Ut och in: En typologisk jämförelse av rörelseverb i svenska och spanska med FrameNet och Komponentanalys

UPPSALA UNIVERSITET D-uppsats Institutionen för lingvistik och filologi VT 2011 Ut och in: En typologisk jämförelse av rörelseverb i svenska och spanska med FrameNet och Komponentanalys Angelica Andersson Handledare: Åke Viberg

Abstract In this paper I aim to investigate two theories of lexical semantics, namely Talmy s componential analysis and FrameNet. I will apply by investigating the typological differences in the coding of Path and Manner between a satellite-framed language (Swedish) and a verbframed language (Spanish). More specifically I look at the Swedish particles in into and ut out and the Spanish verbs entrar enter and salir exit. I give a theoretical background to the two theories and argue the advantages and also the problems of each method. I found that Talmy s componential analysis works well for, but is limited to, concrete uses of motion verbs. With FrameNet there is wider range of possible analyses, including those of idiomatic or transferred meanings. I also found that Swedish verbs in general include Manner in the verb and express Path or direction as a particle, and that Spanish verbs incorporate Path in the verb and express Manner as external constituents, if it is at all expressed lexically. i

Abstract Innehållsförteckning Innehållsförteckning i ii 1. Inledning 1 1.1. Syfte 1.2. Material och Metod 1 2. Bakgrund 1 2.1. Rörelseverb och lingvistisk relativitet 1 2.2. Komponentanalys 3 2.3. FrameNet 3 2.3.1. FrameNet och rörelseverb 5 2.4. EuroWordnet 6 2.5. Användning av FrameNet vid analys av andra språk än engelska 7 2.6. Verbpartiklar i svenskan 8 2.7. Användningen av riktningspartiklar i spanskan 12 3. Analys av verben 14 4. Komponentanalys 17 4.1. Olika sätt att översätta Manner-verb till spanska 17 4.1.1 Manner återges i verbet 17 4.1.2 Manner återges som fristående konstituent 18 4.1.3 Manner uttrycks ej i översättningen 18 4.2. Fall där de svenska verben ej utrycker Manner 20 4.3. Rörelseverb i överförd betydelse 20 4.3.1. Överförda betydelser av rörelseverb översätts med rörelseverb 21 4.3.2. Överförda betydelser av rörelseverb översätts med annan konstruktion 21 ii

5. FrameNet-analys 23 5.1. Konkreta användningar av rörelseverb 23 5.1.1. Rörelseverb med partikeln in 23 5.1.2. Rörelseverb med partikeln ut 26 5.2. Överförda användningar av rörelseverb 28 5.2.1. Överförda rörelseverb med in 28 5.2.2. Överförda rörelseverb med ut 29 5.3. Spanska röreleverb översatta till svenska 30 6. Slutsats och diskussion 33 Referenslista 37 iii

1. Inledning 1.1. Syfte Syftet med min uppsats är att undersöka hur de två semantiska teorierna komponentanalys och FrameNet kan användas för att undersöka hur riktning och sätt att röra sig uttrycks; i verbet, eller som satellitord i form av t.ex. partiklar eller adverbial i språken svenska och spanska. Huvudsaklig frågenställning är hur väl fungerar komponentanalys respektive FrameNet för att undersöka hur ett V-språk respektive ett S-språk kodar för rörelseriktning? Jag kommer också titta komparativt på skillnader mellan konstruktionerna i språket. 1.2.Material och metod Jag har använt mig av material från de två svenska romanerna Ronja rövardotter (Lindgren 1981) och Män som hatar kvinnor (Larsson, 2005), och deras spanska översättningar. Jag har också använt mig av två romaner på spanska, La ciudad de los prodigios (Mendoza, 1986) samt Amado amo (Montero, 1988) översatta till svenska. Jag har plockat ut alla token av ut och in i de svenska orginalversionerna, och sedan sorterat ut de satser där rörelseverb förekom i samband med dessa. Detta gav sammanlagt 76 token av in och 47 token av ut. Därefter har jag analyserat dessa satser med Talmys komponentanalys och med hjälp av FrameNet. Från de spanska orginalen har jag plockat ut alla förekomster av entrar och salir, och analyserat dessa och deras översättningar med hjälp av FrameNet. Dessa texter gav 24 token av entrar och 23 token av salir. 2. Bakgrund 2.1. Rörelseverb och lingvistisk relativitet Forskning i lingvistisk relativitet avser undersöka hur språkspecifika grammatiska konstruktioner och semantiska system i modersmålet påverkar talares icke-språkliga kognition och uppfattning av omvärlden. 1

