Studier om boende och boendestödsverksamheter för personer med psykiska funktionshinder BOENDEPROJEKTET Projektledare: David Brunt Delrapport : Fysisk miljö i bostäder med särskild service för personer med psykiska funktionshinder En pilotstudie Maria Johansson David Brunt www.vxu.se/ivosa
2
Delprojekt i Boendeprojektet Fysisk miljö i bostäder med särskild service för personer med psykiska funktionshinder En pilotstudie Maria Johansson David Brunt Delprojekt har genomförts i samverkan mellan Institutionen för arkitektur och byggd miljö vid Lunds universitet och Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete vid Växjö universitet. Maria Johansson är docent i miljöpsykologi och anställd vid Institutionen för arkitektur och byggd miljö. David Brunt är sjuksköterska och docent vid Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete, Växjö universitet 0
Boendeprojektet Boendeprojektet är ett riktat projekt inom ramen för kansliet för Nationell psykiatrisamordning. Projektmedel beviljades av Socialstyrelsen år 2005 för ett uppdrag inom satsningen på psykiatri och socialt stöd och omsorg för personer med psykisk sjukdom och/eller psykiska funktionshinder. Projektet har letts av David Brunt, Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete, Växjö universitet. Redovisning Boendeprojektet redovisas i form av en sammanfattande slutrapport inklusive en diskussion om viktiga gemensamma teman och rekommendationer samt 24st delrapporter. Dessa delrapporter organiseras under följande rubriker: ) Vad vi vet om boendeformer och boendestöd för personer med psykiska funktionshinder (delrapport ) 2) De boende (delrapporter 2 5) 3) Boendestöd i ordinärt boende/bostad med särskild service/hvb-hem mm (delrapporter 6 9) 4) Bostäder för personer med psykiska funktionshinder (delrapporter 0 6) 5) Anhörigas syn (delrapport 7) 6) Utbildning för boendestödspersonal (delrapport 8) 7) Biståndsbedömning gällande ansökan om boendestöd (delrapport 9) 8) Organiseringen av boende och boendestödsverksamheter för personer med psykiska funktionshinder (delrapporter 20 24) Samtliga delrapporter och slutrapporten överlämnas till Socialstyrelsens NU! projekt, (Nationellt utvecklingsstöd till verksamheter för människor med psykiska sjukdomar och funktionshinder).
INNEHÅLL. Bakgrund och syfte 5 2. Metod 6 3. Resultat 8 Miljöinventering 8 Privat lägenhet 9 Innemiljö 0 Utemiljö 2 Visuell upplevelse 2 Brukarutvärdering - POE 5 4. Slutsatser och rekommendationer 7 5. Referenser 9 2
3
. Bakgrund och syfte Inom miljöpsykologin är det välkänt att den fysiska miljön har så väl en direkt som indirekt inverkan på människorna som vistas i den. Studier av både bostadsmiljöer och vårdmiljöer pekar på att den fysiska miljöns utformning är betydelsefull för vår hälsa och vårt välbefinnande. Litteraturgenomgången avseende den fysiska miljön i särskilda boenden för personer med psykiska funktionshinder visade att kunskapen om betydelsen av den fysiska boendemiljön för personer med psykiska funktionshinder är mycket bristfällig (Delrapport 0). Genomgången ger dock idéer om ett flertal miljöfaktorer som sannolikt skulle kunna bidra till att utformningen av den fysiska miljön främjar brukarna. Den aktuella pilotstudien genomfördes i syfte att utveckla en metod för att på en detaljerad nivå beskriva den fysiska miljön i särskilda boenden för personer med psykiska funktionshinder. Ett ytterligare syfte var att med hjälp av metoden jämföra den fysiska miljön i boenden som är ändamålsenligt byggda för den aktuella gruppen med boenden som finns i icke-ändamålsenligt byggda lokaler. Teoretiskt utgår studien från ett multi-platsperspektiv, vilket innebär att en miljö betraktas bestå av ett antal sammanhängande funktionella enheter (Bonnes & Secchiaroli, 995; Fornara