Utvärdering av projektet Läskonster Utvärdering handlar om att i efterhand upptäcka, kartlägga och bedöma offentliga åtgärders resultat i syfte att åstadkomma ökad självreflektion, fördjupad förståelse och bättre grundade beslut. Evert Vedung, professor i statsvetenskap, Uppsala universitet Bakgrund Läskonster startade hösten 2007 och avslutas i sin ursprungliga fas hösten 2009. Det är ett projekt som utforskar och prövar nya former för bibliotekens lässtimulans till barn och unga. Läns- och regionbiblioteken i Mellansverige driver projektet tillsammans. Cirka 75 deltagare från bibliotek i Dalarna, Gävleborg, Uppsala, Värmland, Västmanland, Stockholm, Östergötland, Gotland och Örebro län har deltagit. Målgruppen har i första hand varit bibliotekspersonal som arbetar med barn och unga i Mellansverige, främst bibliotekarier och biblioteksassistenter. Syftet med Läskonster är att lägga grunden för, tydliggöra och marknadsföra folkbibliotekens lässtimulerande roll lokalt, men också i ett större samhällsperspektiv. Biblioteken vill möta 2000-talets barn och unga med stark och kompetent bibliotekspersonal som i samarbete med exempelvis kulturarbetare, pedagoger, föräldrar och barn skapar upplevelser kring litteraturen och berättelsen som konstform. Projektet har gått ut på att skapa nya former av upplevelser med utgångspunkt från boken och berättelsen. Därför har ett starkt fokus legat på att bjuda in till samarbete mellan flera yrkesgrupper, däribland bildkonstnärer, pedagoger inom film, dans, konst och musik samt andra kulturarbetare, för att på så vis skapa nya möten utifrån boken och berättelsen. Deltagarna har under de två åren sammantaget genomfört en lång rad aktiviteter på sina respektive hemorter, däribland berättarprojekt, bok-events, filmade boktips, läs- och skrivprojekt, dramatiserade bokprat samt startat bloggar och bokklubbar. Biblioteken har vänt sig till barn och unga i olika åldrar, alltifrån förskoleåldern upp till de senare tonåren. Det som skiljer Läskonster från andra läsfrämjande projekt är främst att projektet vänder sig till all bibliotekspersonal, inte enbart till bibliotekarierna. Ett stort antal bibliotek med små resurser är med, och det är fler projektdeltagare (cirka 75) än vad som vanligtvis ingår i ett projekt. Dessutom deltar nio län, vilket är fler än vad det brukar vara. Sex deltagare har hoppat av under projekttiden. Orsaken till det är att fyra av dem fått nya tjänster, de övriga två har varit frilansare och valt att avstå från deltagande. En vision har varit att skapa olika former av litteraturhus där olika konstformer används för att levandegöra och skapa nya ingångar till böckerna. Dessa litteraturhus kan vara fysiska, virtuella, mobila eller nätverksbaserade beroende på lokala och regionala förutsättningar. En förebild är exempelvis LesArt, ett centrum för barn- och ungdomslitteratur i Berlin där flera yrkesgrupper, däribland bibliotekarier, pedagoger, bildkonstnärer, poeter och journalister arbetar tillsammans för att sätta boken och berättandet i centrum. 1
Deltagarna har under de två åren bland annat deltagit i tio seminarier med internat där föreläsningar och workshops har hållits kring läsfrämjande i vid mening. Som exempel kan nämnas föreläsningar om barnlitteratur som konst och förtryck, barnlitteratur ur ett genusperspektiv, hur barns digitala rum ser ut, hur man kan förnya boksamtal, vad ett bokevent kan innebära, bok på film, storytelling, hur man kan arbeta med marknadsföring och att nå barn med läshinder. Deltagarna har även gjort studieresor i Norden och delar av övriga Europa, och upprättat en blogg för idéutbyte och diskussion. Det har också förväntats av dem att de på hemmaplan under projekttiden ska ha prövat nya former för lässtimulerande arbete. Målen med projektet är: 1. att projektdeltagarna hösten 2009 har prövat nya former för lässtimulerande arbete för och med barn och unga 2. att det hösten 2009 finns en eller flera verksamheter som fungerar som litteraturhus i någon form eller centrum för Läskonster 3. att det hösten 2009 föreligger ekonomiska förutsättningar för ett par långsiktigt verksamma arenor, som samlar olika kompetenser för experimenterande kring lässtimulans för barn och unga 4. att projektdeltagarna hösten 2009 har lyft fram sin mediekompetens, fått nya kontaktytor och tydliggjort sin läsfrämjande roll i ett samhällsperspektiv. Utvärderingens syfte Syftet med utvärderingen är att ta reda på om målen med projektet Läskonster har uppnåtts. Syftet är alltså inte att mäta effekter av Läskonstprojektet, det vill säga om projektet påverkat barns och ungas läsning. Sådana effekter är det för tidigt att kunna säga något om. För att syftet med utvärderingen ska uppnås finns tre grundfrågor att besvara. 1. Har de fyra projektmålen uppnåtts? 2. Har deltagarna förändrat sin syn på det lässtimulerande arbetet? 3. Har deltagarna förändrat sitt arbetssätt vad gäller det lässtimulerande arbetet? Utvärderingen ska visa vilka resultat som uppnåtts kopplade till projektets mål, den ska användas för redovisningen till Kulturrådet, bidra till projektledningens och deltagarnas kunskapsutveckling och ligga till grund för reflektion. Till viss del har utvärderingen också fungerat som ett styrinstrument, eftersom den pågått under projektets gång där deltagarna vid två tillfällen fyllt i enkäter med utvärderingsfrågor och några också blivit intervjuade. Evert Vedung, som citeras först i denna utvärdering, har skrivit flera böcker om utvärderingar. Jag lyfter ytterligare några citat av honom: Utvärderarna bör inte bara ställa frågan om insatserna bidragit till resultaten utan även varför. Beslutsfattaren måste veta vad misslyckandet beror på för att kunna göra något åt saken. En reflektion från mig som utvärderare är därmed att även om resultatet blir lyckat så är det viktigt att veta vad det är som gjort det lyckat. Liksom att ta reda på vad som gjort att det inte lyckats, om så är fallet. 2
