Strategier för att främja kommunikation mellan sjuksköterskor och patienter med afasi

Strategier för att främja kommunikation mellan sjuksköterskor och patienter med afasi - en litteraturstudie Strategies to promote communication between nurses and patients with aphasia - a literature review Malin Bäcklin Sofie Olsson Fakulteten för hälsa, natur och teknikvetenskap Sjuksköterskeprogrammet 180 högskolepoäng Handledare: Anders Johansson Examinerande lärare: Anna Josse Eklund 2015-11

SAMMANFATTNING Titel: Fakultet: Institution: Ämne Kurs: Författare: Handledare: Strategier för att främja kommunikation mellan sjuksköterskor och patienter med afasi Strategies to promote communication between nurses and patients with aphasia Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskaper. Institutionen för Hälsovetenskaper. Omvårdnad. Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, grundnivå. Sofie Olsson och Malin Bäcklin Anders Johansson. Sidor: 30 Nyckelord: Stroke, afasi, kommunikationsstrategier. Varje år drabbas 20.000-25.000 personer av stroke, varav ca 30% av dem drabbas av afasi. Afasi kan orsaka svårigheter i att göra sig förstådd och att bli förstådd, detta innebär att som sjuksköterska måste man ha kunskap om de bästa sätten att kommunicera med afasipatienter. Syftet med litteraturstudien var att beskriva de kommunikationsstrategier som sjuksköterskan kan använda sig av vid mötet med afasipatienter. Metoden var en litteraturstudie som baserades på vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL och PubMed. Studien utformades genom Polit & Becks niostegsmodell. De 8 artiklarna som ingick i resultatet var kvalitetsgranskade av Polit & Becks granskningsmallar för kvalitativa- och kvantitativa studier. I resultat framkom sex stycken huvudteman: Att anpassa tid och tempo, hjälpmedel för att underlätta vid samtal, att anpassa språket, samtala med hjälp av kroppsspråk, kroppskontaktens inverkan på samtalet och att anpassa miljön Det visade sig att kärnan i användandet av kommunikationsstrategier ligger i att ha god kunskap om hur på bästa sätt man kommunicerar med afasi patienter. Utbildning för vårdpersonal krävs för att uppnå detta. Slutsats: De strategier som återfanns, kan ha en positiv inverkan på kommunikationen med afasipatienter, då det underlättar överföring av information både till och från vårdgivaren.

Innehållsförteckning Introduktion... 4 Kommunikation... 4 Stroke... 4 Kommunikationsstörningar efter stroke... 5 Afasi... 5 Dysartri... 6 Talapraxi... 6 Omvårdnad vid stroke och afasi... 7 Problemformulering... 7 Syfte... 7 Metod... 8 Litteratursökning... 8 Inklusions- och exklusionskriterier... 9 Urval... 10 Databearbetning... 11 Etiska överväganden... 11 Resultat... 12 Utbildning av personal... 12 Att anpassa tid och tempo... 13 Hjälpmedel för att underlätta vid samtal... 13 Att anpassa språket... 14 Samtala med hjälp av kroppsspråk... 14 Kroppskontaktens inverkan på samtalet... 15 Att anpassa miljön... 15 Diskussion... 16 Resultatdiskussion... 16 Metoddiskussion... 18 Klinisk betydelse... 19 Förslag till fortsatt forskning... 19 Slutsats... 20 Referenslista:... 21 Bilaga 1. Artikelmatris

Introduktion I sjuksköterskans arbete är kommunikationen en viktig del för omvårdnadsarbetet samt relationen med patienten. Sjuksköterskan spenderar mycket tid till att lyssna på patientens tankar, mående och behov och utifrån det anpassa vårdandet. I praktiken möter sjuksköterskan patienter med talsvårigheter på de allra flesta arbetsplatser och då bland annat patienter med afasi. Afasi är ett tillstånd som kan uppstå som en följd av stroke. Sundin et al. (2015) berättar att patienter ofta upplever stor förlust av både självständighet och självförtroende efter att ha drabbats av stroke. De drabbade är därför i behov av att känna förtroende och tillit till sin vårdgivare vilket kan vara svårt att uppnå om patienten blivit drabbad av afasi. Afasi kan orsaka brister i kommunikationen, vilket i sin tur kan leda till brister i omvårdnaden då vårdgivaren inte är kapabel till att förstå vad patienten vill förmedla. Kommunikation En god kommunikation med patienten leder till att patienten blir delaktig och kan påverka sin vård och behandling (Eide & Eide 2009; Socialstyrelsen 2009). Detta är ett grundläggande krav i all hälso- och sjukvård och en förutsättning för god vård. Brister i kommunikationen mellan en patient och hälso- och sjukvårdspersonalen innebär en patientsäkerhetsrisk. Sjukvårdspersonalen ska ge varje patient individuellt anpassad information och ta hänsyn till varje patients förutsättningar och behov(socialstyrelsen 2009). Kommunikation kan vara både verbal och icke-verbal, och används ofta i kombination med varandra men på olika nivåer (Eide & Eide 2009). Den verbala kommunikationen innebär att budskapet förs fram genom tal (Eide & Eide 2009; Marrow Lindbergh 1998) eller skrift (Marrow Lindbergh 1998). När kommunikationen sker i skrift så blir detta en neutral kommunikation med sakligt innehåll, den kan vara ytlig eller mer ingående som en vetenskaplig undersökning. När talet används så kan samtal uppfattas mer informationsrikt genom att budbäraren kan ha ett känslomässigt värde i kommunikationen, men även detta sätt att kommunicera kan vara neutralt och sakligt. Det kan även uppfattas på olika sätt beroende på vilken kultur de berörande tillhör eller på grund av personliga åsikter (Marrow Lindbergh 1998). Den icke-verbala kommunikationen brukar användas för att lättare kunna uttrycka sina känslor som ilska, lycka och sorg. Detta sker genom att patienten använder olika tonfall, ansiktsuttryck och hela kroppen (Eide & Eide 2009; Marrow Lindbergh 1998). Används kroppen i samband med verbal kommunikation så brukar detta kallas för kroppsspråk. Om personen däremot inte kan göra sig förstådd verbalt så innebär det att personen gestikulerar eller använder sig av mimik (Marrow Lindbergh 1998). Att ha en god icke-verbal förmåga till att kommunicera är viktigt för att kunna arbeta med patienter, speciellt patienter som har nedsatt kognitiv förmåga (Eide & Eide 2009). Stroke Stroke är en av de stora folksjukdomarna i Sverige. 20.000-25.000 personer insjuknar för första gången varje år och 5.000-10.000 personer återinsjuknar i stroke årligen (Jönsson 2012; Riksstroke 2015). Skadan uppstår i hjärnan när blodcirkulationen helt eller delvis reduceras, detta sker genom en hjärninfarkt (85% av fallen) eller hjärnblödning (15% av fallen) 4

