Välfärdspolitik och legitiitet VÄLFÄRDSPOLITIK OCH LEGITIMITET LENNART NILSSON V alrörelsen 1994 präglades av debatten o budgetunderskottet och den växande statsskulden. Saneringsprogra och skarpa förslag följde slag i slag. Partierna bjöd över varandra ed ansvarfulla besparingar och nödvändiga inkostförstärkningar. Nya reforer och ökade satsningar lyste ed sin frånvaro. Frågan gällde inte o utgiftsbegränsningar skulle genoföras utan i vilken ofattning och på vilka oråden och o också skattehöjningar var nödvändiga. Fyra år senare hade perspektivet förskjutits. Med en förbättrad ekonoi gällde det på vilka oråden angelägna förstärkningar skulle göras efter en period av åtstraning. Sysselsättningen sat vård, skola och osorg var centrala tean i satliga partiers budskap i valrörelsen. Skattefrågan ed krav på oedelbara eller fratida skattesänkningar blev också ett inslag i debatten. För edborgarna var sysselsättningen det viktigaste sahällsprobleet under valrörelserna 1994 och 1998. Sveriges ekonoi ko 1994 på andra plats. Cirka 30 procent ansåg att ekonoin var ett viktigt proble. Fyra år senare hade denna andel sjunkit till under 10 procent. Istället var det vård, skola och osorg so var de est angelägna frågorna efter arbetslösheten (Bennulf 1999). År 2002 var vård, skola och osorg fortsatt centrala frågor edan både ekonoi och sysselsättning av edborgarna uppfattades so indre viktiga frågor än tidigare. Utgångspunkten för debatten har förskjutits ed förändringar av den ekonoisk situationen. De ändrade ekonoiska förhållandena illustreras av Figur 1 Den offentliga sektorns fi nansiella sparande 1994-2002, so redovisar de offentliga inkosterna inus utgifterna. Tre år av sjunkande BNP, stigande arbetslöshet och sjunkande skattekvot edförde i början på 1990-talet ett snabbt växande gap ellan den offentliga sektorns inkoster och utgifter; för 1994 redovisades ett ycket stort negativt finansiella sparandet otsvarade över 10 procent av BNP. År 1998 översteg det finansiella sparandet 2 procent av BNP och över 4 procent 2001. År 2002 hade eellertid kurvan vänt och det strukturella sparandet inskade. Under valrörelsen blev Sveriges ekonoi ånyo ett inslag i den politiska debatten. I Sverige bygger välfärdspolitiken i högre grad än i andra OECD-länder på den offentliga sektorn. Medborgarna nyttjar i stor ofattning tjänster och transfereringar och förutsätts so skattebetalare vara ed och betala. Många svenskar arbetar också ino den offentliga sektorn fräst i kouner och landsting. Genoförandet av den svenska välfärdspolitiken förutsätter att det finns en uppslutning bland edborgarna. I denna artikel skall opinionsstödet för den offentliga 59
Lennart Nilsson sektorn och skatterna sedan itten av 1980-talet analyseras. Underlaget för studien utgörs av data från de nationella SOM-undersökningarna 1986-2002. Figur 1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1994-2002 (procent av BNP) Källor: Statistiska centralbyrån och Finans departeentet, Prop. 2002/03:100 bilaga 1, sid. 61. Svenska folket och den offentliga sektorn Under den senaste fetonårsperioden har stora opinionsförskjutningar ägt ru i synen på den offentliga sektorns gränser. Fra till 1988 var svenska folkets inställning till den offentliga sektorns storlek förhållandevis stabil och tudelad ed ungefär lika ånga so ville bibehålla so inska den. I slutet av 1980-talet, då det förelåg ett överskott för den konsoliderade offentliga sektorn, rasade opinionsstödet. År 1990 var det tre gånger så ånga so ville skära ner so otsatte sig en inskning. Därefter vände trenden, och 1993 då underskottet i den offentliga sektorns finanser var so störst, var det för första gången i SOM-undersökningarna övervikt för andelen personer so otsatte sig en inskning. Under de följande åren ökade uppslutningen bako den offentliga sektorn och 1996 var gapet ellan de so vill bevara en stor offentlig sektor och de so vill inska rekordstort. Med en förbättrad sahällsekonoisk situation inskade skillnaden därefter stegvis fra till 1999. Därefter har opinionsläget varit i huvudsak stabilt ed så svängningar ellan åren (se figur 2). 60
