Earnings Management & Loan Loss Provisions

Earnings Management & Loan Loss Provisions Har införandet av Basel II haft någon inverkan på hur svenska banker hanterar Loan Loss Provisions? Magisteruppsats i externredovisning Vårterminen 2012 Handledare: Jan Marton och Peter Frii Författare: Johanna Winsa

Sammanfattning Magisteruppsats i Företagsekonomi, Externredovisning, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet, vårterminen 2012 Författare: Johanna Winsa Handledare: Jan Marton och Peter Frii Titel: Earnings Management & Loan Loss Provisions: har införandet av Basel II haft någon inverkan på hur svenska banker hanterar Loan Loss Provisions? Ämnesord: Earnings management, loan loss provisions, konstaterad kreditförlust, Basel II, kapitaltäckning, bank, noterade, onoterade Bakgrund och problem: Justering av resultatposten loan loss provisions är ett vanligt förekommande verktyg för earnings management inom banksektorn. För att öka stabiliteten inom bankväsendet så infördes kapitaltäckningsregleringarna Basel I år 1988 och år 2007 uppföljaren Basel II. Den senare antog en mer principbaserad roll och innebar en ökad kontroll och tillsyn av banker. Det är därför intressant att studera huruvida Basel II har haft någon effekt på redovisningens kvalitet och därmed lett till reducerad earnings management. Syfte: Studiens övergripande syfte är att undersöka effekterna av genomförandet av kapitalregleringen Basel II på resultatposten loan loss provisions och earnings management inom det svenska bankväsendet. Vidare studeras noterade samt onoterade banker för att utröna om det föreligger en skillnad i dess sätt att hantera loan loss provisions. Metod: För att uppnå syftet med studien så har en kvantitativ metod tillämpats. Data har samlats in från årsredovisningar för att uppnå bästa möjliga kvalitet på underlaget. De poster som samlats in är; loan loss provisions, konstaterad kreditförlust samt storlek i form av totala tillgångar. En regressionsmodell har sedan utgjort grunden för resultatet i den empiriska undersökningen. Resultat och slutsatser: Sammantaget tyder resultatet på att Basel II inte har haft en statistiskt signifikant påverkan på loan loss provisions och dess prognostisering av konstaterad kreditförlust. Detta tyder på ett oförändrat utövande av earnings management genom att justera loan loss provisions. Vidare visar resultatet en signifikant skillnad mellan noterade och onoterade bankers och dess redovisning av loan loss provisions. 2

Förord Jag vill tacka de personer som på olika sätt har bidragit till att utveckla och möjliggöra denna uppsats. Jag vill inledningsvis tacka mina handledare Jan Marton och Peter Frii för värdefull vägledning och åsikter. Vidare vill jag tacka opponentgrupperna, som under processens gång har gett konstruktiv kritik och viktiga synpunkter, vilket har utvecklat studien. Tack! Johanna Winsa 3

Definitioner Loan loss provisions: en avsättning som banker gör för att fånga upp framtida befarade kreditförluster. Avsättningen är en kostnad som träffar resultatet och beräknas som mellanskillnaden mellan det diskonterade nuvärdet av framtida kassaflöden, diskonterade med lånets ursprungliga effektivränta och lånets redovisade värde. Gross charge-offs: står för konstaterad kreditförlust och uppkommer då tillräcklig information finns angående ett osäkert lån som inte kommer att generera ett inflöde av likvida medel. Loan loss provisions skall då ersättas av den konstaterade kreditförlusten och nedskrivning av fordran sker vilket träffar balansräkningen. Termen är förkortad som GCO i modellen som används i studien. Kapitaltäckningsgrad: det belopp som krävs på kapitalbasen för att väga upp de riskfyllda tillgångarna. En säkerhet för att banken skall kunna leva upp till sina åtaganden och säkerställa stabilitet på den finansiella marknaden. Baselöverenskommelsen: en internationell överenskommelse för globalt verksamma banker. Syftet är att utforma enhetliga krav på kapitalbehållning för banker för att säkerställa stabiliteten på marknaden. Basel I: den första internationella kapitaltäckningsregleringen som infördes år 1988 med huvudsyftet att införa en minimumnivå på lägsta kapitaltäckning på 8 %. Regleringen fokuserade främst på kreditrisken vid uträknande av kapitalbasen. Kapitaltäckningsgraden räknades ut genom följande formel; Kapitalbas / (kreditrisk + marknadsrisk). Kapitalbasen inom Basel I var indelat i tier 1 och tier 2 kapital vilka beskrivs nedan; Tier 1: Det primära kärnkapitalet som är bundet i banken. Består till största del av aktiekapital och innehållna vinstmedel vilket är de kapital som bäst täcker eventuella förluster. Tier 2: Det sekundära kapitalet. Kapital som är av sämre kvalitet och utgör en mindre del av kapitalbasen. Basel II: uppföljaren av Basel I och infördes i början av 2007 i Sverige och övriga EU-länder. Regleringen innebar ett ökat fokus och starkare koppling mellan risk och kapitalkrav samt tog hänsyn till varje enskilt fall istället för det mer regelbaserade regelverk som Basel I kan anses ha utgjort. Basel II är uppdelat på tre kompletterande pelare där; 4

Pelare 1: Reglerar beräkning av kapitalkrav. Pelare 2: Reglerar tillsynsmyndigheternas roll samt befogenhet. Pelare 3: Reglerar såväl lagstadgade som frivilliga upplysningar. Kapitaltäckningsgraden räknas enligt Basel II ut genom följande modell; kapitalbas / (kreditrisk + operativ risk + marknadsrisk) 5

Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 2 FÖRORD... 3 DEFINITIONER... 4 1. INLEDNING... 7 1.1 BAKGRUND... 7 1.2 PROBLEMDISKUSSION... 8 1.3 FORSKNINGSHYPOTESER... 10 1.4 SYFTE... 10 1.5 DISPOSITION... 11 2. REFERENSRAM... 12 2.1 LOAN LOSS PROVISIONS & EARNINGS MANAGEMENT... 12 2.2 BASELÖVERENSKOMMELSEN, KAPITALTÄCKNING & LOAN LOSS PROVISIONS... 14 2.3 REGELBASERAT KONTRA PRINCIPBASERAT REGELVERK... 15 3. HYPOTESER... 17 4. METOD... 18 4.1 VAL AV METOD... 18 4.2 URVAL OCH POPULATION... 18 4.3 DATAINSAMLING... 19 4.4 STATISTISK UNDERSÖKNING... 20 4.5 METODKRITIK... 22 5. RESULTAT AV EMPIRISK UNDERSÖKNING... 23 6. ANALYS... 28 6.1 LOAN LOSS PROVISIONS & EARNINGS MANAGEMENT... 28 6.2 EFFEKTERNA AV PRINCIPBASERAT REGELVERK & ÖKAD TILLSYN... 29 6.3 SKILLNAD MELLAN NOTERADE OCH ONOTERADE BANKER... 31 7. SLUTSATS... 33 8. FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING... 34 9. REFERENSLISTA... 35 6

