Motion ti riksdagen 1988/89:So514 av Rosa Östh m.f. (c) HIV/aids ' Insatserna för att stoppa spridningen av HIV-infektion måste fortsätta med oförminskad styrka. Efter en tid med så gott som dagiga armrapporter och en skarp fokusering på H IV /aids-probematiken tycks debatten devis ha avstannat. Detta får inte föreda någon att tro att faran är över och att utveckingen är under fu kontro. Antaet nyrapporterade fa av smittade stiger stadigt om än i något ångsammare takt än tidigare. T.o.m. den 30 november 1988 var 952 H IV-positiva personer kända. 241 personer hade insjuknat i aids, varav 112 hade avidit. Den moderna medicinska forskningen har på kort tid yckats kartägga viktiga fakta om sjukdomen. Vi har fått ökade kunskaper om sjukdomens spridningsvägar. Vår kunskap om viruset och hur det påverkar människan ökar också ständigt. Trots detta finns det idag inga säkra beägg för ett nära förestående genombrott när det gäer att finna ett vaccin mot HIV eer ett botemede mot aids. Beträffande mede som kan fördröja insjuknande i aids och som kan indra sjukdomssymptomen, ser äget något jusare ut. Idag vet vi att HIV sprids genom sexuea kontakter, genom bod och bodprodukter och från smittade gravida kvinnor ti foster. Därutöver har inga andra spridningsvägar kunnat påvisas. De kända spridningsvägarna innebär att människor ofta stäs inför stora probem. Smittspridning sker oftast via sexuea kontakter. Dagens människor ever därmed i en tid där en av de mest nära och intima kontakter två människor kan ha, kan utgöra ett hot mot ivet. Aa de som ansvarar för informationen om HIV/aids har en ytterst grannaga uppgift där det gäer att informera människor på ett sakigt och korrekt sätt utan att samtidigt medverka ti att sprida rädsa för nära och förtroendefua kontakter människor emean. En sakig och mågruppsanpassad information är det bästa och säkraste sättet att hejda smittspridningen. Informationsinsatserna måste inriktas på att inte bara sprida faktakunskap utan också att åstadkomma förändrade attityder och förändrat sexuet beteende. I informationsarbetet är det angeäget att oika intresseorganisationer engageras. Det är ett vä känt faktum att människor here anammar budskap som ges av personer med vika man känner en samhörighet. Statiga bidrag har sedan en tid tibaka utgått ti organisationernas informationsarbete. Det förefaer emeertid som om restriktiviteten varit onödigt stor när det gäer bevijande av ansag. En stor majoritet av organisationeras ansagsframstäningar har avsagits. Enigt vår uppfattning finns det anedning att åta en större de av 5
informationsmeden komma friviigorganisationerna ti de för att användas Mot. 1988/89 i deras uppysnings- och utbidningsarbete. Detta bör ges regeringen ti So514 känna. Ti de ara viktigaste informationsinsatserna hör de som riktar sig ti skoungdomar. Skoan har i det sammanhanget en centra funktion. En fördjupad information om HI Y/aids bör inte vara en isoerad företeese utan ingå som en naturig de i skoans sex- och samevnadsundervisning. Inte minst viktigt är att uppy ni ng om andra sexuet överförbara sjukdomar inte försummas. Könssjukdomar som camydia, kondyom m.f. sjukdomar kan i sig eda ti ytterst avariga skadeverkningar. men det innebär också att risken för att HIY-smitta överförs ökar. En förutsättning för att skoan ska kunna fuföja sin viktiga uppgift som informatör är att sex- och amevnadsundervisningen fungerar tifred stäande på aa stadier och på aa injer. Likaså är det en förutsättning att skoöverstyresen tiförs de resurser som erfordras för att panerat fonbidningsprogram ska kunna genomföras. Detta arbete måste ske kontinuerigt för att få effekt. Detta bör ges regeringen