Metod För att besvara de tre frågorna ovan har både enkäter och intervjuer använts. Två enkäter har gått ut till samtliga projektdeltagare (78 respektive 72 stycken), dels våren 2008, dels våren 2009. Frågorna i dessa har varit likartade för att på så vis få möjlighet att följa en utveckling före och efter projektet. Utöver de två enkäterna har även 18 projektdeltagare slumpvis valts ut (i snitt två från varje län) och intervjuats i telefon i cirka en timme långa intervjuer. Ambitionen har varit att täcka upp både små, mellanstora och stora bibliotek och kommuner. Dessutom har tre bibliotekschefer intervjuats, från en liten, en mellanstor respektive en stor kommun. Därefter har länskonsulenterna fått frågor utskickade och besvarats av en av länskonsulenterna i projektledningen. Som utvärderare har jag också deltagit vid ett internat för att få en bild av hur gruppen sett ut och vad deltagarna upplever vid dessa seminarier. Enkätsvaren har sammanställts med hjälp av webbverktyget Webropool. Ett problem med denna sammanställning är att verktyget felaktigt räknat med svarstillägget Kommentar som ett självständigt alternativ. Det svarstillägget förekommer vi några av frågorna. Detta innebär att kommentarerna räknats in som en procentsats i svarsfrekvensen. Konsekvensen blir att en del procentsatser i vissa fall inte blir helt korrekta. Däremot är trenderna i svaren mycket tydliga, vilket innebär att man tydligt kan skönja tendenser åt olika håll i enkätsvaren och därmed dra slutsatser av dem. Därför har felaktigheterna i procentsatserna vid vissa frågor ingen stor betydelse för resultaten. Att följa upp enkätsvaren med intervjuer med 18 deltagare är också ett sätt att undersöka om svaren i enkäterna är välgrundade. Frågorna penetreras mer vid en intervju, man har tid att tänka, samtala och reflektera. Svaren blir inte lika stumma, inte lika svart-vita. På så vis ges en fördjupad bild av vad enkätsvaren visar eller inte visar vilket gör det sammanfattande resultatet mer trovärdigt. 3
Resultat I det här kapitlet redovisar jag först enkätsvaren. Därefter redogör jag för svaren från de 18 projektdeltagarna och jämför enkätsvaren med intervjuerna. Jag redovisar sedan de tre bibliotekschefernas svar, liksom länskonsulenternas och ger sedan svar på om målen har uppnåtts. Enkätsvaren Enkäter till samtliga deltagare gick ut våren 2008 (78 stycken deltagare, varav 68 besvarade enkäten) och våren 2009 (72 stycken, varav 64 besvarade enkäten). Svarsfrekvensen var alltså hög, 87 respektive 88 procent. Enkätsammanställningen redovisas i bilaga längst bak i utvärderingen. Syftet med frågorna var att få fram en bild av hur synen på och arbetssättet vad gäller det lässtimulerande arbetet såg ut hos deltagarna innan Läskonster startade och hur projektet sedan påverkat inställningen. Några frågor berör också de deltagande bibliotekens syn på och prioritering av det läsfrämjande arbetet. Enkätfrågorna tar även upp bl a vilken inverkan projektet haft på deltagarnas kunskaper om böcker och andra medier, om kontakterna med andra kulturaktörer i syfte att arbeta lässtimulerande har ökat, om andra samhällsaktörer och allmänhet fått ökade kunskaper om bibliotekens läsfrämjande roll, om någon kunskapsöverföring skett mellan projektdeltagarna och om de anser att målen har uppnåtts. 1. I enkäten från 2008 visar svaren att ca 34 procent anser att det lässtimulerande arbetet var viktigt och prioriterat i verksamheten redan innan Läskonster startade. Men den siffran har ökat till ca 48 procent när samma fråga ställs ett år senare, i samband med att projektet i sin ursprungliga form går mot sitt slut. Bildtext: Diagrammet visar att 34 procent år 2008 ansåg att det lässtimulerande arbetet var viktigt och prioriterat i verksamheten. 2009 har siffran ökat till 48 procent. Färre tycker också att de inte får mycket stöd för det lässtimulerande arbetet från sin arbetsplats. Ca 6 procent ansåg detta 2008, jämfört med 1,6 procent 2009. Enkätsvaren visar därmed en trend mot att lässtimulans prioriteras mer i verksamheten efter att Läskonster startat. 4
2. En fråga tar upp hur deltagarna vill beskriva sitt lässtimulerande arbete innan Läskonster startade, respektive hur det ser ut 2009 när projektet går mot sitt slut. I enkäten 2008, som beskriver hur arbetet såg ut innan projektstarten, anger ca 27 procent att de kontinuerligt förnyade formerna för det lässtimulerande arbetet. 2009 har denna siffra ökat till ca 63 procent. Bildtext: Diagrammet visar att 27 procent år 2008 angav att de kontinuerligt förnyade formerna för det lässtimulerande arbetet. 2009 har denna siffra ökat till 63 procent. Färre anger också att de arbetar mycket lite med lässtimulans. Ca 16 procent (2008) respektive ca 6 procent (2009). Svaren visar att formerna för det lässtimulerande arbetet har förnyats och att antalet som jobbar väldigt lite med lässtimulans har minskat. Av de svar som ges i kommentarer i enkäterna framgår att fler är i startgroparna för att testa nya former av lässtimulans. Det innebär att siffran 63 procent sannolikt är högre idag. 3. När det gäller deltagarnas kunskaper om böcker och andra medier så anger 2008 ca 66 procent att de har goda eller ganska goda kunskaper. 2009 har denna siffra ökat till ca 79 procent. Bildtext: Diagrammet visar att 66 procent år 2008 ansåg att de hade goda eller ganska goda kunskaper om böcker och andra medier. 2009 har siffran ökat till 79 procent. 5
Färre anger att de har goda kunskaper enbart om böcker, men inte om andra medier ca 19 procent (2008) till ca 11 procent (2009). Svaren visar att kunskapen kring böcker och andra medier har ökat. 4. En tyngdpunkt i Läskonster handlar om att utveckla samarbetet med andra kulturaktörer. En fråga tar därför upp hur många som har tagit sådana kontakter. 2009 är det ca 77 procent av deltagarna som gjort det. Kulturaktörerna kan exempelvis vara konstpedagoger, konstnärer, författare, trubadurer, kulturskolan, dansare och dramapedagoger. Men det kan också röra sig om andra yrkesgrupper som t ex präst, polis, brandman eller bonde. Men 23 procent har inte tagit kontakt med någon kulturaktör i syfte att samarbeta, dvs ca en fjärdedel av deltagarna. Kommentarer från dem som inte tagit några kontakter visar bl a på brist på tid och att det i vissa fall är en kostnadsfråga att anlita andra. Bildtext: Diagrammet visar att 77 procent år 2009 har tagit kontakter med andra kulturaktörer. 