Hur möter Sverige bäst den brasilianska satsningen Vetenskap utan gränser?

Svar Direkt 2012:06 Hur möter Sverige bäst den brasilianska satsningen Vetenskap utan gränser? Fallstudier från Tyskland, Finland och Nederländerna Brasilien har nyligen startat programmet Vetenskap utan gränser där målet är att, under en begränsad period, skicka ut 100 000 studenter till andra länder. Ett flertal länder inklusive Sverige har formulerat nationella erbjudanden där man erbjuder sig ta emot studenter i varierande omfattning. Frågan är nu hur Sverige bör agera för att attrahera brasilianska studenter och även i övrigt få bästa möjliga nytta från samarbetet.

Dnr 2012/218 Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser Studentplan 3, 831 40 Östersund Telefon 010 447 44 00 Telefax 010 447 44 01 E-post info@tillvaxtanalys.se www.tillvaxtanalys.se För ytterligare information kontakta Martin Wikström Telefon 010-447 44 73 E-post martin.wikstrom@tillvaxtanalys.se

Förord Tillväxtanalys fick i september 2012 i uppdrag av utbildningsdepartementet att kort beskriva det brasilianska utbildningssystemet samt utvalda länders strategier för att möta det brasilianska programmet Vetenskap utan gränser. Programmet är en del i en övergripande brasiliansk strategi för kompetensförsörjning och näringspolitik där ca 100 000 studenter ges möjlighet att studera under en begränsad tid i andra länder. För närvarande har 16 länder, inklusive Sverige, formulerat erbjudanden och frågan är hur Sverige bör agera för att attrahera brasilianska studenter och även i övrigt få bästa möjliga nytta från samarbetet. I rapporten diskuterar Tillväxtanalys den brasilianska forsknings- och utbildningssystemet samt Nederländernas, Tysklands och Finlands erfarenheter och strategier kopplade till programmet. De övergripande frågor som diskuteras är: Vad innehåller jämförbara länders nationella erbjudanden? Hur gör länderna för att nå ut med sitt nationella erbjudande i Brasilien? Vilka marknadsföringskanaler, om några, använder de? Skiljer sig tillvägagångssättet beroende på studienivå? Vilka lokala samarbetspartners används? Finns det nationellt sammanhållna aktiviteter eller sker marknadsutvecklingen främst på lärosätesnivå? Vilka lärdomar kan tas inför arbetet med eventuella framtida nationella erbjudanden? Rapporten har författats av Tillväxtanalys utsände i Brasilien Mikael Román, myndighetens lokalt anställde Frans Bergman, samt Andreas Larsson vid myndighetens Stockholmskontor. Martin Wikström har redigerat rapporten. Stockholm, i november 2012 Enrico Deiaco Avdelningschef, Innovationer och globala mötesplatser 3

Innehåll Sammanfattning... 7 Summary... 8 1 Introduktion... 9 2 Rekommendationer... 10 3 Bakgrund... 11 3.1 Brasiliansk högre utbildning... 11 3.1.1 En historisk tillbakablick... 11 3.1.2 Dagens nationella utbildningssystem... 11 3.1.3 Regionala skillnader... 13 3.1.4 Brasilien i ett internationellt perspektiv... 14 3.1.5 Sammanfattning... 15 3.2 Detta har hänt... 16 3.3 Frågeställning... 17 4 Metod och val av fallstudier... 18 5 De olika anbuden: innehåll och organisation... 19 6 Marknadsföringsmix... 20 6.1 Utmaningar i Brasilien... 20 6.2 Kanaler och plattformar... 20 6.3 Partners och koordinering... 21 6.4 Särskilda utmaningar och möjligheter för Sverige... 21 7 Framtida utmaningar, trender och samarbete med Sverige... 24 8 Referenser... 25 5

Sammanfattning I november 2012 slöt Sverige ett avtal med Brasilien angående deltagande i Science without borders. Programmet är ett omfattande stipendieprogram som till och med år 2014 skall göra det möjligt för ca 100 000 brasilianska studenter och forskare att studera utomlands och där svenska universitet erbjuder sig att ta emot studenter, doktorander samt post-docs inom företrädelsevis naturvetenskapliga och tekniska ämnen. Syftet med rapporten är att diskutera vad Sverige bör göra nu när avtalet formaliserats. Hur når vi bäst ut med vårt nationella erbjudande till berörda parter i Brasilien? Vilken är den mest effektiva marknadsföringsstrategin väl på plats i Brasilien? Slutsatserna är att svenska universitet bör: 1 koordinera sina insatser på plats i Brasilien gärna i kombination med någon form av fast fysisk närvaro i landet 2 tydligt involvera näringslivsrepresentanter och företag i arbetet 3 söka nya och hittills outforskade utbildnings- och forskningsmiljöer i komplement till de traditionella områdena, São Paulo och Rio de Janeiro 4 lägga särskild vikt vid sociala medier och personliga möten för den fortsatta marknadsföringen 5 skapa goda sociala miljöer och nätverk för de brasilianska studenterna i Sverige samt använda det som del i marknadsföringen 7

Summary In November 2012, Sweden formalized an agreement with Brazil to participate in Science without borders, a large student mobility program that in the period up to 2015 will provide 100 000 Brazilian students the opportunity to study abroad. In entering the program, Swedish universities declared themselves willing to receive undergraduate and graduate students as well as post-docs, mainly in the areas of natural sciences and technology. The purpose of the present report, Hur möter Sverige bäst den brasilianska satsningen Vetenskap utan gränser? Fallstudier från Tyskland, Finland och Nederländerna, has been to discuss what Sweden shall do, now that the final agreement has been formalized. How do we best reach out with our national offer to relevant parties in Brazil? What is the most efficient marketing strategy in Brazil? In order to answer these questions, we interviewed representatives from some of the countries that already are participating in the program (Germany and the Netherlands) or that, similarly to Sweden, are in the process of launching their national offer (Finland). The ambition has been to learn from their experiences and possibly avoid some of the mistakes that otherwise could emerge. The report concludes that Swedish universities should: 1 coordinate their activities in Brazil preferably in combination with some form of more permanent physical presence in the country 2 to a considerable extent also involve private sector representatives in their work 3 seek new and hitherto unexplored education- and research environments that could complement the more established, but increasingly saturated, institutions around São Paulo and Rio de Janeiro 4 put particular emphasis on social media and personal meetings for the continuing marketing 5 create good social environments and networks for the Brazilian students once they arrive in Sweden and, similarly, use that as a part of the marketing strategy 8