Olika språk skiljer sig i vilka strategier som är möjliga för att uttrycka ett koncept. Ett givet koncept kan ha olika grader av kodbarhet (codability) i olika språk. Med hög kodbarhet menas t ex att ett koncept kan uttryckas med ett enstaka verb, istället för med en fras eller en sats. (Slobin, 2001 s. 5) Slobin (2001) beskriver i sin artikel skillnaden i kodbarheten hos rörelseverb i olika språk, närmare bestämt skillnaden mellan s.k. satellite-framed (S-språk) och verbframed (V-språk) laguages. I S-språk, som engelska och svenska, har konceptet manner, eller sätt, hög kodbarhet, d.v.s manner inkorporeras för det mesta lexikalt i satsens huvudverb. Detta gör att det i dessa språk finns en stor mängd rörelseverb som uttrycker små nyansskillnader i manner, så som de svenska verben krypa, kravla, kräla. Även V- språk har rörelseverb som inkorporerar manner, men dessa tenderar att vara färre till antal, mindre frekventa samt med mindre detaljerade betydelser. Däremot brukar dessa språk uttrycka riktingen för en rörelse i verbet, t ex spanska salir och entrar. Även språk som vanligen använder sig av satellitramar kan inkorporera riktning i ett rörelseverb. Välkända exempel på detta är engelskans enter och exit, och svenska fasta sammansättningar som inkomma, utgå m. fl. Slobin sammanfattar i sin artikel undersökningar av skillnaden i användning av manner-verb, alltså verb som uttrycker manner, i S- och V-språk. Undersökningarna täcker flera situationer, bland andra fritt uppräknande av rörelseverb, uppräknande av manner-verb, frekvens och diversitet i användning av manner-verb i konversationer, samt muntligt och skriftligt berättande. Genomgående fann han att talare av S-språk lägger större fokus på sättet på vilket en rörelse utförs. Användningen av manner-verb var klart större, både till antal och till mängd olika verb som användes, än hos talare av V-språk. Vidare tar han upp skillnader i översättning från S- till V-språk, och vice versa. Han finner där att i en översättningar från engelska till spanska översattes bara 62% av de engelska manner-verben till spanska, emedan det omvända förhållanet var 95 % översatta manner-verb från spanska till engelska. Han fann också att 100 % av de spanska verb som inte uttryckte manner översattes med manner-verb i den engelska versionen. Han finner också att översättare från V-språk till S-språk tenderar att lägga till beskrivningar av manner i texten, trots att ingen sådan referens finns i orginaltexten. Detta tolkar han som att talare av S-språk har ett generellt större intresse i manner än talare av V-språk. 2

Ytterligare en skillnad mellan S- och V-språk är mängden manner-verb som används metaforiskt eller med annan överförd betydelse i S-språken. 2.2. Komponentanalys Leonard Talmy (1985) studerade skillnaden mellan semantiska element (tabell 1) och komponenter, så som verb, adpositioner och bisatser, i ett språks ytstruktur. Han undersökte också hur de semantiska elementen realiseras i ytstrukturen, i satser där rörelse eller befintlighet uttrycks, d.v.s. vilka semantiska komponenter som uttrycks av vilka ytkomponenter. Figure utgörs av det objekt som rör sig eller befinner sig i förhållande till ett Ground-objekt. Motion utgörs i regel av ett rörelseverb och beskriver själva förekomsten av rörelse eller befintlighet. Path beskriver den väg eller plats Figure tar i förhållande till Ground-objektet. Manner uttrycker på vilket sätt rörelsen sker, och Cause anledningen till rörelsen. (1) Mannen sprang iväg från lejonet. (2) Kvinnan gick till banken. I exempel 1 utgör Mannen Figure, sprang Manner, iväg från Path och Lejonet Ground. I exempel 2 är Kvinnan Figure, gick Manner och till banken Ground. Talmy tar också upp det faktum att språk kombinerar olika semantiska komponenter i ord. Kinesiska samt de indoeuropeiska språken är s.k. S-språk - de inkorporerar ofta Manner eller Cause i rörelseverbet, t ex run/springa. Undantag är de post-latinska romanska språken som spanska och franska, tillsammans med bland annnat polynesiska och semitiska språk, som ofta inkorporerar Path, framför allt riktning, i sina rörelseverb, t ex spanska salir; gå ut. Dessa kallas V-pråk. De betydelsekomponenter som ett språk inte inkorporerar i verbet kan uttryckas med externa konstituenter, som prepositionsfraser i engelska för att uttrycka Path, eller med gerundium i spanska för att uttrycka Manner. I spanska utelämnas dock ofta Manner helt, eller infereras från kontexten. Ett fåtal språk, Talmy tar upp hokan-språket atsugewi som exempel, inkorporerar Figure i verbet, och använder olika verbrötter beroende på vad som rör sig. 2.3. FrameNet FrameNet är ett projekt som avser beskriva det engelska språket genom att semantiska och syntaktiska egenskaper länkas samman. Projektet bygger på Frame Semantics- 3