23 procent har inte gjort det. Svaren visar också att andelen som anser sig ha många kontakter med andra kulturaktörer har ökat, från 1,5 procent (2008) till ca 10 procent (2009). De som anger att de har få kontakter med andra kulturaktörer har minskat från ca 54 procent (2008) till ca 35 procent (2009). Svaren visar således att en majoritet (77 procent) har tagit kontakter med nya kulturaktörer eller andra yrkesgrupper under projektets gång. De visar även att fler anser sig ha många kontakter med kulturaktörer och att de som anser sig ha få kontakter har minskat. Omvänt kan man säga att ca en fjärdedel (23 procent) trots projektet inte har utvecklat något samarbete med andra kulturaktörer och att ca en tredjedel (35 procent) anser att de trots projektet endast har ett fåtal kontakter med andra kulturaktörer. 5. Ett av målen i Läskonster är att projektdeltagarna ska ha lyft fram sin mediekompetens, fått nya kontaktytor och tydliggjort sin läsfrämjande roll i ett samhällsperspektiv. Därför ställs några frågor i enkäterna om ifall andra samhällsaktörer (som exempelvis politiker, tjänstemän från andra förvaltningar, medier och skola), liksom allmänheten, känner till bibliotekens läsfrämjande arbete. 6
2008 var det ca 11 procent av projektdeltagarna som ansåg att många samhällsaktörer kände till arbetet. 2009 var motsvarande siffra ca 16 procent. Svarsalternativet få eller inga känner till det läsfrämjande arbetet har minskat från ca 45 procent till ca 14 procent. Samtidigt är siffrorna höga om man slår ihop svarsalternativen få, inga eller några känner till arbetet med lässtimulans. Där ligger siffrorna för båda åren på ca 84 procent. Bildtext: Diagrammet visar att 84 procent både år 2008 och 2009 ansåg att få, inga eller några samhällsaktörer känner till arbetet med lässtimulans. Av svaren kan man därmed utläsa att antalet samhällsaktörer som fått kunskap om bibliotekens läsfrämjande arbete har ökat något. Men siffrorna visar tydligt att det enbart är ett fåtal som känner till arbetet. Så många som 84 procent anger att få, inga eller några har kännedom om det läsfrämjande arbete som pågår. 6. När det gäller allmänhetens kunskaper om bibliotekens läsfrämjande arbete så anger 59 procent av deltagarna 2008 att ganska många känner till det. Motsvarande siffra för 2009 är ca 63 procent. Omvänt anser ca 38 procent av deltagarna 2008 att få eller inga känner till det. Motsvarande siffra för 2009 är ca 32 procent. Något fler anger 2009 att många utomstående känner till det läsfrämjande arbetet. Men en tredjedel anger att få eller inga känner till det. 7. En central fråga i projektet är att påverka deltagarnas syn på, och arbetssätt, vad gäller det läsfrämjande arbetet. Därför ställdes några frågor kring detta. Vad gäller projektdeltagarnas syn på det lässtimulerande arbetet så anger 81 procent 2009 att den har förändrats. Men 19 procent anser att den inte har förändrats. Bildtext: Diagrammet visar att 81 procent år 2009 tycker att deras syn på det lässtimulerande arbetet har förändrats. 19 procent tycker inte det. 7
Fyra femtedelar tycker alltså att deras syn på det läsfrämjande arbetet har förändrats, medan en femtedel inte tycker det. Kommentarer från dem som anser att deras syn förändrats är t ex att begreppet har blivit vidare, jag har fått in ett annat tänk, framför allt i mitt eget möte med barnen, jag har fått flera nya idéer om hur man kan göra det lässtimulerande arbetet roligare och framför allt mer meningsfullt, genom att tänka nytt kring gamla invanda koncept som boklek och bokprat. Att ta in andra kulturaktörer i verksamheten. Mer kunskap om metoder. Ser mångfalden av möjligheter och metoder som står till buds. Kommentarer från dem som inte anser att deras syn förändrats är t ex att Ny inspiration och nya idéer tillkommer, men förändrar egentligen inte de grundläggande tankarna. Jag hade redan en ganska utvecklad syn kring det lässtimulerande arbetet. Jag hade inte stor uppfattning om lässtimulerande arbete då jag var nyutexaminerad Jag har under de senaste åren försökt att utveckla det lässtimulerande arbetet och genom Läskonster fått bekräftelse för att jag dragit åt rätt håll så i dagsläget kan jag inte se att det har förändrats däremot ser jag fler möjligheter. Min syn på lässtimulerande arbete är väl relativt oförändrad, antagligen beroende på att den alltid legat i linje med tankarna inom Läskonster... 8. På frågan om deltagarna har förändrat sitt arbetssätt vad gäller det lässtimulerande arbetet pga projektet, så anger 66 procent 2008 att så är fallet. Motsvarande siffra 2009 är 84 procent. Motsatt svarar 34 procent 2008 att de inte har förändrat sitt arbetssätt, men den siffran har 2009 sjunkit till 16 procent. Bildtext: Diagrammet visar att 66 procent år 2008 hade förändrat sitt arbetssätt vad gäller det lässtimulerande arbetet. Motsvarande siffra år 2009 är 84 procent. En stor majoritet anser alltså att de förändrat sitt arbetssätt i och med projektet. Fler hade 2009 förändrat sitt sätt att jobba jämfört med året innan. Men 16 procent, d v s närmare en femtedel har inte förändrat sitt arbetssätt. Kommentarer från dem som anser att deras arbetssätt förändrats är t ex att Jag är mer benägen att dra igång saker nu än tidigare. har tex mer koll på barn och ungas egen kulturvärld och använder mig av den kunskapen i jobbet. Jag försöker att alltid tänka på att mötet med biblioteket och böckerna ska vara lustfyllt, t ex vid visningar. Jag har lärt 8
mig att ta steget ut, dvs samarbete över yrkesgränser. Jag tänker på ett annat sätt. Har fler verktyg att arbeta med. Reflekterar mer över hur jag gör och hur det påverkar i mötet med barn och unga. Vågat ta ut svängarna mer med tex dramalek mm. Kommentarer från dem som inte anser att deras arbetssätt förändrats genom projektet är t ex att Vi prövar ständigt nya arbetssätt och kommer att fortsätta med det, med eller utan projekt. Tid, det är den största boven. Måste hinna det vanliga, som också har förändrats. Omorganisation, tankesättet finns kvar personalsituationen, tidsbrist och fast i gamla rutiner Hinner inte ta itu med planering. De främsta skälen till att arbetssättet inte förändrats är tidsbrist, personalsituation eller att man redan tänker i de banor som Läskonster anger. 9. Vad gäller målen med Läskonster anser 100 procent (2009) att de känner till målen. 76 procent anser att målen uppnåtts. 24 procent anser att de inte uppnåtts. Bildtext: Diagrammet visar att 76 procent anser att målen uppnåtts. 