De röda, gula, gröna och de blå!

De röda, gula, gröna och de blå! Hur människor beter sig och varför de gör som de gör. Författare: Carl Fredrik Bennet Dax personalutveckling AB Dax Personalutveckling AB Århammar, 611 97 Stigtomta. Telefon 0155 210 210. Mobil 0708 200 675. E-post: info@daxpersonal.se webbsida: www.daxpersonal.se 2011-03-20

Vårt mänskliga beteende. Vi ser vad vi gör, men vi ser inte varför vi gör som vi gör. Alltså bedömer och värderar vi varandra utifrån vad vi ser att vi gör. Så uttryckte sig psykoanalytikern Carl Gustav Jung redan på 1920-talet. Våra beteenden är de viktigaste faktorerna som skapar dynamik i våra liv. Alla människor beter sig. Många har likartade beteenden, men samtidigt har lika många beteenden som vi ofta varken känner igen eller förstår. Som bekant beter var och av av oss dessutom på olika sätt i olika situationer, vilket stundtals är till både glädje och irritation i omgivningen. Beteenden ställer till. Vi umgås med varandra, vi beter oss och för det mesta fungerar detta bra eller mycket bra. Men ofta fungerar det mindre bra och ibland inte alls. Resultatet blir missförstånd och/eller kommunikation som inte fungerar. Och inte sällan blir resultatet mindre eller större konflikter och konfrontationer. En stor del av de konflikter vi alla råkar hamna i, eller som vi själva är orsaken till, beror på beteenden som missuppfattas och avsiktligt eller oavsiktligt misstolkas eller missförstås. Det märker vi redan hos barn i tidig ålder. Alla börjar som barn. Redan innan vi föds börjar vi lägga grunden till de beteenden vi kommer att visa upp i vuxen ålder. Ärftliga tempraments- och karaktärsegenskaper påverkar våra beteenden och dessa sätter igång en process redan på genstadiet.vi ärver drag från inte bara våra egna föräldrar, utan också från deras och kanske andra av våra släktingar i varierande grad. Detta arv lägger därmed grunden för vår beteendemässiga utveckling. Beteende, en lärdomsprocess. Barn lär sig redan i mammas mage. De uppfattar bl.a. kallt och varmt, stillhet och rörelse, tystnad och ljud. Efter födseln fortsätter läroprocessen än mer intensivt. Barn föds fullständigt spontana, orädda och utan några hämningar. Detta visar barnet genom att göra precis som det själv vill. Barnet säger Nej, jag vill inte! och det intalar sig själv att det kan klara av allting, hur farligt det än kan vara för barnet själv. Detta spontana, ibland helt okontrollerade beteende är inte alltid det beteende som föräldrar och den övriga omvärlden önskar sig. Och det får barnet snart veta. Då är det viktigt att komma ihåg att barn har ett mycket starkt och instinktivt behov av att förstå och lära sig, redan i mycket tidig ålder. Barn lär sig i huvudsak på två sätt. Antingen söker barnet sig från otillfredsställelse och missnöje till nöjdhet och tillfredsställelse. Detta kallas ofta för pott-träning. Barn ser hur andra barn och vuxna gör och förstår och lär sig då att sitta på pottan, dricka när de törstar och en hel rad andra nödvändigheter. Eller så lär sig barnet genom att imitera och det är den vanligaste inlärningsmetoden. Barnet imiterar det beteende som barnet ser omkring sig och ofta är det den dominanta föräldern som blir förebild för imitationen. Detta hänger bl.a. samman med barnets behov av trygghet och den som är stark, tydlig och bestämmande blir också liktydig med en viss form av trygghet. Barns behov av trygghet. Det är ett naturligt behov hos barn att vilja ha en trygg och behaglig uppväxt. Därför blir det en självklar reflex att undvika alla obehagliga eller hotfulla situationer. Snart lär sig barnet att göra på samma sätt som de personer som står för just tryggheten, dvs. föräldrarna. Tråkigt nog är alltför många föräldrar omedvetna om att de ständigt, dygnet runt, är förebilder för sina barn, oavsett om föräldrarna vill det inte. Positiva förebilder eller negativa. Den viktiga sanningen är ju att barn inte gör som de vuxna vill. De gör som de vuxna gör! Det barn som växer upp med föräldrar som ser sitt barn, får