Oordningens dynamik. En jämförelse av demonstrationerna i Prag, Nice, Göteborg och Genua

Oordningens dynamik En jämförelse av demonstrationerna i Prag, Nice, Göteborg och Genua

Oordningens dynamik En jämförelse av demonstrationerna i Prag, Nice, Göteborg och Genua Författare: Finn Wallman

Oordningens dynamik: En jämförande studie av demonstrationer i Prag, Nice, Göteborg och Genua Författare: Finn Wallman Omslagsbild: Kravallerna i Göteborg 2001, Björn Andersson Försvarshögskolan, Crismart Publikation nr 32 ISSN 1650-3856 ISBN 91-85401-32-3 Upplaga: 600 Författaren och Försvarshögskolans, Crismart Tryckt av Elanders Gotab AB, 50270,Vällingby 2006.

Innehåll 1 Förord 9 2 Sammanfattning 13 3 Inledning 15 3.1 Syfte 15 3.2 Bakgrund och problematisering 16 3.2.1 N 30 Battle of Seattle 17 3.3 Disposition 18 4 Metod 19 4.1 Definitioner 19 4.2 Avgränsningar 20 4.3 Forskningsdesign 20 4.4 Intervjuteknik 21 4.5 Material och källkritik 22 5 Teori 25 5.1 Tidigare forskning 25 5.2 Teoretisk ansats 27 5.2.1 Anpassning av ramverket till den transnationella kontexten 30 5.3 Analogier och inlärningsproblematik 31 6 Kontext och aktörer 33 6.1 Den politiskt institutionella kontexten 33 6.1.1 Tjeckiska republiken 34 6.1.2 Frankrike 36

Innehåll 6.1.3 Sverige 38 6.1.4 Italien 40 6.2 Den autonoma miljön 41 6.2.1 Antifascistisk aktion 42 6.2.2 Syndikalistiska ungdomsförbundet 42 6.2.3 Attac 43 6.2.4 Ya Basta och Tute Bianche/De vita overallerna 43 6.2.5 Det svarta blocket 44 6.2.6 Reclaim the Streets/City 45 6.3 Media 49 7 Analys av fyra framträdande fall 49 7.1 IMF och Världsbankens årsmöte i Prag den 26 28 september 2000 49 7.1.1 Introduktion 49 7.1.2 Inkubation 50 7.1.3 Spänning 53 7.1.4 Påskyndande händelse 54 7.1.5 Ansats 56 7.1.6 Reglering 58 7.1.7 Lärande 59 7.2 Mötet i Europeiska rådet i Nice den 7 9 december 2000 60 7.2.1 Introduktion 60 7.2.2 Inkubation 61 7.2.3 Spänning 63 7.2.4 Påskyndande händelse 64 7.2.5 Ansats 66 7.2.6 Reglering 68 7.2.7 Lärande 69 7.3 Europeiska rådets möte i Göteborg den 14 16 juni 2001 70 7.3.1 Introduktion 71 7.3.2 Inkubation 74 7.3.3 Spänning 74 7.3.4 Påskyndande händelse 76 7.3.5 Ansats 78 7.3.6 Reglering 80 7.3.7 Lärande 81 7.4 G8-mötet i Genua 20 22 juli 2001 81 7.4.1 Introduktion 81

Innehåll 7.4.2 Inkubation 82 7.4.3 Spänning 85 7.4.4 Påskyndande händelse 86 7.4.5 Ansats 89 7.4.6 Reglering 90 7.4.7 Lärande 92 7.5 Jämförande tabeller 95 7.5.1 Händelseförloppet 95 7.5.2 Kravallerna i siffror 97 8 Slutsats 99 9 Källförteckning 109 10 Förkortningar 117 11 Appendix 1: Polisens utrustning 119

1 Förord Vi lever i en allt mer internationaliserad värld. Avstånden minskar mellan människor, och den Europeiska unionen har blivit en del av vår vardag. Nationernas gränser är inte längre vad de tidigare var. Genom ny teknik går det att nå människor på ett snabbare och effektivare sätt. Även media har anpassat sig till internationaliseringen och den nya tekniken. Det går inte många timmar (eller minuter i vissa fall) innan en lokal händelse kan ha blivit en världsnyhet och CNN eller någon annan tv-kanal har fått dit sitt kamerateam. Demonstrationer och proteströrelser är inga nya företeelser. Redan på 1800-talet uppstod olika rörelser såsom arbetarrörelsen, väckelserörelsen och nykterhetsrörelsen. På 60-talet växte bland annat miljörörelsen, fredsrörelsen, Vietnamrörelsen, antikärnkraftsrörelsen och kvinnorörelsen fram. På senare år har djurrättsaktivisterna, vit makt-rörelsen, globaliseringskritikerna och de autonoma anarkistiska nätverken etablerats. Proteströrelserna har fört upp nya frågor på den politiska dagordningen och utmanat etablerade former för politiken. De unga idag med politiskt engagemang har vuxit upp i en medieintensiv tid där televisionen har haft en framträdande plats. De nya rörelserna har även gynnats av den nya tekniken. Genom exempelvis IT-tekniken kan människor snabbt nå varandra och utbyta information och åsikter, trots de geografiska avstånden. Internet passar de nya rörelsernas arbetsmetoder. Men med allt gott följer alltid något ont. Internationaliseringen har t.ex. fört med sig nya problem. Den ökade integrationen inom EU sker mot bakgrund av en förändrad säkerhetspolitisk situation där exempelvis gränsöverskridande demonstrationer och globaliseringsmotståndare skapar nya förutsättningar för krisberedskapsplaneringen vid toppmöten i Europa. Demonstrationer och

