De senaste tjugo åren har präglats av starka svängningar i den offentliga ekonomin.

Transkript

1 Trovärdig välfärdspolitik? Trovärdig välfärdspolitik? Lennart Nilsson De senaste tjugo åren har präglats av starka svängningar i den offentliga ekonomin. Under högkonjunkturen i slutet av 1980-talet översteg de offentliga inkomsterna de offentliga utgifterna. Tre år av sjunkande BNP, stigande arbetslöshet och sjunkande skattekvot medförde emellertid i början på 1990-talet ett snabbt växande gap mellan den offentliga sektorns inkomster och utgifter och för 1993 redovisades ett rekordstort underskott i det finansiella sparandet motsvarande 13 procent av BNP. Den ekonomiska krisen medförde både skattehöjningar och utgiftsminskningar. En ny budgetprocess som trädde i kraft i och med budgetåret 1997 innebar att regeringen fick en förstärkt ställning vid behandlingen av de offentliga inkomsterna och utgifterna. En bred parlamentarisk uppslutning bakom kravet på att Sverige, oavsett anslutning till EMU eller ej, skall uppfylla konvergenskraven bidrog också till ett samlat grepp över statsfinanserna som stegvis förbättrades. År 1998 var det finansiella sparandet positivt och år 2000 översteg det 4 procent av BNP. De två följande åren var det ånyo negativt men därefter har det strukturella sparandet ökat igen för att år 2006 ligga på 2 procent av BNP. Diagram 1 Finansiellt sparande i offentlig sektor andel av BNP (procent) Procent Källa: Nationalräkenskaperna samt prop. 2006/07:

2 Lennart Nilsson I Sverige bygger välfärdspolitiken i högre grad än i andra OECD-länder på den offentliga sektorn. Medborgarna nyttjar i stor omfattning tjänster och transfereringar och förutsätts som skattebetalare vara med och betala. Många svenskar arbetar också inom den offentliga sektorn, främst i kommuner och landsting. Välfärdspolitiken spelar en central roll i den svenska politiken men utgångspunkten för debatten har förskjutits med förändringen av den ekonomiska situationen. Debatten om den offentliga sektorn präglades under mitten av 1980-talet av nya reformförslag och offentliga lösningar. Efter valet 1988 inleddes ett skede av ifrågasättande och omprövning också bland socialdemokrater. Inför valet 1991 fokuserades uppmärksamheten i hög grad på den offentliga sektorns konsekvenser för samhällsekonomin och särskilt dess konsekvenser för tillväxten (jfr Ny start för Sverige). Den offentliga sektorns försvarare intog en mer defensiv roll. (Hadenius och Nilsson1991) Valrörelsen 1994 präglades av debatten om budgetunderskottet och den växande statsskulden. Saneringsprogram och skarpa förslag följde slag i slag. Partierna bjöd över varandra med ansvarfulla besparingar och nödvändiga inkomstförstärkningar. Nya reformer och ökade satsningar lyste med sin frånvaro. Frågan gällde inte om utgiftsbegränsningar skulle genomföras utan i vilken omfattning och på vilka områden och om också skattehöjningar var nödvändiga. För medborgarna var sysselsättningen den viktigaste samhällsfrågan under valrörelserna 1994 och Sveriges ekonomi kom 1994 på andra plats. Cirka 30 procent ansåg att ekonomin var en viktig fråga. Fyra år senare hade denna andel sjunkit till under 10 procent (Bennulf 1999). Perspektivet hade förskjutits. Med en förbättrad ekonomi gällde det på vilka områden angelägna förstärkningar skulle göras efter en period av åtstramning. Sysselsättningen samt vård, skola och omsorg var centrala teman i samtliga partiers budskap i valrörelsen. Skattefrågan med krav på omedelbara eller framtida skattesänkningar aktualiserades också. År 2002 var vård, skola och omsorg fortsatt centrala frågor medan både ekonomi och sysselsättning av medborgarna uppfattades som mindre viktiga frågor än tidigare. År 2002 hade emellertid kurvan vänt och det finansiella sparandet minskade. Under valrörelsen blev Sveriges ekonomi ett inslag i den politiska debatten. Det aktualiserade frågan om välfärdspolitikens trovärdighet och medborgarnas rättigheter och skyldigheter. Trots god tillväxt i den svenska ekonomin och starka offentliga finanser blev sysselsättningen den klart viktigaste frågan under valrörelsen Arbetslösheten hade ökat under perioden men minskade 2006 (Proposition 2006/2007:100, sid. 18). Sysselsättningen var den viktigaste frågan för alla riksdagspartiers sympatisörer utom miljöpartiets för vilka miljön kom högst. Därnäst viktigast var för svenska folket sjukvård och utbildning medan Sveriges ekonomi kom på nionde plats (se kapitel 1). Alliansens bild av utanförskapet fick genomslag både i medierna och bland allmänheten (Asp 2007a och b). 120