ti känna. I det här sammanhanget vi vi också peka på betydesen av att det i hea andet, hest i aa kommuner, finns ungdomsmottagningar dit ungdornar kan vända sig med förtroende i aa frågor som rör ex och samevnad, prevention, graviditet, veneriska sjukdornar m.m. Nyinrättade ungdomsmottagningar visar att det ofta finns ett stort uppdämt behov av sådan verksamhet. Fort- och vidareutbidning för yrkesverksam vårdpersona Kommuner och andsting har ansvar för att kontinuerigt genomföra utbidningsinsatser för sin persona. Det är viktigt av fera skä. Des har personaen ett intresse av att genom ökad kunskap uppnå en större säkerhet i kontakten med virusinfekterade patienter, des har patienterna ett sjävkart intre se av ett ändamåsenigt och mänskigt omhändertagande. Det är viktigt att de nya insikter och kunskaper som kommer fram genom forskning och praktisk erfarenhet snabbt kommer de yrkesverksamma ti de. Eftersom det bir at vanigare att ångtidssjuka vårdas i det egna hemmet. kan vi utgå från att detta också kommer att gäa aids-sjuka personer. Det finns därför anedning att särskit beakta det utbidningsbehov som uppkommer för hemtjänstpersonal Testverksamhet Testverksamheten i Sverige är mer omfattande än i de ara festa andra änder. I vårt and betraktar vi testningen som ett viktigt vapen för att bekämpa viruset. Att såsom hittis skett genomföra friviiga tester på utvada grupper i befokningen kan ge en bra uppfattning om smittspridningsmönstret, samtidigt som det ger underag för panerade vård- och informationsinsatser. Det finn därför anedning att fortsätta med sådan verksamhet. Personer som av oika anedningar vi genomgå te t bör uppmuntra ti detta. Att åta testa sig innebär ju att man försäkrar sig om att man inte 6
sprider smitta vidare ti sina medmänniskor. Men eftersom det stäs krav på Mot. 1988/89 den som är smittad, är det också samhäets skydighet att ge de smittade en So514 fugod vård och ett mänskigt och kunnigt bemötande. För att en HIV-test ska kunna bi ett naturigt insag inom a sjukvård måste kompetens- och resursbehoven tigodoses. Det är sjävkart viktigt att aa som åter testa sig kan känna sig säkra på att de fut ut kan åtnjuta det sekretesskydd som sjukvården atid ska erbjuda. Det bör därför underättas för patienter att fritt väja vårdinstitution även utanför det egna sjukvårdsdistriktet. Det från centern i tidigare motion framförda kravet beträffande viss obigatorisk testning har tigodosetts genom riksdagsbesut i samband med nya smittskyddsagen. Det finns nu anedning att med uppmärksamhet föja utveckingen för att säkerstäa att omfattningen av obigatoriska test igger på rätt nivå. Smittspårning Ett viktigt mede för att minska spridningen av H IV-infektionen är smittspårning. Det är en ytterst grannaga verksamhet, som stäer stora krav på utövarna. Det är inte sannoikt att man uppnår bättre resutat genom tvingande reger när det gäer att uppge kontakter. Smittspårning måste istäet bygga på ett förtroendefut samarbete mean den smittade och tjänstemannen där stor hänsyn tas ti den enskides integritet. En viktig ro i det här sammanhanget har smittskyddsäkaren. Han måste kunna ingripa i de fa verksamheten spårar ur och inte bir ändamåsenig. Smittskyddsäkaren har genom den nya smittskyddsagen fått ökade befogenheter och ett utökat verksamhetsområde. När försaget om smittskyddsag behandades i sociautskottet reserverade sig centerns representanter för att smittskyddsäkarna måste garanteras resurser som motsvarar de nya kraven. Vi anser fortfarande att regeringen har en skydighet att föja upp att smittskyddsäkarna i varje än får de mede som krävs för en ändamåsenig verksamhet. Detta bör ges regeringen ti känna. I