Välfärdspolitik och legitiitet Figur 2 Svenska folkets åsikter o den offentliga sektorn i SOMundersökningarna 1986-2002 (procent) Procent 70 60 56 50 40 30 20 37 37 32 34 40 33 42 28 50 23 41 34 43 32 38 35 45 29 49 47 23 24 44 28 40 41 29 28 43 26 39 28 18 10 0 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 År Koentar: De svarande fi ck ta ställning till förslaget Minska den offentliga sektorn ed svarsalternativen: Mycket bra förslag, ganska bra förslag, varken bra eller dåligt förslag, ganska dåligt förslag och ycket dåligt förslag. Andelen so inte tagit ställning till detta förslag utgör andelen vet ej. I procentbasen ingår satliga svarande uto de so avstått från att besvara hela frågesviten o aktuella förslag. Värdena för 1998 2002 avser den politikinriktade undersökningen. I denna centrala vänster-högerfråga har också spännvidden ellan de positioner so partiernas sypatisörer intagit varit betydande, en varierat över tid. Genogående har vänsterpartiets sypatisörer varit est positiva och oderata salingspartiets est negativa till den offentliga sektorn. Under perioden 1986-1988 var opinionen stabil också ino de olika partierna. Därefter försköts positionerna ino alla partier ot en er negativ inställning till den offentliga sektorn. År 1990 var opinionsbalansen negativ ino satliga partier. Det var fräst sypatisörer till de partier so varit est positiva till den offentliga sektorn so hade närat sig de traditionella borgerliga väljarnas negativa positioner. Efter 1990 vände trenden ånyo och blev er positiv till den offentliga sektorn, först bland sypatisörer till v och s. Fra till 1996/97 blev satliga partiers sypatisörer er negativa till inskningar av den offentliga sektorn. Bland borgerliga sypatisörer var förändringarna ycket stora. Åren 1996-97 var det bara bland oderata salingspartiets sypatisörer so det fanns en opinionsövervikt för att inska den offentliga sektorn. Därefter försvagades otståndet ot en inskning 61
Lennart Nilsson något. Efter 1999 har dock spännvidden på nytt ökat geno att vänsterpartiets och oderata salingspartiets sypatisörer gått åt vänster respektive åt höger, vilket edfört en ökad polarisering, edan balansåttet för satliga svarspersoner uppvisat så variationer. Figur 3 Partisypati och inställning till den offentliga sektorn i SOMundersökningarna 1986-2002 (procent) 100 Balansått 50 0-50 68 25-6 -13-32 -54 69 64 62 58 56 59 57 49 49 49 45 43 50 37 31 34 33 40 29 26 28 30 27 29 19 18 27 23 18 18 5 4-1 3-9 -6-7 -12-19 -30-28 -30-31 -30-37 -36-36 -36-40 -49-48 -57-61 -60-68 -68-71 -71 13 13 2-9 -4-13 -15-13 -11-26 -23-30 -33-36 -37-26 -26-45 -57-66 54 50 48 37 40 11 9-3 -15 2-11 -37-37 62 39 29 18-11 -47 65 43 27 13 1-1 -41 65 v 38 p 34 s 13 c -20 fp -24 kd -51-100 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 År Koentar: Balansåttet anger andelen dåligt förslag inus andelen bra förslag. Partisypati avser bästa parti generellt. Mp:s sypatisörer har de tre senaste valåren 1994, 1998 och 2002 legat något till vänster o s-sypatisörerna för att åren ellan valen inta saa position eller något till höger o s. Skillnaderna är så en systeatiska. Bland de borgerliga partiernas sypatisörer ligger oderaterna genogående klart längst till höger edan centerpartisterna intagit positionen längst till vänster och det har bland c- sypatisörerna sedan 1995 funnits en övervikt eot en inskning av den offentliga sektorn. Opinionen och privatisering Avgörande för en indelning i offentligt eller privat är i vilken utsträckning det offentliga reglerar, finansierar och är ansvarig för produktionen (Lundqvist 2001). 62
