Guide till K2 av Bertil Wosk
K-vitamin har sedan 1980-talet kopplats till två av de viktigaste hälsoproblemen i väst, benskörhet och hjärt-kärlproblem.
K-vitamin har sedan 1980-talet kopplats till två av de viktigaste hälsoproblemen i väst, benskörhet och hjärtkärlproblem. Kopplingen fokuserar på kalciumanvändning i kroppen, som när den inte fungerar optimalt medför inlagring av kalcium i artärerna och annan bindväv, samtidigt som det uppstår benskörhet. Detta kallas för kalciumparadoxen, nämligen att det är brist på kalcium i skelettet samtidigt som det är överskott av kalcium i andra vävnader, bla blodkärlen. Detta leder till att kalcium inlagras i kärlväggarna, vilket gör dem både trängre och stelare. Den felande länken är brist på K-vitamin. Frisk benvävnad Brist på kalcium i benvävnaden gör den porös och bräcklig. Överflödigt kalcium i blodkärlens väggar begränsar blodflödet. Benvävnad drabbad av osteoporos 3
K-vitamin K-vitamin upptäcktes 1929 av den danske biokemisten Henrik Dam. Han gav höns en helt fettfri diet vilket orsakade okontrollerade blödningar under huden. Han förstod att de berodde på att kosten saknade ett ämne som behövdes för att blodet ska kunna koagulera. Han kallade detta ämne för koagulationsvitamin som senare fick namnet vitamin K. Först upptäcktes ett samband mellan brist på K-vitamin och minskad koncentration av protrombin i blodet. Senare upptäcktes samband mellan K-vitamin och andra viktiga koagulationsfaktorer. På 1940-talet upptäckte man flera olika K-vitaminmolekyler med liknande struktur och man förstod att det fanns en grupp av K-vitaminer med viktiga fysiologiska effekter. År 1943 fick Henrik Dam och Edward A. Doisy Nobelpriset för sina upptäckter kring K-vitamin. På senare tid har K-vitamin, vid sidan av D-vitamin, seglat upp som det mest intressanta vitaminet med kraftfulla effekter på flera vanliga välfärdssjukdomar. Båda har det gemensamt att de är fettlösliga vitaminer och att man trodde att deras funktion var väldigt begränsad, samt att brist på dessa vitaminer är ovanligt. I dag vet vi bättre. Sedan 1970-talet har man gjort cirka 300 studier på K- vitamin och upptäckt att det även har andra funktioner vid sidan om koagulation och vars effekter beror på de olika formerna av K-vitamin. K-vitamin har sedan 1980-talet kopplats till två av de viktigaste hälsoproblemen i väst, benskörhet och hjärtkärlproblem. Kopplingen fokuserar på kalciumanvändning i kroppen, som när den inte fungerar optimalt medför inlagring av kalcium i artärerna och annan bindväv, samtidigt som det uppstår benskörhet. Detta kallas för kalciumparadoxen, nämligen att det är brist på kalcium i skelettet samtidigt som det är överskott av kalcium i andra vävnader, bland annat blodkärlen. Detta leder till att kalcium inlagras i kärlväggarna, vilket gör dem både trängre och stelare. Den felande länken är brist på K-vitamin. Vad är K-vitamin K-vitamin är en grupp av fettlösliga vitaminer. De viktigaste är vitamin K1 (fyllokinon eller fytonadion) och K2 (menakinon). Det finns också en syntetisk variant som heter K3 (menadion) som inte visat sig ha någon tydlig effekt. K2 indelas i olika former som kallas för MK-n där MK står för menakinon och n är en siffra som står för antalet isoprenmolekyler i sidokedjan. 4