et al., 2006). Tre analysenheter studerades: privat lägenhet/rum, gemensam innemiljö och utemiljö. En första hypotes var att de ändamålsenligt byggda boendena skulle ha en fysisk miljö som var mer främjande för brukarna än de icke-ändamålsenligt byggda boendena. I enlighet med Evans (2003) har den fysiska miljön inventerats både utifrån möjlig direkt inverkan på psykisk hälsa och indirekt inverkan via individens upplevda kontroll över miljön, möjligheter att få socialt stöd samt möjligheten att hitta platser för återhämtning. En andra hypotes var att brukarna i de ändamålsenligt byggda boendena skulle uppleva en högre grad av kontroll, socialt stöd och möjlighet till återhämtning än brukarna i de icke-ändamålsenligt byggda boendena. 2. Metod Ett inventeringsformulär för att beskriva den fysiska miljön utvecklades med utgångspunkt från den ovan nämnda litteraturgenomgången samt från liknande formulär avsedda för andra typer av bostads-, vård- och institutionsmiljöer (Timko, 996; Küller, 2002; Tucker Cross & Küller, 2004; Burton et al., 2005; Tufvesson, 2007). Inventeringsformuläret kompletterades med Semantisk Miljöbeskrivning (SMB, Küller, 99) samt med ett brukarformulär framtaget med utgångspunkt från Evans (2003) teori om indirekta effekter av den fysiska miljön. Metoderna applicerades på sex kommunala särskilda boenden för personer 5
med psykiska funktionshinder i tätortsmiljöer i sydvästra Skåne. I samband med psykiatrireformen 995 tillkom ett stort antal särskilda boenden med en stor variation i utformningen av den fysiska miljön då de skapats i allt ifrån ombyggda institutioner till särskilt anpassade nybyggnationer. Tre av de studerade boendena är ändamålsenligt byggda och tre finns i lokaler som ursprungligen byggts för annat ändamål. Boendena valdes avsiktligt för att intuitivt representera en stor variation i den fysiska miljön. De ändamålsenligt byggda boendena hade varit i bruk något år medan de icke-ändamålsenliga hade varit igång under knappt 0- årstid. Alla boenden med undantag av ett (boende nr 5) betraktas som fullvärdiga. De sex boendena beskrivs mer utförligt i Tabell 2. Expertinventeringen av förekomsten av olika miljökvaliteter och den visuella upplevelsen av boendemiljöerna genomfördes av fyra miljöpsykologer med mellan 0 och 40-års erfarenhet av ämnet. Alla inventeringarna gjordes på plats. Beroende på i vilken mån brukarna fanns tillgängliga och var villiga att bjuda in expertgruppen inventerades mellan ett och tre privata lägenheter/rum (Tabell ). De olika privata lägenheterna/rummen inom ett och samma boende uppvisade stora likheter och har därför behandlats gemensamt i analyserna. Brukarnas upplevelse av den fysiska miljön skattades av 55 personer som bor i de olika boendena (40% kvinnor och 60% män mellan 2 och 68 år), vilket motsvarar en svarsfrekvens på 87%. Tabell. Privata lägenheter/rum som ingick i miljöbedömningarna. Boende nr Antal privata lägenheter/ Brukarnas kön rum Icke ÄME 3 Kvinna 2 Män 3 2 2 Män 5 3 Kvinna Man ÄME 2 2 2 Män 4 2 Man 6 2 Män 6
Tabell 2. Beskrivning av de sex särskilda boenden som ingick i studien Icke-ändamålsenligt byggt (Icke ÄME) Ändamålsenligt byggt (ÄME) Boende nr 3 5 2 4 6 Målgrupp Psykiskt funktionshindrade män och kvinnor Psykiskt funktionshindrade män och kvinnor Psykiskt funktionshindrade män och kvinnor Psykiskt funktionshindrade män och kvinnor Psykiskt funktionshindrade män och kvinnor Psykiskt funktionshindrade män Platser på boendet 0 4 4 9 6 8 Personal i 7,75 0 9 8,6 0,5 heltidstjänster Antal byggnader 2 Antal våningar 2 3 2 2 Boendet ligger i Nej Ja Ja Nej Ja Ja markplan Boendet har Nej Ja Ja Nej Ja Ja egen ingång från gatan Spatial struktur Lägenheter längs Lägenheter runt Rum runt Lägenheter längs Lägenheter Lägenheter längs