Eva Andersson, Göteborgs universitet Ann-Marie Laginder, Linköpings universitet Inger Landström, Linköpings universitet Staffan Larsson, Linköpings universitet Distans, IKT, folkbildning och vardag (Folklikt) Projektsammanfattning Folkbildning på distans med IKT-stöd har under 2000-talet etablerat sig som en allt vanligare studieform vid sidan om studiecirklar och folkhögskolekurser som genomförs som närstudier. I relation till folkbildningsverksamheten som helhet är det emellertid fortfarande en mycket begränsad verksamhet. På ett övergripande plan har forskningsprojektet, Distans, IKT, folkbildning och vardag (Folklikt), haft som syfte att undersöka hur samspelet ser ut mellan distansorganiserade och IKT-baserade studier och andra relevanta vardagsverksamheter som människor deltar i. 1 Forskningen har bedrivits i tre delstudier och följande frågor har belysts. Varför väljer man att läsa på distans? Vad betyder möjligheten att välja distansformen för deltagarna och hur påverkar studierna deras datoranvändning? Hur samspelar lärandet på distans med vardagen? Vad betyder den växande folkbildningen på distans ur ett samhälleligt perspektiv? En startpunkt i planeringen för hela forskningsprojektet var de många utvecklingsprojekt som gällde IKT-stödda distansorganiserade studier och som hade genomförts inom folkbildningen. Distansprojekten hade framförallt berättigats med att studier skall göras tillgängliga för människor som av exempelvis tidsmässiga och geografiska skäl, eller som på grund av särskilda levnadsomständigheter har svårt att delta i ordinarie studieverksamhet. Utvecklingsprojekten var ofta riktade till särskilda målgrupper, såsom boende i glesbygd, personer med handikapp eller udda arbetstider. Två målgrupper för sådana utvecklingsprojekt, deltagare med särskilda livsvillkor (funktionshinder, kronisk sjukdom) och deltagare med särskilda arbetsvillkor (arbete på små eller geografiskt spridda arbetsplatser respektive skiftarbete) valdes ut för den inledande studien. Analysen visade att särskilda livsvillkor var relevanta såväl när det gällde deltagares studiemotiv och betydelsen av studierna som för valet av distansformen. Målgruppen särskilda arbetsvillkor uppvisade däremot en mer splittrad bild där distansformen hade stor betydelse för vissa, men ingen betydelse alls för andra. Vid tidpunkten för urvalet till den andra delundersökningen fanns inte några folkbildningsprojekt som specifikt vände sig till personer med speciella arbetsvillkor. Urvalet gjordes med utgångspunkten att fördjupa undersökningen i gruppen deltagare med särskilda livsvillkor. För att kontrastera de kurser som då blev aktuella, valdes också studiesammanhang ut inom ramen för Nätbildarnas mer allmänt inriktade kursutbud. I projektet har således de som deltar i distansstudier kommit till tals genom öppna intervjuer i samtalsform. Genom dessa röster problematiseras studieformen samtidigt som dess potential åskådliggörs. 1 Projektet har finansierats av KK-stiftelsens forskningsprogram LearnIT i samarbete med Folkbildningsrådet och Distum. 1
1. Deltagarröster om folkbildning på distans motiv, betydelser och datoranvändning Den första delstudiens huvudfrågeställningar var: 1) Vad betyder distansorganiserad och IKTbaserad folkbildning som en del i deltagarnas aktuella situation? 