1 Vad kan vi väljare göra?

Gör uppror! Lätt sagt men hur, och åt vilket håll? Det här är inte ett projekt med en start och ett slut. Det handlar om ändrade värderingar och förväntningar, hos oss väljare och hos våra politiker. Det handlar om huruvida den demokratiska processen kan fungera i vårt stötskyddade samhälle. Håller du med om vad jag säger på den här sajten? Om inte, tala om för mig och för andra besökare på sajten varför du inte instämmer! Jag lovar att publicera alla inlägg som för samtalet framåt. Om du håller med är dags att agera, påverka. Ju längre vi väntar, desto fler besvikna människor kommer att anklaga politikerna för allt mellan himmel och jord och vända sig till missnöjespartier som försvårar läget ännu mer. Se bara på hur Riksdagen har gått i baklås kring Sverigedemokraterna! En bra start är att bryta sig loss ut den bekväma jag-blir-omhändertagen-av-det-rika-samhället attityden, att inse att jag behöver göra något själv. Vi behöver göra det lönsamt för politikerna inför kommande val att tänka och arbeta långsiktigt och att myndigförklara oss väljare. Det kan ske bara om tillräckligt många av oss väljare tar ställning till vilken utveckling vi vill se och talar om vad vi tycker genom alla tillgängliga kanaler. Vi kan lära oss av en annan kampanj som varit framgångsrik miljörörelsen. Där har man lyckats skapa ett starkt krismedvetande innan krisen blommat ut. Om vi ser på hur den processen har gått till kan vi lära oss mycket. Innehåll 1 Hur kan vi väljare få igång en förändringsprocess?... 2 2 Hur kan ett politiskt parti få igång en förändringsprocess?... 4 3 Tankar kring morgondagens välfärdssystem... 5 4 Exempel på tänkbara förändringar som berör individer... 6 5 Hur ska vi bära oss åt organisationer och företag?... 8 Du kan skriva ut artiklarna genom den här länken: 150125 PDF-fil Natur Lämna dina kommentarer här! De mailas till mig och jag lägger ut allt som bidrar till ämnet. 1

1 Vad kan vi väljare göra? Det är dags för dig att förklara dig självständig genom att ta dig tid att formulera var du står, vilka värderingar du vill bygga ditt liv på och hur du tycker att ett oundvikligen kommande förändringsarbete ska kunna startas innan välfärdens finansieringskris ställt till ännu större skada. Kolla hur miljörörelsen har arbetat! Där finns det mycket att lära. Miljörörelsen började med att ett fåtal pionjärer såg hur människan skadar miljön och förmedlade den insikten högljutt. Rachel Carsons var med sin bok Tyst vår (1963) en av pionjärerna. Miljrörelsens anhängare formulerade sina egna riskbeskrivningar (exempelvis Rom-klubbens rapport 1972). Man gör inte sällan passiva framskrivningar av olika trender för att för att få fram en så hotfull bild som möjligt och utnyttjar sedan medierna för att sprida den bilden. Miljöfrågorna engagerar människor, inte minst därför att det ger känslan av att behövas, kunna göra nytta. En del grips av en nästan religiös iver att påverka, förändra. (Du kommer väl ihåg vad Antonovsky sade om människors behov av att finna en mening med livet?) Tillsammans har de skapat ett opinionstryck som fått politiker att lyfta upp frågan på dagordningen. Hur ska vi bära oss åt för att få igång samma process kring välfärden? De flesta politikerna ser säkert välfärdens kostnadsproblem, men behöver stöd av en informerad allmänhet. De behöver krismedvetna väljare vilkas oro legitimerar förändringar. Om du håller med om att det finns skäl att vara bekymrad föreslår jag att du: 1. Granskar den bild jag målar upp och bestämmer vad du håller med om och inte håller med om; 2. Formulerar vad du tycker behöver göras; 3. Använder den här sajten för att berätta vad du kommer fram till; 4. Sprider länken till sajten till dina egna kontakter, helst med dina egna kommentarer; 5. Pratar ihop dig med andra som tycker (ungefär) likadant; 6. Formulerar det budskap ni vill sprida; 7. Skriver insändare och debattartiklar; 8. Kontaktar era politiker (lokalt och centralt) för att förmedla budskapet; 9. Börjar påverka din egen sociala miljö. Bestäm vad av sajtens innehåll som du håller med om och som du inte håller med om Det viktiga är inte att du ska hålla med om alltihop, utan att du formulerar vad du själv tycker. Tala gärna om resultatet genom att lämna dina kommentarer här. Jag lovar att publicera alla synpunkter som bidrar till att bredda debatten och föra den framåt! Sprid information om den här sajten till dina egna kontakter Skicka adressen på mail och genom Facebook, Twitter och andra sociala media, helst med dina egna kommentarer: Vad håller du med om? Vad håller du inte med om och vad tycker du i stället? Vilka risker tycker du är särskilt allvarliga? Vilka värderingar anser du ska ligga till grund för utvecklingen av välfärdssystemet? Vad tycker du borde göras? Poängen är inte att få en massiv spridning av just mina tankar, utan att få en massiv diskussion kring hur vi, du och jag, ska kunna färdas väl genom livet när nuvarande välfärdssystem inom en ganska snar framtid når vägs ände. 2

