dagar postoperativt (p = 0,003). Deltagarna som genomgick en knäartroplastik skattade högre SE till förflyttningen jämfört med dem som genomgick höftartroplastik, se tabell II. Inför förflyttningen att gå med hjälpmedel tre dagar postoperativt kunde ingen statistiskt signifikant skillnad i SE mellan grupperna påvisas (p = 0,168), se tabell II. 8

Tabell II. Self-efficacy (0-10) inför att sätta sig upp på sängkanten och inför att gå med hjälpmedel utifrån typ av plastik. Q = kvartilavstånd (n = 117) Höftartroplastik Knäartroplastik Skillnad p-värde Median (Q) Median (Q) Sätta sig upp 6,0 (5) 8,0 (4) 2,0 0,003 Gå med Hjälpmedel 8,0 (6) 8,0 (4) 0,0 0,168 3.3 Skillnad i self-efficacy med avseende på kön Med Mann-Whitneys metod påvisades en statistiskt signifikant skillnad mellan könen med avseende på skattad SE inför att sätta sig upp på sängkanten två dagar postoperativt (p = 0,012). De deltagare som var män skattade högre än de som var kvinnor, se tabell III. Inför att gå med stöd tre dagar postoperativt kunde en statistiskt signifikant skillnad i SE mellan grupperna påvisas (p = 0,010). Deltagarna av manligt kön skattade högre än de av kvinnligt kön, se tabell III. Tabell III. Self-efficacy (0-10) inför att sätta sig upp på sängkanten och inför att gå med hjälpmedel utifrån kön. Q = kvartilavstånd (n = 117) Män Kvinnor Skillnad p-värde Median (Q) Median (Q) Sätta sig upp 8,0 (5) 5,5 (5) 2,5 0,012 Gå med hjälpmedel 9,0 (4) 7,0 (5) 2,0 0,010 3.4 Samband mellan self-efficacy och ålder Med Spearmans test påvisades att det inte fanns någon korrelationen mellan ålder och SE inför att sätta sig upp på sängkanten två dagar postoperativt (r = -0,050, p = 0,592) Korrelationen mellan ålder och SE inför att gå med stöd tre dagar postoperativt var (r = -0,208, p = 0,024). 4. DISKUSSION 4.1 Resultatsammanfattning En signifikant skillnad i SE mellan deltagare som genomgick höft- respektive knäartroplastik kunde påvisas inför att sätta sig på sängkanten två dagar postoperativt. Medianvärdet av SE för deltagarna som genomgick knäartroplastik var 8,0 jämfört med 6,0 för deltagare som genomgick höftartroplastik. Ingen signifikant skillnad i SE mellan deltagare som genomgick höft- respektive knäartroplastik kunde påvisas inför att gå med hjälpmedel. Vid jämförelse 9