(Appelros 2012; Socialstyrelsen 2009). Hjärninfarkt orsakas av emboli eller trombos. Emboli är en propp som bildas på ett ställe i kroppen och som förflyttas med i blodet till annat ställe i kroppen och täpper igen kärlet. Trombos är lagringar i kärlen som successivt täpper ingen kärlen (Appelros 2012). Stroke medför plötsliga neurologiska bortfallssymtom som halvsidiga pareser, talsvårigheter, känselbortfall och yrsel. Det kan även medföra konsekvenser som dysartri/afasi (talsvårigheter), dysfagi (sväljsvårigheter), smärtor och kvarstående pareser som påverkar patientens fortsatta liv (Appelros 2012). När en person drabbas av infarkt så gäller det att agera snabbt. Inom de första 4,5 timmarna från symtomdebuten kan en propplösande behandling påbörjas, intravenös trombolys (Appelros 2012; Socialstyrelsen 2009). Det krävs snabba beslut i avgörandet om det är en infarkt och för att göra detta avgörande, genomförs en röntgen (Appelros 2012). När behandling är avslutad och tillståndet är stabilt utförs observationer på en vårdavdelning (Jönsson 2012). En patient som drabbas av stroke bör vårdas på en strokeenhet med personal som har specifik strokekompetens (Socialstyrelsen 2009). Enligt Riksstroke (2015) minskar risken för dödlighet och ADL-funktionen förbättras för patienter som vårdas på en strokeenhet. Vårdgivarna gör observationer av de vitala parametrarna och eventuella symtom/tecken som är kvar efter en stroke eller som skulle kunna uppkomma vid eventuell försämring. Utöver observationerna så är det viktigt att komma igång med rehabiliteringen så fort som möjligt för att träna upp patienten till att bli så återställd som möjligt (Jönsson 2012). Kommunikationsstörningar efter stroke Stroke kan orsaka talmotoriska- och språkstörningar som kan leda till svårigheter att kommunicera via tal och skrift (Mätzsch & Gottsäter 2007). De tre vanligaste kommunikationsstörningarna efter stroke är afasi, dysartri och talapraxi (Apt 2012; Mätzsch & Gottsäter 2007). Dessa tre störningar går under paraplybeteckningen afasi, då det har blivit en allmän beteckning för neuropsykologiska språkstörningar. (Eriksson 2001; Mätzsch & Gottsäter 2007). Enligt en studie av Engelter et al. (2006) drabbas ca 30% av afasi i samband med stroke. Afasi Definitionen av afasi är störning av språkförmågan orsakad av rubbad hjärnfunktion (Apt 2012; Eriksson 2001). Afasi kan delas upp i en impressiv och en expressiv komponent (Apt 2012). Den impressiva förmågan innebär förståelse av vad som sägs. Expressiv förmåga innebär uttrycksförmåga, det vill säga att man kan använda språket i tal och skrift (Apt 2012; Eriksson 2007; Socialstyrelsen 2009). Det är ovanligt att en afasipatient bara har expressiva eller bara impressiva svårigheter. Det vanligaste är att den som har drabbats av afasi både har impressiva och expressiva svårigheter och därför har svårt för att tala, förstå tal, att läsa och att skriva (Apt 2012; Eriksson 2001). Ett av de vanligaste symptomen vid afasi är att patienten har svårt att hitta innehållsord, det vill säga ord som bär mycket betydelse som verb och substantiv (Apt 2012; Eriksson 2001). Ibland används fel ord och det kan hända att ord byts ut mot något annat inom samma ämnesområde. Ett exempel är att bord byts ut mot stol. Det är även vanligt att ja och nej förväxlas (Apt 2012). Språkljud kan bli fel och att bokstäver förväxlas eller kastas om (Apt 2012; Eriksson 2001). Patienter med afasi har i allmänhet problem med att ta språkliga 5

initiativ och det de klarar att formulera kan låta trögt och ansträngt (Eriksson 2001). Trots att patienten kan ha svår afasi så är afasipatienter aldrig stumma utan kan alltid säga något. Vid allvarlig afasi har patienten ofta det automatiska talet kvar som kan bestå av känslomässiga uttalanden (till exempel svordomar) och överinlärda fraser så som (Ja och nej, hej och hejdå, tack) (Apt 2012). Tidigare studier visar att personer med afasi ofta känner sig uteslutna från det sociala livet, exempelvis familjen, vänner och arbete, som ingår i vardagen. Uteslutning delas upp i tre huvudgrupper: infrastrukturell, interpersonell och personlig uteslutning. Infrastrukturell uteslutning innebär att patienten kan ha svårt att återgå till sitt dagliga liv med arbete. Interpersonell handlar om att de personer som fanns i patientens omgivning reduceras och patienten kan känna ensamhet i samband med detta. Anledningen till att personer kring patienten reduceras bygger på att patienten känner sig obekväm med att inte alltid kunna göra sig förstådd och tar därför avstånd till omvärlden. Personlig uteslutning innefattar att patienten isolerar sig, känner sig deprimerad och kanske sysslolös (Parr 2007). Dysartri Dysartri innebär en sensorisk och/eller motorisk störning av talet. Det innebär att patienten har en störning av artikulation, röst och/eller talandning (Apt 2012). För att kunna tala normalt måste talorganen fungera. Utandningsluft måste sätta stämbanden i rörelse för att skapa rösten och patienten måste kunna röra på läppar, tunga, käke och mjuka gommen för att forma talljud. Uppstår skadan i nervsystemet som styr dessa talorgan får patienten problem med att artikulera och använda rösten och det är denna störning som kallas dysartri (Apt 2012). Beroende på hur omfattande skadan är så kan det variera från en lätt sluddrighet när patienten talar till ett helt oförståeligt tal eller total avsaknad av talet. Till skillnad från patienter med afasi så har de inga impressiva svårigheter, det vill säga att förstå vad andra säger och kan läsa och skriva. Detta betyder att om en patient med dysartri inte kan förmedla sig i tal kan de istället skriva för att göra sig förstådda, vilket en patient med afasi inte alltid kan göra (Apt 2012). Talapraxi Talapraxi innebär en nedsatt förmåga att programmera artikulationen. För att kunna tala måste patienten kunna skapa olika språkljud. Det finns en mekanism i hjärnan som kallas för talpraxisförmågan som talar om vilka muskler som måste aktiveras för att patienten ska kunna skapa ett visst ljud. En patient med talapraxi anstränger sig för att skapa ett visst ljud med munnen, till exempel ljudet T. De kan också ha svårt för att binda samman språkljuden till ett flytande tal. En patient med talapraxi har ett ansträngt och oflytande tal, men det är ingen språklig störning och ger därför inga svårigheter med att förstå, läsa eller skriva. Skadan i hjärnan vid talapraxi ligger i samma språkområde som vid afasi och det är därför sällsynt att patienten har talapraxi utan att samtidigt ha afasi (Apt 2012; Eriksson 2001). Om en patient har talapraxi i kombination med afasi har den mycket större svårigheter med att tala än att förstå tal, läsa och skriva. Det är vanligt att vårdaren misstolkar talapraxi som ett afatiskt symtom om en patient har större expressiva än impressiva svårigheter (Apt 2012). 6