korridor gemensam yta gemensam yta korridor ingång utifrån korridor Antal rum/lägenheter 0 4 + jourlgh 4 9 6 8 Andel fullvärdiga 00% 00% 0% 00% 00% 00% lägenheter Trädgård/gård endast Nej Nej Ja, atriumgård Ja, delvis Ja Ja, delvis avsedd för boendet Personalmedverkan vid Nej Delvis i Nej I hela I slutskedet av I hela utformning ombyggnadsprocesseprocessen ombyggnads- byggprocessen byggprocessen Brukarmedverkan vid Nej Val av möbler Nej Nej Nej Nej utformning Lokalisering Centralt Centralt Perifert Centralt Centralt Perifert Antal inv i tätort 2005 250 000 25 000 76 000 250 000 6 000 76 000 7
3. Resultat Miljöinventering Expertinventeringen gjordes med ett formulär omfattande drygt 70 variabler avseende olika kvaliteter i den fysiska miljön. Bedömningarna av miljökvaliteterna har gjorts på fyrgradiga skalor där indikerar att miljökvaliteten är dåligt tillgodosedd och 4 att miljökvaliteten är väl tillgodosedd. Dessa variabler har sedan med utgångspunkt från deras innehållsmässiga och statistiska samband grupperades till totalt 9 aspekter av den fysiska miljön. Dessa finns beskrivna i Tabell 3. Tabell 3. Olika aspekter av den fysiska miljön som inventerades. Analysenhet Beskrivning. Privat lgh/rum Autonomi Planlösning Enskilda miljöfaktorer Kontrollmöjligheter Miljöfaktorer som indikerar att det är en autonom lägenhet Utformning och funktion t.ex. tillgång till privat kök, badrum Underhåll, färg, ljus, buller, luft och temperatur Brukarens möjligheter att påverka och inreda den fysiska miljön 2. Gemensam innemiljö Orientering Struktur Faciliteter Enskilda miljöfaktorer Inredning Plats för återhämtning Plats för social samvaro Hur lätt det är att orientera sig i byggnaden I vilken mån den fysiska strukturen påminner om en hemmiljö Tillgången till ytor för olika aktiviteter Underhåll, färg, ljus, buller, luft och temperatur I vilken mån inredningsdetaljer påminner om en hemmiljö Platser för avskildhet i den gemensamma innemiljön Mötesplatser i den gemensamma innemiljön 3 Gemensam utemiljö Tillgänglighet Trafik och buller Hur lätt det är att nå boendet med olika transportmedel Trafikmiljön i närområdet 8
Trygghet Arkitektur Planering Utformning Grönska Socialt liv Frånvaro av vandalisering och obehaglig graffiti Omsorgen om byggnadernas utformning Utemiljöns tydlighet och avgränsning Hur inbjudande och välskött utemiljön är Förekomst av grönska och växtlighet Tillgången på olika utrymmen för social samvaro resp avskildhet. Privat lägenhet I de ändamålsenligt byggda boendena bedömdes de privata ytorna ha en hög grad av autonomi och en funktionell planlösning. Enskilda miljöfaktorer såsom ljus och ljudmiljö sågs som tillfredsställande och de boende hade möjlighet att påverka och reglera den fysiska miljön. I de icke ändamålsenligt byggda boendena observerades betydligt färre aspekter i miljön som signalerar självständighet t.ex. tydliga namnskyltar och brevlådor utanför privata ytor. Graden av autonomi var anmärkningsvärt låg. Planlösningen var mindre funktionellt utformad för att brukarna skulle kunna inrätta ytor för olika ändamål såsom att äta, sova och umgås samt utrustade med färre faciliteter. Fler störande miljöfaktorer noterades och miljön kan beskrivas som mindre hemlik. Däremot skiljer sig inte brukarnas möjligheter att påverka och reglera sin privata miljö, t.ex. vad gäller att inreda med egna möbler eller utsmycka lägenheterna med personliga tillhörigheter. Figur. 4 3 2 Icke ÄME ÄME Autonomi*** Planlösning** Miljöfaktorer** Reglerbarhet Figur. Karaktären av den fysiska miljön i privata lägenheter/rum. Signifikanta skillnader föreligger i de privata ytornas autonomi, planlösning och fysiska miljöfaktorer. * p<.05, ** p<.0, *** p<.00. 9
