MIR Människa i riskzon 9 oktober 2007 Tema: Ungdomskraft Arbetskraft Platsen för höstens MIR- seminarium var Teatersalen på Ale gymnasiet. Moderator: Margrethe Kristensson Introduktion till dagen Efter att kaffe och fralla serverats, började dagen med att Monica Samuelsson, ordförande i Ales utbildnings - och kulturnämnd hälsade oss välkomna till Ale. Hon berättade hur man inom Ale gymnasieskola strävade efter att arbeta med ett entreprenöriellt tänkande. Hon pratade också om det ökade intresset för gymnasiets yrkesutbildningar, många ungdomar ser dessa utbildningar som den bästa vägen att gå för att få ett arbete. Ale kommun har arbetat med två olika projekt Lärlingsprojektet i Ale och AlePraktiken, Monica lämnade över ordet till Tage Lindström och Ulrik Sandberg för att förklara hur dessa är utformade. Lärlingsprojektet i Ale och AlePraktiken För ett antal år sedan beslutade sig kommunstyrelsen i Ale för att på allvar ta tag i problemet med kommunens höga ungdomsarbetslöshet. Genom olika projekt har en rad åtgärder växt fram i ett försök att bekämpa arbetslösheten på olika sätt, en del i detta är lärlingsutbildningen. År 2000 gjordes en utredning i hur en eventuell lärlingsutbildning skulle kunna se ut. Sedan dess har man med framgång under flera år och tillsammans med olika samarbetspartners gett ungdomar möjlighet att lära sig ett yrke. Några av samarbetsparter är bland andra; lokala företagare, arbetsförmedling, regionala gymnasier eller privata utbildningsanordnare, kommuner i Västra Götaland samt Ale Utveckling AB (det kommunala utvecklingsbolaget). I samarbete med Göteborgsregionens 13 kommuner erbjuder man ett antal yrkesutbildningar. Som lärling varvar man praktik och teori, tre fjärdedelar av tiden är förlagd ute på arbetsplatsen och en fjärdedel på Lärcentrum/komvux. Teorin kan även ingå i veckorna lärlingen är på arbetsplatsen. Utbildningens längd varierar mellan tio till fyrtio veckor. Till lärlingsprojektet i Ale som pågick 2001 2005 på arbetsmarknadsenheten fick arbetslösa ungdomar själva söka till projektet, vartefter ett visst antal valdes ut att delta. Efter att ha antagits till lärlingsutbildningen börjar arbetet att skapa en yrkesidentitet hos ungdomen. Man börjar med att ta fram och stärka yrkesviljan och drivkraften hos den blivande lärlingen. Detta arbete görs genom att stärka ungdomarnas självförtroende och motivation genom inspirerande föreläsningar från exempelvis olika typer av företag och även fackrepresentanter.
Därpå startar en provpraktik som ger möjlighet att i 14 dagar känna sig för på arbetsplatsen och skapa vad Tage Lindström, projektledare på Lärcentrum/komvux, kallar för ett yrkesfokus. Efter provpraktiken, om lärlingen och arbetsgivaren är nöjda, så fortsätter man på den inslagna vägen. Det skrivs ett utbildningsavtal mellan arbetsgivare, elev och utbildningsansvarig som innehåller en beskrivning av hur utbildningen ska läggas upp. Elevens kunskap följs upp på arbetsplatsen och bedöms utifrån kursmålet. Lärlingsutbildningen är ett naturligt lärande på så vis att deltagarna först får lära sig vad yrket innebär och därefter ta del av den teori som behövs. Läraren från Lärcentrum/komvux besöker kontinuerligt arbetsplatsen för att uppdatera sig om hur det går för lärlingen samt diskutera den teori deltagaren läst. Tage menar att lärlingspraktiken är framgångsrikt eftersom lärandet sker på arbetsplatsen då kunskapen behövs, just in time. Detta kan bidra till att det blir: enklare att ta till sig information - kunskapen yrkesbaserad enklare att ställa rätt frågor skapar inlärningssituationer enklare att reflektera över frågan varför skapar reflekterat lärande Detta skiljer sig gentemot lärande i skolan vilket ofta bygger på konstruerade fall, just in case. Lärandet i skolan är av en modellbaserad