Omvårdnad vid stroke och afasi Omvårdnad innebär omhändertagande av patient och det är sjuksköterskan som bär rollen för att omvårdnaden utförs av all berörd personal (Berglund 2011). Sjuksköterskan fungerar som samordnare för omvårdnadsteamet runt patienten och för patientens rehabiliteringsplan (Wergeland et al. 2011). Sjuksköterskan bedömer hur patienten klarar sig själv med vardagliga sysslor. Bedömningen görs för att granska vilka åtgärder som behövs för att förebygga risker och eventuella komplikationer som skulle kunna uppstå. Bedömningen görs också för att få patienten delaktig i sin omvårdnad genom att se hur mycket hen klarar själv, och då inte ta ifrån dem det. Beroende på vilka konsekvenser patienten har fått efter en stroke så krävs det olika former av omvårdnad. Vissa kräver hjälp med personlig vård, matning och mobilisering (Berglund 2001). Patienter med allvarliga bortfall och funktionsnedsättningar rehabiliteras på rehabiliteringsavdelning på sjukhus där målet är att patienten ska förbättra sin funktionsförmåga, återfå förlorade färdigheter och kunna anpassa sig till sin nya situation (Wergeland et al. 2011). Patienter som drabbas av stroke bör få sin talförmåga bedömd av en logoped (Riksstroke 2015). Omvårdnad vid talsvårigheter är att sätta in rehabilitering för talet så fort som möjligt tillsammans med logopeden (Berglund 2011). Logopeden ger råd och handledning men patienten behöver helst språklig stimulering under hela dagen (Wergeland et al. 2011). Vårdpersonalens uppgift är att uppmuntra patienten till att försöka prata, använda sig av anhöriga för att få hjälp med att ta reda på vem patienten är som person, vad den gillar och inte gillar. Detta görs för att kunna optimera omvårdnaden genom delaktighet (Berglund 2001). Problemformulering Inom alla vårdformer kan sjuksköterskan möta patienter med språkstörningar och då bland annat patienter med afasi. Afasi kan påverka kommunikationen och möjligheten till förståelse, då patienten kan ha svårt att ta till sig och/eller ge information till sjuksköterskan. En god kommunikation är av stor vikt för både sjuksköterska och patient då detta är en förutsättning för patientens delaktighet och för att sjuksköterskan ska kunna ge en god vård. Det är därför viktigt att belysa kommunikationsstrategier som kan ha betydelse vid mötet med patienter med afasi. Syfte Syftet med litteraturstudien var att beskriva kommunikationsstrategier som sjuksköterskan kan använda sig av vid mötet med patienter med afasi orsakad av stroke. 7

Metod Arbetet är en litteraturstudie som bygger på vetenskapliga artiklar. Polit & Beck (2012) menar att vetenskapliga artiklar är studier som tidigare författare har gjort inom det givna området. De beskriver en niostegsmodell för att förklara hur en litteraturstudie ska vara uppbyggd för att få klassas som en studie vid detta namn. Denna modell ligger till grund för detta arbete. De nio stegen består av följande enligt Polit & Beck (2012). 1) Formulera frågeställningar. 2) Sökord och databaser som ska användas fastställs. 3) Sökning efter relevanta vetenskapliga artiklar påbörjas, jämför resultat med frågeställningar för att se om dessa är relevanta. 4) Gå igenom de valda artiklarna för att se på dess relevans mot det syfte som valts. Irrelevanta artiklar exkluderas ut ur urvalet. 5) Granska de relevanta artiklarna i helhet. Vid identifiering av ny data så tar man steget tillbaka till steg 4 och bearbetar det nytillkomna. 6) Sammanfatta och koda informationen från insamlad data. 7) Kritisera och utvärdera studierna. 8) Analysera och samordna information samt leta efter tänkbara teman. 9) Sammanställ resultat och kritiskt diskutera arbetet och dess resultat. Litteratursökning Litteratursökningen påbörjades genom att gå igenom steg 1 enligt niostegmodellen (Polit & Beck 2012). Utifrån de frågeställningar och syfte som fastställdes i detta steg, så kunde författarna arbeta med steg två och tre. Databaserna som har använts är CINAHL och PubMed. I PubMed användes sökorden aphasia, communication och communication barriers dessa användes som MeSH-termer. Författarna använde även nursing och nonverbal som sökord men dessa var som fritext sökningar. Enbart aphasia gav 14.466 träffar, communication gav 552.525 träffar och communication barriers resulterade i 3.704. Nursing gav som enskild sökning 611.455 träffar och nonverbal gav 8.643 träffar. Därefter kombinerades sökorden med varandra och gav slutligen 89 artiklar tillsammans med de begränsningar som valts (se tabell 1, sid 10). Sökkombinationerna är gjorda med AND vilket innebär att de träffar som kommer upp innehåller båda sökorden, detta sätt används för att begränsa sökningen och få ett smalare resultat (Forsberg & Wengström 2013). I databasen CINAHL användes sökorden aphasia och communication som användes som major headings. Författarna använde även sökord till fritext sökning med nurs*, communication methods och nonverbal communication. Nurs söktes med trunkering (*) vilket innebär att trunkeringen används för att ersätta slutet av ett ord (Forsberg & Wengström 2013). I denna databas gav aphasia som enskild sökning 2.457 träffar och communication gav 14.789 träffar. Nurs* gav 610.623 träffar, communication methods resulterade i 20.797 och nonverbal fick 1.944 träffar. Sökorden kombinerades på olika sätt med varandra och gav slutligen 482 träffar tillsammans med de begränsningar som valts (se tabell 1, sida 10). Även här är sökkombinationerna gjorda med AND. Aphasia och communication har valts att använda som sökord i de båda databaserna då författarna ansåg dessa som bärande begrepp i detta arbete. Nurs* och nursing användes då artiklar ur ett omvårdnadskontext var det som författarna letade efter. Resterande sökord 8

