Att arbeta som Text: Gunilla Nyström Foto: Leif Wetterström En vid SKL är en person som koordinerar de största och mest omfattande ärendena för att i slutändan ge ett resultat och eventuellt en analys till rättsväsendet. Exempelvis är det ärenden som innehåller många olika typer av undersökningar eller ärenden där flera undersökningsresultat kan vägas samman till en gemensam slutsats. Särtryck ur tidnignen Kriminalteknik nr 3 och 4 2009
Yrke: En vid SKL är en person som koordinerar de största och mest omfattande ärendena för att i slutändan ge ett resultat och eventuellt en analys till rättsväsendet. Exempelvis är det ärenden som innehåller många olika typer av undersökningar eller ärenden där flera undersökningsresultat kan vägas samman till en gemensam slutsats. Den typ av brott som i första hand bemannas med generalister är mord, dråp och rån, ärendetyper som lätt kan bli stora och komplexa. Vid undersökning av material i samband med seriebrottslighet, eller där flera polis-distrikt är involverade, kan en generalist också komma till nytta. Då en generalist blir inkopplad är det ofta ett sådant brott att ärendet även är massmedialt uppmärksammat. Generalistrollen, att ha en person som håller ihop ärenden för att ge en samlad redovisning och där så är möjligt en sammanvägd analys till rättsväsendet, är internationellt sett unikt och har väckt stort intresse bland flera andra forensiska laboratorier. Generalistrollen tillkom för tio år sedan Alla ärenden på SKL hanteras i regel av minst två handläggare, varav en är ärendeansvarig. För tio år sedan såg man dock i omfattande ärenden behovet av en forensiker med ytterligare kompetens i ärendehantering och förståelse för rättsväsendet, en person med förmåga att koordinera, prioritera samt kommunicera. Dåvarande laboratoriechef införde då rollen och utsåg två personer till detta. Första formella utbildningen startade 1999 och sju forensiska generalister examinerades 2002. Vid ungefär samma tid skapades rollen brottsplatskoordinator hos polisen, för att hantera komplexa ärenden från deras sida. Generalisten blev då koordinatorns naturliga kontaktperson på SKL. Forensisk generalist Forensisk specialist Förste forensiker Forensiker Forensisk laborant Laborant Laboratoriebiträde Aspirant Examination Examination Examination För de som arbetar med undersökningar och analys finns det inom SKL olika kompetens-nivåer som beskriver vilka kunskaper man ska ha samt vilka uppgifter man kan åta sig. En ska samordna, prioritera, kommunicera och resultatvärdera. Bland annat. Generalisten träder in och handlägger SKL:s största och mest omfattande ärenden, ärenden som kräver koordinering och som innehåller undersökningar på flera av SKL:s enheter. Arbetet baseras mycket på att bygga upp det nätverk för kommunikation som behövs i ett komplext ärende, detta såväl inom laboratoriet med berörda handläggare som med uppdragsgivaren. En arbetar internt med att prioritera vilka undersökningar som ska utföras samt i vilken ordning dessa ska ske så att material inte förstörs för efterföljande undersökningar. Generalisten kan i vissa fall vilja sammanföra och eventuellt samvärdera flera undersökningar om detta kan vara av vikt för brottsmålet. - En måste se till att rätt saker görs och att dessa görs i rätt ordning. Detta sker alltid i samråd med uppdragsgivaren. Vi servar ju rättsväsendet så det är viktigt att det vi gör blir användbart och rättssäkert, säger Inger Wistedt, en av SKL:s första forensiska generalister som idag bl.a. arbetar som mentor och examinator för blivande generalister.