24 procent tycker inte det. Det är framför allt resultaten vad gäller målen med att bygga upp någon form av litteraturhus och att ha långsiktigt ekonomiska förutsättningar för några verksamma arenor som deltagarna är tveksamma till, eller inte kan svara på. En del svarar att de är osäkra på vad som menas med litteraturhus. När jag hör begreppet litterärt centrum tänker jag är det inte detta biblioteken ska vara? Tycker egentligen att vi redan har ett litteraturhus, nämligen biblioteket, men man måste lyfta det litterära på ett helt annat sätt, inte bara ägna sig åt sådant som skolan borde sköta. Andra ställer sig positiva till litteraturhustanken och har många tankar på hur de skulle kunna utformas, men har inte så mycket konkret att säga om hur långt dessa planer kommit. De som svarat ja på frågan om målen har uppnåtts anger bl a följande kommentarer: Jag tycker verkligen att målet med att utforma nya lässtimulerande sätt med andra kulturformer har uppnåtts vi har provat olika former för lässtimulans, marknadsföring, arbetat med rummet och medierna Jag har prövat nya former för lässtimulerande arbete, och fått nya kontaktytor Läsfrämjandet har lyfts till en högre nivå och aktualiserats även för ledningen Vi jobbar mer med det lässtimulerande arbetet och försöker hitta nya metoder till samverkan utanför den givna gruppen... 9
De som svarat nej på frågan om målen har uppnåtts anger bl a följande skäl: Mitt bibliotek har i och för sig prövat nya former för lässtimulans, men inte alls i den utsträckning som jag hoppats på. Vi har ännu inte något litteraturhus. Sedan känns det ibland som att vi famlar/flummar. Utvecklingen mot nya former är bara påbörjad, vi vet inte om vi kan fortsätta pga ekonomisk kris, besparingar etc. 10. I enkäten från 2009 finns en fråga om deltagarna för sin personliga del anser att det skett någon kunskapsöverföring mellan projektdeltagarna vad gäller det lässtimulerande arbetet. En stor majoritet anser att så är fallet. Ca 90 procent svarar ja på frågan, ca 2 procent svarar nej och 8 procent svarar vet ej. Bildtext: Diagrammet visar att 90 procent anser att det skett en kunskapsöverföring mellan projektdeltagarna. 2 procent anser att det inte gjort det och 8 procent vet inte. Kommentarer angående kunskapsöverföringen kollegor emellan: Det har varit en av de stora vinsterna med projektet. Har fått många bra tips och massor av inspiration! Bara att få höra hur andra tänker om lässtimulering, ta del av deras arbetssätt och erfarenheter och idéer har varit enormt inspirerande. Just diskussionerna mellan deltagare från olika bibliotek har varit otroligt givande och stöttande. Många goda idéer har spritts. Speciellt på de lite längre träffarna (internaten) har det funnits tid och möjlighet att utväxla erfarenheter. Våra gruppdiskussioner har gett mest i den vägen, genom att få ta del av andras genomförda projekt. Ibland är det de enkla tipsen som gett mest. 11. Enkätsvaren visar även att biblioteken resursmässigt satsat på projektet genom att deltagarna främst har avsatt arbetstid, haft stöd från ledning och arbetskamrater samt fått möjlighet att åka på Läskonstträffarna. Få anger att det avsatts mer pengar för medier och program. Sammanfattning av enkätsvaren Svaren visar en trend mot att lässtimulans prioriteras mer i verksamheten efter det att Läskonster startat. De visar även att formerna för det lässtimulerande arbetet har förnyats. Deltagarna har ökat sin kunskap om böcker och andra medier. En majoritet av dem har tagit kontakter med andra kulturaktörer (dramapedagoger, kulturskola, författare, konstnärer etc) under projektets gång. Antalet samhällsaktörer (politiker, tjänstemän, medier etc) som fått kunskap om bibliotekens läsfrämjande arbete har ökat något. Även allmänheten har en något större kännedom om arbetet, men det är ganska marginellt. En stor majoritet av deltagarna tycker att deras syn på det läsfrämjande arbetet har förändrats, liksom deras arbetssätt. Tre 10
fjärdedelar av dem tycker att målen med Läskonster har uppnåtts och 90 procent anser att det skett en mycket positiv kunskapsöverföring mellan deltagarna. Men man kan också se på siffrorna från ett motsatt håll. 2009 är det fortfarande 23 procent, dvs en fjärdedel av projektdeltagarna, som inte har utvecklat något samarbete med någon kulturaktör, trots att detta är en central punkt i Läskonster. 35 procent, i sin tur, anger att de trots projektet endast har ett fåtal kontakter med andra kulturaktörer. Svaren visar också att så många som 84 procent av deltagarna anger att få, inga eller några samhällsaktörer har kännedom om det läsfrämjande arbetet som bedrivs vid biblioteken. En femtedel tycker inte att deras syn på läsfrämjande arbete har förändrats, ungefär lika många anser inte heller att deras arbetssätt förändrats. En fjärdedel tycker inte att målen med Läskonster har uppnåtts. Sammanställning av intervjuer med 18 projektdeltagare Hur överensstämmer då dessa enkätsvar med intervjusvaren från de 18 deltagarna? De har i längre intervjuat fördjupat sina svar. På så sätt ges också en bild av trovärdigheten i enkätsvaren. Nedan följer en sammanställning av dessa intervjuer. 1. 14 av de intervjuade svarar ja på frågan om de har prövat nya former för lässtimulerande arbete. De fyra som svarar nej anger skäl till detta. Två av dem hade innan projektet startade överhuvudtaget inte arbetat med lässtimulans. En tycker inte hon haft tid att pröva nya former pga en omorganisation och den fjärde personen tycker hon redan tidigare jobbat i linje med Läskonsters målsättning, men anser ändå hon blivit stimulerad att på sikt pröva nya arbetsmetoder. Enkäterna visar att en stor majoritet av deltagarna tycker att både deras syn på och deras arbetssätt vad gäller lässtimulerande arbete förändrats. Det resultatet överensstämmer med intervjuerna. En klar majoritet av deltagarna bekräftar att deras syn har förändrats, liksom deras arbetssätt. Här några röster: Synen har breddats och fördjupats, främst för att vi varit så många deltagare. Projektet har fått mig att göra saker jag annars inte tänkt på. Det har fått mig att tänka fritt och att det är okey. Jag har fått en puff att prova andra typer av arbetssätt. Jag jobbar mycket mer med interaktivitet, att få eleverna mer delaktiga, att de också får göra något. Vi har startat en bokklubb riktad mot elvaåringar. Där testar vi idéer som vi också kan använda i andra sammanhang. En del projekt blir mer bestående. Till exempel en inspirationskväll för småbarnsföräldrar att läsa för sina barn. Det blev väldigt lyckat. Läskonster har fått igång mig. Jag vill göra saker utöver det vanliga, vill inte stagnera. När jag hade sexårsgrupper här klädde jag ut mig till Rödluvan, bjöd på saft och kakor som skulle vara till mormor Jag gör nåt så att det händer nåt. Jag har framför allt tagit fler kontakter med skolor och förskolor. 11