Välfärdspolitik och legitiitet Offentlig fi nansiering och produktion förutsätter reglering en reglering kan också ske av verksahet so drivs i privat regi ed privat finansiering. Privatisering i vid ening innebär att det offentligas inflytande i något eller några av dessa tre avseenden inskas, en används vanligen so benäning på en inskning av den offentliga finansieringen och/eller produktionen. Det är i denna senare betydelse so det koer att användas här. I SOM-undersökningarna har ingått frågor o förslag till privatisering sedan 1987 (Nilsson och Ströberg 1988). Orådena so här är av intresse är sjukvård, skola och äldreosorg. Skola och äldreosorg är centrala priärkounala uppgifter edan sjukvården är den viktigaste landstingskounala/regionala uppgiften. Fyra av frågorna avser en privatisering i betydelsen övergång till en ökad andel privat produktion: - Bedriva er av sjukvården i privat regi, - Förhindra företag ed vinstsyfte att driva akutsjukhus (fr.o.. 2000), - Öka antalet privata skolor (t.o.. 1996)/satsa er på friskolor (fr.o.. 1997), - Låta privata företag svara för äldreosorg. Geensat för tre av förslagen är att de avser en förändring ot ökade privata inslag i produktionen av offentligt finansierade tjänster och ett avser att förhindra denna typ av privatisering en inte en övergång till en huvudsakligen icke-offentlig odell. Förändringen av attityden till privatisering följer saa huvudönster so inställningen till den offentliga sektorn so helhet. Motståndet ot privatiseringar inskade 1988-1990. År 1990 fanns ett klart stöd för privatiseringar ino sjukvården, edan det var lika ånga för so eot privatiseringar ino skola och äldreosorg. Därefter rasade opinionsstödet för privata alternativ bland edborgarna. År 1993 var otståndet ot privata lösningar ino sjukvård, skola och äldreosorg väsentligt större än 1987. På dessa tre oråden tog en ajoritet avstånd från ytterligare privati seringar. För sjukvården var förändringen särskilt arkant. Under perioden 1993-1996 inskade otståndet ot privatiseringar ino sjukvård, skola och äldreosorg något. Därefter har förskjutningarna gått i olika riktning. Perioden 1997-2002 har läget varit oförändrat ed en svag övervikt eot ökade satsningar på friskolor, en ed stora skillnader ellan olika delar av landet (Carlsson 2002). För privat sjukvård har den svaga trenden i riktning ot inskat otstånd ot privata lösningar fortsatt ed undantag för 2001. Attityden till privat äldreosorg var er negativ 1997 än året innan. Efter detta hack i kurvan, so påverkades av ediernas kritiska behandling av fallet Polhesgården (Nilsson 2000) har även på detta oråde otståndet ot privata lösningar stegvis inskat ed undantag för år 2000. 63
Lennart Nilsson Figur 4 50 Svenska folkets inställning till privatisering ino sjukvård, skola och äldreosorg 1987-2002 (balansått) Balansått 40 30 20 10 0-10 -20-30 -40-50 33 28 24 22 19 9 13 1-17 -13-21 -24-7 -12-11 -15-19 -25-22 -31-32 -30-31 -32-33 -40-6 -5-9 -9-3 -24-28 -23-22 -21-27 -27-31 -32-31 -35-37 -37-43 -43 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 År -11-19 -23 Bedriva er av sjukvården i privatregi Öka antalet privatskolor Satsa er på friskolor Låta privata företag svara för äldreosorg Förhindra företag ed vinstsyfte att driva akutsjukhus Koentar: Svarspersonerna har fått ta ställning till förslagen so redovisas i fi guren och svarsalternativen var: Mycket bra förslag, Ganska bra förslag, Varken bra eller dåligt förslag, Ganska dåligt förslag och Mycket dåligt förslag. Balansåttet anger andelen bra förslag inus