Morgondagens språkbad. Taina Juurakko-Paavola

Morgondagens språkbad Taina Juurakko-Paavola

Morgondagens språkbad Taina Juurakko-Paavola

Svenska kulturfonden beställde år 2012 av fil.dr. Taina Juurakko-Paavola en utvärdering för internt bruk av fondernas gemensamma språkbadssatsning åren 2006 2012. I utvärderingen ingick förslag gällande framtidens språkbad som sammanställts i föreliggande rapport. Vi hoppas att förslagen ger underlag för diskussioner om utvecklandet av språkbadet. Kulturfonden riktar ett varmt tack till författaren! Författaren ansvarar för rapportens innehåll och formuleringar. Taina Juurakko-Paavola grafisk design Lena Malm tryck Unigrafia, 2013 tryckort Helsingfors isbn 978 951 9211 88 6

Innehåll 1. Inledning 5 2. Språkbad i framtiden 7 3. Förslag till konkreta åtgärder för främjandet av språkbad 13 3.1 Språkbad och de olika aktörernas roller 13 3.2 Andra Idéer om tillämpningar av språkbadsmetodik 16 4. Sammanfattning 23 Källor 25 Övrig litteratur 27

1. Inledning Språkbad har funnits i Finland i över 25 år (se närmare Björklund & Mård-Miettinen. & Turpeinen 2007). Den ursprungliga språkbadsmodellen, tidigt fullständigt språkbad, där majoriteten badar i minoritetens språk, erbjuds i tio tvåspråkiga kommuner (Esbo, Helsingfors, Grankulla, Kyrkslätt, Karleby, Borgå, Sibbo, Åbo, Vasa och Vanda) (Hertzberg 2013, 17). Antalet elever som deltog i språkbadsutbildningen år 2009 antogs vara knappt 1000 på daghem, cirka 2200 i grundskolans årskurser 1 6 och drygt 800 i årskurser 7 9 (http://www.uva.fi/sv/sites/immersion/about _immersion/finland/). Antalet kommuner där man kan välja tidigt fullständigt språkbad har inte ökat sedan 1990-talet. I stället har några kommuner kommit med nya modeller både när det gäller språkbad på daghem och i skolan (se t.ex. Harju- Luukkainen et. al. 2011; Harju-Luukkainen 2013). Kanske är dessa nya modeller ett tecken på att det är dags att definiera vad språkbad innebär i dagens Finland. Definitionen skulle vara viktig eftersom t.ex. föräldrarna innan barnen börjar i skola har rätt att få veta vilka resultat de kan vänta sig av de olika modellerna där språkbadsmetodiken tillämpas. Syftet med denna rapport är: att ge olika alternativ för hur ansvaret för de olika uppgifterna (läroplansarbete, läromedel, fortbildning, lobbyverksamhet i förhållande till kommunala och statliga beslutsfattare) kunde skötas av en eller flera parter i framtiden och att komma med konkreta förslag till åtgärder som gäller utvecklingen av språkbad. 5

Inför uppdraget har jag bekantat mig med litteratur om språkbad. Den viktigaste informationen har jag fått genom att intervjua några utvalda personer som har haft med språkbad att göra. Några av dem nämns vid namn i denna rapport. 6

2. Språkbad i framtiden Språkbadsundervisningen får mycket uppmärksamhet i nationalspråksstrategin. I nationalspråksstrategin (2012, 46 47) förbättras förutsättningar för att trygga ett tillräckligt och högklassigt språkbad. Utbildnings- och kulturministeriet ska enligt strategin ansvara för att det utbildas tillräckligt med språkbadslärare och i sam - arbete med högskolorna skapa en specialiseringsväg för barnträdgårdslärare, klasslärare och ämneslärare som vill bli språkbadslärare. Dessutom ska ministeriet enligt strategin utreda behovet av språkbadslärare. När det gäller behovet av språkbads - lärare kan man fundera på om det är så att kommunerna inte vill ha språkbad därför att de vet att det saknas behöriga lärare eller om det finns andra orsaker som kanske är lika viktiga eller till och med viktigare. För tillfället finns det ingen helhetsbild av språkbadslärarutbildningen. Enligt utbildningsrådet Armi Mikkola (2013, intervju) har inget universitet velat ta hela ansvaret för språkbadslärarutbildningen. Vasa universitet har skrivit en gemensam plan med Åbo Akademi och lämnat in den till undervisningsministeriet i januari 2013 och ska förhandla närmare om saken ännu under våren 2013. Vasa universitet vill enligt rektor Matti Jakobsson få en nationell uppgift i språkbadslärarutbildningen och han anser att det är fråga om ett strategiskt val. Han vill ännu inte ta ställning till hur många studerande som kan utbildas utan konstaterar bara att det blir en särskild ansökan till programmet. (Pohjalainen 6.3.2013.) Uleåborgs universitet (professor Riitta-Liisa Korkeamäki och professor Paula Rossi 2013, intervju) har för sin del också planer på att börja med en utbildning för barnträdgårdslärare, klass- och ämneslärare som vill specialisera sig på språkbad. Tanken är att kombinera pedagogiskt kunnande och ämnesspecifikt kunnande. Det 7