Jag har involverat barnen mer, har till exempel haft ett deckartema. Barnen fick prova på själva, vara detektiver och leta efter böcker. Jag har haft berättarworkshops och inspirationsteater. Läskonster har lärt mig vara mer aktör, inte bara arrangör. Det vill jag gärna utveckla. Men det finns också reservationer i svaren: Jag har ändrat synvinkel och blivit mer avancerad, men inte gjort några konkreta insatser. Ännu så länge är det mest på idéstadiet. Man kommer väldigt peppad från kurserna, sen går man in i den grå vardagen och så händer inte så mycket. Vi är en stor och ganska trög organisation. Jag tänker i nya banor och under projektet provade vi lite nya sätt. Otroligt kul var det. Men sen har det inte funnits tid att jobba mer. Vi har omorganisation och ombyggnad. Man blir stöttad i ett sånt här nätverk, får pröva på, blir mer orädd. Men konkret nej, jag har inte ändrat arbetssätt. Jag har jobbat på liknande sätt tidigare. 2. På frågan Tycker du att du har tillräcklig kunskap om böcker och andra medier vad gäller att bedriva ett lässtimulerande arbete? svarar en majoritet av de 18 intervjuade ja. Även här överensstämmer svaren med dem i enkäten. Men framför allt anser de 18 att de har tillräcklig kunskap om böcker. De intervjuade får även frågan vad de menar med andra medier. Svaren blir i första hand bl a film, Daisy, ljudböcker, lättläst och cd-böcker. Projektet har varit till hjälp att höja kunskapen och medvetenheten kring dessa medier. En del nämner även dator- och tevespel men betonar då att deras kunskap på det området är bristfällig. Däremot nämns i regel inte de sociala medierna på internet alls (t ex bilddagboken, msn, andra ungdomschatsidor, bloggar, wikis). När jag frågar om dessa medier blir svaret att kunskapen även här är bristfällig. Vetskapen om vilka medier som finns och att det inte är så svårt att använda dem har ökat. Vi har inte data- och tevespel på biblioteket. Och hela internet, det är en brist, där har jag inte tillräcklig kunskap, där händer så mycket hela tiden. Jag behärskar de medier vi har. Böcker och vissa andra medier nja. Vi har inga spel hos oss, jag skulle vilja vi hade det. Det är ju också ett förmedlande av historier. Men mitt medvetande om barns och ungas medieanvändande har ökat, även om jag inte känner till innehållet i allt. Talböcker har jag lärt mig mer om, liksom Daisyskivor. Vid bokpraten har jag nu med ljudböcker och ibland filmer. Annars har jag inte lärt mig så mycket om medier i projektet. Tevespel till exempel visste jag inte så mycket om, men nu har jag blivit en spelare själv, på egen hand. (Dvs utanför projektet, utvärderarens påpekande) Det blir nåt annat när man vet vad man talar om. Men sammantaget visar svaren att en majoritet (12 av de 18 intervjuade) tycker att deras mediekompetens fördjupats och blivit tydligare i och med projektet. De resterande sex tycker däremot inte det. Förut låg ett lock på, man visste inte vad som fanns. Nu vet man det, både genom föreläsare och projektdeltagare. Kunskapen om andra medier har ökat. Medvetandet har ökat, men kanske inte kompetensen. 12
Jag har framför allt lärt mig mycket om talböcker. Vi hade behövt få mer av datorspel, live-rollspel, sociala medier. Det är genant när man möter unga människor och inte vet vad dom pratar om. Vi befinner oss i olika världar. Jag har fått upp ögonen för mediernas möjligheter. Vi har haft ett antal tillfällen när vi pratat om omvärlden, man får en spark i baken att hålla koll på andra medier, som till exempel spel och film. 3. På frågan Vilka är målen med Läskonster? ger de flesta intervjuade tydliga svar, men svaren omfattar i regel inte samtliga fyra mål. Många nämner vikten av att ha prövat nya former för lässtimulerande arbete, framför allt att utveckla nya kultursamarbeten, dvs mål 1. Målen med litteraturhus och ekonomiskt långsiktiga lösningar för dem, (mål 2 och 3) tycker de ligger på en högre nivå som inte direkt berör dem, även om flera är tilltalade av tankarna kring litteraturhus. Ett fåtal nämner målet med att lyfta fram och tydliggöra bibliotekens roll, dvs att marknadsföra dem (mål 4). Det är framför allt det första målet att ha prövat nya former för lässtimulerande arbete för och med barn och unga som de intervjuade tycker är uppnått. Litteraturhusen och finansieringen av dem (mål 2 och 3) lämnar de över till länskonsulenterna. Mål 4 som handlar om att ha lyft fram sin mediekompetens, fått nya kontaktytor och tydliggjort sin läsfrämjande roll i ett samhällsperspektiv är det mål som i sin helhet nämns minst. 4. Några frågor i intervjuerna tar specifikt upp detta mål 4. De intervjuade får frågan om de tycker att deras mediekompetens lyfts fram, och om de tydliggjort sin läsfrämjande roll i ett samhällsperspektiv. Majoriteten svarar nej. (13 nej och fem ja). Samma tendens kan man utläsa av enkätsvaren som visar att det är ett fåtal samhällsaktörer som har kunskap om bibliotekens läsfrämjande roll. Däremot tycker majoriteten att de fått nya kontaktytor utanför biblioteket vad gäller lässtimulans (13 ja och fem nej). Detta svar överensstämmer väl med svaren i enkäterna där procentuellt sett ungefär lika många svarar ja på att kontaktytorna utökats. I intervjuerna ställs följdfrågan om de tror att kontakterna kommer att upprätthållas även när projektet är slut. Det mycket tydliga svaret på den frågan är ett ja. Deltagarna betonar att i och med att kontakten är grundlagd så finns det alla skäl att tro att den kommer att hålla i sig. De tror också att de nya kontaktytorna fått upp ögonen för biblioteket som en samarbetspart. Sammantaget kan sägas att deltagarna anser att delar av mål 4 är uppnått, dvs den del som handlar om att ha fått nya kontaktytor. Däremot är inte målet uppfyllt vad gäller att ha lyft fram sin mediekompetens eller tydliggjort sin läsfrämjande roll i ett samhällsperspektiv. 5. En stor majoritet av de intervjuade (15 av 18) tycker att det har satsats tillräckligt resursmässigt på att de har varit med i Läskonster. 6. Likaså anser en stor majoritet (16 av 18) att projektet varit mycket lyckat. Det har varit väldigt bra, både tankemässigt och på ett praktiskt plan. Stimulerande, bra föreläsare, bra innehåll. Vi har blivit bättre på det vi gör. Jag har fått nya perspektiv, inspiration och nya kontakter med kollegor. Äntligen har jag fått en grundkurs i de här frågorna. Nya idéer, gett verktyg, haft praktiska workshops. Men framför allt fått nätverk. 13