mellan män och kvinnor med avseende på skattad SE inför att sätta sig upp på sängkanten respektive att gå med hjälpmedel kunde en signifikant skillnad påvisas. Medianvärdet för männens skattade SE inför att sätta sig på sängkanten två dagar postoperativt var 8,0 jämfört med kvinnornas 5,5. Inför att gå med stöd tre dagar postoperativt låg männens medianvärde för skattad SE på 9,0 medan kvinnornas låg på 7,0. Ingen korrelation mellan ålder och SE inför att sätta sig upp på sängkanten kunde påvisas. En låg korrelation (18) sågs mellan stigande ålder och sänkt SE inför att gå med hjälpmedel. 4.2 Metoddiskussion Exempel på faktorer som inte dokumenterades under insamlingen av materialet men som eventuellt påverkade deltagarnas SE var smärta och tidigare erfarenheter. Enligt Bandura (6) är tidigare erfarenheter den faktor som i största grad påverkar en persons SE. Deltagare som eventuellt genomgått en tidigare artroplastik skulle kunna tänkas påverkas positivt eller negativt av det förloppet. Något annat som enligt Bandura (6) påverkar en persons SE är förebilder. Detta kan innebära att deltagarnas SE påverkades positivt eller negativt av personer som genomgått samma artroplastik som de exempelvis delade rum med på vårdavdelningen. Det framgick inte av det insamlade materialet om deltagarna delade rum med andra patienter eller inte. Att vissa deltagare tillfrågades andra dagen postoperativt på grund av att de inte mådde tillräckligt bra för att prata första dagen postoperativt kan ha påverkat resultaten. Detta genom att de deltagare som tillfrågades senare kan ha mobiliserats innan de blev tillfrågade och på så vis skapat sig en erfarenhet av att sätta sig upp på sängkanten samt att gå med hjälpmedel. Det kan även tänkas att dessa deltagare på grund av illamåendet möjligen skulle ha skattat lägre SE inför förflyttningarna, om de tillfrågats första dagen postoperativt. Smärta är en faktor som eventuellt påverkade deltagarnas SE inför att sätta sig upp på sängkanten och inför att gå med hjälpmedel. Det är okänt om deltagarna var likvärdigt smärtlindrade när de tillfrågades. En deltagare som upplevde mer smärta skattade troligen lägre SE inför att klara av en förflyttning. För att se hur smärta påverkade deltagarnas skattade SE hade det varit intressant att låta deltagarna skatta smärta i samband med att de skattade SE. Det framgår inte om patienterna som deltog i denna studie fick någon preoperativ information eller vad som eventuellt sades på denna. Om patienterna fick detta kan det ha lett till att deras SE påverkades. Genom att patienterna hade fått information om vårdförloppet skulle de kunna ha en uppfattning om vad de kan förvänta sig att klara av direkt postoperativt. Vilket kan ha lett till att patienterna trodde att de skulle klara av förflyttningarna. 10

Ytterligare en faktor som möjligen påverkade resultatet är om deltagarna genomgick en noggrann utredning för demenssjukdom eller inte. Om det var sjukgymnasternas subjektiva bedömning som avgjorde om deltagaren bedömdes lida av demenssjukdom eller inte kan ha påverkat exkluderingen. Sjukgymnasterna valde möjligen att inkludera deltagare som endast visade upp vaga tecken på demenssjukdom, alternativt uppmärksammade inte sjukgymnasten att deltagaren led av demenssjukdom. Denna faktor påverkade eventuellt resultaten mer än om personen inte behärskade svenska språket. De två frågor som deltagarna svarade på skulle lika gärna kunna ställas på ett annat språk, förutsatt att både sjukgymnast och deltagare behärskade det språket. Dagens mångkulturella samhälle skulle kunna medföra att personer uteslöts ur studien på grund av bristande kunskaper i svenska språket trots att det inte skulle behövas. Att utesluta dessa grupper skulle kunna innebära att studien inte speglar den population som finns i samhället. Frågeformuläret som användes i denna studie var inte reliabilitets- eller validitetstestat. Detta innebar eventuellt att resultatet påverkades på grund av att deltagarna exempelvis inte uppfattade frågorna korrekt, det vill säga att testet inte mätte det som avsågs. De två förflyttningarna i denna studie påminner om de fem första momenten i det reliabilitetstestade (19) SER. De tre första momenten i SER undersöker personens SE till att böja, sträcka och lyfta benet, det fjärde att stå och det femte att gå. Fördelarna med att endast ha två frågor på frågeformuläret är att det är kliniskt relevant. Nackdelen är att undersökaren får en mindre utförlig uppfattning om patientens SE inför den kommande rehabiliteringen. För att få en mer omfattande uppfattning av patientens generella SE inför rehabiliteringen bör fortsatta studier innehålla ytterligare moment som SE skattas inför. Förslagsvis kan SER användas för detta. För att få en mer omfattande uppfattning av personers SE inför vardagssituationer efter genomgången artroplastik kan antalet moment utökas. Exempel på ytterligare moment skulle kunna vara trappgång, toalettbesök, duschning och gång utomhus. Data som användes i denna studie insamlades postoperativt. Van den Akker-Scheek et al. (17) kom fram till att postoperativt skattad SE är en bättre prediktor för personernas mentala och fysiska funktion på lång sikt jämfört med preoperativt skattad SE. 4.3 Resultatdiskussion Resultaten av studien påverkades inte nämnvärt av att deltagare som genomgick bilaterala artroplastiker uteslöts. Medianvärdet för männens skattade SE inför att gå med hjälpmedel ändrades från 8,5 till 9,0. Kvinnornas medianvärde i skattad SE inför momentet att sätta sig på 11

