MILJÖMÄRKT ÅKESSONS TRYCKERI MILJÖMÄRKT ÅKESSONS TRYCKERI Hälsan i centrum Årgång 54 2012 Nr 4 Medlemsblad för Distriktssköterskeföreningen. Utkommer med 4 nummer per år (mars, juni, oktober och december). ISSN 0348-5455 Omslagsbild: istockphoto Ansvarig utgivare: Kristina Hesslund Redaktionskommitté Leila Haapaniemi leila.haapaniemi@distriktsskoterska.se Farideh Jam farideh.jam@distriktsskoterska.se Ylva Wendle Sundbom ylva.sundbom@distriktsskoterska.se Mona Jonsson mona.jonsson@distriktsskoterska.se Prenumerationer: Lisbeth Andersson lisbeth.andersson@distriktsskoterska.se Distriktssköterskeföreningen Ordförande: Kristina Hesslund Krokusvägen 14, 416 76 Göteborg Telefon: 0702-14 78 99 kristina.hesslund@distriktsskoterska.se Vice Ordförande: Annika Wall Stockholm Telefon: 0739-01 51 79 annika.wall@distriktsskoterska.se Kassör: Lisbeth Andersson Pilgatan 8, 521 30 Falköping Telefon: 0515-123 02 bostad lisbeth.andersson@distriktsskoterska.se Postgiro: 53 13 84-6 Bankgiro: 616-8991 Medlemsavgift 240: (Studerande/pensionär 100: ) Om Du vill bli medlem i, eller önskar utträde ur Distriktssköterskeföreningen, skall Du anmäla detta till föreningens kassör i Ditt län. Se adressförteckning på hemsidan, www.distriktsskoterska.se Annonser: Mediahuset i Göteborg AB Helen Semmelhofer 415 02 Göteborg Telefon: 031-707 19 30 www.mediahuset.se Layout: Peo Göthesson Tryckt hos Åkessons Tryckeriaktiebolag, Emmaboda. Tel. 0471-482 50. MILJÖMÄRKT ÅKESSONS TRYCKERI LICENSNUMMER 341093 Innehåll 2 I Fokus 3 Årets distrikssköterska 5 AVC varför de? 7 Höstmöte DSF Bohuslän 8 ILCO vad är det? 10 Ökad aktivitet bland äldre bra för hjärnan 11 Lämnar vi inkontinenspatienterna i sticket? 15 Specialistsjuksköterskans dag 16 Hypertoni högt blodtryck 17 DSF Hallands höstmöte 19 Rapport från AMNIS 20 Yoga och meditation hjälper patienter med hjärntrötthet 21 Nytänkande i vården om hjärtsvikt 22 Sårvård är komplicerat 23 Tobaksvanor 25 Möte med nationella amningskommittén NAK 26 SENIORHÄLSAN en ny funktion på vårdcentraler i Göteborg 28 Att möta sorg 30 EVMA Sårbehandling i Europa 32 Döva om sjukvårdsrådgivning via telefon 38 Välbefinnande är möjligt 40 Systematisk kompetensutveckling i primärvården 41 Besök på Mediahuset 43 Bokrecension Motiverande samtal 44 Styrelse och redaktionskommitté DSF LICENSNUMMER 341093 LICENSNUMMER 341093 www.distriktsskoterska.se
I Fokus Vår kompetens är användbar och viktig i så många olika sammanhang och arbetsuppgifter Hösten har gått fort och vi närmar oss julen med stormsteg. Det känns som det var igår vi hade ordförandedagar i Uppsala men när den här tidningen kommer ut har det gått nästan två månader sedan dess. Jag upplevde att det var bra att dagarna mest fokuserade på föreningens arbete den här gången. Det är så sällan jag träffar er i de lokala styrelserna och era tankar och åsikter är väldigt viktiga för oss i riksstyrelsen. Vi ska ju helst jobba mot samma mål både lokalt och nationellt. I vårdvalet har distriktssköterskan ofta tappats bort. Det är tyvärr kanske inte alltid så konstigt hur ska beslutsfattarna veta vilken skillnad en distriktssköterska gör när vi knappt själva kan beskriva vad vi gör? Vi måste som förening fortsätta att arbeta med att synliggöra vårt arbete och visa att vår kompetens gör skillnad! Vi kan inte få tillbaka den gamla distriktssköterskan hur gärna vi än vill. Jag tror att vi istället måste hitta den nya distriktssköterskans roll. Vår kompetens är användbar och viktig i så många olika sammanhang och arbetsuppgifter. Det gäller bara att vi syns och talar om vilken bred kompetens vi har. Jag tror att ett sätt att synliggöra oss kan vara att vi syns mer i sociala medier det är där våra unga blivande kollegor finns. Fler medlemmar behövs, framför allt unga och nyutbildade. Det är de som ska föra vårt arbete vidare och förhoppningsvis vårda oss i framtiden. Vi har idag en hemsida och en grupp på Facebook. Några av oss har även lite trevande skaffat ett Twitterkonto men ingen är så aktiv än så länge. Tänk om vi på kommande distriktssköterskemöten skulle våga börja Twittra under #distriktssköterska! Ni som finns på Facebook gå med i distriktssköterskeföreningens grupp! Ju fler vi är där desto mer syns vi. Försök att hålla era hemsidor uppdaterade och ta bort allt som är inaktuellt. Det kan också vara bra att det händer något på sidan emellanåt kan räcka med att en bild byts ut eller att något nytt skrivs dit. Är sidan förändrad sedan förra gången man besökte den tror jag det är större chans att man går in där igen. Vi har ju dessutom mycket information och dokument som kan laddas ner. Jag skulle även önska att vi hade uppdaterade mailadresser till alla medlemmar. Det är så mycket enklare att snabbt få ut information och förfrågningar den vägen dessutom är det både billigare och snabbare än med brev. Ni kan göra på två sätt: 1. Uppdatera era adressuppgifter på Vårdförbundet så att rätt mailadress finns i ROBIN. 2. Skicka ett mail till mig från den mailadress ni läser och skriv vilken lokal förening ni tillhör. Jag ser fram emot att få en överfull mailbox! Nästa vår kommer vi att ha kongress i Uppsala universitetsaula under temat Distriktssköterskans vardag och framtid. Tyvärr hann inte programmet bli helt klart till detta nummer men det kommer att läggas ut på hemsidan inom kort, www. distriktsskoterska.se Boka redan nu in den 25-26 april! 2013 års fullmäktige kommer att bli den 27 april. Avlutningsvis vill jag önska er alla GOD JUL och GOTT NYTT ÅR! Kristina Hesslund Ordförande för DSF i Sverige kristina.hesslund@distriktsskoterska.se 2 Hälsan i Centrum 4 12
DSF Hälsan i Centrum gratulerar Årets distriktssköterska Marita Palm Ankarman, Stora Trädgårdsgatans Hälsocentral, Västervik Marita har arbetat på BVC, läkarmottagning samt med distriktssjukvård. Har arbetat mycket med inkontinens och har utarbetat en handlingsplan gällande inkontinens. År 2009 deltog hon i ett förbättringsprogram inom ett projekt som heter varje dag lite bättre där distriktssköterskor från fem vårdcentraler i Kalmar län tillsammans med två läkare gjort ett nytt vårdprogram gällande inkontinens. Hon blev nominerad till årets distriktssköterska av sina kollegor i nätverket. Ett stort grattis säger vi till Marita och hoppas att vi får läsa mer om henne och hennes arbete i nästa nummer av Hälsan i Centrum. Redaktionskommittén Annons Hälsan i Centrum 4 12 3
Annons