Slå dig ihop med andra som tycker (ungefär) likadant Det är mycket lättare att få genomslag om du slår dig ihop med andra som också vill få igång ett samtal kring de här frågorna. Starta egna grupper eller bygg på sådana som du redan är medlem i. Formulera det budskap du vill sprida Arbeta tillsammans för att formulera vad ni tycker. Starta gärna egna hemsidor eller bloggar och låt mig och alla andra få dina adresser! Skriv insändare och debattartiklar Förmedla ert budskap genom att skriva insändare och debattartiklar. Prata med dina politiker, lokalt, regionalt och centralt Skicka gärna den här adressen till politikerna i din hemkommun. Kontakta dem för att berätta hur du ser på välfärdens situation och hur du vill bidra till ett samtal om framtiden. Använd de kontakterna för att nå landstingsoch Riksdagspolitikerna i samma ärende. Påverka din egen sociala miljö Fundera över vad du kan göra där du finns för att bygga en bättre social miljö, en miljö där du: kan stärka befälet i ditt eget liv; behövs för andra; lär dig nya saker. Ingenting av det här är särskilt revolutionärt! Det är bara det att vi blivit omhändertagna så länge att vi glömt att det är bara vi själva som kan se till att vi färdas väl genom livet eller ens kan bestämma vad det innebär att färdas väl genom livet! 3