karaktär, man lär sig lärobokens lösning, vilket ibland kan hämma den egna kreativiteten. För handledaren på arbetsplatsen anordnades en 5-poängsutbildning i pedagogik som genomfördes 2005 av Göteborgs universitet. Handledarna får även stöd från Tage och deltagarens lärare. Lärlingsutbildningen har uppnått goda resultat, ett till två år efter slutfört program har 82 procent arbete eller gått vidare till annan utbildning. Ulrik Sandberg som arbetar som affärsutvecklare, berättade avslutningsvis om AlePraktiken, en databas som han har varit delprojektledare för och byggt upp i NUTEK-projektet Utbildningssamverkan Skola Näringsliv i Ale. AlePraktiken är tänkt att vara en hjälp åt Ale kommuns företag och elever. Här kan företag lägga in uppgifter om sig själva och vad de har för möjlighet att erbjuda lärlingsplatser. Ungdomar som är intresserade kan gå in på sidan och läsa om de olika företagen för att se vad det finns att välja på. De tar sedan direktkontakt med företagets kontaktperson och avtalar om ett besök före sin praktik. På så sätt blir AlePraktiken ett enkelt matchningsverktyg, avslutade Ulrik. För mer information: AlePraktiken www.worthit.se/alepraktiken
Arbetsforum och ICA-skolan Det övergripande syftet med Arbetsforum är att bidra till att arbetslösa personer boende i Kortedala och Bergsjön får ett arbete. Arbetsforum vänder sig till personer som idag får sin försörjning från socialtjänsten eller är inskrivna på Arbetsförmedlingen och saknar a-kassa eller får grundersättning. Arbetsforum är ett samarbete mellan bland andra socialtjänsten i Bergsjön och Kortedala, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och primärvården. På Arbetsforum arbetar personal med att motivera, stödja, coacha och matcha de arbetssökande gentemot lediga arbeten, berättade Ramina Chaudhry som arbetar som rekryterare på Arbetsforum. Verksamheten finns till för både ungdomar och vuxna, den delen som riktar sig till ungdomarna kallas för ungdomsspåret. Joel Carlsson som arbetar som coach på Arbetsforum visade på ett antal framgångsfaktorer som man hittat i verksamheten: Eget ansvar, den arbetssökande förstår tidigt att huvudansvaret för att finna möjliga vägar till arbete, utbildning eller annan sysselsättning ligger hos honom eller henne (med stöd från personalen). Verksamheten bygger på det man av erfarenhet lärt sig fungerar och det som fungerar för den arbetssökande. Realistiska krav på den arbetssökande Tydlighet (mellan å en sidan personal på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan och coacherna på Arbetsforum) Tidigt agerande, personer som ansöker om försörjningsstöd hänvisas till Arbetsforum, under förutsättning att man kan och vill arbeta. Uthållighet, som arbetssökande måste man få misslyckas och få tid att tänka i nya banor. Följa upp den arbetssökandes egen strategi, skapa en handlingsplan med flera alternativ, göra uppföljningar av planen och ansökan. Arbetsforum är en del av ett unikt samarbetsprojekt i Göteborg där Ica, bemanningsföretaget Store Support, Familjebostäder och Göteborgslokaler har skapat vad man kallar Ica-skolan. Lars Ihre driftledare på Ica är den som har startat upp skolan och sköter samordningen. Han berättade att anledningen till att Ica-skolan föddes var att det fanns svårigheter i att rekrytera medarbetare med hög kvalitet till butikerna i de nordöstra stadsdelarna. Man bestämde sig därför för att starta en traineeskola för att utbilda ungdomar som sedan skulle kunna arbeta ute i butikerna som kompetenta medarbetare. I samarbete med Arbetsforum rekryterar man ungdomar i åldrarna 18-24 år. Några av antagningskraven är att de står utanför arbetsmarknaden och att de inte är kriminellt belastade. Dessutom ska man klara av de ganska tuffa krav sam ställs gällande arbetsvilja och förmåga att passa tider.