är frågan om ett samarbetsprojekt mellan Pedagogiska fakulteten och Institutionen för nordiska språk. Initiativet kan anses vara mycket innovativt. Det som gör situationen med språkbadslärarnas utbildning lite svår är geografin: om det finns för få språkbadslärare i huvudstadregionen kan man fråga sig om det lönar sig att utbilda dem i Vasa eller Uleåborg. Skulle det inte behövas ett program också i huvudstadsregionen för klasslärare och ämneslärare? En annan fråga är hur mycket studier en lärare behöver för att kunna arbeta som språkbadslärare. Måste man veta redan när man börjar studera vid universitet att man vill specialisera sig på språkbad? Det skulle kanske räcka med ett specialiseringsprogram på 15 studiepoäng under pågående eller efter avslutade studier. Utbildningsstyrelsen ska enligt nationalspråksstrategin (2012, 47) bearbeta en nationell läroplan för språkbadsundervisning så att kontinuiteten och särdragen i språkbadet beaktas. Dessutom ska Utbildningsstyrelsen förmedla information om språkbad till kommuner och föräldrar. Den stora frågan är om alla dessa åtgärder kommer att förverkligas. Sist och slutligen är det fråga om pengar. Om antalet kommuner där språkbad erbjuds inte har ökat sedan 1990-talet kan man också fråga sig om det är ett realistiskt mål, nu år 2013, att främja utbudet av språkbad. Eller berör främjandet av språkbad bara de kommuner som redan har språkbad? Där finns det redan nu en obalans mellan utbudet och efterfrågan. Enligt lagen hör språkbadsundervisning på svenska till det finskspråkiga skolväsendet. Är det då inte staten och kommunerna som borde ge tillräckligt med resurser för att säkerställa dess främjande och framtid? Man kan också påstå att de åtgärder som nämns i strategin inte räcker till för att främja utbudet av språkbad. Kommunerna har inte ekonomiska förutsättningar utan inbesparingar måste göras på många olika sätt. Det är troligen inte alls självklart att man skulle vilja satsa på språkbad som inte hör till den grundservice som kommunen måste erbjuda sina invånare, utan snarare kanske fortfarande uppfattas som lite elitistiskt, eftersom alla inte har möjlighet att välja fritt om de skulle vilja ha sina barn i språkbadsundervisning eller inte. 8

Det finns ingen exakt information om hur många barn eller elever som deltar i språkbadsundervisningen våren 2013. År 2009 var situationen enligt Vasa universitets nätsidor (http://www.uva.fi/sv/sites/immersion/about_immersion/finland/) följande: 958 språkbadsbarn i daghem, 2184 språkbadselever i grundskolans årskurser 1 6 och 838 språkbadselever i grundskolans årskurser 7 9. År 2010 uppskattades det totala antalet språkbadsbarn och -elever vara ca 4200 i åldern 3 15. Av dessa deltog ca 2200 i språkbadsundervisningen i huvudstadsregionen (Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla) (Kangasvieri et. al. 2011, 23). Siffrorna visar detsamma som den geografiska fördelningen språkbad är ett marginellt fenomen på nationell nivå även om det lokalt kan vara ett viktigt alternativ. Man kan också notera att antalet språkbadselever minskar markant från årskurserna 1 6 till årskurserna 7 9. I nationalspråksstrategin står det mycket klart att det är Utbildningsstyrelsens uppgift att informera kommunerna och föräldrarna om språkbad. För tillfället finns denna information inte att tillgå. Man hittar inte information om språkbad på t.ex. Utbildningsstyrelsens nätsidor utan på Vasa universitets sidor (Centrum för språkbad och tvåspråkighet). Det finns också information om språkbad på kommunernas hemsidor. Också i fortsättningen måste kommunerna informera sina invånare om vilken språkbadsmodell som erbjuds i kommunen, hur hela utbildningsstigen från daghem till grundskolans årskurs 9 är uppbyggd och om det finns möjlighet till utbildning i egen kommun till årskurs 9 och i vilka skolor. Följande frågor är också viktiga: Är det de finlandssvenska fonderna som ska främja språkbad eller de finska? Eller eventuellt båda tillsammans och med staten och kommunerna. Vad ligger överhuvudtaget i de finlandssvenska fondernas intresse? Att främja språkbad? Att främja levande tvåspråkighet? Att främja svenskspråkig utbildning i enspråkigt finska kommuner, de så kallade språköarna? Att främja kunskap och kompetens i svenska överhuvudtaget också bland finskspråkiga elever utanför språkbad? I januari 2013 inleddes arbetet med nya läroplansgrunder för alla ämnen i grundskolan, och det har också tillsatts en arbetsgrupp för språkbad och undervis- 9