De vanligaste formerna av K2 är den syntetiska menakinon-4 (MK-4) samt den naturligt förekommande formen menakinon-7 (MK-7). Som tillskott används syntetiskt K1, syntetisk K2 (MK-4) eller naturligt K2 (MK-7). MK-7 är den mest intressanta av alla K2-vitaminer. Den har 7 stycken isoprenmolekyler i sidokedjan. K2 i form av MK-7 får därmed en mycket längre svans och mycket högre molekylvikt än K1 och MK-4. K-vitaminets funktioner i kroppen K-vitamin aktiverar särskilda proteiner som produceras i olika organ i kroppen. K1 behövs för bildningen av vissa koagulationsfaktorer i levern som är nödvändiga för att blodet ska kunna koagulera. K2 behövs i andra organ än levern, framför allt för att bilda och upprätthålla ett starkt skelett och för att undvika kalciumavlagringar i mjukdelar i kroppen, särskilt i blodkärlen. De flesta personer har inte brist på kalcium i kroppen. Däremot hamnar det på fel ställen vid brist på andra ämnen, särskilt vid brist på K2 och D3-vitamin, då kalcium vandrar ut från skelettet och avlagras på olika ställen i bindväven och särskilt i artärväggarna. Naturlig vitamin K2 (MK-7) har i studier de senaste decennierna visat sig bidra till starkare skelett och mindre inlagring av kalcium i blodkärlen. År 1974 upptäckte man en kalciumbindande aminosyra som var beroende av K-vitamin. Sedan har man upptäckt många K-vitaminberoende proteiner, så kallade VKD-proteiner (Vitamin K Dependent), bland annat koagulationsfaktorerna faktor II, VII, IX och X, C, S och Z, samt osteokalcin och MGP (Matrix Gla Protein). K-vitamin är en kofaktor till enzymet glutamatkarboxylas som adderar karboxylgrupper (COO - ) till glutamatresten i en grupp av proteiner som kallas för Glu-proteiner. Proteinet transformeras och får två stycken karboxylgrupper och kallas då för ett Gla-protein. Med hjälp av de två karboxylgrupperna (COO - ) som är negativt laddade kan proteinet nu effektivt binda kalciumjoner (Ca 2+ ) som är tvåvärt positivt laddade. Det behövs två karboxylgrupper för att effektivt binda en kalciumjon. Vid brist på K-vitamin blir Glu-proteinerna inte tillräckligt karboxylerade och kan inte binda kalcium effektivt. De kallas då för underkarboxylerade proteiner. Osteokalcin och Matrix Gla Protein (MGP) är de två mest kända kalciumbindande proteinerna. De är båda beroende av K2. Benskörhet Osteoporos (benskörhet) är ett stort folkhälsoproblem idag. Enligt WHO är cirka 200 miljoner personer drabbade av osteoporos. 5
I Sverige lider var tredje kvinna och var sjätte man över 70 år av benskörhet, en smärtsam sjukdom som hittills kopplats till brist på kalcium, D3-vitamin och fysisk träning. Nu finns det 13 större långtidsstudier som visat att tillskott av K-vitamin till äldre kvinnor och män minskade risken för osteoporosrelaterade benbrott. Risken för lårbensfrakturer minskade med 77 procent. Risken för frakturer i ryggen minskade med 60 procent. Risken för alla andra frakturer minskade med 81 procent. När det gäller skelettet tänker de flesta i första hand på kalcium. Även läkare förskriver vanligtvis kalcium för att stärka skelettet. Tillskott av kalcium ensamt har inte visat sig ha någon bevisad effekt vid benskörhet. Tvärtom finns det studier där ökat kalciumintag visat sig leda till ökad risk för hjärtattack och stroke. Man frågar sig nu om kalcium är säkert eller inte. Men det är fel fråga. Det finns fler faktorer som samverkar. På senare år har man kombinerat kalcium med D-vitamin eftersom det styr kalciumomsättningen i kroppen, vilket ger en svagt positiv effekt. Men inte heller det tycks räcka. Vårt skelett består inte bara av kalcium utan även av andra mineraler och proteiner, som om de kombineras på rätt sätt gör skelettet starkt. De flesta människor får i sig tillräckligt med kalcium via maten, men det är mycket vanligt med brist på magnesium och K2 som båda behövs för ett starkt skelett. I en studie från 2008 visades att bättre K-vitaminstatus resulterade i signifikant skydd mot höftfrakturer. Det påvisades att både kalcium, magnesium, zink och D-vitamin var viktigt för ett starkt skelett, men naturligt K2 (MK-7) identifierades som nyckelfaktorn för att bevara benhälsan 1. K-vitaminets roll i uppbyggande och bevarande av skelettet