3 Trovärdig välfärdspolitik? Genomförandet av den svenska välfärdspolitiken förutsätter att det finns en uppslutning bland medborgarna. I detta kapitel skall svenska folkets inställning belysas i två avseenden: åsikter om den offentliga sektorns storlek och attityder till privatisering inom vård, skola och omsorg. Underlaget för analyserna utgörs av data från de nationella SOM-undersökningarna men på vissa punkter kommer också referenser att göras till de regionala och lokala SOM-undersökningarna. Svenska folket och den offentliga sektorns storlek Sedan mitten av 1980-talet har stora opinionsförskjutningar ägt rum i synen på den offentliga sektorns gränser. Fram till 1988 var svenska folkets inställning till den offentliga sektorns storlek förhållandevis stabil och tudelad med ungefär lika många som ville bibehålla som minska den. I slutet av 1980-talet, då det förelåg ett överskott för den konsoliderade offentliga sektorn, rasade opinionsstödet. År 1990 var det tre gånger så många som ville skära ner som motsatte sig en minskning. Av stor betydelse för den dramatiska opinionsförändringen var högervågen i de anglosaxiska länderna, som kom sent till Sverige, samt utvecklingen i Östeuropa med Berlinmurens fall. (Hadenius och Nilsson 1991) Figur 1 Svenska folkets åsikter om den offentliga sektorns storlek i SOM-undersökningarna (procent) Andel som motsätter sig en minskning av den offentliga sektorn Andel som vill minska den offentliga sektorn Kommentar: De svarande fick ta ställning till förslaget Minska den offentliga sektorn med svarsalternativen: Mycket bra förslag, ganska bra förslag, varken bra eller dåligt förslag, ganska dåligt förslag och mycket dåligt förslag. Andelen som inte tagit ställning till detta förslag utgör andelen vet ej. I procentbasen ingår samtliga svarande utom de som avstått från att besvara hela frågesviten om aktuella förslag. Resultaten för kommer från den politikinriktade SOM-undersökningen. Därefter vände trenden lika snabbt, och 1993 då underskottet i den offentliga sektorns finanser var som störst, var det för första gången i SOM undersökningar- 121

4 Lennart Nilsson na övervikt för andelen personer som motsatte sig en minskning. Under de följande åren ökade uppslutningen bakom den offentliga sektorn och 1996 var gapet mellan dem som vill bevara en stor offentlig sektor och dem som vill minska rekordstort. Med en förbättrad samhällsekonomisk situation minskade skillnaden därefter stegvis fram till Därefter har opinionsläget i huvudsak varit stabilt med små svängningar mellan åren. I denna centrala vänster högerfråga har också spännvidden mellan de positioner som partiernas sympatisörer intagit varit betydande, men varierat över tid. Genomgående har vänsterpartiets sympatisörer varit mest positiva och moderata samlingspartiets mest negativa till den offentliga sektorn. Under perioden var opinionen i huvudsak stabil också inom de olika partierna. Därefter försköts positionerna inom alla partier markant mot en mer negativ inställning till den offentliga sektorn. Endast bland m-sympatisörer var förskjutningarna mera begränsade. År 1990 var opinionsbalansen negativ inom samtliga partier. Det var främst sympatisörer till de partier som varit mest positiva till den offentliga sektorn som hade närmat sig de borgerliga väljarnas negativa positioner. Figur 2 Svenska folkets inställning till den offentliga sektorns storlek och partisympati (balansmått) v mp s c fp kd m nyd Kommentar: Balansmåttet anger andelen dåligt förslag minus andelen bra förslag. Partisympati avser bästa parti generellt. Efter 1990 vände trenden ånyo och blev mer positiv till den offentliga sektorn, först bland sympatisörer till v och s. Fram till 1996/97 blev samtliga partiers sympatisörer mer negativa till minskningar av den offentliga sektorn. Bland borgerliga sympatisörer var förändringarna mycket stora. Åren var det bara bland mode- 122