1 Introduktion I slutet av april 2011 presenterade president Dilma Rousseff ett nytt omfattande stipendieprogram, Science without borders (Ciência sem fronteiras), som till och med år 2014 skall göra det möjligt för 100 000 brasilianska studenter och forskare att studera utomlands. Programmet, som är ett led i en allmän strävan att öka Brasiliens internationella konkurrenskraft, har till uppgift att stimulera utvecklingen inom främst naturvetenskap och teknik genom internationellt utbyte och rörlighet. Tanken är att programmet, genom att erbjuda dess deltagare möjlighet till studier och forskning vid universitet och högskolor i andra länder, skall bidra till såväl kapacitetsförstärkning i Brasilien som ökade internationella partnerskap mellan universitet, andra forskningsmiljöer samt företag. Sedan Science without borders presenterades har även en procedur kring nationella anbud utkristalliserats, där man från mottagarna landsvis deklarerar hur många studenter man är beredd att ta emot, samt vilka administrativa rutiner som skall gälla i varje enskilt fall. Fram till dags dato har sammanlagt 16 länder slutfört formaliserade avtal för anslutning till programmet. Inom ramen för dessa har nu också de första utlysningarna genomförts. I november 2012 slöt även Sveriges ett avtal med Brasilien rörande ett deltagande i Science without borders. Det svenska nationella erbjudandet, som omfattar merparten av de svenska lärosätena, innehåller förutom platser för studenter, doktorander och post-docs även forskningssamarbeten inom i första hand naturvetenskapliga och tekniska ämnen. I och med detta är Sverige också med i nästa större utlysning inom programmet i slutet av november 2012. Syftet med föreliggande rapport är att diskutera vad Sverige ska göra nu när avtalet formaliserats. Hur når vi bäst ut med vårt nationella erbjudande till berörda parter i Brasilien? Vilken är den mest effektiva marknadsföringsstrategin väl på plats i Brasilien? För att kunna svara på dessa frågor har vi valt att intervjua representanter från några av de länder som redan deltagit i programmet (Tyskland och Nederländerna) eller som på samma sätt som Sverige står inför att lansera sitt eget nationella anbud (Finland). Ambitionen är att lära från dessa länders erfarenheter för att undvika några av de misstag som annars lätt kan uppstå. 9

2 Rekommendationer Studien som helhet leder fram till följande rekommendationer: Svenska universitet bör i mesta möjliga mån koordinera sina insatser på plats i Brasilien. Sagda koordinering bör idealt sett kombineras med någon form av fast fysisk närvaro i landet. Formerna för detta kan och bör givetvis diskuteras men på kort sikt borde redan existerande resurser som, exempelvis, ambassaden och Sveriges export- och investeringsråd (Exportrådet fram till 31 december 2012) kunna utnyttjas. På samma sätt bör man tydligt involvera näringslivsrepresentanter och företag i arbetet. Det nära samarbetet mellan akademi och privat sektor, samt möjligheten till praktikplatser, är utan tvekan ett starkt marknadsförings argument i sammanhanget. Väl på plats i Brasilien bör man söka nya och hittills outforskade utbildnings- och forskningsmiljöer. De traditionella områdena, São Paulo och Rio de Janeiro, är redan idag under ansenlig press från utländska universitet och konkurrensen är därför stor. Utanför dessa områden finns dock många mindre kända universitet och forskningsinstitut av hög kvalitet, ofta med särskild spetskompetens, som därigenom kan utgöra högintressanta alternativ. Av de många marknadsföringskanaler som står till buds bör man lägga särskild vikt vid sociala medier och personliga möten. Dessa har visat sig vara särskilt effektiva i den brasilianska kontexten, där samarbetskulturen ofta bygger på personliga kontakter och det enskilda mötet. På samma sätt bör man skapa sociala miljöer och nätverk för de brasilianska studenterna när de väl är på plats i Sverige. Detta bör ingå som en del av marknadsföringen. 10

3 Bakgrund För att på bästa sätt kunna attrahera studenter till Sverige är det viktigt att sätta Science without borders i ett större sammanhang och förstå de utmaningar som ligger bakom programmets tillkomst. Vår huvudsakliga poäng är att programmet i hög grad är en näringspolitisk åtgärd från brasilianskt håll. Detta skapar i sin tur särskilda förväntningar kring exempelvis kopplingen mellan akademi och industri, vilket Sverige borde kunna vända till sin fördel i marknadsföringen av vårt anbud. 3.1 Brasiliansk högre utbildning 3.1.1 En historisk tillbakablick Mer generellt kan man notera att högre utbildning rent historiskt är en relativt ny företeelse i Brasilien. Det första officiella universitetet, Universidade Federal do Paraná, invigdes så sent som 1912 och var då enbart inriktat på ren yrkesutbildning. Rent praktiskt är det också denna mer ensidiga funktion av universitet som fortfarande dominerar institutioner för lärande i Brasilien. Det är först under militärregimen (1964-85) som det brasilianska utbildningssystemet tar form. Arvet från dessa år är i många avseenden dubbelbottnat. Å ena sidan står det klart att militären hade en viktig roll i att stimulera högre utbildning, när man är 1968 initierade den första nationella integrerade forsknings- och utbildningspolitiken. Den senare var emellertid starkt ideologiserad och utvecklades stegvis utifrån tankar om statlig planering, styrning och administration (vilket skiljer sig avsevärt från samtida politiska interventioner i exempelvis Taiwan och Sydkorea). Man valde också att kraftigt underdimensionera grundskolesystemet till förmån för högre utbildning. Samtidigt var den senare hårt politisk styrt och i hög grad begränsad till tekniska ämnen. Ovanstående, i kombination med en ekonomisk import-substitutionspolitik, fick i sin tur ett avgörande inflytande på Brasiliens utveckling. Vid demokratins återinförande i början på 90-talet var landet i praktiken teknologiskt isolerat med egna nationella standards inom ett stort antal teknologiområden (ex. television och informationsteknologi) samtidigt som den interna marknaden dominerades av ett fåtal stora nationella företag (Schwartzman 2008). Resultatet var låg innovationskraft, ökad internationell isolering och alltmer vikande konkurrenskraft. 3.1.2 Dagens nationella utbildningssystem Utbildningsfrågor fick snart en central roll i det nya demokratiska Brasilien. Sedan mitten av 90-talet har landet gjort omfattande investeringar för att öka antalet studenter inom såväl grundutbildning som forskarutbildning. Enbart mellan åren 2003 och 2010 ökade den federala budgeten för högre utbildning (exklusive det allokerade stödet till mindre bemedlade studenter) från 38,5 miljarder SEK (R$ 9,5 miljarder) till 79,9 miljarder SEK (R$ 19,7 miljarder) (Ministério da Educação 2010). Liknande satsningar återfinns även på delstatsnivå samt inom den privata utbildningssektorn. Denna övergripande satsning, som uttryckt i ökning som del av BNP överstiger vad något OECD-land åstadkommit under perioden 2000-2008 (Byrne 2012), har över tid lett till en kraftig expansion av antalet 11