sängkanten blev 5,5 istället för 5,0. Medianvärdet av den skattade SE:n inför att sätta sig upp på sängkanten för deltagare som genomgick knäartroplastik ändrades till 8,0 istället för 8,5. Anledningen till att det var en skillnad i SE inför att sätta sig upp på sängkanten mellan deltagare som hade genomgått höft- respektive knäartroplastik berodde eventuellt på att det krävs ett större rörelseuttag i höftleden än i knäleden. Wang et al. (12) kom fram till att muskelstyrkan kring höften är nedsatt de första dagarna postoperativt efter en höftartroplastik. Den sänkta graden av styrka skulle kunna bero på smärta kring operationssåret (2). Deltagarna i vår studie påverkades möjligen av nedsatt muskelstyrka vid skattningen av SE. Eventuellt kan de deltagare som genomgick en höftartroplastik ha upplevt förflyttningen upp till sittande på sängkanten som problematisk då de hade opererat den led som skulle lyfta hela benets tyngd. Deltagarna som genomgick en knäartroplastik upplevde eventuellt denna förflyttning som mindre problematisk då höftleden inte var påverkad av ingreppet. Vid förflyttningen behövde deltagarna som genomgick en knäartroplastik engagera musklerna kring den opererade leden, dock inte i samma utsträckning som de som genomgick höftartroplastik. Detta då de deltagare som genomgick en knäartroplastik endast behövde lyfta underbentes tyngd över den opererade leden. Petterson et al. (20) genomförde en studie som beskrev skillnader i muskelstyrka mellan könen för personer som var aktuella att genomgå en artroplastik. Studien visade att det fanns en skillnad i quadricepsstyrka hos friska män och kvinnor, männen var starkare än kvinnorna. Denna skillnad var större mellan könen hos personer som var aktuella för en knäartroplastik. Den signifikanta skillnaden i SE mellan könen i vår studie inför att sätta sig upp på sängkanten samt att gå med hjälpmedel berodde eventuellt på att män generellt har en större muskelmassa än kvinnor. Detta ledde möjligen till att männen hade en högre SE inför förflyttningarna än vad kvinnorna hade. Resultaten i denna studie visade på en låg korrelation mellan SE inför att gå med hjälpmedel och ålder. Äldre deltagare skattade lägre SE inför att gå med hjälpmedel. Maly et al. (7) har kommit fram till att stigande ålder har en negativ inverkan på SE, i studien användes The Functional Self-Efficacy subscale. Varken vår studie eller studien av Maly et al. (7) tog hänsyn till att andra faktorer som följer med stigande ålder kan vara den egentliga anledningen till sänkt SE. Trouilett et al. (8) fann att generell SE var bunden till ett minskat socialt kontaktnät, inte åldern som enskild faktor. I och med stigande ålder skulle det kunna finnas en ökad risk att det sociala kontaktnätet minskar. Detta skulle kunna vara en faktor till att äldre skattar lägre SE. Detta skulle kunna förklaras med Banduras (6) teori om att andra 12