5 Trovärdig välfärdspolitik? rata samlingspartiets sympatisörer som det fanns en opinionsövervikt för att minska den offentliga sektorn. Därefter försvagades motståndet mot en minskning något. Efter 1999 ökade dock spännvidden på nytt genom att vänsterpartiets och moderata samlingspartiets sympatisörer gick åt vänster respektive åt höger, vilket innebar en ökad polarisering. Under senare år utkristalliseras ett mönster där vänsterpartiets sympatisörer fortsatt står längst till vänster och starkt motsätter sig en minskning av den offentliga sektorn. Även bland mp- och s-sympatisörer finns en markant övervikt för att bibehålla den offentliga sektorns storlek och de två partiernas sympatisörer ligger nära varandra. Sedan 1994 har emellertid under valåren mp-sympatisörerna legat till vänster om s-sympatisörerna. C-, fp- och kd-sympatisörer bildar en grupp, där andelen som vill skära ner är något större än andelen som vill bibehålla. Moderata samlingspartiets sympatisörer förespråkar klart en minskning av den offentliga sektorn men övervikten har blivit något mindre sedan valet Sverigedemokraternas sympatisörer placerar sig år 2006 i denna centrala vänster- högerfråga i mitten med lika många som vill minska den offentliga sektorn som inte vill göra det. Opinionen och privatisering Avgörande för en indelning i offentligt eller privat är i vilken utsträckning det offentliga reglerar, finansierar och är ansvarig för produktionen (Lundqvist 2001). Offentlig finansiering och produktion förutsätter reglering, men reglering kan också ske av verksamhet som drivs i privat regi med privat finansiering. Privatisering i vid mening innebär att det offentligas inflytande i något eller några av dessa tre avseenden minskas, men används vanligen som benämning på en minskning av den offentliga finansieringen och/eller produktionen. Det är i denna senare betydelse som begreppet kommer att användas här. Privatisering har förespråkats som en politisk strategi inom välfärdspolitiken av huvudsakligen två skäl, nämligen att minska kostnaderna och att erbjuda individuell anpassning och större valfrihet (Esping-Andersen 1996 och 2002). Statsvetarna Paula Blomqvist och Bo Rothstein konstaterar efter en analys av forskningen inom området att själva utformningen av systemen uppvisar stora skillnader och att problemen och möjligheterna påverkas av olika institutionella lösningar. Av en jämförelse mellan skolan och sjukvården framgår att det finns betydande skillnader i detta avseende mellan de två verksamhetsområdena. En bedömning av effekterna kräver därför att förhållandena studeras i de enskilda fallen (Blomqvist och Rothstein 2000) Studier av privatiseringar inom vården visar att balansen mellan kontroll över resursfördelningen och ökad konkurrens och produktivitet med ökat utbud av tjänster är svår att upprätthålla (Blomqvist 2005). I SOM undersökningarna har ingått frågor om förslag till privatisering sedan 1987 (Nilsson och Strömberg 1988). Under senare år har frågorna avsett sjukvård, skola, äldreomsorg samt vattenförsörjning. Skola och äldreomsorg är centrala pri- 123

