1 Den finlandssvenska skolans nivå Michael Uljens Med anledning av den pågående diskussionen om den finlandssvenska skolans nivå i relation till den finska skolan, presenterar jag nedan några synpunkter på möjliga orsaker till resultaten. Jag vill bidra till att den allmänna diskussionen inte skall stanna på oförtjänt naiv och förenklad nivå. Den svenska skolan förtjänar bättre än så. En del av detta publicerade jag i Vbl i november 2010. ---- I en nyligen publicerad rapport från Utbildningsstyrelsen (November 2010) hävdas att finlandssvenska barns kunskaper i matematik i åk 6 är sämre än på finskt håll. Många undersökningar har visat på samma sak. Som prefekt vid pedagogiska fakulteten delar jag givetvis den oro som kommit till uttryck bl.a. i Vbl. Den finlandssvenska skolans sak är allas vår angelägenhet. Resultaten bör självklart erkännas men också tolkas sakligt. Vi kan identifiera åtminstone följande fyra problem i frågan: a) att startnivån i matematik i åk 3 är lägre i de finlandssvenska skolorna än i de finska skolorna, b) att det finns en skillnad mellan finska och svenska elevers kunskaper i matematik i åk 6, c) att variationen inom den svenskspråkiga befolkningen är stor på det sättet att österbottniska och åländska ungdomar återfinns i den lägre ändan av skalan och d) att skillnaderna mellan språkgrupperna verkar vara störst i slutet på lågstadiet i åk 6 men minskar till åk 9 och studentexamen. Lärarutbildningen. Hur agerar PF i frågan? Vid fakulteten tillsattes omgående en specialistgrupp som närmare analyserar rapporten. En av författarna från UBS inbjöds till diskussion. PF samverkar också med Utbildningsstyrelsen i satsningar på fortbildning. Vi analyserar studentmaterialet i lärarutbildningen och professorerna har redan diskuterat antagningskriterierna. Åbo Akademis rektor Jorma Mattinen har beviljat ett doktorandstipendium i syfte att förklara hur skolans ledarskap och lärarskap samvarierar med elevprestationer. Flera projekt vid fakulteten bearbetar på olika sätt frågorna. Men hur tolka resultaten? En förklaring som anförts är studentmaterialet i lärarutbildningen. Söktrycket till den svenska klasslärarutbildningen är dock erkänt högt, om än inte lika högt som till den finska sidan, likväl unik i internationell jämförelse (197 förstahandssökanden till 64 studieplatser). Även i ÅA-intern jämförelse är det fråga om en populär utbildning med framstående studenter från gymnasierna. Av de antagna till lärarutbildningen är 50% icke-österbottningar. Överlag skriver färre svenska studenter lång matematik i våra gymnasier. Resultaten från test av nyantagna lärarstuderandes kunskaper i matematik visar inte på bästa tänkbara resultat. Strukturellt och innehållsligt är lärarutbildningen likadan över språkgränsen. Granskare för pro gradu arbeten från finska universitet används när tillfälle ges. År 2008 tilldelades fakulteten pris för landets bästa avhandling pro gradu i pedagogik. Som tidigare professor i ämnet och nuvarande docent är jag välbekant med utbildningsnivån vid Helsingfors
2 universitet både forskningen och examensabeten. Doktorsexamina vid PF följer samma internationella praxis som i hela landet. Det har blivit vanligare att dr-avhandlingarna publiceras vid utländska förlag. Pedagogiska fakultetens representanter är ofta anlitade som vägvisare för den övriga nordiska lärarutbildningen och åtnjuter ett högt anseende. Lärarutbildningen i Vasa har under åratal spänt bågen till det yttersta för att leverera kompetenta lärare i och för hela Svenskfinland. Och det har PF verkligen också gjort. Allra minst har Svenska Österbotten drabbats av lärarbrist här finns garanterat goda lärare men prestationerna är inte de bästa. Skolan. Den nya undersökningen, liksom en del tidigare, visar att elever till obehöriga lärare inte presterade sämre än elever till behöriga lärare. Läs det en gång till: elever till obehöriga lärare presterar inte sämre än elever till behöriga lärare Obehöriga lärare saknar oftast bara någon del av studierna för att nå formell behörighet. Resultaten bör ha en lugnande effekt bland föräldrarna. Överraskande framkom ett negativt samband mellan graden av samarbete med förskolan och matematisk kunskapsutveckling. Är samarbetet inte av godo? Anpassar den finlandssvenska skolan sin undervisning till förskolan och sänker därmed ambitionsnivån? I de finska skolorna fanns inget alls samband mellan skolframgång och graden av samarbete med förskolan. Eventuellt kan frågor som dessa förklara varför språkgruppsskillnader kan identifieras redan i åk 3. Specialpedagogik. Hittar vi orsaken i specialpedagogiska åtgärder? Det har antytts att resultaten