Innemiljö Miljöinventeringen visade att de ändamålsenligt byggda boendena har en fysisk innemiljö som i många avseende är stödjande. Det är lätt att orientera sig i dessa boenden, enskilda faktorer i den fysiska miljön är stöttande, inredning och möblering är hemlik och ombonad och det finns utrymmen som främjar social samvaro. Det föreligger dock stora skillnader i förekomsten av olika miljökvaliteter mellan de ändamålsenligt och icke-ändamålsenligt byggda boendena (Figur 2, Bild ). Den fysiska innemiljön i de icke-ändamålsenliga boendena har signifikant färre stödjande kvaliteter i de flesta av de studerade aspekterna. Det är särskilt påtagligt att de icke-ändamålsenligt byggda boendena är svåra att orientera sig i, att de har en otydlig spatial struktur och relativt få faciliteter. Det förekommer inredning och möblering som påminner om sådan som återfinns i institutionsmiljöer. Gemensamt för de två grupperna av boenden är att det i stort sett saknas avskilda ytor i den gemensamma innemiljön som kan ge den enskilda individen möjlighet till återhämtning. I de flesta boenden finns det utsikt över någon form av grönska och tavlor med naturmotiv, men andra miljökvaliteter som kan främja återhämtning som akvarium eller vatten i rörelse saknas på de flesta boenden. 4 3 2 Icke ÄME ÄME Orientering*** Struktur* Faciliteter** Miljöfaktorer*** Inredning*** Återhämtning Samvaro*** Figur 2. Karaktären av den fysiska miljön i den gemensamma innemiljön. Signifikanta skillnader har identifierats för orientering, struktur, faciliteter, miljöfaktorer, inredning och platser för social samvaro. * p<.05, ** p<.0, *** p<.00. 0
Bild. Exempel på en gemensam innemiljö som har många positiva miljöaspekter avseende struktur, miljöfaktorer och inredning. Bild 2. Exempel på en utemiljö med mycket grönska och kvaliteter som visar på omsorg om utformningen.
Utemiljö De fysiska utemiljöerna har många likheter mellan de två grupperna av boenden. Avseende tillgänglighet, trafik och buller samt trygghet beror detta på att boendena i de två grupperna är matchade avseende lokaliseringen till tätort och bostadsområden. Alla boenden har utemiljöer som är lätta att överskåda och är tydligt avgränsade (planering). Det finns också grönska som träd, buskar och planteringar. De ändamålsenligt byggda byggnaderna har dock fler kvaliteter avseende t.ex. den arkitektoniska utformningen och val av material. Utemiljön är mer prydlig och omsorgsfullt och varierat utformad med utsmyckningar. Det finns också bättre tillgång till ytor för att såväl umgås med andra som att få avskildhet. Figur 3, Bild 2. 4 3 2 Icke ÄME ÄME Tillgänglighet Trafik Trygghet Arkitektur* Planering Utformning*** Grönska Socialt liv* Figur 3. Utemiljöns karaktär. Signifikanta skillnader har identifierats för arkitektur och utformning och socialt liv. * p<.05, ** p<.0, *** p<.00. Visuell upplevelse Expertgruppen beskrev den visuella upplevelsen av de tre analysenheterna med SMB-metoden. Denna metod består av 36 semantiska skalor som tillsammans beskriver åtta dimensioner av den visuella upplevelsen i form av en miljöprofil (Tabell 4). 2
Tabell 4. Beskrivning av den fysiska miljön enligt de åtta dimensionerna i SMBmetoden efter Küller, 99). Faktor Trivsamhet Komplexitet Helhetsgrad Rumslighet Kraftfullhet Social status Affektion Originalitet Beskrivning Den grad av trivsel, skönhet och trygghet som närmiljön ger intryck av. Närmiljöns livlighet och variationsrikedom. Hur väl olika delar av närmiljön synes passa ihop eller fungera tillsammans. Graden av rumskänsla, slutenhet och avgränsning hos rummet. Uttryck av kraft hos närmiljön och dess komponenter. Ekonomisk och social värdering av närmiljön. En åldersaspekt hos närmiljön, men också en känsla av igenkänning. Det ovanliga eller överraskande i närmiljön. Ett flertal skillnader identifierades mellan den visuella