Benmaterialet är uppbyggt av hydroxyapatit som är ett oorganiskt benmaterial som utgör cirka 70 procent av benmassan. Proteinet osteokalcin bildas i de benbildande cellerna (osteoblasterna). När proteinet aktiveras av K2, det vill säga karboxyleras, binder det kalcium till benmaterialet i skelettet vilket gör det starkt. Brist på K2 leder till underkarboxylerat osteokalcin, som inte kan binda kalcium till benmassan, vilket leder till att det blir dåligt mineraliserat och i sin tur leder till porösare skelett och så småningom till benskörhet. K2 stimulerar osteoblasterna att producera osteokalcin samt möjliggör att det omvandlas till den aktiva formen karboxylerat osteokalcin (coc). Vidare blockerar K2 osteoklasterna som bryter ner benvävnad. Därmed ökar bentätheten 2. Om nivåerna av K-vitamin i blodet är låga minskar mängden karboxylerat osteokalcin (coc) medan mängden underkarboxylerat osteokalcin (ucoc) är höga. Kvoten coc/ucoc i serum är ett bra mått på K-vitaminstatusen. 6
Observera att tillskott med kalcium eller hydroxyapatit eller båda tillsammans inte har visat sig resultera i ökad bentäthet. Hjärt- och kärlsjukdomar Hjärt-kärlsjukdomar är den främsta dödsorsaken i dag och orsakar nästan en tredjedel av alla dödsfall i hela världen. MGP är ett kalciumbindande protein som bildas av celler i brosk och glatt muskulatur runt artärerna. När MGPproteinet karboxyleras binder det kalcium till sig (på samma sätt som osteokalcin). MGP hindrar därmed kalcium från att avlagras i artärväggen och undviker därmed att blodkärlen blir styvare och mindre elastiska, samt att det uppstår förträngningar i blodkärlen. Brist på K2 leder till underkarboxylerat MGP som inte kan binda kalcium, vilket i sin tur leder till ökad risk för blodproppar. MGP finns mest runt elastinfibrer som lätt får kalciuminlagringar. När MGP är karboxylerat förhindrar det också kalciuminlagringar i brosk. MGP är det ämne som starkast blockerar inlagring av kalcium i kroppen och fungerar som ett skydd mot kalciuminlagringar på fel ställen, särskilt i blodkärlen 3,4. Det kan både förhindra ny inlagring och reversera redan inlagrat kalcium. I friska artärer återfinns inget underkarboxylerat MGP men däremot runt artärer med kalciuminlagringar. Friska artärer har visat sig ha 100 gånger mer K2 än artärer med kalciuminlagring. K2 förebygger och motverkar den ökade stelhet i artärerna som sker med ökad ålder, vilket visar sig genom minskad pulsvågshastighet (PWV) i artärerna. Mätning av PWV är den säkraste metoden för att avgöra risken för arterioskleros (åderförträngning). Studier visar att kliniskt relevanta förbättringar vid benskörhet och förträngning av artärerna, uppnås efter 2 3 år med tillskott av vitamin K2 5. Med tanke på att både benskörhet och förträngning av artärerna är degenerativa processer som pågått sedan barndomen är det inte konstigt att det behövs lite tid för att vända processerna. Vilka olika K-vitaminkällor finns det Vitamin K kan inte bildas av kroppens celler utan det måste tillföras via kosten. K1 bildas i växter och alger och finns särskilt i mörkgröna bladgrönsaker (grönkål, spenat, broccoli, brysselkål, dill, persilja med mera). Naturligt vitamin K2 finns i små mängder i vissa livsmedel som kött, mjölkprodukter och äggula. Dessa livsmedel innehåller relativt små mängder K2 varför man behöver äta extremt stora mängder för att få tillräckligt. För att få den i studier rekommenderade dosen av 45 μg K2 7