Yrke: Inger Wistedt, en av SKL:s första generalister, arbetar idag bl.a. som mentor och examinator för blivande generalister. Foto: Marcus Andrae
Hur ärendet hamnar hos en forensisk generalist För att nå bästa effekt av samordning bör den forensiska generalisten komma in så tidigt som möjligt i ett ärende, helst innan undersökningsmaterialet skickas in till laboratoriet. Därför arbetar generalisterna enligt ett rullande schema på SKL:s diarium, där alla ärenden först hamnar för registrering. Alla ärenden som rör mord, dråp och rån granskas i diariet av en för att göra en bedömning om en generalist behövs i det specifika ärendet eller ej. Ofta kontaktas uppdragsgivaren för att höra sannolikheten ur deras perspektiv om ärendet kommer att växa i omfattning eller ej. Det händer även att ärenden som från början inte bedömdes behöva en generalist växer i omfattning. Handläggaren ser då till att en generalist kopplas in i ärendet. Polisen kan redan från start begära en forensisk generalist, exempelvis om ärendet handlar om eventuell seriebrottslighet där de misstänker att samma förövare eller organisation ligger bakom. 2-årig generalistutbildning För att bli antagen till generalistutbildningen måste man uppfylla vissa formella krav samt ha vissa personliga förmågor. Formellt måste en generalistaspirant vara examinerad forensiker och ha flera års erfarenhet av arbete som forensiker för att kunna handlägga, driva och utvärdera udda eller komplexa ärenden. Personliga förmågor som krävs för att kunna utföra generalistarbetet bra är att ha en god analytisk förmåga, vara initiativrik, hålla sig lugn under stress och kunna kommunicera bra. Dessutom måste generalisten vara en person som vågar lita på sina förmågor och sitt omdöme i arbetet samt kunna stå för sin arbetsinsats och argumentera för den. Som om inte detta var nog så finns det även angivet i den omfattande kravspecifikation att det hos den forensiska generalisten krävs en teamförmåga samt en förmåga att vara förändringskatalysator. En viktig egenskap hos en är också, enligt Inger Wistedt, ödmjukhet: - Man kan inte bara peka med hela handen. En forensisk generalist måste vara ödmjuk och kunna lyssna. Inger funderar en stund och fortsätter sedan: - Egentligen handlar generalistjobbet om att kunna kommunicera bra, och all bra kommunikation börjar med ett aktivt lyssnande. Samtidigt måste en våga sätta ner foten och fatta beslut. En forensiker som blivit generalistaspirant utbildas i två år. Utbildningen skulle säkerligen kunna koncentreras om det bara handlade om formella kunskaper. Tiden behövs snarare för att aspiranten, som från början tilldelats en mentor, får gå bredvid och studera yrket parallellt med fördjupande studier. Det handlar om en mognadsprocess. Stegvis hjälper aspiranten till för att slutligen själv hantera enklare generalistärenden under överinseende av sin mentor. Utbildningen avslutas med en skriftlig, en praktisk samt en muntlig examen. Ärendehanteringsspel som examinationsform Den praktiska examinationen genomförs i form av ett interaktivt ärendespel. Under en halv dag får aspiranterna arbeta med ett fiktivt ärende där bl.a. Inger Wistedt träder in i olika roller, exempelvis som brottsplatskoordinator, journalist, medarbetare eller förundersökningsledare. Vid slutet av examinationen lämnar generalistaspiranten ett Minikonferens som kommunikationsverktyg En minikonferens är möten där olika aktörer inblandade i ett ärende träffas, det kan vara polisens koordinator, utredare, kriminaltekniker, åklagare, SKL:s generalist och handläggare. Genom att träffas kan de lägga upp en färdriktning med prioriteringar och lägga fokus på det som bedöms vara mest relevant. Kanske kan vissa undersökningsmaterial återkallas vilket medför att den administrativa hanteringen kan begränsas. Ibland tas initiativet till dessa möten av SKL:s personal och ibland är det polisen eller åklagaren som föreslår att man ska träffas. Ulla-Britt Åberg är vid SKL. Hon berättar om två typiska tillfällen när man väljer att kalla till minikonferens. Det ena fallet är att utredarna redan från början inser att det här ärendet kommer att bli stort. - Idealbilden är när poliserna på förhand kontaktar oss Ulla-Britt Åberg,, SKL.