Oordningens dynamik våldsamma protester i samband med internationella toppmöten är inte längre nationella isolerade händelser. Det bör dock noteras att det under 1990-talet och under de senaste åren har genomförts ett antal fredliga demonstrationer i samband med internationella möten på politisk nivå. Men i november 1999 kom demonstrationerna mot World Trade Organization (WTO) i Seattle, USA, att påverka formerna för motdemonstrationer för flera av de efterkommande mötena i världen. Det som hände i Seattle var något av ett startskott för utvecklingen av de större demonstrationer och våldsamheter som har uppstått vid dessa möten där globaliseringskritiska demonstranter funnits. Denna studie beskriver, jämför och analyserar likheterna och skillnaderna mellan fyra fall av toppmöten i Europa; kravallerna vid International Monetary Fund (IMF) och Världsbankens möte i Prag 26 28 september 2000, Europeiska rådets möte i Nice den 7 9 december 2000, Europeiska rådets möte i Göteborg 14 16 juni 2001 och G8-mötet i Genua den 20 22 juli 2001. IMF:s och Världsbankens möte i Prag var det första stora möte som ägde rum inom ramen för de internationella politiska institutionerna efter WTO:s möte i Seattle november 1999. Första gången som våldsamma konfrontationer ägde rum i samband med ett EU möte var vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000. Demonstrationerna i samband med Europeiska rådets möte i Göteborg 2001 och G8-mötet i Genua strax efter händelserna i Göteborg är intressanta då kunskap om tidigare kravaller funnits och man därför borde ha kunnat dra lärdom från dessa för att undvika större våldsamheter. Trots detta sköt polisen tre demonstranter i Göteborg och dödsskjutningen av 20-årige demonstranten Carlo Giuliani i Genua kom att skapa anti-globaliseringsrörelsens första martyr. Men detta var inte första gångerna som polisen sköt mot demonstranter. Mindre än en månad före G8-mötet i Genua blev tre studenter nerskjutna av polisen när de deltog i en protest mot Världsbanken i Papua Nya Guinea (The Ecologist sep. 2001). I Copacabana, Bolivia, år 2000 blev två demonstranter skjutna till döds under en massdemonstration mot privatisering. Från början var ambitionen att studien skulle bygga på intervjuer och fältstudier från både Prag, Nice och Genua. Det var dock bara i Prag där det var möjligt att få tillträde till beslutsfattarna. I Frankrike var både Inrikesministeriet, polisprefekten och gendarmeriet mycket förtegna med att lämna ut information om polisens och myndigheternas insatser under Europeiska rådets möte i Nice 7 9 december. Med fallet Italien var Inrikesministeriet, Questuran (motsvarande svensk länspolismyndighet) och Carabinieri väldigt tillmötesgående, men hänvisade till att händelserna vid G8-mötet i Genua fortfarande är en rättssak i Italien. Med hjälp av media och Internet har dock mycket bra information kunnat inhämtas. Denna studie skrevs före terroristattackerna i London den 7 juli 2005. Dessa attacker skedde i anslutning till det G8-möte som hölls i Skottland den 6 8 juli 10

Förord 2005. Före G8-mötet planerades flera olika demonstrationer och under mötet förekom en del protestaktioner. Ett flertal av de organisationer som nämns i denna studie var representerade såsom Attac, Indymedia, Ya Basta. Det stora mediefokuset kom emellertid att hamna på terroristattackerna. Inga av demonstrationerna kom att utvecklas till kravaller. En annan viktig händelse i sammanhanget som har inträffat efter att denna studie gjordes är kravallerna i Frankrike under november 2005. De startade i förorterna till Paris, ofta kallade cités, och spreds till flera andra franska städer. I dessa fall handlar det om en annan grupp av aktivister än de autonoma rörelser som studien analyserar och deras sätt att protestera skiljer sig från de studerade grupperna. Det teoretiska ramverk som används i studien har dock från början använts till att analysera fall av lokala etniska upplopp i Amsterdam 1998 och ramverket skulle säkert gå att använda för att analysera upploppen och kravallerna i Frankrike. Den senaste tidens händelser har inte förändrat något som gör att slutsatserna i studien blivit obsoleta. Det är snarare fallet att slutsatserna stärks av händelserna. Studien har genomgått vetenskaplig behandling vid seminarium på Försvarshögskolan under ledning av professor Paul t Hart. Rapporten har även granskats av tf professor och docent Eric Stern. Finn Wallman Stockholm den 3 december 2005 11

2 Sammanfattning Denna studie beskriver, jämför och analyserar fyra fall av kravaller i Europa. För att kunna göra en strukturerad jämförelse sätts vart och ett av fallen in i ett processteoretiskt ramverk. Detta ramverk delar upp händelserna under en kravall i sex olika steg eller stadier. Den första av dessa stadier är inkubationsfasen som kännetecknas av polisens förberedelser; om polisen har satt upp särskilda säkerhetszoner, när demonstranterna anländer från olika delar av världen till mötesplatsen, globaliseringskritiska workshops och seminarier m.m. Efter inkubationen kommer spänningsfasen som kännetecknas av de inledande stökigheterna; tidigare möten eller stökigheter vid gränserna när demonstranter anländer från andra länder. Den tredje fasen är den påskyndande händelsen som börjar när första incidenten mellan polis och demonstrant inträffar och som eldar allmänhetens förbittring. Därefter kommer ansatsfasen som karaktäriseras av flera mindre upplopp på olika ställen. Polisen har problem med att kommunicera sinsemellan och stundvis infinner sig en känsla av att demonstranterna har övertaget. När polisen återfår kontrollen inträder den så kallade regleringsfasen. Den sista fasen är lärandefasen, som visar på lärandet, konsekvenserna, erfarenheter och efterspelet. Det första fallet som studeras är IMF:s och Världsbankens möte i Prag den 26 28 september 2000. Detta möte kännetecknades av att myndigheterna inte hade någon egen nationell erfarenhet av denna typ av händelser sedan november 1989 då Tjeckien fick en ny regim. Genom att använda kravallerna i Seattle november 1999 som en historisk analogi var polisen taggad till tänderna vilket resulterade i väldiga kravaller och våldsamheter. Amnesty International lämnade en skrivelse efter mötet innehållande bedömningen att polisen hade använt övervåld. 13

Oordningens dynamik Det andra fallet är mötet i Europeiska rådet i Nice den 7 9 december 2000. Kravallerna och våldsamheterna var vid detta möte i mindre skala vid en jämförelse med övriga fall. Demonstrationståget bestod av två delar. En del startade från östra Nice i närheten av den sporthall där många av demonstranterna var inkvarterade. Den andra delen startade ifrån centralstationen i Nice. Båda delarna skulle sedan gå emot samma mål, möteslokalen Akropolis. Det som är mest intressant med kravallerna vid detta möte var att det var första gången som ett EU-möte blev föremål för internationella kravaller. Det tredje fallet som analyseras är Europeiska rådets möte i Göteborg den 14 16 juni 2001. Mötet i Göteborg föregicks av ett antal våldsamma kravaller. Polisen använde både hundar och hästar vid konfrontationerna med de våldsamma aktivisterna. Vid ett tillfälle omringade polisen Hvitfeldtska gymnasiet, som fungerade som inkvartering för demonstranter, med containrar för att ingen skulle kunna lämna skolan. Vid en senare sammandrabbning drog polisen vapen och sköt med skarp ammunition en av demonstranterna. Vid Schillerska gymnasiet, som också fungerade som inkvartering för demonstranter, gjorde polisen en aktion och utrymde skolan samt lät 78 personer ligga på marken under en lång tid. Det fjärde och sista fallet är G8-mötet i Genua 20 22 juli 2001. Detta är det möte i Europa som samlat flest demonstranter. Det beräknas att ca 200000 till 250000 människor demonstrerade i Genua. Där sköts en 20-årig aktivist till döds i huvudet på nära håll av den paramilitära polisen, karabinjären. Dessutom gick polisen in i Diazskolan där demonstranterna låg och sov och attackerade de demonstranter som bodde där mycket brutalt. Polisvåld och trakasserier fortsatte även på polisstationen dit man förde demonstranterna. Det pågår fortfarande rättsliga processer i Italien vid tidpunkten för när denna studie skrivs. Det är värt att notera att efter den 11 september 2001 har det inte förekommit några större kravaller vid toppmöten. Detta beror främst på att efter 11 september har säkerheten kring toppmöten ökat något enormt. 14