PRAKTIK AVC varför de? Under 2011 inrättades fyra Akademiska vårdcentraler (AVC) i Stockholms läns landsting. De fyra finns på vårdcentralerna; Liljeholmen, Hässelby- Akalla, Gustavsberg och Jakobsberg. Behöver vi akademiska vårdcentraler? Duger inte vårt jobb? Vi som känner våra patienter, vi vet vad de behöver och vill ha, vi kan vår hemsjukvård? Varför ska vi pådyvlas akademisering? (Akademisering vilket fånigt ord! ) Ovanstående kommentarer möter jag ofta från kolleger i primärvården. Kommentarer som speglar inte bara en förändringströtthet utan också känslor av att nu vill jag ha arbetslugn och arbetsro, inte tvingas till fler eller nya uppgifter, och framförallt vill jag inte ha mer måsten som innebär mer dokumentationskrav eller mer tid framför datorn. AVC, det går nog snart över. Säkert ett påhitt från nån som inte har jobbat praktiskt på länge. Vi tar det lugnt så går det nog över! Jag har full förståelse för ovanstående farhågor och synpunkter. Men AVC går inte över. AVC är en satsning där politiken, högskolorna och vårdproducenthuvudmannen är eniga. Man har slutit avtal om AVC. AVC ses som en förutsättning om vi ska klara av att leva upp till planerna för Framtidens hälsooch sjukvård. Stockolms läns landsting, Karolinska Institutet, de tre enskilda högskolorna, Sophiahemmet, Röda Korset och Ersta har slutit avtal om att AVC ska genomföras. Idag är det fyra AVC i Stockholms läns landsting. 2013 ska det inrättas fyra till. Idag är det Stockholms sjukvårdsområde som basar över AVC-erna men privata vårdcentraler kan också bli AVC. Driftsformen är inte det viktiga. Det viktiga är att man vill arbeta med att evidensbasera primärvården samt att vilja vara ett nav för nätverk för kolleger och studenter. Tanken är att alla vårdcentraler i en snar framtid ska vara knutna till ett AVC, därför är det viktigt att AVC-erna är geografiskt utspridda över hela länet. Eva Henriksen Arbetar vi evidensbaserat? Tempot är högt i primärvården idag. Vårduppdraget är hårt styrt av avtal och tid är en bristvara. Så varför slösa tid på att inrätta AVC. Varför slösa tid med tjat om evidens? Det är just därför. Vi måste bli klokare med vår tid och våra insatser! Vi måste bli bättre på att följa upp och utvärdera det vi gör i vardagen och bli bättre på att använda moderna forskningsresultat i vårt praktiska arbete. Vi måste evidensbasera vårt jobb och bli bättre på att konsumera evidens. Mer kunskap betyder inte mer dokumentation utan snarare tvärtom. Vet jag hur jag ska dokumentera blir det kortare och mer koncist. Tar inte så mycket tid. Om vi ska klara av vårduppdraget framöver så måste vi syrror använda vår tid klokare, och, vi måste kunna visa på det vi gör. Jag får ofta kommentarer som; att det syns när vi sjuksköterskor INTE gör vårt jobb, men det syns inte när vi GÖR det. Vi är helt enkelt för dåliga på att tala om omvårdnadens betydelse och pris. Här kan AVC bli ett lyft för oss. AVC kan bidra till att verkligen visa på betydelse av att ha välutbildade distriktssköterskor i primärvården. AVC kan bli den plattform vi behöver! Därför uppmanar jag alla distriktssköterskor att ta chansen att engagera sig i AVC. Ta för er, visa på betydelsen av att ha just distriktssköterskor i primärvården. Att evidensbasera distriktssköterskors arbete. Tanken med AVC Idag vet vi att det tar lång tid för ny forskning att bli till praktisk handling. Om det alls går. Forskning tas ju fram i särskilda miljöer och sammanhang och kan inte direkt översättas i praktisk handling. Forskningsresultat måste tolkas och testas i praktiken, något som vi inte hinner eller kan göra när vi arbetar i vardagen. Här kan AVC hjälpa till. AVC kan vara en teststation för nya metoder och sätt att arbeta. AVC innebär att forskare kommer ut i primärvården. Centrum för allmänmedicin, Cefam, är här engagerade i alla fyra AVC. En senior forskare från Cefam är knuten till varje AVC. På AVC ska man både kunna arbeta kliniskt och forska. På ett AVC ska forskare bedriva sin forskning, inte som idag, på universiteten utan nära kontakt med praktiken. Tanken med AVC är just att kombinera forskning och praktisk arbete i primärvården för alla yrkesgrupper. Vi behöver fler distriktssköterskor som utvecklar omvårdnaden i primärvården och som forskar utan att vara tvungna att lämna sitt praktiska arbete. Kombinationstjänster/uppdrag håller på att tas fram. Alla vårdcentraler ska knytas till ett AVC. AVC är ett nav för nätverk. En samlingsplats, fysiskt eller virtuellt, för möten, seminarier, kunskapsutveckling och kunskapsdelande mellan olika vårdcentraler och yrkesgrupper. I professionsgrupper eller interprofessionellt Hälsan i Centrum 4 12 5
PRAKTIK oavsett huvudman, d.v.s. om vårdcentralen är privat eller landstingsdriven. Forskning och kunskap ser inte till huvudmannen. Målet är en mer evidensbaserad och patientsäker primärvård. Primärvården måste också bli bättre på att attrahera nya medarbetare! I planerna för Framtidens Hälso- och Sjukvård (SLL, 2011) poängteras hemsjukvård och öppenvård som den verkliga basen i sjukvårdssystemet. Betydligt fler patienter än idag kommer att vårdas i sina hem. Vårdtider på sjukhus kommer att vara ännu kortare än idag. Den mesta vården ska bedrivas i primärvården. Därför behöver vi visa dagens studenter att framtiden är i primärvården. Vi måste bli bättre på att handleda våra studenter, vi måste göra bättre reklam för att primärvården är där utveckling och karriär sker. En tanke med AVC är att här ska studenter få den bästa verksamhetsförlagda utbildningen, VFU. Den ska vara så spännande och inspirerande att studenter väljer primärvård som sitt framtida arbetsfält. För att detta ska ske måste alla vi som arbetar i primärvården bli bättre på att ta hand om och handleda våra studenter oavsett studentkategori. Tiden när man hade en handledare och en student är förbi. I dagens och framtidens VFU måste vi vara beredda på att kunna handleda olika studentkategorier och flera studenter samtidigt. Därför måste vi lära oss att handleda interprofessionellt 6 Hälsan i Centrum 4 12 (IPL, eng. Interprofessional Education, IPE. IPE är det uttryck som oftast används). AVC satsar på att stärka alla som arbetar i primärvården i IPE. Om vi ska kunna samarbeta i arbetslag i framtiden så måste man också få chansen att träna samarbete som student, tanken bakom IPE. I utveckling av IPE stödjer Centrum för klinisk utbildning, CKU alla AVC. Vi som arbetar i vården idag tänker inte på är att studenterna idag inte går samma utbildning som vi gick på -70-80-90-talet. Högskolans