1. Inledning Studiens inledande kapitel beskriver bakgrund till ämnet som kommer att studeras. Vidare förs en problemdiskussion som mynnar ut i studiens forskningshypoteser och det huvudsakliga syftet med studien. 1.1 Bakgrund För att finansiella rapporter skall förmedla en användbar information till dess intressenter bör en viss grad av bedömning tillåtas i valet av rapporteringsrutiner, uppskattningar samt de upplysningar som är lämpliga. Företagsledningen bestämmer hur informationen skall presenteras varför det finns en viss risk att göra det på ett fördelaktigt sätt, där de underliggande riskerna underskattas och metoder som påvisar ett fördelaktigt resultat prioriteras. (Bushman & Smith, 2001) Mindre tillförlitlig information i de finansiella rapporterna påverkar intressenter negativt då möjligheten att göra en rättvis bedömning reduceras. Manipulering av finansiella rapporter har orsakat skandaler såsom Enron, varför ämnet är centralt att studera. (Fong, 2010) Manipulering, ofta benämnt som earnings management inom forskning, uppstår då ledningen använder sig av bedömningar inom finansiell rapportering på ett sätt som förhindrar finansiella rapporter att ge en rättvisande bild av företaget. (Fong, 2010) Incitament för detta kan vara att vilseleda intressenter om företagets finansiella prestation och/eller försöka att påverka de beslut som härrör från de finansiella rapporterna (Healy & Wahlen, 1999). Healy & Wahlen (1999) beskriver earnings management som det fenomen där ledningen systematiskt förändrar de underliggande transaktionerna och därmed genom manipulation strukturerar de siffror som visas i de finansiella rapporterna. Författarna påpekar problematiken med att bevisa förekomsten av earnings management då det är en subjektiv bedömning och svårt att prognostisera den direkta påverkan på resultatet. I flertalet tidigare studier har fokus varit att undersöka förekomsten av godtyckliga periodiseringar som ett bevis på earnings management (Beneish, 2001). Young (1999) drar också en parallell mellan earnings management och godtyckliga periodiseringar, samt påtalar avsaknaden av alternativa modeller. Earnings management förekommer inom ett flertal branscher, i synnerhet banksektorn, varför denna sektor är övervakad och kontrollerad samt tvingad att följa specifika redovisningsregler. (Shen & Chih, 2004) En essentiell del i dess redovisning är kravet att nå upp till en viss nivå på sitt kapital och tillgångar för att stabilisera dess skulder. (Fong, 2010) Detta leder till incitament för ledningen att hålla en god nivå på kapitaltäckningen såväl som att redovisa ett jämnt resultat. Forskning visar att banker som ligger nära minimikravet på kapital i större grad utövar earnings management tekniker (Moyer, 1990). 7

Tidigare studier visar att ett av de områden där earnings management och manipulering av nettoresultatet är mest förekommande inom banksektorn är den möjlighet som finns att göra avsättningar för loan loss provisions och på så sätt fånga upp befarade kreditförluster på ett tidigare stadium. (Fonseca & Gonzalez, 2008) Däremot föreligger det tolkningsmöjligheter i Finansinspektionens föreskrifter för avsättningen vilket möjliggör en subjektiv tolkning. Orsaken till att loan loss provisions är ett vanligt förekommande verktyg för att åstadkomma earnings management är för att bankledningen och chefer utfäster det avgörande beslutet som ligger till grund för fastställandet av resultatposten. Med andra ord är det den uppskattning som ledningen gör för den del osäkra lån som inte kommer att generera ett inflöde av likvida medel. Loan loss provisions representerar den utgift som rimligen skall belasta resultatet för att upprätthålla relationen mellan lån, ersättning och förlust. Vidare är den påföljande nedskrivningen av tillgångar då betalningen uteblivit en omklassificering av det interna balanskontot snarare än resultatet av någon annan transaktion. Den godtyckliga uppskattningen av framtida kreditförluster samt uppskattandet över en längre tid bäddar för utövande av earnings management. Beteendet visar sig i överdrivna loan loss provisions de år banken påvisar ett tillfredsställande resultat och minskade loan loss provisions alternativt fördröjda nedskrivningar av en konstaterad kreditförlust de år då resultatet är otillfredsställande. (Greenawalt el al., 1988) I ett försök att reducera möjligheten till subjektiv redovisning och manipulering samt öka säkerheten inom banker och finansiella institut är svenska banker övervakade och enligt lag skyldiga att upprätthålla en viss nivå av kapital. Minimikapitalet skall fungera som en buffert och vägas mot riskfyllda tillgångar. (Lind, 2005) Huvudsyftet med kapitaltäckning och kreditreglering är att motarbeta banker som arbetat efter en risk som inte kan bäras upp av banken själv, vilket har lett till instabilitet och hög marknadsrisk. Basel I var den första internationella kapitaltäckningsregleringen och infördes 1988. (Repullo et al., 2009) Det mest centrala i Basel I innebar en reglerad kapitaltäckning på minst 8 %, varav 4 % i eget kapital. Basel I var uppbyggt på tier 1 och 2 kapital vilket motsvarade primär- och sekundärkapital där loan loss provisions ingick i tier 2. (Montgomery, 2004) Då Basel I möttes av kritik för att vara för standardiserat så omarbetades regleringen, de standardiserade reglerna förfinades och uppföljaren blev Basel II, vilken infördes i februari 2007 i Sverige samt i övriga EU-länder. (Lind, 2005) 1.2 Problemdiskussion Införandet av kapitaltäckningsregleringen Basel II inkluderade ett flertal riskområden som tidigare uteslutits. Det är främst fyra framstående förändringar som ägt rum efter utbytet mot föregångaren Basel I. För det första är det en reglering som förespråkar mer riskkänsliga kapitalkrav. Vidare innefattar förändringarna områden såsom starkare incitament för bättre riskhantering, en mer sund 8