teorin, en metod inom lexikal semantik baserad på den teori Fillmore och hans medarbetare utarbetat, där ords betydelser beskrivs i relation de semantiska ramar som det omges av. Teorin uppkom ur Fillmores teori om case grammar (kasusgrammatik) där det föreslogs att syntaktiska djupstrukturer bäst beskrevs i former av djupkasus, eller semantiska roller såsom Agent, Patient, Mål o.s.v. Verb beskrevs i första hand med hjälp av de semantiska roller som krävs för att uttrycka betydelsen, i andra hand av de grammatiska funktioner som krävs för att uttrycka dessa semantiska roller. Man upptäckte senare att dessa roller inte räcker för att uttrycka alla olika delar i ett naturligt språk. Den grundläggande enheten i en FrameNet-analys är en s.k. Lexical Unit; vari ingår ett ord och dess sense, alltså dess betydelse i ett enskilt fall. Polysema ord har flera senses och utgör då separata lexikala enheter och ingår i olika semantiska ramar. Vissa ord kräver stöd av speciella omkringliggande fraser, s.k. satellitfraser, för att satsen ska bli grammatiskt korrekt. Detta gäller t. ex. för transitiva verb, vilka kräver direkt objekt för att satsen ska bli förståelig. Detta krav på omkringliggande enheter hos ett ord brukar kallas dess valens, och orden som omger det kallas komplement eller argument. När ett ord analyseras enligt FrameNet tar man hänsyn till både de semantiska roller komplementen tar, och de grammatiska egenskaper komplementen kan ha. Den syntaktiska funktionen hos ett komplement uttrycks i former av frastyper, t.ex. nominalfras eller prepositionsfras, men också i termer av grammatiska funktioner, såsom subjekt och objekt i förhållande till det analyserade ordet. I FrameNet uttrycks ett ords semantiska valensegenskaper som ramelement; Frame Elements (FE). Exempel 3 är en FrameNet-analys tagen ur Fillmore s artikel Background to FrameNet (2003 s. 237). (3) Frame: TRANSFER FEs: DONOR, THEME, RECIPIENT Description: Someone (the DONOR) is in possession of something (the THEME), and then causes someone else (the RECIPIENT) to be in possession of the THEME, perhaps by causing the THEME to move to the RECIPIENT. De semantiska egenskaperna hos verbet give i meningen The teacher gave a book to the student analyseras med Transfer-ramen där DONOR uttrycks med nominalfrasen The teacher, THEME uttrycks med nominalfrasen a book och RECIPIENT uttrycks 4

med prepositionsfrasen to the student. De grammatiska funktionerna uttrycks med andra termer. Subjektet (The teacher) kallas för External argument, a book är objekt till gave och to the student kallas för PP(preposition phrase)-komplement. En analys av give kan se ut som i exempel 4, där FEs står för Frame Elements, PTs för Phrase Types och GFs för Grammatical Functions. Detta mönster kallas för valensmönster eller valence patterns. (4) Give FEs: Donor Theme Recipient PTs: NP NP PP-to GFs: Ext Obj Comp (Fillmore et al. 2003 s. 238) Varje ram har sina egna speciella ramelement, vilket möjliggör djupgående analyser av olika ord, utan begränsning av de språkuniversella roller som användes i kasusgrammatiken. FrameNet ger också möjlighet till analys av relationer mellan ramar. Ett exempel är ord som framkallar en mer specifik ram, underställd en generell ram. Ett sådant exempel är ramen Communication_means, framkallad av ord som mail, wire och fax, som underram till ramen Communication. Fillmore tar också upp förekomsten av s.k. stödverb (support verb). Stödverb är semantiskt neutrala verb som kan göra om vissa substantiv till predikat bestående av en verbfras. Ett exempel på svenska skulle kunna vara tog i Han tog ett beslut = han beslutade. Han noterar att det i regel är substantivet som styr vilket stödverb som används, och den fras som bildas är mer eller mindre lexikaliserad i språket, d.v.s. stödverbet går inte att byta ut mot ett semantiskt likvärdigt verb, utan att få en ogrammatisk mening. (Fillmore et al, 2003) 2.3.1. FrameNet och rörelseverb Rörelseverb tillhör i regel ramen Motion, vilken definieras: Some entity (Theme) starts out in one place (Source) and ends up in some other place (Goal), having covered some space between the two (Path). Alternatively, the Area or the Direction in which the Theme moves or the Distance of the movement may be mentioned. (Se elektroniska källor) 5

