Folkhögskolan som lärandemiljö

Transkript

1 Folkhögskolan som lärandemiljö I tre nya undersökningar har folkhögskolan som utbildningsplats kartlagts. SCB har följt upp tidigare deltagares sysselsättning 2006 och Folkbildningsrådet har tagit fram rapporter kring SAGA-verksamheten 2006 och Ungdomsplatser-AMS, som pågått Anders Ekman redovisar rapporterna. Till skillnad mot studiecirklarna görs inte några återkommande större undersökningar av deltagarna i folkhögskolans kurser. Det innebär inte att det saknas undersökningar som visar vad folkhögskolans deltagare tycker om folkhögskolan som studiemiljö. De båda statliga utvärderingarna av folkbildningen har haft projekt inriktade på folkhögskolans deltagare. I flera av Folkbildningsrådets utvärderingsrapporter har också deltagares synpunkter på folkhögskolan inhämtats. På senare tid har folkhögskolan som utbildningsplats kartlagts i tre undersökningar. Statistiska Centralbyrån presenterade rapporten Folkhögskoleuppföljning 2006 och Folkbildningsrådets utvärderingsrapporter kring särskilda insatser på arbetsmarknadsområdet: SAGA-verksamheten 2006 och Ungdomsplatser-AMS. I alla tre undersökningarna ingår deltagarnas upplevelse av tiden på folkhögskola. Undersökningarnas huvudinriktning är folkhögskoleutbildning som bas för en etablering på arbetsmarknaden. Undersökningarnas bakgrund och metod SCB:s undersökning Folkhögskoleuppföljningen 2006 är en urvalsundersökning bland personer som läsåret 2002/03 avslutade långa kurser på folkhögskola. Syftet var att belysa studiesituationen, om utbildningen gav arbete som överensstämde med studieinriktning samt övergången folkhögskola högskola. Information samlades in genom postenkät till personer. Svarsfrekvensen var 65 procent bland kvinnor och 49 procent bland män. Resultaten redovisas fördelade på kurstyp och kön. Särskild kurs redovisas uppdelad på eftergymnasial och gymnasial nivå. Utvärderingen av SAGA Sedan 2002 har folkhögskolorna bedrivit utbildningar för långtidsarbetslösa personer genom SAGA särskild utbildningssatsning inom aktivitetsgarantin. Ar- Forskning om folkbildning 1/

2 betslösa ska genom utbildningen erhålla de baskunskaper som behövs för att kunna påbörja yrkesinriktade studier eller återgå till arbetslivet. FBR har sedan SAGA inleddes gjort årliga uppföljningar deltog ca personer i SAGAfinansierad utbildning vid 111 av de 148 folkhögskolorna. Utvärderingen har genomförts genom intervjuer med representanter för tio folkhögskolor och tio ansvariga på arbetsförmedlingar. Sammantaget genomfördes 24 intervjuer. Syftet är att ge en fördjupad bild av samarbetet mellan folkhögskolor och arbetsförmedlingar. Utvärderingen har också gällt innehållet i kurserna, rekryteringen av deltagare, målgruppen och dess behov samt integreringen av SAGA i ordinarie verksamhet. De tio undersökta folkhögskolorna har inte erbjudit några renodlade kärnämneskurser utan har vävt in kärnämnena i andra kurser och moment. Tanken är att komma ifrån den vanliga skolformen. Ungdomsplatser-AMS Under hösten 2005 och hela 2006 har folkhögskolor haft möjligt att genomföra utbildning för arbetslösa ungdomar under namnet Ungdomsplatser-AMS. Syftet var att arbetslösa ungdomar, som fyllt 20 men inte 25 år och som saknade fullständigt gymnasium eller grundskola, ska skaffa sig behörigheter motsvarande gymnasiekompetens genom studier vid folkhögskola. En fullföljd gymnasieutbildning bedömdes öka möjligheten att komma in på arbetsmarknaden. Den lokala arbetsförmedlingen ansvarade för rekryteringen. Medel anslogs till 500 extra utbildningsplatser. Studierna fick pågå högst sex månader på heltid. Deltagarna har varit med i separata kurser eller i de ordinarie allmänna kurserna. Verksamheten har genomförts vid 97 folkhögskolor. Utvärderingen syftade främst till att ge en bild av hur genomförandets över lag fungerat, bl.a. organisation, aktiviteter och samverkan. Den skulle även ge en bild av insatsens resultat ur ett kvalitativt perspektiv på områden som har betydelse för möjligheterna till arbete, t.ex. självförtroende och motivation. Utvärderingen baseras på en enkät i två steg till samtliga 97 folkhögskolor samt tre fallstudier där bl.a. deltagare har intervjuats i grupp. Resultat av SCB:s undersökning Arbete vanligast bland dem som gått på eftergymnasial nivå Tre år efter avslutade studier hade hälften av deltagarna arbete som huvudsaklig sysselsättning. Den högsta andelen i arbete, ca 70 procent, fanns bland dem som 18 Forskning om folkbildning 1/2007