vårdutbildningar är idag annorlunda. Både den teoretiska och praktiska utbildningen har utvecklats och förändrats. Därför kan vi inte handleda som tidigare. Vi måste förstå högskolans mål i olika stadier av utbildningarna och vilken målsättning varje student har med sin VFU, därför kommer lärare från högskolorna till AVC. Betydlig mer kliniska examinationer görs idag mot förr. Högskolorna och praktiken måste samverka, annars finns det en stor risk att studenter skräms bort eller väljer bort primärvården när de märker att teori och praktik inte synkat sitt budskap. Alla som arbetar på AVC ska han handledarkompetens. Här är CKU en viktig part. Magisterexamen ingår idag i specialistutbildningen till distriktssköterska och för att handleda studenter på magisternivå måste man i princip ha en magisterutbildning. AVC arbetar för att underlätta så att fler distriktssköterskor som idag arbetar i primärvården ska kunna ta en magister utan att behöva betala med fritid eller ta tjänstledigt. KTC Ett kliniskt träningscentrum finns på Jakobsbergs AVC. Där kan studenter och alla som arbetar på AVC träna praktiska moment på simulatorer och i lugn och ro i egen takt. Det kan ju hända att man får en patient i hemsjukvården som har en apparat som man inte har sett eller tränat på. Då kan det vara skönt att träna i KTC-miljö innan man står ensam hemma hos patienten. På KTC tränar studenter praktiska moment interprofessionellt. Nå behöver vi distriktssköterskor AVC? Ja. Vi behöver att akademin kommer ut i praktiken, till oss i primärvården. AVC är en fantastisk chans för att synliggöra och evidensbasera distriktssköterskors arbete. En chans till kompetensutveckling och karriär. En chans till att fler studenter väljer att bli distriktssköterska. Handen på hjärtat, i takt med vad man brukar säga: en åldrande befolkning,(som även inkluderar många av oss, vi är många som kommer att gå i pension de närmaste tio åren) så behöver vi nya medarbetare. AVC går inte över! AVC är här för att stanna. Det är klart att vårt jobb duger idag, men är det säkert att det duger för morgondagens krav och patient? Det pågår många spännande projekt på de fyra AVC-erna idag och nya idéer kläcks hela tiden. Det finns mycket att engagera sig i och många spännande utmaningar. Den viktigaste tanken med AVC är att inspirera till nytänkande, att våga pröva nytt samt att utmana det gamla. På AVC är inga idéer dumma eller fel. Här får vi tänka utanför ramarna, vilt och fritt. Kom och testa dina idéer! Jag välkomnar alla distriktssköterskor till AVC. Det pågår förstås mycket mer på de fyra AVCerna än vad jag skrivit om i denna artikel. Ta kontakt med ditt närmaste AVC! Ta chansen till utveckling! Eva Henriksen sjuksköterska, Med dr Jakobsbergs Akademiska vårdcentral eva.henriksen@sll.se
LOKALFÖRENINGAR Höstmöte DSF Bohuslän Thorskogs slott Nästan 40 medlemmar samlades då DSF Bohusläns höstmöte genomfördes på Thorskogs slott. Kvällen inleddes med supé och övergick efter en produktinformation till kvällens föreläsning. Bland de inbjudna var för första gången även DSF Göteborgs lokalförening. Thorskogs slott byggdes 1892 av varvspatron Petter Larsson och har huvudsakligen använts som privatbostad fram till 1986 då de nuvarande ägarna köpte det slumrande slottet och förvandlade det till den rofyllda oas det är idag, med både hotell och restaurang. Två säsonger av Stjärnorna på slottet har spelats in på slottet. Höstmötets föreläsning hölls av Rebecka Wagner, legitimerad psykolog och verksam inom öppenpsykiatrin i Älvängen. Hon föreläste och guidade om Mindfulness, en av grunderna i den Buddhistiska filosofin och psykologin. Mindfulness handlar bland annat om medveten närvaro. Forskning har visat att man redan efter åtta veckors meditationsträning kan se minskade stressrelaterade besvär samt att återfall till depression förebyggs. Elisabet Blackburn, nobelpristagare 2009 har funnit data som tyder på att mindfulness kan förlångsamma cellernas och kanske också människans åldrande. Rebecka Wagner återkom ofta till andningsankaret och acceptans under sin föreläsning. Andningen används för att vända uppmärksamheten inåt och att vi genom detta uppmärksammar våra tankar och känslor, så vi lär oss förstå hur vårt sinne påverkar oss. Acceptans innebär att vi accepterar både negativa och positiva tankar. Genom att göra detta blir vi mindre dömande, både mot oss själva och mot andra. Styrelsen ser det positivt att medlemmar från hela Bohuslän engagerar sig och medverkar trots långa färdvägar och även att DSF Göteborgs lokalförening gjorde föreningen sällskap. Nästa möte är planerat att hållas den 14 april 2013. Mer information publiceras på hemsidan. Stanna upp, Observera, Acceptera, Släpp taget. Lev i nuet! (Mindfulness) Årsmötet inleddes med en njutningsfull tvårätters supé som GlaxoSmithKline, GSK, stod för. Siw och Anna från GSK höll produktinformation om Alvedon 665 då supén var avslutad. Annja Göransson Distriktssköterska DSF Göteborg Nutritionseftermiddag Distriktssköterskor i Göteborg, boka redan nu in 13 mars 2013 då vi planerar en Nutritionseftermiddag på Norges hus. Håll utkik på hemsidan för anmälan! Hälsan i Centrum 4 12 7
ILCO ILCO vad är det? Jag heter Marianne Edström och är ordförande i ILCOs lokalförening Göteborg, Jag fick i uppdrag av redaktionskommittén för Hälsan i Centrum att skriva om ILCO. Alla vet inte vad ILCO är så vi delger gärna er läsare om vad det står för. ILCO, Riksförbundet för stomi och reservoaropererade, bildades 1965 och är en ideell intresseorganisation. ILCOs uppgift är att bistå alla med en sjukdom eller missbildning i urinvägar och- /eller tarmsystem oavsett om de för närvarande är stomi-/ reservoaropererade eller inte och naturligtvis även alla närstående och övriga intresserade. ILCO har idag en mycket omfattande verksamhet och den centrala delen leds av förbundsstyrelsen. För lokal verksamhet finns 21 länsföreningar och ett flertal lokalföreningar. ILCO har ca 5 000 medlemmar. På förbundsnivå arbetas det för att bl.a. påverka myndigheter så att beslut som fattas förbättrar medlemmarnas situation. Det finns många olika anledningar till varför man får en stomi eller reservoar, t.ex. cancer, inflammatoriska sjukdomar eller missbildning i tarm eller urinsystem. Det finns fortfarande fördomar i samhället vad gäller avföring och urin. Detta vill vi i ILCO bekämpa. Att vara stomiopererad är ingen katastrof som många tycks tro. Det är ett annat sätt att leva. ILCO-förbundets barn- och familjeverksamhet Varje år anordnas ett läger i Karlskoga för barn och familjer där barnet är fött med en missbildning i tarm och-/eller urinorgan eller missbildningar som kan leda till en stomi. Det är mycket viktigt att barnen får ha kul och att familjerna träffas och umgås med andra familjer som är i samma situation. För barn och ungdomar mellan 10 18 år anordnas varje år ett läger på Barnens ö utanför Norrtälje. Där är det absolut föräldrafritt. Ledare är medlemmar i ILCO. De flesta ledarna har själva varit med på lägren och är stomiopererade. ILCOs Unga Vuxna, mellan 18 35 år, är även de en del av ILCO. De arbetar bl.a. med att informera och förmedla medlemmarnas behov gentemot samhället och sjukvården. 8 Hälsan i Centrum 4 12