3 Inledning Händelserna vid de studerade toppmötena i Europa kan inte ses som isolerade företeelser utan de är snarare delar i ett mycket större sammanhang. Det är särskilt intressant att ställa flera toppmöten bredvid varandra för att se vilka likheter och vilka skillnader som finns mellan dem. I denna studie avgränsas jämförelsen till fyra fall i Europa, vilka alla hade tydliga inslag av våld och förstörelse, upplopp och konfrontationer mellan demonstranter och polis. För att kunna göra en bra strukturerad jämförelse kommer dessa möten att sättas in i ett processteoretiskt ramverk. Denna studie tar sitt avstamp i ett processteoretiskt ramverk som är utvecklat av Otten, Boin och van der Torre för att förstå dynamiken av oordning. Författarna har prövat ramverket på studier av två urbana upplopp i Nederländerna. Den här studien kommer att ta ramverket ett steg längre genom att använda det vid analyser av fyra transnationella fall, upploppen vid IMF: s och Världsbankens möte i Prag, Europeiska rådets möte i Nice, Europeiska rådets möte i Göteborg och G8-mötet i Genua. De stora skillnaderna mellan lokala och internationella kravaller är att demonstranterna vid internationella kravaller till stor del består av tillresta människor. Dessa människor har ingen anknytning till den lokala polisen eller till det lokala samhället. 3.1 Syfte Syftet med denna studie är att beskriva, jämföra och analysera likheterna och skillnaderna mellan fyra fall; fyra toppmöten i Europa som blev våldsamma på grund av sammandrabbningar mellan demonstranter och polis. För att kunna göra en strukturerad, fokuserad jämförelse (George 1985) kommer dessa fyra fall att sättas in i ett ramverk som operationaliserar syf- 15

Oordningens dynamik tet. Utgångspunkten för detta blir det teoretiska ramverk som är utvecklat av Otten, Boin och van der Torre (2001). Ramverket är användbart för att känna igen mönster vid processer för att överväga alternativa strategier vid förberedelserna. Författarna har prövat detta ramverk på studier av lokala kravaller i samband med en fotbollsmatch i Rotterdam 1999 och lokala etniska upplopp i Amsterdam 1998. 3.2 Bakgrund och problematisering Internationaliseringen har fört med sig nya problem. Dessa är bland annat demonstrationer och våldsamma protester i samband med internationella toppmöten (Hansén & Hagström 2004, s. 159). Det har blivit mer regel än undantag med demonstrationer i samband med möten som hålls av Världsbanken, IMF, EU och G8, som är symboler för såväl hårdför kapitalism som globaliseringens negativa konsekvenser (Säpo 2000, s. 12). Denna internationalisering har medfört att större vikt har lagts på pro-aktivt arbete (Flyghed 2000, s. 164 f) i stället för att som tidigare, fokusera på begångna brott. Globaliseringen och de institutioner som uppfattas som drivande har kommit att på ett koordinerat sätt kritiseras och olika nya organisationer och nätverk, s.k. autonoma rörelser, har genomfört en rad protester och aktioner, både lagliga och olagliga mot globalisering, kapitalism och EU. För att nämna några av dessa grupper finns Antifascistisk aktion, Syndikalistiska ungdomsförbundet, Attac, Ya Basta, Det Svarta Blocket, Reclaim the Streets. En genomgång av dessa är nödvändig, dels eftersom det ger en bild av deras bakgrund och tradition, i viss mån deras våldsbenägenhet men även då de är organisationer på den internationella arenan. Ett urval av dessa grupper redovisas i avsnitt 6.2 Den autonoma miljön. Tjeckien har mindre erfarenhet av denna typ av konfrontation i samband med internationella toppmöten. De demonstrationer som Tjeckien har erfarenhet av är framförallt kopplat till de omfattande protestdemonstrationerna mot den kommunistiska regimen, vilken föll samman efter den 17 november 1989. Den efterföljande sammetsrevolutionen handlade om en demokratisering av Tjeckiens institutioner samt nybildandet av partier och i december 1989 valdes Václav Havel till Tjeckoslovakiens president. Frankrike har en bred erfarenhet av kravaller och aktioner mot terrorism. Den franska polisen, tillsammans med gendarmeriet, har stora resurser för att klara av att hantera händelser som kan uppkomma i samband med urartade demonstrationer, fotbollshuliganism eller lokala etniska motsättningar. Ordningspolisiära problem såsom de som uppkom i Göteborg den 15 16 juni 2001 var inte helt nya problem för polisen och övriga berörda myndigheter. Under 1980-talet förekom fotbollshuliganism runt om i Europa. Sverige 16