andelen dåligt förslag. Värdena för 1998-2002 avser den politikinriktade riksundersökningen. De salade effekterna av de ofattande svängningarna i privatiseringsopinionen är ycket stora. Under tioårsperioden 1987-1999 i det näraste halverades avståndet ellan vänsterpartiets och oderata salingspartiets sypatisörer ino de fyra undersökta orådena och det inskade avståndet var resultatet av att både partierna till vänster och till höger förflyttade sig ot itten. När det gällde att bedriva sjukvård och äldreosorg var det fräst de borgerliga partiernas sypatisörer so rörde sig ot itten edan det var v- och s- sypatisörerna so förflyttade sig när det gällde skola. Efter 1999 gick oderata sypatisörer åt höger i satliga frågor. Ovänt gick v-sypatisörer till vänster. För övriga partier var förändringarna indre enhetliga. När det gäller förslaget att förhindra företag ed vinstsyfte att driva akutsjukhus fanns det år 2000 en klar ajoritet för bland p, v, s och c, en svag övervikt för bland fp och kd och en övervikt eot bland. I den nya frågan o stopplagen för akutsjukhus, so drivs ed vinstintresse, består detta önster under de två senaste åren en c-sypatisörer har intagit saa ittenposition so kd- och fpsypatisörer. I denna fråga har p två av åren legat till vänster o s. 64
Välfärdspolitik och legitiitet Figur 5 Partisypati och inställning till privatisering ino sjukvård, skola och äldreosorg 1987-2002 (balansått) A.a Bedriva er av sjukvården i privat regi dåligt bra -100 v s p/c fp +100 1987-68 -39 +23 +52 +75 kds 1990-14 -4 +21 +34 +49 +65 +73 1993 1996 1999-70 -65-45 -25-18 -12-5 +30 nyd -57-56 -41-25 -16-12 +20-55-49-35 -33 +4 +11 +21 2002-65 v -52 s -26 p -13 c +20 fp +21 kd +52 A.b Förhindra företag ed vinstsyfte att driva akutsjukvård 2000-2002 +100 p v s c fp kd 0-100 +59 +56 +49 +42 +11 +7-15 2000 +7-15 +100-100 2001 +49 +35 +33 +17 +11 +2-21 v s p kd c fp +100-100 2002 +61 v +42 p +36 s +12 +8 +5 kd c fp -22 B. Låta privata företag svara för äldreosorg dåligt bra -100 v s p fp c +100 1987-88 -56-19 -3-2 +37 kds 1990-57 -29-6 -1 +16 +19 +39 1993 1996-82 -71-43 -41-36 -20-25 nyd +4-60 -52-38 -37-22 -15 +3 1999 2002-73 v -60-55 -48-51 s -39-16 -8 +7-21 -15 p c +6 +9 kd fp +42 65
Lennart Nilsson C.a. Öka antalet privatskolor dåligt bra -100 v s p c fp +100 1987-71 -62-15 -6 +17 +45 kds 1990-34 -32-13 +3 +21 +22 +45 1993 1996 C.b. Satsa er på friskolor 1997-68 -59 v -64-43 -57 s -29 p v s -40-33 -38-18 -14 c -17 nyd c -8-4 fp -2 +24 +24 +25 kd p fp kd +9 +14 +22 +27 1999 2002-45 v -31-29 -19-13 +19 +22+28-40 s -9-4 c p +19 fp +20 kd +50 Koentar: Balansåttet anger andelen bra förslag inus andelen dåligt förslag och 100 (alla negativa) redovisas till vänster i fi guren och +100 (alla positiva) till höger, uto för A.b., där +100 redovisas till vänster och 100 till höger. Partisypati avser bästa parti generellt. I frågorna o privatisering av skola, osorg och vård utkristalliserades efter 1999 ett huvudönster ed v- och s- sypatisörer klart eot privatiseringar och - sypatisörer övervägande för edan övriga partiers sypatisörer placerade sig ellan de två positionerna i varierande grupperingar. Mp- och c-sypatisörer har under senare år uppvisat en övervikt eot privatiseringar på dessa oråden edan fp- och kd-sypatisörer genogående varit för privatiseringar ino sjukvård och skola en ed en övervikt eot att låta privata företag svara för äldreosorg. År 2002 var de två partiernas sypatisörer för även ino äldreosorgen. Medborgarnas attityder till privatisering är fräst en fråga o ideologi och inte en fråga o issnöje ed offentlig service (Nilsson 2001). Skatter och service I alla tider och i alla länder har änniskor klagat över skatter och andra pålagor. Skatterevolter har brutit ut och protestpartier har bildats. Det fi nns eellertid inget entydigt saband ellan skattenivå och skatteprotest. I välfärdsstater ed en utbyggd service och ofattande transfereringar till hushållen är edborgarnas syn på avvägningen ellan betalningen i for av skatter och vad staten ger änniskorna central (Peters 1991). Svenska folkets inställning till skatterna har kartlagts i ett flertal undersökningar under efterkrigstiden. Svenskarna har visserligen allänt sett ansett att skatterna är för höga; fraför allt gällde det arginalskatterna före 66