utbildningsplatser på universiteten. Mellan 2003 (3,94 miljoner) och 2009 (6,44 miljoner) ökade antalet studenter inom högre utbildning med över 63 procent. Av dessa var tre fjärdedelar (4,76 miljoner) inskrivna på privata universitet som också visade den största ökningen (Ministério da Educação 2010). En motsvarande utveckling kan observeras vad gäller antalet doktorsexamina (Fig. 1). Under perioden 1996-2008 ökade antalet disputerade med i genomsnitt 11,9 procent per år (eller motsvarande 278 % för perioden som helhet) och förväntades under 2011 nå närmare 12 000 nyutexaminerade doktorer (CGEE 2010). Figur 1. Antal examinerade mastersstudenter och doktorander 1987-2008. Källa: (Carvalho Filho 2011), p. 374. Parallellt med detta så har man även byggt ut antalet utbildningsinstitutioner (2012b; Portal Brasil 2012). Det finns idag runt 2400 institutioner (universitet och colleges) för högre utbildning i Brasilien (INPE 2011), av vilka 191 klassificeras som fullskaliga universitet (2012c). De senare kan i sin tur kategoriseras utifrån fyra olika organisationsformer och huvudmän: de federala universiteten som i allt väsentligt finansieras av federala medel och generellt anses hålla högst kvalitet de delstatliga universiteten som finansieras med delstatliga offentliga medel och allmänt anses vara av lägre kvalitet (undantaget några av delstatsuniversiteten i São Paulo som håller internationell toppklass) de trosbaserade universiteten som i huvudsak utgörs av traditionella katolska universitet bekostade av olika stiftelser. Några av dem är av mycket hög kvalitet. privata universitet som finansieras av olika externa medel samt studentavgifter. Dessa håller i regel lägre kvalitet. 12

Den största gruppen är utan tvekan de privata universiteten som samlar närmare 75 procent av alla studenter på grundutbildningen. Detta skall jämföras med de offentliga universiteten, för vilka motsvarande siffra är runt 10 procent. Man bör dock notera att de senare, och då framför allt de federala universiteten, står för drygt 80 procent av all forskarutbildning (som utgör runt 2,7 % av det totala antalet studenter) (INPE 2011). En viktig poäng, som i mångt och mycket illustrerar den brasilianska satsningen på högre utbildning, är att regeringen delvis subventionerar också de privata universiteten, inte minst genom olika stipendier för studenter. Anledningen är helt enkelt att det offentliga systemet inte har kapacitet att bygga universitet i den takt som krävs, samt att de privata universiteten är en viktig länk mot de fattigare delarna av befolkningen (2012b). 3.1.3 Regionala skillnader En annan viktig observation i sammanhanget är den regionala fördelningen av universitetsplatser. Brasilien är, och det kan inte nog understrykas, ett land av kontinentala proportioner med stora socio-ekonomiska skillnader. Detta återspeglas även i utbildningssystemet. Merparten av alla utbildningsinstitutioner samt huvuddelen av landets forskningsproduktion är i dagsläget koncentrerad till de södra och sydöstra delarna av landet, främst områdena kring São Paulo och Rio de Janeiro, medan de norra och nordöstra delarna av landet istället är kraftigt eftersatta. Det huvudsakliga centrat för utbildning och forskning i Brasilien är utan tvekan São Paulo. År 2008 stod delstaten ensamt för 45 procent av alla utexaminerade doktorer i Brasilien samt för närmare 58 procent av all delstatlig finansiering av FoI i landet (CGEE 2010; Ministério de Ciência e Tecnologia 2011b). Som ytterligare jämförelse spenderar São Paulos delstat idag mer pengar på FoI (2009 närmare 19,7 miljarder SEK, drygt R$ 4,8 miljarder) än någon annan aktör i Latinamerika, undantaget den brasilianska federala regeringen (Ministério de Ciência e Tecnologia 2011a). Vidare finns här ett flertal av landets främsta universitet, bl.a. University of São Paulo som, med totalt 4 670 lärare, år 2009 stod för runt 23 procent av Brasiliens totala forskningsproduktion. Den region som i dagsläget expanderar snabbast inom forskningsområdet är emellertid Rio de Janeiro, där enorma oljefyndigheter utanför kusten skapat kraftiga incitament för FoI inom såväl olje-/gassektorn och andra kringliggande industrier som den offentliga sektorn (infrastruktur, stadsplanering, styrmedel etc.). Rio de Janeiro är sedan länge den näst största regionen vad gäller forskning och utbildning. 13

Figur 2. Meso-regional distribution av doktorer/100000 invånare augusti 2007. Källa: (Carvalho Filho 2011), p. 375. Det bör dock understrykas att São Paulo och Rio de Janeiro är långt ifrån de enda utbildnings- och forskningsmiljöerna i Brasilien. Tvärtom finns det, inte minst i anslutning till Science without borders, all anledning att söka sig utanför dessa områden för att hitta alternativa, och hittills mer okända, universitetsmiljöer med såväl högklassig spetsforskning som avancerade kurser. Här kan man, exempelvis, nämna högklassiga universitet i områdena kring Belo Horizonte (MG), Florianópolis (SC) samt i nordöstra delarna av Brasilien. Vi återkommer senare till detta. Den federala regeringen gör omfattande satsningar för att minska de regionala skillnaderna. Som tidigare antytts utökas de federala universiteten i form av såväl upprättandet av helt nya universitet som genom byggandet av nya campi till redan existerande universitet. Ambitionen är att dubbla antalet studieplatser inom de närmaste sju åren (2012b). Ett led i denna ambition är att också fysiskt sprida utbildningsplatserna till nya platser. På samma sätt har man under de senaste åren genomfört en omfattande och medveten spridning av forskarplatserna, där inte minst antalet forskarutbildade i de fattigare nordöstra delarna av Brasilien under perioden 1996-2004 ökade från 1,4 till 9,7 procent av det totala antalet disputerade (CGEE 2010). 3.1.4 Brasilien i ett internationellt perspektiv Vad gäller de brasilianska universitetens kvalitet i en internationell jämförelse, så är trenden densamma som för antalet studieplatser; relativt låg men kraftigt ökande. I QS World Universities Rankings för 2011 återfinns, exempelvis, 11 brasilianska universitet bland de 600 främsta. Det är sämre än Kina (17) men bättre än Ryssland (9) och Indien (9) (QS University Rankings 2012). På samma sätt återfinns Brasiliens främsta universitet, Universidade de São Paulo (USP), först på 158:e plats i The Times Higher Education World University Rankings 2012-2013 (The Times Higher Education 2012). 14