måste man äta minst 4 kg biff, eller 5 liter mjölk, eller 8 ägggulor eller cirka 120 gram väl lagrad ost per dag. K2 finns i något större mängd i fermenterade livsmedel som vällagrad ost, särskilt Brie och Gouda. Det är inte mjölken i osten som innehåller K2 utan det är bakterierna som fermentear osten som producerar K2. Vissa sorters ostbakterier producerar inte K2. Natto, en traditionell japansk maträtt av fermenterade sojabönor, är det livsmedel som innehåller mest vitamin K2, nämligen 23 gånger mer än vällagrad ost per gram. K2 i natto består till övervägande del av MK-7 som bildas naturligt av bakterien Bacillus subtilis. Flera studier i Japan har visat samband mellan intag av natto och signifikant bättre K-vitamin status och bättre benhälsa. Observera att inte alla fermenterade sojaprodukter innehåller K2. Miso och tempeh innehåller inte mycket K2. MK-7 kan nu också framställas från kikärtor med hjälp av bakterien Bacillus Licheniformis, som är renare än MK-7 framställd från natto. Upptag av K1 och K2 Mer än 80 procent av den totala mängden K-vitamin i den västerländska kosten består av K1, men det tas upp dåligt, endast 5 10 procent absorberas. Däremot absorberas K2 nästan till 100 procent. Trots att K2 bara utgör cirka 20 procent av andelen K-vitamin i kosten, finns det dubbelt så mycket K2 som K1 i kroppen. Vitamin K1 kan av bakterier i tarmen omvandlas till K2, men det förutsätter att man har en bra tarmflora och att man äter mycket mörkgröna bladgrönsaker. Bifidobakterier och Lactobaciller kan inte syntetisera K2, utan det är släktet bacteroides som syntetiserar K2. Epidemiologiska studier visar att människor i västerländska samhällen har hög risk för benskörhet och hjärt- och kärlsjukdomar. Personer i Asien har andra matvanor, och de har låg risk för dessa sjukdomar 6. Det är väl dokumenterat att den västerländska kosten ger otillräckligt intag av vitamin K2. Det är därför viktigt för människor i alla ålderskategorier att förändra sina kostvanor eller ta tillskott av vitamin K2. Upptag och halveringstid Studier visar att naturligt K2 (MK-7) har ett snabbt och effektivt upptag med ett maximum som är 10 gånger högre än för naturligt K1. Halveringstiden för K1 är 1 ½ timme och nivåerna är inte mätbara efter cirka 10 timmar. Även MK-4 försvinner snabbt ur kroppen och finns inte kvar efter 8 timmar. För MK-7 är halveringstiden betydligt längre. Efter 72 8
timmar är nivåerna av K2 högre än de maximala nivåerna för K1 efter 5 timmar. Vid dagligt intag av K-vitamin uppnås maximal nivå i blodet efter 15 20 dagar. Nivån i blodet efter 2 veckor är cirka 7 gånger högre vid intag av K2 jämfört med intag av K1 eller MK-4. Man vet att cirkulerande underkarboxylerat (ineffektivt) osteokalcin minskar mycket mer vid intag av MK-7 än med K1. Man vet också att mängden karboxylerat (effektivt) osteokalcin fortsätter att öka efter sex veckor för MK-7, men att det uppnår en platå efter cirka 1 2 veckor med K1. Studier visar också att det behövs 1 000 gånger högre doser av det syntetiska MK-4 (45 mg/dag) för att få samma effekt som med det naturliga MK-7 (45 μg/dag) 7. De flesta har brist på K-vitamin Den genomsnittliga konsumtionen av K-vitamin har minskat markant de senaste 50 åren till följd av en diet som består av mer processad mat, mindre grönsaker och annan mat som är rik på K-vitamin. Dagens intag tycks otillräckliga för optimal utveckling och underhåll av skelettet. Majoriteten av både barn och vuxna i västvärlden har idag en brist på K-vitamin. 