tillsynsreglering samt ökad disciplin gentemot marknaden genom att kräva en högre grad av transparens inom banker. (Caruana & Narain, 2008) Basel II, till skillnad från Basel I, ger banker större möjlighet att välja vilken metod som skall användas för att beräkna storleken på den kapitalbas som krävs för att kunna möta de kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som är förknippade med en stor utlåning och osäkra fordringar. En mer riskkänslig metod ger en rättvisare bild av verksamheten än en metod som är mindre riskkänslig. (Repullo et al., 2009). Den mest påtagliga skillnaden i det nya regelverket är således att riskerna knyts närmare kapitalkraven. Regleringen skall gynna en långsiktig hantering av risker idag samt eventuella risker i framtiden. Basel I var ett mer regelbaserat system där en modell applicerades på samtliga banker. Basel II går ifrån det regelbaserade och antar en mer principbaserad roll och kan därmed bättre anpassas till varje enskild bank. (Benston et al., 2006) Det principbaserade Basel II tar sig uttryck i att bankerna nu ges utrymme att själva utforma sin riskmodell för uppskattning av minimumnivå på kapitalbasen. För att säkerställa att principerna efterföljs och att riskmodellen samt kapitalbasen är sannolika med tanke på låneportföljens risknivå så arbetar tillsynsmyndigheter närmare bankerna vilket minskar utrymmet för strukturerade transaktioner. (Rochet, 2005) Tidigare forskning visar att en mer effektiv reglering och tillsyn av bankers risk desto färre incitament finns det för utövande av earnings management. Införandet av Basel II och dess tre pelare infördes med syftet att stärka stabiliteten inom banker. Resultatet från Fonseca & Gonzalez (2008) studie visar att ett bättre skydd för investerare samt striktare legala regler minskar incitamenten för earnings management. Vidare visar studien att det föreligger fler incitament för onoterade banker att utöva earnings management då dessa är mindre övervakade och därmed ges större möjlighet att justera exempelvis loan loss provisions. (Fonseca & Gonzalez, 2008) Det finns dock en avsaknad av ett entydigt resultat inom tidigare forskning där sambandet mellan loan loss provisions och earnings management samt kapitaltäckning studerats. Vidare finns det ingen tidigare studie som studerat effekten av Basel II på loan loss provisions inom den svenska banksektorn. 9

1.3 Forskningshypoteser Ovan förda resonemang mynnar ut i studiens huvudsakliga forskningshypoteser; H1: Införandet av Basel II har resulterat i en reducering av earnings management och justering av loan loss provisions inom svenska banksektorn. H2: Noterade banker utövar earnings management genom loan loss provisions i mindre utsträckning i jämförelse med onoterade banker. 1.4 Syfte Studien syftar till att undersöka huruvida införandet av kapitaltäckningsregleringen Basel II har påverkat manipuleringen av resultatposten loan loss provisions och därmed minskat incitamenten för att utöva earnings management inom svenska bankväsendet. Vidare syftar studien att undersöka huruvida det föreligger en skillnad mellan noterade samt onoterade banker och dess redovisning av loan loss provisions. 10

1.5 Disposition Studien är indelad i åtta kapitel där första avsnittet återger en bakgrund till ämnet samt en problemdiskussion som berör områden som varför ämnet är intressant att studera. De inledande avsnitten mynnar ut i studiens forskningshypotes och huvudsakliga syfte. Vidare disposition presenteras nedan. Kapitel 2 Referensram I det här kapitlet redogörs främst för kopplingen mellan loan loss provisions, earnings management samt Basel II. Kapitlet består främst av tidigare forskning inom ämnet för att påvisa bakgrunden till de områden som tidigare studerats samt vad forskare kommit fram till och vad man därmed kan förvänta för resultat i den här studien. Kapitel 3 Hypoteser Här ges en vidare utveckling till studiens huvudsakliga forskningshypoteser. Hypoteserna grundar sig i referensramen i kapitel två. Kapitel 4 Metod Metodkapitlet beskriver det tillvägagångssätt som är valt för studien och vilka metodval som gjorts samt varför de anses lämpliga. Vidare presenteras modellen som studien baseras på och vilka data som samlats in. Kapitlet avslutas med kritik riktat mot tillvägagångssättet. Kapitel 5 Resultat av empirisk undersökning Kapitel fem presenterar resultatet av undersökningen sammanställt i tabeller och en beskrivning till vad varje tabell illustrerar samt vilket utslag modellen gav. Kapitel 6 Analys I analysen analyseras resultatet av den empiriska undersökningen med hjälp av referensramen. Såväl likheter som skillnader mellan referensramen och resultatet återges samt en tänkbar förklaring. Kapitel 7 Slutsats Studiens avslutande kapitel presenterar de slutsatser som studien lett fram till. Kapitel 8 förslag till fortsatt forskning Här ges förslag på vidare studier med utgångspunkt i den här studien och ämnen som under studiens gång kommit upp och kan vara intressanta att studera vidare. 11

2. Referensram Referensramen syftar till att belysa essentiella delar inom ämnet. Det inledande kapitlet redogör för sambandet mellan loan loss provisions och earnings management med fokus på tidigare studier och vad forskning kommit fram till. Därefter följer en redogörelse för Basel II och kapitaltäckning. Avslutningsvis återfinns det resonemang som sedermera hypotesen grundas på. 2.1 Loan loss provisions & earnings management Banksektorn karaktäriseras av en större benägenhet av att utöva earnings management gentemot andra branscher. (Greenawalt & Sinkey, 1988) Ett stabilt resultat minimerar volatiliteten på börsen och maximerar ägarnas förtjänst. Detta blir särskilt viktigt eftersom att bankens ledning bär ansvaret för att främja en hög grad av allmänhetens förtroende i det finansiella systemet. Eftersom att banker tjänar en viktig roll för den finansiella stabiliteten på marknaden så är det också en marknad som är tydligt reglerad. (Fong, 2010) En post som tidigare har varit undantag från regleringen är loan loss provisions som därför har kommit att bli ett vanligt förekommande verktyg för earnings management. Det är känt att de särskilda rapporteringskrav som bankerna måste rätta sig efter kan innebära att bankerna undantas från de allmänt vedertagna redovisningsprinciperna som annars skulle åsidosätta krav på rapportering som styrs av stadgar. Dock har redovisning av loan loss provisions länge varit ett undantag och till skillnad från övriga tillgångar innehaft en hög grad av diskretion. De mer allmänna kriterier som har rått kring redovisningsposten har lett till att det blivit ett alltmer utnyttjat verktyg för att anpassa det redovisade resultatet. (Ma, 1988) Studien av Ma (1988) lyfter ett problem som flertalet övriga forskare är inne på. Misslyckandet att identifiera normala nivåer av såväl inkomster som utjämning kan lätt leda till missvisande resultat. Utan en korrekt redovisning för potentiella variabler av loan loss provisions så är problemet ännu inte bevisat och än mindre löst. (Perez et al., 2006) Loan Loss Provisions är en relativt stor periodiseringspost och har därför en betydande inverkan på bankers reglerade kapital. Syftet med loan loss provisions är att banker på ett tidigt stadie skall kunna fånga upp framtida eventuella förluster på sina låneportföljer. (Ahmed et al. 1999) Flertalet tidigare studier såsom Wetmore och Brick (1994) och Beatty et al. (1995) fann inte något bevis på samband mellan loan loss provisions och earnings management. Motsatsvis bekräftar studier gjorda av bland annat Ma (1988) och Collins et al. (1995) förhållandet mellan loan loss provisions och earnings management. Ma (1988) presenterar ett resultat där amerikanska kommersiella banker använder sig av loan loss provisions och konstaterade förluster för att utjämna resultat. Författaren menar att tillåtelsen att ha olika risknivåer på de olika bankernas låneportföljer visar att loan loss provisions inte är starkt korrelerade med den faktiska kvaliteten på låneportföljen. Bankledningen 12