3 gått särskild kurs på eftergymnasial nivå. Bland dem som gått på särskild utbildningsinsats (kurser på grundskole- eller gymnasienivå anordnade med hjälp av extra medel) var det ca 50 procent som arbetade. Andelarna i arbete bland dem som gått särskild kurs på gymnasienivå eller allmän kurs var lägre. Ungefär hälften av dem som arbetade i april 2006 hade en tillsvidareanställning. Sju av tio på eftergymnasial kurs hade arbete inom rätt inriktning För 70 procent av dem som gått särskild kurs på eftergymnasial nivå hade arbetet till viss del samma inriktning som utbildningen. För dem som gått särskild kurs på gymnasienivå var motsvarande andelar ca 40 procent bland kvinnorna och 45 procent bland männen. Förklaringar till att de på eftergymnasialt kurs i högre grad hade arbete i överensstämmelse med utbildningens inriktning, menar SCB, är att deras utbildningar både var längre och mer yrkesförberedande än de gymnasiala. För de allra flesta på gymnasienivå var skälet inte att skaffa sig en yrkesutbildning. För dem som gått allmän kurs eller särskild utbildningsinsats var inte frågan relevant, eftersom deras inriktning oftast var allmän. Arbetslösheten högst bland dem som gått allmän kurs Andelen arbetslösa var mer än dubbelt så hög bland dem som gått allmän kurs eller särskild utbildningsinsats, än bland dem som gått särskild kurs på gymnasienivå eller eftergymnasial nivå. Ungefär 10 procent av de som gått allmän kurs var arbetslösa. Bland dem som gått särskild utbildningsinsats var ca 15 procent av kvinnorna och 10 procent av männen arbetslösa. Fyra av tio hade läst på högskola efter folkhögskolestudierna Ca 40 procent av deltagarna hade läst på högskola efter avslutad folkhögskoleutbildning. Högst övergång till högskola hade de som gått särskild kurs på gymnasienivå. Drygt 50 procent av dessa hade studerat på högskola någon gång. Drygt 40 procent av dem studerade i april 2006, mot drygt 30 procent av dem som gått allmän kurs. Den högsta övergången till högskolestudier hade de som gått allmän kurs (kvinnor ca 50 procent och män ca 40 procent). Skillnaden mellan andelen studerande kvinnor och män, totalt alla kurstyper, var liten, med tanke på att det generellt är fler kvinnor som studerar. Alla var inte förberedda för högskolestudier Omkring 70 procent av kvinnorna och 80 procent av männen ansåg att folk- Forskning om folkbildning 1/