Även andra element, så som Manner, Place, Purpose, Carrier med flera ingår i ramen Motion. Under Motion-ramen återfinns flera, mer specifierade underramar, s.k. subframes. Exempel på sådana är bland annat Goal- och Source-orienterade ramar som Arrivning och Departing. Andra underramar är bland andra Fluid_motion, där Theme utgörs av en vätska, Motion_directional, där ett Theme rör sig på grund av att det påverkas av en naturkraft och Operate_vehicle, där förflyttningen sker med hjälp av ett fordon. (FrameNet Data, http://framenet.icsi.berkeley.edu/fnreports/data/frameindex.xml?banner=fnreports%2fbanner %2Ehtml) 2.4. EuroWordnet EuroWordnet är en flerspråkig databas bestående av ordnät för de europeiska språken engelska, nederländska, italienska, spanska, franska, tyska, tjeckiska och estninska. Här finns information om ord i språket, organiserade runt ett synset. Ett synset är en samling ord som är ömsesidigt utbytbara inom en specifik kontext. Ett polysemt ord kan ingå i flera olika synsets, emedan ord som ingår i ett synset kan vara synonymer, eller vara relaterade tillvarandra via andra semantiska relationer, som hyponymi eller meronymi. Varje språk i Wordnet har sitt eget system av ord beroende på hur koncept lexikaliseras i det specifika språket, men dessa system länkas också samman med hjälp av ett s.k. Inter-Lingual-Index, eller ILI, för att möjliggöra jämförelser mellan språk. Koncepten som ingår i ordnätet baseras på verkliga ord i ett språks vokabulär. Koncept som inte lexikaliseras i ett språk ingår heller inte i ordnätet, varför man inte alltid finner motsvarigheter till alla koncept i alla språk, och hål uppträder i nätverken. Relationer mellan parallela synsets i olika språk kan uttryckas som EQ_SYNONYM, där koncepten helt motsvarar varandra, EQ_NEAR_SYNONYM, där flera av synsets matchar varandra, EQ_HAS_HYPERONYM och EQ_HAS_HYPONYM, där en betydelse är mer specifik eller mer generell än dess motsvarighet i ett annat språk. (Vossen, 2004) 6

2.5. Användning av FrameNet vid analys av andra språk än engelska Möjligheten att använda FrameNet som komplement till Wordnet för att analysera andra språk, så som svenska, och användas som ett verktyg i contrastiva analyser, har behandlats av Viberg i artikeln Wordnets, Framenets and Corpus-based Contrastive Lexicology (2007). Han tar upp de svenska koncepten tänka, tro och tycka i relation till engelskans think, som exempel på en språkspecifik strukturell skillnad. Enligt Viberg ingår verbet think i flera olika ramar i FrameNet-databasen, men endast Awarenessramen är i skrivande stund färdig. Viberg argumenterar för att skillnaderna mellan de svenska motsvarigheterna skulle kunna representeras i olika ramar, men att dessa ramar då skulle behöva modifieras för att passa de svenska verben. Vidare diskuterar han skillnader och likheter mellan placeringsverb i svenska och engelska. I engelska kan handlingens mål inkorporeras i verbet, t.ex i fall där något placeras i en behållare, så som bag, box, pocket o.s.v. Viberg menar att i samma anda kan de svenska placeringsverben ställa och lägga sägas inkorporera handlingens resultat i verbet, d.v.s den resulterande riktningen eller ställning (upprätt vs. horisontellt) av föremålet (Theme), och sätta kan sägas inkorporera fastsättning av föremålet (Theme) vid målet (Goal). Denna inkorporering av ramelement i verbet är ett sätt att beskriva språkspecifika strukturer. Ett annat tilllvägagångssätt skulle enligt Viberg kunna vara användningen av s.k. hybridramar. Som exempel på en hybridram tar han upp förekomsten av ord för ljud som också kan användas som rörelseverb eller kommunikationsverb. (5) tåget mullrade förbi (6) Det var inte mitt fel, tjöt pojken. Verbet mullrade i exempel 5 uttrycker alltså rörelse, helt i enlighet med Motionramen. Utöver detta uttrycker verbet också utsändandet av ett ljud, vilket kan beskrivas med hybridramen Motion_noise, där verbet tar i stort sett samma ramelement som andra typer av rörelseverb. Liknande kan verbet tjöt i exempel 6 kan beskrivas av ramen Communication_noise. Viberg tar också i sin artikel upp verbpartiklar, en förekomst som inte är speciellt utbredd inom FrameNet, trots att de förekommer i relativt stor utsträckning i engelskan. 7