tenderar att öka loan loss provisions i perioder där resultatet är bra. Vidare så innebär regleringen att loan loss provisions justeras uppåt om den konstaterade förlusten är högre och om de framtida förutspådda loan loss provisions är lägre. Detta innebär att volatiliteten i resultatet jämnas ut i enlighet med earnings management. Den nuvarande hanteringen av loan loss provisions återspeglar därmed inte det huvudsakliga syftet, att relatera kvaliteten till risken i låneportföljen. (Ma, 1988) Collins et al. (1995) finner i sin studie ett starkt samband mellan resultat och loan loss provisions. De finner också samband mellan lönsamma banker och ökad grad av earnings management då det för denna typ av banker kräver en ökad kapitalbehållning för att uppnå kapitalkraven. Författarnas förklaring är att en av de faktorer som påverkar resultatet är loan loss provisions varför incitamenten torde vara starkare för banker med högre resultat då detta går att manipulera i större grad. De finner även att homogena banker agerar likartat vad gäller earnings management. (Collins et al., 1995) Ytterligare bevis för att loan loss provisions förekommer inom banker för att uppnå resultatutjämnande över tid återfinns i Greenawalt et al. (1988) studie. Undersökningen grundar sig på loan loss provisions som en funktion av bankens intäkter och alternativa mått på affärsmässiga villkor som kan påverka risktagandet i låneportföljen samt kvaliteten. Andra faktorer som motiverar earnings management innefattar lagstiftning, modeller för riskhantering samt ersättningspolitik. När banken uppvisar ett gott resultat finns incitament att lägga undan en del av resultatet för att ta fram det ett år då banken påvisar ett sämre resultat. Studien påvisar ett positivt resultat mellan earnings management och hanterandet av loan loss provisions. Studien visar även att loan loss provisions är positivt korrelerade till såväl bankens karaktäristika på låneportföljen som alternativa mått på ekonomisk aktivitet inom bankens marknadsområde. (Greenawalt et al., 1988) Baserat på tidigare forskning så är banker en riskfylld industri där resultatets volatilitet är en bestämmande faktor för bankens risk. Detta komplicerar underlaget på vilket lagstiftare baserar nya lagar samtidigt som det försvårar riskbedömningen för tillsynsmyndigheter och investerare. (Rivard et al., 2003) Tidigare forskning såsom Ahmed et al (1999) och Anandarajan et al. (2007, 2010) finner bevis för att noterade kommersiella banker mer aggressivt engagerar sig i earnings management genom hantering av loan loss provisions än onoterade banker. Detta tyder, enligt författarna, på att det redovisade resultatet inte återspeglar den egentliga verkligheten bakom siffrorna. Generellt är en lägre volatilitet i resultatet kopplat till en mindre riskfylld verksamhet. Eftersom att lägre volatilitet är kopplat till en förbättrad aktiekurs så ger det chefer incitament att utöva tekniken. (Anandarajan et al., 2007) Ett motsatt resultat återfinns i Fonseca & Gonzalez (2008) studie som finner att earnings management genom manipulering av loan loss provisions inte kan anses vara homogen mellan länder och inte heller mellan noterade samt icke-noterade banker. Istället menar författarna 13

att motiven varierar. Författarna hävdar att onoterade banker har fler incitament för manipulation av resultatet då dessa är mindre övervakade av analytiker och intressenter i övrigt. Stora noterade banker är under ständig övervakning varför de inte har lika stort utrymme att utöva tekniker för earnings management genom att exempelvis justera loan loss provisions. (Fonseca & Gonzalez, 2008) 2.2 Baselöverenskommelsen, kapitaltäckning & loan loss provisions Under 1988 infördes Basel I och möjligheten att sätta av kapital till loan loss provisions, där reserven lämpligen överskred framtida förväntade förluster då det omvända skulle bli en mer kännbar konsekvens. En studie av Anandarajan et al. (2007) undersökte huruvida och i vilken grad australiensiska banker använder sig av loan loss provisions som ett verktyg för earnings management. De beaktar införandet av Basel I. Resultatet visar att australiensiska banker använder sig av loan loss provisions för earnings management och finner även att metoden var mer utbredd innan införandet av Basel I i jämförelse med efter. De finner alltså att loan loss provisions är mer underskattade efter Basel I infördes. (Anandarajan et al., 2007) Ahmed et al. (1999) undersökte effekten av förändringen i kapitaltäckningsreglerna som Basel I medförde och dess påverkan på earnings management och loan loss provisions. Författarna finner inget stöd för att loan loss provisions används för att hantera resultatet. De menar dock att 1990 års förändring i regelverket som rör kapitaltäckningen ändrade bankernas incitament till att jämna ut resultatet. De nya kapitalkraven och ökad reglering begränsade användningen av loan loss provisions som ett led i att manipulera resultatet. Anledningen till begränsningen är främst två stycken enligt Ahmed et al. (1999). Dels räknas loan loss provisions inte längre som en del av det primära kapitalet och dels så förbehåller kreditförlustnivån endast 1,25 % av de riskvägda tillgångarna som ingår i totalt kapital. Förändringarna i regleringen innebär alltså ett mindre negativt samband mellan kapitalet, mätt innan loan loss provisions, och avsättningar för loan loss provisions i den nya regleringen eftersom att banker med mindre kapital har mindre incitament att öka loan loss provisions enligt de nya reglerna. Vinsten ökar då loan loss provisions minskar vilket medför en större minskning av kapitalet med den nya regleringen. Det innebär att resultatutjämning via loan loss provisions medför en minskad kostnad då den alternativa kostnaden har minskat till följd av att loan loss provisions numera utgör en del av sekundärkapitalet istället för primärkapitalet. (Ahmed et al., 1999) Kim & Kross (1998) undersökte huruvida banker med låg kapitaltäckningsgrad använder sig av redovisningsmetoder för att justera kapitaltäckningen. De fokuserade på åren då beteendet förväntas ha blivit förändrat i takt med att 1989 års regeländringar reducerade incitamenten för att justera loan loss provisions. Studiens resultat visar att banker med låg kapitaltäckning minskade sina 14