ILCO IBD-projekt. ILCO samarbetar med Mag- och tarmföreningen och driver ett 3-årigt projekt som riktar sig till tonåringar med IBD (inflammatoriska tarmsjukdomar). Medel har beviljats från Allmänna arvsfonden och ett flertal möten hålls under år 2012. ILCO samarbetar även med de nordiska stomiföreningarna. ILCOs internationella verksamhet sträcker sig även utanför Nordens gränser. ILCO har t.ex. hjälpt till att starta en förening i Zimbabwe, ILCO Zimbabwe Trust. På läns- och lokalnivå arrangeras medlemsmöten, föreläsningar med läkare och resor för att alla skall få ta del av gemenskapen och umgås med andra i liknande situation. Informatörer reser runt och informerar om stomi, för elever på vårdskolor. Lärarna är mycket tacksamma och eleverna lyhörda och uppmärksamma. Östra Sjukhuset i Göteborg önskade samarbete med ILCO och en besöksverksamhet startades. Detta betyder att nyopererade stomipatienter ges tillfälle att träffa utbildade medlemmar i ILCO som levt en kortare eller längre tid med stomi. Att få vara ett komplement till sjukvården känns mycket bra och är givande för oss och patienterna är nöjda. Vår förhoppning är att besöksverksamheten kan starta på fler sjukhus. Världsstomidagen, World Ostomy Day, var en av höjdpunkterna i år och ägde rum den 6 oktober på Scandic Crown i Göteborg. Vart 3:e år arrangeras denna dag som är avsedd att uppmärksamma alla stomiopererade i hela världen. Det internationella temat i år är LETS BE HEARD som ILCO översatt till VI FINNS VILL BLI SEDDA. WOD-dagen var mycket välbesökt av ILCO-medlemmar, anhöriga, sjukvårdspersonal, representanter från stoimibandageföretag m.fl. som deltog i olika workshops och föreläsningar av bl.a. läkare och avslutades med en paneldebatt. ILCOs Unga vuxna hade en mycket uppskattad workshop där de bl.a. visade hur man gör påsar lite mer färgglada, vilket tydliggörs på fotot härintill. ILCOs Unga vuxna målar påsar. Deltagare på Världsstomidagen i Göteborg. ILCOs första stomipris delades ut till professor emeritus Leif Hultén som genom sitt stora engagemang och arbete förbättrat de stomi- och reservoaropererades situation. Professor Leif Hultén tog tacksamt emot utmärkelsen. Hör gärna av er Vi hjälper gärna till. Ytterligare information finns på webbsidan www.ilco.nu Marianne Edström ordförande i ILCO lokalförening Göteborg Rose-Marie Wallenberg ledamot i förbundsstyrelsen Foto: Redaktör för ILCO-bladet Eva Vinkvist Professor Leif Hultén tog emot ILCOs första stomipris. Hälsan i Centrum 4 12 9
LIVSSTIL Ökad aktivitet bland äldre bra för hjärnan Äldre personer som ökar sin fysiska och intellektuella aktivitet får också bättre kognitiv förmåga än förväntat. Det visar ny forskning från bland annat Göteborgs universitet. Sambandet är särskilt tydligt när det gäller problemlösning och mental snabbhet de kognitiva förmågor som normalt försämras mest hos äldre. Det finns stora individuella skillnader i kognitiva förmågor som minne, problemlösning och koncentration bland äldre. Vissa äldre visar mer tydliga försämringar medan andra behåller en god kognitiv förmåga högt upp i åldrarna. Att hitta faktorer som kan förklara denna variation är en viktig pusselbit i arbetet för att skapa förutsättningar för god hälsa och livskvalitet hos äldre. Tidigare forskning har visat att regelbunden fysisk aktivitet som promenader och träning och intellektuella aktiviteter som till exempel läsning och kortspel bidrar till att hålla uppe äldres kognitiva förmågor. Däremot finns det lite forskning om hur förändringar av graden av aktivitet hänger ihop med en förändring i kognitiv förmåga, säger Magnus Lindwall, forskare vid Göteborgs universitet som studerat hur ändrad fysisk och intellektuell aktivitet hos äldre påverkar kognitionen. I två nya studier har Magnus Lindwall och hans kollegor kunnat visa att den kognitiva förmågan påverkas mer av hur nivån på aktiviteten förändras över tid, än vilken nivå de äldre låg på från början. Äldre som minskar sin fysiska och intellektuella aktivitet löper en ökad risk för försämrad kognitiv förmåga, medan de som istället blir mer aktiva visar bättre kognitiv förmåga än förväntat. Effekten av regelbunden stimulation av tankeförmågan via fysisk och intellektuell aktivitet verkar vara en färskvara som kräver underhåll, säger Magnus Lindwall. Effekten av ökad aktivitet verkar också vara störst för de delar av kognitionen som ofta försämras mest hos äldre, som snabbhet, uppmärksamhet och problemlösning. Ökad aktivitet verkar alltså ha störst effekt där den bäst behövs. De två studier som resultaten presenteras i är unika då resultaten baseras på koordinerade analyser av fyra stora longitudinella databaser (tre amerikanska och en svensk), vilket ökar tillförlitligheten och möjligheten att generalisera resultaten. Samarbetet som lett fram till studierna har sin bas i det internationella forskarnätverket IALSA ( Integrative Analysis of Longitudinal Studies of Aging : www. ialsa.org/), ett initiativ för koordinerade samarbeten vid analys av data från longitudinella åldrandestudier. Resultaten har nyligen publicerats i två artiklar (Lindwall et al., och Mitchell et al.,) i ett temanummer om livsstilsfaktorer och kognitivt åldrande i den vetenskapliga open-access tidsskriften Journal of Aging Research. Läs artiklarna i fulltext på: http://www.hindawi.com/journals/jar/ si/274593/ För mer information: Magnus Lindwall, docent i psykologi vid Göteborgs universitet, e-post: magnus.lindwall@psy.gu.se Lars-Olof Karlsson Informatör E-post: lars-olof.karlsson@gu.se 10 Hälsan i Centrum 4 12