barnet att känna sig respekterat och delaktigt och som ger barnet en stark känsla av egenvärde, utvecklar snart en hög självkänsla och en god självbild som åtminstone i normala fall följer med barnet upp i vuxen ålder. Det barn som däremot växer upp med mycket destruktiv kritik och villkorlig kärlek, förlorar i både självförtroende, självkänsla och får en självbild som får barnet att känna sig värdelöst. Ett sådant barn lär sig snabbt att det viktigaste för att överleva är att göra som dom säger, dvs. föräldrar och andra vuxna. Effekten av det dåliga självförtroendet, den låga självkänslan och bristen på tro på sig själv, får ofta en påtagligt negativ effekt på barnets beteende, icke minst när det når vuxen ålder. Vad är då egentligen självkänsla? Frågan är i hög grad berättigad eftersom man så ofta blandar samman självkänsla med självförtroende. Dax Personalutveckling AB/www.daxpersonal.se 2011-03-20 2

Självkänsla är ingenting annat än ett mått på hur mycket du tycker om dig själv och hur mycket ansvar du är beredd att ta för dig själv och för ditt eget liv. Typiskt för människor med hög självkänsla, är att de tar mycket ansvar för sig själva och för sina egna åtaganden. Med en hög självkänsla får man mod att anta utmaningar och ser hela tiden möjligheter i stället för problem. Ju högre självkänslan är, desto färre blir konflikterna och ju högre självkänslan är, desto lättare kan man hantera förändringar. Vad är då självförtroende? Självkänsla handlar om ditt egenvärde. Självförtroende handlar bara om prestationer. Dvs. hur bra du är på att göra olika saker. Självkänsla kan vi inte få för mycket av. För mycket självförtroende och för lite självkänsla i kombination, kan däremot leda till ökad stress, olika former av prestationsångest och till slut olika grader av utbrändhet. Självkänsla bygger på de förväntningar du har på dig själv. Självförtroende bygger på de förväntningar som omgivningen har på dig. Våra grundläggande behov. Alla har vi en mängd olika behov och en hel del av dessa behov har vi burit med oss sedan tidernas begynnelse. För det första har vi ett naturligt behov av att äta. Vi behöver energi för att klara alla de hårda villkor under vilka vi lever och den energin får vi genom den föda vi äter. Vi har också ett behov av att föröka oss så att det mänskliga släktet kan fortleva och det gör vi när vi avlar nya barn. Det tredje behovet är i det närmaste lika starkt som de två första behoven tillsammans. Vi har helt enkelt ett behov av att känna att vi ingår i någon form av gemenskap. Att vi är en del av en familj eller grupp, att vi tillhör ett sammanhang av något slag, att vi inte står ensamma. Redan som barn känner vi av detta behov av gemenskap. Vi är beredda att göra stora ansträngningar och satsa mycket energi på att bli accepterade av omgivningen och införlivade i gemenskapen. Därför anpassar vi oss mer eller mindre till omgivningens krav och förväntningar just för att vi skall bli accepterade. Vi utvecklar det som kallas för anpassat beteende. Vårt grundläggande beteende. Det beteende som vi formar från födseln (och delvis redan innan vi föds) utvecklas under barndomen genom att vi drar nyttiga lärdomar, imiterar de personer vi anser vara viktiga i våra liv, tar intryck av miljö, skola, media, kamrater och en rad andra faktorer. Den metod vi använder oss av för att ta till oss alla dessa intryck, kallar vi för prägling. Man kan likna denna inlärning vid etsning eller gravyr. Det är som om allt vi tar in etsas eller graveras in i vårt medvetande och vårt undermedvetna. Och eftersom intrycken etsas in i oss, eller som processen kallas, präglas, blir alla dessa intryck till största delen bestående i vuxen ålder. Det som i vår barndom och ungdom präglats i oss, är oftast så djupt förankrat att det är mycket svårt att prägla om eller ändra våra personligheter, som ju blir resultatet av präglingen. Det är denna process som bygger vårt s.k. grundbeteende och därmed kan vi också dra slutsatsen att det är svårt att ändra det grundbeteende, dvs. våra