Inledning arrangerade fotbolls-em 1992 under ungefär samma förutsättningar för att upprätthålla lag och ordning som i Göteborg 2001. Italien hade som förebild erfarenhet av tidigare kravaller vid internationella toppmöten i andra länder. Detta gjorde att man kunde använda sig av andra länders lärdomar och erfarenheter. G8-mötet i Genua var det toppmöte som drog till sig flest demonstranter och kom att bli kravallernas crescendo. 3.2.1 N 30 Battle of Seattle Det är viktigt för den fortsatta förståelsen att belysa ett specifikt fall som en bakgrund till de fall som kommer att analyseras i studien. Det är WTO:s årsmöte i Seattle 1999 som har kommit att kallas för the Battle of Seattle. Det hade förekommit våldsamheter innan vid internationella toppmöten, men Seattle karaktäriserades av att det var många tillresta demonstranter från övriga världen samt att kravallerna kom att uppnå den grad att myndigheterna blev tvungna att införa undantagstillstånd. Tisdagen den 30 november (N 30) inleddes det som kom påverka formerna för motdemonstrationer för flera av de efterkommande mötena i världen, dvs. startskottet på en period av mycket våldsamma toppmöten. WTO höll sitt årliga ministermöte den 29 november till den 3 december 1999 i Seattle. WTO:s ministerkonferens inleddes på tisdagen den 30 november och det var därför denna demonstrationsakt fick namnet N 30. Redan tidigt på morgonen hade demonstranter börjat omringa möteshallen. Vid åttatiden hade demonstranterna lyckats blockera alla tillfarter till möteslokalen och deras slagord var Shut down the WTO. Vid tiotiden hade över 10000 personer samlats (Guerilla vision 1999). Många av demonstranterna hade individuella intressen att demonstrera för, alltifrån antikapitalism, mänskliga rättigheter till miljö m.m. Demonstranterna började med att organisera sig i olika grupper och använde icke-våldsmetoder för att förhindra att delegaterna skulle nå konferenslokalen (FT 991201). Totalt demonstrerade 50000 personer mot ministermötet. Inte sedan gatustriderna på 1960-talet hade så stora gatudemonstrationer genomförts i USA (SOU 2002:122, s. 120). Samtidigt som blockaden genomfördes ett antal våldsamheter på olika platser i de centrala delarna av Seattle, skyltfönster krossades, föremål kastades och bilar förstördes m.m. Polisen hade så kallad non-lethal vapen, dvs. gevär för gummikulor, tårgaskanoner och pepparspray och stora bepansrade polistanks för att kunna spärra av gatorna. Polisen satte in tårgas och pepparspray mot demonstranterna, men lyckades varken gripa eller förflytta demonstranterna på grund av de övriga demonstranternas blockad av området. Polisens taktik, att tidigt sätta in tårgas mot demonstranterna som blockerade WTO:s möteslokal, visade sig ha en icke 17

Oordningens dynamik önskvärd effekt. I stället för att skingra demonstranterna orsakade detta stor förargelse och resulterade i stora oroligheter. Till slut räckte inte polisens resurser för att hantera situationen. Den 30 november klockan 15.32 förklarade borgmästaren undantagstillstånd och alla konstitutionella rättigheter drogs in. Undantagstillståndet omfattade utegångsförbud i centrala Seattle med straffrättsliga sanktioner samt rätt för polisen att gripa dem som bröt mot utegångsförbudet. Förbudet gällde under tiden tisdag kväll klockan 19.00 till torsdag morgon klockan 07.30 (SOU 2002:122, s. 140 f). Strax efter borgmästarens beslut om inrättande av undantagstillstånd godkände guvernören beslut om insättande av Nationalgardet. Kravallerna fortsatte ändå till kvällen. Dagen därpå stod det klart att polisen inte kunde hantera situationen och inte heller skulle kunna utföra massgripanden (SOU 2002:122, s. 142). Protesterna slutade, efter våldsamma poliskravaller och över 600 gripanden, med att mötets förhandlingar bröt samman. Detta firades som en seger bland demonstranterna. Polisen i Seattle hade inte planerat för ett worst-case-scenario (Security Magazine). Bland annat hade man inte planerat för att kunna sätta in Washington Nationalgarde under kravallerna. 3.3 Disposition I nästa kapitel Metod kommer denna studies forskningsdesign att förklaras samt vilken intervjuteknik som använts. Kapitel 5 inleds med att visa på den tidigare forskning som gjorts inom kravallområdet och beskriver därefter det teoretiska ramverk som används för att dissekera händelseförloppet i de studerade fallen. Kapitel 6 Kontext och Aktörer belyser den politiskt institutionella kontexten, dvs. hur länderna är organiserade och vilka olika typer av poliser som finns. Dessutom beskrivs några av de aktörer som ryms inom samlingsnamnet Den autonoma miljön. Kapitlet avslutas med en redogörelse av medias roll. Den som vill gå in på händelserna direkt kan börja läsa kapitel 7 som innehåller analysen av de fyra fallen som uppsatsen granskar. Avslutningsvis följer en slutsats som skall svara på syftet med denna studie. I appendix 1 finns en redogörelse för polisens utrustning vid respektive möte. 18

4 Metod 4.1 Definitioner Nationalencyklopedin definierar demonstrant, aktivist, upplopp och kravaller på följande sätt. En demonstrant är en deltagare i demonstration. En aktivist är en person som företräder en militant ståndpunkt vilket syftar till ett militärt ingripande; numera också aktiv, handlingsinriktad medlem av ett parti eller annan organisation. Eftersom studien behandlar upplopp kommer demonstranter även innefatta personer som i protest utför aktiva handlingar vid demonstrationstillfällena. Således görs i studien ingen skillnad på demonstrant och aktivist. Upplopp är brott som innebär att en folksamling stör allmän ordning och visar uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot en myndighet för att framtvinga eller hindra viss åtgärd och inte skingrar sig på myndighets befallning. Om upploppet övergått till våldshandlingar på person eller egendom blir brottsrubriceringen våldsamt upplopp. Kravaller är oroligheter på gator och andra allmänna platser med många deltagande, ofta med våldsamma sammanstötningar med polisen som följd. Vanligen avser man händelser som är något mindre omfattande och allvarliga än upplopp, men i princip har orden samma betydelse. 19