skiljer sig delvis mellan databaserna det beror på att ett flertal sökningar gjordes för att försöka få fram sökkombinationer som gav träffar med relevanta artiklar. Det gjordes även två stycken manuella sökningar. Ena artikeln fann författarna fann via en manuell sökning vars författare hittades via en referenslista i använd litteratur och andra artikeln söktes fram genom att fritextsökning gjordes i Google Scholar. Inklusions- och exklusionskriterier Inklusionskriterierna var att artiklarna skulle vara skrivna på engelska, svenska eller norska och skulle vara peer-reviewed. Artiklarna skulle vara publicerade från år 2000-01-01 till 2015-09-03. Artiklar där personer under 18 år studerats exkluderas då dessa personer kategoriseras som barn. 9

Tabell 1. Tabellöversikt av litteratursökning och urval. PubMed Antal träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3 S1. Aphasia (MESH) 14.466 S2. Communication (MESH) 552.525 S3. Nursing 611.455 S4. Communication barriers (MESH) 3.704 S5. Nonverbal 8.643 (S1) AND (S2) AND (S3) 23* 8 1 1 (S1) AND (S4) 10* 3 (2) 1 1 (S1) AND (S2) AND (S5) 56* 1 (2) 1 0 Summa: 12 3 2 CINAHL Antal träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3 S1. Aphasia (Head) 2.457 S2. Communication (Head) 14.789 S3. Nurs* 610.623 S4. Communication methods 20.797 S5. Nonverbal communication 1.944 (S1) AND (S2) 64* 5(3) 2 2 (S1) AND (S3) 52* 6(4) 1 1 (S1) AND (S2) AND (S3) 6* 2(3) 1 1 (S1) AND (S4) 297* 4(4) 1 1 (S1) AND (S5) 63* 3(4) 1 0 Summa: 20 6 5 MANUELL SÖKNING Antal träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3 2 1 1 Total summa: 34 10 8 * antalet artiklar efter att ha anpassat sökningen utifrån inklusion- och exklusionskriterier. (#) dubbletter som förekommit i tidigare sökningar. Urval I första urvalet så granskades artiklarnas titlar och sammanfattningar och jämförde dessa med syftet för att se om de var relevanta, detta enligt steg 4. Vid detta urval resulterade det till 34 artiklar, varav 12 ur PubMed, 20 stycken ur CINAHL och 2 stycken manuell sökning. Inför andra urvalet lästes och kontrollerades artiklarna i sin helhet för att försäkra att artiklarna stämde överens med studiens syfte, detta enligt steg fem i modellen. De artiklar som inte överensstämde exkluderades. Anledningen till exkludering berodde på att de inte motsvarade de kriterier som var satta eller att de inte motsvarade syftet. Resultatet blev 10 stycken artiklar efter detta urval. Vid andra urvalet gjordes även en sammanfattning av de 10

artiklar som valts enligt steg 6, som blev en på början för den matris som är gjord, (se bilaga 1). I tredje urvalet, som motsvarar steg 7 i modellen, gjordes en noggrann utvärdering av kvalitén på artiklarna med hjälp av granskningsmallarna i Polit och Beck (2012) Guide to an overall Critique of a Qualitative Research Report och Guide to an overall Critique of a Quantitative Research Report och efter denna genomgång kvarstod 8 artiklar. Orsaken till bortfallen var att i två av artiklarna så var forskningsprocessen otydlig. Databearbetning Enligt steg 8, i niostegsmodellen bearbetades de artiklar som var valda och den information som hittats samordnades. Bearbetningen gjordes genom en individuell analysering av samtliga artiklar. För att skapa en tydlig bild av innehållet under textanalysen så markerades relevanta stycken och meningar med olika färger som stod för olika områden. Tolkningar av den information som hittats, diskuterades tillsammans och kodade fram de kategorier som finns i resultatet. Slutligen sammanställdes all data till ett resultat i löpande text enligt steg 9 (Polit & Beck 2012). Etiska överväganden För att göra en litteraturstudie så behövs det göras etiska ställningstaganden. Författarna bör ha utgått från de studier som har blivit granskade och fått tillstånd till att publiceras. De ska vara peer-reviewed, det vill säga granskade av forskare som är kunniga inom området. Det finns även de artiklar som inte är peer-reviewed som går att använda, men då ska en grundlig granskning av innehållet i artikeln göras (Forsberg & Wengström 2013). Författarna får inte förvränga den data de får fram (Polit & Beck 2012), inte heller utesluta resultat som inte svarar på det författarna förväntat sig, detta för att etiskt rätt gå tillväga (Forsberg & Wengström 2013). 11

Resultat Resultatet baseras på åtta stycken artiklar varav sex stycken kvalitativa studier och två stycken som var en kombination av kvalitativa och kvantitativa studier. Sammanställningen av resultaten grundar sig på arbetets syfte, att beskriva de kommunikationsstrategier som sjuksköterskan kan använda sig av vid mötet med patienter med afasi orsakad av stroke. Resultatet bygger på sex stycken huvudteman: att anpassa tid och tempo, hjälpmedel för att underlätta vid samtal, att anpassa språket, samtala med hjälp av kroppsspråk, kroppskontaktens inverkan på samtalet och att anpassa miljön (se figur 1, sida 12). Dessa teman innehåller sådant som sjuksköterskan kan påverka under samtalet. Men de innehåller även hjälpmedel som både patienten och sjuksköterskan kan ta del av för att underlätta kommunikationen och möjligheten till att göra sig förstådda ökar. Sammanställningen av resultatet visade att kunskap angående kommunikationsstrategier är grundläggande för sjuksköterskor ska kunna använda sig av dem på ett bra sätt. Därför presenteras Utbildning som ett föreliggande tema som en del av resultatet. Utbildning av personal Sundin et al. (2002) såg i sin studie att vårdgivare upplevde en osäkerhet vid kommunikation med patienter som drabbats av afasi när de inte visste hur man på bästa sätt skulle bemöta dessa. Blom Johansson (2012) såg att när vårdgivaren var osäker och inte kände sig trygg i sina kunskaper om hur kommunikationen med dessa patienter skulle ske så kunde detta leda till att vårdgivaren undviker att samtala med patienten. Sundin et al. (2002) såg att om vårdgivarna erhöll utbildning eller vägledning av arbetsterapeut om hur man ska tänka och vilka hjälpmedel som kan användas. Jensen et al. (2014) såg i sin studie att vårdpersonal som deltog på workshops i ämnet fick ökade kunskaper och vågade i större utsträckning att kommunicera med patienterna (Jensen et al. 2014). AQ anpassa Od och tempo Utbildning KommunikaOons- strategier Hjälpmedel för aq underläqa vid samtal AQ anpassa språket Samtala med hjälp av kroppsspråk Kroppskontaktens inverkan på samtalet AQ anpassa miljön Figur 1. Resultatöversikt 12