upplevelsen av ändamålsenligt byggda boenden och upplevelsen av de icke-ändamålsenliga byggnaderna. Skillnaderna var mest framträdande i de privata lägenheterna och den gemensamma innemiljön. De privata ytorna i de ändamålsenligt byggda boendena upplevdes vara trivsammare samt ha en högre helhetsgrad och social status än rummen i icke-ändamålsenligt byggda boenden. Däremot skattades de ändamålsenligt byggda boendena lägre i affektion och originalitet. Kombinationen av låg social status och hög affektion i de icke-ändamåls enligt byggda boendena innebär att de privata ytorna här sågs som gamla och slitna. Den låga skattningen av affektion i de ändamålsenligt byggda boendena kan vara ett uttryck för att de ännu inte känns inbodda (Figur 4). Skillnaderna i den visuella upplevelsen mellan de två grupperna av boendena var i stort sett de samma men mer markanta för de gemensamma innemiljöerna (Figur 5). Även utemiljöerna betraktades i högre grad som gamla och slitna i de icke-ändamålsenliga boendena än i de ändamålsenligt byggda (Figur 6). Oavsett boende gav utemiljöerna intryck av att vara relativt öppna och lite tråkiga ytor. 3
7 6 5 4 3 Icke ÄME ÄME 2 Trivsamhet* Komplexitet Helhetsgrad* Rumslighet Kraftfullhet Social status** Affektion*** Originalitet** Figur 4. SMB-profil för privata lägenheter/rum. Signifikanta skillnader i den visuella upplevelsen finns i trivsamhet, helhetsgrad, social status, affektion och originalitet. * p<.05, ** p<.0, *** p<.00. 7 6 5 4 3 Icke ÄME ÄME 2 Trivsamhet*** Komplexitet Helhetsgrad*** Rumslighet Kraftfullhet Social status*** Affektion*** Originalitet Figur 5. SMB-profil för gemensam innemiljö. Signifikanta skillnader i den visuella upplevelsen finns i trivsamhet, helhetsgrad, social status och affektion.* p<.05, ** p<.0, *** p<.00. 4
7 6 5 4 Icke ÄME ÄME 3 2 Trivsamhet Komplexitet Helhetsgrad Rumslighet Kraftfullhet Social status* Affektion** Originalitet Figur 6. SMB-profil för gemensam utemiljö. Signfikanta skillnader i den visuella upplevelsen finns i social status och affektion. * p<.05, ** p<.0. Brukarutvärdering - POE Brukarna skattade sina upplevelser av boendemiljön på 0 femgradiga skattningsskalor där =nej, det stämmer inte alls och 5=ja, det stämmer precis. Ett POE-index konstruerades genom att addera svaren för de 0 skalorna. Medelvärdet 3.49 på en femgradig skala visar att de boende generellt upplevde den fysiska miljön som stödjande. Resultaten från de enskilda skattningsskalorna pekar på att brukarnas upplevda möjlighet till socialt stöd var tillfredställande i alla tre analysenheter av boendemiljön (Figur 7). Den upplevda kontrollen över den fysiska miljön i de privata ytorna var tillfredsställande, medan den var anmärkningsvärt låg i såväl de gemensamma inne- som utemiljöerna (Figur 8). Möjlighet till återhämtning skattades som god i den privata miljön och tillfredsställande i de gemensamma ytorna (Figur 9). De boendes upplevda kontroll över miljön, möjligheter att få socialt stöd samt möjligheten att hitta platser för återhämtning skiljer ej signifikant mellan ändamålsenligt och ickeändamålsenligt byggda boenden. 5
5 4 3 Icke ÄME ÄME 2 Privat lgh Innemiljö Utemiljö Figur 7. Brukarnas upplevda sociala stöd i de tre analysenheterna. 5 4 3 Icke ÄME ÄME 2 Privat lgh Innemiljö Utemiljö Figur 8. Brukarnas upplevda kontroll i de tre analysenheterna 5 4 3 Icke ÄME ÄME 2 Privat lgh Innemiljö Utemiljö Figur 9. Brukarnas upplevda möjligheter till återhämtning i de tre analysenheterna. 6