Som exempel tar han upp beskrivningen av Self_motion, där en levande varelse rör sig av egen kraft i en viss riktning, där partiklarna behandlas som ramelement. (7) The cat (Self_mover) ran out of the house (Source). (8) The cat (Self_mover) ran out (Source). (9) The principal walked over (Goal). I exempel 7 utgörs ramelementet Source av prepositionsfrasen out of the house. I exempel 8 utgörs Source endast av verbpartikeln out. I exempel 9 utgör partikeln over ramelementet Goal. I andra fall inkorporeras t.ex. Goal i verbet, som i engelskans enter, eller spanskans entrar. Verbet enter i engelskan brukar tillskrivas ramen Arriving, emedan svenskans motsvarighet gå in snarare kan sägas höra till ramen Self_motion. Han gör här en jämförelse mellan svenskan och engelskan med hjälp av Talmys analys av betydelsekomponenter. (10) Han gick in i rummet (11) He entered the room I det svenska exemplet 10 uttrycks Path lexikalt med partikeln in, emedan Manner finns inkorporerat i verbet. I det engelska exemplet är Path inkorporerat i verbet, emedan Manner inte uttrycks (Viberg 2007 s. 7). I V- språk, som spanska och franska, är det snarare en regel än ett undantag att Path inkorporeras i verbet, och att Manner uttrycks externt, t.ex. med adverbial, i de fall det uttrycks över huvud taget. FrameNet-nätverk för både spanska och svenska håller på att utarbetas, och kan studeras närmare på respektive webbsite; http://spraakbanken.gu.se/swefn för svenska, och http://gemini.uab.es:9080/sfnsite för spanska. 2.6. Verbpartiklar i svenskan Partikelverb är verb med en tryckstark partikel, som kan stå antingen som förled (fast sammansatta) eller efter verbet (löst sammansatta). I samband med rörelseverb används ofta partiklar som indikerar rörelseriktning. Dessa partiklar är i regel löst sammansatta och har en konkret betydelse, t. ex. gå in, kliva upp, springa ut. Även fast sammansatta partiklar förekommer med rörelseverb, då ofta med abstrakt betydelse jfr. ingå, avgå, utgå. 8

De svenska verbpartiklarna in och ut, samt upp och ner har undersökts närmare av Elżbieta Strzelecka (2003). Dessa verbpartiklar anger en handlings riktning i förhållande till en given punkt. Funktionen som verbpartikel är den vanligaste hos dessa ord i svenskan, men de förekommer också som huvudord i adverbfraser (exempel 12), bestämningar till nominal- och verbfraser (exempel 13 respektive 14), eller sidoordnade i prepositionsfraser eller adverb (exempel 15) (12) Längst ut (13) Vägen ut (14) Gå ut (15) Upp i luften Som verbpartiklar förekommer orden alltid tillsammans med verb, och bildar tillsammans med dessa verbfraser. Strzelecka delar i sin avhandling in verbfraserna i följande typer, där (a) och (b) ses som syntaktiska konstruktioner, emedan de övriga som mer eller mindre lexikaliserade förbindelser: (a) rörelseverb i förbindelse med partikel där verbet betecknar rörelse och partikeln anger riktning, t.ex. gå ut genom porten, gå ner till de andra (/---/) (b) icke-rörelseverb i förbindelse med partikel där partikeln betecknar både riktning och rörelse och verbet signalerar något annat, men hela konstruktionen får en rumslig betydelse, t.ex. duka ut, braka in i fönstret (/---/) (c) verb (såväl rörelseverb som icke-rörelseverb) i förbindelse med partikel i en annan domän än den rent fysiska där hela konstruktionen saknar rumslig betydelse eller får en överförd sådan, t.ex. äta upp maten, läsa ut boken, driva upp lönenivån, lägga ut texten (d) avledda partikelverb där verbet endast existerar tack vare partikeln, t.ex. piffa upp falukorven, dryga ut pensionen (jfr *piffa, *dryga) (e) verb i förbindelse med partikel där konstruktionen betecknar en oavgränsad (statisk) aktion, och inte en avgränsad (dynamisk) som de ovan uppräknade typerna, t.ex. grena ut sig, se vetgirig ut. (Strzelecka, 2003) Strzelecka använder termerna trajektor och landmärke för att analysera dels satser och fraser med partikelverb, dels partiklarna i sig. Vid satsanalyser är trajektorn i regel 9