Att anpassa tid och tempo Morris et al. (2015) såg i sin studie att patienten förstod mer av samtalen när vårdgivaren pratade långsamt och när de gav tid till patienten för att ge möjlighet för patienten att svara. Genom att vårdgivaren anpassar sig så känner patienten sig mer sedd och att deras röst blir hörd vilket leder till att patientens intresse i att samtala ökar (Arnesveen Bronken et al. 2012). Vid samtal där kommunikationen var för snabb märktes detta på patienternas beteende då de blev frustrerade, samma reaktion visade sig om vårdpersonalen använde sig av för komplicerat språk (Morris et al 2015). Detta såg även Blom Johansson (2012) i sin studie, men menar att hur mycket vårdpersonalen behöver anpassa tempot beror helt på vilken individ vårdgivaren möter och vilken typ av afasi patienten har. Blom Johansson (2012) hade i sin studie gjort intervjuer med afasipatienter där patienterna uttryckt att de fick ett positivt intryck från samtalet om kommunikationspartnern visade intresse och uttryckte ett lugn. Sundin et al. (2002) beskrev i sin studie att det är viktigt att bevara patientens värdighet. Vårdgivaren bevarar värdigheten genom att ge patienten tid till att svara (Blom Johansson 2012; Sundin et al. 2002) detta ger samtidigt vårdgivaren möjlighet till att observera patientens förståelse (Sundin et al. 2002). Sundin & Jansson (2002) menar att vårdgivaren kan ge patienten tid och möjlighet att på egen hand försöka föra fram till talan genom att sitta tyst och invänta en respons. Vårdgivaren låter patienten koncentrera sig utan att bli avbruten vilket kan ge mer informationsrika svar än om vårdgivaren försöker lirka ur personen ett svar. Trots detta anser Carlsson et al. (2014) att det är viktigt att låta patienten få fram informationen på egen hand utan att bli avbruten så är det även viktigt att lyssnaren visar sin delaktighet. Att visa sin delaktighet vid samtalet kan vara genom att signalera med språkljud som mm och aa. Hjälpmedel för att underlätta vid samtal Sundin & Jansson (2002) tar i sin studie upp att det inte ska krävas av varken patient eller vårdgivare att de ska förstå varandra med en gång utan det måste vara tillåtet att misslyckas utan att varken vårdgivaren eller patienten ska behöva känna skam. Det viktigaste är att våga göra ett försök till att kommunicera igen. Arnesveen Bronken et al. (2012) fick fram att patienter med afasi som var medvetna om sin nedsatta förmåga att göra sig förstådd upplevde detta som påfrestande. Det är då är viktigt att man som vårdgivare uppmuntrar patienten till att försöka samtala. Sundin et al. (2002) såg att genom att uppmuntra patienten till att försöka samtala så skapar detta en avkopplad miljö med en dörr till öppenhet. I en studie visade det sig att patienten i flera fall uppskattade att vårdaren den kommunicerade med skrev ned den information som i samtalet var viktigt (Blom Johansson 2012). Om patienten själv hade förmågan att kunna skriva ned stödord så uppskattades det av båda parter, som en försäkran av att rätt information når fram (Morris et al. 2015). Vårdgivaren har till uppgift att skriva ner stödord om så behövs (Blom Johansson 2012; Jensen et al. 2014). Detta hade enligt vårdgivarna i Jensen et al. (2014) studie skapat en positiv upplevelse då stödorden underlättade samtalet. Patienten fick en extra möjlighet att tänka till om vad det pågående samtalet handlade om. Detta gav även större möjlighet för patienten att peka på de ord som den uppfattade var fel eller om patienten kände att den hade något att tillägga om saken. Papper och penna är användbart genom att låta patienten uttrycka sig i ritningar kring det vårdpersonalen talar om eller det som patienten vill förmedla (Arnesveen Bronken et al. 2012; Carlsson et al. 2014; Cláudia Silva Souza & Apparecida Moura Arcuri 2013). Carlsson et al. 13