vissa undantagsfa händer det att smittade måste omhändertas för tvångsvård. Vi anser att vården iksom hittis ska ske på sjukvårdsinrättning. Som vi framhåit tidigare anser vi det inte vara rimigt att vårdbehovet ska omprövas närhest den intagne så begär. För att isoeringen ska kunna hävas måste det finnas anedning att tro att situationen för den intagne varaktigt ska ha förändrats. Det kan inte vara förenigt med den vårdades intresse att prövningen sker sentrianmässigt, viket det finns risk för med nuvarande bestämmese. Detta bör ges regeringen ti känna. Förebyggande arbete Ett förebyggande arbete i oika dear av samhäet är nödvändigt. Inte minst ute på arbetspatserna är det angeäget att sprida kunskap om HIV/aids. Eftersom vi kan förutsäga att många människor kommer att arbeta tisammans med smittade arbetskamrater är det viktigt att informationen hea tiden koppas ti ett aktivt arbete för att stödja och hjäpa de människor som drabbas. De fackiga organisationerna bör här ha de bästa förutsättningarna för att bygga upp den beredskap som är nödvändig. 7 [
Det förekommer att sjukvårdspersona och andra som genom sitt arbete Mot. 1988/89 kommer i kontakt med H IV-smittade, råder dessa att inte berätta på So5 4 arbetspat en om sin infektion. Vi vi inte idag ifrågasätta det berättigade i ett sådant agerande. Det är dock orsakat av den intoerans och rädsa som smittade människor många gånger möter från sin omgivning. Akoho Kun kaperna rörande smittoriskernas ökning vid akohokonsumtion är dåigt beysta. Med vetskap om den stora ro detta spear i spridningen av andra sexuet överförbara sjukdomar finns det anedning att uppmärksamma detta i betydigt högre utsträckning änvad som sker i dag. Vi anser därför att aids-deegationen bör få i uppdrag att i sitt informationsmateria mera beakta den stora fara som föreigger vid smittspridning om kontrahenterna är påverkade av akoho. Akohoens inverkan på omdömet är kart beagt. Kampen mot narkotikan arkoikamissbrukare utgör en s.k. riskgrupp när det gäer spridning av H IV. Inte minst ur den synpunkten är det viktigt att kampen mot narkotika intensifieras. Centerpartiet har under en föjd av år påtaat vikten av en kar och entydig agstiftning på narkotikaområdet. Fram ti i fjo var bruket av narkotika inte traffbart, enbart försäjning och angning. Centerpartiet har under en föjd av år krävt att även bruk av narkotika ka kriminaiseras. Vi har också krävt att påföjden för kon umtion ska vara böter eer fängese. Den agstiftning som drevs igenom i riksdagen 1988 är verkningsös på grund av att fängese saknas i straffskaan. Den ger inte poisen möjighet att aktivt ingripa i dessa ärenden. Centerpartiet har i en partimotion, som vi hänvisar ti, ämnat utföriga försag på narkotikaområdet. Samhäets wrdresurser för missbrukare är het otiräckiga. Fortfarande är det inte ovanigt att en påverkad missbrukare vägras akut vård. Liksom tidigare hävdar vi att sjukvårdshuvudmännens omhändertagandeansvar måste sås fast. Fria prutor debatten om omhändertagande och vård för narkotikamissbrukare har ett anta försag förts fram. Dessa har inte säan motiverats av den förändrade situation som spridningen av HIV eder ti. Frågan om fria sprutor ti narkomaner är inte ny. Redan tidigare har den förts fram som ett sätt att minska spridningen av oika infektiösa sjukdomar. Enigt centerpartiets mening rymmer frågan om fria sprutor ti intravenösa missbrukare fera svåra avväganden. En egaisering av sprutorna, vika är en förutsättning för intravenöst bruk, motverkar enigt vår uppfattning direkt det besut riksdagen tagit angående kriminaisering av narkotikabruk. Ett besut om fria sprutor är knappast heer förenigt med intresset av kara och entydiga reger i kampen mot narkotika. Det är också tveksamt om fria sprutor eder ti att