ning på främmande språk. Gruppen har inlett sitt arbete och enligt ordföranden, utbildningsrådet Annakaisa Mustaparta (2013, intervju), kommer gruppen troligtvis att ge olika slags modeller för språkbadsundervisning och undervisning på främmande språk som kan ha olika målsättningar. Lagstiftningen ger för tillfället mycket utrymme för olika slags tolkningar vilket medför att kommunerna har sina egna modeller. Harju-Luukkainen (Harju-Luukkainen et. al. 2011; Harju-Luukkainen 2013) har jämfört olika språkbadsalternativ och konstaterar att de som tillämpas i Hyvinge och Grankulla har representerar olika alternativ. Upplägget i Grankulla liknar ganska mycket tidigt partiellt språkbad medan modellen i Hyvinge är ett exempel på hur barn som börjar på ett språkbadsdaghem fortsätter sin skolgång i en svenskspråkig skola. Som Harju-Luukkainen (2013, 362 363) påpekar är det ytterst viktigt att vara medveten om att de olika modellerna ger olika resultat och föräldrarna borde vara medvetna om vad deras barn får när de väljer en viss modell, dvs. vilken nytta de får. Också lärare och alla andra som jobbar med språkbadsprogrammen borde veta vilka mål programmen har och i all sin verksamhet sträva efter dessa mål. Kommunerna för sin del måste uppmärksamma hur de definierar olika språkbadsmodeller och vilka mål de uppställer för dessa. De borde också bekanta sig med redan existerande modeller och göra en analys av modellernas svagheter och styrkor. Den primära utgångspunkten för planeringen av ett språkbadsprogram borde enligt Harju-Luukkainen alltid vara barnens bästa, det att barnet lär sig språket. Enligt professor Siv Björklund (2013, intervju) befinner vi oss nu i en vändpunkt när det gäller språkbad: i de etablerade städerna fungerar språkbad bra och det bildas nya grupper hela tiden. Problemen gäller oftast årskurserna 7 9. Som möjliga lösningar kunde man diskutera enhetsskola med sänkta kompetenskraven för ämneslärare. När det gäller nya initiativ på andra orter skulle man också kunna tillämpa andra former av språkbad, t.ex. sent språkbad som det finns exempel på i Australien där man börjar med språkbad i årskurs 7. Det finns också så kallat 10

mellanspråkbad som börjar i årskurserna 4 5. Sådana nya öppningar ställer stora krav på ämneslärarutbildning. Det gäller att förändra synen på språket: grammatiken står inte i fokus utan man måste känna till ämnesspråket. Enligt forskare Heidi Harju-Luukkainen (2013, intervju) har forskningen om språkbad för det mesta varit lingvistiskt orienterad. Det skulle vara viktigt att mer forskning om språkbad skulle fokuser apå den pedagogiska synvinkeln. Det behövs pedagogisk handledning och kunnande och insikt i vad personalen måste kunna för att vara bra pedagoger: Hur lär sig eleverna svenska? Hur kan man utveckla inlärningsprocessen genom alla skolstadier? Hur kan man utveckla samarbetet med ämneslärare? Också Bergroth och Björklund (2013, 107 109) betonar att det behövs mer forskning t.ex. om utvecklingen av modersmålet hos språkbadselever, som är både lingvistiskt och pedagogiskt orienterad. Nya inriktningar inom språkbadsforskningen är enligt dem orientering gentemot ett flerspråkigt språkbad och begreppsoch känneteckenanalyser. Flerspråkigt språkbad är något helt unikt internationellt sett. T.ex. i Vasa har språkbadseleverna möjlighet att lära sig två främmande språk redan i årskurserna 1 6. I årskurserna 7 9 blir andelen språkbad mindre, vilket ger mer utrymme för undervisning i modersmålet och främmande språk. Med begrepps- och känneteckenanalyser avser Bergroth och Björklund (2013, 92) forskning där man med teminologiska analysverktyg försöker hitta strukturer som ligger bakom språkbadselevernas andraspråksproduktion i olika åldrar. Språkbadspedagoger behöver både grundutbildning och fortbildning. Det finns t.ex. hela tiden efterfrågan på en introduktionskurs i språkbadspedagogik. Enligt forskare Heidi Harju-Luukkainen (2013, intervju) behöver en språkbadslärare kunskaper om hur barnets/elevens språk utvecklas, om två- och flerspråkighet, om språkbadspedagogik och om metoder som stimulerar användning av språkbadsspråket. Man måste kunna kombinera teori och praktik i studierna. Frågan är om man har kunnat utnyttja den potential som finns i språkbadspedagogiken och om man har kunnat utveckla den vidare. 11

Man kan också ställa frågan om språkbadslärare är en speciell grupp i förhållande till andra språklärare. T.ex. de som undervisar vid yrkeshögskola eller universitet har inte någon speciell utbildning för sina uppgifter. De har avlagt pedagogiska studier men det räcker inte till för att täcka alla kompetensområden som de behöver i sitt dagliga jobb. Detsamma gäller troligtvis också språkbadslärare. De är alla utbildade lärare och kan också lära sig genom att jobba som språkbadslärare och på det sättet bli experter på språkbadspedagogik. 12