INKONTINENS Lämnar vi inkontinenspatienterna i sticket? Lämnar vi inkontinenspatienter i sticket Att behandla folksjukdomar är en självklar del av distriktsläkarens arbete. Bakom detta finns mycket vetenskap och så långt är allt gott och väl. Numbers needed to treat (NNT) för mild och måttlig hypertoni för att förhindra myokardinfarkt och stroke varierar i olika studier men är ganska höga. Hur mycket vi påverkar en individs framtida liv och välbefinnande med denna behandling vet vi egentligen ganska lite om. Vi kan inte helt och fullt överblicka nyttan med behandlingen hos en enskild individ och patienten har ofta inga symtom. Ändå tvekar vi inte att sätta in antihypertensiv behandling hos en patient utan andra riskfaktorer. Jag påstår inte att detta är fel men vill gärna göra en jämförelse med inkontinens och överaktiv blåsa (ÖAB). Knappast livshotande åkommor protesterar ni. Så sant, så sant men ur patientens perspektiv kanske det ser annorlunda ut? ÖAB och inkontinens är ett folkhälsoproblem i alla åldrar och ökar med stigande ålder. Samsjuklighet med diabetes, obstipation, depression och neurologiska sjukdomar är påtaglig. För de drabbade blir konsekvensen ofta avsevärt försämrad livskvalitet, sociala bekymmer och påverkat arbetsliv. Många gånger vågar patienten inte själv ta upp sina besvär. ÖAB och inkontinens hamnar tyvärr också många gånger i skuggan av andra kroppsliga symtom. Om vi betraktar patientens hela livssituation kanske prioriteringen skulle se annorlunda ut? Med adekvat utredning och behandling lyfter vi upp dessa bekymmer i ljuset och påverkar hans eller hennes livssituation här och nu. Direkt. Resultatet låter inte vänta på sig. Nöjda patienter berikar verksamheten. Vi läkare och sjuksköterskor har en viktig uppgift att aktivt utreda och behandla även inkontinens och ÖAB. Våga fråga! Hur vanligt är det? Förekomsten av ÖAB ökar med stigande ålder hos bägge könen. Förekomsten varierar i olika populationsstudier mellan 8 och 42 %. Besvären är vanligast hos kvinnor upp till cirka 60 års ålder men därefter kommer männen ikapp. Drygt 40 % av alla män och drygt 30 % av alla kvinnor över 75 år är drabbade av överaktiv blåsa. Av dem som har ÖAB utvecklar drygt en tredjedel inkontinens, så kallad trängningsinkontinens, vilket i högre omfattning drabbar kvinnorna. I Europa anses den totala prevalensen av ÖAB vara drygt 16 %. I Sverige beräknas att det finns 365 000 kvinnor och 100 000 män med ÖAB och kostnaden uppskattas till att enbart i Sverige ligga på drygt 333 miljoner Euro. Tillståndet förefaller kroniskt. Urininkontinens är ännu vanligare. Man beräknar att det i Sverige finns drygt 500 000 människor med symtom på urininkontinens. Drygt 10 % av alla kvinnor anses lida av urininkontinens och generellt är tillståndet cirka tre gånger vanligare än hos män. Hos kvinnor som är äldre än 70 år är prevalensen fördubblad. Anmärkningsvärt i detta sammanhang är att inte ens hälften av alla dessa patienter får adekvat utredning och behandling. Kostnaden för inkontinensvården i Sverige har beräknats till 3 4 miljarder kronor. Cirka en tredjedel utgör kostnader för inkontinesskydd. Till detta kan läggas den miljöpåverkan som inkontinenskydden utgör. På särskilda boenden talar siffrorna från SBU-rapporten från år 2000 sitt tydliga språk. I en rapport från Belgien angavs att hos 5 % av de patienter som behövde vård på sjukhem var inkontinens den dominerande orsaken. För en inkontinent person är också den relativa risken att bli beroende av vård på sjukhus betydligt större än för icke inkontinenta. Risken var fördubblad för kvinnor och tredubblad för män! Vilka symtom har man och hur besvärligt är det? ÖAB innebär symtom med täta trängningar, ofta förenat med täta miktioner, nykturi och ibland inkontinens. Att behöva tömma blåsan mer än åtta gånger per dygn tyder på överaktivitet under förutsättning att vätskeintaget är normalt och att personen ifråga inte medicinerar med diuretika. Urinblåsan signalerar att den behöver tömmas trots att volymen ibland vida understiger den mängd som den normalt kan hålla. Detta ger på längre sikt allt mindre urinportioner och blåsfyllnad/volym. ÖAB förekommer ofta tillsammans med andra symtom från nedre urinvägarna, så kallade low urinary tract syndrom (LUTS) som innefattar alla irritativa symtom från nedre urinvägarna. Drygt en tredjedel av dem som har ÖAB drabbas dessutom av trängningsinkontinens. Denna typ av inkontinens är generellt mer socialt handikappande än ansträngningsinkontinens av flera skäl. När trängningen blir så stark att den inte går att hålla emot då tömmer blåsan hela sitt innehåll. Trängningen kommer oförutsägbart och läckagets storlek kan bli betydande, beroende på hur mycket urin som hunnit samlats i blåsan. Detta utgör ofta ett stort socialt bekymmer och påverkar livskvaliteten avsevärt. Detta kan jämföras med ansträngningsinkontinens, där läckaget vanligtvis innebär en begränsad mängd urin. Dessutom är detta läckage kopplat till någon form av ansträngning vilket framgår av namnet. Läckaget kan utlösas av skratt, hosta, hopp eller lyft av olika slag och kan vara mer eller mindre lättutlöst. I svårare fall kan läckage uppstå vid minsta ansträngning vilket naturligtvis är mycket besvä- Hälsan i Centrum 4 12 11
INKONTINENS rande. I de något lindrigare fallen så föregås alltså läckaget av en ansträngning och blir därmed tämligen förutsägbart. Dessutom stoppar läckaget när ansträngningen är avslutad. Läckaget uppstår under hoststöten och upphör efteråt. Man kan alltså lära sig att i viss mån parera läckaget genom att till exempel knipa med bäckenbotten eller korsa knäna. Vilka drabbas och varför? Ansträngningsinkontinens drabbar i huvudsak kvinnor och anses bero på ett lågt tonus i urinröret och/eller försämrad upphängning av urinrörets inre del. Det senare ofta orsakat av uttänjning av de puborektala ligamenten och omgivande stödjande strukturer. Denna typ av inkontinens kan även drabba män som en komplikation efter transuretral resektion av prostatakörteln. Den största andelen personer med ÖAB har ingen känd sjukdomsprocess som orsak till sina besvär. Teoretiskt anser man att orsakerna är flera och står att finna i störningar både hos de nervreflexer som styr signaler om blåstömning och på muskulär nivå i blåsan. Dessutom spelar psykologiska faktorer och beteenden en viss roll. Den andra och betydligt mindre andelen personer med ÖAB har en specifik orsak till sina besvär, se nedan. Utredningen av ÖAB syftar alltså inte enbart till att kartlägga besvären och ställa en diagnos men också till att utesluta bakomliggande specifik orsak som kanske kan åtgärdas. Annars