4 högskoleutbildningen till viss del hade gett de förkunskaper som krävs för högskolestudier. Störst skillnad mellan könen fanns bland dem som gått särskild kurs på gymnasienivå. SCB menar att det kan bero på variationen mellan kvinnors och mäns val av kursinriktning inom särskild kurs. Bland dem som gått allmän kurs, där båda könen i större utsträckning studerar samma saker, var åsikterna mer lika om de förkunskaper som folkhögskolan gett. Det flesta som gått allmän kurs eller särskild utbildningsinsats ansåg att de till viss del fått tillräckliga kunskaper för högskolestudier, t.ex. att arbeta i grupp, arbeta självständigt och ta ansvar för de egna studierna. Nästan 20 procent ansåg att de inte alls fått tillräckliga kunskaper för att organisera sina studier. Ca 20 procent av kvinnorna och 10 procent av männen tyckte att de inte alls fått tillräckliga kunskaper när det gällde att söka ny kunskap. De som gått särskild kurs ansåg att de tillgodogjort sig dessa kunskaper sämre än de som gått allmän kurs eller särskild utbildningsinsats. Utvärderingen av SAGA Inställningen till SAGA Många deltagare var i början negativa till SAGA men blev efter en tid mer positivt inställda. Den negativa inställningen berodde framförallt på rekryteringsprocessen. Flertalet angav att de antingen fick för lite eller felaktig information i samband med att de anvisades till SAGA. Majoriteten av deltagarna uppger att de varit mycket nöjda med SAGA. Samtliga intervjuade menade att det var bättre att vara med i SAGA än att inte göra någonting alls, vilket hade varit alternativet för de flesta. En stor del av deltagarna berättade att deltagandet i SAGA gav struktur åt dagarna, vilket ledde till att de mådde bättre och rent allmänt såg mer positivt på livet. Även gruppen gav ett stöd genom att deltagarna träffade andra i samma situation och att de därmed kunde bryta sin isolering och få nya perspektiv och tankar, vilket i förlängningen kan ge en mer positiv syn på livet. Deltagarna betonade att det är viktigt med målinriktade aktiviteter och att aktiviteterna leder deltagarna närmare arbetsmarknad eller studier. Aktiviteter utan tydligt syfte, t.ex. olika lekar/gruppövningar, uppskattades inte lika mycket som föreläsningar och studiebesök på arbetsplatser. Samverkan folkhögskola arbetsförmedling Många deltagare uttryckte en oro för att vara tvungen att hoppa av kursen till för- 20 Forskning om folkbildning 1/2007

5 mån för ett jobb som de inte vill ha. Både personalen på folkhögskolan och handläggare på arbetsförmedlingar måste vara tydliga med vad som gäller under tiden en deltagare är inskriven i SAGA. Ett alternativ vore att låta deltagarna gå kursen tills den är slut, för att därigenom undvika oron och ge individen möjlighet att hitta en väg som kan vara långsiktigt hållbar. Utmaning för folkhögskolorna Det har varit en utmaning för personalen på folkhögskolorna att motivera deltagarna. En annan utmaning har varit att hantera gruppernas sammansättning, då dessa ofta är mycket heterogena. Deltagarna själva framhåller vikten av att bli sedda och få möjlighet att påverka sin situation. Därför behöver heterogeniteten i grupperna inte vara ett problem så länge lärare och vägledare har möjlighet att se och bemöta deltagarnas olika behov och förutsättningar. Ungdomsplatser-AMS Ökad anställbarhet Ungdomsplatser-AMS har i relativt hög utsträckning bidragit till ökad anställbarhet hos deltagarna. Den ökade anställbarheten är i första hand kopplad till den personliga utveckling som många av deltagarna genomgått under sin tid i insatsen. Den personliga utvecklingen kan för merparten av deltagarna ses som ett nödvändigt steg på vägen till egenförsörjning. Ökat självförtroende uppges av flertalet underlätta fortsatt arbetssökande, dels för att de kan ta för sig mer, dels för att de inte blir lika nedslagna vid ett nej på en ansökan. Utbildningen tycks ha medfört att ungdomarna fått en bättre uppfattning om arbetslivets villkor. Drygt 60 procent instämmer helt eller delvis i påståendet att de fått en bättre uppfattning om vad som krävs i arbetslivet, än vad de hade när de började på Ungdomsplatser-AMS. Folkhögskolorna menar att Ungdomsplatser-AMS i viss utsträckning bidragit till att deltagarna hittat nya yrkesvägar. En betydligt högre andel av de folkhögskolor som haft separata kurser instämmer helt i detta, jämfört med de skolor som endast haft enstaka platser. Detta beror sannolikt på att folkhögskolor med separata kurser haft möjlighet att vidareutveckla Ungdomsplatser-AMS i större utsträckning, bl.a. arbetsinslaget i insatsen. Flera folkhögskolor anser att resultaten på deltagarnivå i viss mån understigit de initiala förväntningarna. Cirka 60 procent av skolorna anser att de förväntade Forskning om folkbildning 1/