Det finns dock, än en gång, anledning att betrakta ovanstående siffror med viss försiktighet. För det första så fångar de inte den utveckling som faktiskt pågår. Brasilianska universitet dominerar redan idag den regionala rankingen i Sydamerika och flera av dem avancerar nu även på den globala scenen (2012e). Ett annat exempel är antalet publicerade och internationellt citerade vetenskapliga artiklar. Här kan man notera en kraftig expansion över det senaste decenniet. Brasilien, som 1992 stod för endast 0,8 procent av den globala vetenskapliga publiceringen, är idag den 13:e största producenten av forskningsresultat i världen med 2,7 procent av det totala antalet vetenskapliga publikationer år 2008. Det bör dock samtidigt noteras är att mer än 90 procent av dessa artiklar var publicerade vid offentliga universitet, varav sju universitet stod för 60 procent av produktionen, något som indikerar att interna strukturella förutsättningar, som exempelvis form av och tillgång till finansiering, fortsätter att utgöra hinder (UNESCO 2010). På samma sätt kan man konstatera att språkfrågan sätter väsentliga begränsningar, i så måtto att många brasilianska akademikers engelska fortfarande är alltför begränsad för att de skall kunna publicera internationellt (UNESCO 2010). Avslutningsvis, bör man också understryka att liknande aggregerade siffror även döljer det faktum att Brasilien är världsledande inom vissa forskningssektorer, som exempelvis; jordbruk, energifrågor, samt olje- och gasutvinning. Ett stort problem, som ligger till grund för satsningen på Science without borders, är att Brasilien fram till idag haft ett relativt begränsat internationellt utbyte inom forskning och högre utbildning. Brasilien har formaliserade utbildnings- och forskningsavtal med 29 olika länder, och fram till inrättandet av det nya stipendieprogrammet så sökte sig i runda tal 5 000 brasilianska forskare och studenter utomlands varje år för såväl masters- och doktorandstudier som olika post-doktorala program (CAPES 2011; CNPq 2011). Det främsta utbytet sker med Frankrike (som tagit emot nästan 1 500 brasilianska studenter per år) men även USA, Portugal och Tyskland är viktiga partners. Kontakterna med Portugal och Frankrike har historiska rötter, och intresset för USA är i många avseenden uppenbart. Samarbetet med Tyskland, å andra sidan, är av senare datum och bygger i hög grad på ett intresse för teknologi och ingenjörsutbildningar. Det bygger också i någon mån på kulturella band genom en sekellång tysk invandring till Brasilien. Tillsammans tar dessa länder emot närmare 3 500 studenter och forskare per år. Bland övriga mottagarländer återfinns England, Kanada, och Australien. 3.1.5 Sammanfattning Som en första summering kan man konstatera att det brasilianska utbildnings- och forskningssystemet fortfarande präglas av: 1) en starkt eftersatt grundutbildning; 2) förhållandevis låga investeringar i forskning och produktion av forskningsresultat; 3) en stark koncentration av FoI till akademiska institutioner (utom i vissa privata sektorer); 4) en likaledes stark koncentration av akademiska institutioner till vissa regioner; samt 5) dålig samverkan mellan akademi och näringsliv. Detta har i sin tur långtgående konsekvenser för Brasiliens globala konkurrenskraft. Landet saknar idag närmare 150 000 ingenjörer, detta i ett läge när behovet och förutsättningarna för en industriell expansion borde vara som störst. Landet har nu kommit till en punkt när man på kort sikt är tvunget att importera kvalificerad arbetskraft (2012d). 15

Figur 3. Antal forskare och ingenjörer i företag (per 10 000 anställda) en internationell jämförelse. Källa: (UNESCO 2009). Det är i ljuset av ovanstående situation som det brasilianska initiativet kring Science without borders skall förstås. I själva verket är programmet bara en del i en större näringspolitisk satsning som också inbegriper omfattande satsningar på innovation samt i ökande utsträckning även i grundutbildning. Ambitionen är att var och en av dessa insatser skall överbrygga olika strukturella problem som tillsammans påverkar den brasilianska konkurrenskraften. 3.2 Detta har hänt Själva programmet Science without borders presenterades för första gången i samband med president Obamas statsbesök i slutet av april 2011. Vid detta tillfälle deklarerade President Dilma Rousseff att Brasilien fram till år 2014 skulle göra det möjligt för 75 000 studenter och forskare att studera utomlands. Detta innebar en femdubbling av antalet studenter utomlands från dåvarande nivåer, allt till en total kostnad av 10,7 miljarder SEK (3,2 miljarder BRL) fram till år 2015. Samtidigt ställde President Dilma även förhoppningen att den privata sektorn skulle bekosta ytterligare 25 000 platser (Costa and Falcão 2011). Den senare ambitionen har sedermera till och med överträffats, och programmet erbjuder idag totalt 101 000 stipendier. En av de privata aktörer som bidragit till programmet är svenska SAAB som, genom sin innovationsplattform Centro de Inovação Sueco Brasileira (CSIB), erbjuder 200 platser. Vad gäller innehållet riktar sig Science without borders i första hand till tekniska och naturvetenskapliga ämnen. Programmet bekostar i praktiken: 1) Sandwich-program för studenter på grundutbildningar; 2) Sandwich-program för master- och PhD-studenter; 3) studenter som avser att göra hela forskarutbildningen utomlands; 4) post-doktorala studier; samt 5) olika former av specialist träning (främst för professionella ingenjörer). Studietiden utomlands är (förutom för ovan nämnda alternativ 3) begränsad till ett år (som 16