Välfärdspolitik och legitiitet den stora skattereforen. Mot slutet av 1960-talet ansåg en ajoritet av svenska folket också att skatterna var för höga också i förhållande till förånerna, edan ajoriteten under 1980- och 1990-talen gjorde bedöningen att skatterna var riliga i relation till förånerna (Åberg 1993). Valåret 1994, so präglades av budgetunderskott och ökande statsskuld, fanns en klar övervikt för att höja skatterna hellre än att inska den offentliga service (+15). Med en förbättrad ekonoisk situation förbyttes eellertid stödet för skattehöjningar hösten 1998 i en svag övervikt för att inte höja skatten i relation till offentlig service (-3). Partierna och deras sypatisörer intog i frågan sina traditionella positioner på vänster-högerskalan en under perioden 1994-1997 inskade spännvidden ellan partierna geno att såväl v- och s- so -sypatisörer förflyttade sig ot itten. Valåret 1998 fortsatte denna tendens på vänsterkanten edan otståndet ot skattehöjningar skärptes bland de borgerliga partiernas sypatisörer. Mot bakgrund av den senare debatten ingick inte frågan i riksundersökningarna 1999-2001, en däreot en er allän fråga o att sänka skatterna. O skatterna inte kopplas till service fanns bland svenska folket en klar övervikt för att sänka skatterna, år 1999-2001 (+53, +55 och +57). Det gällde också ino satliga partier en spännvidden var också i skattesänkningsfrågan stor ellan de olika partiernas sypatisörer. Valåret 2002 inskade eellertid viljan att sänka skatterna arkant, även o det fortsatt fanns en övervikt för att inska skatterna +39. Det finns ett starkt saband ellan synen på den offentliga sektorn och inställningen till skatterna. Personer so vill inska den offentliga sektorn är också er benägna att vilja sänka skatterna och personer so inte vill inska den offentliga sektorn är i indre utsträckning beredda att höja skatterna. Detta saband gäller också ino partierna. Av de so hade en bestäd uppfattning o båda förslagen ville år 2002 fyra av fe oderater både sänka skatterna och inska den offentliga sektorn, drygt 60 procent av de so sypatiserar ed kd och fp intog saa position och bland c-sypatisörer var det drygt 40 procent. Ovänt otsatte sig två tredjedelar av v-sypatisörerna både en inskning av den offentliga sektorn och en sänkning av skatterna edan ca 45 procent av s- och p-sypatisörer gjorde detsaa. I kouner och landsting/regioner är skatten på ett påtagligt sätt relaterade relaterad till servicenivån. Hösten 2002 var en ajoritet av svenska folket benäget att höja kounal-/landstingsskatten för att undvika nedskärningar av offentlig service. Drygt hälften av de svarande ed en bestäd uppfattning ansåg att an inte skulle inska den offentliga sektorn och höja kounal-/landstingskatten hellre än att inska servicen. Ovänt otsatte sig närare 20 procent en skattehöjning en ville inska den offentliga sektorn, knappt 20 procent ville både höja skatten och inska den offentliga sektorn edan knappt 10 procent, varken ville göra det ena eller det andra. 67