smittspridningen minskar på avsett vis. Att så kue vara faet anser vi inte Mot. 1988/89 vara karagt i utvärderingen av försöksverksamheten i Lund. So514 Vi har redan i tidigare motion berört frågan om fria sprutor ti -ivpositiva intravenösa mi sbrukare. En sådan verksamhet. som kan motiveras av medicinska skä, förekommer redan idag i begränsad omfattning och under sträng kontro. Ä ven i de faen bör givetvis de största ansträngningar göras för att per onen ka bi fri från sitt missbruk. Detta kan öka hans/hennes möjighet ti en högre ivskvaitet. Missbruk av narkotika förvärrar också -iv-infektionens föropp. Eftersom en proposition i frågan har aviserats har vi inte nu anedning att göra ett sutgitigt stäningstagande. Vi vi emeertid redan nu betona att en verksamhet med förskrivning av rena sprutor inte kan tiåtas bi så omfattande som sociastyresen föresagit. Metadonbehanding Frågan om metadonbehanding av intravenösa heroin mi sbrukare har debatterats under en föjd av år. At ner har kommit att acceptera metadonbehanding då den skett enigt den s.k. Ueråkersmodeen. Centerpartiet städe sig bakom riksdagsbesutet om en utvidgning av metadonprogrammet med det förbehået att arbetet skue bedrivas i nära samarbete med U! eråkers sjukhus och kontinuerigt granskas av ociastyresen. Vi vi i det här sammanhanget upprepa vårt krav på att verksamheten utövas under största kontro. Vi vi avarigt varna för den utvecking som vi idag ser i Danmark och Hoand. Vad som i motionen sagts om kontro bör ges regeringen ti känna. Prostitution De om är prostituerade och samtidigt narkomaner ever på samhäets skuggsida. Få människor utnyttjas på ett så utstuderat sätt som dessa. Det är uppenbarigen inte ovanigt att köparna medvetet utsätter sig för risken att mittas av HIV. Eftersom kunderna ofta har famij utsätter de sina fasta partners för risken att mittas. Kundernas beteende utgör därmed en oacceptabet hög risk för heterosexue smittspridning. Aids-epidemin reser därför nya skä för att prova förutsättningen för att göra det ti en krimine handing att utnyttja pro tituerade. En sådan åtgärd är i detta sammanhang inte i första hand moraiskt betingad, utan en insats för att kydda människor från att bi HIV-smittade. Omhändertagande av smittade och aids-sjuka Av riksdagens besut framgår att vården av H IV/aids-sjuka ska organiseras som en de i kommunernas sociatjänst och i and tingens ordinarie vårdande verksamhet. Denna huvudprincip är riktig. det dagiga arbetet med H IV/aids-patienter uppever dock såvä personaen som de drabbade tora brister. Behovet av ett varsamt och mänskigt omhändertagande är många gånger större än för andra patientgrupper. Fortfarande uppevs sjukdomen av många som något skamigt. Rädsan för 9
att smittas stöter många gånger bort vänner och anhöriga. Många HIV- Mot. 1988/89 smittade beskriver också sin tivaro som ensam och isoerad. Man känner sig So514 utestängd från mänskig gemenskap. Fortfarande har inte heer vårdmetoderna för HIY/aids-drabbade utveckats. Av forsknings- och utveckingsskä finns därför anedning att noga överväga möjigheterna att avdea vård- och omhändertaganderesurser för denna patientgrupp. Detta får dock inte medföra att den övriga sjukvården och kommunernas sociatjänst avstår från vårdinsatser ti HIY-smittade och de som drabbas av aids. Många som har aids kan och bör vårdas i hemmet. De hittis vunna erfarenheterna visar dock tydigt på bristerna i samhäets hemsjukvård. Det är inte ovanigt att möjigheterna att vårdas i hemmet het viar på friviiga insatser från vänner och anhöriga. En aids-sjuk patient kan