Oordningens dynamik 4.2 Avgränsningar Denna studie är avgränsad till fyra fall av toppmöten i Europa. Studien avser inte att ge en förklaring till varför polisen eller demonstranterna agerade på ett visst sätt vid en viss händelse. Det är inte heller studiens uppgift att kritisera polisens agerande under Prag-, Nice-, Göteborgs- eller Genuakravallerna. Vidare kommer studien inte att förklara de bakomliggande orsakerna till upploppen, dvs. roten till problemen, utan bara beskriva mönstren av processer vid ett upplopp för att jämförelser skall kunna göras med andra fall. Det rättsliga efterspelet kommer inte i sin helhet att analyseras. Detta beror bland annat på att det fortfarande pågår juridiska efterspel både när det gäller kravallerna i Göteborg och i Genua vid tillfället som denna studie görs. 4.3 Forskningsdesign En studies syfte avgör valet av metod, vilken urskiljer vad som kommer att bli föremål för analys i undersökningen. För att kunna göra jämförelser mellan fall som har en klar internationell dimension kommer ett processteoretiskt ramverk, ursprungligen skapat av Otten, Boin och van det Torre, utvecklas genom att en internationell analysnivå tillförs ramverket. Det mest självklara valet för att pröva eller utveckla en teori inom statsvetenskapen är att använda den komparativa metoden (Marsh & Stoker red. 2002, s. 250). Genom att använda en komparativ metod kan även tillförlitligheten öka i de slutsatser som dras av fallstudien (George & McKeown 1985, s. 24). Alla metodval har sina för- och nackdelar och sker utifrån forskningsproblemets typ och utifrån de frågor som ställs av författaren. En fördel med fallstudiemetoden är att den utgår från verkliga situationer och att den ger en ingående men ändå övergripande insikt i den studerade händelsen. Alla observationer färgas av de teoretiska aspekter som används, vilket gör att det behövs ett konceptuellt schema för att organisera kaoset. Detta påverkar hur ordningen tar form (George & McKeown, s. 23). Ett och samma fall kan emellertid innehålla flera observationer vilket möjliggör, åtminstone vissa, generaliseringar. Istället för att jämföra olika fall konstruerar författaren olika jämförelser inom fallet. (George & McKeown, s. 29). Denna studie beskriver fyra händelseförlopp och tanken är att dessa skall jämföras med varandra och utifrån detta görs en strukturerad analys. Metoden i denna fallstudie är en strukturerad, fokuserad jämförelse (George & McKeown 1985, s. 43). En jämförelse mellan dessa fyra olika fall är fokuserad i den mening att den som undersöker fallen väljer ut de aspekter som är relevanta för studien, dvs. hänsyn tas bara till vissa aspekter av fallet. Jämförelsen är även strukturerad eftersom författaren definierar och strukturerar de data som är relevanta för fallstudien. De frågor som ställs i 20

Metod den strukturerade, fokuserade jämförelsen är av generell natur och omsorgsfullt utvalda. Om frågan inte är generell finns risken att den bara är relevant för det ena fallet och lämnar det andra utan möjlighet att ge ett upplysande svar. Samma fråga ska kunna ställas till båda fallen men det hindrar inte undersökaren från att fokusera på vissa specifika aspekter av fallen som kan vara av intresse för studien (George & McKeown 1985, s. 43). Författaren som gör en strukturerad jämförelse försöker att identifiera variationer i olika händelsemönster som kan inträffa, snarare är att försöka att svara på frågan om hur ofta varje händelse inträffar (George 1979, s. 60). För att kunna operationalisera teorin kommer olika händelser inom varje fall som studeras att struktureras i sex olika stadium eller steg av händelseförloppet. Varje stadium kompletteras med ett givet generellt kännetecken som karaktäriserar stadiet av händelseförloppet. 1 Därefter går det att jämföra de olika stadierna från vart och ett av fallen med varandra. Händelseförloppet dissekeras med hjälp av en stor mängd insamlat material, som består av allt ifrån intervjuer till gräsrotsorganisationers egna videoupptagningar, med syftet att kunna sätta in varje liten del i ett schema för att sedan kunna jämföra med andra fall. Den fokuserade, strukturerade jämförelsemetoden 2 har vissa särskilda fördelar framför den statistiska, kvantitativa, metoden. Att göra intensiva analyser av ett fåtal fall kan vara mer effektivt än att göra översiktliga statistiska analyser av massor av fall. Generellt blir problemet med reliabilitet och validitet mindre för undersökare som arbetar med att jämföra fall då det går att analysera de mindre antalen fallen mer fullständigt (George 1979, s. 50). Undersökaren som gör en strukturerad jämförelse försöker identifiera variationer i olika händelsemönster som kan inträffa, snarare är att försöka svara på frågan om hur ofta varje händelse inträffar (George 1979, s. 60). 4.4 Intervjuteknik För att nå fördjupad förståelse av händelseförloppet och som ett komplement till den övriga datainsamlingen framförallt när det gällde Prag-fallet, då mycket material är oöversatt, har ett antal intervjuer genomförts. De som intervjuats är Václav Kuthan (ställföreträdande polischef i Prag som är strategiskt ansvarig för krishantering och var särskilt ansvarig för händelserna vid IMF:s och Världsbankens möte i Prag), Milan Zapletal (chef för polisens larm- och ledningscentral i Prag och operativt ansvarig för polisens insatser) samt Jiri Kopal (en av grundarna till medborgarrättsprojektet Obcanske pravni hlidky). 1 Inkubation, spänning, påskyndande händelse, ansats, reglering och lärande. Se vidare avsnitt 5.2 Teoretisk ansats. 2 I George 1979 används benämningen controlled comparision. 21

Oordningens dynamik Eftersom denna studie har ett kvalitativt angreppssätt har öppna intervjuer använts eftersom de används för att beskriva kända fenomen och deras egenskaper så grundligt som möjligt. I en öppen intervju har man fria svarsalternativ och uppföljningsfrågor är tillåtna, till skillnad mot standardiserade intervjuer där bestämda svarsalternativ skall anges (Wiss & Ödlund 1999, s. 10 f). Vidare har både respondent- och informationsintervjuer genomförts. En respondentintervju är en intervju där den intervjuade personen själv har varit delaktig i den studerade företeelsen, medan en informationsintervju innebär att personen står utanför (Wiss & Ödlund 1999, s. 11). Respondentintervjuerna har gett en djupare förståelse för hur aktörerna själva uppfattade händelseförloppet. Ur tillförlitlighetssynpunkt är intervjuer inte helt oproblematiska eftersom de svar som personerna ger kan vara rensade och formade till att ge en mer positiv policybild. 4.5 Material och källkritik Faktainsamlingen i denna studie har främst skett via skriftliga källor såsom olika offentliga rapporter, tidningsartiklar och böcker. Som komplement till detta har även intervjuer genomförts. Vilken metod man än väljer för faktainsamlingen är det viktigt att kritiskt granska källorna för att avgöra hur tillförlitligt resultatet är. Källkritik kan betecknas som en samling regler som syftar till att ta reda på vad som är sant eller åtminstone sannolikt (Thurén 1997, s. 7). Beskrivningen av händelseförloppen är hämtad från många olika källor och därefter sammansatt för att skapa en så god bild och beskrivning av dem som möjligt. På grund av den stora mediebevakningen vid händelserna finns det mycket information att hämta från olika medier. I och med att denna studie beskriver en process finns det vissa delar där det inte har gått att få tag på mer än en källa. I dessa fall är det viktigt att vara källkritisk då källan inte har gått att jämföra med andra källor. Dessutom, då en del av informationen har känslig karaktär (polisvåld m.m.) kan det i vissa fall vara en putsad bild som ges i media. För att undvika att använda felaktig information har material från olika medier granskats noga och jämförts för att komma så nära sanningen som möjligt. Även information från oberoende mediabevakare (t.ex. Independent Media Center) har analyserats. I studien görs en detaljerad rekonstruktion av händelseförloppet byggd på tillgängliga offentliga dokument, rapporter, tidigare forskningsinsatser, intervjuer, massmediematerial samt information från Internet. 3 Ofta avfärdas den kvalitativa forskningen på grund av fördomar och att det skulle finnas en risk 3 I de fall där Internet har använts har informationen hämtats från officiella hemsidor, t.ex. www.indymedia.org som är en oberoende mediebevakare. 22