3. Förslag till konkreta åtgärder för främjandet av språkbad I detta kapitel presenteras några konkreta förslag gällande främjande av språkbad. För det första behandlas de olika aktörernas roller och vilken arbetsfördelning det borde finnas mellan dem (avsnitt 3.1). För det andra presenteras några nya idéer på hur man skulle kunna tillämpa språkbadsmetodiken på ett annorlunda sätt (avsnitt 3.2). 3.1 Språkbad och de olika aktörernas roller För främjande av språkbad behövs det många aktörer och en klar arbetsfördelning mellan dem. En institution eller en person kan inte ha hela ansvaret. De viktigaste aktörerna är undervisningsministeriet, Utbildningsstyrelsen och kommunerna som fattar nationella och lokala beslut och borde stå för basfinansieringen av språkbad och dess främjande. Fonderna kan vara med och delfinansiera åtgärder som uppfattas som viktiga för att främja språkbad. Universiteten har sin roll, likaså språkbadslärarna och språkbadsföräldrarna. Språkbadsföräldrarna har en aktiv roll speciellt på det kommunala planet. Kommunernas och språkbadsföräldrarnas roll behandlas dock inte närmare i denna rapport då representanter för dem inte har blivit intervjuade. Undervisningsministeriet ska genom konkreta åtgärder visa att det är viktigt att främja språkbad t.ex. genom att ge extra resurser till universitet som vill påbörja språkbadslärarutbildning och till Utbildningsstyrelsen eller till universitet för språk badslärarnas fortbildning. 13

Utbildningsstyrelsen ansvarar för de nationella läroplansgrunderna. I läroplans - arbetet borde det klart definieras vad språkbad innebär och vilken skillnaden är mellan språkbad och undervisning på främmande språk. Man borde ge kommuner färdiga språkbadsmodeller som de kan välja mellan och sträva efter några gemensamma mål i läroplanen. Man skulle kunna överväga om det behövs en sakkunnig som jobbar vid Utbildningsstyrelsen och med huvudansvar för språkbadsfrågor. Fördelen skulle vara att den sakkunniga kunde representera Utbildningsstyrelsen i språkbadsfrågor, inte endast ge sin egen syn på saken. Men frågan är om språkbad är så viktigt att det borde finnas en sakkunnig som enbart arbetar med språkbad, eller om språkbad bara ska ingå i någon sakkunnigs ansvarsområden vilket nu är fallet. Till Utbildningsstyrelsens roll hör också att lobba för språkbad. Antingen borde uppgiften om att dela information om språkbad delegeras till Vasa universitet eller tillsammans med sakkunniga från Vasa universitet publicera informationsmaterial om språkbad på sina webbsidor. Informationen borde vara på finska. Det skulle kunna finnas särskilt material för kommuner, föräldrar och lärare. Kommunerna behöver information t.ex. om hur man börjar med språkbad och hur man förverkligar språkbad på olika stadier (om läroplaner, modeller, hur många barn eller elever/grupp, var man ska placera språkbadsgruppen, hur man kan hitta personal mm). Föräldrarna behöver allmän information om språkbad vad det är frågan om och vilka mål det uppställs samt hurdana resultat barnen kan nå. Detsamma gäller språkbadslärarna. Utbildningsstyrelsen kunde också finansiera projekt där språkbad marknadsförs till föräldrar och beslutsfattare (t.ex. något i samma stil som Kieli - tivoli). Fonderna kunde föra en strategidiskussion om man fortfarande anser det vara viktigt att främja språkbad. Om språkbad definieras som strategiskt viktigt borde man diskutera målsättningen: vad vill man nå med en språkbadssatsning? Flera föräldrar/barn som väljer språkbad? Flera kommuner som erbjuder språkbad? Flera forskningsresultat om språkbad? Mera undervisningsmaterial för språkbadsbarn/ 14