personer påverkar en persons tilltro till att klara av olika moment. Då det sociala kontaktnätet minskar, minskar antalet personer i omgivningen som kan påverka en persons SE. Bortfallet i studien var nio deltagare, de exkluderades då fullständiga data saknades eller inte var jämförbara med andra deltagares data. Två deltagare exkluderades på grund av att ålder alternativt svaret på en fråga saknades på enkäten. Dessa två exkluderades i syfte att studien skulle behandla samma material i alla frågeställningar. De sju deltagare som genomgick mer än en artroplastik under vårdtillfället och därmed var med om ett större ingrepp exkluderades. Dessa deltagare ansågs inte kunna jämföras med övriga deltagare. Kurlowicz (21) visade på ett samband mellan låg SE direkt postoperativt, mätt med Self- Efficacy Expectation Scale, och nedstämdhet hos patienter som genomgick en höftartroplastik. Denna skala mäter bland annat tilltron till att klara av förflyttningar och skötsel av hygien. Ett signifikant samband mellan låg SE fyra till fem dagar postoperativt och nedsatt funktionsförmåga sex veckor postoperativt påvisades. Patienter som har genomgått höft- eller knäartroplastik och har låg SE inför mobilisering kan vara i större behov av insatser för att höja SE än de med hög SE. Detta i syfte att minska risken för immobiliseringskomplikationer och nedstämdhet. Van den Akker-Scheek et al. (17) föreslog att resurser bör läggas på att höja SE hos patienter i ett tidigt stadium postoperativt. Underlaget för studien anses vara relativt stort, dock finns brister i standardiseringen vid insamlandet av materialet, vilket har diskuterats i metoddiskussionen. Medianåldern hos deltagarna i denna studie är jämförbar med medelåldern för deltagare i andra studier (16,17). Fördelningen mellan höft- respektive knäartroplastikopererade deltagare i denna studie var även den likvärdig med andra studier (16,17). Denna studie innehöll ungefär lika stor andel män som kvinnor, vilket inte överensstämmer med andra studier. Kvinnorna utgör i dessa studier närmare tre fjärdedelar av deltagarna (16,17). Författarna anser därför att undersökningsgruppen i denna studie delvis är representativa för personer som genomgår höft- respektive knäartroplastiker. På grund av bristande dokumentation över faktorer så som smärtintensitet och tidigare erfarenheter vid insamlandet av data till denna studie är det oklart om resultaten kan generaliseras till personer som ska genomgå höft- eller knäartroplastikoperationer. 4.4 Konklusion Deltagare som genomgått en höftartroplastik skattade lägre SE än de som genomgått en knäartroplastik inför att sätta sig upp på sängkanten. Kvinnor skattade lägre SE än män inför att sätta sig upp på sängkanten samt att gå med hjälpmedel. De patienter som har låg SE inför 13

att sätta sig upp på sängkanten och gå med hjälpmedel i ett tidigt skede postoperativt kan vara i behov av att höja SE inför dessa förflyttningar. Behandlande vårdpersonal kan vara hjälpt av att ha detta i åtanke om de måste prioritera bland patienterna. Genom att göra detta kan risken för postoperativa immobiliseringskomplikationer hos patienter med låg SE minskas. Fler studier över hur skattad SE inför postoperativ mobilisering skiljer sig mellan olika patienter behöver göras för att bekräfta dessa resultat. 14

5. REFERENSER 1. Lexell J, Frändin K, Helbostad J. Äldre. In: Ståhle A editor. FYSS 2008 Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. 2:nd ed. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2008. p. 195. 2. Lindgren U, Svensson O. Ortopedi. 3:rd ed. Slovenia: Liber AB; 2007. p. 214, 222, 228, 238, 282, 285-86. 3. Svenska höftprotesregistrets årsrapport 2007. Sahlgrenska universitetssjukhuset september 2008. [cited 2009-12-15]; Available from: URL: http://www.jru.orthop.gu.se/ 4. Svenska knäprotesregistrets årsrapport 2008. Universitetssjukhuset i Lund 2008. [cited 2009-12-15]; Available from: URL: http://www.knee.nko.se 5. Chleboun G. Muscle structure and function. In: Levangie P K, Norkin C C. Joint structure and function: a comprehensive analysis. 4:th ed. United states of America: F. A. Davis Company; 2005. p. 135. 6. Bandura A. Self-efficay: Towards a unifying theory of behavioural change. Psychological Review 1977 Mar; 84(2): 191-215. 7. Maly M R, Costigan P A, Olney S J. Determinants of self efficacy for physical tasks in people with knee osteoarthritis. Arthritis & Rheumatism 2006 Feb; 55(1): 94-101. 8. Trouillet R, Gana K, Lourel M, Fort I. Predictive value of age for coping: the role of self-efficacy, social support satisfaction and perceived stress. Aging & Mental Health 2009 May; 13(3): 357-66. 9. Roos E. Vad är knäartros?. In: Moritz U, Holmström E editors. Rörelseorganens funktionsstörningar: klinik och sjukgymnastik. 3:rd ed. Poland: Pozkal; 2008. p. 306-10. 10. Sonesson B, Sonesson G. Anatomi och fysiologi. 4:th ed. Slovenia: Liber AB; 2006. p. 73. 11. Weingarten S, Riedinger M, Sandhu M, Bowers C, Ellrodt A G, Nunn C et al. Can practice guidelines safely reduce hospital length of stay? Results from a multicenter interventional study. The American Journal of Medicine 1998 Jul; 105(1): 33-40. 12. Wang T, Ackland T, Hall S, Gilbay H, Parsons R. Functional recovery and timing of hospital discharge after primary total hip arthroplasty. ANZ Journal of Surgery 1998 Aug; 68(8): 580-3. 15