Yrke: utlåtande som sedan diskuteras vid en muntlig examination i disputationsliknande former. Ärendehanteringsspelet bygger på att aspiranten visar sin förmåga att hantera komplexa ärenden som är extremt pressade både vad gäller mängden uppgifter, tid samt medias intresse. - Examinatorerna studerar främst hur aspiranten kommunicerar och hur ny information prioriteras för att driva undersökningen vidare, säger Inger Wistedt. Det matas ständigt på med nya uppgifter och nya prover som ska analyseras, så det krävs en ständig omvärdering av det gamla materialet. Samtidigt som arbetsmängden ökar ska kommunikationen internt och externt hanteras framgångsrikt. Avslutningsvis ska aspiranterna skriva ett sakkunnigutlåtande. Detta används sedan vid den muntliga exami- nationen, en minidisputation inför åhörare där både externa och interna examinatorer frågar och diskuterar med aspiranten. I den nyligen genomförda examinationen av fem aspiranter deltog chefsåklagare Lisbeth Johansson i en framträdande roll som examinator där hon som åklagare ställde ingående frågor. De övriga examinatorerna ställde diverse frågor med utgångspunkt från kompetenskravspecifikationen för forensiska generalister. 2002 examinerades sju generalister på SKL. 2007 påbörjades en ny generalistutbildning med fem aspiranter som framgångsrikt examinerades i september 2009. Hösten 2009 pågår rekryteringen av fem nya aspiranter som förväntas ta sin examen om två år. Forensiska generalister vid SKL när de vet att ärendet är stort eller komplext. Det finns en generalistjour, så det finns alltid någon till hands som kan ta hand om dessa ärenden. Som exempel på minikonferens som initierats innan ärendet drar igång berättar Ulla-Britt om ett mordfall där polisen ringde henne och berättade att de hade en misstänkt för ett mord som av naturliga skäl ofta varit i lägenheten där mordets begåtts. Därmed visste polisen att DNA-spår kunde ha tveksamt bevisvärde. Den misstänkte mannen hävdade att han hittat kvinnan död när han kom till lägenheten på morgonen. Polisen hade samtidigt ett vittne som påstod sig ha sett mordet och även iakttagit mannen timmarna efteråt. De två personernas redogörelser fick ligga till grund för vilka spår som skulle undersökas och hur undersökningarna skulle göras. Polisen anlände till SKL med materialet och träffade Ulla-Britt som dessutom hunnit samla ihop ett team av handläggare och laboranter som var med på denna minikonferens. Tillsammans utredde de vilka möjligheter som fanns och vilka analyser som skulle prioriteras. - Det blev så rationellt. Vi slapp leta oss fram. Nu visste vi var det var vettigt att börja leta och vi visste också vilka frågor som behövde besvaras. Men det är inte alltid aktuellt att starta upp ett ärende med en minikonferens. Kanske finns det inte så mycket att undersöka till en början även om ärendet efterhand kanske växer okontrollerat. Som exempel nämner Ulla- Britt postterminalrånet i Göteborg 2008. Det ärendet växte sig ohållbart stort då massor av material skickades in till SKL. - Vi drunknade till slut i material som skulle undersökas. Till slut ägnade både jag som generalist och handläggarna i ärendet mycket tid åt kommunikation både med varandra och med åklagare, polisens koordinator och kriminaltekniker. Då var det bättre att träffas. Det mötet var riktigt givande. Vi kunde fastställa en gemensam prioritets- och handlingsplan. Samtidigt kunde SKL presentera några resultat som avgjorde den fortsatta färdvägen. Därefter blev ärendet avgjort mer effektivt.
Att arbeta som En vid SKL är en person som koordinerar de största och mest omfattande ärendena för att i slutändan ge ett utlåtande till rättsväsendet. I förra numret av Kriminalteknik kunde du läsa om rollen, utbildningen och arbetsverktygen. I det här numret får du möta Anna Zackrisson, nyexaminerad. - Ibland undrar jag, varför hoppade jag på det här? Anna Zackrisson ler spjuveraktigt. För egentligen är hon nöjd med sin nya roll som på SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium. För två år sedan tog hon möjligheten, och utmaningen, att vidareutbilda sig till. Idag är hon en av fem som nyligen examinerats. - Utbildningen var rolig. Trygg. Man fick en helhetssyn på rättsväsendet och SKL:s roll i det. Man kan jobba länge på SKL och blir expert inom sitt eget område. Jag ville fortsätta att utvecklas och lära mig mer på bredden också. Och jag tycker det är roligt att arbeta aktivt med polisen med ärendeverksamhet. Då händer det nya saker hela tiden. Anna är utbildad kemist och har i tio år arbetat på SKL med narkotika, dopningsmedel, alkohol och giftundersökningar. Det sistnämnda, förgiftningar och drogning, är det Anna har arbetat mest med. - När man arbetar med giftundersökningar får man, enkelt uttryckt, alla de frågor som går utöver det vanliga, de frågor som inte är rutinmässiga. Hon har stor erfarenhet av att som forensiker hantera svåra och komplexa ärenden som når droganalysenheten på SKL. Utmaningen som är att hantera komplexa ärenden som spänner över alla SKL:s enheter. Bredden är viktig, som ska man kunna arbeta med alla ärendetyper och inte nischa sig inom generalistärenden av en viss typ. - Men visst känner man att man har mer att bidra med när man är på hemmaplan. En är främst en koordinator Rollen som är som koordinator, inte att handgripligen arbeta med analyser i ärenden. - Generalisten är främst en kontaktpunkt. Som kontaktpunkt kan man alltid be att få återkomma efter att ha talat med någon expertkunnig inom SKL. Man behöver inte själv kunna allt. Anna funderar en stund innan hon fortsätter. - SKL är jättestort och utför många olika undersökningar. Verksamheten förändras