-elever? Mera samarbete mellan språkbadslärare? Flera behöriga språkbadslärare? Sedan borde man skriva en projektplan med bl. a. resurser, tidtabell och förväntade resultat. Under projektets gång borde det följas upp t.ex. genom en referensgrupp eller delrapporter. Projektet borde avslutas med en utförlig slutrapport och en diskussion om fortsatt arbete. Fonderna kunde finansiera t.ex. kartläggningar och forskning om språkbad samt fortbildning för språkbadslärare (Utbildningsstyrelsen har troligtvis inte tillräckligt med resurser). Dessutom är det ytterst viktigt att skolorna kan få extra resurser till resor, böcker och små projekt (t.ex. tandem-projekt). Det skulle också vara bra om språkbadslärarna fick medel för att skapa läromedel och material i gemensamma projekt. En förutsättning för finansiering kunde vara att materialet måste vara tillgängligt för alla språkbadslärare, t.ex. på nätet. Några universitet har en aktiv roll i språkbadsfrågor. Centrum för språkbad och flerspråkighet vid Vasa universitet har en lång historia med språkbadsforskning och fortbildning av språkbadslärare. Personalen har också täta kontakter med Vasa stad och närliggande skolor. Forskarna samarbetar internationellt och marknadsför språkbad på många olika sätt. Deras sakkunskap borde utnyttjas i olika sammanhang också på nationell nivå. Universitetet skulle kunna utveckla fortbildningen av språkbadslärare så att det skulle vara möjligt att när som helst delta t.ex. i en introduktionskurs för språkbad via nätet. Det skulle underlätta deltagandet för intresserade i södra Finland. Vasa universitet kunde också ha en nätkurs om språkbad och marknadsförda den i samarbete med andra universitet som utbildar blivande svensk lärare. Då skulle det bli möjligt för alla blivande svensklärare att bekanta sig med språkbadsmetodiken. Alternativt kunde flera universitet i sitt undervisningsprogram ha en kurs för dem som vill bekanta sig med språkbadspedagogik och överhuvudtaget med tidig språkinlärning. Institutionen för språk vid Jyväskylä universitet har t.ex. en sådan kurs i sitt program. Något universitet i södra Finland skulle kunna ta ansvar för att ordna språk- 15

badslärarutbildning som skulle täcka alla stadier (barnträdgårdslärare, klasslärare och ämneslärare) såsom Uleåborgs universitet har planer på att göra i norra Finland. Universitetet skulle kunna samarbeta med Vasa universitet. Språkbadslärare kan fortsätta att samarbeta också utan en särskild koordinator speciellt nu när det finns en gemensam e-postlista. De skulle kunna bilda en egen förening eller en förening tillsammans med dem som undervisar på främmande språk. Språkbadslärare kunde också samarbeta med svensklärare (jfr förslag till förnyelse av metoder i svenskundervisningen nedan). Dessutom skulle språkbadslärare kunna ha nära samarbete med Svenska nu. Svenska nu och Hanaholmen är den naturliga samarbetsparter för en person som jobbar med att främja språkbad speciellt med tanke på framtiden då svenskundervisningen påbörjas i grundskolans sjätte klass. Svenska nu ordnar fortbildning för svensklärare och det skulle vara naturligt att också erbjuda språkbadsmetodiken som en möjlighet. Svenska nu har som målgrupp alla finskspråkiga skolor och språkbad i grundskolan hör till den finskspråkiga skolan. 3.2 Andra idéer om tillämpningar av språkbadsmetodik En väsentlig fråga som aktualiserats för mig är om synen på språkbad kan vara lite föråldrad. Språkbadet representerade i tiden ett radikalt nytänkande och det kom till i en situation där den språkliga miljön på många sätt var annorlunda än idag. Den traditionella språkundervisningsmetodiken var mycket bristfällig i jämförelse med dagens situation. Barn och ungdomar har i dag mycket mera kontakter med främmande språk genom modern informationsteknologi. Till exempel rapporterar barn och ungdomar i allt flera länder att de har lärt sig mera engelska utanför skolan än i skolan. Jag har diskuterat den här frågan med Sauli Takala och vi delar 16

samma bekymmer: har man tillräckligt kritiskt och grundligt utrett hurdan språkmiljö vi har i nuläget och hur skolan kan beakta förändringar i den och utveckla sin verksamhet så att dess mera formella orientering inom språkundervisningen integreras med informell språkinlärning. Här är internet och digitala medier centrala. Vi anser att all språkundervisning behöver nytänkande och detta gäller också språkbad. Är det språkdidaktiska tänkandet tillräckligt tidsenligt? Borde man reflektera över detta och fundera på hur grundprinciperna kan tillämpas i dagens läge? Vilka nya möjligheter erbjuder den förändrande språkliga miljön? Är lärarens roll lika central som den var när språkbadet kom till? Har lärarnas roller förändrats och därmed också kraven på deras utbildning? Behövs det radikalt nytänkande i tidens anda liksom på 1970-talet? När det inte har bildats några nya grupper med tidigt fullständigt språkbad (den ursprungliga språkbadsmodellen) efter 1990-talet kan detta anses vara ett tecken på att det är dags att fundera på utgångspunkten på nytt. T.ex. Björklund kom också med alternativa nya modeller och Harju-Luukkainen har redan utvärderat alternativa modeller som är lättare att påbörja och upprätthålla (Hyvinge och Grankulla). Det som jag själv har funderat mycket på är hur man skulle kunna utnyttja språkbadmetodiken i annan svenskundervisning. Det finns stora problem i dagens svenskundervisning eftersom eleverna ofta inte har tillräcklig motivation att lära sig svenska. Detta betyder att de inte har tillräckligt bra kunskaper i svenska efter grundskolan eller gymnasiet. Språkbad är ett marginellt fenomen om man håller fast vid den ursprungliga definitionen. Men om man börjar tänka i nya banor kan en stor del av de finskspråkiga eleverna i Finland få nytta av språkbadsmetodiken. Det råder inget tvivel om att svenskundervisningen behöver nytänkande och stimulans. För det första kunde man börja svenskundervisningen med så kallade språkduschar. I Jyväskylä har man goda erfarenheter av sådan verksamhet i projektet Kielitivoli. Med språkduschar avses oftast korta stunder på ett främmande språk. 17