temperament- och karaktärsegenskaper, vi en gång format. För att göra detta krävs stora förändringar i hela vår livssituation, traumatiska upplevelser och händelser som omkullkastar våra grundläggande värderingar och uppfattningar om hur vi ser på oss själva och hur vi skall vara. Den präglingsprocess som ger oss vårt grundbeteende anses allmänt pågå fram till dess vi når vuxen ålder, dvs. kring 18 till 20 år. Därefter minskar betydelsen av präglingen och vi får beteckningen vuxen och myndig. Det anpassade beteendet, som vi använder oss av för att bli accepterade av omgivningen, är däremot inlärt. Vi ser ju hur andra t.ex. löser problem, och lär oss av detta. Och eftersom vi lärt oss att bete oss på ett visst sätt i ett visst sammanhang, i syfte att bli accepterade, så kan vi också lära om och bete oss på ett helt annat sätt i samma omgivning. Slutsatsen blir att vi har ett grundbeteende som är i storts sett bestående, men vi har samtidigt en rad olika, anpassade beteende som vi använder oss av i olika, lämpliga sammanhang. Vi kan t.ex. ha ett specifikt beteende i vår arbetsmiljö och ett helt annat beteende när vi är hemma. Ett tredje beteende kan vi visa upp när vi är på fest och träffar människor som vi inte känner så väl. Anpassning kräver energi. Det naturliga för oss människor är att vara som vi är, dvs. att vi visar upp vårt grundbeteende. Men av en mängd olika skäl kan vi känna att vi behöver anpassa oss till omgivningen. Det talas mycket och ofta om att vi skall vara flexibla och anpassningsbara för att på så sätt klara av en rad olika situationer och kunna bemöta många olika typer av människor. Begreppet har t.o.m. fått ett namn, nämligen IQ eller social kompetens. För att klara av denna ständiga anpassning är det viktigt att vi är medvetna om att anpassningen kräver ansträngning och tar mycket energi. Vårt naturliga tillstånd är att visa upp vårt grundbete- Dax Personalutveckling AB/www.daxpersonal.se 2011-03-20 3

ende. Det onaturliga beteendet är att ständigt anpassa sig och vara rätt och då krävs både förmåga, träning och mycket energi. Om vi är osäkra på vad som är rätt, om vi är otränade eller saknar tillräckligt mycket energi för att klara av den roll som vi för tillfället tror är den rätta, blir vi rädda, tveksamma och ofta stressade. Och därmed förlorar vi ytterligare energi med påföljden att vårt grundbeteende blir alltmer synligt. Kanske till omgivningens stora förvåning, som är van vid att se oss bete oss på ett visst sätt. Våra fyra beteenden. På 1920-talet delade psykoanalytikern C G Jung in det mänskliga beteendet i två delar. Han talade om introverta (inåtvända) och extroverta (utåtriktade) människotyper, utan att för den skull värdera om den ena typen var att föredra framför den andra. Han beskrev också människor som olika arketyper och upprättande ett system kallat psykologiska typer. Jungs teser föranledde William Moulton Marston att 1928 i boken Emotions of normal people dela in alla människor i fyra kategorier med utgångspunkt från människors sätt att bete sig. Han gav de fyra kategorierna ett namn: Dominant, Inspiratör, Stabil och Analytisk. Han fastslog dessutom att alla människor har mer eller mindre av alla de fyra beteendena. Det är dock inte ovanligt att man har två, ibland tre, beteendestilar som är mer synliga än de andra. Men alla har 4 färger! Jungs och Marstons teorier kom snart att bli allmänt accepterade och har de fått en rad efterföljare som utvecklat och förfinat teorierna. Icke minst har man lagt ned stor möda på att få fram olika typer av analysmetoder som skall fastställa en persons beteendetyp utifrån det här sättet att kartlägga mänskliga beteenden. Röda, Gula, Gröna och Blå. En av dessa metoder är ett datorbaserat system som i Sverige fått namnet IPU Profilanalys. I detta har man gjort en utveckling av benämningarna Dominanta, Inspiratörer, Stabila och Analytiska genom att koppla färgerna Rött, Gult, Grönt och Blått till respektive namn. Denna färgläggning har sitt ursprung i Goethes