8 Att motionera och äta kalcium räcker inte för att motverka benskörhet. Den nuvarande rekommendationen för K-vitamin baseras enbart på behovet av K1 för normal blodkoagulering och är satt till 1 μg K1 per dag per kg kroppsvikt. Denna mängd är inte tillräcklig för optimal funktion för andra vävnader som skelett och blodkärl som också kräver K-vitamin och dessutom i form av K2 (MK-7). En annan bidragande orsak till att vi idag kan ha ett ökat behov av tillskott av K2 är den frekventa användningen av antibiotika. Antibiotikan minskar antalet bakterier i tarmen vilket gör att produktionen av K2 i tarmen minskar. I en studie kunde man se en signifikant lägre halt av K2 i leverprover hos dem som intagit bredspektrumantibiotika än hos kontrollgruppen 9. Hos personer med kroniska mag- och tarmproblem är det vanligt med dåligt upptag av fett och därmed av fettlösliga vitaminer. Det är känt att personer med till exempel Crohn s har högre risk för osteoporos, och de har ofta både låga nivåer av K1 i blodet och höga nivåer av cirkulerande ucoc 10 11, 12, 13 (underkarboxylerat osteokalcin). K-vitamin för barn K-vitamin behövs under graviditeten, under barnets uppväxt för att bygga skelett och under vuxenålder för att inte tappa bendensitet. Hos barn är nivån av osteokalcin cirka 10 gånger högre än hos vuxna, varför behovet av K-vitamin också är större. 9
Studier Studier visar att om man tar tillskott med kalcium och/eller D-vitamin blir tillståndet för benhälsan lite bättre, men det är långt ifrån optimalt 14 eftersom ytterligare en faktor saknas, nämligen vitamin K2. Det finns flera studier som visar att människor som äter natto har lägre risk för höftfrakturer. 15 Andra studier visar att människor har en otillräcklig nivå av K2 i blodet för 16, 17, 18, 19 optimal ben- och artärhälsa. Studier har visat att vitamin K2 i form av MK-7 är överlägset både K1 och MK-4, särskilt för att förhindra benskörhet. The Nurses Health Study studerade mer än 72 000 kvinnor i åldrarna 38 63 år, alltså relativt unga kvinnor med låg risk för benskörhet. Studien pågick i 10 år och visade en signifikant skyddande effekt av K-vitamin hos personer som aldrig använt hormonterapi. 20 Framinghamstudien studerade intaget av K-vitamin hos närmare 1500 kvinnor och hos drygt 1 100 män med en medelålder på 59 år. Slutsatsen var att lågt intag av K- vitamin var associerat med låg bentäthet hos kvinnor och ökad risk för höftfrakturer. Hos män fann man ett positivt samband mellan bentäthet och K-vitaminstatus i blodet. 21 Äldre kvinnor tycks behöva mer K-vitamin som tillskott än yngre kvinnor för att förhindra benskörhet. 22 Den stora 10-åriga Rotterdamstudien 23, utförd på mer än 4 800 friska män och kvinnor mellan 60 och 70 år, visade att när man tar tillskott av minst 32 μg K2 per dag, jämfört med lågt intag av K2 fick man: 50 procent mindre kalciuminlagringar i blodkärlen 50 procent minskning av hjärt-kärl orsakade dödsfall. 25 procent minskning av generella dödsfall oavsett orsak Reducerad risk för höftfrakturer Dessa effekter fick man inte av tillskott med vitamin K1. En annan studie på drygt 16 000 kvinnor som pågick i åtta år visade att risken för hjärt-kärlsjukdomar minskade med 9 procent varje gång man ökade dosen med 10 μg K2 per dag. Även här visade intag av K1 ingen effekt. Diabetes och cancer Det finns tecken som tyder på att brist på K2 har en roll i sjukdomar som diabetes, cancer och reumatoid artrit. Parkinsons K2 har också en roll i energiproduktionen som elektronbärare i mitokondrien, och den hjälper till med produktionen av ATP. Dåligt fungerande mitokondrier återfinns även hos Parkinsonspatienter med en PINK1 eller Parkin mutation. Därför tror man K2 ska ge nytt hopp i behandlingen av Parkinson. 10