2) Vilket tillskott i termer av resurser innebär deltagandet för deltagarnas vardagsverksamheter? I undersökningen intervjuades 22 personer. De deltog i disstansstudieprojekt riktade till personer med särskilda livsvillkor (funktionshinder/kronisk sjukdom) respektive till personer med särskilda arbetsvillkor (skiftarbete). Studierna arrangerades av studieförbund och folkhögskolor. Undersökningens resultat visar vikten av att göra en analytisk skillnad mellan innebörder av studier respektive distansformens betydelser. Distansformens dubbla ansikte, eller annorlunda uttryckt dess motsägelsefulla betydelser kom till flera uttryck. Beträffande distansformens roll i vardagen kan den å ena sidan innebära att deltagarna slipper ändra sina vardagsrutiner och studierna fogas in i övriga familje-, arbets-, och/eller föreningsengagemang. Å andra sidan framstod distansstudierna som en hjälp att strukturera vardagen för deltagare som befann sig i ett obestämt tidsmellanrum beroende på sjukdom eller byte av arbete. Deltagarnas berättelser illustrerade också att studiearbetet i den egna miljön kunde vara motsägelsefullt. Somliga framhöll distansformens betydelse för att minska stressen i studierna, få tid till reflektion och att studierna blev mer effektiva. Andra deltagare betonade däremot stressriskerna. Om studier i hemmiljön inte togs på allvar av familj och närstående kunde koncentrationen störas. En annan stressrisk var att studierna fanns närvarande hela tiden och gav dåligt samvete när man inte studerade eller gjorde att man inte kunde koppla av och istället blev sittande vid datorn. Distansformens betydelse för social gemenskap uppvisade också en polaritet. Vissa deltagare framhöll att dialogen via nätet gav en otrolig gemenskap medan andra underströk möjligheten att arbeta individuellt, i egen takt oberoende av andra deltagare. Möjligheterna att studera på distans betydde enligt flertalet intervjupersoner att de över huvud taget kunde börja studera. Livssituationen som helhet visade sig i flera fall ha en överordnad betydelse i relation till målgruppstillhörigheten. Deltagarnas motiv och distansformens betydelser ingick även i ett komplext samspel mellan deltagarnas individuella situation och de projekt- eller studiesammanhang som studierna var en del av. Hur flexibla studierna blev i det enskilda fallet och på vilket sätt flexibiliteten framträdde var ett resultat av detta samspel. I forskningsprojektets andra delstudie utgjorde denna slutsats en utgångspunkt för en fördjupad undersökning om lärande genom att studera gränserna mellan distansstudier och vardag. Vad distansformen tillfört i termer av resurser för deltagarnas vardagsverksamheter illustrerades i den första undersökningen tydligast av de deltagare som berättade att de fått datorkunskaper på köpet. En viktig slutsats var att studier på distans kunde bidra till en vidgad datorvana samt öppna möjligheter för en ny form av nätgemenskap om studiernas uppläggning uppmuntrade till nätbaserad kommunikation. I projektets tredje delstudie problematiserades denna slutsats genom en fördjupad undersökning av på vilket sätt distansstudierna samspelar med deltagarnas relation till IKT och i förlängningen dess samhälleliga konsekvenser. 2
2. Lärande och vardag Om gränsöverskridande i folkbildning på distans Den andra delstudien syftade till att med lärandet i centrum undersöka gränserna mellan distansstudier och vardag. Lärande kan inte isoleras till en individuell process, även om det alltid är individer som lär, utan sker alltid i en bestämd social kontext. Mot bakgrund av ett antal teorier med denna utgångspunkt kan gränsöverskridande ske mellan: Vardagens kunskapsbehov och studiernas ämnesinnehåll Vardagens villkor och studieförutsättningarna när studierna sker på distans Vardagslivets erfarenheter och studieuppgifterna Frågeställningarna var: 1) Hur ser gränserna mellan distansstudierna och deltagarnas vardagsverksamheter ut? 2) Hur ser ett eventuellt överskridande av gränserna ut? 3) Hur påverkas distansstudier av deltagarnas vardagsverksamheter? 