ständigt. I en sådan värld skulle det vara alltför oflexibelt att som generalist bli för nischad. Som generalist ska man inte vara expert inom alla områden, utan främst en koordinator som tar hjälp av SKL:s sakkunniga inom huset. Generalisten har koll på bakgrunden från uppdragsgivaren och vet vart spetskompetensen finns för att lösa uppgiften. - En generalist är ingenting om vi inte har handläggarna med oss. Det är där kompetensen verkligen finns. En generalist uppgift ligger även i att kunna prioritera bland olika undersökningstyper med målet i sikte: vad kan just den här undersökningen ge för information i slutändan. Det gäller att tillsammans med uppdragsgivaren formulera rätt frågor, så undersökningen ger ett resultat som kan vara användbart i slutändan. Arbetet som skiljer sig inte markant från det tidigare arbetet som forensiker. Det är främst komplexiteten i ärendena som ökar. - Men som generalist har man tappat möjligheten att bolla uppåt, exempelvis när media ringer. Det är när man tänker på sådant som man kan ångra sig, skrattar Anna. Hon tittar upp och nickar åt en kollega som går förbi i korridoren innan hon fortsätter. - Generalistyrket är socialt och roligt. Det är en otrolig förmån att ha ett sådant jobb, tycker jag! Bygger på egen erfarenhet Ett av Annas första generalistärende var ett massmedialt känt fall där kioskägaren Hanna Konac mördades i Norrköping. Det här ärendet kom in en dag då Anna hade diariejouren. Eftersom det handlade om ett mord ringde Anna upp polisen för att höra efter om de räknade med att skicka in mer material, om de trodde ärendet kunde bli stort och om de ville ha en generalist inkopplad. - Polisen känner väl till begreppet generalist och hur vi kan hjälpa till vid sådana här fall, så de bad omedelbart om att få en generalist kopplad till ärendet. Nästa fråga var om det var tillräckligt med att Anna, ej ännu färdigutbildad men med en mentor vid sin sida, fick ta hand om ärendet. Det var ok. - Material skickades in efter hand och vi hade löpande avstämningar. Många undersökningar skedde direkt på roteln. Det var mycket kontakt med brottsplatskoordinatorn. Ett exempel på erfarenhet hon lärt sig av är vikten av att sammankalla till minikonferens. Vid ett nyligen
Yrke: Arbetsuppgifter för en avslutat ärende arbetade Anna utan att sammankalla till minikonferens och inser i efterhand att hon borde ha gjort det. Tiden det skulle ha tagit hade tjänats in mångfalt, sett i backspegeln. - Vid mycket material krävs en prioritering på SKL. Det blir lättare att prioritera rätt om man har en representant från uppdragsgivaren med. Ibland kan man vid generalistärenden föredra att frångå SKL:s ordinarie riktlinjer. Då motiveras detta bättre om uppdragsgivaren förklarar den specifika situationen även för medarbetarna på SKL. Det kan vara svårt, särskilt som ny generalist, att motivera undantag från gängse rutin om det sker på en annan enhet än den man är hemmahörande i. Svårt att hitta rätt balans - Svårast som ny generalist är att hitta rätt balans. Som forensisk generalist ska man koordinera stora ärenden, hålla i utbildningar samt vara examinator. Samtidigt som detta är en del av ens arbetsuppgifter, arbetar man fortfarande som ärendehanterare. Med lätt rynkad panna vilar hon blicken på hustaken utanför. - Det är en utmaning att räcka till och känna att man gjort ett bra jobb inom varje del. Svårt att hinna vara på rätt plats vid rätt tid. Hon inser nyktert att det till stor del är ett nybörjarproblem. - Ytterst handlar det om ett egenansvar. Alla generalister ska kunna göra allt, men som nybakade gör vi allt och har svårt att avsäga oss något, om än tillfälligt. På sikt behövs en bättre balans. - Nu är jag i startskottet, men jag känner att jag aldrig kommer att sluta lära mig mer i arbetet som generalist. Det är en ständig utveckling och läroprocess. Precis vad jag behöver för att trivas! Ärendesamordning: en samordnar två till tre stora och komplexa ärenden parallellt. Samvärdering: den forensiska generalisten utför och vidareutvecklar SKL:s förmåga att genomföra s.k. sammantagna värderingar i ärenden med flera typer av material och undersökningar. Kompetens i diariet: en av de forensiska generalisterna besöker varje dag diariet för att där vara en kompetensresurs i frågor kring inkommande ärenden. Samtliga ärenden av typen mord, dråp och rån bedöms av den forensiska generalisten för att avgöra om ärendet ska hanteras som ett generalistärende. Handläggning av begäran om utlämnande av information: de forensiska generalisterna handlägger de ärenden där någon begär ut handlingar i ett ärende från SKL. Examinatorer: de forensiska generalisterna är examinatorer inom KUB:en, SKL:s kompetensverktyg. Mentorer och kompetensutvecklare: de forensiska generalisterna är mentorer för, i första hand, nya generalister men har även en viktig roll som utbildare av SKL:s personal i olika frågor runt ärendehandläggning och resultatvärdering.