Lennart Nilsson Figur 6 Inställningen till förslaget att höja kounal-/landstingsskatten hellre än att inska den offentliga servicen och till förslaget att inska den offentliga sektorn bland edborgare ed en bestäd åsikt 2002 (procent) Bra förslag att: höja kounal/ landstingsskatten hellre än att inska servicen Dåligt förslag att: höja kounal/ landstingsskatten hellre än att inska servicen Bra förslag att: inska den offentliga sektorn 19 18 Dåligt förslag att: inska den offentliga sektorn 55 8 Koentar: Förslagens forulering fragår av fi guren. Underlaget för procentberäkningen utgöres av de so haft en bestäd åsikt o både förslaget att inska den offentliga sektorn och förslaget att höja skatterna hellre än att inska den offentliga servicen, dvs. svarat att förslagen varit ycket eller ganska bra/dåliga. Saanlagt är det ca 45 procent av satliga so besvarat frågorna so haft en bestäd uppfattning. Partiernas sypatisörer intog också i detta avseende sina positioner på vänster-högerskalan och avstånden de eellan var ycket stora. Av de so sypatiserade ed de i riksdagen saverkande partierna var det 85 procent av vänsterpartisterna ed en bestäd åsikt so var eot en inskning av den offentliga sektorn och för en skattehöjning edan drygt 70 procent av p- och s-sypatisörena gjorde saa bedöning. Även en ajoritet av centerpartisterna ed en bestäd uppfattning intog saa position. Bland oderata sypatisörer otsatte sig 60 procent en skattehöjning och ville inska den offentliga sektorn, edan fp- och kd-sypatisörerna var starkt splittrade. Den offentliga sektorn, skatterna och privatisering utgör centrala frågor i den politiska debatten och edborgarnas åsikter struktureras i hög grad av ideologi och partisypati. För de politiska partierna har de också varit viktiga frågor på den politiska agendan i beslutande försalingar och i den interna diskussionen ino partierna både nationellt sat i landsting/regioner och kouner. 68
Välfärdspolitik och legitiitet Figur 7 Partisypati och inställningen till förslaget att höja kounal/ landstingsskatten hellre än att inska den offentliga servicen och till förslaget att inska den offentliga sektorn bland edborgare ed en bestäd åsikt 2002 (procent) Bra förslag att: inska den offentliga sektorn Bra förslag att: höja kounal/landstingsskatten hellre än att inska servicen v 6 s 15 p 13 c 22 fp 27 kd 37 20 Dåligt förslag att: höja kounal/landstingsskatten hellre än att inska servicen v 3 s 6 p 4 c 14 fp 35 kd 28 61 Dåligt förslag att: inska den offentliga sektorn v 8 s 73 p 72 c 56 fp 26 kd 28 9 v 6 s 6 p 11 c 8 fp 10 kd 7 10 Koentar: Förslagens forulering fragår av fi guren. Underlaget för procentberäkningen utgöres av de so haft en bestäd åsikt o både förslaget att inska den offentliga sektorn och förslaget att höja skatterna hellre än att inska den offentliga servicen, dvs. svarat att förslagen varit ycket eller ganska bra/dåliga. Parti avser bästa parti generellt. Legitiitet och trovärdighet I Sverige har kouner och regioner/regioner huvudansvaret för offentligt finansierad service. I kouner och landsting är det de valda politikerna so har att fatta beslut o service å den ena sidan och skatt och avgifter å den andra. Avvägningen ellan vilka föråner och rättigheter so skall beviljas edborgarna och vilka uppoffringar och skyldigheter so skall belasta de i for av skatter och avgifter tillhör det politiska andatets kärna. Flernivådeokratin förutsätter att ansvariga politiska organ på respektive nivå skall göra dessa avvägningar. O den 69
