Morfologiska kriterier. Svenska adjektiv har två slags böjningar: kongruensböjning och komparationsböjning.

Transkript

1 UPPSALA UNIVERSITET Inst. för lingvistik Niklas Edenmyr Grammatik, 5p. ADJEKTIV Semantiska kriterier. o betecknar egenskaper eller tillstånd hos saker, personer eller företeelser., t.ex. (en) röd näsa, (en) vilsen människa, (en) djup sömn. o tillhandahåller ytterligare information om en referent, t.ex. Kolla gubbens näsa! Den är ju helt röd. Syntaktiska kriterier. o uppträder som attribut i nominalfraser, t.ex. en ruskigt ful och dyr polotröja. o uppträder som predikativ, t.ex. Expediten är jobbig. Morfologiska kriterier. Svenska adjektiv har två slags böjningar: kongruensböjning och komparationsböjning. o kongruens: adjektivet rättar sig efter nominalfrasen och/eller huvudordet i nominalfrasen. Följande ordnade regler kan beskriva kongruensböjningen hos adjektiv i svenska: om det är bestämt får adjektivet ändelsen -a (om det är han-genus får det ändelsen -e), t.ex. den röda tröjan, det stora hålet, den söte gossen. om det är pluralis får adjektivet ändelsen -a, t.ex. två röda tröjor, två stora hål, två söta gossar. om det är neutrum får adjektivet ändelsen -t, t.ex. ett stort hål. annars ingen ändelse o komparation: komparationsgraderna komparativ och superlativ används för att säga att något har en egenskap i större utsträckning än något annat. positiv komparativ superlativ -ø -are, -re -ast, -st röd rödare rödast dålig sämre sämst stor större störst ø mer mest spännande mer spännande mest spännande partysugen mer partysugen mest partysugen

2 RÄKNEORD I svenskan (och många andra språk) finns två typer av räkneord o grundtal, som betecknar antal, t.ex. två, nio, hundrasextiofem o ordningstal, som betecknar plats i en sekvens, t.ex. andra, nionde, hundrasextiofemte Räkneorden påminner om adjektiv. o grundtal fungerar som attribut i nominalfraser (två hundar) och som predikativ (Vi är nio) o ordningstal fungerar som attribut (den hundrasextiofemte gången) ADVERB Adverb är en ordklass med en brokig samling ord som har det gemensamt att de normalt fungerar som adverbial o uttrycker avgränsningar i tid och rum, t.ex. här, bakom, nu. o uttrycker sätt, grad och intensitet, t.ex. vackert, ganska snabbt, mycket roligt. o uttrycker modalitet, t.ex. troligen, olyckligtvis. o uttrycker negering, t.ex. inte. o uppträder som beskrivande adverbial, t.ex. Han talar långsamt/otydligt/roligt. o uppträder som avgränsande adverbial, t.ex. De åkte söderut/bort/hit. o uppträder som satsadverbial, t.ex. Han kommer inte/knappast/möjligen, Han är nämligen bortrest, Redan igår åkte han. o uppträder som bestämningar till adjektiv, t.ex. en mycket ful polotröja, Min plånbok är nästan tom, En ofta förekommande missuppfattning. o uppträder (mer sällan) som attribut, t.ex. Bussen söderut har kört av vägen, Polotröjorna nuförtiden är för dyra. o avleds produktivt med ändelsen -t från adjektiv, t.ex. snabb snabbt, trolig troligt. o avleds med ändelsen -(lig)en från adjektiv, t.ex. ny nyligen, möjlig möjligen. o vissa adverb kan kompareras (normalt adverb som är avledda från adjektiv), t.ex. fort fortare fortast, dåligt sämre sämst. o andra adverb är oböjliga, t.ex. inte, mycket, aldrig.

3 PREPOSITIONER o uttrycker ofta position eller riktning i rummet eller tiden, t.ex. på bordet, till huset, framför soffan, innan middagen, sedan den dagen. o uttrycker sätt eller medel (instrumentala), t.ex. med kniven/blotta ögat, genom telepati, på engelska, under tystnad. o uttrycker orsak och syfte, t.ex. Jag vet av erfarenhet, Han sprang för livet, Han skämdes över sina ord. o fungerar som huvudord i prepositionsfras (preposition + nominalfras) Preposition betyder något som placerats före, men det finns många språk där preposition placeras efter nominalfrasen, man talar då om postpositioner. En samlingsterm för både pre- och postpositioner är adpositioner. KONJUNKTIONER Konjunktioner används för att samordna ord, fraser eller satser. Tidigare kallades de för samordnande konjunktioner för att skilja dem från subjunktioner eller underordnande konjunktioner som de kallades tidigare. o visar att konstituenter eller satser är likvärdiga o kopplar samman två eller fler likvärdiga ord, t.ex. vatten och bröd, hit och dit, billig och bra, torsdag eller fredag, vinna eller försvinna. o kopplar samman två eller fler likvärdiga fraser, t.ex. en liten pojke och en stor hund, (Han) sprang fort och stannade aldrig. o kopplar samman två eller fler likvärdiga satser, t.ex. Jag tror på tomten och Lisa tror på änglar.

4 SUBJUNKTIONER Tidigare alltså kallade underordnande konjunktioner och räknas traditionellt till ordklassen konjunktioner. Subjunktioner kopplar samman en underordnad sats till en annan sats. o visar att en sats är underordnad en annan sats, t.ex. Han reser, om du vill. o kan uttrycka t.ex. temporal betydelse med innan, då, när, t.ex. Det dröjde länge, innan han kom. o inleder bisatser INTERJEKTIONER o utropsord som förmedlar känslouttryck (utrop, hälsningar, svordomar mm), t.ex. aj, fy, usch, hej, skål, bravo, fan, halleluja, hurra o (ljud-)imitationer (onomatopoetiska ord), t.ex. bom, pang, vips, mjau o svarsord, t.ex. ja, jo, jaså, nej o står utanför det traditionella syntaktiska analysen o kan fungera som en självständig mening, t.ex. Hej! o kan fungera som ett fritt meningsled, t.ex. Hallå, kom tillbaka! o kan fungera som ett objekt, t.ex. Hon sa ja. o kan fungera som adverbial, t.ex. Han satte sig pladask.

5 VERBPARTIKLAR Verbpartiklarna räknas ibland till prepositioner. Meningen nedan kan ha två tolkningar: Sjömannen hoppade på båten. I den prepositionella tolkningen står sjömannen på däck och hoppar upp och ner. I partikeltolkningen hoppar sjömannen från land över till båten. Skillnaden är tydlig i talspråk, då betoning på hoppade ger den prepositionella tolkningen medan betoning på på ger partikeltolkning. o hänger nära samman med verbet, påverkar verbets betydelse o tryckstark partikel som följer verb o kan ofta bilda sammansättningar, t.ex. visa ut utvisa