vara mycket vårdkrävande, särskit i sjukdomens sutstadium. Om även denna patientkategori ska erbjudas hemsjukvård måste samhäet vara beredd att stäa upp med särskida resurser. En möjighet som bör prövas i storstäderna är att anstäa särskid persona för detta. Denna persona ska därmed svara för såvä kommunernas som andstingens vårduppgifter. Vården av HIY-smittade och aids-sjuka måste organiseras utifrån just denna patientgrupps särskida vårdbehov. En sådan vårdorganisation måste kännetecknas av en fexibiitet och anpassningsförmåga. Detta bör ges regeringen ti känna. Friskvårdsprogram för HIV -smittade En HIY-smittad patient har i början av sin sjukdom få sjukdomssymptom. Han/hon kan eva ett rikt och aktivt iv i många år. Förutsättningarna för en sådan sjukdomsutvecking är dock att den smittade för en sund ivsföring. Bruk av akoho, rökning, iksom en feaktig och ofuständig kost påverkar häsotiståndet i negativ riktning. Det är viktigt att den smittade får råd och hjäp med detta. Dispensärsverksamhet Det förebyggande arbetet, smittspårning och vårdande insatser för de människor som drabbades av TBC organiserades på ett särskit sätt. Samhäet byggde upp en dispensärsverksamhet där speciaistutbidad persona hade ett totat omhändertagandeansvar för patienternas vård. Därutöver hade de ti uppgift att sprida information ti amänheten om sjukdomen och att organisera friskvårdsinsatser för att förebygga insjuknande. En iknande verksamhet bör prövas i arbetet med att bekämpa aids. Forskning och utvecking Den närmaste tiden fordras stora insatser för forskning och utvecking. Arbetet med att finna verksamma vaccin och botemede måste fortsätta. Sverige bör samarbeta med internationea forskare för att utnyttja resurserna optimat. Ett område som bör uppmärksammas mer i framtiden är omvårdnadso
forskning för patientgruppen HIV/aids. Vid utarbetande av särskida omvårdnadsprogram och program för friskvård för patientgruppen bör cxempevi de erfarenheter som vunnits vid häsouniversitetet i Linköping tas ti vara. Mot. 1988/89 So514 Aids i tredje värden Aids är idag det ojämförigt största hotet mot människors häsa i hea värden. I den senaste officiea rapporten beräknas antaet aids-fa vara ca 300 000 och antaet HIV-smittade 5-10 mij. För änderna i tredje värden kan aids få föjder som idag är oöverbickbara. I Centraafrika och på de karibiska öarna finns det IG-100 gånger så många fa per invånare än i USA och Västeuropa. För många änder i Afrika kommer aids att få en skrämmande omfattning. Även med effektiva förebyggande insatser måste vi räkna med över mij. aids-fa i Afrika under nästa årtionde. Särskit hårt drabbas barnen i Afrika. Många smittas redan i modersivet och dör tidigt. De överevande kommer att i at större omfattning bi förädraösa genom att båda förädrarna är smittade och avider. Det stora antaet ensamma barn är redan ett stort probem. Nu ökar också smittan i Asien på ett oroväckande sätt. Som exempe kan nämnas att 30% av narkomanerna i Bangkok var smittade i jui 1988. Länderna i tredje värden har inte tinärmesevis de resurser som krävs för att hantera detta enorma fokhäsoprobem. Häso- och sjukvården är i de här änderna i amänhet mycket dåigt utveckad. Vi vi från centerpartiet starkt betona att det finns anedning att i vår biståndsverksamhet prioritera insatser mot HIV/aids i tredje värden. Vi tar även upp detta i vår biståndsmotion. Insatser i storstad Sjukdomen aids har hittis fått sin största spridning i storstadsområdena. Det krävs därför särskida insatser där för att förhindra smittspridning också ti övriga dear av andet. Det igger såedes i hea andets intresse att vi får ti tånd en effektiv smittbekämpning i