6 Lennart Nilsson märkommunala uppgifter liksom vattendistribution medan sjukvården är den viktigaste landstingskommunala/regionala uppgiften. De svarande har under senare år haft att ta ställning till följande förslag: Bedriva mer av sjukvården i privat regi, Förhindra företag med vinstsyfte att driva akutsjukhus /sjukhus fr.o.m. 2004, Öka antalet privata skolor (t.o.m. 1996)/satsa mer på friskolor (fr.o.m. 1997), Låta privata företag svara för äldreomsorg. Fortsätta driva vattenverk i offentlig regi (endast 2003). Gemensamt för tre av förslagen är att de avser en förändring mot ökade privata inslag i produktionen av offentligt finansierade tjänster inom vård, skola och omsorg, men inte nödvändigtvis en övergång till en huvudsakligen icke-offentlig modell; två avser att förhindra denna typ av privatisering för akutsjukhus/sjukhus respektive bibehållen offentlig drift av vattenverk. Figur 3 Svenska folkets inställning till privatisering inom sjukvård, skola, äldreomsorg samt vattenförsörjning (balansmått) Bedriva mer av sjukvården i privatregi Överföra statiig affärsverksamhet tex Telia/Televerket i privata händer Öka antalet privatskolor Låta privata företag svara för äldreomsorg Satsa mer på friskolor Förhindra företag med vinstsyfte att driva aktutsjukhus/sjukhus fr.o.m Fortsätta driva vattenverk i offentlig regi Kommentar: Svarspersonerna har fått ta ställning till förslagen som redovisas i figuren och svarsalternativen har varit: Mycket bra förslag, Ganska bra förslag, Varken bra eller dåligt förslag, Ganska dåligt förslag och Mycket dåligt förslag. Andelen som inte tagit ställning till respektive förslag utgör andelen vet ej. I procentbasen ingår samtliga svarande utom de som avstått från att besvara hela frågesviten om aktuella förslag. Balansmåttet anger andelen bra förslag minus andelen dåligt förslag. Resultaten för och 2006 kommer från den politikinriktade SOMundersökningen liksom värdena för sjukhus och sjukvård , medan resultaten för friskolor och äldreomsorg kommer från den medieinriktade SOM-undersökningen. 124

7 Trovärdig välfärdspolitik? Förändringen av attityden till privatisering följer samma huvudmönster som inställningen till den offentliga sektorn som helhet. Motståndet mot privatiseringar minskade År 1990 fanns ett klart stöd för privatiseringar inom sjukvården, och av statlig affärsverksamhet, medan det var lika många för som emot privatiseringar inom skola och äldreomsorg. Därefter minskade opinionsstödet för privata alternativ mycket kraftigt. År 1993 var motståndet mot privata lösningar inom sjukvård, skola och äldreomsorg väsentligt större än På dessa tre områden tog en majoritet avstånd från ytterligare privatiseringar. För sjukvården var förändringen särskilt markant. Under perioden minskade motståndet mot privatiseringar inom sjukvård, skola och äldreomsorg något. Därefter har förskjutningarna gått i delvis olika riktning. För sjukvården har trenden i riktning mot minskat privatiseringsmotstånd fortsatt. Däremot fanns det en klar övervikt för att förhindra företag med vinstsyfte att driva akutsjukhus, då denna fråga ingick i undersökningarna När stopplagen år 2004 fick en annan konstruktion ändrades frågan till att avse sjukhus med något mindre stöd. (Prop. 2000/01:36 och Socialdepartementet, Promemoria ). 1 Stegvis minskade emellertid stödet för stopplagen och balansmått var +11 år Våren 2007 har riksdagen fattat beslut att upphäva stopplagen. 2 (Prop. 2006/07:52). Attityden till privat äldreomsorg var mer negativ 1997 än året innan. Efter detta hack i kurvan, som påverkades av mediernas kritiska behandling av fallet Polhemsgården (Nilsson 2000) har även på detta område motståndet mot privata lösningar långsiktigt blivit mindre. Från och med 1997 har inställning till offentligt finansierade insatser inom skolan registrerats genom frågan satsa mer på friskolor och stödet för friskolorna minskade stegvis till år 2003 men därefter ökade stödet för att satsa på friskolorna två år i rad, balansmåttet var +1 år 2005, för att på nytt bli mera negativt år Inställningen till friskolorna varierar dock starkt mellan olika delar av landet, främst mellan storstäder och glesbygdskommuner med en mer positiv inställning i storstäderna (Carlsson 2006). I ett globalt perspektiv har debatten om privatisering under senare år varit särskilt intensiv när det gäller vattenförsörjning (se t.ex. Shiva 2003 och Segerfeldt 2003). I 2003 års undersökning ingick en fråga om att fortsätta driva vattenverk i offentlig regi. Ingen fråga inom detta område har gett ett så starkt utslag, balansmått +51 och i ingen fråga har partiernas väljare varit så samstämmiga. Svenska folket är med andra ord klart motståndare till en privatisering av vattenförsörjningen. De samlade effekterna av de stora svängningarna i privatiseringsopinionen är mycket stora. Under tioårsperioden i det närmaste halverades avståndet mellan vänsterpartiets och moderata samlingspartiets sympatisörer inom de fyra undersökta områdena och det minskade avståndet var resultatet av att både partierna till vänster och till höger förflyttade sig mot mitten. När det gällde att bedriva sjukvård och äldreomsorg var det främst de borgerliga partiernas sympatisörer som rörde sig mot mitten medan det var v- och s- sympatisörerna som förflyttade sig när det gällde skola. 125