Prostatacancer De senaste åren har forskare rapporterat om goda effekter av K-vitamin på benskörhet, hjärt- och kärlsjukdomar, åderförkalkning, diabetes och prostatacancer. En grupp vid det tyska institutet för cancerforskning i Heidelberg rapporterar anmärkningsvärt god effekt av K2 mot framskriden prostatacancer. Först kom en rapport som baserades på data om 11 319 män som ingår i den stora europeiska EPIC-studien om sambandet mellan kost och cancer. Den observationsstudien visade att de som åt en kost med högt innehåll av K2 hade 35 procent lägre risk för framskriden prostatacancer. Resultaten presenterades i American journal of Clinical nutrition. I en uppföljande studie på 250 män med prostatacancer har forskarna nu kunnat visa att de som hade mindre K2 i blodet löpte större risk att utveckla framskridna former av sjukdomen. Säkerhet Den generella rekommendationen är 45 μg K2 (MK-7) per dag. Man har inte sett några negativa effekter oavsett hur stora doser K2 som intas. Anledningen är att både K1 och K2 är kofaktorer som aktiverar kalciumberoende proteiner. När det inte finns mer kalciumberoende proteiner att aktivera så har ytterligare tillförsel av K-vitamin ingen effekt. Blodförtunnande läkemedel, som till exempel Waran, utövar sin effekt genom att de blockerar K-vitaminets effekter, vilket gör att K-vitamin inte kan aktivera de koagulerande proteinerna. Ofta rekommenderas patienter att inte äta mat som innehåller K-vitamin för att inte påverka behandlingen. Men det finns alltid en viss del K-vitamin i maten och om K-vitaminintaget svänger från dag till dag så blir medicinering instabil. Det visar sig att det är bättre att ta ett tillskott av K- vitamin och på så sätt få ett högre och mer konstant intag av K-vitamin och sedan ställa in mängden läkemedel efter det. Eftersom blodtunnande läkemedel är antagonister till K-vitamin innebär det att inte bara den koagulerande funktionen hämmas, utan även att de kalciumberoende proteinerna för att bygga upp skelettet (osteokalcin) och för att skydda artärerna mot inlagring av kalcium (MGP) inte heller kan aktiveras. Det innebär att risken för benskörhet, förkalkning av artärer och hjärtklaffar och på sikt blodproppar och hjärtattack ökar! Men blodpropp var ju det som de blodförtunnande läkemedlen skulle motverka! 11
Om man tunnar ut blodet med hjälp av johannesört, chaga eller omega-3-oljor påverkas inte K-vitaminets funktion eller de kalciumberoende proteinerna, varför dessa blodtunnande ämnen inte har de biverkningar som läkemedel har. Personer som har blödarsjuka eller tar blodförtunnande läkemedel, till exempel Waran eller Trombyl, bör tala med sin läkare innan de börjar använda vitamin K2. Dosen 45 μg K2 har inte visat sig störa vid behandling med blodtunnande läkemedel utan faktiskt skapa en mer stabil koagulationsförmåga hos dessa patienter. 24 Dessutom anses stora doser K-vitamin inte kunna orsaka blodproppar. Stora doser D-vitamin bör kombineras med K2 K2 hjälper till att flytta kalcium till de rätta ställena i kroppen till exexempel skelett och tänder. Det hjälper också till att flytta bort kalcium från områden där det inte ska finnas så mycket till exempel från blodkärlens väggar och andra mjukdelar i kroppen. Om du tar D-vitamin får du bland annat ett mycket bättre upptag av kalcium från tarmen och därmed större mängder cirkulerande kalcium. Vid brist på K2 kommer detta kalcium inte att förflyttas till rätt ställe (skelett och tänder) utan lagras upp i blodkärl och mjukdelar. Det är alltså brist på vitamin K2 som orsakar symtom på kalciumöverskott vid intag av stora doser D- vitamin under lång tid. Orsaken är att när du tar D-vitamin ökar upptaget av kalcium till blodet och därmed bildar kroppen mer K2-beroende proteiner. Vid K2-brist förblir proteinerna som ska transportera och binda kalcium i kroppen inaktiva och utan effekt. Då kan den ökade mängden kalcium i blodet (som har ökat tack vare D-vitaminet) inte tas hand om på ett korrekt sätt. Detta kan leda till hyperkalcemi, inlagring av kalcium i artärerna och som följd därav hjärt- och kärlproblem. Om du tar tillskott av D-vitamin (vilket de flesta i Norden bör göra) ökar behovet av vitamin K2. Dessa två vitaminer samverkar och bidrar till att stärka skelettet och förbättra din hälsa. Sammanfattning Det tar flera decennier att utveckla sjukdomar som benskörhet och hjärt-kärlsjukdomar. De kan förebyggas om man i god tid ser över sin livsstil, särskilt kost och stress, och kompletterar med vitaminerna K2 och D3, som båda påverkar omsättningen av skelettet. D-vitamin ökar upptaget av kalcium i tarmen medan K2 ökar absorptionen i njurarna. Man har också sett en synergistisk effekt av tillskott med både K2 och 25, 26, 27 D3. 12