2 Hur kan ett politiskt parti få igång en förändringsprocess? Jag kan inte tänka mig något mer effektivt sätt att skada demokratin än att låta känslan av misstro mellan väljare och valda fortsätta växa. Innerst inne vet våra politiker att dagens välfärdssystem nått vägs ände! Det som gör det så krångligt är att alla i vårt politiska system så länge utlovat en stötskyddande, omhändertagande välfärd att det verkar vara politiskt självmord att säga: Sorry, vi kommer inte att kunna hålla våra löften om ett omhändertagande från vaggan till graven pengarna kommer inte att räcka! Varje försök att ändra systemet stöter mot åtminstone två mycket besvärliga hinder: Det som en gång var uppdrag för människor som var yrkesverksamma utanför politiken har blivit ett heltidsyrke för människor (som ofta nog saknar erfarenheter utanför politiken). Ja, det här gäller i varje fall en växande andel av rikspolitikerna; på landstings- och kommunalplanet gäller det i första hand det toppskikt som sitter i landstings- och kommunstyrelserna. När en politiker blir beroende av sin politikerinkomst växer risken för att hon/han ska bli mer fokuserad på sin egen anställningstrygghet, att det kortsiktiga perspektivet tar över. Det beror inte på att politiker skulle vara mindre hederliga, mindre värda vårt förtroende än andra, utan på att de är lika mycket (eller litet) att lita på som alla vi andra. Vi är alla felbara och slirar alltför lätt under trycket av vad som sker omkring oss. Det finns en påtaglig risk för att det taktiska spelet hamnar i fokus snarare än de värderingar och visioner som i många fall ledde politikerna in i politiken. Det var i alla fall ganska säkert de värderingarna och visionerna som ledde partiernas medlemmar in i de politiska partierna. Ju mer spelet om opinionsundersökningarna här och nu tar över, desto mindre utrymme blir det för en idé-buren medlemskader att på allvar påverka partiarbetet. Det här bidrar säkert till att de traditionella partierna förlorar medlemmar! Dessutom: Det stötskyddsarbete som nu pågått i över hundra år har bidragit till att politiker-rollen har fått allt mer av leverera trygghet som innehåll, snarare än vara visionär, leda. Vi väljare har blivit förmånstagare av omsorg, snarare än uppdragsgivare. Det andra hindret är att omhändertagandet gjort oss medborgare väldigt sårbara. Bara en av tio har en egen ekonomisk buffert, en egen känsla av (ekonomisk) stöttålighet. Hur ska vi då kunna acceptera förändringar som upplevs som ett hot mot den egna ekonomin? Här finns det två förhållningssätt: Man kan fortsätta att lappa och laga eller man kan visa ledarskap genom att prata klartext med oss väljare. Ett fortsatt lappande och lagande kommer kanske att låta individuella politiker sitta kvar längre men samtidigt minska väljarnas förtroende för demokratin. Väljarna ser ju vad som faktiskt pågår. Det är nog ingen slump att de partier som dragit till sig procentuellt flest nya väljare under 2014 var Fi, MP, SD och V. Jag är övertygad om att det parti, den politiker, som vågar börja leda, prata klartext om vart vi är på väg och om på vilka värderingar partiet vill bygga det kommande arbetet med att utveckla vårt välfärdssystem, det partiet kan vinna respekt och röster. Om jag inte trodde det skulle jag inte kunna tro på vår demokrati, vårt folkvälde. Och eftersom jag är optimist arbetar jag nu med den här sajten. 4

3 Tankar kring morgondagens välfärdssystem Under större delen av arten människas existens har vuxna individer överlevt eller dött beroende på de egna ansträngningarna för att skaffa mat och boende. Det har för det mesta skett inom ramen för en flock där människorna kunde ge varandra ett ömsesidigt skydd. Det är först under de senaste 100 åren eller så som vi har kunnat och velat bygga in ett mellansteg mellan arbete och överlevnad. Vi har byggt en organisation som använder en del av överskottet från vårt arbete till att konstruera olika sorters stötskydd för individen. Vi har byggt välfärdssystem. Ja, vi är i det här fallet en privilegierad minoritet i (främst) Europa och Nordamerika. Förskräckande många människor lever fortfarande kvar i den täta och oförlåtande kopplingen mellan det egna arbetet och den egna överlevnaden här och nu. Glöm bara inte vilken fantastisk utveckling till det bättre som pågår i världen. Vi som finns i den gynnade minoriteten har ett välfärdssystem som ger oss stötskydd. Det är bra! Men vi verkar ha glömt att det egna välståndet, den egna tryggheten fortfarande till sist hänger på eget arbete. Verkligheten bortom välfärdssystemet är nämligen att vi som art och som individer måste arbeta för att överleva. Hur trygg är välfärden? Stora katastrofer kan slå ut den, det vet vi. Det som faktiskt händer här och nu är inte lika spektakulärt, men lika hotfullt. Sverige är på väg in i en situation där vi inte kommer att ha tillräckligt många i arbetsför ålder för att ha råd och tid att inom ramen för dagens system ta hand om alla som behöver hjälp utan drastiskt höjda skatter och/eller en väldig massa nya skattebetalare. Lösningar behöver sökas längs många olika linjer, en del för att påverka läget under de närmaste fem till tio åren, andra för att förändra de grundläggande spelreglerna. De kortsiktiga åtgärderna handlar i första hand om att förbättra finansieringen av existerande system. Att andra åtgärder är långsiktiga betyder inte dem kan vi vänta med till senare!. Tvärtom, det enda skälet att kalla åtgärder på det här området långsiktiga är att det tar längre tid att åstadkomma förändringar. Arbetet behöver starta för en kvart sedan! Kortsiktiga åtgärder Vi behöver uppmuntra/övertyga en större andel av befolkningen om att de behöver ha ett jobb. Risken är att automatiseringarna faktiskt minskar skatteintäkterna eftersom skatt på arbete är den i särklass största posten bland skatteintäkterna. Vi behöver öppna för en större arbetskraftsinvandring. Vi behöver se till att portarna öppnas för en rejäl tillväxt av företag som kan ge de arbetssökande jobb. Långsiktiga åtgärder Välfärdssystemet behöver utvecklas till Välfärd 2.0 så att det bidrar till att enskilda svenskar kan färdas väl genom livet samtidigt som kostnaderna begränsas. Arbetet behöver bygga på vad vi vet i dag om hur vi människor faktiskt fungerar. 5