Metod för avsaknad av objektivitet vid insamlandet av det empiriska materialet (Marsh & Stoker red. 2002, s. 205 f). Den risken minimeras dock genom att denna studie bygger på en bred bas av material. 23

5 Teori 5.1 Tidigare forskning Det har gjorts ett flertal tidigare studier av upplopp. En intressant studie är Abraham Millers studie av två upplopp i Los Angeles (Miller 2001); det s.k. Watts-upploppet 1965 och upploppen i samband med domen efter polismisshandeln av Rodney King 1992. Syftet med Millers jämförelse är att han vill finna de primära orsakerna till upploppen. Han menar att tidsåtgången, intensiteten och spridningen förklarar mer hur upploppen var uppbyggda snarare än resultatet av de bakomliggande orsakerna. Miller (2001) börjar med att analysera upploppen i Watts 1965 och kommer fram till att om polisen snabbare hade mobiliserat sig och massingripanden hade skett tidigare, hade Watts-upploppet inte spridit sig över femtiotalet kvarter och inte heller hållit på i sju dagar. De bakomliggande orsakerna var, enligt honom, att polisen inte var tränad för den här typen av händelser och inte heller hade den utrustning som krävdes. Vidare analyserar Miller Rodney King-upploppet 1992 och visar på att man trots erfarenheterna från 1965 inte lyckades stävja upploppet i tid och detta resulterade i att president George Bush befallde att armé och marintrupper skulle gå in i Los Angeles tillsammans med 1000 upploppstränade federala poliser. Problemet med för kort tid för förberedelser tar Uriel Rosenthal (1989) upp i sin studie av krisen i samband med installationen av drottning Beatrix till tronen efter att den holländska drottningen Juliana skulle abdikera den 30 april 1980. Polisen, i samarbete med övriga aktörer, hade fått tre månader på sig att förbereda invigningen. Stämningen i Amsterdam, där installationen skulle ske, var präglad av sammandrabbningar mellan aktivister och myndigheter. Invigningen resulterade i att Amsterdam onsdagen den 30 april 1980 fick upp- 25

Oordningens dynamik leva en av de västa sammandrabbningarna mellan polis och upploppsmakare i hela Nederländernas efterkrigstid. Rosenthal (1989) kommer fram till några ytterligare faktorer som kan ha påverkat utfallet, förutom den korta förberedelsetiden. Dessa är att beredskapsorganisationen vid installationsdagen skiljde sig från den som hade använts vid tidigare tillfällen. Beredskapsstrukturen för polisoperationerna var byggda på ett militärt koncept. Verkligheten skiljde sig från den man hade förberett sig för samt beslutsfattandeprocessen var karaktäriserad av en svår kännbar beslutsstress. Det som gör den här krisen speciell är att den inte kom som en blixt från klar himmel. Myndigheterna hade redan innan befarat att just det datumet skulle något kunna ske och dessutom visste man på vilken plats ej önskvärda händelser skulle kunna genomföras. Brian D. Jacobs (1989) har gjort en studie av upploppen i Brixton i södra London 1981. Han visar på hur de spänningar som fanns mellan svarta och polis utvecklades före upploppen och utgjorde en grund för förloppen som sedan följde. Vidare visar Jacobs på relationer mellan polis och samhället i termer av en organisatorisk byråkratisk konflikt. Denna konflikt förstärktes av att den kombinerades med att det saknades förberedelser för upploppshändelser. Jacobs (1989) kom fram till att det inte fanns någon effektiv lokal organisatorisk mekanism som kunde ha koordinerat polisen och kommunala ledare i händelse av en kris. Bert Useem och Peter Kimballs (1989) har studerat orsakerna till och utvecklingen vid fängelseuppror. De undersöker fängelseuppror mellan 1971 1986 vid Attica (New York), Joliet (Illinois), New Mexico-fängelset, Michigans fångsystem och Moundsville (West Virginia). Enligt författarna finns det fem steg vid ett fängelseupplopp. Det första steget är pre-upplopp, och det karaktäriseras av när både fångar och myndigheten samlar de resurser som är nödvändiga för att gå in i det andra steget, öppet uppror och statens första respons. Utvidgning av upploppet är det tredje steget och det fjärde steget är tillståndet av belägring, vilket infaller när varje sida kämpar för att ta kontroll över situationen. Till sist infinner sig steget när upploppet upphör och det kännetecknas av återfångandet av de fångar som var involverade. Useem och Kimball (1989) försöker förklara fängelseuppror med att det beror på ett administrativt sammanbrott. Arjen Boin och William A. R. Rattray (2004) har vidareutvecklat Useem och Kimballs teori och tillför det institutionella sammanbrottet till det administrativa, som en förklaring till fängelseuppror. På sådant sätt kan de med sin teori förklara uppkomsten av fängelseuppror på vissa ställen och på andra inte. Boin och Rattray (2004) kommer fram till att fängelseupplopp är en effekt inte en orsak. Andra exempel på upploppsstudier är P. A. J. Waddingtons (1994) analys av införandet av en s.k. skatt per capita (poll tax) som ledde till upplopp runt Trafalgar Square den 30 mars 1990. Detta var det största utbrottet av civil 26