kan bero på att flera elever i den finska skolan får sin undervisning i specialklass och därför inte ingår i den grupp som testats. Förklaringen kan vara en partiell förklaring. Av finska elever får nämligen drygt 5% undervisning i specialskola eller specialklass medan siffran för de finlandssvenska är 2,6%. Svenska elever är mer integrerade i ordinarie undervisning. Statistik från 2009 visar att av alla elever som tar del av specialundervisning i Österbotten är 71% integrerade (nationellt medeltal 52%), medan 29% får undervisning i specialgrupp eller specialklass (nationellt medeltal 48%). Tekniskt slår tillvägagångssättet ut i lägre medeltal. De i Hbl anförda spekulationerna om speciallärarutbildningens nivå och de utexaminerade lärarnas kvalitet är således ogrundade, ganska fult insinuanta och tyder egentligen bara på en outvecklad förståelse av en komplex problematik. Gällande antal doktorer som lärare inom specialpedagogiken kan noteras att PF inte kunnat anställa alla de doktorer som sökt om tjänst vid fakulteten, en del p.g.a. bristande kompetensprofil, andra p.g.a. bristande resurser. Också senhösten 2010 anfördes i offentligheten ohållbara förklaringar som orsaker till finlandssvenska barns prestationer som sedermera korrigerats. Internationellt sett tenderar minoriteter överlag att uppvisa något lägre matematikkunskaper jämfört med majoritetsbefolkningen. Förklaringen anses vara större fokus på språkundervisning. Knappast en hållbar förklaring då bägge språkgrupper läser varandras språk i skolan.
3 Läromedel. Undersökningen är inte entydig gällande läromedel. En del läromedel som klarade sig bra i tidigare undersökningar, har klarat sig klart sämre i denna undersökning. Läroboksserier fungerar olika för åk 1-3 och åk 3-6. Det har tidigare visat sig att finlandssvenska lärare intar en självständigare hållning till lärarhandledningar jämfört med finska lärare på gott och ont. Det är möjligt att lågstadierna tar sig större frihetsgrader än högstadierna och större friheter än de finska skolorna. Skolans rektor och ledning. För närvarande har vi dåliga insikter i hur skolledningen bidrar till prestationerna i den finlandssvenska skolan. Skolledningen är viktig. Inte minst när det gäller att finna en rätt balans mellan ett helhetsansvar för eleven i en allt starkare prestationsorienterad skolkultur. Hemmet. Hemmets utbildningsnivå och skoltillvända kultur är viktig. I Finland är den effekten mindre än i OECD-länderna. Den skoltillvända kulturen följer hemmets, särskilt moderns, utbildningsnivå. Det är också vanligare i Finland att elever från icke-akademiska hem söker sig till högre utbildning. Ett särdrag för högutbildade finlandssvenska hem är dock att andelen naturvetenskapligt och tekniskt utbildade är lägre än på finskt håll. Med tanke på hemmiljöns betydelse kan det delvis förklara det lägre antalet som skriver lång matte på svenskt håll. Finns andra kulturella skillnader? Viking Brunells PISA-undersökningar visar tydligt att det finns skillnader både mellan språkgrupperna och inom Svenskfinland. Men då man jämför elever från utbildningsmässigt likartade hem t.ex. i Österbotten och Nyland fanns inga skillnader att tala om. Högtutbildade föräldrars barn i Nyland klarade sig ungefär lika bra som högtutbildade föräldrars barn i Österbotten. Mellan den finska och svenska språkgruppen är resultaten likadana som mellan finlandssvenska regioner. Man kan, enligt Brunell, hitta en skillnad i hemmens kunskapskultur och elevernas orientering som följer språkgränsen. De finlandssvenska eleverna tycks inte vara beredda till samma ansträngningar som de finska eleverna. Varför saknas sisun? Avkrävs den inte i skolan? Kanske upplevs den inte som nödvändig man klarar sig ändå? Sverige ordnar nuförtiden rent rutinmässigt högskoleprov på olika orter i Österbotten. Svenska universitet lockar, vilket ju också har sina goda sidor, men undergräver samtidigt den svenska högskoleverksamheten i Finland. Det minskar också på söktrycket till de finlandssvenska högskolorna ju färre österbottningar som söker desto lättare för resten att få studieplats. Om de österbottniska ungdomarna behärskade finskan bättre skulle detta sannolikt öka söktrycket både till både HU:s svenska och ÅA:s studieplatser. Finlandssvenskar företräder delvis en annan bildningstradition. Finlandssvenska elever trivs nämligen bättre i skolan och de tycker att skolan är trivsam. Dessutom har eleverna i den finlandssvenska skolan en positivare syn på matematikämnet. Det kan på sikt vara viktigare. Men det intresset slår dessvärre inte ut i en starkare orientering mot naturvetenskapliga och tekniska utbildningar.