Lennart Nilsson deokratiska processen fungerar väl skall den leda till att invånarna är nöjda ed eller åtinstone accepterar resultatet av politiken givet de ekonoiska förutsättningarna, och det ankoer på väljarna att ta ställning. Denna situation skapade ett dilea för partier och politiker såväl på nationell so på regional och lokal nivå. Grovt förenklat kan åtgärder so påverkar den offentliga politiken klassificeras enligt följande. IDEOLOGISKT ÖNSKVÄRDA JA NEJ EKONOMISKT NÖDVÄNDIGA JA I II NEJ III IV Matrisen utgår från de två diensionerna ekonoisk nödvändighet och ideologisk önskvärdhet. Även o det inte finns en av alla ofattad objektiv bild av vad so är ekonoiskt nödvändigt, är politiker och andra aktörer överens o att den ekonoiska situationen lägger restriktioner på handlandet. Att definiera det öjliga handlingsutryet ingår so ett väsentligt eleent i det politiska arbetet, och vad so är politiskt önskvärt varierar ed aktörernas politiska övertygelse. Att saarbeta och koa överens o åtgärder so för bägge parter faller ino fält I erbjuder inte några svårigheter. Inte heller bör det vara svårt att undvika att lägga fra förslag so hör hea ino fält IV. Ur opinionssynpunkt är däreot de två övriga rutorna era probleatiska speciellt i en ekonoisk krissituation. Dileat ed avvägningen ellan det ekonoiskt nödvändiga och det ideologiskt önskvärda präglade i hög grad agerande i politiken på alla nivåer under de ekonoiska krisåren under 1990-talet första hälft. Med förbättrad ekonoi ökade eellertid graden av handlingsfrihet i rikspolitiken och på nytt restes krav på skattesänkningar och nya satsningar. På regional och kounal nivå fortsatte eellertid den ekonoiska pressen ed beslut o skattehöjningar och nedskärningar. Valåret 2002 representerade på nytt en osvängning, där en förändrad ekonoisk situation på nationell nivå kunde skönjas, och partier och politiker kunde inte bara tävla o att lägga fra nya reforprogra och förslag o skattesänkningar. Legitiitet förutsätter både stöd för progra och kapacitet att genoföra (Rose 1984). I dessa avseenden har edborgarna att ta ställning till partiernas trovärdighet. I Sverige gäller det i hög grad välfärdspolitiken, där avvägningen ellan skatter och serviceprogra är central. Skattefrågan är viktig en det gäller i inst lika stor 70
Välfärdspolitik och legitiitet utsträckning skatterna i relation till vad so skall genoföras. Trovärdighet är inte bara en fråga o en bedöning av rättigheter utan också av skyldigheter och fraför allt avvägningen de eellan. Det ko tydligt till uttryck i valrörelsen 2002. Ett andra utärkande inslag var det splittrade ansvaret för välfärdspolitikens genoförande ed skilda ajoriteter på olika nivåer. En ökad polarisering ellan blocken resulterade i öppna otsättningar ellan de olika nivåerna so väljarna hade att ta ställning till. Referenser Bennulf, Martin (1999) Medborgarna och den hållbara utvecklingen. I Holberg, Sören och Weibull, Lennart (red), Ljusnande fratid, SOM-rapport nr 22. Göteborg: SOM-institutet, Göteborgs universitet. Carlson, Bengt R (2002) Skolkvalitet för alla. I Nilsson, Lennart (red) Flernivådeokrati i förändring, SOM-rapport nr 27. Göteborg: SOM-institutet, Göteborgs universitet. Lundqvist, Lennart J (2001) Privatisering varför och varför inte. I Rothstein, Bo (red) Politik so organisering. förvaltningspolitikens grundproble. Stockhol: SNS Förlag. Nilsson, L (2000), Opinionstrender och edieeffekter. I Fridolf, M (red), Ve forar politiken i kounerna?. SNS Förlag Nilsson, L (2001) Nöjda issnöja edborgare. I Johansson, Folke, Nilsson, Lennart och Ströberg, Lars, Kounal deokrati under fyra decennier. Liber. Nilsson, Lennart och Ströberg, Lars (1988) Offentligt privat, Svenska Folkets åsikter o privatisering och avreglering. I Holberg, Sören och Weibull, Lennart (red), SOM-undersökningen 1987, SOM-rapport nr 3. Göteborg: SOMinstitutet, Göteborgs universitet. Peters, Guy (1991), The Politics of Taxation. A Coparative Perspective. Blackwell. Proposition 2000/01:36, Sjukhus ed vinstsyfte. Rose, Richard (1984) Understanding Big Governent. The Prograe Approch. Sage Publications. Åberg, Rune (1993), Århundradets skatterefor? Politik och opinion kring 1991 års skatterefor. Fritzes. 71