avsättningar för loan loss provisions under perioden 1990-1992 jämfört med 1985-1988. Banker med hög kapitaltäckningsgrad uppvisade ingen skillnad i hanteringen av loan loss provisions. Däremot så finns det studier och tidigare forskning som hävdar motsatsen. Basel II ger banker ökat utrymme att internt bestämma sin egen och bäst passande riskmodell för att beräkna den kapitalbas som krävs för att upprätthålla en stabil verksamhet. Detta utrymme menar exempelvis Asbaugh och Pincus (2001) kommer att leda till utökat utrymme för earnings management och manipulering av siffrorna. Vidare visar studier att eliminering av subjektivitet inom redovisningen bör leda till ökad trovärdighet för finansiella rapporter. (Barth et al. 2008; Ewert & Wagenhofer, 2005) Basel II är uppbyggt på tre pelare där pelare I reglerar beräkningen av kapitalkravet. Pelare II reglerar tillsyn och myndigheters befogenhet att säkerställa att banker uppfyller kraven enligt lag. Det finns en problematik vid tillsynen i situationer där exempelvis revisorer skall uppskatta huruvida den estimerade kapitalbasen är sannolik i relation till bankens risk. Lagstadgat är att banker skall ha en kapitaltäckningsgrad på 8 %, varar 4 % i eget kapital. De banker som når upp till minimumnivån på kapitalbasen visar sig ha en benägenhet att bli mer riskbenägna. Pelare III inom Basel II redogör för de frivilliga upplysningar som med fördel skall finnas med i de finansiella rapporterna. Transparensen skall fungera som ett komplement till tillsyn och den information som innehas av analytiker. (Rochet, 2005) 2.3 Regelbaserat kontra principbaserat regelverk Syftet med att frångå det mer regelbaserade Basel I till ett mer principbaserat Basel II är att varje banks risk skall vara starkare kopplad till nivån på kapitalbasen. Varje bank utformar internt sin riskmodell som sedan appliceras på bestämmandet av kapitalbasen. Avsikten är i teorin enkel men i praktiken menar kritiker att det försvårar jämförbarheten banker emellan och framförallt banker länder emellan då samtliga banker baserar sin kapitalnivå på sin egna specifika riskmodell. (Tarullo, 2008) Regelbaserade standarder har utvecklats över tid på grund av efterfrågan efter ett mer specifikt system där gränsdragningen för aggressiv rapportering skildras tydligt. (Benston et al., 2006). En standard där gränsdragningen inte är lika tydlig leder till en svårare bedömning huruvida redovisningen är aggressiv eller inte. Mindre exakta standarder kan alltså leda till mindre aggressiva beslut. (Maines, 2007) Det finns dock ett antagande bakom resonemanget som utgår ifrån att eliminering av gränsdragningen som de regelbaserade standarderna medför kommer att leda till att finansiella rapporter återspeglar de redovisningsmässiga val som bäst förklarar den ekonomiska verkligheten. En fördel med ett regelbaserat ramverk är att det främjar jämförbarheten mellan finansiella rapporter då rapporterna baseras på samma regler. (Schipper, 2003) 15

Kritik som råder mot ett regelbaserat ramverk är att reglerna riskerar att bli oanvändbara och dysfunktionella i en föränderlig ekonomisk miljö vilket kan leda till att chefer skapar innovativa transaktioner kring reglerna. (Kershaw, 2005). Vidare fungerar ett regelbaserat system inte säkerligen som dämpning för earnings management utan snarare tvärtom. Systemet ökar ledningens möjlighet att strukturera transaktioner till fördel för rådande situation. (Nelson et al., 2002) Ett skäl till varför standarder kräver regler är för att de som sätter standarderna och de som använder sig av dem har olika intressen. Inom flera områden kan användningen av mer principbaserat regelverk vara mer lämpligt för att uppmuntra en tydligare kommunikation och bättre precision jämfört med regelbaserade standarder som utgår ifrån one size fits all. (Nobes, 2004) Basel II är mer inriktat på tillsyn och långsiktiga riskmodeller. (Rossum, 2005) Syftet med principbaserat regelverk är att varje företag skall ha möjligheten att skräddarsy sin egen modell inom ramen för rådande principer, och på så sätt uppnå mer trovärdiga och transparenta rapporter. Risken är dock att principbaserad redovisning istället reducerar jämförbarheten mellan rapporterande institut då samtliga baserar sin redovisning på olika interna bedömningar och modeller. Principbaserade standarder kräver normalt en ökad tillsyn. Exempelvis revisorer skall göra sin bedömning huruvida redovisningen återspeglar de transaktioner och händelser som ägt rum på ett trovärdigt sätt och huruvida redovisningen uppfyller en tillräcklig struktur utan att rama in bedömningarna inom regler. (Benston et al., 2006) Principbaserad redovisning erbjuder dock begränsad tolkning av riktlinjer. Mindre vägledning i teorin ökar behovet av professionell bedömning så att rapporterna upprättas i enlighet med standardens syfte. Detta skall ha en positiv effekt på de finansiella rapporterna som kommer att innehålla en större grad användbar och meningsfull information. (FASB, 2002). Kritik mot principbaserade standarder är att det istället kan leda till ökad manipulering av siffrorna där de bäst passande redovisningsnormerna inte efterföljs utan istället baseras valen på det val som är mest fördelaktigt, Vilket kommer att leda till att syftet med standarderna inte uppnås. (Agoglia et al., 2011) 16