Till första traineeomgången var det sex stycken som antogs till skolan. Eleverna får teoretisk utbildning i sex dagar via Ica-skolan och resterande tid har de praktiserat i Ica-butiker, utbildningens sammanlagda tid är mellan fem och sex månader. Ica koncernen står för samordningen av utbildningen, Göteborgslokaler finansierar utbildningen genom att stå för föreläsningskostnaderna. Butiken där traineen arbetar hjälper till med handledarskap i butiken. De elever som inte erbjuds fast anställning i butik efter genomgången utbildning kommer av samarbetsparten Svenska Storesupport, som hyr ut personal till butiker, att erbjudas provanställning. Familjebostäder hjälper de ungdomar som fått en provanställning att i mån av lediga hyreskontrakt få en lägenhet i Bergsjön. Den 14 juni i år tog den första omgången studenter examen från denna nystartade utbildning. Av de sex ungdomarna som var med under den första omgången kommer de som inte redan fått en fast anställning troligen få någon typ av fortsatt anställning inom handeln, säger Lars. Anledningen till att ungdomarna lyckats så bra är att de fått hoppa in i skarpa lägen och blivit lite oumbärliga. Att det är ett traineeprogram och inte en vanlig praktik gör att man får en bra plattform att stå på när det gäller andra jobb inom handeln, oavsett om man ges möjlighet att fortsätta på Ica eller inte, menar han. I höst startade ytterligare en omgång traineer sin utbildning för att lära sig det som krävs för att bli en värdefull medarbetare inom någon av Göteborgs Ica-butiker. Rickard Lindberg, en av höstens traineer beskriver sin syn på Ica-skolan såhär långt: - Jättenöjd med utbildningen, verkligen en chans! Kontakt: Arbetsforum www.kortedala.goteborg.se
Man vill ju kunna försörja sig själv- Anna Angelin Efter att har presenterat sig började Anna Angelin, doktorand vid Växjö universitet sin föreläsning med att berätta att etableringsåldern i Sverige har stigit till 27 år. Etableringsåldern brukar definieras som den ålder då tre fjärdedelar av åldersgruppen har arbete eller studerar. Demografiska prognoser visar att vi står inför en betydande ökning av unga i arbetsför ålder då de som föddes under det tidiga 1990 talets babyboom snart är i den åldern att de ska ut på arbetsmarknaden. Risken förväntas bli trängseleffekter och ur dem en öka ungdomsarbetslöshet. Även om dagens ungdomsarbetslöshet inte är lika hög som de var i början av 90-talet så finns det betydande risker för ett liknande scenario inom en snar framtid, menar Anna. Vad händer egentligen med de personer från babyboomen som kanske aldrig kommer att lyckas etablera sig på arbetsmarknaden? För att få en ökad förståelse för vad dessa ungdomar kan komma att gå igenom är det viktigt att vi ser tillbaka och drar lärdomar av utanförskapets effekter för de unga som under 1990-talets kris blev långvarit utsatta för marginalisering och bidragsberoende, säger Anna. Frågan vi bör ställa oss är hur deras liv utvecklats och påverkats av en långvarig arbetslöshet under ungdomsåren? Vissa av dessa personer har fortfarande inte etablerats utan lever ett vuxenliv präglat av bidragsberoende och samhälleliga interventioner. Genom att ta del av deras levnadshistoria kan vi kanske lära oss att på ett bättre sätt hjälpa framtidens unga som riskerar att hotas av marginalisering. Det är viktigt att lära sig för att inte samma misstag ska begås, menar Anna. Anna har studerat personer födda 1973 då de är den åldersgrupp som slutade gymnasiet 1992, samma år som krisen bröt ut tillfullo. Hon upptäckte att de personer som vid 19-21 års ålder haft etableringssvårigheter, hade 6-7 gånger så hög risk att vara marginaliserade vid 27-29 års ålder, jämfört med dem som inte haft etableringssvårigheter i unga år. Det finns ett antal kännetecken som återkommer när man studerar unga med långvarig etableringspolitik: Annan etisk bakgrund, arbetarklassbakgrund, lägre utbildning Instabila familjeförhållanden, flyttat hemifrån tidigt (sällan från hemorten) Blivit föräldrar då de var unga, ofta ensamstående Att vara fattig när man är ung är i sig naturligt. Inte minst för de som studerar. Anna menar att det trots detta finns en markant skillnad, de som studerat vidare eller var etablerade på arbetsmarknaden under den tio- års period som studien gäller hade en medianperiod på två år då de levt med låg inkomst. Detta kan ställas i relation till de som Anna benämner långvarit marginaliserade vilka levt med låg inkomst, till exempel alfakassa, ekonomiskt bistånd eller aktivitetsersättning under en medianperiod av åtta år.
En fråga från publiken angående detta löd: Hur är det med könsskillnader? Anna berättade att man inte sett några större skillnader mellan könen gällande vilka som drabbas av långvarig marginalisering. I intervjuer med personer som varit arbetslösa och bidragsberoende ända sedan sina sena tonår var det vissa ämnen som var återkommande. Många känner att de inte kan leva samma liv som majoritetssamhällets medborgare berättar Anna. Hon presenterade begreppet knapphetens tyranni. Nästa alla delar av livet försvåras av att ständigt leva i en konstant ekonomisk krissituation där strategier för att överleva fram till nästa utbetalningsdag upptar en stor del av tillvaron. Skammen över att vara socialbidragstagare var något som i princip genomgående framkom i de flesta intervjuerna. Ofta drar man sig undan sociala relationer då man inte har råd med vad andra kanske ser som självklarheter. Det kan handla om att man av pengabrist avstår från en fika på staden med vänner eller att man tackar nej till middagsinbjudningar för att man vet att man inte har råd att bjuda tillbaka. Den ekonomiska knappheten känns som värst då den går ut över de egna barnen vilka måste anpassa sig till familjens dåliga ekonomi. För många av dem som drabbas av långvarig arbetslöshet och bidragsberoende blir livet sällan vad de hoppats på och förväntat sig. Enligt Anna är en del av lösningen på problemet att i ett tidigt stadium hjälpa dessa ungdomar, medan de är i marginalen, innan de blivit marginaliserade. Ju längre tid man haft etableringssvårigheter under ungdomsåren desto större är risken att detta består längre fram i vuxenlivet.