skiljer sig inte behandlingen av den överaktiva blåsan åt speciellt mycket mellan de båda grupperna. Den vanligaste orsaken till ÖAB är nedre urinvägsinfektion, cystit. Övriga orsaker är: benign prostatahyperplasi (BPH) status post vaskulär händelse demenssjukdom multipel skleros, Parkinsons sjukdom och Parkinson plus blåssten, tumör i urinblåsan och tumör i äggstock. Grundutredning Utredning av urininkontinens och överaktiv blåsa (ÖAB) är inte komplicerad och kan delas upp på flera besök. Gärna i samarbete med en sjuksköterska på mottagningen som kan instruera patienten hur formulären ska fylla i. Förutom anamnesen är miktionslistan det absolut viktigaste hjälpmedlet. Utredningen bör anpassas till individens förmåga, önskemål och behov. Att utföra komplicerade utredningar där man inte har nytta av resultatet är varken bra för patienten eller samhället. I grundutredningen ingår: anamnes miktionslista, eventuellt kompletterad med vätskelista blöjvägning vid läckage urinprov/eventuellt urinodling IPSS och tidsmiktion för män status provokationstest vid ansträngningsläckage eventuell ultraljudsundersökning, vaginalt och transrektalt Anamnesen viktig Syftar till att kartlägga relevant sjukhistoria för att hitta eventuell bakomliggande orsak. Det är viktigt att fråga om tidigare operationer, cerebrovaskulära händelser och aktuell medicinering förutom de aktuella symtomen. Ibland kan ett anamnesformulär underlätta. Det är mycket viktigt att penetrera tarmfunktionen då förstoppning ofta har samband med inkontinens. Inkontinens hos äldre har oftare koppling till andra sjukdomar och nedsatt hälsotillstånd. Därför är en allmänmedicinsk bedömning nödvändig Listor som hjälp i utredningen Miktionslistan är förutom anamnesen troligen det mest värdefulla instrumentet i all utredning av inkontinens och ÖAB. Miktionslistan är enkel och billig och resultatet används för att ställa rätt diagnos. Formuläret avslöjar miktionsfrekvens, volymer och hur dessa fördelas över dygnet. Den bör fyllas i under två dygn som gärna ska skilja sig åt i aktivitet typ arbetsdygn kontra helgdygn. Blöjvägningstest kvantifierar läckaget per dygn och kan utgöra ett mått på svårhetsgraden. Om testet visar dygnsvolymer som överstiger 2 liter kan man komplettera med en vätskelista. IPSS är ett formulär för att skatta urinvägsbesvär hos män. Ett poängsystem kan ge vägledning om svårhetsgraden på hans symtom. Högre poäng än 20 indikerar svåra besvär. Tidsmiktion avslöjar om det går trögt att kasta första decilitern. Undersökningen görs hemma upprepade gånger och blir ett indirekt mått på obstruktion eller svaghet i detrusokontraktionen om genomsnittstiden är längre än 20 sekunder. Samtliga listor och formulär kan laddas ner från olika hemsidor. Urinprov och resultat Urinprov är obligat vid utredning av ÖAB. Infektion och hematuri måste uteslutas. Vissa landsting anser att en urinodling är nödvändig men detta kan också bedömas från fall till fall. Vid mikroskopisk hematuri och samtidiga trängningar men utan infektion måste patienten remitteras för cystoskopi. Samma gäller förstås om patienten skulle ha haft makroskopisk hematuri. Mikroskopisk hematuri utan några som helst besvär från urinvägarna behöver inte utredas ytterligare. Status Hos män görs manuell rektal undersökning för att bedöma: prostatans storlek och konsistens samt reflexer, analsfinktertonus och perianal sensibilitet Prostatans storlek är inte alltid kopplat till mannens besvär. En stor prostatakörtel behöver inte alltid innebära obstruktion och ge svårigheter att kasta vatten. Likaså kan en palpatoriskt liten körtel ge betydande besvär med obstruktion då förstoringen kan ha ogynnsam placering och ge tryck på urinröret, så kallad bladder outlet obstruktion (BBO). Manuell palpation är en viktig undersökning men säger inte 12 Hälsan i Centrum 4 12
INKONTINENS hela sanningen. För att få en korrekt uppskattning av prostatas storlek behöver man utföra ett transrektalt ultraljud (TRUL). Detta bör också göras före medicinering sätts in för att förhindra tillväxt med så kallade 5-alfa-reduktashämmare. Hårda partier kan inge misstanke på malignitet men endast finnålspunktion kan avslöja en malignitet. Bedömning av puborektal reflex och perianal sensibilitet görs för att utesluta patologiska neurologiska tillstånd. Hos kvinnor ingår alltid en gynekologisk undersökning för att bedöma: uterus storlek och läge slemhinnornas utseende, atrofi eventuella flytningar knipförmågan eller konstatera eventuellt urinläckage Dessutom görs samma neurologiska bedömning som hos män. Modern behandling ger goda möjligheter Nuförtiden finns det glädjande nog många olika behandlingsalternativ som kan underlätta för denna patientgrupp. Bäckenbottenträning Vid behandling av all inkontinens och ÖAB bör bäckenbottenträning (BBT) prövas i första hand. Denna behandling anses ibland vara omodern och många säger sig ha prövat utan att lyckas. I så fall har personen ifråga inte tränat på rätt sätt eller tillräckligt ofta. Tvärtom är BBT underskattad och har mycket bra effekt om den genomförs konsekvent. Patienten kan få instruktioner av sin läkare, specialintresserad sjuksköterska, sjukgymnast eller av uroterapeut. Träningen utförs tre gånger dagligen och tar cirka 3 minuter. Tio 5-sekunders maximala knip och ett submaximalt knip under 2 minuter och passet är klart. Träningen går ut på att stärka muskulaturen i bäckenbotten för att förhindra läckage vid ansträngning och att öka förmågan att aktivt hålla emot en trängning. Det senare kan göra stor skillnad i det sociala livet för en patient med trängningsinkontinens. Kombineras träningen med så kallad biofeed-back och antikolinerga läkemedel så kan resultat bli ännu bättre. Enligt SBU-rapporten blev så många som drygt 50 % förbättrade efter 3 6 månaders träning i en metaanalys som omfattade 800 patienter. Alltså en billig, ofarlig och effektiv metod som patienten kan utföra helt på egen hand. Uppföljning är nödvändigt, gärna hos sjuksköterska eller sjukgymnast för kontroll med vaginal palpation. Den första utvärderingen kan göras efter cirka tio veckor. Patienten uppmuntras då att träna ytterligare några månader. Det finns också olika hjälpmedel som kan underlätta träningen. Fråga din sjukgymnast, barnmorska eller uroterapeut om råd. Har patienten svårt att hitta sina bäckenbottenmuskler kan det vara lättare att starta träningen i liggande. I sittande ökar risken att enbart knipa med stjärtmusklerna. I samband