Slutsatser och rekommendationer Det här projektet visar att den fysiska miljön i särskilda boenden kan studeras på ett systematiskt sätt med miljöpsykologiska metoder. Detta innebär att arkitekter, projektörer, personal och brukare på en detaljerad nivå kan få kunskap om hur den fysiska miljön bör utformas för att på bästa sätt stödja den enskilda individen. Resultaten av experternas miljöinventering och visuella beskrivningar visade entydigt på att den fysiska miljön i alla tre analysenheter hade fler stödjande kvaliteter och visuellt upplevdes som trivsammare i de ändamålsenligt byggda boendena än i boenden som inrättats i lokaler som ursprungligen byggts för andra ändamål. Däremot framkom inte de motsvarande skillnaderna i brukarnas upplevelse av miljöerna som vi förväntat. Detta resultat kan delvis vara ett generellt uttryck för att den här gruppen av brukare ofta är nöjda med att överhuvudtaget ha ett eget boende och delvis för att människor i allmänhet utvecklar affektion för de miljöer som man brukar vistas i. Skillnaderna mellan de två grupperna av boenden var till stor del desamma i den privata och den gemensamma innemiljön, men skillnaderna var mest uttalade i den gemensamma innemiljön. Skillnaderna i de gemensamma ytornas spatiala struktur och planlösningen för de privata ytorna visar på svårigheterna med att använda lokaler som är utformade för andra ändamål om inte en övergripande anpassning av den fysiska miljön genomförs. Resultaten tyder på att det tycks vara svårare att med enkla medel anpassa tidigare institutionsmiljöer till hemlika förhållanden. I alla av de studerade ändamålsenligt byggda boendena hade personalen, ofta redan i ett tidigt skede, deltagit med sina erfarenheter i byggprocessen. Detta har sannolikt bidragit till den mer stödjande spatiala strukturen i dessa boenden. Det vore värdefullt att utveckla metoder för att också ta tillvara de boendes upplevelser och erfarenheter av den fysiska miljön i samband med ombyggnationer och nybyggnationer. Det finns dock viss potential att med relativt enkla medel göra förbättringar i den fysiska innemiljön i de icke-ändamålsenliga byggda boendena. Orienteringen i lokalerna kan underlättas med klara och tydliga signaler om vad som är privata och gemensamma ytor och hur man hittar till dem. Detta skulle också ha en positiv effekt för de privata ytornas autonomi. De enskilda fysiska miljöfaktorerna vittnar om att allmänt underhåll, valet av ljus- och färgsättning liksom ljuddämpande åtgärder skulle förbättra miljön avseende både gemensamma och privata ytor. Både i de ändamålsenligt och icke-ändamålsenligt byggda boendena har personalen, ibland tillsammans med brukarna, aktivt arbetat med inredning, möblering och estetik i de gemensamma innemiljöerna, vilket bidragit till att skapa en hemlik atmosfär. I de icke-ändamålsenliga byggda lokalerna är det viktigt att titta på de små detaljerna som påminner om en institutionsmiljö. Det är också de små attributen t.ex. val av gardiner och mattor som blir viktiga redskap för att skapa en hemlik atmosfär särskilt i miljöer som i dess grundläggande planlösning balanserar mellan att vara en vårdmiljö och en bostadsmiljö. 7
Utemiljöerna uppvisade mindre variation mellan ändamålsenligt och ickeändamålsenligt byggda boenden i miljökvaliteter och visuell upplevelse. Detta beror på att alla boenden var lokaliserade till tätortsmiljöer i samma del av landet. Lokaliseringen till tätortsmiljöer har positiva konsekvenser för boendenas tillgänglighet medan trafiken inverkar negativt. Alla de undersökta boendena låg i förhållandevis trygga områden. En observation som gjordes var att man vid lokaliseringen av särskilda boenden för personer med psykiska funktionshinder bör ta hänsyn till vilka funktioner som finns i omgivande bebyggelse, eftersom näraliggande myndighetsfunktioner som t.ex. tull och polis kan inverka på de boendes upplevelse av miljön. Flera av de icke-ändamålsenligt byggda boendena delade den tillhörande trädgården eller gården med andra lägenheter. Detta kan skapa revir och minska