Entreprenörskap, toapapper och struntsnack- Niclas Wikström Dagen avslutades med att Niclas Wikström föreläste i egenskap av ung entreprenör och författare till boken Entreprenörskap, toapapper och struntsnack. Idag arbetar Niclas som idékonsult i sitt egna företag OMY AB. Niclas är född och uppvuxen i Piteå där han bor och säger sig vilja stanna framöver. På gymnasiet läste han och några kompisar en kurs som gick ut på att starta ett företag. Företagsidén var att starta en innebandycup i Piteå, kuppen blev av men som företagsidé blev den inte någon succé. Året därpå startade de ett nytt företag som byggde på att gänget skulle skriva en bok om hur det är att flytta hemifrån. Problemet denna gång var att ingen av dem hade erfarenhet av att flytta hemifrån, då alla fortfarande bodde med sina föräldrar. Men de flesta saker går att lösa, så kompisarna bestämde sig för att hyra en lägenhet där de var fem stycken som flyttade in. Den nyvunna friheten ledde till mycket roliga saker, enligt Niclas, som fester och en del skolk. Att skriva på boken var inte något som till en början prioriterades. När det endast återstod några veckor till deadline så skrevs boken äntligen färdigt. Resultatet blev så uppskattat att gänget efter att ha vunnit en tävling på hemmaplan gick vidare till den nationella finalen i Stockholm. Där vann de priser i flera kategorier, bland andra bästa produkt. Detta blev upprinnelsen till en massa projekt för Niclas del. Idag är han 25 år och har hunnit med en hel del. Han tilldelades Piteå kommuns entreprenörskapsstipendium två år i rad. Blev utsedd till Andres Wall-stipendiat i företagande år 2002, och har även fått ett stipendium från NUTEK. Dessutom har han bland annat varit anställd på Nolia som projektkoordinator och regionsansvarig och arbetat som inspiratör för Ung Företagsamhet. Under fyra års tid har Niclas dessutom varit delägare och projektledare på reklambyrån Helikopter. Under tiden har han även rest runt i Sverige och föreläst för elever, lärare, politiker och företagare om sina erfarenheter och vad han tror kan hjälpa en person att lyckas som ung entreprenör. Niclas tips till ungdomar är att ta ett kliv ur klokhetskön, inte bli mattelärare bara för att man är duktig i matte. Det innebär att man inte väljer utbildning eller yrke utifrån vad andra anser är klokt och passande, istället ska man se till vad man själv är intresserad av. Enligt Niclas behöver inte en bred utbildning vara det enda eller bästa alternativet efter gymnasiet. För att lyckas med de idéer man har eller för att få det arbete man önskar så kan mycket vara vunnet bara genom att vara trevlig gentemot folk och att tacka ja till de möjligheter som ges. Följer man den filosofin kommer man att ha roligt och uppleva mycket. Dessutom måste man fånga upp och ta tag i drömmar och idéer man har. Niclas uttryckte sig så här en jäkligt bra idé som aldrig genomförs suger ju. För att ungdomar ska våga ta chansen att ta ett steg ur klokhetskön och prova på nya saker eller våga satsa på det man tror på, även om det ifrågasätts av andra gäller det att man har en trygghetzon eller trygghetstrampolin. Niclas pekar på vikten av att ha en familj som stöttar och inte dömer dig när saker går fel. Avsaknaden av hårda ord när saker går snett och att man ger varandra en klapp på axel när det går bra gör att det skapas en trygghet i att våga pröva saker trots att det kan bli fel.
I detta kan föreningslivet, till exempel scoutföreningar eller kyrkan fylla en viktig funktion. Niclas berättade att det finns dem som anser att han är där han är idag på grund av tur, men på det svarar han; för att halka på rätt bananskal gäller det att äta väldigt mycket bananer. Föreläsningen avslutades med några frågor från publiken. En fråga som ställdes handlade om hur man ska hjälpa ungdomar som inte har haft en trygghetstrampolin att ta hjälp av under sin uppväxt? Niclas ansåg att det gäller att lära dessa ungdomar att sälja sig själva och det de tror på och att visa på vikten av att våga sticka ut. Dessutom är det viktigt att få dem att hitta något de brinner för, detta måste de utveckla själva, man kan inte brinna i någon annans ställe, menar han. Micha Björck GR Bilder på några av dagens föreläsare: (Tage Lindström, samordnare lärlingsprojektet i Ale)
(Rickard Lindberg, trainee; Ramina Chaudhry, rekryterare Arbetsforum; Lars Ihre, driftledare Ica-skolan) ( Niclas Wikström, idékonsult OMY AB)