(2014) beskrev att vid fel gissning av vårdgivaren om vad patienten ville förmedla, så byter patienten blad och försöker förklara på nytt vad den menar genom sina ritningar. Genom detta sätt kan vårdgivare och patient successivt arbeta fram det som ska förmedlas i konversationen mellan patient och sjuksköterska. Arbetsblad är en strategi som är utvecklad utifrån patientens förmåga att tala och läsa samt är till för att underlätta vid kommunikation mellan patient och vårdgivare (Arnesveen Bronken et al. 2012; Blom Johansson 2012; Jensen et al. 2014). Arnesveen Bronken et al. (2012) beskriver arbetsblad som ett hjälpmedel där det kan finnas stöttande meningar eller ord som beskriver känslor eller vardagliga sysslor/saker. Genom dessa meningar kan patienten göra sig förstådd genom att peka på exempelvis den känslan som stämmer överens med dess mående. Blom Johansson (2012) och Jensen et al. (2014) tar upp en annan typ av arbetsblad bestående av bilder som kan användas genom att patienten pekar på en passande bild som representerar det den försöker att säga. Ett praktiskt exempel angående detta arbetsblad som tas upp i Blom Johansson (2012) var när patienten i studien ska bestämma sig för vad patienten vill äta och pekar då på den bilden som representerar det som patienten egentligen skulle förmedlat i tal Blom Johansson (2012) såg att ljudinspelningar var ett användbart hjälpmedel för vissa patienter. En mp3-spelare kunde användas för att spela in viktiga samtal så att patienten kunde lyssna på det igen senare. Att anpassa språket I flera studier framkom det att vårdgivare har möjlighet att ge patienten verbalt stöd för att underlätta kommunikationen så att båda parter blir förstådda och även förstår varandra. För att på ett enkelt sätt få fram information från patienten så kan vårdgivaren använda sig av slutna frågor som ja/nej frågor (Morris et al. 2015; Jensen et al. 2014; Blom Johansson 2012), eller enkla frågor i form av Var bor du? Vad är viktigast för dig just nu? (Arnesveen Bronken et al. 2012). Morris et al. (2015) menar att genom att använda sådana frågor så underlättar det för patienten att formulera svaret. Ett annat alternativ som Sundin et al. (2002) tar upp är att dela upp större frågor och göra om dessa till frågor som innehåller alternativa svar. Genom detta sätt kan det bli fler frågor som behöver ställas för att få ett riktigt svar, men detta ger patienten större möjlighet till att kunna svara. För att få det att fungera så krävs det att vårdgivaren har tålamod i att invänta respons. Carlsson et al. (2014) beskrev hur vårdgivaren kan få samtalet att flyta genom att vårdgivaren ställer ledande frågor om patienten hakar upp sig i svaret. Då är det vårdgivarens uppgift att formulera om det svar vårdgivaren får i riktning mot den frågan som den utgick ifrån. Ibland kan vårdgivaren behöva hjälpa patienten med att lirka fram svaren eller försöka gissa vad patienten menar och hjälpa till med att finna de rätta orden om patienten inte kan formulera sig. Samtala med hjälp av kroppsspråk Morris et al. (2015) såg betydelsen av att använda gester vid kommunikation med patienter med afasi kombinerat med verbal kommunikation. Att använda sig av gester kan förstärka och förbättra kommunikation. Att till exempel peka på en stol samtidigt som vårdgivaren ber patienten att sätta sig förstärker budskapet med vad vårdgivaren uttrycker verbalt. Silva Souza & Moura Arcuri (2013) kom fram till att gester var en dominerande strategi som används av 14

vårdgivare i vården vid kommunikation med patienter som erhåller kommunikationssvårigheter. Sundin & Jansson (2002) beskriver att vårdgivare läste patientens kroppsspråk, visade sin uppfattning och förståelse och förstärkte det genom sitt eget kroppsspråk. Ansiktsuttryck, speciellt uttrycket i ögonen, understryks för att visa förståelse. Vårdgivarna i studien försökte att förstå sina patienters attityder i olika situationer genom att observera och tolka patientens kroppsspråk, för att sedan sträva efter att komma på samma våglängd och uttrycka deras uppfattning av situationen för patienten (Arnesveen Bronken et al. 2012; Sundin & Jansson 2002). Arnesveen Bronken et al. (2012) såg att kroppsspråk och ansiktsuttryck kan vara användbart för att förstärka budskapet av vad patienten vill förmedla. Men kroppsspråket kan också användas för att vårdpersonalen ska kunna svara och bekräfta patientens försök i att försöka kommunicera vilket Sundin et al. (2002) tar upp i sin studie. Sundin & Jansson (2002) kom fram i sin studie till att vårdgivaren kan anpassa sitt kroppsspråk till patientens, visa ömsesidighet genom att röra sig i samma tempo, vänta in patienten och dennes reaktion för att sedan välja nästa drag utifrån reaktionen. Kroppskontaktens inverkan på samtalet Sundin & Jansson (2002) såg i sin studie att kommunikation mellan vårdgivare och patient kan underlättas genom beröring då en anknytning och gemenskap skapas mellan dem. Detta förmedlar till patienten att vårdgivaren bryr sig. Ett gott förhållande mellan vårdgivare och patient skapar trygghet och ger patienten mod till att våga kommunicera och fråga efter hjälp. Beröring är också ett sätt att underlätta kommunikation då det ökar möjligheten för vårdpersonal och patienter att skapa förståelse mellan varandra då känslor som tröst, lugn och trygghet skapar en avslappnad miljö. Silva Souza & Moura Arcuri (2013) och Sundin & Jansson (2002) såg i sina studier att om vårdgivaren försöker prata så kan det störa patientens koncentration då de ofta har svårt att göra flera saker på samma gång. Man kan istället som Sundin & Jansson (2002) beskriver leda patienten genom beröring och kroppsspråk och på så vis stör inte patientens koncentration. Att vara närvarande som vårdgivare är viktigt. Morris et al. (2015) beskriver att vårdgivaren kan förmedla detta genom sitt kroppsspråk och genom att hålla ögonkontakten med patienten. Detta signalerar då att vårdgivaren lyssnar, är intresserad och öppen för att kommunicera. Sundin & Jansson (2002) såg att patienterna upplevde trygghet, lugn, och tröst när vårdgivaren höll deras hand. Att hålla handen när vårdgivaren kommunicerade med patienten främjade även en avslappnad miljö. Att anpassa miljön Sundin & Jansson (2002) beskrev att det är viktigt att visa patienten respekt. Vårdgivaren visar respekt genom att till exempel placera sig på samma nivå som patienten och inte över patienten som kan uttrycka överlägsenhet. Blom Johansson (2012) såg i sin studie att patienter upplevde att ett hinder som fanns för att kunna kommunicera var miljöer med mycket folk, mycket ljud och nya platser. Sundin et al. (2002) menar att patienter med afasi och vårdgivare ska kunna vara närvarande i samtalen med varandra underlättar det med en avslappnad miljö. Ett lugn och ödmjukhet i situationen underlättar för förståelse mellan patienten med afasi och vårdgivaren. 15