4 Exempel på tänkbara förändringar som berör individer Ingenjörer kan bygga månraketer men det är en helt annan och långt mer komplicerad sak att bygga sociala system. Vi människor är mycket mer komplicerade, mycket mindre förutsägbara. Dessutom vill de allra flesta av oss vara med och påverka vår egen situation. En del av oss letar till och med rätt på kryphål i systemet bara för att visa vem det är som bestämmer! Det går inte att be experter att konstruera ett nytt välfärdssystem från grunden och det vore oklokt att försöka! Vi behöver börja med att fundera över välfärdens syfte. Handlar välfärd om att ge människor bästa möjliga stötskydd genom att bygga ett skydd mot livets alla tänkbara stötar? eller om att göra det lättare för varje individ att känna att hennes/hans liv är begripligt, hanterligt och meningsfullt att stärka individens stöttålighet? Eller mera rakt på sak: Vill du och jag vara objekt för uppfostran och omhändertagande eller subjekt som har ansvar för sina egna liv? Här följer några exempel på hur vi skulle kunna tänka utanför dagens ramar när det gäller enskilda individer: Tanke 1 Vad skulle hända om vi började behovspröva transfereringarna (barnbidrag, a-kassa, sjukpeng, vab-peng,...) och beskatta dem på grundval av den skattepliktiges deklarerade inkomster och efter en ganska starkt progressiv skatteskala. Tanke 2 Det här väcker frågan om särbeskattningens effekter. Vad skulle hända om vi återinförde sambeskattning med tillägget att den gemensamma inkomsten utgör underlag för bådas pensioner? Tanke 3 Ska vi överväga att överlåta till den enskilde individen att välja genom att skapa en skattefinansierad grundförsäkring (sjukförsäkring, a-kassa,...) på överlevnadsnivå för alla och sedan uppmana dem som så önskar att teckna egna tilläggsförsäkringar? Vad lärde sig holländarna när det gjorde något liknande? Vad gör vi i så fall när någon som inte skaffade sig den extra tryggheten råkar illa ut? Får hon/han skylla sig själv eller ska vi ta hand om henne/honom i alla fall och vad händer i så fall med det personliga ansvaret? En sådan förändring förutsätter dessutom att människor har utrymme att bygga upp en buffert för framtiden. Den bufferten saknar de flesta av oss och har vi ont om tid! Tanke 4 I dag betalar individen för sin sjukskrivning genom karensdagen och en sjukersättning som är lägre än lönen. Vad skulle hända om var och en av oss hade en egen vårdbudget baserad på genomsnittskostnaden för en grupp människor med liknande ålder, kön, verksamhet etc. och den som klarar sig på lägre vårdkostnader får behålla en andel av besparingen? Orättvist? Ja, visst! Men verkligheten är orättvis! Om fler väljer att belasta vårdapparaten mindre blir det dessutom mer resurser över till dem som livet behandlat mest orättvist. 6