med gynekologisk undersökning eller enbart liggande på en brits kan läkare eller sjuksköterska med vaginal palpation kontrollera att patienten kniper med rätt muskler. Uroterapeut kan också med hjälp av elektrisk stimulering hjälpa patienten att komma igång. Instruktioner om BBT kan laddas ner från olika hemsidor. Blåsträning Målet med denna träning är att skjuta upp toalettbesöket så länge som möjligt vilket inte alls är så lätt som det kanske låter. Med olika tricks och knep kan patienten hämma och vänta ut trängningen och därmed toalettbesöket. Minsta tidsvinst är betydelsefull och adderas under träningen gång. Patienten bör informeras om att träningen är långsiktig och det är viktigt att inte ge upp. Medicinering med antikolinergikum kan underlätta och ett större inkontinensskydd än vanligt kan ge större säkerhet under träningen. Instruktioner kan laddas ner från olika hemsidor. Inkontinensskydd Bör inte betraktas som en behandling utan enbart som ett stöd i vardagen. Inkontinensskydd kan endast förskrivas av sköterska som har förskrivningsrätt efter att patientens inkontinens är utredd och diagnos är ställd. Moderna inkontinensskydd är små i förhållande till de gamla men patienter behöver ofta övertygas om detta. Be sköterskan demonstrera hur effektiva skydden är och det är viktigt att inte förskriva rätt storlek. En hygglig uppfattning om detta får vi med hjälp av blöjvägningstestet. Farmaka Antikolinerga läkemedel blockerar muskarina receptorer vilket stabiliserar och dämpar blåsans aktivitet och därmed trängningarna. Moderna preparat är mer selektiva till urinblåsan, har bättre effekt och lindrigare biverkningar än de gamla preparaten. Biverkningarna har fortfarande samma karaktär då alla substanser tillhör samma klass av läkemedel. Oxybutynin (Ditropan, Oxybutynin Kentera), tolterodin, (Detrusitol, Detrusitol SR), solifenacin (Vesicare), darienacin (Emselex) och fesoteridin (Toviaz) är de preparat som finns på marknaden för närvarande. De har alla bättre effekt än placebo, jämförbara effekter sinsemellan men lite olika biverkingprofiler. Blåsträning underlättas med hjälp av ett antimuskarint läkemedel. Alfareceptorblockerare fungerar genom att minska tonus i den glatta muskulaturen i urinröret och prostatakörteln. Detta sker genom hämning av alfareceptorer och resulterar i ett bättre flöde när blåsan ska tömmas. Kan kombineras med ett antikolinergikum för ökad effekt på ÖAB. De preparat som används är alfuzosin (Xatral, Xatral OD), doxazosin (Alfadil BPH, Doxazosin), terazosin, (Hytrinex, Sinalfa, Terazosin) Lokalt östrogen bör erbjudas till alla kvinnor kring och efter menopaus. Behandlingen motverkar degenerativa förändringar i slemhinnorna, bidrar till revaskulariserng, återfuktning och ökat vilotryck. Detta kan bidra till att ÖAB symtomen minskar. Förutom att även det allmänna välbefinnandet i underlivet kan öka, minskar också risken för urinvägsinfektion. Hälsan i Centrum 4 12 13
INKONTINENS De preparat som finns på marknaden är estradiol (Oestring, Vagifem) och estriol (Ovesterin). Antidiuretikst hormon, desmopressin (Minirin) kan ges till patienter som har problem med nykturi och ökad urinproduktion nattetid. Miktionslistan ger vägledning och preparatet kan förväntas ge god effekt om den nattliga produktionen utgör mer än 30 % av den totala dygnsproduktionen. Äldre kan ha större risk att utveckla hyponatremi och hjärtsvikt utgör kontraindikation. Vid all typ av läkemedelsbehandling ska nyttan ställas i relation till risken för interaktioner och biverkningar. Även ålder och njurfunktion ska vägas in när det gäller doseringen. Viktigt är också att utvärdera effekten och att sätta ut preparat som inte upplevs förbättra symtomen. Äldre kan behandlas med alla ovanstående preparat men när det gäller antikolinergika bör man vara extra uppmärksam på biverkningar i förhållande till nyttan och lägre startdoser kan rekommenderas. För preparatval se läkemedelslistor för respektive landsting. El-stimulering och akupunktur Båda dessa behandlingar syftar till att aktivera de reflexmekanismer som hämmar detrusormuskeln. Behandlingen initieras av uroterapeut och kan i många fall fortsätta i hemmet. Botoxinjektioner Detta är numera en etablerad behandling och ger bra resultat. Effekten kan dock vara individuell. I samband med cystoskopi injiceras ett 30-tal kvaddlar av detta neurotoxin i blåsväggen vilket dämpar trängningarna. Ibland blir självtappning nödvändigt efteråt, så kallad ren intermittent kateterisering (RIK). Behandlingen är effektiv vid neurogen överaktivitet men kan även ges i minskad dos till överaktivitet av annan orsak. Effekten kvarstår cirka 6 9månader, ibland längre och behöver sedan upprepas. Referenser 1. Behandling av urininkontinens. Statens beredning för medicinsk utvärdering. Rapport nummer 143, 2000. 2. Urogynekologi. Redaktörer: Altman D, Falconer C, Zetterström J. Studentlitteratur, Lund, 2010. 3. Milsom I, Altman D, Herbison P, et al. Epidemiology of urinary (UI) and faecal (FI) Incontinence and pelvic organ prolapsed (POP). In: Incontinence, Editors Abrams, Cardozo, Kouhry and Wein. Health Publications Ltd, Paris 2009. 4. Milsom I, Abrams P, Cardozo L, et al. How widespread are the symptoms of an overactive bladder and how are they managed? A populationbased prevalence study. BJU Int 2001;87:760 6. 5. Irwin DE, Mungapen L, Milsom I, et al. The economic impact of overactive bladder syndrome in six Western countries. BJU Int 2009;103:202 9. 6. Altman D, Granath F, Mattiasson A, et al. Anticholinergic drug use for overactive bladder in Sweden: a nationwide pharmacoepidemiologic study. Int Urogynecol J 2009;20:1285 91. 7. Nabi G, Cody JD, Ellis G, et al. Anticholinergic drugs versus placebo for overactive bladder syndrome in adults. Cochrane Database of Systematic Reviews 2006, Issue 4. Art. No.:CD003781. DOI:10.1002/14651858. CD003781.pub2. 8. Chapple CR, Khullar V, Gabriel Z, et al. The effects of antimuscarinic treatments in overactive bladder: An Update of a Systematic Review and Meta- Analysis. Eur Urol 2008;54:543 62. 9. Novara G, Galfano A, Secco S, et al. A systematic review and metaanalysis of randomized controlled trials with antimuscarinic drugs for overactive bladder. Eur Urol 2008;54:740 64. 10. Cody JD, Richardson K, Moehrer B, et al. Oestrogen therapy for urinary incontinence in post-menopausal women. Cochrane Database of Systematic Reviews 2009, Issue 4. Art. No.: CD001405. DOI:10.1002/14651858. CD001405.pub2. 