storstadsområdena. Hittis har också staten tagit på sig en de av kostnadsansvaret för insatserna i dessa områden. Redan i förra årets budgetproposition aviserade föredragande statsråd att ansaget skue dras in från och med 1990. Sociautskottet motsatte sig detta försag och uttaade: "Enigt utskottets mening är det troigt att särskida bidrag från statens sida ti de mest drabbade kommunerna och andstingen kommer att behövas under betydigt ängre tid om arbetet mot aids och H IV ska kunna bedrivas så effektivt som förutsatts från statsmakterna sida. Utskottet anser därför inte att man nu bör åsa sig för en tidsgräns vartefter inga ytterigare statsbidrag utgår. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen ti känna." Riksdagen föjde utskottets försag. Det måste tyvärr konstateras att sociaministern inte har beaktat riksdagens enhäiga besut. I årets budgetproposition uttaar statsrådet att hon inte är beredd att ta stäning ti frågan om statsbidrag för tiden efter 1989. Detta är bekagigt eftersom en ångsiktig panering kräver ett besked från I
regeringens sida. Enigt centerpartiets uppfattning kommer det att finnas Mot. 1988/89 behov av statsbidrag ti storstadskommunerna för ytterigare ett anta år framöver. Detta bör ges regeringen ti känna. So514 Hemstäan Med hänvisning ti det anförda hermtäs. att riksdagen ger regeringen ti känna vad som anförts om inriktningen av arbetet om -IY/aids. 2. att riksdagen ger regeringen ti känna vad som anförts om friviigorganisationernas ro i informa ionsarbetet kring HV/aids, 3. att riksdagen ger regeringen ti känna vad som anförts beträffande resurser för skoinformation om HIY/aids, 4. att riksdagen ger regeringen ti känna vad som anförts om utbidning av vård- och hemtjänstpersona, 5. att riksdagen ger regeringen ti känna vad som anförts om möjigheterna för smittskyddsäkarna att fugöra sitt arbete vad gäer H IV/aids, 6. att riksdagen ger regeringen ti känna vad som anförts om tvång isoerad möjighet att enigt smitt skyddsagen begära att isoeringen ska upphöra, 7. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att i sin information rörande smittspridningen av HIV-viruset beakta sambandet med akohokonsumtion och smittspridningsmönstret. 8. att riksdagen ger regeringen ti känna vad som anförts om sjukvårdshuvudmännens omhändertagandeansvar för aids-sjuka, 9. att riksdagen ger regeringen ti känna vad som anförts om starkt restriktiva vikor för att genom samhäet göra sprutor tigängiga för HV-smittade narkomaner, 10. att riksdagen ger regeringen ti känna vad som anförts om metadon-program m et, [att riksdagen hos regeringen begär att frågan om kriminaisering av de prostituerades kunder ska prövas i enighet med vad i motionen anförts, 1] 11. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för en fexibe vårdorganisation med utgångspunkt från de smittades situation och behov, 12. att riksdagen ger regeringen ti känna vad som anförts om friskvårdsprogram för HIV -smittade. 13. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för ''dispensär" verksamhet för HIV-probernatiken i enighet med det anförda, 14. att riksdagen ger regeringen ti känna vad som anförts om behovet av omvårdnadsforskning för patientgruppen J-iV/aids, [att rik dagen ger regeringen ti känna vad som anförts om behovet av insatser mot HIV/aids i tredje värden.2] 12
15. att riksdagen ger regeringen ti känna vad som anförts beträf- Mot. 1988/89 fande behovet av insatser mot HIV/aids i storstadsregionerna. So514 Stockho1m den 24 januari 1989 Rosa Östh (c) Karin Israesson (c) Ua Titander (c) Rune Backund (c) Göran Engström (c) Roand Larsson (c) Marianne Jönsson (c) Kersti Johansson (c) 1 1988189:Ju631. 1988/89:U227. 13