Diskussion Syftet med litteraturstudien var att beskriva de kommunikationsstrategier som sjuksköterskan kan använda sig av vid mötet med patienter som drabbats av afasi. Det framkom 6 stycken teman under databearbetningen: att anpassa tid och tempo, att anpassa språket, hjälpmedel för att underlätta vid samtal, samtala med hjälp av kroppsspråk, kroppskontaktens inverkan på samtalet och att anpassa miljön. Under dessa teman finns det strategier som kan användas av vårdgivare vid kommunikation med afasipatienter för att underlätta möjligheten till god kommunikation. Resultatdiskussion Att använda sig av kommunikationsstrategier som de som nämnts i resultatet kan anses som enkelt i teorin men kan vara svårare i praktiken. Hälso- och sjukvårdspersonal kan behöva utbildning och träning i att utveckla sin kompetens, självkänsla och kunskap i god och effektiv kommunikation (Grossbach et al. 2011; Mcevoy & Plant 2014). Vårdgivare får då bättre förutsättningar att skapa en god relation med sina patienter vilket leder till trygghet för patienten och mod att våga kommunicera. I resultatet första temat att anpassa tid och tempo, beskrivs vikten av att avsätta tid för patienterna som har kommunikationsproblem för att kunna ge dem möjligheten att göra sin röst hörd, samtidigt som de får tid att ta till sig det som sägs. Det krävs att vårdgivaren har tålamod för att ge patienten möjligheten att förmedla det som patienten vill. Detta stärks av flera studier som sett att det är viktigt att ge patienten tid (Grossbach et al 2011; Jirwe et al. 2010; Mcevoy & Plant 2014). Mcevoy & Plant (2014) menar att genom att ge patienten tid så får patienten möjlighet till att tänka, hitta orden och bli delaktig i konversationen så mycket som möjligt. Jirwe et al. (2010) menar att tiden är viktig för att få möjlighet att analysera patienten. Det krävs tålamod när det kommer till patienter med kommunikationsnedsättningar. Vårdgivaren måste lära känna, och få sig en bild av hela patienten vilket ger möjlighet till att skapa ett samtal som är givande. Vårdgivaren måste kunna behålla sitt tålamod trots att patienten kan vara arg eller frustrerad över att inte kunna kommunicera sina behov (Grossbach et al. 2011). I temat hjälpmedel för att underlätta vid samtal, beskriver författarna arbetsblad med bilder som en kommunikationsstrategi som kan användas för att göra sig förstådd och även för att förstå. Patienten kan genom passande bilder förmedla det de vill säga eller det som de vill svara på vid eventuella frågor från vårdgivare. Bilder kan ingå i arbetsblad och likaså kan arbetsbladen vara uppbyggda på text i form av meningar eller stödord. Detta stärks av Jirwe et al. (2010) vars studie om sjuksköterskestudenters erfarenheter av att kommunicera i vårdmöten med patienter från andra kulturer såg positivt på att använda sig av bilder för att underlätta kommunikationen då det även här kunde förekomma brister i språkförståelse. Exempel på detta var att använda sig av föremål att visa upp och på så vis göra sig förstådd i vad vårdgivaren ville få fram eller fråga. Grossbach et al. (2011) visade att arbetsblad med bilder eller text kan användas så patienten kan peka på det den vill kommunicera. Om patienten inte förstår språket (som patienter med impressiva svårigheter inte gör) kan bilder fungera bättre. I resultatets tema, att anpassa språket, framkom det att patienter med afasi kan känna att det är påfrestande att försöka kommunicera på grund av sin medvetenhet till sin nedsatta förmåga 16

att göra sig förstådd. Detta innebär att en vårdgivare måste uppmuntra patienten till att försöka prata. Uppmuntran leder till en avkopplad stämning med öppenhet. Detta stärks av Hemsley et al (2011) studie som visade att genom att vara vänlig och uppmuntra för att lätta stämningen så blir det lättare bearbeta den frustration som kan uppstå från båda parter då de har svårt att göra sig förstådda. Vårdgivaren skapar genom detta sätt en relation med öppenhet, förtroende och trygghet. I resultatet beskrivs det att sjuksköterskan ska visa sin delaktighet genom att använda språkljud som mm, på detta sätt låter sköterskan patienten göra sig förstådd på egen hand. Sjuksköterskan ska dock inte avbryta patientens försök i att finna orden utan ska istället sitta tyst för att inte störa. Mcevoy & Plant (2014) styrker detta i sin studie om patienter med demens, som ansåg att språkljud som mm kan signalera till en person att jag lyssnar på dig, var så god och fortsätt och därmed uttrycker vårdgivaren delaktighet i konversationen och patienten kan tala utan att bli avbruten. Att visa sin delaktighet är inte bara att bevisa sitt lyssnande genom att signalera det med språkljud utan även genom, som O Hagan et al. (2013) menar i sin studie, att tonfallet också är av betydelse. Olika tonfall ger olika upplevelser av hur delaktig personen är som lyssnar. Om vårdgivaren använder sig av fel tonfall så kan detta ge känslan av att personen inte lyssnar vilket kan leda till aggressioner och frustration från patientens håll. Grossbach et al. (2011) såg i sin studie att om vårdgivaren använder sig av en lugnande röst tillsammans med ett självsäkert tillvägagångssätt och beröring kan det lindra oron och frustrationen hos patienten. I resultatet framkom det att vårdgivaren, genom ett verbalt sätt, kan stödja personer med afasi för att underlätta kommunikationen. Detta kan göras genom att vårdgivaren använder sig av slutna frågor där svaren är ja/nej eller använda sig av enkla frågor där svaren kan vara korta. Ledande frågor eller gissningar är andra strategier för att hjälpa patienten att nå det som de vill förmedla. Hemsley et al. (2011) beskriver också att genom att använda sig av dessa slutna frågor så får vårdgivaren fram information för de grundläggande behoven, men kan inte nå fram till den mer komplexa informationen som patienten vill förmedla. Grossbach et al (2011) och O Hagan et al. (2013) styrker resultatet genom att vårdpersonal kan få fram information genom att använda sig av olika frågetyper som slutna frågor. O Hagan et al. (2013) tar även upp att en sammansättning av flera frågor kan vara en bra strategi för att få fram mer information. I resultatets tema samtala med hjälp av kroppsspråk tas det upp att kroppspråket kan ge en uppfattning och förståelse av vad patienten menar. Ansiktsuttryck kan ge en bild av hur mycket patienten förstår av det som sägs. Kroppsspråket kan förstärka budskapet som patienten vill förmedla. Men det kan även vara ett sätt för personalen att bekräfta sin delaktighet vid patientens försök att kommunicera. Detta stärker Mcevoy & Plant (2014) studie där de kunde se liknande strategier hos patienter med demens som använts för att underlätta konversation och uppmuntra patientens fulla potential i kommunikationssammanhang. Vårdgivaren gjorde detta genom att använda sig av korta öppna frågor, läsa ansiktsuttryck och kroppsspråk för att fånga upp känslor. Grossbach et al. (2011) såg i sin studie att gester är en metod som ofta kan användas med patienter som är kopplade till respirator och därför inte kan kommunicera verbalt. Detta 17