riktmärke 9 mån studier + 3 mån praktik), och studenten förbinder sig automatiskt att återvända till Brasilien för att avsluta sina studier. Rent administrativt koordineras Science without borders gemensamt av Brasiliens två största forskningsfinansiärer, CAPES och CNPq, som ansvarar för 55 000 respektive 45 000 stipendier vardera. Dessa båda organisationer sköter såväl ansöknings- och urvalsprocesserna som den fortsatta utbetalningen och administreringen av stipendierna på den brasilianska sidan. I praktiken tecknas även de formella avtalen kring de olika nationella anbuden med någon av dessa organisationer. För svensk del har avtalet kring det nationella anbudet slutits med CAPES. 3.3 Frågeställning I och med det att det svenska anbudet nu formaliserats som en del av Science without borders inleds också en ny fas i arbetet kring programmet. Hur gör vi för att locka de bästa studenterna till Sverige? Vilka är de bästa kanalerna och tillvägagångssätten för svenska universitet att nå ut till sina målgrupper? Ovanstående frågor tjänar som utgångspunkt för den studie som Tillväxtanalys genomfört på uppdrag av Utbildningsdepartementet. I bredare termer syftar föreliggande rapport till att analysera förutsättningarna för att marknadsföra det svenska erbjudandet på plats i Brasilien. Ambitionen är att utnyttja den möjlighet som Sverige har genom att studera vad andra länder, som redan deltagit i programmet, gjort i detta avseende och därefter jämföra vad som fungerat och inte fungerat. Mer konkret söker studien därför svara på följande frågor: Vad innehåller jämförbara länders nationella erbjudanden? Hur gör jämförbara länder för att nå ut med sitt nationella erbjudande i Brasilien? Vilka marknadsföringskanaler, om några, används? Skiljer sig tillvägagångssättet beroende på studienivå? Vilka lokala samarbetspartners använder de sig av? Finns det nationellt sammanhållna aktiviteter eller sker marknadspenetreringen främst på lärosätesnivå? 17

4 Metod och val av fallstudier Arbetet med rapporten har i allt väsentligt genomförts i form av en jämförande fallstudie, där vi, i tillägg till en mer omfattande desktop-studie, valt att jämföra marknadsstrategierna för tre olika länder; Nederländerna, Tyskland, och Finland. Anledningen till att vi valt dessa är att de i mångt och mycket representerar jämförbara enheter och vid närmare anblick också har olika erfarenheter. Vad gäller deltagande i processen var, exempelvis, Nederländerna och Tyskland båda tidigt ute och har redan deltagit i en omgång av utlysningar, medan Finland befinner sig i samma situation som Sverige. Vad gäller utformningen av det egna utbildningssystemet liknar Nederländerna i högre grad det svenska, eller för all del det nordiska, än Tyskland. Samtidigt är samtliga länder tillräckligt lika den svenska kontexten för att erfarenheterna skall vara jämförbara och intressanta för oss. Dessa, och andra, hänsyn har gjort att vi också avstått från att beakta andra större mottagarländer som USA och Storbritannien. De enskilda fallstudierna har därefter huvudsakligen genomförts i form av intervjuer med landansvariga på plats i Brasilien. I vissa fall handlar det om ambassadpersonal, medan det för andra rör särskild personal. 18

5 De olika anbuden: innehåll och organisation Vad gäller de enskilda ländernas anbud så skiljer de sig åt vad gäller såväl innehåll som tillkomst. En avgörande förklaring till detta ligger i skillnaderna mellan de enskilda ländernas organisation och närvaro i Brasilien. I korthet kan man konstatera att både Tyskland och Nederländerna sedan länge fört en aktiv forsknings- och utbildningspolitik gentemot landet Strävandet mot internationalisering av högre utbildning mer generellt har kanaliserats genom särskilda organ, det tyska German Academic Exchange Service (DAAD) samt holländska The Netherlands organisation for international cooperation in higher education (Nuffic), som båda sedan flera år haft kontor på plats i Brasilien. Detta innebar att man, genom att röra sig i korridorerna på berörda ministerierna, i båda fallen kände till Science without borders långt innan programmet annonserades. Därigenom hade man också handlingsplaner klara när väl programmet blev officiellt. Endast två veckor efter det att Science without borders lanserats var den första tyska delegationen på plats i Brasília med ett erbjudande om att ta emot 10 000 studenter. Inte långt därefter följde en liknande holländsk kontingent. Finland, däremot, hade i likhet med Sverige ingen sådan struktur på plats utan kom direkt efter i processen. Istället har man i det finländska fallet nu etablerat en struktur där Finlands akademi tjänar som huvudsaklig nod i ett annars förhållandevis löst sammanhållet samarbete mellan universiteten. Vad gäller anbudens innehåll, så kan man urskilja tre huvudsakliga komponenter: 1 Vad gäller antal studenter kan man konstatera att Tyskland erbjudit 10 000 platser, medan Nederländerna säger sig vara berett att ta emot 2 400 studenter. Finland, å sin sida, erbjuder 200 platser. I samtliga fall är man i första hand intresserad av studenter och forskare på Masters-nivå och uppåt. Från tysk och holländsk sida är man emellertid öppen för att också ta emot studenter på grundutbildningen. 2 Ytterligare en central fråga rör utbildningsavgifter (tuition fees). Här skiljer sig länderna åt såtillvida att Tyskland och Finland inte har några avgifter, med undantag av ett antal begränsade och särskilda fall i det tyska systemet. Nederländerna, däremot, har i princip avgifter för alla icke EU-medborgare. Dock upptäckte man snart att merparten av de brasilianare som sökte sig till Nederländerna ofta hade dubbla medborgarskap, varför man snabbt beslutade sig för att avskaffa kravet på avgift för samtliga deltagare i programmet. 3 En annan fråga som, givet den inledande diskussionen, med tiden fått alltmer utrymme rör möjligheten till praktikplatser i anslutning till utlandsvistelsen. Här kan man notera att Tyskland varit aktiva på området, men att det är något som inte fanns med i det ursprungliga anbudet. Detsamma gäller Nederländerna, som på samma sätt successivt försöker hitta en lösning tillsammans med några av de större holländska företagen, som exempelvis Shell. Finland arbetar däremot inte med något särskilt system för praktikplatser. Avslutningsvis kan man konstatera att inget av de ovan nämnda länderna har ett parallellt företagsanbud liknande det som SAAB har slutit med CNPq. Detta anbud, som faller inom den ovan nämnda företagskvoten på 26 000 studenter, avser sammanlagt 200 platser och administreras rent konkret av Centro de Inovação Sueco Brasileiro (CISB). I anbudet deltar ett antal svenska universitet som också finns med i det formella nationella anbudet. 19