Teori oordning i centrala London sedan the Bloody Sunday 1887. Ytterligare ett exempel på upploppslitteraturen är David Waddingtons (1992) framtagande av en modell för samhällelig oordning som kombinerar både kontextuella och processuella perspektiv på oordning. Waddington använder sin modell för att analysera olika typer av offentlig oordning. Bland annat analyseras amerikanska och brittiska upplopp i kommuner, våldsamheter vid strejker, fotbollshuliganism och dessutom problemen på Nordirland. 5.2 Teoretisk ansats Det går att ställa sig frågan vilka som är de bakomliggande orsakerna till protester, upplopp eller revolutioner. Otten, Boin och van der Torre (2001, s. 7 f) hävdar att följande faktorer spelar in. Den första är människors bostadssituation. Denna faktor gör att vissa människor kan känna sig orättvist behandlade och missnöjda. Den andra är att människor är naturligt benägna att agera aggressivt och själviskt. Den tredje är att individer automatiskt hamnar tillsammans, antingen eftersom de delar samma öde eller att de delar samma önskan. Otten, Boin och van der Torre (2001, s. 11 f) tar upp ett antal argument för att använda sig av en modell för att jämföra olika upplopp. För det första är det bra att kunna förklara varför ett upplopp är större än ett annat. Därefter är det viktigt att inte se upplopp som en engångshändelse utan som en händelse som har utvecklat sig över en tid. För det tredje kan ett upplopp verka vara en kaotisk, irrationell händelse som är ett meningslöst sätt att agera på, men Otten, Boin och van der Torre (2001) menar dock att upplopp är en typ av protest som riktas till en särskild typ av publik. Ett fjärde argument är att det är viktigt att se till den komplexitet som ett upplopp har. Ett sista argument har att göra med att de politiska besluten efter ett upplopp måste vara baserade på en balanserad analys av både generella konjunkturella faktorer samt den dynamiska processen som är relevant i fallet. Anledningen till att Otten, Boin och van der Torres (2001) ramverk valdes är i första hand att ramverket är användbart för att känna igen mönster vid processer för att överväga alternativa strategier vid förberedelserna. Dessutom är deras ramverk tydligt när det gäller de lokala upploppen samtidigt som att det är forskningsmässigt intressant att utveckla detta ramverk ett steg vidare och studera kravaller som är påverkade av den transnationella kontexten. Upploppslitteraturen pekar på ett flertal kritiska dimensioner av oordningens dynamik. De kan delas upp i ett antal stadium, med specifika karaktärsdrag. Otten, Boin och van der Torres (2001) teoretiska ramverk bygger på sex stadier 4 4 Otten, Boin och van der Torres (2001) sex stadium är på engelska formulerade enligt följande: Incubation, Tension, Precipitating Event, Onset, Adjustment och Learning. 27

Oordningens dynamik i eskalerandeprocessen vid ett upplopp. De har kompletterat dessa stadier med att tillföra de dominerande kännetecken som Waddington (1992) beskriver att ett upplopp har. Dessa går från att det är spända relationer mellan polis och allmänheten, första klagomålet, handling som eldar förbittring, territorium står på spel, kontrollen återfås tills den efterföljande utvärderingsfasen. Stadium Kännetecken I Inkubation 1. Spända relationer mellan polis och allmänheten II Spänning 2. Nyligen inträffade incidenter III Påskyndande händelse 3. Första klagomålet 4. Påskyndande polishandling 5. Handling som eldar allmänhetens förbittring 6. Handling som eldar polisens förbittring 7. Territorium på spel IV Ansats 8. Spridning av information och rykten 9. Mobilisering av massan och polisen 10. Belägring (misslyckande av kommunikation) V Reglering 11. Kontrollen återfås VI Lärande 12. Definition av problem och utvärdering Källa: Otten, Boin & van det Torre (2001) Stadium I: Inkubation Det första stadiet i det teoretiska ramverket kallas för inkubation och kännetecknas av att det är spända relationer mellan polis och allmänheten. I denna fas fokuseras det på tidigare motsättningar eller tidigare händelser. Har det blivit en upptrappning av polisens agerande? Finns det några förväntningar på upploppet baserat på historiska analogier? Detta stadium visar även på om det finns människor som rest till händelsernas centrum från olika ställen för att demonstrera eller protestera. Det kan exempelvis handla om upploppsmakare som preparerar sig för kommande händelser. Vidare läggs polisens förberedelser in i detta första stadium. Hur är olika myndigheter förberedda? Vad har underrättelsetjänsten gett för information? Inkubationsfasen är ofta kännetecknad av informationssvårigheter. Även polisens riskkalkylering ligger inom detta stadium. Stadium II: Spänning Det andra stadiet visar på nyligen inträffade lokala incidenter. Dessa incidenter kan handla om trakasserier mellan folksamlingarna och polisen. Detta stadium kännetecknas även av att upprorsmakarna berusar sig, tar droger, sjunger och/ eller för oväsen på platsen. Dessutom kan det handla om enstaka slagsmål mellan upprorsmakare och polisen. 28

Teori Stadium III: Påskyndande händelse Stadium tre kännetecknas av ett första klagomål följt av en påskyndande polishandling. Därefter kommer den handling som eldar allmänhetens förbittring, följt av handling som eldar polisens förbittring. Det kan handla om små incidenter och bråk som växer sig starkare. Detta i sin tur leder till en mer spänd atmosfär. Exempel på en sådan händelse är när en grupp upploppsmakare börjar vandalisera. Polisen kallas in men blir attackerade av upploppsmakarna. I detta stadium står territoriet på spel, vem är det som har övertaget? Stadium IV: Ansats Ansatsen för de kommande händelserna tas i stadium fyra. Detta stadium präglas av spridande av information och rykten. Dessa rykten kan vara både sanna och även osanna eller förstorade, t.ex. när det gäller polisens agerande och frågan om övervåld. Det är i detta stadium som massan och polisen mobiliserar sig. Vidare kännetecknas stadiet av belägring och att kommunikationen misslyckats. Detta stadium karaktäriseras av att mindre upplopp startar samtidigt på flera olika ställen i stadens centrum. Många upploppsmakare utnyttjar den situation som råder och går bärsärkargång på gator. Exempelvis kan det handla om förstörelse av symboliska måltavlor såsom polisfordon, men även McDonald srestauranger. För polisens del handlar denna fas om kommunikationssvårigheter och även problem med att det är alltför informella eller oklara befälsstrukturer. Detta leder till att polisen får svårighet med att ta kontroll över situationen. Stadium V: Reglering Stadium fem, regleringsfasen, handlar främst om att polisen återfår kontrollen över den rådande situationen. Denna fas infinner sig när polisen påbörjar massarresteringar, skingrar respektive föser iväg folkhopar. Ambulans och räddningstjänst gör sitt för att ta hand om eventuella skadade och sårade. Stadium VI: Lärande Det sista stadiet kännetecknas av en lärandefas då man definierar de problem som uppstått och utvärderar de händelser som inträffat. Det kan också handla om att dra slutsatser samt att forma strategier och angreppssätt för framtiden. 29