Språkduscharna fungerar som bäst när barnet inte ens märker att det är frågan om en språkdusch utan det sker i vanliga vardagliga situationer. I skolan kan det kombineras med daglig verksamhet t.ex. hälsningar på morgonen eller småprat. Ett exempel är Jyväskylä där man har lyckats få goda resultat med språkdusch barnen har lärt sig 60 80 ord under tio lektioner. (Bärlund 2012.) Språkduschar används också i en annan betydelse. T.ex. i Karleby finns det en läroplan för språkdusch i finska för årskurserna 1 3 och eleverna får undervisning en veckotimme. Målen med språkdusch i Karleby är att eleven får en positiv inställning till det finska språket och att språkduschen underlättar starten i undervisningen i finska. Dessutom uppmuntras eleven till att använda finskan i olika sammanhang. (Se närmare http://www3.kokkola.fi/.../språdusch%20i%20finska.doc.) Man skulle kunna starta pilotprojekt där man skulle börja undervisningen i svenska på samma sätt redan i årskurserna 4 6. För det andra kunde man tillämpa, utnyttja och förnya några principer från språkbadsmetodiken i vanlig svenskundervisning. Detta skulle förutsätta nytänkande när det gäller valet av läromaterial och arbetsmetoder i klassrummet. Nytänkande borde man beakta när man skriver nya läroplaner för grundskolan. Svenskundervisning borde förnyas så att den vore en mer praktiskt orienterad språkinlärning med helhetssyn. Detta förslag har jag diskuterat och utvecklat vidare med lektor Sisko Harkoma. Stöd för tankarna ger också professor Janne Saarikivi som i en intervju för Helsingin Sanomat (6.4.2013) säger att språkbad skulle vara en effektivare metod för inlärning än att lära sig språk med hjälp av grammatik - regler och ordförråd. Barn lär sig bäst i sociala situationer genom lekar och sånger. Han anser också att barn kunde lära sig språk redan på daghem och i de lägre klasserna eftersom den bästa tiden att lära sig språk är innan man fyllt 11 12 år. Fokus i svenskundervisningen kunde ligga på det man kan göra med språket och först på det muntliga. Eleverna skulle lära sig att förstå och tala i vardagliga situa- 18

tioner. Man kunde fokusera på helfrasinlärning i stället för att lära sig språket i små bitar genom enskilda ord och grammatikregler. Läraren skulle tala nästan enbart svenska och på så sätt mycket snabbt få eleverna att prata svenska. Språkbadsmetodiken är inte här den enda lösningen, det behövs mycket annat också, men målet skulle vara det samma; funktionella språkkunskaper. Integrerad undervisning är också en princip i språkbad och den skulle kunna tillämpas också i svenskundervisningen, speciellt i gymnasiet när eleverna redan har baskunskaper i svenska. Man kunde integrera svenska t.ex. med historia/geografi/samhällslära och ha olika projekt där svensk- och ämneslärare samarbetar. Man skulle också kunna ha tandem-projekt tillsammans med svenskspråkiga skolor så att eleverna kommer i kontakt med svenskspråkiga och ser att svenskan är ett levande språk i Finland. När det gäller förnyelsen av svenskundervisningen borde man bättre beakta alla de möjligheter datorerna erbjuder och utveckla dataspel som skulle locka speciellt pojkar att studera svenska. Svensklärare behöver fortbildning i nya metoder. En viktig fråga är också hur man skapar sitt eget läromaterial i stället för att använda färdiga läromaterial. Dessutom behövs det fortbildning för de lärare som börjar undervisa svenska i sjätte klass. För det tredje är en tvåspråkig skola en stor möjlighet. En tvåspråkig skola kunde vara lika radikalt nytänkande som språkbadet var när det först kom till Finland för 25 år sedan. Den viktiga frågan är hur man organiserar undervisningen så att största möjliga antalet elever skulle kunde delta i den. Språkbadet tycks ha flera systemrelaterade problem och därför kan det gagna endast ett fåtal elever. Det berör endast majoritetsgruppen trots att vi vet att många svenskspråkiga elever har en alltför bristande kunskap i finska (se närmare Takala 2012 i National - språksstrategin 2012) och skulle behöva en mera effektiv undervisning i finska. I en sådan situation kunde ett radikalt nytänkande beakta möjligheter som kan förverkligas på systemnivå. En kreativ lösning kunde vara det som ofta kallas för 19