6 Marknadsföringsmix Diskussionerna med de tyska, holländska och finländska företrädarna ger viktiga insikter vad gäller olika aktiviteter för att marknadsföra liknande anbud på kort sikt. Här handlar det om såväl aktiva rekommendationer som åtgärder att undvika. 6.1 Utmaningar i Brasilien Det första som man pekar på är de särskilda utmaningar som det innebär att arbeta i Brasilien. En första utmaning rör de många gånger mycket omfattande och långsamma administrativa processerna på alla nivåer i systemet. Dessa kan ge upphov till avsevärda förseningar och kräver i regel någon form av intervention på plats. En annan, mer trivial men inte oväsentlig, detalj är att det brasilianska läsåret är omvänt det svenska, då Brasilien i huvudsak ligger på södra halvklotet. Avslutningsvis pekar samtliga på vikten av personliga kontakter och möten. Brasilien är i många stycken en handskakningskultur, där den personliga relationen kan vara av avgörande betydelse för om ett projekt ska genomföras eller inte. Man kan därför inte förvänta sig att kontakter kan upprätthållas, än mindre inledas, med hjälp av exempelvis email. 6.2 Kanaler och plattformar Vad gäller den aktiva marknadsföringen står i princip ett flertal möjligheter till buds. Sociala medier betraktas av samtliga vi talat med som den viktigaste marknadsföringskanalen. Brasilien är inte bara världens fjärde största Facebook-marknad i absoluta tal utan också det land där antalet användare expanderar snabbast i relativa tal (11,3 procent) (2012a). På samma sätt finns där även en relativt sett högre andel Twitteranvändare än någon annanstans (Graham and Stephens 2012). Detta öppnar i sin tur för innovativa lösningar också vad gäller kommunikation och marknadsföring som Sverige, som en ledande nation inom IT och kommunikation, borde vara särskilt väl positionerat att utnyttja. Utbildningsmässor, som i många stycken är den mest traditionella marknadsföringsmetoden, betraktas av samtliga som ett användbart instrument som dock har sina begränsningar, främst på grund av att kvaliteten på evenemangen ofta varierar betänkligt. Vidare ställer deltagandet i mässor stora krav på uppföljning, och blir på sikt därför ofta mycket kostsamt. På samma sätt lyfte man fram möjligheten och värdet av alumni nätverk. Dessa kan potentiellt ha god effekt i ett land som Brasilien, där personliga kontakter är av stor betydelse. Samtidigt är effekterna inte helt tydliga, och de kräver ofta en ansenlig arbetsinsats i form av uppföljning gentemot varje individ. Användandet av agenter avfärdades av samtliga tillfrågade, främst på grund av osäkerheten kring att hitta effektiva sådana. Instrumentet ansågs därför som både riskfyllt och potentiellt mycket kostsamt. 20

En kanal som, något förvånande, inte använts särskilt mycket av de tillfrågade länderna är olika intresseorganisationer som studentföreningar och universitetssammanslutningar. Här finns möjligen ytterligare en öppning som kan vara värd att utforska. Det som samtliga tillfrågade underströk var vikten av en lokal fysisk närvaro i landet. Brasilien är, till att börja med, enormt stort och kräver därför en god lokal kännedom för att kunna hitta nya hittills okända kontaktytor. Vidare är det en samarbetskultur som i hög grad baseras på personliga kanaler. Avslutningsvis, möter många brasilianska universitet en strid ström av utländska delegationer som vill upprätta olika former av samarbetsavtal. Värdet av att ha en eller flera personer på plats som kan föra en samlad och mer selekterad talan mot brasilianska partners, samt också göra den nödvändiga introduktionen vid olika besök, ska inte underskattas. 6.3 Partners och koordinering En aspekt av marknadsföringen rör frågan om partners samt hur insatserna koordineras. Här kan man på samma sätt se följande mönster: Vad gäller lokala partners hade inget av de tillfrågade länderna något mer utvecklat samarbete utan inskränkte sig närmast till enkla konsulttjänster för, exempelvis, produktion av olika marknadsföringsmaterial. I dessa fall stod man också själv för allt innehåll. Ett område som lyftes fram våra intervjuer var betydelsen av ett vidare europeiskt samarbete i frågan. Det primära valet för en brasiliansk student, menade man, var inte huruvida man ska välja, exempelvis, Frankrike eller England för sina utlandsstudier, utan om man skall åka till Nordamerika, Australien eller Europa. Här kan man kort konstatera att Europa i och med den finansiella krisen tappat i attraktionskraft. Det viktiga, sade en av de intervjuade, är därför att vi gemensamt får studenterna att välja Europa i första hand. Därefter kan vi konkurrera internt om deras val av slutlig destination. Med anledning av ovanstående kan det vara intressant att följa de initiativ till samarbete som just nu diskuteras vid det regionala EU-kontoret i Brasília. På samma sätt kan det finnas anledning att redan nu planera för den utbildningsmässa, Europós, som beräknas gå av stapeln i oktober 2013. Denna konferens, som genomfördes för första gången i São Paulo 2011 på initiativ av Frankrike (CampusFrance), Tyskland (DAAD) och Nederländerna (Nuffic), samlade senast representanter från över 100 europeiska universitet och hade även stöd från Europeiska Unionen. Sverige har redan idag en inbjudan till att delta i nästa omgång. 6.4 Särskilda utmaningar och möjligheter för Sverige Vilka är då utmaningarna och möjligheterna för Sverige i denna övergripande kontext? Frågan har i vissa fall inget enkelt svar, utan själva poängen måste snarast vara att vända några av de synbara utmaningarna till möjligheter. Ett exempel på detta är frågan om var man skall koncentrera sina insatser. Här kan det i första rummet verka naturligt att fokusera på områdena kring São Paulo och Rio de Janeiro som, vilket tidigare antytts, inte bara står för 60-70 procent av all utbildning och forskning utan också samlar några av landets främsta universitet. Frågan är dock hur långt man 21