4) Hur påverkas vardagslärandet av distansstudier? Undersökningen omfattade sex cirklar och kurser i olika ämnen. Tjugoen deltagare intervjuades. Sju av dem ingick även i den första undersökningen. Analysen har utgått från deltagarnas perspektiv. En tolkning är att deltagarna hade olika fokus, handlingsmönster och förhållningssätt vid studierna. Några satte lärande och kunskaper i fokus och motiverade då ämnesvalet, studiearrangemangen och tillvägagångssättet med hur de bäst kunde tillägna sig dessa. Andra satte studierna i fokus (snarare än innehållet). De hade behörighet eller sysselsättning som motiv för studierna och gjorde det de ansåg krävdes för att klara att genomföra studierna. Deltagarnas förhållningssätt kunde antingen innebära att de strävade efter att integrera lärandet i vardagen eller åtskilja studierna från vardagen och anpassa dem så att de inte störde deras övriga åtaganden. För att få en bild av huruvida cirklarna och kurserna uppmuntrade till gränsöverskridanden mellan deltagarnas studier och vardag intervjuades ledarna respektive lärarna och skriftliga dokument samlades in. I analysen karaktäriserades några studiesammanhang som vardagsintegrerande eftersom deltagarnas vardagserfarenheter användes som innehåll och tillvaratogs i arbetet med studieuppgifterna. Andra gav associationer till skolsystemet och betecknades som utbildningsinriktade eftersom deltagarna inte behövde använda sina vardagserfarenheter för att lösa uppgifterna. Stora möjligheter till gränsöverskridanden finns för deltagare som studerar i vardagsintegrerande cirklar och kurser och som samtidigt själva har kunskaperna i fokus och strävar efter att integrera lärandet i sin vardag. Är studiesammanhanget däremot utbildningsinriktat blir möjligheterna små, speciellt för de deltagare som samtidigt har själva studierna i fokus och försöker hålla isär studierna från vardagen. Mellan ytterligheterna finns de som hamnar i olika typer av dilemman och för vilka möjligheterna till gränsöverskridanden mellan studier och vardag minskar. Distansformen spelar främst en roll för att överbrygga gränser mellan vardagen och studierna när det individuella handlingsutrymmet av något skäl är villkorat. Deltagarna väljer ofta distansformen av skäl som har med arbete, familj, boende eller hälsa att göra. I den mån en cirkel eller kurs i sitt innehåll eller i studieuppgifterna utnyttjar den variation bland deltagarna (geografiskt, erfarenhetsmässigt etc) som distansformen möjliggör, så kan även gränsen mellan vardagens erfarenheter och studieuppgifterna överskridas. Distansformen lämnar ofta ett 3
större friutrymme i studierna än närstudieformen. Vissa deltagare kan utnyttja detta till att vardagsintegrera lärandet även om studieuppläggningen är starkt strukturerad, medan andra blir utlämnade åt sig själva och sina tidigare erfarenheter av hur studier skall bedrivas. Det är framförallt de deltagare som har tid till förfogande i sin vardag som kan utnyttja distansformens pedagogiska potential (och studera så som de anser bäst gynnar lärandet). För de som har brist på tid i sin vardag blir det istället almanackan som styr när, var och hur de studerar. 3. Datorkunskaper på köpet Om folkbildning på distans, IKT och samhälle Delstudie tre byggde vidare på de intervjuer som gjordes i den första undersökningen. Huvudfrågeställningarna var: 1) Vilka betydelser kan distansorganiserad och IKT-baserad folkbildning ha för deltagarnas relation till den informationstekniska utvecklingen? 