satsens grammatiska subjekt, och ett objekt i satsen kan t. ex. utgöra landmärke. Vid analys av partiklarna utgörs trajektorn av satsens subjekt vid intransitiva konstruktioner, och det syntaktiska objektet vid transitiva partikelverb. Hon menar vidare att vid rörelseverb är trajektorn i regel den entitet som förflyttas och uttrycks i regel explicit i satsen. Landmärken utgörs av de referenspunkter som behövs för att beskriva en entitets rörelse. Implicita landmärken kan referera till en deiktisk punkt, som här eller dit, emedan explicita refererar till ett känt fysiskt objekt, såsom huset eller bordet, ofta uttryckt med en nominalfras. Fall där landmärket infereras från tidigare sats räknar Strzelecka som implicita, emedan anaforiska pronomina, som syftar tillbaka till konstituenter i tidigare satser ses som explicita. I analyser skiljer hon också på vad hon kallar primära respektive sekundära landmärken. Om ett landmärke analyseras som primärt eller sekundärt beror på huruvida verbpartikeln ses som målorienterad (t.ex. in, upp, ner), eller startpunktsorienterad (ut). För målorienterade partiklar är det primära landmärket målet, och startpunkten utgör det sekundära landmärket. För startpunktsorienterade partiklar gäller det motsatta. Vidare beskriver hon tre strategier för att referera till rumsförhållanden. Dessa tre s.k. referensramar ger tre olika typer av landmärken. Den första ramen är deiktisk; talaren eller lyssnaren fungerar som referenspunkt, och landmärken ofta uttrycks implicit, med uttryck så som där, hit, härifrån. Den andra ramen kallar Strzelecka för geocentrisk. Här används naturliga fenomen såsom väderstreck, gravitationskraften, eller strömriktning hos vatten som landmärke. Här finner vi ofta uttryck som uppe, nerför, nedströms, söderifrån. Den sista ramen är den allocentriska, där landmärken utgörs av objekt eller platser som i regel uttrycks explicit i satsen (bordet, huset, inne). Typen av landmärke kan påverka vilken ram som används. Landmärken med en inherent fram- och baksida, och därmed också en vänster- och högersida, så som människor, djur, hus eller fordon, ger i regel en allocentrisk ram med prepositioner som framför/bakom m.fl. Föremål eller platser som inte har en inherent framsida, som träd, bord eller busshållplats styr i samma fall den deiktiska ramen. Jfr satserna Han står framför huset respektive Han står framför trädet, där framför huset alltid är på samma sida om huset, medan huruvida något är framför eller bakom trädet beror på betraktarens eller talarens position gentemot trädet. Ytterligare en term Strzelecka använder sig av är gebit. Gebitet utgör en länk mellan trajektorn och ländmärket, och uttrycks ofta med en preposition. Prepositionen 10