kommer med en sådan strategi, då marknaden i någon mening redan är mättad. Ett flertal av de större internationella universiteten (såsom Harvard, Yale, MIT, Oxford etc.) har sedan ett par år egna rekryterings kontor på plats i direkt anslutning till de främsta universiteten. Detta betyder att konkurrensen om de främsta studenterna är mördande. En definitiv rekommendation skulle därför vara att, i tillägg till riktade insatser i Rio och São Paulo, söka nya och hittills mer okända samarbetspartners i andra delar av Brasilien. Som tidigare antytts finns ett stort antal mycket intressanta utbildnings- och forskningsmiljöer i andra regioner. Dessa kan vara av väl så hög kvalitet och samtidigt ha ett stort intresse av ett utvidgat internationellt samarbete. Vidare arbetar de i regel nära den lokala politiska administrationen, något som borgar för starkt stöd och vidare samarbeten utanför det strikt akademiska. Från svenskt håll öppnas också möjlighet att rikta vår marknadsföring mot de områden där vi har särskilt intresse och kan anses ha en komparativ styrka. Detta kräver dock en djupare kartläggning av lärosätena i Brasilien, något som dock inte bör vara alltför krävande, då det centrala organet för utvärderingen av lärosätena är CAPES vår motpart i det nationella anbudet. Ytterligare ett område som Sverige, givet den övergripande ambitionen med Science without borders, definitivt borde koordinera och lyfta fram i sin marknadsföring är närheten till företag och möjligheten till praktikplatser i samband med utbildningen. Detta bör rimligen vara av intresse från svenskt håll, då det öppnar möjligheter att bygga allianser och samarbeten också på lång sikt. På samma sätt bör man från svenskt håll ha en strategisk förberedelse i förhållande till Science without borders, i så måtto att den ämnesmässiga inriktningen kan komma att breddas. Anledningen är helt enkelt att den stora expansionen av stipendier sker på förhållandevis kort tid. Det betyder i praktiken att det initialt inte finns resurser att handlägga ökningen av ansökningar, utan dessa faller nu över på efterföljande år fram till dess alla administrativa komponenter fallit på plats. Resultatet är en närmast exponentiell ökning, där man under programmets sista år kommer att ha ackumulerat och utlysa 30 40 000 platser. I praktiken kommer man då inte att ha tillräckligt många motiverade och kvalificerade studenter för att fylla samtliga dessa platser inom de idag stipulerade områdena. Man kan därför på god grund anta att Science without borders successivt kommer att breddas till att också omfatta humaniora och samhällsvetenskap. Detta bör på alla sätt gynna Sverige som ofta nämns som en referens inom ämnen som Public Health, ekonomi, och offentlig administration. Ett annat praktiskt område som Sverige bör lyfta fram i sin marknadsföring är att en stor del av undervisningen sker på engelska samt att svenskar i gemen talar relativt sett bra engelska. Detta är en definitiv styrka i sammanhanget. För många brasilianska studenter är just möjligheten att lära sig ett andra språk, och då helst engelska, den kanske främsta anledningen till att man söker sig utomlands. Här kan man, som jämförelse, notera att Tyskland har haft avsevärda problem att öka antalet studenter just på grund av att all undervisning sker på tyska. Ytterligare en akademisk aspekt av samarbetet rör frågan om kompatibla examina. Här kan man kort konstatera att Brasilien hårdnackat vägrat anpassa sig till olika europeiska processer och procedurer som, exempelvis, Erasmus. Det behöver dock inte betyda så mycket, eftersom en stor del av det tilltänkta studentutbytet kan förväntas ske i samband med examensarbeten. Detta skulle då i så fall göra kursutbytet mindre relevant. Vidare finns idag utarbetade rutiner och prejudikat för hur man löser examinering av kurser 22

mellan länderna. Avslutningsvis kan man förmoda att frågan om examinering i praktiken skiljer sig åt från fall till fall. Ett praktiskt problem av mer social karaktär som kanske är svårare att lösa rör faktiska levnadsomkostnader för en student i Sverige. Dessa är med brasilianska mått mycket höga och kan vara direkt avskräckande i första läget. Här kan det finnas anledning att fundera kreativt på hur man kan avlasta den enskilda studenten. En liknande ekonomisk fråga som snarare gäller samarbetet mellan de svenska universiteten gäller frågan om en eventuell koordinering av utbildningsavgifterna. Som tidigare antytts så har man i Tyskland ett system med såväl fri utbildning som differentierad prissättning. Detta har slagit hårt emot Tyskland i så måtto att de högsta avgifterna blivit normerande för olika brasilianska aktörers bild av Tyskland generellt. Det kan därför finnas anledning att överväga en gemensam prissättning för att undvika en skev bild av Sverige i stort. Avslutningsvis, finns det anledning att fundera på hur man skapar sociala nätverk för studenterna väl i Sverige. Det är ingen hemlighet att svenskar har ett rykte om sig att vara kalla och stundtals avvisande medan myten om brasilianare, omvänt, är att de skall ha svårt att anpassa sig utanför Brasilien. Ingen av dessa stereotyper är intressanta annat som en reflektion för hur man faktiskt bryter liknande missförstånd. En möjlighet från svenskt håll, som definitivt skulle öka attraktionskraften i marknadsföringen av anbudet, är att ha en plan för hur studenterna tas om hand på plats i Sverige. Värdet av detta ligger i att det samtidigt också skapar en plattform för fortsatta kontakter och interaktion efter stipendietidens slut. 23

7 Framtida utmaningar, trender och samarbete med Sverige Det faktum att Sverige nu formaliserat ett nationellt anbud inom ramen för Science without borders öppnar intressanta perspektiv på kort sikt. Förhoppningsvis kommer också föreliggande studie att bidra till att effektivera marknadsföringen på plats i Brasilien. Som diskussionen visat är dock Science without borders bara en del i större plan för brasiliansk utveckling mer generellt. Den fråga som, avslutningsvis, uppstår är därför vad Sverige vill åstadkomma med Brasilien inom utbildnings- och forskningsområdet på lång sikt. Är Brasilien en intressant partner också i framtiden? I så fall, varför och inom vilka områden? Vilken roll spelar Brasilien för svensk utvecklings- och tillväxtpolitik? Ovanstående frågor förtjänar en stunds eftertanke, eftersom de också ligger till grund för den satsning vi gör i förhållande till Science without borders. Här kan vi från svenskt håll välja att antingen se programmet som en tillfällig möjlighet att under en begränsad attrahera ett antal finansierade studenter och doktorander till det svenska universitetssystemet, eller som en språngbräda till att bygga varaktiga och långsiktiga relationer inom såväl forskning och utbildning som industri och handel. Vad gäller Science without borders så löper programmet fram till och med 2014. Mycket talar dock för att det blir någon form av förlängning, om än i mindre skala. Från brasilianskt håll har man dock tydligt visat att man ser forsknings- och utbildningsfrågor som en ingång mot näringslivsfrågor i stort. Det finns anledning att, från svenskt håll, följa den fortsatta utvecklingen på plats i Brasilien. Sverige har redan idag en stark ekonomisk närvaro i Brasilien. Det finns idag över 220 svenska företag i landet som tillsammans har mer 80 000 anställda. Bland de förra finner vi så gott som samtliga större svenska bolag men också många mindre, ofta mycket kunskapsintensiva, företag som nu söker nya marknader. I en jämförelse haltar utbytet mellan svenska och brasilianska forsknings- och utbildningsinstitutioner. Det finns därför, än en gång, anledning att även flagga för en fortsatt diskussion rörande det långsiktiga förhållandet till Brasilien inom forsknings- och utbildningsfrågor. En sådan fortsatt satsning kommer emellertid att kräva en koordinerad ansats och en mer långsiktig strategi som med fördel diskuterats och förankrats bland ett flertal olika aktörer. Det finns mycket som talar för att det kan vara värt insatsen. 24