6 resultaten endast delvis uppnåtts. I första hand upplevs antalet deltagare som erhållit anställning eller gått vidare till fortsatta studier som färre än förväntat. Dettas anses av flertalet skolor bero på att motivationen hos deltagarna var sämre än vad som initialt antogs. Några skolor menar att tidsperioden utgjort ett problem, genom att en del ungdomar inte hunnit komplettera alla ämnen under de sex månader som Ungdomsplatser-AMS varade. Utveckling av skolornas ordinarie verksamhet Flera folkhögskolor anger att Ungdomsplatser-AMS varit värdefull för skolans övriga verksamhet. Det gäller inte minst hur skolan kan och bör arbeta med motivationshöjande insatser. Den initiala motivationsnivån hos deltagarna upplevs av flertalet folkhögskolor som relativt begränsad, vilket resulterat i att skolorna behövt lägga rätt mycket tid på att utveckla metoder och aktiviteter för att höja motivationen. Dessa erfarenheter bedöms i stor utsträckning vara av värde för skolans övriga verksamhet, i synnerhet mot bakgrund av att flertalet skolor uppger bristande motivation som ett ökande problem även hos deltagarna i skolans övriga kurser. Mervärde i relation till andra insatser Ungdomsplatser-AMS har ett mervärde i jämförelse med de insatser för ungdomar som ingår i Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet, konstaterar utvärderaren. Ungdomarna i denna målgrupp är primärt i behov av utveckling på en relativt grundläggande personlig nivå, t.ex. med avseende på självförtroende och motivation, innan mer arbetsinriktade aktiviteter som cv-skrivning eller jobbsökande kan komma till sin fulla nytta. Deltagarna syn på folkhögskolans som lärandemiljö I SUFO 96, den första statliga utvärderingen av folkbildningen, konstaterades att en överväldigande majoritet av deltagarna i längre kurser var nöjda. Folkhögskolan var en bra studieform, förväntade kunskaper hade inhämtats, lärarna var skickliga, stämningen var god mellan lärare och deltagare och mellan deltagarna. Studietakten och kraven på förkunskaper var lagom höga. De nu aktuella rapporterna ger inte någon avvikande bild. Folkhögskolan som en god miljö för lärande bekräftas. I SCB-undersökningen var ca 60 procent mycket nöjda med sin 22 Forskning om folkbildning 1/2007

7 folkhögskoleutbildning. Ytterligare ca 30 procent var ganska nöjda. Det motsvarar mycket väl resultaten från SUFO 96. Miljön För deltagarna i SAGA var folkhögskolemiljön en avgörande faktor för att de i så stor omfattning trivts på kurserna. I Ungdomsplatser-AMS kan de goda resultaten hos deltagarna till stor del härledas till den miljö som folkhögskolorna erbjuder. Deltagare har vittnat om betydelsen av den avslappnande och omhändertagande miljö som folkhögskolorna många gånger står för. I SCB:s undersökning ställdes ingen fråga om studiemiljön. Bemötande från lärare och övrig personal I SCB-studien ansåg drygt 60 procent att bemötandet från lärarna var mycket bra. Lärarnas förmåga att undervisa ansågs vara sämre än deras bemötande, även om andelen som tyckte att de var dåliga var i klar minoritet. Deltagarna i SAGA ansåg att det har betydelse i vad mån lärare och vägledare har möjlighet att se och bemöta individernas olika behov. SCB frågade också om bemötandet från övrig personal, som fick sämre omdöme än bemötandet från lärarna. Kvinnor och män hade ungefär samma åsikter. Individuell anpassning Resultaten i Ungdomsplatser-AMS när det gäller ungdomarnas personliga utveckling kan till stor del härledas till den individanpassade ansats som merparten av folkhögskolorna arbetat efter. Flera skolor har arbetat relativt intensivt med individuell vägledning, där bland annat stödjande av deltagarnas sociala situation har varit framträdande. Personalen har också i hög grad varit tillgänglig för deltagarna. Enligt flera av deltagarna har detta sociala stöd många gånger varit avgörande för deras beslut att fortsätta i utbildningen. Arbetsformer, kursinnehåll och -uppläggning I fråga om arbetsformer och kursernas innehåll och uppläggning var kvinnorna något positivare än männen i SCB:s studie. Runt 80 procent ansåg att utbildningen helt eller till stor del gett dem den kunskap de förväntade sig. En mycket liten andel särskilt bland dem som gick särskild kurs på gymnasie- eller eftergymnasial nivå ansåg att de inte alls fått den kunskap som förväntades. Deltagare i Ungdomsplatser-AMS poängterade betydelsen av folkhögskolor- Forskning om folkbildning 1/