2) Vilka samhälleliga betydelser kan deltagandet i dessa studieverksamheter ha? En brännbar samhällsfråga är farhågan att sociala skillnader uppstår mellan olika gruppers möjligheter att nå och använda datorer och Internet. Människor utanför arbetsmarknad och utbildning har generellt sett sämre möjligheter att följa med i den digitala utvecklingen. van Dijk menar att den digitala klyftan inte ska förstås som ett tekniskt problem utan som ett samhälls- och politiskt problem. Fysisk tillgång är bara en aspekt bland åtminstone fyra aspekter på tillgänglighet som innefattar motivation, materiell tillgång, färdigheter och användning. Han hävdar att det sker en förskjutning som handlar om en ökad betydelse av färdigheter och kontinuerlig användning för fullständig tillägnan av den nya tekniken. van Dijks fyra aspekter användes som utgångspunkt för att på individuell nivå analysera betydelser av att introduceras i den sociotekniska praxis som uppstår när IKT används i distansstudier inom folkbildningen. Undersökningen åskådliggör att den grundläggande motivationen att använda digital teknik och fysisk tillgång till dator och Internet i stor utsträckning föregick valet att påbörja distansstudier. De senare aspekterna i tillägnansprocessen, dvs färdigheter och användning, hade emellertid större relevans i analysen av distansstudiernas betydelser för deltagarnas relation till IKT. Resultaten var till en del motsägelsefulla, men pekade mot att folkbildning på distans för den enskilde individen kan få rollen som en socioteknisk praxis. Annorlunda uttryckt blir studierna en arena för att lära sig använda dator, bli delaktig i ett digitalt nätverk och få en anledning att öva och förkovra sig genom regelbunden användning av dator och Internet. Tillägnan av den nya tekniken kan således enligt denna tolkning utgöra ett mervärde i folkbildning på distans utöver det lärande som sker i det valda ämnet. Om IKT-stödet används kontinuerligt för informationssökning och kommunikation kan distansstudier bidra till att datorn på olika sätt blir en integrerad resurs i vardagen, särskilt för personer som av olika skäl står utanför arbetsmarknaden. Ur ett samhällsperspektiv kan distansstudier i så fall överbrygga sociala skillnader i användningen av digital teknik. Om distansorganiserade och IKT-baserade cirklar och kurser ska utvecklas till en samhällspåverkande kraft i detta avseende behöver emellertid omfattningen av sådan verksamhet öka väsentligt. 4
Publicerat inom Folklikt-projektet Delstudie ett: Andersson, E. & Laginder, A-M. (2006). Deltagarröster om folkbildning på distans motiv, betydelser och datoranvändning. Stockholm: Folkbildningsrådet i samarbete med LearnIT. Andersson, E. & Laginder, A-M. (2005). Studies have become possible. The interplay distance studies and everyday life. In A. Bron, E. Kurantowicz, H. Salling Olesen & L. West (Eds.). 0ld and New Worlds of Adult Learning. Wroclaw: Wydawnictwo Naukowe DSWE TWP. Andersson, E. & Laginder, A-M. (2004). Studierna blev möjliga att genomföra.... Om samspelet mellan distansstudier och vardag. i Folkbildning och lärande med IKT-stöd. En antologi om flexibelt lärande i folkhögskolor och studieförbund. (SOU 2004:8). Delstudie två: Andersson, E., Landström I. & Laginder, A-M. (2006). Lärande och vardag. Om gränsöverskridande i folkbildning på distans i E. Andersson, A-M. Laginder & I. Landström Lärande, IKT och samhällsomvandling två rapporter om folkbildning på distans. Stockholm: Folkbildningsrådet i samarbete med LearnIT. (Under publicering). Andersson, E., Laginder, A-M., Landström, I. & Larsson, S. (2006). Learning on distance within popular adult education where is the context?. In R. Rinne, A. Heikkinen & P. Salo (Eds.). Adult education Liberty, Fraternity, Equality? Nordic wievs on lifelong learning. (Work name, forthcoming). Delstudie tre: Laginder, A-M. & Andersson, E. (2006). Datorkunskaper på köpet. Om folkbildning på distans, IKT och samhällsomvandling i E. Andersson, A-M. Laginder & I. Landström. Lärande, IKT och samhällsomvandling två rapporter om folkbildning på distans. Stockholm: Folkbildningsrådet i samarbete med LearnIT. (Under publicering). 5