8 Lennart Nilsson Figur 4 Partisympati och inställning till privatisering inom sjukvård, äldreomsorg och skola (balansmått) A.a Bedriva mer av sjukvården i privat regi dåligt -100 v -68 s -39 mp/c +23 fp +52 m +75 kds bra v s mp c fp kd +55 m Kommentar: Balansmåttet anger andelen bra förslag minus andelen dåligt förslag och 100 (alla negativa) redovisas till vänster i figuren och +100 (alla positiva) till höger, utom för A.b där +100 redovisas till vänster och 100 till höger. Partisympati avser bästa parti generellt. A.b Förhindra företag med vinstsyfte att driva akutsjukhus/sjukhus bra dåligt +100 mp v s c fp m kd v mp s +12 kd +8 c fp m mp v s kd c fp -32 m 126

9 Trovärdig välfärdspolitik? B. Låta privata företag svara för äldreomsorg dåligt bra -100 v s mp fp c m kds v -52 s -34 mp c +13 fp m kd C Satsa mer på friskolor dåligt bra 1997 v s c mp fp m kd v -35 s -22 mp -6-4 c fp +23 m +39 kd Vid millennieskiftet polariserades opinionen och moderata sympatisörer gick åt höger i samtliga frågor. Omvänt gick v-sympatisörer till vänster. För övriga partier har förändringarna varit mindre enhetliga. När det gäller vård och omsorg är under senare år samstämmigheten stor mellan s-, mp- och v-sympatisörer; de är motståndare till privatiseringar inom äldreomsorg och sjukvård och stöder stopplagen och förslaget att förhindra företag med vinstsyfte att driva akutsjukhus/sjukhus. Vänsterpartiets sympatisörer har gått till vänster men i övrigt är förändringarna små bland de tidigare samverkande partierna. Moderata samlingspartiets sympatisörer är genomgående mest positiva till förslag om privatiseringar inom vård och omsorg och man är motståndare till stopplagen. Samtliga borgerliga partiers sympatisörer har sedan millennieskiftet rört sig klart till höger och tydligast är förändring bland c-sympatisörer. År 1999 var c-sympati- 127

10 Lennart Nilsson sörer motståndare till ökade inslag av privat vård och omsorg och man slöt upp bakom stopplagen men 2006 stöder c-sympatisörer privatiseringar inom dessa områden. Bland c- fp- och kd-anhängare är dock övervikten mot stopplagen liten år 2006 (balansmått ca -5). När det gäller friskolor ser mönstret delvis annorlunda ut. V-sympatisörer har hela tiden varit starkt emot att satsa mer på friskolor och även inom s har det hela tiden funnits en klar övervikt emot. Mp-sympatisörers position har när det gäller inställningen till friskolorna skiftat över tid men år 2006 är inställningen till att satsa mer klart negativ. Även bland c-, och fp sympatisörer är det en svagt negativ övervikt år Mest positiva till att satsa mer på friskolor har under senare år kd-sympatisörer varit men även inom m finns det en klart positiv övervikt. Opinionsstödet för friskolor är förhållandevis svagt vilket också framgår av att friskola är det utan jämförelse oftast nämnda besparingsobjektet om nedskärningar måste göras oavsett typ av kommun och politiskt block (Nilsson 2006b). 3 Bland sverigedemokraternas sympatisörer förelåg år 2006 en svag övervikt emot privatisering inom vård, skola och omsorg och sd var emot avskaffandet av stopplagen. Antalet svarande är emellertid få och resultatet skall tolkas med försiktighet. 4 Sammanfattningsvis kan vi konstatera att opinionen i fråga om den offentliga sektorns storlek och förslag till privatiseringar genomgått stora svängningar över tid och att motståndet mot privata lösningar minskat när det gäller vård och äldreomsorg under senare år. Dessutom var opinionen mer polariserad valåret 2006 än tidigare under mandatperioden. Ställningstagandet till förslagen präglas av ideologi och partisympati. Huvudmönstret är att frågorna om offentligt privat är blockskiljande. Legitimitet och trovärdighet I Sverige har det inom välfärdspolitiken utvecklats en långtgående arbetsfördelning mellan olika nivåer inom samhällsorganisationen. I den svenska modellen har staten och socialförsäkringssystemet ansvar för arbetsmarknadspolitiken och transfereringarna till hushållen medan kommuner och landsting/regioner har huvudansvaret för offentligt finansierad service. I kommuner och landsting är det de valda politikerna som har att fatta beslut om service å den ena sidan och om skatt och avgifter å den andra. Avvägningen mellan vilka förmåner och rättigheter som skall beviljas medborgarna och vilka uppoffringar och skyldigheter som skall belasta dem i form av skatter och avgifter tillhör det politiska mandatets kärna. Flernivådemokratin förutsätter att ansvariga politiska organ på respektive nivå skall göra dessa avvägningar. Om den demokratiska processen fungerar väl skall den leda till att invånarna är nöjda eller åtminstone accepterar resultatet av politiken givet de ekonomiska förutsättningarna, och det ankommer på väljarna att ta ställning. 128