3. Hypoteser Med bakgrund i kapitel två så redogörs här för de hypoteser som studien ämnar undersöka. Hypoteserna byggs upp av tidigare studier på området som sammanfattat leder fram till forskningshypoteserna och det antaganden som studien baseras på. Studien fokuserar på övergången från ett regelbaserat till ett mer principbaserat system och dess påverkan på loan loss provisions. Regelbaserad reglering utgår från one size fits all vilket kritiker menar kan leda till ett dysfunktionellt beteende där bankledningen strukturerar transaktioner. (Kershaw, 2005; Nelson et al., 2002) Basel II antar en mer principbaserad roll med syftet att bättre anpassa redovisningen till den specifika situationen vilket ökar trovärdigheten i de finansiella rapporterna. (Benston et al., 2006) För att Basel II skall leda till ökad transparens och mindre grad av subjektiv bedömning så arbetar tillsynsmyndigheter närmare banker. (Rochet, 2005) Ökad kontrollering av banker och dess hantering av loan loss provisions samt hur bra dem matchar med de konstaterade kreditförlusterna bör rimligen leda till minskat utrymme för justering av loan loss provisions och därmed earnings management. Övergången från ett regelbaserat system till ett mer principbaserat i kombination med ökad tillsyn och övervakning mynnar ut i följande hypotes; H1: Införandet av Basel II har resulterat i en reducering av earnings management och justering av loan loss provisions inom svenska banksektorn. Resultat av tidigare forskning visar att det förekommer en skillnad mellan noterade och onoterade banker och dess sätt att hantera loan loss provisions. Författare som Ahmed et al. (1999) och Anandarajan et al. (2007, 2010) finner i sina studier bevis för att förekomsten av earnings management genom loan loss provisions i högre grad förekommer bland noterade banker. Däremot visar Fonseca och Gonzalez (2008) studie på motsatt resultat med förklaringen att noterade större banker är under ständig övervakning och därför inte har möjlighet att strukturera transaktioner. Den utgångpunkt som har valts i den här studien är i enlighet med Fonseca och Gonzalez (2008) och leder till följande hypotes; H2: Noterade banker utövar earnings management genom loan loss provisions i mindre utsträckning i jämförelse med onoterade banker. 17

4. Metod Kapitlet innehåller beskrivning av studiens tillvägagångssätt, vald metod, urval och metodkritik. Vidare ges en redogörelse för hur den statistiska undersökningen genomförts. 4.1 Val av metod Baserat på studiens huvudsakliga forskningshypotes är det vetenskapliga tillvägagångssätt som valts för studien av kvantitativ karaktär. En studie som innefattar ett större urval och kännetecknas av en bred undersökning, snarare än en smalare djupgående analys, lämpar sig bra för den kvantitativa metoden (Holme & Solvang, 1997). Data har samlats in för att besvara de aktuella forskningshypoteserna, varpå bestående mönster har studerats. Syftet med valet av metod är att slutsatsen skall vara av kvantifierbar art. 4.2 Urval och population Urvalet av banker har gjorts genom databasen Bankscope som innehåller information från ett stort antal banker världen över, såväl noterade som onoterade. Bankerna enligt Bankscope är kategoriserade enligt tabell 4.1, se nedan. Tabell 4.1 TYP AV BANK Savings banks Commercial banks Finance companies Real Estate & Mortgage banks Bank holdings & holding companies Investment banks Specialized governmental credit institutions Securities firms Private banking/asset management companies Investment & trust corporations Cooperative banks Other non banking credit institutions Central banks Group finance companies 18

De kategorier som valts ut för studien är commercial banks (läs; kommersiella banker), savings banks (läs; sparbanker) och bank holdings & holding companies (läs; holdingbolag), se tabell 4.2 nedan. I Bankscope finns det information om totalt 81 stycken sparbanker, 30 stycken kommersiella banker och 7 stycken holdingbolag. Bortfallet utgörs av totalt 42 stycken ej längre verksamma banker vilket mynnar ut i en slutgiltig population om 76 stycken svenska banker, varav 71 stycken onoterade och fem stycken noterade. Anledningen till att banker med dessa karaktärer valts ut är för att de arbetar med finansiell förmedling och utgör en majoritet av kapitalmarknaden. Då flertalet övriga banktyper inte arbetar med utlåning i samma grad som kommersiella banker, sparbanker samt holdingbolag så ansågs dem inte vara passande för studien av loan loss provisions och konstaterade kreditförluster vilka båda är faktorer som påverkas av utlåning och osäkra fordringar. Då studien ämnar jämföra loan loss provisions såväl innan som efter införandet av Basel II, år 2007, så inkluderar ett relevant tidsintervall åren 2005 till och med 2009. Eftersom att konstaterad kreditförlust (GCO) kommer att prognostiseras år t+2 så utgörs tidsintervallet för den variabeln 2007-2011. Tidsintervallet ansågs även lämpligt då IFRS infördes år 2005 och en eventuell effekt av detta införande därmed inte kommer att påverka studien. Tabell 4.2 TYP AV BANK ANTAL Sparbanker 54 Kommersiella banker 21 Holdingbolag 1 Totalt 76 4.3 Datainsamling För varje bank och år som inkluderas i studien så har data samlats in för tre olika poster; loan loss provisions, konstaterad kreditförlust samt storlek som utgörs av totala tillgångar/balansomslutning för respektive år. Storlek finns med som en logaritmerad kontrollvariabel för att fånga prognosvärdet och sambandet mellan loan loss provisions och konstaterad kreditförlust. Eftersom att kvalitetsproblem uppdagades med Bankscope samt att posten konstaterad kreditförlust inte beräknades på ett tillfredsställande sätt så har data hämtats enbart från årsredovisningar för respektive bank och år. Då populationen innefattar flertalet mindre sparbanker som det har visat sig inte publicera årsredovisningar elektroniskt så har en kontakt etablerats med berörda banker för att få tillgång till en papperskopia. 19