4 En annan språkgruppsskillnad gäller läsandet. Att Finland är ett läsande land gäller dessvärre i mindre grad för Svenskfinland. Finlandssvenska skolelever uppvisar sämre lust att läsa än finska barn. Men. När man jämfört elever från finska och svenska hem där det lästes lika mycket, kunde inga betydande skillnader i elevernas skolprestationer identifieras. Det finns alltså skillnader i kulturellt klimat och orientering mellan språkgrupperna. Det är möjligt att sådana skillnader liksom skillnader i skolkulturer delvis kan förklara skillnader mellan finska och svenska elever i vår region. Och. Trots en mindre läslust kompenseras detta inte av en större orientering mot matematik. Till slut Uppmärksamhet i frågan är nödvändig, men samtidigt bör vi minnas att finlandssvenska elever internationellt sett presterar bra de facto lysande. Därför är det skäl att fråga om prestationsnivån de facto redan är tillräckligt hög och att skolan i den tid som är vår snarare bör satsa på andra personliga och medborgerliga färdigheter och dygder? Det var en ledande ambitionen i det senaste läroplansarbetet. Kanske behöver skolan i Finland mera tänka på att det lika viktigt att våra barn och ungdomar lär sig leva med och av olika slag av mångfald och olikhet? Att de utvecklar en frimodig tilltro till sig själva och sin kultur förenad med en öppen attityd till och naturlig respekt för omvärlden? En enögd effektivitetsfokusering, som riskerar utarma ett kreativt förhållningssätt, kan också drabba skolor och universitet, liksom den verkar har drabbat kronjuvelen Nokia. Inte heller är Sveriges väg med bl.a. sin Kunskapsskola AB vår väg, som bl.a. Fritjof Sahlström för en tid sedan insiktsfullt beskrev i Hbl. Inte heller känner jag till att något annat land är intressserad av den modellen. Däremot finns det i Sverige, liksom också i Norge och på annat håll (ex. Saudiarabien), ett markant intresse för den finländska skol- och lärarutbildningsmodellen. PF:s samhällsuppdrag är mångfacetterat. Det är fråga om många utbildningar varav en del återkommer årligen, andra vart tredje år. Ett resurskrävande system. Och inte alltid särskilt lätt. Därför är det mycket märkligt att så många tycker sig ha rätt att rycka i lärarutbildningen just i tider när koncentration och profilering är central. PF var koncentrerat redan innan detta gjordes till den högskolepolicy den är idag. I Hbl intervjun sa jag att PF inte är en bastion. Vill man slå sönder den helheten (PF) lyckas man nog. Men frågan är vem som egentligen vinner på det? Två yrkespedagogiktjänster till Novia? Lite högskolepedagogik till Åbo? Någon barnträdgårdslärartjänst till Helsingfors? Ämneslärarutbildningen? Trafiklärarna? Studiehandledarna? Klasslärarna? Skall ämnesdidaktikerna fördubblas med halverat studerandetal? Vem skulle betala det kalaset? Redan nu utnyttjar vi våra resurser tvärs över utbildningar för att få det att gå ihop. Det har också visat sig mindre allt mindre viktigt, på många håll, att lärarna får sin utbildning på svenska? Jag återkommer gärna till den frågan vid behov. Avslutningsvis är det viktigt att frågan inte görs till en Nyland-Österbotten konflikt inför stundande riksdagsval, sådana intressen kan finnas på olika håll. Att det finns olikheter i landsändorna vet vi alla, problemen ser också olika ut. Lås oss försöka lösa dem. Och
5 medicinen kan också se olika ut i olika delar av landet. Också Åbo och Åboland dras med sina utmaningar framförallt små årskullar gymnasister (bara ca 500 gymnasister i Åbo och Åboland, jämfört med 3.300 i Nyland och 2.400 i Österbotten). Ett enormt överutbud av studieplatser i Åbo. Hur påverkar det studiemotivationen? Förhöjande? Samarbetet mellan Pedagogiska fakulteten vid ÅA i Vasa och Helsingfors universitet är gott och vi har gemensamt arbetat för att lösa frågorna. Vi både forskar och utbildar tillsammans. Det här är värdefullt i bägge riktningar. När analyserna av det nya, av Kulturfonden finansierade, PISA materialet så småningom blir klart under vårens lopp, får vi på riktigt större insyn i vad detta material de facto kan bidra med som förklaringar. Annan forskning får komplettera. T.ex. den forskning i matematikundervisning vid PF som nu är på väg in i klassrummet med videokameran för att den vägen finna fram till vad som är gynnsamt arbetssätt. Viktigt är i varje händelse att undvika slarviga och oreflekterade förklaringar i för oss alla viktiga och känsliga frågor. Hanterar man en Colt 45:a skall man ha förstånd att inte skjuta från höften, oskicklig hantering är till större skada än nytta. I slutändan tenderar folk med den taktiken att peppra bort en tå eller två på kuppen. På sig själv. Michael Uljens Prefekt Pedagogiska fakulteten Åbo Akademi