8 Referenser (2012a). Facebook triunfa na América Latina e muda o panorama das redes sociais. Correio Braziliense. (2012b). The mortarboard boom: Students and investors are profiting from the growth of private universities. The Economist. (2012c). Rankning Universitário Folha. Retrieved 4 November, 2012, from http://ruf.folha.uol.com.br/. (2012d). Sem priorizar a educação no Brasil, governo estuda importar profissionais. Correio Braziliense. (2012e). Universities in Brazil: regional dominance and growing global presence. Retrieved 21 November, 2012, from http://www.topuniversities.com/countryguides/universities-brazil-regional-dominance-and-growing-global-presence. Byrne, D. (2012). University Rankings: Brazilian dominance points to future economic might. CAPES. (2011). Cooperação Internacional. Retrieved 28 July, 2011, from http://www.capes.gov.br/cooperacao-internacional. arvalh o Filho,... o. d. 2011). institu cionalidade do fomento ci ncia b sica. Parcerias Estratégicas: Edição Especial 16(32): 372-377. CGEE (2010). Doutores 2010: estudos da demografia da base t cni co-cient fica brasileira. Bras lia, DF, entro de es t o e Estudos Estrat gico s. CNPq. (2011). Cooperação Internacional. Retrieved 28 July, 2011, from http://www.cnpq.br/programas/coopint/convenios_bilaterais.htm. Costa, B. and M. Falcão (2011). Dilma anuncia 5 mil bolsas de interc m bio para estudantes. Folha de São Paulo. São Paulo. Graham, M. and M. Stephens. (2012, 19 June). A Geography of Twitter. Retrieved 21 November, 2012. INPE (2011). Censo da Educação Superior 2010. Brasília, DF, INEP. Ministério da Educação (2010). Sinopse das ações do Ministério de Educação. Brasília, MEC. Ministério de Ciência e Tecnologia. (2011a). Brasil: Dispêndios dos governos estaduais em ciência e tecnologia (C&T), por região e unidade da federação, 2000-2009. Retrieved 29 July, 2011, from http://www.mct.gov.br/index.php/content/view/8842.html. Ministério de Ciência e Tecnologia. (2011b, 19 May, 2011). Brasil: Distribuição percentual dos dispêndios dos governos estaduais aplicados em ciência e tecnologia (C&T), por unidade da federação, 2009. Retrieved 29 July, 2011, from http://www.mct.gov.br/index.php/content/view/16180.html. Portal Brasil. (2012, 8 June). Expansão de universidades federais duplica número de vagas em sete anos. Retrieved 2 November, 2012, from 25

http://www.brasil.gov.br/noticias/arquivos/2012/06/08/expansao-de-universidadesfederais-duplica-numero-de-vagas-em-sete-anos. QS University Rankings. (2012). Latin America: Brazilian higher education and economic growth. Retrieved 4 November, 2012, from http://www.topuniversities.com/university-rankings/latin-american-rankings/qsuniversity-rankings-latin-america-brazilian-higher-ed. Schwartzman, S. 200 ). Pes u isa universit ria e ino va o n o Brasil. valia o d e pol ticas de ci ncia, tecno logia e inova o: di logo entre e p eri nci as internacionais e brasileiras. Bras lia, entro de es t o e Estudos Estrat gico s: 19-43. The Times Higher Education. (2012). The Times Higher Education World University Rankings 2012-2013. Retrieved 4 November, 2012, from http://www.timeshighereducation.co.uk/world-university-rankings/2012-13/worldranking. NES 2 00 ). Plano Nacional de P s-gradua o PNP 2 010-2020. Brasília, DF, UNESCO. UNESCO (2010). UNESCO Science Report 2010: The Current Status of Science around the World. Paris, UNESCO. 26

www.tillvaxtanalys.se Tillväxtanalys, myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, är en gränsöverskridande organisation med 60 anställda. Huvudkontoret ligger i Östersund och vi har verksamhet i Stockholm, Brasilia, New Delhi, Peking, Tokyo och Washington D.C. Tillväxtanalys ansvarar för tillväxtpolitiska utvärderingar, analyser och internationellt kontaktskapande och därigenom medverkar vi till: stärkt svensk konkurrenskraft och skapande av förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag utvecklingskraft i alla delar av landet med stärkt lokal och regional konkurrenskraft, hållbar tillväxt och hållbar regional utveckling Utgångspunkten är att forma en politik där tillväxt och hållbar utveckling går hand i hand. Huvuduppdraget preciseras i instruktionen och i regleringsbrevet. Där framgår bland annat att myndigheten ska: arbeta med omvärldsbevakning och policyspaning och sprida kunskap om trender och tillväxtpolitik genomföra analyser och utvärderingar som bidrar till att riva tillväxthinder göra systemutvärderingar som underlättar prioritering och effektivisering av tillväxtpolitikens inriktning och utformning svara för produktion, utveckling och spridning av officiell statistik, fakta från databaser och tillgänglighetsanalyser tillhandahålla globala mötesplatser och främja internationellt kontaktskapande inom tillväxtpolitiken Svar Direkt: Här redovisar Tillväxtanalys de uppdrag myndigheten får i dialog med våra uppdragsgivare och som ska redovisas med kort varsel. Övriga serier: Rapportserien Tillväxtanalys huvudsakliga kanal för publikationer. Statistikserien löpande statistikproduktion. Working paper/pm metodresonemang, delrapporter och underlagsrapporter är exempel på publikationer i serien. Tillväxtanalys Studentplan 3, 831 40 Östersund Telefon: 010 447 44 00 info@tillvaxtanalys.se www.tillvaxtanalys.se