färglära och psykologen Lüchers psykologiska färger. Man talar sålunda om t.ex. dominant beteende som Rött, Inspiratörens beteende som Gult osv. Det är inte möjligt att idag fastställa hur stor andel av mänskligheten som är t.ex. Dominanta Röda. Det finns dock en hel del studier som pekar på att de som har rött som starkaste färg skulle utgöra ca 10% av en normalpopulation. De Gula Inspiratör- erna sägs vara 10 till 15%, de Stabila Gröna ca 50% och de Analytiska Blå ca 25%. Dessa siffror är dock inte vetenskapligt belagda, utan bygger enbart på utvärderingar av en stor mängd gjorda beteendeanalyser av olika fabrikat (Kommunikationsprofilen, DISC, Thomas, Myers-Briggs, Herkules, Discus, m.fl.) gjorda i ett stort antal länder. Siffrorna är dock av relativt litet intresse eftersom de allra flesta av oss har mer eller mindre av alla de fyra beteendena eller färgerna. Med seriösa och vetenskapligt verifierade analysmetoder är det relativt enkelt att kartlägga vilken eller vilka av de fyra färgerna som är starkast och som mest påverkar beteendet hos en person. De Röda Dominanta. Det finns vissa beteendedrag som är typiska för de Dominanta. De är ofta viljestarka, resultatinriktade och drivande. Med sin energiska läggning strävar de efter att uppnå alla sina mål och syften. De är ofta tävlingsinriktade och i arbetet har de en tendens att mer fokusera på uppgiften och resultatet än på social gemenskap och nöjen. De Röda är skickliga, systematiska problemlösare som inte tvekar att genomföra förändringar om det gynnar resultatet. Ofta är de naturliga ledare och arbetar hårt och intensivt för att nå sina mål. Under press, eller när de känner att de inte har full kontroll över sin situation, visar de en tendens att ändra sitt beteende och bli mer krävande och kontrollerande. De är inte ovanligt att Röda beter sig som ensamvargar. Dvs. de gör arbetet själva, utan inblandning av andra, för att därmed garantera att arbetet verkligen blir gjort på det sätt de själva vill. Kännetecknande för de Rödas sätt att kommunicera är ett kortfattat, snabbt och tydligt språk. Ibland har de en tendens att tillämpa envägskommunikation. Yrkesvalet bland de Röda är ofta politiker, chefsbefattningar, börsmäklare, läkare i chefsställning och elitidrottsmän. Självfallet återfinner man de Röda inom alla yrken och på alla nivåer i organisationen, men historien visar att inom de angivna yrkena finns en viss övervikt av rött beteende. På grund av sin resultatinriktning och sitt behov av att leda och bestämma, visar de Röda ofta tendenser att bli arbetsnarkomaner. De kommer först till jobbet och går sist. De driver sig själva, och ofta även andra, mot ständigt allt svårare utmaningar och ännu högre grad av prestation. Bland de Röda återfinner man ibland män (men också en ökande andel kvinnor) som utvecklar ett beteende som kallas Typ-A-beteende. Detta beteende kännetecknas av en stark tävlingsinriktning, ett stort behov av prylar och ständigt allt svår- Dax Personalutveckling AB/www.daxpersonal.se 2011-03-20 4

are utmaningar. De upplevs ofta av medarbetarna som hänsynslösa och kompromisslösa. De fjäskar uppåt och sparkar nedåt och kan vara helt skoningslösa mot personer de inte anser sig ha någon nytta av. Detta beteende, som har likheter med psykopati, leder ibland till stress och svåra hjärtoch kärlsjukdomar. Många med Typ-A-beteende får hjärtinfarkter i medelåldern, ofta med dödlig utgång. Självfallet kan all de fyra färgerna drabbas av Typ-A-beteende, men flera studier pekar på en klar överrepresentation bland dominanta Röda. De Gula Inspiratörerna. Typiskt för Gula Inspiratörer är deras förmåga att utrycka sig verbalt. De fördrar det talade ordet framför det skrivna. Det innebär dock inte att de Gula inte kan uttrycka sig i skrift. Många erkänt skickliga skribenter (journalister, författare) har gult som sin starkaste färg. De Gula är ofta entusiastiska och nyfikna och prövar gärna nya saker. Det kan vara hjälpmedel i hemmet, nya prylar, nya restauranger eller ett klädmode som plötsligt