13. Rasch A, Byström A H, Dalén N, Martinez-Carranza N, Berg H E. Persisting muscle atrophy two years after replacement of the hip. The Journal of Bone & Joint Surgery 2009 May; 91(5): 583-8. 14. March L M, Cross M J, Lapsley H, Brnabic A J M, Tribe K L, Bachmeier C J M et al. Outcomes after hip or knee replacement surgery for osteoarthritis: A prospective cohort study comparing patients quality of life before and after surgery with age-related population norms. Medical Journal of Australia 1999 Jan; 171(5): 235-8. 15. Self-efficacy Scale [Online]. 2007-03-15 [cited 2010-04-23] Available from: Mätmetoder at URL: http://www.sjukgymnastforbundet.se 16. Stevens M, v.d. Akker-Scheek I, v. Horn J R. A Dutch translation of the Self- Efficacy for Rehabilitation Outcome Scale (SER): a first impression of reliability and validity. Patient Education and Counseling 2004 Jul; 58: 121-6. 17. V. d. Akker-Scheek I, Stevens M, Groothoff J W, Bulstra S K, Zijlstra W. Preoperative or postoperative self-efficacy: which is a better predictor for outcome after total hip or knee arthroplasty?. Patient Education and Counseling 2007 Apr; 66(1): 92-9. 18. Munro B H. Statistical method for healthcare research. 4:th ed. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins; 2001. p. 223-36. 19. Waldrop D, Lightsey Jr. O R, Ethington C A, Woemmel C A, Coke A L. Selfefficacy, optimism, health competence, and recovery from orthopaedic surgery. Journal of Counceling Psychology 2001 Apr; 48(2): 233-8. 20. Petterson S C, Raisis L, Bodenstab A, Snyder-Mackler L. Disease-specific gender differences among total knee arthroplasty candidates. Journal of Bone and Joint Surgery 2007 Nov; 89(11): 2327-33. 21. Kurlowicz L H. Percieved self-efficacy, functional ability, and depressive symptoms in older elective surgery patients. Nursing research 1998 Jul-Aug; 47(4): 219-26. 16

Bilaga 1 Self-efficacy Scale Namn Datum Ålder Sätt ett kryss på för dig passande alternativ Kvinna: Man: Höftoperation: Höger sida: Vänster sida: Knäoperation: Höger sida: Vänster sida: Före operation Efter operation Människor som opereras och har ont kan vara osäkra på sin förmåga att förflytta sig efter operationen. Vi är intresserade av att veta hur säker du är på din förmåga i två olika förflyttningsaktiviteter. Ringa in den siffra på skalan efter varje påstående som bäst beskriver hur säker du är på din förmåga. 0 betyder att du inte alls är säker, och 10 betyder att du är mycket säker på din förmåga. 1. Hur säker är du på din förmåga att sätta dig på sängkanten på egen hand andra dagen efter operationen? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Inte alls säker mycket säker 2. Hur säker är du på din förmåga att gå med något gånghjälpmedel utan sällskap tredje dagen efter operationen? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Inte alls säker mycket säker 17