Många rekommenderar kosttillskott med både K2 och D3 i samma kapsel. Dosen bör vara minst 45 μg K2 och 50 μg D3. Dessa doser är effektiva och ofarliga. Båda vitaminerna är fettlösliga och tas bäst upp tillsammans med lite fett eller i samband med måltid. Referenser: Benefits Beyond Coagulation, Effects on osteoporosis and calcificatioin of ateries, NattoPharma www.sciencedaily.com/releases/2012/05/120511101240.htm www.svd.se/nyheter/inrikes/k-vitamin-bra-motprostatacancer_2723995.svd helhetsdoktorn.se/k-vitamin.htm articles.mercola.com/sites/articles/archive/2013/02/04/zinc-garlic-vitamin-d.aspx articles.mercola.com/sites/articles/archive/2012/12/16/vitamin-k2.aspx 1 Yaegashi Y, Onoda T, Tanno K, Kuribayashi T, Sakata K, Orimo H. Association of hip fracture incidence and intake of calcium, magnesium, vitamin D, and K vitamins.eur J Epidemiol. 2008;23(3):219-25. 2 Yamaguchi M: Regulatory mechanism of food factors in bone metabolism and prevention of osteoporosis. Yakugaku Zasshi 2006, 126(11):1117-1137. 3 Schurgers, L. et al: Novel Conformation specific antibodies against Matrix Gamma-carboxylated A (Gla) protein. 2005. Arterioscler Thromb Vasc Biol. Aug.. p. 1629-1633 4 Vermeer, C. et al: Vitamin K supplementation: A simple way to improve bone and vascular health. AgroFood Industry Hi-Tech. Nov. 2003. 5 M. H. J. Knapen, N. E. Drummen, E. Smit, C. Vermeer, E. Theuwissen: Three-year low-dose menaquinone-7 supplementation helps decrease bone loss in healthy postmenopausal women. International Osteoporosis Foundation and National Osteoporosis Foundation 2013. 6 S. R. Cummings, L.J.Melton III: 2002: Epidemiology and outcomes of osteoporotic fratures. The Lancet Vol 359, May 18, page 1761-1767. 7 S.M. Plaza et al 2005; J. Adams et al 2005; Vermeer, C et al 2004. 8 Vermeer, C, 2003: Effects of menaquinones-7 from natto capsules on serum osteokalcin. University of Maastricht. On file NattoPharma. 9 Conly J, Stein K. Reduction of vitamin K2 concentrations in human liver associated with the use of broad spectrum antimicrobials. Clin Invest Med. 1994 Dec;17(6):531-9. 10 Schoon EJ, Muller MC, Vermeer C, Schurgers LJ, Brummer RJ, Stockbrugger RW: Low serum and bone vitamin K status in patients with longstanding Crohn s disease: another pathogenetic factor of osteoporosis in Crohn s disease? Gut 2001, 48(4):473-477. 11 Szulc P, Meunier PJ: Is vitamin K deficiency a risk factor for osteoporosis in Crohn s disease? Lancet 2001, 357(9273):1995-1996. 12 Bernstein CN, Blanchard JF, Leslie W, Wajda A, Yu BN: The incdence of fracture among patients with inflammatory bowel disease. A population-based cohort study. Ann Intern Med 2000, 133(10):795-799. 13 Jahnsen J, Falch JA, Aadland E, Mowinckel P: Bone mineral density is reduced in patients with Crohn s disease but not in patients with ulcerative colitis: a population based study. Gut 1997, 40(3):313-319. 14 Women Health Initiative study- USA 2006: New England J of Medicine, Feb. 16 15 Kaneki, M. et al 2001: Japanese fermented soybean food as the major determinant of large geographic difference in circulating levels of vitamin K2: Possible implications for hip-fracture risk. Nutrition. Vol 17, page 315-321. 16 Katsuyama, H. et al 2002: Usual dietary intake of fermented soybeans (Natto) is associated with bone mineral density in premenopausal women. J Nutr Sci Vitaminol June (48(3) page 207-215. 13