Oordningens dynamik 5.2.1 Anpassning av ramverket till den transnationella kontexten Som är nämnt ovan bygger Otten, Boin och van der Torres ramverk på sex steg i processen vid ett upplopp. Ramverket är användbart för att känna igen mönster vid processer för att överväga alternativa strategier vid förberedelserna. Författarna har prövat detta ramverk på studier av lokala kravaller i samband med en fotbollsmatch i Rotterdam 1999 och lokala etniska upplopp i Amsterdam 1998. Ramverket är användbart för att analysera de lokala upploppen. Det som emellertid saknas är kopplingen till den transnationella kontexten. Otten, Boin och van der Torre tar den lokala kontexten för givet i sitt ramverk. De förutsätter att upptrappningen till en kravall beror på att det har under en lång tid varit spänningar mellan allmänheten på den lokala nivån och polisen. Detta gör att om man inte tillför en transnationell kontext, dvs. en ytterligare analysnivå, skulle deras ramverk inte gå att använda mer än för annat än lokala kravaller där aktörerna är ett lokalt samhälle och den lokala polismakten. För att ramverket skall vara användbart och möjliggöra jämförelser av transnationella fall måste hänsyn tas till den transnationella kontexten. I den här studien vidareutvecklas deras ramverk genom att ytterligare en dimension tillförs, den transnationella dimensionen 5 av kravallerna. De studerade fallen har tydliga globala och transnationella inslag genom att demonstranterna kommer från olika länder för att protestera, många av dem är globaliseringskritiska, integrerade i internationella nätverk samt att mobilisering, nätverksbyggande, information sker globalt via t.ex. Internet eller sms-meddelanden. Demonstranterna behöver således inte ha någon lokal anknytning alls till platsen där toppmötet genomförs, vilket en lokal kravall har. Ett tydligt exempel på när hänsyn måste tas till den transnationella kontexten är i Otten, Boin och van der Torres teoretiska ramverk det första och det andra stadiet, inkubations- och spänningsfasen, kännetecknade av ett längre spänt läge mellan den lokala polisen och samhället. Denna spänning har byggts upp under en längre tid och mellan de boende och verkande på den lokala platsen. Detta är ett möjligt scenario vid studerandet av en etnisk konflikt i en given kommun. När det gäller ett fall som ett internationellt toppmöte är situationen en annan. Det spända läget vid en demonstration i en stad vid ett toppmöte kan helt bero på händelser som har skett i en helt annan stad eller ett helt annat land. De nyligen inträffade händelserna kan ha hänt mellan demonstranter och polis vid ett helt annat möte. Antiglobaliseringsmotståndare gör ingen skillnad på om det internationella toppmötet hålls i Seattle, Prag eller Genua utifrån denna aspekt. Lika lite som att EU-motståndare gör skillnad på 5 I denna studie innebär en transnationell dimension eller kontext att protester bedrivs genom aktioner i flera länder och över nationsgränserna. 30

Teori om EU:s ministrar träffas i Nice eller i Göteborg. Samma dilemma skulle uppstå om man använde ramverket på andra typer av rörelser såsom miljörörelser eller fredsrörelser. 5.3 Analogier och inlärningsproblematik Eftersom denna studie kommer att bygga på ett ramverk som tar hänsyn till att kravaller utvecklas genom en upptrappning av tidigare inträffade händelser. Således bör begreppet analogi förklaras lite närmare. Människor skapar sin egen historia, men de gör det inte såsom de finner det lämpligt. Var och en gör det inte utifrån de omständigheter som de valt själva, utan under omständigheter som de träffas av ifrån det förgångna. Analogier är därför viktiga som en del i analysarbetet och förstålsen för hur någon hanterat en situation, t.ex. hur ett land har förberett sig inför ett toppmöte. En historisk analogi är tillämpad när en person eller en grupp drar sig till minnes sina personliga eller kollektiva minnen och/eller delar av historien för att hantera löpande situationer och problem (Brändström et al. 2004, s. 193). Aktörer frestas av att använda lärdomar från tidigare erfarenheter som historiska analogier eller erfarenhetsbaserade tumregler. När informationen upplevs vara ofullständig eller osäker tenderar människor i beslutssituationer att fylla luckorna med erfarenheter som finns med i deras mentala bagage, såsom historiska analogier (Khong 1992). Analogierna hjälper beslutsfattaren att definiera naturen av den situation som beslutsfattaren står inför genom att göra en jämförelse med tidigare situationer som beslutsfattaren är mer bekant med. Om beslutsfattaren har en repertoar av analogier beror valet av analogi på vilken historisk händelse eller erfarenhet som framkallas enklast av det som inträffar. Vidare har beslutsfattare svårt att gå ifrån en vald analogi och de tenderar att hålla sig kvar i analogin även om defekter i analogin pekats ut för dem (Khong 1992, s. 35 ff). I det fallet en beslutsfattare har en fattig repertoar av analogier i sitt minne väljer han oftast den mest ytliga för att ha som ledsagare vid beslutsfattandet (Khong 1992, s. 218). Kritiker till användandet av analogier hävdar att analogier bara rättfärdigar och försvarar de beslut som beslutsfattare tagit baserat på andra orsaker och uppsåt (Khong 1992, s. 252). Analogiresonemang och ytliga lärdomar från tidigare krisepisoder med samma motpart är inte alltid en säker grund för kollektiv inlärning (Sundelius, Stern & Bynander 1997, s. 41). Statschefer har konstant gått tillbaka i tiden för att hantera nuet. När de möter ett inhemskt eller ett utrikespolitiskt problem bakar de in historiska paralleller som härstammar från det tidigare skedda (Khong 1992, s. 3). Men, myndigheter och komplexa organisationers kapacitet för inlärning är inte så enkel som det kan tyckas vara. Det finns flera svårigheter och praktiska problem 31

Oordningens dynamik vad gäller kunskapsbaserad och erfarenhetsbaserad inlärning (Sundelius, Stern & Bynander 1997, s. 40). Allmänhetens förväntningar efter kriser, som de har speglats i media, kan skapa ett politiskt tryck på omedelbara reformer. Försök att svara upp mot sådana stämningar leder ofta till ogenomtänkta och felaktiga åtgärder, snarare än till kollektiv inlärning. Således blir resultatet av myndigheternas beslut ett hastverk som inte bygger på en gedigen efteranalys av krishanteringen (Sundelius, Stern & Bynander 1997, s. 42 f). 32