på uttrycker kontakt mellan trajektorn och landmärket, och ger gebitet landmärkets yta, emedan prepositionen i styr gebitet inuti landmärket. Gebitet är alltså en aktualisering av en egenskap eller del hos landmärket, styrd av prepostionen. Vissa landmärken har mer eller mindre kanoniska gebiter; en låda eller ett glas har sitt inre som naturlig gebit, emedan en hylla eller ett bord har sin övre yta. Därutöver kan vissa trajektorer styra andra naturliga gebiter än som är kanoniskt för landmärket. En kom-ihåg-lapps naturliga gebit är kanske snarare på kylskåpsdörrens yta, än inne i kylskåpet. Vidare behandlas s.k. rumsligt beteende, som beskrivs som [d]et sätt på vilket trajektorn förhåller sig till gebitet.., och innefattar både befintlighet, rörelse och riktning. Här skiljer hon mellan lokativitet (befintlighet), allativitet (riktning mot), ablativitet (riktning ifrån) och perlativitet (väg). Hon kategoriserar primära landmärken som mer eller mindre prototypiska för in och ut. Som mest prototypisk håller hon ett landmärket när det utgör en tredimensionell behållare av något slag, så som ett rum eller en låda. För partikeln in utgör det primära landmärket målet för en rörelse, emedan startpunkten är den sekundära landmärket. För ut gäller det omvända, startpunkten för rörelsen utgör det primära landmärket, och målet det sekundära. I exempel 16 respektive 17 är det primära landmärket understruket och trajektorn markerad i fetstil. (16) Hon torkade av händerna och gick in i herrummet. (17) I samma ögonblick kom Matilda ut från sitt rum. Det är inte ovanligt att det primära landmärket utelämnas, och enbart det sekundära uttrycks i en konstruktion (jfr exempel 18 och 19). I båda exemplen utgör trädgården det sekundära landmärket. Detta kallar hon för behållarperspektivet. (18) Flickan kom in från trädgården. (19) Flickan gick ut i trädgården. Hon kommenterar även det faktum att in och ut i regel bara används när förflyttningen in i eller ut ur en behållare ses som horisontell. Uppfattas förflyttningen som vertikal används i regel partiklarna upp och ner, jfr. Ta upp något ur lådan respektive Lägga ner något i lådan. Ett något mindre prototypiskt perspektiv är det hon kallar för centrumperspektivet. Här betecknar ut snarare en rörelse från centrum mot 11

periferin; Hon kom ut i hallen (från köket?). Vilken plats som utgör centrum är i många fall godtycklig och beroende av talarens uppfattning. Ett annat perspektiv är fall där handlingen, markerad med in eller ut sker gentemot ett fast, massivt landmärke, och där handlingen orsakar en mer eller mindre permanent förändring av detta, t.ex. Han borrade in sina fingrar i hennes överarmar. Mindre prototypiska landmärken för in är material som är formbara, t.ex. plast eller tyg. Dessa material kan fungera som landmärke för in i fall där de tätt omsluter trajektorn, jfr linda in, slå in. I dessa fall förekommer i regel inte partikeln ut som uttryck för motsatt handling. I andra fall är trajektorn en del av landmärket, innan (ut) eller efter (in) handlingen, som i fall som klippa ut artikeln ur tidningen eller klistra in en bild i boken. Detta perspektivet återfinns i konstruktioner där landmärket för partiklarna är en grupp eller en mängd. Här förekommer konstruktionser som att välja ut en bok ur bokhyllan och att välja in någon i stylersen. Andra mindre prototypiska användningar av partiklarna in och ut är fall där en enhetlig trajektor ändrar form, och blir större eller mindre (exempel 20, 21 och 22) (20) Man får sy in jackorna om man vill. (21) Vi ska bygga ut altanen. (22) Karl tog ut stegen. In och ut används också flitigt i överförda eller utvidgade betydelser, där olika mer eller mindre abstrakta objekt ses som behållare. Ägande och kontroll kan ses som behållare, och människor ses som behållare för tankar och känslor (exempel 23 respektive 24). Även metaforer där in är mindre, och ut är mer förekommer ofta (exempel 25 respektive 26). (23) Banka in i skallen. (24) Lära ut något. (25) Sakta in farten (26) Blanda ut saften 2.7. Användning av riktningsprepositioner i spanskan Även om spanska verb ofta uttrycker riktning lexikalt, förekommer flera riktningsprepositioner. 12

Prepositionen a är mycket frekvent förekommande. I samband med rörelseverb bär den en allativ betydelse; till, upp, ner såväl som på, in, in i. (27) Bajó al sótano Han gick ner till källaren El gato subió a un árbol Katten sprang/klättrade upp i trädet Me subí al coche Jag klev in i bilen A används också för att beteckna närhet; vid, på. Prepositionen skiljer inte på betydelserna på, vid och i, inne i, dessa betydelser uttrycks i regel av verbet. En tredje användning av prepositionen är i samband med sättsadverbial; a pie - till fots, a mano för hand, samt efter verb med betydelsen börja. Efter verb som sustrear stjäla, qiutar ta, ta bort och sacar ta ut används a i betydelsen från. Prepositionen de kan beteckna ägande eller tillhörighet, los discos de mi primo min kuskins skivor, ursprung, Soy de Mexico Jag är från Mexiko eller material, una estatua de oro macizo en staty av solitt guld. I de fall där de används med rörelseverb är betydelsen ofta ifrån. Ifrån kan också uttryckas med prepositionen desde, som ger en större betoning på avstånd och rörelse. En är en preposition med flera olika betydelser, bland andra på, i, vid och in i. (28) Mi pipa estaba en la mesa Min pipa låg på bordet La llave está en la puerta Nyckeln sitter i dörren Tus camisas están en el cajón Dina skjortor ligger i byrån (29) Hacia är en preposition som uttrycker en rörelse i en riktning mot någonting El satélite viaja hacia Venus Satelliten färdas mot Venus Señaló hacia el este Han pekade mot öster El coche rodaba hacia atras Bilen rullade bakåt Prepositionen hasta har en liknande användning, men uttrycker även ankomst till ett mål. Andra prepositioner som förekommer med rörelseverb är (Butt & Benjamin, 1988): 13