8 nas pedagogik liksom den anpassade studietakten, vilket har resulterat i att deltagarna fått tillbaka självförtroendet när det gäller studier, och därmed också när det gäller dem själva. Gemenskapen I SCB-undersökningen fick gemenskapen med studiekamraterna omdömet mycket bra av drygt 60 procent. För deltagarna i Ungdomsplatser-AMS tycks upplevelsen av att ingå i en gruppgemenskap ha haft positiva effekter på deltagarna, i synnerhet med avseende på deras självförtroende. Detta gäller särskilt de deltagare som gått i separata kurser, där de andra deltagarna till stor del haft samma trassliga bakgrund som de själva ofta haft. Möjlighet att påverka I SCB:s undersökning fick möjligheten att påverka det svagaste omdömet. Nästan 20 procent tyckte att möjligheten att påverka studierna var ganska eller mycket dålig. Samtliga deltagare i SAGA uppger att det är viktigt att känna att man blir tagen på allvar och att man har möjlighet att påverka sin situation. Självförtroende Omkring 90 procent hos SCB ansåg att de åtminstone till viss del hade fått bättre självförtroende av sin folkhögskoleutbildning. Lika många tyckte att utbildningen i större utsträckning fått dem att ta egna initiativ. Alla deltagare i SAGA upplevde inte ökad motivation, men många talade om ökat självförtroende. Majoriteten berättade att de fått bättre självkänsla. Några andra säger att de har fått en bättre och mer realistisk uppfattning om vad de klarar av och säger sig därmed ha fått en bättre tro på sig själva. Ett av de tydligaste resultaten inom Ungdomsplatser-AMS är den personliga utveckling som många av deltagarna genomgått under sin tid i insatsen. Majoriteten uppger att de har fått bättre självkänsla och ökad motivation. Deltagarnas personliga utveckling är också en av de effekter som folkhögskolorna lyfter fram procent av folkhögskolorna instämmer helt i påståendet att deltagarna har fått betydligt bättre självförtroende sedan de började på Ungdomsplatser-AMS. Störst påverkan på självförtroendet anser folkhögskolor med enbart separata kurser att insatsen haft. 24 Forskning om folkbildning 1/2007

9 Inställning till studier, kultur och samhällsfrågor SCB:s undersökning visar att ungefär 90 procent tyckte att utbildningen fått dem mer positiva till studier och ökat deras vilja att ifrågasätta mer. Ca 80 procent svarade att utbildningen fått dem intresserade av kulturella frågor. Ungefär 70 procent av kvinnorna ansåg att folkhögskolan till viss del fått dem mer engagerade i samhällsfrågor och mer aktiva i sina fritidsintressen. Bland männen var andelarna något högre. Några reflexioner SCB har gjort en omfattande och intressant undersökning, som borde ha kunnat analyserats bredare och djupare (kanske också av någon med större sakkunskap?). Det framgår inte av rapporten om det har funnits något samråd med FBR kring vare sig frågorna eller tolkningen av svaren. Det är synd att undersökningens huvudsyfte begränsades till sysselsättning efter avslutande studier. När nu tillfälle gavs hade det varit intressant om en studie gjorts på folkhögskolans deltagare, jämförbar med deltagarstudierna i studiecirklarna. I folkbildningens uppdrag har sedan länge ingått att prioritera funktionshindrade, invandrare och arbetslösa. Den sistnämnda gruppen blir väl belyst i alla tre undersökningarna. De båda övriga redovisas inte särskilt i någon av rapporterna. Varför sägs inget om funktionshindrade deltagares resultat eller om deltagare med invandrarbakgrund? Båda grupperna borde rimligen ha varit representerade i alla tre undersökta populationerna. För SAGA- och AMS-undersökningarna hade det också varit intressant att, likhet med SCB:s studie, ha fått en bild av hur deltagandet fördelar sig på kvinnor och män. Anders Ekman Folkhögskoleuppföljning Enkätundersökning bland personer som avslutade långa kurser i folkhögskolan läsåret SCB Statistiska meddelanden UF 36 SM sid. A4. ISSN Samverkan mellan folkhögskola och arbetsförmedling. Utvärdering av SAGA sid. A4. Folkbildningsrådet Utvärdering av Ungdomsplatser-AMS. Rapport sid. A4. Folkbildningsrådet Forskning om folkbildning 1/