11 Trovärdig välfärdspolitik? Legitimitet förutsätter både stöd för program och kapacitet att genomföra, vilket innebär ett dilemma för partier och politiker såväl på nationell som på regional och lokal nivå. Grovt förenklat kan åtgärder som påverkar den offentliga politiken klassificeras enligt följande: IDEOLOGISKT ÖNSKVÄRDA JA NEJ EKONOMISKT MÖJLIGA JA I II NEJ III IV Matrisen utgår från två dimensioner, det ideologisk önskvärda och det ekonomisk möjliga. Även om det inte finns en av alla omfattad objektiv bild av vad som är ekonomiskt möjligt på kort och lång sikt, är politiker och andra aktörer överens om att den ekonomiska situationen lägger restriktioner på handlandet. Att definiera det möjliga handlingsutrymmet ingår som ett väsentligt element i det politiska arbetet, och vad som är önskvärt varierar med aktörernas politiska övertygelse. Att samarbeta och komma överens om åtgärder som för parterna faller inom fält I erbjuder mindre problem. Inte heller bör det vara svårt att undvika att lägga fram förslag som hör hemma inom fält IV. Ur opinionssynpunkt är däremot de två övriga fälten mera problematiska speciellt i en ekonomisk krissituation. Dilemmat med avvägningen mellan det ekonomiskt nödvändiga och det ideologiskt önskvärda präglade i hög grad agerande i politiken på alla nivåer under de ekonomiska krisåren under 1990-talet första hälft. Med förbättrad ekonomi ökade emellertid graden av handlingsfrihet i rikspolitiken och på nytt restes krav på fortsatta skattesänkningar och nya satsningar. På regional och kommunal nivå fortsatte emellertid den ekonomiska pressen med beslut om skattehöjningar och nedskärningar. Valåret 2002 representerade på nytt en omsvängning, där en förändrad ekonomisk situation på nationell nivå gjorde att partier och politiker inte bara kunde tävla om att lägga fram nya reformprogram och förslag om skattesänkningar, utan också måste beakta det statsfinansiella läget. Under valrörelsen 2002 aktualiserades partiernas trovärdighet i välfärdspolitiken med krav på överensstämmelse mellan förslag i skattefrågan och välfärdspolitiska program. I denna mening blev avvägningen mellan medborgarnas rättigheter och skyldigheter en fråga på dagordningen. Moderata samlingspartiet genomförde under mandatperioden efter valförlusten 2002 en omprövning av politiken för att skapa ökad välfärdspolitisk trovärdighet och betonade betydelsen av sunda stats- 129