tvåspråkig undervisning även om den termen inte är särskilt lyckad. Språk- och innehållsintegrerad undervisning (kanske förkortad sprint ) skulle vara mera ändamålsenlig och den termen betonar att det kan vara fråga om fler än två nationella språk. Om man fördomsfritt reflekterar över landets nuvarande och kommande språkliga miljö torde det vara tydligt att en nationell språkstrategi endast kan vara en del av en allomfattande språkstrategi. Om tvåspråkiga kommuner och kommuner där det finns en större språklig minoritet hade sprint-skolor med både svenskspråkiga och finskspråkiga lärare kunde problemen med lärarbehörighet lösas med begränsad fortbildning. Tio - tusentals elever kunde lära sig språk i princip med samma metodik som ett språkbad använder. Det finns redan några exempel på att ett sådant system kan fungera. Det kräver nytänkande och extra resurser att komma på nya lösningar. (Se närmare Tainio & Harju-Luukkainen 2013.) Fonderna kunde aktivt stödja försöksverksamhet och kommuner i deras planeringsarbete. T.ex. Pentti Arajärvi, Mae Cedercreutz- Pesonen och Marianne Laxén har nyligen föreslagit (Helsingin Sanomat 28.3.2013, Hufvudstadsbladet 9.4.2013) att man borde starta ett pilotprojekt i Helsingfors: en tvåspråkig skola i Helsingfors inom det finskspråkiga skolväsendet. För det fjärde borde man stödja alla nya initiativ och tillämpningar av språkbad. Ett fint exempel på en sådan ny verksamhet är daghemmet Sivutasku i Jyväskylä (se närmare http://www.jkl.fi/instancedata/prime_product_julkaisu/jyvaskyla/embeds/ jyvaskylawwwstructure/51657_sivutasku_pk_vasu_2012.pdf) där det både finns en svenskspråkig och en finskspråkig avdelning. I den finskspråkiga avdelningen jobbar en tvåspråkig pedagog sedan hösten 2012 och hon använder både svenska och finska med barnen. Detta är det nya: man följer inte principen en lärare ett språk utan en och samma person använder båda språken med barnen. Syftet är inte heller att barnen ska bli tvåspråkiga utan det är mera frågan om att barnen vänjer sig vid svenskan och får en annan attityd till svenskan. (Palviainen 2013, intervju.) 20

För det femte skulle en konkret utvecklingsidé vara att det skulle skrivas en handbok om språkbadspedagogik för lärare. Boken skulle skrivas av lärare till lärare, inte av forskare till lärare. Den skulle innehålla en allmän introduktion till språkbad och sedan olika praktiskt orienterade artiklar skrivna av erfarna språkbadslärare från daghem, grundskolans årskurser 1 6 och årskurser 7 9. Det finns säkert språkbadslärare med lång erfarenhet i branschen som skulle kunna förmedla sina kunskaper till andra. Det utbildas hela tiden nya lärare och alla har troligen inte haft möjlighet till fortbildning innan de börjar som språkbadslärare. När en ny språkbadslärare börjar har han/hon säkert massor av frågor: Vad ska man göra i klassrummet med språket? Hur integrerar man svenska och andra ämnen? Hurdant språk ska man använda? Vilka metoder ska man använda för att aktivera eleverna att tala svenska? Hur hittar och skapar man material? Fonderna kunde vara med och stödja alla dessa förnyelser. De kunde ge resurser till genomförande av olika nya projekt, utgivning av publikationer och stödja fortbildning av både svensk- och språkbadslärare. 21

22

4. Sammanfattning För att främja språkbad behövs det många aktörer som har en klar arbetsfördelning. Enligt nationalspråksstrategin (2012) ska undervisningsministeriet och Utbild - nings styrelsen ha ansvar för vissa åtgärder. Kommunala beslutsfattare har en betydande roll när det gäller de lokala besluten om språkbad. I dagens ekonomiska läge har troligtvis varken staten eller kommunerna tillräckligt med resurser så blickarna riktas delvis mot fonderna som kan finansiera åtgärder som uppfattas som viktiga för att främja språkbad. Universiteten har sin viktiga roll i språkbadslärarutbildningen och forskningen av språkbad. Fonderna kan stödja också deras arbete. Nu är det dags för nya projekt speciellt för sådana som utvecklar tillämpningen av språkbadsmetodiken och som representerar nytänkande. Det behövs innovativa lösningar och understöd för dessa både finansiellt och på annat sätt. I språkbadsmetodikens tillämpningar finns det en stor potential som ännu inte har utnyttjats tillräckligt. 23