brukarnas nyttjande av utemiljön. De icke-ändamålsenligt byggda boendena skulle kunna förbättra utemiljön genom en mer omsorgsfull utformning och genom att skapa fler ytor för möten mellan människor. Den miljöpsykologiska forskningen visar på positiva effekter av vistelse i grönmiljöer (Delrapport 0). I båda grupperna av boenden skulle utemiljöerna kunna ge brukarna mer indirekta positiva effekter om miljöerna utformades och användes på ett mer medvetet sätt. Resultaten från POE-formuläret visar att brukarna upplever att det inom båda grupperna av boenden finns utrymmen för socialt stöd, upplevd kontroll och återhämtning. Den privata lägenheten/rummet skattas högst för möjligheterna till upplevd kontroll och återhämtning, medan den gemensamma miljön skattas högst för socialt stöd. Resultaten för upplevd kontroll tyder på att det finns anledning att mer aktivt involvera brukarna utformning och utsmyckning av boendemiljön vad gäller gemensamma ytor inomhus och utomhus. De kvaliteter som studerats i den fysiska miljön har valts med utgångspunkt från dess påvisade inverkan på andra grupper av människor som vistats i olika typer av bostadsmiljöer och vårdmiljöer. Den aktuella studien ger dock inget svar på om dessa miljökvaliteter faktiskt har samma inverkan på människor med psykiska funktionshinder. Vi känner inte heller till den relativa betydelsen av de olika miljökvaliteterna. I dagsläget kan vi därför inte säga vilka åtgärder i den fysiska miljön som bör prioriteras. De sex boendena var avsiktligt valda för att intuitivt representera stor variation i de fysiska miljöerna. Detta gick också att urskilja på detaljnivå med de miljöpsykologiska instrumenten. I fortsatta studier bör dessa instrument kompletteras med fysikaliska mätningar av enskilda miljöfaktorer för att ge arkitekter och projektörer riktvärden. Frågan som kvarstår är: Vad innebär de stora skillnaderna i den fysiska miljön för brukarnas förutsättningar att utveckla god psykisk hälsa? Vi vill också ställa frågan om alla boenden som idag klassificeras som fullvärdiga också kan betraktas som fullvärdiga avseende den fysiska miljöns kvaliteter. Dessa frågor gör det angeläget att utvidga studien med att relatera de enskilda kvaliteterna i den fysiska miljön till brukarnas psykiska hälsa med hänsyn till den sociala atmosfären i boendet. 8
5. Referenser Bonnes, M. & Secchiaroli, G. (995). Environmental psychology. A psychosocial introduction. London: Sage. Burton, E., Weich, S., Blanchard, M. & Prince, M. (2005). Measuring physical characteristics of housing: the Built Environment Site Survey Checklist (BESSC). Environment and Planning B: Planning and Design, 32, 265-280. Evans, G. W. (2003). The built environment and mental health. Journal of Urban Health: Bulleting of the New York Academy of Medicine. 80, 4, 536-54. Fornara, F., Bonaiuto, M. & Bonnes, M. (2006). Perceived hospital environment quality indicators: A study of orthopaedic units. Journal of Environmental Psychology, 26, 32-334. Küller, R. (99). Environmental assessment from a neuropsychological perspective. In: T. Gärling and G. W. Evans, Editors, Environment, Cognition, and Action, Oxford University Press, New York, pp. 78 95 Timko, C. (996) Physical characteristics of residential psychiatric and substance abuse programs: organizational determinants and patient outcomes. American Journal of Community Psychology, 24, 73-92. Tucker Cross, L. & Küller, R. (2004). Environmental atmosphere of outdoor residential areas in Sweden: A comparison of experts and residents. Journal of Architectural and Planning Research, 2, 74-90. Tufvesson, C. (2007). Concentration difficulties in the school environment with focus on children with ADHD, Autism and Down s Syndrome. Doctoral thesis. Lund: Lund University. 9