12 Lennart Nilsson finanser och lanserade begreppet det nya arbetarpartiet. Folkpartiet fortsatte att inom olika områden att betona att medborgarna inte bara har rättigheter utan också skyldigheter. Inom de samverkande partierna var förändringarna mindre. Under mandatperioden förbättrades den offentliga sektorns finanser vilket skapade ett utrymme för offentliga satsningar och/eller skattesänkningar. Partierna vände sig på nytt till väljarna med reformförslag samtidigt som partierna på den parlamentariska arenan sökte skapa trovärdiga regeringsalternativ; speciellt var etablerandet av Alliansen en viktig satsning från de borgerliga partiernas sida inför valet 2006 för att visa upp ett regeringsalternativ men som samtidigt ställde krav på uppslutning inom de egna partierna för den förda politiken i samverkan med andra. Jämfört med makttillträdet 1991 skedde övertagandet av regeringsansvaret efter valet 2006 under helt andra förutsättningar med tillväxt i ekonomin, goda statsfinanser och där medborgarna i stor utsträckning var nöjda med den offentliga sektorns service. Det innebar att det fanns ett politiskt handlingsutrymme med ekonomiska möjligheter att genomföra en ideologiskt önskvärd politik. Efter valet 2006 har Alliansregeringen i snabbt takt fattat beslut om att sänka inkomstskatten, avskaffa förmögenhetsskatten och ersätta fastighetsskatten med en kommunal avgift. Sammantaget representerar budgeten för 2007 och den ekonomiska vårpropositionen ett politiskt program för ökad sysselsättning och tillväxt men som också resulterar i en betydande inkomstöverföring till resursstarka grupper. 5 Dessutom har regeringen våren 2007 beslutat att avskaffa stopplagen och försälja statligt ägda företag. Förslagen utgör inga nyheter utan är förslag som borgerliga partier tidigare förespråkat även om de först nu fått sin slutliga utformning i form av lagförslag. Det opinionsmässiga dilemmat är om dessa förslag av väljarna uppfattas som förenliga med den allmänna bilden av stor uppslutning bakom den svenska välfärdspolitiken som redovisades före valet. Speciellt känsligt torde detta vara för de mindre borgerliga partiernas väljare där åsikterna i välfärdspolitiska frågor är splittrade och många är motståndare till marknadslösningar och vinstintresse som drivkraft inom välfärdspolitiken. Alliansregeringens politik representerar i flera avseenden lösningar som skiljer sig från vad broder- och systerpartier i andra länder i Europa genomfört på motsvarande områden; t.ex i det mycket uppmärksammade finländska skolsystemet finns inga friskolor och när det gäller alternativ till offentlig välfärdsproduktion är det i flera borgerligt styrda länder i Europa i stor utsträckning icke vinstdrivande organisationer som har ansvaret för utförandet av den offentligt finansierade välfärdsproduktionen. Lagstiftningen kring friskolorna har byggt in en expansion av friskolorna utan att den blir föremål för nya politiska beslut. Avskaffandet av stopplagen stärker den kommunala självstyrelsen och innebär inte i sig ett systemskifte men medger att så kan ske utan behandling av riksdagen, om landsting/regioner väljer att genomföra det

13 Trovärdig välfärdspolitik? Valet 2006 var inte bara en utvärdering av vad som uträttats och en kamp om olika program för det framtida handlandet utan också en fråga om verklighetsbeskrivningen, där alliansens bild av det utbredda utanförskapet segrade över socialdemokraternas bild av de goda tiderna. Ansvarsutkrävandet i 2006 års val innebar att de samverkande partierna inte fick förnyat förtroende. Det är väljarna som i valet 2010 har att ta ställning till välfärdspolitikens trovärdighet. Noter 1 Inskränkningen i rätten att överlämna driften av akutsjukhus till annan upphörde att gälla med utgången av 2002, då de i riksdagen samverkande partierna inte kunde enas om en förlängning av lagen. Baserat på en överenskommelse mellan regeringen och vänsterpartiet och miljöpartiet om vilka villkor som skulle gälla för alternativa driftsformer inom vården ändrades Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), vilket innebar att Om landsting överlämnar ansvaret för driften av hälso-och sjukvård som ges vid ett sjukhus till annan skall avtalet innehålla villkor om att verksamheten inte får drivas med syfte att skapa vinst åt ägare eller motsvarande intressent. (Socialdepartementet, Promemoria ; Lagrådsremiss Driftsformer för offentligt finansierade sjukhus, ) 2 Därmed upphävs bestämmelserna om att landsting inte kan sluta avtal om verksamheten skall drivas med vinstsyfte, vården skall finansieras uteslutande med vårdavgifter, att landstingen inte får överlämna driften av regionsjukhus/ kliniker till annan och kravet på att landstinget skall bedriva hälso- och sjukvård vid minst ett sjukhus i offentlig regi. 3 Att friskolan är det oftast nämnda området som man i första hand kan minska på går igen i andra undersökningar. Samma resultat redovisas från undersökningar i Skåne och Västsverige (Persson 1999, Granqvist 2004 a och b, Nilsson 2006a). 4 Antalet svarande uppgår till mellan personer. 5 Bilaga 3 med den fördelningspolitiska redogörelsen har i vårpropositionen fått benämningen Inkomstfördelning och ekonomiska drivkrafter (Prop. 2006/2007:100, bilaga 3). 6 Ur ett språkbruksperspektiv kan konstateras att de ideologiskt laddade orden friskola och stopplag idag är allmänt vedertagna. 131