Blandade och bra program, studiebesök, workshops och föreläsningar. En stor fördel att träffa kollegor från olika delar av landet. Det har varit så mycket fokus på IT under många år. Det är bra att berättandet och böckerna nu kommit i fokus. Det är bra att Läskonster pågått under så lång tid. Man hinner tänka mellan varven. Projektet har gett oss som barnbibliotekarier en pondus och en känsla av gemenskap. Men det finns också kritik. Det finns ett glapp mellan alla dessa bra seminarier och att sen omsätta saker i praktiken. Kanske skulle man haft lokala mål. Vi i vårt län skulle ha kunnat göra mer ihop. Men det ligger ju på oss Risken är att några blir glada över att få åka iväg och sen händer inte så mycket. Jag tror det är otroligt lätt att det blir så. Ibland har det varit luddigt vad som förväntas av oss projektdeltagare. Det hade behövts tydligare krav för att få ändan ur vagnen. En majoritet tror också att lässtimulansarbetet fortsätter i sina nya former även efter det att Läskonster är avslutat. Men många påpekar att Läskonster är ett av flera projekt som påverkar verksamheten. I vissa fall kan de dock se att det är just Läskonster som påverkat arbetet i en positiv riktning. Man behöver bli stärkt, känna att man är viktig, bli bekräftad i sin yrkesroll. Ju mer man tas på allvar desto säkrare går man ut på sin arbetsplats. Vi behöver få fler argument och vinklingar på varför vårt arbete är viktigt. Det har vi fått genom Läskonster. I och med att jag hittat arbetssättet så känner jag mig hemma i det. Jag har fått idéer och tankar som jag verkligen vill genomföra, man får ta in lite extra varje år. Projektet har verkligen stärkt min roll som barnbibliotekarie, och därmed självkänslan. Motivation det har projektet skapat! Drivet är det allra viktigaste. Man kan göra ett bra arbete med mindre pengar men med bättre kunskap. Men med mycket pengar och inget driv kommer man ingenstans. När projektet är slut kan man ändå ha kontakt över länsgränserna. Man har ett ansikte på personerna. Det är viktigt att vi hjälper varandra. Det är inte pengarna som styr, utan den egna fantasin och kompetensen. Det gäller att hålla igång nätverket när projektet är över. Frågor som infinner sig med anledning av deltagarnas svar är följande: 1. Vilka är framgångsfaktorerna i projektet? 2. Hur ska man bibehålla långsiktigheten? Exempelvis att formerna för arbetet kontinuerligt förnyas, att kontakter med andra kulturaktörer finns kvar eller utvecklas, att fler samhällsaktörer, liksom en bredare allmänhet, får kunskap om det läsfrämjande arbetet, och att entusiasmen hos projektdeltagarna består? 3. Är deltagarnas kunskap om andra medier tillräcklig? 4. Tre fjärdedelar har startat samarbete med en eller flera kulturaktörer. En fjärdedel har inte gjort det. Är det ett tillräckligt bra resultat? 5. Trots satsningar på marknadsföring i projektet är det så många som 84 procent som tycker att få, inga eller några samhällsaktörer har kännedom om det läsfrämjande arbetet? Inte heller är det särskilt känt bland allmänheten. Vad säger det resultatet? 14
6. Ca 80 procent anger att de har förändrat sin syn och sitt arbetssätt vad gäller lässtimulans. Knappt 20 procent har inte gjort det. Vad säger det resultatet? 7. Vilka delar i projektet hade kunnat göras bättre? I analyskapitlet ska jag återkomma till dessa frågor. Men först en kort redovisning av chefernas och länskonsulenternas svar. Chefernas svar Tre chefer (från en liten, en mellanstor och en stor kommun) intervjuades. Samsynen är stor. De tre cheferna visar en stark tilltro till medarbetarna som deltagit i Läskonster. Det är medarbetarnas ansvar att se till att verksamheten får del av det de lärt sig, men en förutsättning är att cheferna skapar de förutsättningar som krävs, tex att medarbetarna får de resurser och det stöd som krävs för det. Resurserna handlar främst om tid. I regel inte om extrapengar. Så här säger en av cheferna: Vi har bara vår reguljära budget att tillgå. Men bara det faktum att deltagarna i projektet kan arbeta med frågorna gör att man avsätter resurser. Fördelen med att inte ha några extrapengar är att alltihop i så fall skulle kunna dö ut när projektet är slut. Nu kan istället alla goda kreativa idéer föras in i den reguljära verksamheten. Stödet, i sin tur, handlar om att såväl chef som arbetskamrater visar intresse, att chefen prioriterar projektet och att deltagarna får vara med i alla arrangemang som rör projektet. Om det inte fanns stöd så skulle det vara en väldigt ojämn kamp för medarbetarna. De tre cheferna tycker också att projekt, som exempelvis Läskonster, är nödvändiga för att utveckla verksamheten och medarbetarna. Projekten kan bidra till att utveckla metoder, vilket annars är svårt att hinna med i vardagen. Det som är speciellt med Läskonster är inte minst att det drivs i flera regioner. Vi måste jobba tillsammans i regionen för att stärka oss själva och vår verksamhet. Det är också en poäng att många regioner deltar, då får vi utveckla samarbetet med fler. Erfarenheterna av Läskonster kommer att tas tillvara i framtiden, menar cheferna. En säger att idéerna ännu inte omsatts i praktiken, men att hon har stor tilltro till att så kommer att ske. Det handlar om att ge medarbetarna lite mer tid. En annan räknar med att barn- och ungdomsverksamheten kommer att utvecklas bl a med hjälp av ett planerat fysiskt litteraturhus. Den tredje chefen hänvisar dels till de barnbibliotekarier som deltagit i Läskonster och deras ansvar, dels till handlingsplanerna som finns sedan tidigare och som ligger i linje med målen för Läskonster. Länskonsulenternas svar Det är länskonsulenterna som har svaren på hur det gått med mål 2 och 3 i Läskonstprojektet. De målen ligger på en nivå som deltagarna inte kan styra över eftersom det handlar om pengar och planering av övergripande karaktär. Mål 2 lyder: Hösten 2009 förväntar vi oss att det finns en eller flera verksamheter som fungerar som litteraturhus i någon form eller centrum för Läskonster. 15