Ante Bajo Cabe Contra Entre Para Por Sobre Tras framför under nära, vid mot mellan mot mot, genom på, ovanför bakom, efter 3. Analys av verben Jag fann 123 belägg för rörelseverb med partiklarna in (76) och ut (47). Av dessa var 93 verb som uttrycker Manner och 30 var verb som inte lexikalt kodarför detta (tabell 1). Skola är i sig inte ett rörelseverb utan ett modalt hjälpverb, men då det i mina texter har använts för att indikera rörelse tillsammans med riktningpartikel har jag tagit med det i analysen. Tabell 1. Rörelseverb i det svenska materialet Manner Övrigt Gå 27 Komma 20 Kliva 10 Skola 3 Flytta 7 Ge sig 3 Tränga sig 4 Ta sig 3 Försvinna 4 Fortsätta 1 Köra 3 Krypa 3 Övrigt 35 I tabell 2 finner vi de de spanska översättningarna av verb med partikeln in, med de grundläggande svenska betydelserna. Verben är uppdelade i verb som uttrycker Path eller Manner, eller är omarkerade för båda, samt övriga översättningar såsom parafraser eller fall där rörelseverb inte används i den spanska översättningen. 14

Tabell 2. Spanska översättningar av rörelseverb med partikeln in Path Manner Entrar 30 Gå/Komma in Chocar 1 Krocka/stöta ihop Meterse 5 Rörelse in Desaparecer 2 Fösvinna Llegar 2 Komma, Seguir 2 Följa anlända Pasar 2 Passera Övrigt 9 Övrigt 6 Övrigt Omarkerad Parafras/0 14 rörelse Ir 9 Generell rörelse I tabell 3 återfinns de spanska översättningarna för verb med partikeln ut. Jag har även här delat upp dem i verb som uttrycker Path, verb som uttrycker Manner, verb omarkerade för både Path och Manner, samt fall där det i den spanska översättningen användes andra konstruktioner än rörelseverb. Tabell 3. Spanska översättningar av rörelseverb med partikeln ut Path Manner Salir 14 Gå ut Trasladar 2 Flytta Volver 2 Vända, Desaparecer 1 Fösvinna återvända Colarse 1 Sippra/sila ut Cabalgar 1 Rida Övrigt 8 Huir 1 Fly Omarkerad Övrigt rörelse Ir 5 Generell rörelse Parafras/0 12 I mitt material fann jag att de flesta svenska rörelseverben, förutom att uttrycka Path med hjälp av partiklar, inkorporerade Manner i verbet. Undantaget är de flertaliga fall där komma användes. Komma är omarkerat för Manner, och indikerar snarare en rörelse mot, eller ankomst till, ett speciellt mål. 15

I de spanska översättningarna användes flertalet rörelseverb markerade för Path, men även här förekom verb markerade för Manner. I flera fall förekom konstruktioner med ir, ett generellt rörelseverb som kan användas för att beskriva de flesta fall av egenförflyttning. Verbet används också tillsammans med partikeln a för att konstruera perifrastisk futurum i spanskan, och uttrycka intention, men i mitt material användes ir endast som ett rent rörelseverb, som i exempel 30. (30) vayamos esta noche Rörelse.PRES.KONJ/1PL denna kväll/natt Vi kommer ikväll Utöver dessa belägg ur svenska texter översatta till spanska undersökte jag två spanska texter översatta till svenska. Här undersökte jag hur det spanska verben entrar (Tabell 4) och salir (tabell 5) översattes till svenska. Tabell 4. Svenska översättningar av entrar Spanska Svenska Entrar 24 Komma in 8 Träda in 5 Gå in 4 Övrigt 7 Vid översättningar av entrar till svenska användes i stor utsträckning partikeln in, liksom partikeln ut ofta användes vid översättningar av salir. Tabell 5. Svenska översättningar av salir Spanska Svenska Salir 23 Gå ut 8 0 2 Komma ur 2 Övrigt 11 16