är inne. De är skickliga på att etablera kontakter och bygger ofta relationer med en rad olika typer av människor. Deras relationer är dock inte alltid lika långvariga som de Stabila Grönas. Gula Inspiratörer uppfattas ofta som kreativa och nyskapande. Deras nyfikenhet och experimentlust leder dem in på nya tankebanor. Inte sällan utvecklar de denna sida som uppfinnare, men deras framgångar låter dock ofta vänta på sig eftersom de Gula kännetecknas av en bristande uthållighet. De tröttnar ofta snabbt och är närmast allergiska mot enahanda sysslor som tar lång tid och som inte tillfredsställer deras behov av spänning. Bland de Gulas egenskaper märks den positiva och optimistiska inställningen särskilt väl, men denna attityd har också en baksida. De Gula är ofta aningslösa, orealistiska och tenderar att se allting som möjligt. Icke minst tid brukar vara något de Gula tar lätt på. De kommer ofta för sent, men har briljanta och ordrika förklaringar till sina förseningar eller sin glömska. De kan ibland också vara både obetänksamma och taktlösa i sin kommunikation. De har inte för avsikt att vara elaka eller nedsättande, men är omedvetna om att deras yviga, språkliga förmåga ofta på ett okänsligt sätt både sårar och generar andra. Samtidigt är de Gula ofta påtagligt belöningsberoende. Dvs. de är beredda att gå rätt långt för att få offentlig uppmärksamhet och uppskattning för sina prestationer. Att lyssna tillhör inte deras starkaste sida. Ofta avbryter de konversationen för att få fram sin egen åsikt eller för att bekräfta att den andra parten har rätt i det han eller hon säger. Till de Gula kan det ibland vara på sin plats att påpeka att vi är födda med två öron, två ögon och en mun och att organen i de flesta fall bör användas i den ordningen. Inte sällan kommer detta som en nyhet för de Gula! Typiska yrken som de gula väljer är skådespelare, artister av olika slag, journalister, programledare, reklammakare och säljare. Utbildare, men däremot inte lärare, har ofta mycket gult i sitt beteende. De har ambitionen är att förmedla kunskap som sedan skall leda till handling. Lärarna däremot, som man ofta återfinner bland de Gröna, vill att eleverna skall ta till sig kunskapen och sedan ha rätt på skrivningar och klara läxförhören. De Gröna Stabila. De Stabila känns igen på sin sociala förmåga. De skapar harmoniska och ofta långvariga relationer och blir sällan nöjda om de inte känner att hela gruppen är delaktig och nöjd. De Gröna är i flera avseende typiska gruppmänniskor, vilket bl.a. märks på deras intresse för föreningsliv och olika sociala gruppaktiviteter. De Gröna är behärskade servicemänniskor som mer än gärna lyssnar på allas åsikter. De visar stor respekt för andras idéer och tankar och tar sällan strid när deras egna synsätt kolliderar med andras. Det är en av flera förklaringar till att de Gröna är mycket goda lyssnare. För dem finns inget egenintresse i att ständigt ta till orda och göra sin stämma hörd. De väntar ofta på sin tur och skulle de inte få ordet, tar de sällan strid. Vad som ofta gör de Gröna uppskattade är deras goda förmåga att lyssna, att vara personliga, att känna och att uppträda avspänt. De visar hänsyn och respekt och kan ofta på ett skickligt sätt skapa trygghet och trivsel omkring sig. Detta gör de Gröna mycket lämpliga för alla former av serviceyrken och positioner där människor möts på olika sätt. Snabbt etablerar de Gröna sociala nätverk som de sköter om. Ett bra exempel är deras förmåga att under lång tid upprätthålla kontakten med gamla klasskamrater eller lumparkompisar. Det är ofta de Gröna som kallar till 30-årsjubileum eller klassfest! De Gröna är beroende av stabilitet i tillvaron och detta gör dem särskilt känsliga för förändringar som de inte själva skapat eller kan påverka. I tider av oro, sociala omvälvningar och förändringar på arbetsmarknaden, känner de Gröna sig mer utsatta än de Gula och Röda. Med viss reservation kan man påstå att de Gröna är rädda för förändringar om de inte förstår anledningen till och syftet med förändringen. Om de inte inser att förändringar oftast är nödvändiga och ofrånkomliga, blir de gärna försiktiga, passi- Dax Personalutveckling AB/www.daxpersonal.se 2011-03-20 5