4.4 Statistisk undersökning Undersökningen utgörs av en regressionsmodell som syftar till att utröna effekten av den oberoende variabeln på den beroende variabeln. I det här fallet kommer den oberoende variabeln att utgöras av loan loss provisions och den beroende variabeln av de konstaterade förlusterna. Loan loss provisions kommer alltså att prognostisera de konstaterade förlusterna. En regressionsmodell kan vara av enkel eller multipel linjär karaktär. I en multipel analys ingår fler än en oberoende variabel som kan antas påverka den beroende variabeln. Kontrollvariablerna utgörs av variabler som misstänks ha en effekt på det egentliga sambandet och därför bör kontrolleras bort. Tidigare studier tyder på att det finns en skillnad mellan bankers storlek och dess utövande av earnings management. Större banker arbetar under en högre grad av övervakning och uppmärksammas av fler analytiker. Detta resulterar i mindre informationsasymmetri mellan bankledning och intressenter. Vidare leder det till färre incitament att justera loan loss provisions då intressenter har betydligt mer information att tillgå gentemot en mindre bank som kännetecknas av en högre grad av diskretion. (Lobo & Yang, 2003) Med utgångspunkt i Lobo och Yang (2003) studie så utgör storlek en variabel som kontrolleras bort i modellen då den kan tänkas ha en påverkan på utfallet av testet. Bankens storlek mäts som den naturliga logaritmen av totala tillgångar i slutet av respektive år t. Vidare visar tidigare studier att det finns ett samband mellan onoterade respektive noterade banker och loan loss provisions, varför även denna studie ämnar undersöka ett eventuellt samband. Noterade och onoterade banker finns med i modellen som en dummy benämnd listing. Noterade banker är kodat med 1 och onoterade banker kodat med 0 för att utröna om någon skillnad föreligger. Vidare har även en dummy införts för att särskilja perioden innan Basel II infördes (kodat som 0) med perioden efter att Basel II infördes (kodat som 1). Studien ämnar jämföra de förutbestämda avsättningarna för loan loss provisions år t mot de konstaterade kreditförlusterna år t+2, före och efter införandet av Basel II. Den ursprungliga modellen som används härrör från författarna Altamuro och Beatty (2010) och baseras på antagandet att avsättningarna för loan loss provisions är av hög kvalitet om de matchar konstaterade kreditförluster kommande period. Modellen är vald då den utvärderar direkt mot verkligt utfall istället för att uppskatta godtyckliga periodiseringar som annars är en vanlig metod vid studerandet av earnings management. Altamuro och Beatty (2010) undersöker i sin studie avsättningarna för loan loss provisions mot konstaterade kreditförluster år t+1. 20

I den här studien har en fördröjning på två år valts i enlighet med Marton och Runesson (2012) studie. Anledningen är att t+2 påvisar ett starkare utfall. Marton och Runesson (2012) studerade dock effekten av IFRS varför Basel II och dess eventuella effekt inte bevisligen behöver innebära en fördröjning. Huruvida det är fallet eller inte finns inga tidigare studier på, däremot torde det inte spela en avgörande roll att använda t+1 eller t+2 då det senare kan förväntas ge utslag om t+1 gör det. Regressionsanalysen har utförts i statistikprogrammet SPSS där samtliga oberoende variabler har tagits in i regressionen och sedan har SPSS presenterat hur de oberoende variablerna påverkar den beroende. Med denna metod så inkluderas alla variabler i ekvationen. Kritik mot denna metod, istället för att undersöka variablerna för sig, är att det kan uppstå problem mellan de oberoende variablerna. Det finns en viss risk att de oberoende variablerna korrelerar med varandra och stör resultatet av testet. Det här fenomenet kallas multikolinjäritet och uppkommer då två eller flera av de oberoende variablerna systematiskt rör sig tillsammans vilket gör att dem inte bidrar till en förklaring av den oberoende variabeln utan dess närvaro snarare stör korrelationen. För att komma till bukt med detta problem har ett VIF-test utförts där ett värde på VIF över fem indikerar att det inte förekommer någon problematik de oberoende variablerna emellan. Den regressionsmodell som kommer att användas för studien är uppställd enligt följande; GCO t+2 = α + β1llp t + β2llp t *BSII t + β3size t + β4listed t + ε GCO = konstaterad kreditförlust år t+2 (totala bortskrivningar, inklusive de bortskrivningar som de redan gjorts reserveringar för) LLP = kreditförlust år t (netto) BSII = dummy, Basel II LLP*BSII = interaktionen mellan loan loss provisions och Basel II Size = logaritmerad kontrollvariabel som utgörs av totala tillgångar Listed = dummy, noterade eller onoterade banker 21

Vid insamlingen av data för konstaterad kreditförlust och loan loss provisions upptäcktes att svenska banker inte är enhetliga i sin redovisning. Vissa banker redogör tydligt för de poster som ingår samtidigt som andra gör en sammanställning. En av de vanligare uppställningarna illustreras i figur 4.1 nedan och den post som utgör konstaterade kreditförluster är årets konstaterade kreditförluster och loan loss provisions utgörs av nettoposten kreditförluster, netto. Figur 4.1 Specifik reservering för individuellt värderade fordringar + Gruppvis reservering + Övriga reserveringar + Bortskrivningar - Årets konstaterade kreditförluster - - Utnyttjad andel av tidigare reserveringar + - Återvinningar + Summa +/- Kreditförluster, netto +/- 4.5 Metodkritik Tidsintervallet för studien valdes till 2005-2009 för att innefatta åren innan samt åren efter införandet av Basel II. Studien tar dock inte hänsyn till den ekonomiska kris som drabbade Sverige främst under 2008. Krisen medförde en försvårad upplåning för de svenska bankerna på den internationella marknaden. Vidare ökade antalet osäkra fordringar till följd av att låntagare inte kunde amortera på sina lån. Detta hade en effekt på kreditförlusterna men effekten var begränsad i Sverige tack vare en betydande buffert som byggts upp från tidigare år. (Finansinspektionen, 2009). Krisen torde därmed inte ha haft en sådan stor effekt på loan loss provisions och konstaterad kreditförlust då svenska banker klarade sig igenom krisen relativt väl. Vad gäller urvalet av banker så förekommer en snedfördelning i populationen vad gäller kommersiella banker, sparbanker och holdingbolag. Denna snedfördelning torde dock inte ha så stor betydelse då grupperna inte skall undersökas mot varandra. Dessutom är såväl kommersiella banker, sparbanker som holdingbolag exponerade mot utlåningsmarknaden och därmed berörs av redovisning av loan loss provisions på liknande sätt. Därför anses också dessa tre grupper passande för studien. 22