11. Information från Läkemedelsverket 2:2011 12. Dumolin C, Hay-Smith J. Pelvic floor muscle training versus no treatment, or inactive control treatments for urinary incontinence in women. The Cochrane Library 2010, issue 1. 13. Fall M, Lindström S. Electrical stimulation. A physiologic approach to the treatment of urinary incontinence. Urol Clin North Am 1991;18(2):393 407. 14. Kelleher C, Filshie J, Burton G, et al. Acupuncture and the treatment of irritative bladders symptoms. Acupuncture in medicine 1994;12(1):9 12. 15. Dutchie JB, Herbison GP, Wilson DI, et al. Botulinum toxin injections for adults with overactive bladder syndrome. Cochrane Database of Systematic Reviews 2007, Issue 3. Art. No:CD005493. DOI:10.1002/14651858. CD005493.pub2. 16. Uroterapi. Redaktörer Hellström A-L, Lindehall B. Studentitteratur, 2006. 17. Kvalitetsprogram för blåsfunktionsstörning, www.nikola.nu. Nätverk Inkontinens Kommuner och Landsting (Nikola) 2010. Operation I svåra fall kan olika operativa ingrepp utföras, till exempel urinavledningar som Cystofix, Brickeravledning och blåsförstoring. Slutligen Att identifiera patienter med inkontinens och ÖAB är ett roligt och mycket tacksamt arbete. Blir patienten bekräftad och får hjälp med sina symtom som han eller hon ofta skäms för så kan resultatet bli en supernöjd patient. Det är också roligt att arbeta i team. Varför inte starta ett inkontinensteam med läkare och sjuksköterska? Detta kan också inspirera till att erbjuda en inkontinensskola på vårdcentralen/mottagningen. Lycka till! Astrid Lundevall Distriktsläkare Specialist i Allmänmedicin Överläkare Smittskydd Stockholm Artikeln är nyligen publicerad i tidningen Distriktsläkaren 2012, nr 4 sidan 16. Astrid Lundevall som är distriktsläkare och specialist i allmänmedicin föreläser om primärvårdsurologi, bland annat i Provinsialläkarstiftelsens regi. Astrid vet att distriktssköterskorna på fältet känner sig ensamma i sitt arbete med patienter som är drabbade av inkontinens och överaktiv blåsa. Hon anser att utbildning och intresse i detta ämne samt samspelet mellan läkare och distriktssköterska är mycket viktigt. (Redaktionskommittén) 14 Hälsan i Centrum 4 12
KONFERENS Specialistsjuksköterskans dag Bidde det ens en tumme? Det blev inte en tumme, det blev inget alls, menade Ania Willman, ordförande, Svensk sjuksköterskeförening. Den 12:e oktober 2012 arrangerades Specialistsjuksköterskans dag på Bonnier huset i Stockholm. Arrangör var Dagens Medicin. Jag var på plats för att dokumentera för Hälsan i Centrum och nedan kommer en sammanfattning. Stämningen var uppgiven när frågan om en ny specialistutbildning för sjuksköterskor diskuterades. I en allt mer specialiserad sjukvård ställs höga krav på personalens kompetens. Men trots ett antal utredningar gällande en ny specialistutbildning till sjuksköterska inga resultat. För 20 år sedan hade ca 67 procent av sjuksköterskorna en specialistexamen, nu är det under 50 procent. Inom äldreomsorgen där det finns stora problem med kvalitet på vården är under 2 procent av sjuksköterskorna specialister. Även inom psykiatrin ser man en stor brist. Behovet är skriande. Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande, ställde sig frågan var alla specialistsjuksköterskor tar vägen? Det saknas ca 300 specialistsjuksköterskor runt om i Sverige. Om inte kompetensen tas på allvar efter avslutad utbildning så går man vidare, alternativt går tillbaka till tidigare arbetsplats där kompetensen inte efterfrågas. Distriktsköterskor hör till den profession som har störst kompetens när det gäller förebyggande arbete, men har glömts bort i och med vårdvalets införande. Man ser över landet idag att distriktssköterskans kompetens underskattas. Specialistsjuksköterskeutbildning finns på 11 lärosäten. Man ser ett högt söktryck men också ett högt bortfall. Anledningen till att många hoppar av utbildningen är att den inte värderas från arbetsgivarhåll. Man upplever bristande stöd, den leder inte till högre lön, och det är svårt att få studietid från arbetsgivare. Vården behöver utvecklas och förnyas och det behövs en tydlighet gällande betald specialistutbildning. De saknas specialistsjuksköterskor inom alla områden, såsom barn, IVA, operation, äldreomsorg, psykiatri. Målet är att ha ett team där allas kompetens tas tillvara, där specialistsjuksköterskans roll blir tydlig. Vårdpersonal är den mest stressade arbetskategorin i Sverige. Vad skriker vården ut? Lyskraften i yrket måste ökas, genom att utveckla karriärvägar. Här har arbetsgivaren ett stort ansvar och ledarskapet stor betydelse. Chefer sträck på ryggen! Säg ifrån. Res er upp! Det man vill uppnå med en ny specialistsjuksköterskutbildning är flexibilitet och möjlighet att skräddarsy utbildningen. Detta för att kunna möta framtidens vårdbehov. Internationellt växer det fram en grupp av specialiserade sjuksköterskor som gör en del av de arbetsuppgifter som tidigare bara läkare kunde göra, men i Sverige ser vi allt färre specialistutbildade sjuksköterskor. Ska vi klara av att höja effektiviteten i svensk sjukvård samtidigt som vi ska förbättra kvaliteten finns det bara ett sätt att göra det på. Det är att personalen blir bättre på det de gör och att rätt saker görs av rätt person. Med fler specialistsjuksköterskor på plats ser man att vården förbättras, kompetensen höjs och resurserna används bättre. Vi måste få förutsättningar att vidareutbilda oss och det måste löna sig. Många vill läsa vidare men klarar det inte ekonomiskt och/eller familjemässigt. Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro och Svensk sjuksköterskeföreningens ordförande Ania Willman eftersöker ett nationellt samverkanorgan för denna fråga. En nationell plan behövs! Det är bråttom en dag tar specialisterna slut. Vilken vård vill vi ha? Vem ska vårda oss i framtiden? I slutdebatten på specialistsjuksköterskans deltog representanter från Svensk sjuksköterskeförening, Vårdförbundet, Högskoleverket och Sophiahemmets högskola för att prata om behovet av denna, nya, specialistsjuksköterskeutbildning. Men utbildningsdepartementets representant, Peter Honeth (FP), ställde in. Makthavarna tycks inte bry sig. Inga beslut fattas i frågan. Varför? Har inte vårdutbildningarna nog status? Är det för att det är ett kvinnoyrke? Det är regeringens ansvar att vi får fler specialistutbildade sjuksköterskor. Hur går vi vidare? Det får vara nog. Nu. Ylva Wendle Sundbom Redaktionskommittén Hälsan i Centrum 4 12 15