17 Katsuyama, H. et al 2004: promotion of bone formation by fermented soybean (Natto) intake in premenopausal women. J Nutr Sci Vitaminol Apr 50(2) page 114-120. 18 Hodges, S.J et al 1991: Depressed levels of circulating menaquinones I patients with osteoporotic fractures of the spine and femoral neck. Bone vol 12, page 387-389. 19 Ikeda, Y. et al 2006: Intake of fermented soybeans, Natto, is associated with reduced bone loss in post menopausal women: Japanese population- based osteoporosis study. J Nutr Vol 136, page 1323-1328. 20 Feskanich D, Weber P, Willett WC, Rockett H, Booth SL, Colditz GA: Vitamin K intake and hip fractures in women: a prospective study. Am J Clin Nutr 1999, 69(1):74-79. 21 Booth SL, Broe KE, Gagnon DR, Tucker KL, Hannan MT, McLean RR, Dawson-Hughes B, Wilson PW, Cupples LA, Kiel DP: Vitamin K intake and bone mineral density in women and men. Am J Clin Nutr 2003, 77(2):512-516. 22 Ikeda, Y. et al 2006: Intake of fermented soybeans, Natto, is associated with reduced bone loss in post menopausal women: Japanese population- based osteoporosis study. J Nutr Vol 136, page 1323-1328. 23 Geleijnse, J.M et al. 2004: Dietary intake of menaquinone is associated with a reduced risk of coronary heart disease: The Rotterdam study. Am Soc Nutr Science. May 2004. Nutritional epidemiology. 24 Chandrasekar Palaniswamy, MD; Arunabh Sekhri, MD; Wilbert S. Aronow, MD;Ankur Kalra, MD; Stephen J. Peterson, MD, MACPAssociation of Warfarin Use With Valvular and Vascular Calcification: A ReviewClin. Cardiol. 34, 2, 74 81 (2011). 25 Hirano J, Ishii Y: Effects of vitamin K2, vitamin D, and calcium on the bone metabolism of rats in the growth phase. J Orthop Sci 2002, 7(3):364-369. 26 Iwamoto J, Takeda T, Ichimura S: Effect of combined administration of vitamin D3 and vitamin K2 on bone mineral density of the lumbar spine in postmenopausal women with osteoporosis. J Orthop Sci 2000, 5(6):546-551. 27 Matsunaga S, Ito H, Sakou T: The effect of vitamin K and D supplementation on ovariectomyinduced bone loss. Calcif Tissue Int 1999, 65(4):285-289. 14
15
Holistic Holistic är ett helsvenskt kunskapsföretag och grossistföretag som utvecklar och säljer kosttillskott samt tillhandahåller ekologiska livsmedel av hög kvalitet. Lager och huvudkontor ligger i Motala. Våra kunder är främst terapeuter och hälsobutiker. Holistic håller även kurser och föredrag om kost och hälsa och integrativ medicin samt personlig och andlig utveckling. Holistic växer snabbt, och vi har i dag runt 60 olika kosttillskott. Vi utvecklar de flesta kosttillskotten själva, det vill säga: de skapas utifrån våra recept. Däremot har vi ingen egen tillverkning utan använder oss av leverantörer från hela världen som klarar att leva upp till våra högt ställda mål. Denna broschyr är endast avsedd för återförsäljare De påståenden, råd och eventuella rekommendationer som finns i broschyren är inte tänkta som ersättning för läkarvård eller läkarundersökning utan ska ses som en informationskälla för en friskare och hälsosammare livsstil och som ett komplement till råden från sjukvården. Den är avsedd som information till terapeuter och återförsäljare om de senaste vetenskapliga rönen. Informationen är inte avsedd för att diagnostisera, förebygga, behandla, lindra eller bota medicinska eller psykologiska tillstånd. Kontakta alltid läkare vid ovanliga symtom eller besvär. Holistic kan inte ta ansvar för enskilda personers hälsa och välmående då varje person är unik med behov som växlar efter livets omständigheter. Holistic Sverige AB Ringtrastvägen 1, 591 37 Motala www.holistic.se info@holistic.se 0141-69 90 00