5. Resultat av empirisk undersökning I det här kapitlet presenteras resultatet som studiens modell mynnat ut i. Resultatet är sammanställt i tabellform med tillhörande beskrivning som ligger till grund för vidare analys. Studien syftar primärt till att undersöka riktningen på förhållandet mellan loan loss provisions och konstaterad kreditförlust efter införandet av Basel II och därmed inte storleken av effekten från de oberoende variablerna på den beroende variabeln. För att mäta sambandet mellan loan loss provisions och earnings management samt vilken inverkan Basel II har haft på sambandet så används en regressionsanalys. Metoden syftar till att påvisa effekten av den oberoende variabeln, loan loss provisions, på den beroende som utgörs av den konstaterade förlusten. Om någon ytterligare faktor misstänks påverka mätningen så skall den med fördel kontrolleras bort för att förbättra utslaget av modellen. I det här fallet har storlek kontrollerats bort. Då data för storlek inte är normalfördelad, vilket är problematiskt vid genomförandet av en regressionsanalys, så har variabeln logaritmerats. Detta för att minska avståndet på skalan från de största bankerna till de minsta. Vidare har såväl Basel II som noterad/onoterad bank införts som dummys för att särskilja olikheterna från varandra och se vilken påverkan respektive variabel har. Data innan Basel II har kodats med 0 och data efter införandet med 1. Onoterade banker har antagit kodningen 0 och noterade 1. Som tidigare förklarats används en regressionsmodell som ursprungligen bygger på den modell som författarna Altamuro och Beatty (2010) använt sig av. Modellen är utformad enligt nedan; GCO t+2 = α + β1llp t + β2llp t *BSII t + β3size t + β4listed t Att earnings management förekommer inom banksektorn har tidigare studier visat, varför det också kan antas göra det i det här urvalet. Modellen som används visar på hur bra loan loss provisions prognostiserar konstaterad kreditförlust. Det vill säga hur starkt sambandet är mellan dessa två faktorer. Om värdet antar 0 så innebär det att inget samband går att urskilja mellan avsättningen för loan loss provisions och de konstaterade förlusterna med två års fördröjning. Omvänt visar ett signifikant värde på att det föreligger ett statistiskt samband. För att försäkra att data för den oberoende variabeln loan loss provisions är användbar i en statistisk mätning så har normalfördelningen kontrollerats och konstaterats. Detta illustreras i figur 5.1. 23

Figur 5.1 Huruvida variablerna som ingår i modellen innehar en hög förklaringsgrad på den beroende variabeln framgår av tabell 5.2. R2 anger hur stor del av variansen i den beroende variabeln som kan förklaras med hjälp av de oberoende variablerna. Ett högre värde på R2 är således att förvänta ju fler variabler som ingår i modellen. I mindre tester så har R2 en benägenhet att påvisa optimistiska värden varför adjusted R2 med fördel skall användas vid en analys. I den här studien är de oberoende variablerna förhållandevis få varför ett värde på adjusted R2 på 0,706 är positivt för studien. Adjusted R2 värdet innebär att 70,6 % av de konstaterade kreditförlusterna som kan förklaras med hjälp av de oberoende variablerna. Tabell 5.2 MODEL R2 ADJUSTED R2 1 0,710 0,706 24

Tabell 5.3 illustrerar hur de olika variablerna korrelerar. Pearson korrelation används för att ta reda på hur starkt ett samband är mellan två variabler samt indikerar vilken riktning och styrka korrelationen har. Som tabellen illustrerar så föreligger ett samband mellan loan loss provisions och konstaterad kreditförlust med ett värde på 0,184. Sambandet är positivt och signifikant på 0,1 %- nivån. Tabellen visar även att interaktionsvariabeln mellan loan loss provisions och Basel II korrelerar med konstaterad kreditförlust med värdet 0,073. Däremot är korrelationen inte statistiskt signifikant, vilket tyder på att Basel II inte har haft någon inverkan på loan loss provisions prognostisering av konstaterade kreditförluster. Vidare finns ett positivt signifikant samband mellan storlek och konstaterad kreditförlust med en styrka på 0,818 samtidigt som korrelationen mellan storlek och loan loss provisions inte är statistiskt signifikant. Noterade/onoterade banker och sambandet med den beroende variabeln har ett värde på 0,555 och är signifikant på 0,1 % - nivån. Tabell 5.3. GCO LLP LLP*BSII SIZE LISTED GCO 1 0,184*** 0,073 (0,103) 0,818*** 0,555*** LLP 0,184*** 1 0,109 (0,103) 0,033 (0,282) -0,017 (0,386) LLP*BSII 0,073 (0,103) 0,109** 1 0,046 (0,211) 0,162** SIZE 0,818*** 0,033 (0,282) 0,046 (0,211) 1 0,776*** LISTED 0,555*** -0,017 (0,386) 0,162** 0,776*** 1 a. Signifikansnivå illustreras enligt: * 5%. **1%.***0,1% b. I de fall det inte föreligger statistisk signifikans så redovisas värdet på signifikansen inom parentes 25

Huruvida resultatet modellen visar är signifikant kan avgöras med hjälp av ett ANOVA-test. Nedan tabell 5.4 illustrerar signifikansen av den använda modellen. ANOVA-testet visar den statistiska signifikansen i mätningen och sannolikheten att regressionen skulle vara lika med noll. Ett värde på sig. på 0,000 anger att det föreligger ett signifikant samband mellan grupperna. Nedan ser vi att resultatet påvisar en statistisk signifikans, det vill säga att resultatet kan anses vara tillförlitligt. Sig. visar ett värde på 0,000 vilket innebär att varje enskild variabel är statistiskt signifikant. Tabell: 5.4 ANOVA-test MODEL MEDELKVADRATSUMMA F SIG. REGRESSION 305,882 182,672 0,000 RESIDUAL 1,674 Tabell 5.5 illustrerar vilken variabel som har en påverkan på den beroende variabeln. Vidare visar tabellen genom t-värdet och sig. om sambandet kan anses vara statistiskt signifikant. Det vill säga om resultatet faktiskt inträffar eller sannolikheten att det beror på slumpen. Betavärdet visar vilken effekt variabeln har på konstaterad kreditförlust. Tabellen åskådliggör således sambandet före och efter införandet av Basel II med konstaterad kreditförlust. Åren före utgörs av 2005-2006 och åren efter är 2007-2009. Som tabellen illustrerar så är betavärdet 0,045 mellan interaktionsvariabeln och den beroende variabeln med en signifikansnivå på 0,163 vilket inte tyder på ett signifikant samband. Eftersom att sambandet inte är statistiskt signifikant så visar det att Basel II inte har haft någon signifikant påverkan på matchningen mellan loan loss provisions och konstaterad kreditförlust. Loan loss provisions har en påverkan på konstaterad kreditförlust med 0,144 och t-värdet samt sig. påvisar signifikans. Vidare illustrerar tabell 5.5 att storleken har ett betavärde på 0,966 vilket innebär en positiv effekt på den beroende variabeln med 0,966. Size har ett t-värde på 19,324 och sig. på 0,000 varför en slutsats om att variabeln är signifikant unik kan dras. Ur tabellen kan också utläsas att noterade/onoterade banker har en påverkan på storleken av de konstaterade kreditförluster bankerna redovisar. Tabellen illustrerar ett negativt samband på -0,200 och ett t-värde på -3,943 vilket är ett signifikant samband. En negativ påverkan tyder på att noterade banker generellt redovisar en mindre del konstaterad förlust gentemot onoterade banker. Denna upptäckt är intressant då noterade/onoterade banker och storlek kan tänkas höra ihop vilket indikerar att större banker 26