Mål 3 lyder: Hösten 2009 förväntar vi oss att det föreligger ekonomiska förutsättningar för ett par långsiktigt verksamma arenor, som samlar olika kompetenser för experimenterande kring lässtimulans för barn och unga. Med litteraturhus menas fysiska, mobila, virtuella eller nätverksbaserade mötesplatser som fokuserar på lässtimulans. Tanken är att man ska jobba tillsammans med andra konstformer och hitta andra oväntade konstellationer för samarbete. Biblioteken kan vara platser för litteraturhusen, men är inte synonyma med litteraturhus, eftersom ett bibliotek innehåller mycket mer verksamhet än lässtimulans. Under projektets gång har några studieresor gjorts till andra, fysiska, litteraturhus i Europa, däribland till Oslo och Berlin. Där är husen fristående med egen verksamhet som inte är direkt kopplad till biblioteken. När det gäller resultatet av mål 2 blir svaret från länskonsulenterna att: Det finns embryon till litteraturhus. I Sandviken (Gävleborgs län) och Tyresö (Stockholms län) finns det idéer som är kommunalt förankrade. På båda ställena är det biblioteken som ska ha hand om verksamheten. I Sandviken, exempelvis, ligger biblioteket och konstmuséet i samma lokaler. De planerar nu att bygga vidare på det samarbete som finns. I Östergötland håller ett virtuellt litteraturhus på webben på att skapas. Det ska rikta sig dels till dem som professionellt arbetar med litteratur och läsfrämjande, dels direkt till barn och unga. Här ska exempelvis finnas en metodsamling för alla som arbetar med böcker på olika sätt, och en lista över kulturaktörer att samarbeta med. En redan idag existerande barnportal på webben vävs in i det virtuella litteraturhuset och bl a ska en interaktiv skrivarverkstad skapas. Västmanland, Örebro och Sörmland (Sörmland ingår dock inte i Läskonster) har planer på att satsa på ett mobilt litteraturhus, bl a med inspiration från den mobila berättarutställningen Nattpäron. Tre län (Värmland, Dalarna och Gotland) satsar på regionala kulturnätverk. Dessa nätverk finns sedan tidigare, de jobbar med barn- och ungdomskultur i samarbete med flera kulturformer. Utifrån det samarbetet planerar de att bygga upp någon form av litteraturhus. Uppsala län har satsat på Mötesplats för Läskonster där ett möte hösten 2009 ägt rum på Wiks slott utanför Uppsala. 32 personer inom kultursfären deltog. Förhoppningen är att samarbetet ska utvecklas mellan deltagarna och att något bibliotek i länet ska marknadsföra sig som Barnens litteraturhus. Mål 3 hänger tätt ihop med mål 2. Läskonster har fått ytterligare pengar från Kulturrådet för att utveckla Litteraturhustanken (700 000 kronor). Med hjälp av denna grundstomme finns det från länskonsulenternas sida en förhoppning om att satsningen på ett par långsiktigt verksamma arenor dvs Litteraturhus i framtiden ska kunna bli verklighet. 16
Har de fyra målen uppnåtts? Mål 1: Hösten 2009 förväntar vi oss att biblioteken har prövat nya former för lässtimulerande arbete för och med barn och unga. 14 av de 18 intervjuade projektdeltagarna svarar ja på frågan om de har prövat nya former för lässtimulerande arbete. Av de fyra som svarar nej anger två att det beror på att de inte tidigare arbetat med lässtimulans. De resterande två har inte haft tid, respektive inte tyckt det varit nödvändigt att just under projektets gång förändra arbetsformerna. Det vill säga en stor majoritet av de intervjuade har prövat nya arbetsformer. Flera av de intervjuade har också involverat barnen och ungdomarna i processen med att förnya arbetsformerna. De har t ex deltagit i teaterprojekt, deckarjakter på böcker, varit delaktiga vad gäller innehåll i bokklubbar etc. I enkäterna uppger 63 procent 2009 att de kontinuerligt förnyat formerna för det lässtimulerande arbetet. Enkäterna visar även att en övervägande majoritet, 84 procent, på något vis har förändrat sitt arbetssätt och därmed prövat nya former för det lässtimulerande arbetet. 16 procent anger att de inte har gjort det. Har målet uppnåtts? Ja, till stor del eftersom en stark majoritet i någon form prövat nya sätt för det lässtimulerande arbetet. Men målet är inte helt uppnått eftersom alla inte gjort det. Mål 2: Hösten 2009 förväntar vi oss att det finns en eller flera verksamheter som fungerar som litteraturhus i någon form eller centrum för Läskonster. Det är länskonsulenterna som har uppgifterna om hur det gått med detta mål. Enligt deras svar finns embryon till litteraturhus i någon form i flera av länen. Visserligen finns det ännu inga fungerande litteraturhus, såsom målet anger, men enligt konsulenterna är planerna i flera län på väg att ta form, även om det återstår många frågetecken att reda ut, exempelvis finansiering. Har målet uppnåtts? Till viss del. Se även mål 3 nedan. Mål 3: Hösten 2009 förväntar vi oss att det föreligger ekonomiska förutsättningar för ett par långsiktigt verksamma arenor, som samlar olika kompetenser för experimenterande kring lässtimulans för barn och unga. Det är länskonsulenterna som har uppgifterna om hur det gått även med detta mål. Deras förhoppning är att målet har en chans att på sikt uppfyllas bl a eftersom Läskonster har fått ytterligare pengar från Kulturrådet för att utveckla litteraturhustanken (700 000 kronor). Den satsningen kan under gynnsamma omständigheter i sin tur leda fram till ett par långsiktigt verksamma arenor som Litteraturhus. Har målet uppnåtts? Nej, inte ännu, eftersom det hösten 2009 inte finns några tydliga ekonomiska förutsättningar för långsiktigt verksamma arenor. Kulturrådet skjuter visserligen till mer pengar för att utveckla dessa arenor - litteraturhus. Men det är lång väg kvar. Att skapa långsiktigt verksamma litteraturhus förutsätter att det finns fast finansiering. 17