24

Källor Arajärvi, P. & Cedercreutz-Pesonen, M. & Laxén, M. 2013. Kaksikielinen koulu suomalaiseen koululaitokseen. Helsingin Sanomat 28.3.2013, Mielipide, yleisönosastonkirjoitus. Arajärvi, P. & Cedercreutz-Pesonen, M. & Laxén, M. 2013. Finska skolsektorn behöver en tvåspråkig skola. Hufvudstabsbladet, 9.4.2013, Debatt, insändare. Bergroth, M. & Björklund, S. 2013. Kielikylpyopetuksen tutkimustuloksia Suomessa. I boken: L. Tainio & H. Harju-Luukkainen (red.) Kaksikielinen koulu tulevaisuuden monikielinen Suomi. Tvåspråkig skola ett flerspråkigt Finland i framtiden. Suomen kasvatustieteellinen seura: Kasvatusalan tutkimuksia 62, 91 114. Björklund, S. & Mård-Miettinen, K. & Turpeinen, H. 2007. Språkbad 20 år: i går, i dag och i morgon. Kielikylpy 20 vuotta: eilen, tänään ja huomenna. I boken: Björklund, S. & Mård-Miettinen, K. & Turpeinen, H. (toim./red.) Kielikylpykirja Språkbadsboken. Vaasa: Vaasan yliopisto, Levón-instituutti, 9 18. Bärlund, P. 2012. Kielisuihkutusta Jyväskylän kaupungissa vuodesta 2010. I nättidskriften: Kieli, koulutus ja yhteiskunta kesäkuu 2012. Tillgänglig: http://www.kieliverkosto.fi/article/kielisuihkutusta-jyvaskylan-kaupungissa-vuodesta-2010/ Harju-Luukkainen, H. 2013. Vaihtelevia käytäntöjä kentällä: osittainen kielikylpy vai ruotsinkieliseen kouluun sulauttaminen? I boken: L. Tainio & H. Harju- Luukkainen (toim.) Kaksikielinen koulu tulevaisuuden monikielinen Suomi. Tvåspråkig skola ett flerspråkigt Finland i framtiden. Suomen kasvatustieteellinen seura: Kasvatusalan tutkimuksia 62, 342 365. 25

Harju-Luukkainen, H. & Knubb-Manninen, G. & Korkeakoski, E. & Lyytinen, H. & Sulkunen, S. 2011. Kohti täydellistä kielikylpyä. Kauniaisten kaupungin Mäntymäen koulun kielikylpymallin arviointiraportti. Syksy 2010. Koulutuksen arviointineuvosto. Jyväskylän yliopisto. Helsingin Sanomat 6.4.2013. Kieliä opetetaan koulussa väärin. Hertzberg, V. 2013. För en levande tvåspråkighet. Rapport om Folkhälsan arbete för språkbad samt om tillgången till grundläggande utbildning och dagvård på svenska på enspråkigt finska orter under åren 2006 2012. Folkhälsan. Kangasvieri, T. & Miettinen, E. & Palviainen, H. & Saarinen, T. & Ala-Vähälä, T. 2011. Selvitys kotimaisten kielten kielikylpyopetuksen ja vieraskielisen opetuksen tilanteesta Suomessa. Kuntatason tarkastelu. Jyväskylän yliopisto: Soveltavan kielentutkimuksen keskus. Nationalspråksstrategi 2012. Tillgänglig: http://vnk.fi/hankkeet/kansalliskielistrategia/sv.jsp Pohjalainen 6.3.2013. Kielikylpyopetuksesta halutaan valttikortti Vaasalle. Tainio, L. & Harju-Luukkainen, H. 2013 (toim.). Kaksikielinen koulu tulevaisuuden monikielinen Suomi. Tvåspråkig skola ett flerspråkigt Finland i framtiden. Suomen kasvatustieteellinen seura: Kasvatusalan tutkimuksia 62. 26

Övrig litteratur Buss, M. & Mård, K. 1999. Ruotsin ja suomen kielikylvyn kartoitus Suomen peruskouluissa lukuvuonna 1998/1999. Vaasa: Vaasan yliopiston julkaisuja. Selvityksiä ja raportteja 46. Tillgänglig: http://www.uwasa.fi/julkaisu/selvityksia/selvityksia46.pdf Grunderna för småbarnfostran. Stakes. Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården. Handböcker 61. Tillgänglig: http://www.thl.fi/fi_fi/web/kasvunkumppanit-fi/lait/varhaiskasvatus/linjaavat/ vasu-asiakirja Mård, K. 2004. Millä eväin kielikylpyopettajaksi? Koulutukseen hakijoiden kielellinen tausta ja ruotsin kielen suullinen taito. Teoksessa: S. Latomaa (toim.) Äidinkieli ja toiset kielet: Pohjoismainen kaksikielisyystyöpaja Tampereella 18.- 20.10.2002, 67 78. Tampere Studies in Language, Translation and Culture. Series B 1. Tampere: Tampere University Press. Tillgänglig: http://www.tampub.uta.fi/tup/951 44 5999 7.pdf. Laurén, C. 1999. Språkbad. Forskning och praktik. Vaasan yliopiston julkaisuja. Tutkimuksia 226. Grunderna för läroplanen för grundläggande utbildning (2004) Utbildningsstyrelsen. Grunderna för förskoleundervisningens läroplan (2010). Utbildningsstyrelsen. 27

28