Tanke 5 Framtida pensioner kommer att bli lägre än avsett, bland annat därför att bromsen slår till oftare än väntat. Vilka konsekvenser skulle det få om eget, privat pensionssparande underlättades för att på så sätt slippa öka avsättningarna till den framtida statliga pensionen? Tanke 6 Vad skulle hända om vi släppte tron (hoppet) på att eleven ska vilja lära sig multiplikationstabellen alldeles spontant och skapade reella incitament för lärande? Hur skulle sådana incitament se ut? Beröm? Pengar? Dataspel som förmedlar kunskaper? Oavsett vilka incitament vi funderar på är det viktigt att de ger eleven ett eget val, att hon/han själv väljer! Och, till sist, ständigt samma fråga: Hur ser vi till att de som inte klarar av livet på egen hand får hjälp? Jag har bara ha börjat peta i utkanten av det nytänkande som behövs! 7

5 Hur ska vi bära oss åt organisationer och företag? When you re in a swamp full of alligators, who the Hell cares how you swim? Vi ligger inte i träsket, men vi står på stranden och riskerar att trilla i! Risken är tillräckligt stor för att vi ska fundera över vilka begränsningar vi skapat för företagens möjligheter att utvecklas och behöva rekrytera nya medarbetare som kan bidra till att finansiera vår välfärd. Jag menar inte att vi ska överge våra grundläggande värderingar, men vi kommer blir tvungna att ifrågasätta många yttringar av vårt stötskyddstänkande. Tanke 1 Välfärdens finansiering förutsätter att det finns jobb och att dessa jobb möter en villig arbetskraft. En betydande andel av de upp emot 500.000 arbetslösa har begränsningar i sin anställningsbarhet på grund av funktionsnedsättningar, ofullständig utbildning, bristande språkkunskaper etc. Här finns också ett stort antal heltidsstuderande som söker feriejobb. Det handlar alltså inte i första hand om massarbetslöshet, utan om individers bristande anställningsbarhet inom ramen för gällande lagar och avtal. Antalet människor som står utanför arbetsmarknaden kan minskas bara om tillräckligt många arbetsgivare anser att det lönar sig att anställa fler, att det finns en bra balans mellan vad det kostar att producera varan/tjänsten och vad det går att sälja den för. Här spelar arbetsrätten och kollektivavtalen en central roll. Samtidigt behöver tillräckligt många personer anse att den lön de kan tjäna på att ta ett jobb är att föredra framför de tillgängliga alternativen (bo kvar hos mamma, a-kassa, förtidspension, sjukskrivning, osv). Här spelar ersättningsnivåerna en central roll, liksom hyresnivåer. Tanke 2 Det är antagligen omöjligt att finna tillräckligt många här i Sverige som kan och vill arbeta. Vad skulle hända om det blev möjligt att söka arbetstillstånd (och annat som behövs) från hemlandet, så att man kan komma hit färdig att gå ut i arbete? Hur ska vi kunna göra det attraktivare för arbetsgivare att anställa sådana immigranter? Tanke 3 I dag ansvarar läkare för att bedöma om individer kan arbeta eller behöver sjukskrivas. Läkarens budget belastas däremot inte med de samhällsekonomiska kostnaderna för en sådan en sjukskrivning, de belastar arbetsgivaren och sjukkassan. Läkaren behöver aldrig försvara de kostnader som hans beslut leder till. Vad skulle hända om vårdcentralen/läkaren skulle budgetera för dessa kostnader och därmed behöva förklara/försvara både budgeten och senare budgetavvikelser? Tanke 4 Pensionskostnaderna kan sänkas rejält genom en höjd pensionsålder. Då väcks en rad frågor av typen: Hur ser vi till att de berörda kommer i arbete, så att vi inte bara byter pension mot a-kassa? Vad händer när en 66-åring får nya arbetsuppgifter som kanske inte ger ett lika stort bidrag till verksamheten ska hon/han få en lägre lön? Hur slår en sänkt lön på den framtida pensionen? Vad skulle hända om sådana samtal kunde föras lokalt mellan företagen och deras anställda? Tanke 5 Ett hälsofrämjande arbete behöver stärkas genom nya incitament. Sådana incitament kan ha många former: Ska individer få en premie för en låg sjukfrånvaro och i så fall, av vem? Ska företag belönas för låga frånvarotal? 8

Ska åtgärder som förbättrar den sociala miljön för individer/grupper få stöd - och i så fall, hur? Ska kommuner bistå dem som vill starta projekt som kan bidra till bättre sociala miljöer? 9