På sikt går det inte att förlita sig på projektpengar utifrån. Det återstår att se vad det fortsatta arbetet med litteraturhustanken leder fram till. Mål 4: Hösten 2009 förväntar vi oss att biblioteken har lyft fram sin mediekompetens, fått nya kontaktytor och tydliggjort sin läsfrämjande roll i ett samhällsperspektiv. Under projektets gång har antalet som tycker att de har god kunskap om böcker och andra medier ökat. Våren 2009 anger 79 procent att de har denna kunskap. Har de då lyft fram den och tydliggjort sin läsfrämjande roll i ett samhällsperspektiv? Med andra ord marknadsfört biblioteken i detta hänseende mot andra samhällsaktörer (t ex politiker, tjänstemän, medier) samt mot allmänheten? Svaren visar att vissa samhällsaktörer, liksom en viss del av allmänheten, fått en något ökad uppfattning om det läsfrämjande arbetet under projektets gång. Men framför allt visar siffrorna att det fortfarande är ett fåtal samhällsaktörer, eller inga alls, som har kännedom om arbetet. 84 procent av projektdeltagarna anser att så är fallet. När det gäller målet om att biblioteken har skapat nya kontaktytor så visar svaren att en majoritet, 77 procent, har tagit kontakter med andra kulturaktörer eller andra yrkesgrupper som är nya i sammanhanget. 23 procent har inte gjort det. Har målet uppnåtts? Om man ser till målet i sin helhet så är det tveksamt. En del bibliotek har visserligen gjort vissa punktinsatser för att marknadsföra och tydliggöra sin mediekompetens och sin läsfrämjande roll. Läskonstprojektet har t ex uppmärksammats i en del lokala medier och 15 Läskonstrepresentanter marknadsförde projektet under Almedalsveckan. Det har också presenterats exempelvis på Bok- och Biblioteksmässan och på Biblioteksdagarna. Men svaren visar att man överlag inte nått särskilt långt när det gäller marknadsföringen. På denna punkt har målet inte uppnåtts. Däremot beträffande målet med att skapa nya kontaktytor så har en stor majoritet, 77 procent, gjort det. Men den resterande fjärdedelen har inte lyckats åstadkomma det. Därmed har detta delmål uppnåtts till stor del, men inte till fullo. Har deltagarna förändrat sin syn på det lässtimulerande arbetet? Ja, en stor majoritet. 81 procent av projektdeltagarna anger 2009 att deras syn på det lässtimulerande arbetet har förändrats. 19 procent anser inte det. Främsta orsaken till att de inte förändrat sin syn är att deras tankar redan tidigare legat i linje med det Läskonstprojektet förmedlat, eller att de tidigare inte haft någon uppfattning om lässtimulerande arbete. Har deltagarna förändrat sitt arbetssätt vad gäller det lässtimulerande arbetet? Ja, en stor majoritet. 84 procent av projektdeltagarna anger 2009 att deras arbetssätt förändrats. 16 procent anser att det inte förändrats. De främsta skälen till att arbetssättet inte ändrats är tidsbrist, personalsituation eller att man redan tänker i de banor som Läskonster anger. 18
Är allt frid och fröjd trots att målen inte är uppnådda? Ingenting är någonsin bara frid och fröjd. Således inte heller projektet Läskonster även om både deltagare, chefer och länskonsulenter i stora delar uttrycker en stor entusiasm över projektet och vad som åstadkommits under de två åren. I analyskapitlet som följer tittar vi närmare på bl a framgångsfaktorerna, bedömer resultaten, funderar på hur långsiktigheten i projektet ska bibehållas och vad som hade kunnat göras bättre i projektet. 19
Analys Alla älskar Läskonster. Som utvärderare är det, lite tillspetsat, den spontana uppfattningen jag fått när jag träffat deltagare och ansvariga för projektet, liksom vid intervjuerna och även genom enkätsvaren. Det har varit ett omfattande projekt under två år med många deltagare och nio län som samarbetat. Kan det vara så att man älskar det projekt man själv deltar i? Finns det risk för att det egna deltagandet gör att man till varje pris på ett okritiskt sätt vill att projektet ska vara lyckat, för att på så sätt bekräfta sig själv och sin professionella roll? Jag ställde frågan vid intervjuerna och det var många som tyckte den var intressant och därmed hade tänkt igenom sina svar. Men svaren visar på en självkritisk hållning med en väl avvägd distans till projektet. Deltagarna tycker i regel att de haft en öppen och positiv attityd, och även en sund skepsis till delar av projektet. Efter varje internat har de fått lämna synpunkter och åsikterna har varit både positiva och negativa. Någon uttrycker det så här: Projektet är inte livsavgörande i arbetet, det fungerar mer som en vitamininjektion. Dock är det de positiva rösterna som överväger bland deltagarna. Många tycker inte minst att Läskonster betytt mycket för den egna yrkesrollen. Samtidigt är det fler som påpekar att det, vad gäller resultaten, är svårt att särskilja vad som beror på Läskonster och vad som beror på andra liknande projekt som pågår. Så låt oss då först titta på framgångsfaktorerna i Läskonstprojektet. Flertalet mål är på väg att uppfyllas. Deltagarna har fått inspiration och möjlighet till att pröva nya arbetsmetoder för lässtimulans, en mängd projekt, små och stora, har genomförts, biblioteken har öppnat upp för nya samarbeten och litteraturhus i någon form planeras i flera län. Vad beror det på att dessa mål uppnåtts? Vad gör att den stora majoriteten tycker att projektet varit bra och lyckat? Eller formulerat så som Evert Vedung skriver: Har insatserna bidragit till resultaten och i så fall varför? Svaren vad gäller framgångsfaktorerna visar på följande: 1. Att projektet löpt över lång tid har gett möjligheter till tankar och reflektion mellan träffarna, liksom tillfälle att pröva nya metoder och praktiskt jobba med det som man lärt sig vid träffarna. 2. Föreläsarna har oftast hållit en hög kvalitet. 3. Internaten har lett till att deltagarna lärt känna varandra och haft tid till att diskutera och utbyta idéer och erfarenheter. 4. Nätverk har skapats både inom och mellan länen, något som många lyfter fram som ovärderligt. 5. Yrkesrollen har stärkts, liksom självkänslan. I och med att deltagarantalet varit stort har man kunnat stärka varandra i sin profession. 6. Med många deltagare höjs också kvalitén på diskussionerna. 7. Projektet har pga det stora deltagarantalet haft mycket pengar att röra sig med. Det har inneburit möjligheter till internat, förstklassiga föreläsare och studieresor både inom och utanför Sverige. 8. Träffarna har gett deltagarna redskap som de har kunnat använda direkt i sitt läsfrämjande arbete. 9. Flera tycker att Läskonster har fyllt ett tomrum eftersom det tidigare inte funnits någon kvalificerad fortbildning för barnbibliotekarier. 20