va, konfliktobenägna, osjälvständiga och tvekar att fatta beslut, trots att detta kan drabba dem själva. Deras behov av trygghet blir då ännu mer påtagligt och de blir inte sällan rent av aktiva i sin kamp mot förändringen. I sitt sätt att kommunicera under sådana förhållande blir de ofta långsamma, otydliga och samtidigt krävande. Typiska yrken som Gröna gärna väljer är poliser, läkare, alla former av vårdpersonal, lärare, specialister av olika slag, och personalchefer. Flera undersökningar visar att poliser ofta tillhör de Gröna. De motiveras av att göra en social insats för andra människor och känner sig trygga i den yrkeskår de tillhör. Poliser väljer också ofta sitt yrke på grund av att de har en eller flera anhöriga som också valt polisyrket. Samma gäller sannolikt också för människor i vården. De Blå Analytiska. De Blå är analytiska, fårordiga, logiska, kvalitetsmedvetna och ofta en smula reserverade och skeptiska i sin framtoning. De känner en trygghet i det formella och uttrycker sig gärna skriftligt. Viktigast för de Blå är fakta. Det som inte går att mäta, väga, förpacka, avbilda eller distribuera, ställer de sig ofta skeptiska till och tveksamma inför. De vill att saker och ting skall vara begripliga. Om inte, skall man åtminstone kunna utforska och få fram fakta. De Blå känns igen på sitt ordningssinne, sin struktur i tänkandet och deras kvalitetsmedvetande. De ställer inte extrema kvalitetskrav, men de produktlöften som de fått, anser de Blå att man skall infria. En positiv sida hos de Blå är förmågan att lyssna konstruktivt och det gör dem till skickliga fredsmäklare och goda förhandlare. De kan analysera en konfliktsituation utan att bli personligt involverade och sedan leverera strukturerade och väl genomtänkta förslag till lösningar. Ofta blir deras kommunikation tydlig, faktabaserad och en smula omständlig. Men när de framför sitt budskap är de oftast pålästa och lämnar inte något åt slumpen. I detta avseende är de Blå de Gulas absoluta motsats. Till skillnad från de Gula, tänker de Blå först och talar sen. Yrkesskicklighet är typiskt för de Blå. De sätter sig in i sina arbetsuppgifter, även om det ibland kan ta lång tid, och blir sedan skickliga i det yrke de valt. Därtill kommer en stark lojalitetskänsla som kan medföra att de Blå ofta stannar länge på en och samma arbetsplats eller inom samma yrke. I likhet med de Gröna är de Blå inte entydigt positiva till utveckling och förändring. När de likväl utsätts för stora förändringar, kräver de mycket specifika och trovärdiga förklaringar för att de skall acceptera förändringen. Får de inte goda argument, har de en tendens att bli mer formella, byråkratiska, regeltolkande, envisa och oengagerade. De blir rädda för att misslyckas, vilket i sin tur kan innebära att de avstår från att försöka. Ibland kan man uppleva att de Blå i tider av förändring och osäkerhet har en tendens att inte bli färdiga förrän alla fakta finns på papper och det i sin tur leder till att de aldrig blir färdiga. De yrken som de Blå väljer speglar deras beteende. Forskare av olika slag, psykologer, ekonomer, revisorer, analytiker, civilpiloter, officerare och virkesmätare. En studie visar att drygt 80% av alla fast anställda officerare i den svenska armén har blått som sin starkaste färg. Det är kanske förklaringen till att man ibland tillskriver officerare uttrycket: Om inte kartan stämmer med verkligheten, är det kartan som gäller!. Vill Du veta mer? Göra en profilanalys? Eller ställa frågor om hur man kan använda profilanalysen som ett hjälpmedel i både den personliga utvecklingen och organisationsutvecklingen? Kontakta Dax Personalutveckling AB Århammar, 611 97 Stigtomta. Telefon 0155 210 210. Mobil 0708 200 675. E-post: info@daxpersonal.se Webbsida: www.daxpersonal.se Dax Personalutveckling AB/www.daxpersonal.se 2011-03-20 6