14 Lennart Nilsson Referenser Asp, K (2007a) Aldrig förr har de borgerliga fått så positiv valbevakning. I Dagens nyheter Asp, K (2007b) Rättvisa nyhetsmedier. Partiskhet under 2006 års medievalrörelse. Arbetsrapport nr 42. Institutionen för Journalistik och masskommunikation, Göteborgs universitet. Bennulf, M (1999) Medborgarna och den hållbara utvecklingen. I Holmberg, S och Weibull, L (red), Ljusnande framtid, SOM-rapport nr 22. Göteborg: SOMinstitutet, Göteborgs universitet. Blomqvist, P 2005 Privatisering av sjukvård; lösning eller komplikation i Socialvetenskaplig tidskrift 2005:2-3. Blomqvist, P & Rothstein, B (2000), Välfärdsstatens nya ansikte. Demokrati och marknadsreformer inom den offentliga sektorn. Agora. Carlson, B R (2006) Friskolor mellan ideologi och erfarenhet i Nilsson, L (red) Nya gränser Västsverige. SOM-institutet, Göteborgs universitet. Esping-Andersen, G (1996), After the Golden Age? Welfare State Dilemmas in a Global Economy. I Esping-Andersen, G, ed. Welfare States in Transition. Sage Publications. Esping-Andersen, G (2002) Towards the Good Society, Once Again? In Esping- Andersen, G m.fl. (2002) Why we need a New Welfare State. Oxford University Press. Granqvist, N (2004a) Kommunundersökningen. Lerum SOM-institutet, Göteborgs universitet. Granqvist, N (2004b) Kommunundersökningen. Stenungsund SOM-institutet, Göteborgs universitet. Hadenius, S och Nilsson, L (1991) Ifrågasatt. Den offentliga sektorn i debatt och opinion. Svensk Informations mediecenter. Holmberg, S och Weibull, L (2007) Kapitel 1 i denna volym. Johansson, F, Nilsson, L och Strömberg, L (2001), Kommunal demokrati under fyra decennier. Liber. Lundqvist, Lennart J (2001) Privatisering varför och varför inte. I Rothstein, Bo (red) Politik som organisering. förvaltningspolitikens grundproblem. Stockholm: SNS Förlag. Nilsson, L (2000), Opinionstrender och medieeffekter. I Fridolf, M (red), Vem formar politiken i kommunerna?. SNS Förlag. Nilsson, L (2006a), Service och lokal och regional demokrati. I Nilsson, L red. Nya gränser. Skåne. SOM-institutet, Göteborgs universitet. Nilsson, L (2006b), Servicedemokratins återuppståndelse. I Holmberg, S och Weibull, L red. Du stora nya värld. SOM-institutet, Göteborgs universitet. Nilsson, L och Strömberg, L (1988) Offentligt privat, Svenska Folkets åsikter om privatisering och avreglering. I Holmberg, S och Weibull, L (red), SOM- 132

15 Trovärdig välfärdspolitik? undersökningen 1987, SOM-rapport nr 3. SOM-institutet, Göteborgs universitet. Persson, J (1999), Storstadsregionens kontraster. Kommunundersökningarna i göteborgsregionen SOM-institutet, Göteborgs universitet. Petersson, O m.fl. (2002) Demokrati utan ansvar. Demokratirådets rapport SNS Förlag. Proposition 2000/01:36, Sjukhus med vinstsyfte. Proposition 2006/07:52,Driftsformer för sjukhus. Proposition 2006/07:57,Försäljning av vissa statligt ägda företag. Segerfeldt, F (2003) Vatten till salu. Hur företag och marknad kan lösa världens vattenkris. Pejling nr 44, Timbro. Shiva, V (2003) Krig om vatten: plundring och profit. Ordfront. Socialdepartementet, Promemoria Socialdepartementet, Lagrådsremiss Driftsformer för offentligt finansierade sjukhus,

16