stärker resultatet om kroppsspråk och gester, då denna strategi kunde användas av sjuksköterskor i vården av patienter med afasi genom att till exempel peka på en stol samtidigt som man ber patienten att sätta sig. Resultat som framkom under temat kroppskontaktens inverkan på samtalet stärks av O Hagan et al. (2013) som i sin studie såg att fysisk kontakt i form av beröring och ögonkontakt användes vid samtal med patienten. Vissa utförde det oavsiktligt medan andra använde det på ett strategiskt sätt, oavsett så visade det sig ha en positiv inverkan på kommunikationen. Vid observationer såg de att genom att till exempel beröra armen vid samtal så kan detta uppfattas tröstande vilket kan skapa ett lugn i samtalet. Genom att införskaffa ögonkontakt, så visar vårdgivaren patienten att den tar sig tid för att lyssna och samtala och vårdgivaren visar sin tillgänglighet (Hemsley et al. 2011). Detta stärker resultatet där författarna beskriver att kroppskontakt kan ge en känsla av att vårdgivaren är närvarande i samtalet, det kan även skapa en anknytning och gemenskap mellan parterna, samt att hålla handen under samtal kan ge känslor som lugn, tröst och trygghet. I temat anpassning av miljön i resultatet tas det upp att det är viktigt med en avslappnad miljö, som gör det lättare för både vårdgivare och patient att kunna vara närvarande vid samtal. Patienter har upplevt att miljöer med mycket folk och ljud har utgjort ett hinder för optimal kommunikation. Detta såg även Grossbach et al. (2011) i sin studie då de såg att genom att reducera ljud och aktivitet i bakgrunden som att stänga av tv:n eller stänga dörren till rummet skapas en lämpligare miljö att kommunicera i. Sjuksköterskans placering i rummet är avgörande för hur god informationsöverföringen blir. Detta beror på att om sjuksköterskan står upp vid fotändan av sängen så ger detta patienten upplevelsen av att hon inte har tid till att samtala (O Hagan et al. 2013). Om vårdgivaren står nära och håller ögonkontakt ger detta en bättre upplevelse för patienten (Grossbach et al. 2011), vilket påverkar förmågan att ta till sig information (O Hagan et al 2013). Detta stärker resultatet där författarna tagit upp att sjuksköterskans ska vara i samma nivå som patienten, då känner patienten att sjuksköterskan visar respekt samt går ifrån positionen som kan uttrycka överlägsenhet för patienten. Metoddiskussion Denna litteraturstudie är gjord på ett systematiskt och strukturerat sätt med utgångspunkt från Polit&Becks (2012) niostegsmodell. Studien är uppbyggd på data som är insamlad från vetenskapliga artiklar. För att finna relevant data så användes databaserna CINAHL och PubMed. De valda sökorden som använts för att svara på studiens syfte gav inget brett utbud av artiklar, men de som hittats var relevanta. Författarna gjorde ett flertal sökningar i databaserna med andra sökordskombinationer som inte gav några träffar. På grund av att de inte gav några träffar så har dessa sökningar inte heller redovisats i arbetet. Till en början valdes en tidsram på de senaste 5 åren, men på grund av ett begränsat antal artiklar i utbudet beslutade författarna att använda sig av en tidsram från år 2000 till 2015. Detta i kombination med att göra manuella sökningar så blev antalet artiklar 8 st som kunde ingå i ett resultat. Valet av sökord kan vara anledningen till ett begränsat utbud av artiklar i databaserna, men detta är inget som tydligt kan ha påverkat resultatet. Artiklarna var återkommande i olika sökningar och även i de olika databaserna, vilket kan vara tecken på att rätt sökord har använts men att det valda forskningsområdet hade begränsat med forskning. 18

Trots den breda tidsramen så har artiklarna hög relevans, då ett flertal av de strategier som författarna fått fram ur artiklarna stärkts genom att de upprepas i flera studier och inte enbart i en. Redan i första urvalet var det ett begränsat antal artiklar så redan i detta steg beslutade författarna att göra manuella sökningar. Genom att se på referenslistan i artikel eller litteratur om det aktuella ämnet så får man fram andra artiklar som berör området (Forsberg & Wengström 2013). Detta sätt användes av författarna som fick fram en relevant artikel via referenslista i litteratur. Den andra manuella sökningen gjordes som fritextsökning i Google Scholar. Google Scholar är en webbsöksmotor som innehåller vetenskaplig litteratur för olika publiceringsformat, granskade och icke granskade publikationer (Forsberg & Wengström 2013). Den artikeln som författarna fick fram genom denna sökning föll bort i urval 2 på grund av att denna inte var peer-reviewed men som annars ansågs vara en bra studie som berörde ämnet och med synlig forskningsprocess. Databearbetningen av valda artiklar gjordes genom användningen av Polit & Becks (2012) granskningsmallar för kvalitativa och kvantitativa artiklar. Granskningen ledde till att 2 artiklar exkluderades i urval 3, då två av dem inte uppfyllde granskningsmallarnas kriterier. I en av artiklarna har författarna använt sig av en fallstudie, gjord på en patient, och det kan påverka resultatet då det är individuellt vilka kommunikationsstrategier som behövs för att underlätta samtalet. En fallstudie ger dock en rik beskrivning på problemet och gav författarna möjligheten att jämföra och bedöma likheter med övriga studier. Forsberg och Wengström (2013) beskriver att fallstudier kan vara användbara då det ger en bild och förståelse av specifika frågor och problem. Samtliga artiklar som ingick i resultatet var skrivna på engelska. Detta kan ha påverkat resultatet, då författarna vid översättning kan ha misstolkat den information de använt sig av. Men genom att båda författarna har diskuterat den data som hittats så har de reducerat risken till förvrängning av data. Författarna har även använt sig av lexikon och översättningsprogram om osäkerhet kring översättning uppstått. Klinisk betydelse Författarna har valt att studera de kommunikationsstrategier som sjuksköterskan kan använda sig av vid mötet med patienter med afasi, på grund av att de är patienter som allmänsjuksköterskan kan möta på sin arbetsplats. Mer kunskap om hur vårdpersonal kan kommunicera med patienter med denna funktionsnedsättning behövs för att kunna ge en god vård. Litteraturstudien visar på olika kommunikationsstrategier som är relevanta för vårdpersonalen att ta del av. För att få personalen till att börja använda sig av strategier så krävs det att de utbildas inom området, vilket skapar bättre självförtroende till att föra samtal. De strategier som tagits upp kan spara tid åt personalen och ger möjligheten att lättare nå fram till patienten. Förslag till fortsatt forskning Det har varit synligt genom flertalet av de vetenskapliga artiklar som resultatet är baserat på att det finns bristande kunskaper hos vårdpersonal angående användbara kommunikationsstrategier i mötet med patienter med afasi. Detta innebär att utbildning är en utgångspunkt för god kommunikation med dessa patienter, då detta skapar trygghet och 19