1 (5) SW E D I SH E N V IR O N M EN T AL P R OT E C T IO N AG E NC Y Ola Larsson Tel: 010-698 17 08 Ola.Larsson@natrvardsverket.se PM 2012-12-21 Ärendenr: NV-09600-12 Riskbeskrivning för regeringsuppdrag bevarande av genetiskt viktig varg Bakgrund I mars 2011 beslutade Naturvårdsverket att flytta en genetiskt viktig vargtik (G 82-10) som uppehöll sig renskötselområdet i Jämtlands län till en utsättningsplats i Mellansverige. Vargen återvände sedan till renskötselområdet och flyttades ytterligare två gånger utan att etablera sig i Mellansverige. Vargen har under 2012 etablerat revir i ett område i gränstrakterna mellan Västernorrlands, Västerbottens och Jämtlands län norr om samhället Junsele. Det har konstaterats att tiken har följe av en hanvarg med ursprung i den skandinaviska populationen. Då vargen återvänt till renskötselområdet vid samtliga tre flyttar har Naturvårdsverket beslutat att vargen inte kommer att flyttas vid fler tillfällen. Den 8 november 2012 fick Naturvårdsverket regeringens uppdrag att överlägga med berörda samebyar om ekonomiskt rimliga åtgärder för att minimera risken för skador på renskötseln så att det vargpar som innefattar den genetiskt värdefulla vargtiken (G82-10) kan vistas i området över vintern 2012/13 fram till våren 2013. Att uppdraget endast gäller en vinter och ska slutredovisas den 31 maj 2013 tolkas av Naturvårdsverket som att de valpar som eventuellt föds i reviret i vår ska flyttas till vargrevir i Mellansverige. Denna pm försöker beskriva de problem och risker som finns vid en valpflytt från det aktuella vargreviret. En god bild av problem och risker i flytten av vargvalpar behövs för att bedöma om de åtgärder som Naturvårdsverket och samebyarna planerar uppfyller regeringsuppdragets villkor att vara ekonomiskt rimliga. Om det är mycket sannolikt att en valpflytt lyckas kan större skadeförebyggande insatser vara ekonomiskt rimliga än om det är mer osannolikt att valpflytten får lyckat resultat. Lite om de olika alternativen I diskussionerna om hur vargparet i renskötselområdet ska hanteras har flera olika alternativ nämnts: 1. Vargarna får reproducera sig och valparna får sprida sig utan mänsklig inblandning.
NATURVÅRDSVERKET 2 (5) 2. Vargarna får reproducera sig och valparna sövs och flyttas under efterföljande vinter till Mellansverige 3. Vargarna får reproducera sig och valparna flyttas omedelbart till mellansvenska mottagarrevir 4. Vargarna får reproducera sig och valparna flyttas omedelbart till svenska djurparker. 5. Vargarna får reproducera sig och hela flocken flyttas under barmarkssäsongen. Vargforskningsprojektet Skandulv har i skrivelse till Naturvårdsverket förordat alternativ 1 i första hand och alternativ 2 i andra hand. Alternativ 4 är inte ett förstahandsalternativ, då valparna i den svenska djurparkspopulationen inte skulle ha ett högre genetiskt bevarandevärde än vargvalpar som till en avsevärt mindre kostnad hämtas från Ryssland. Representanter för Svenska djurparksföreningen har meddelat muntligen att de inte kommer att ta emot valpar som föds i det aktuella reviret och därför kan alternativ 4 inte ens fungera som ett andrahandsalternativ om en valpflytt till vilda mottagarrevir skulle misslyckas. De överläggningar som skett med berörda samebyar har identifierat alternativ 3 som förstahandsalternativet. Alternativ 3 är i dagsläget det primära alternativet för verkets arbete med regeringsuppdraget. Men det finns ett antal problem med alternativet. Några av problemen med en valpflytt är att en valpflytt mellan två vilda vargpar aldrig har genomförts tidigare i Europa, att Naturvårdsverket vid tidigare försök inte lyckats övertyga berörd jakträttshavare om att lämna medgivande till utsättning av varg samt att fjolårets försök att sändarmärka vargpar i Mellansverige misslyckades. Avgränsning av denna promemoria Denna pm fokuserar på risker som har direkt betydelse för ett genomförande av flytt av valpar från vargparet i renskötselområdet till mellansvenska mottagarrevir. Genomgång av olika risker vid valpflytt Problem före flytt Problem Kommentar Risk för misslyckande Osäkerhet vid märkning av hane i Snöförhållanden Låg givarrevir påverkar. Osäkerhet vid märkning av vilda tikar 1 i Mellansverige Snöförhållanden och länsstyrelsestöd påverkar. Särskilt svårt att särskilja vargtik från Mellan Osäkerhet vid viltförvaltningsdelegations/länsstyrelses utpekande partner/flock De ska peka ut två revir per län. Låg/mellan 1 Vi torde hamna mellan 0 och 10 märkta tikar.
NATURVÅRDSVERKET 3 (5) av revir för utsättning Varghanens sändare slutar fungera innan valpflytt i maj Vargtikarnas sändare slutar fungera innan valpflytt i maj Givarparets lya lokaliseras inte Tekniska Låg 2 Tekniska Låg 3 Svårt då bara hanen och inte tiken märks, risk för radioskugga Mottagarrevirs lya lokaliseras inte Misslyckas ibland Låg? Valpar föds inte av givartiken Alla par får inte valpar varje år och mycket störningar på grund av märkning Mellan 4 Valpar föds inte i mottagarrevir Låg 5 Problem under flytt Flytt mellan vilda vargrevir har inte gjorts tidigare i Europa. Det är därför svårt att förutse och skatta olika risker under flytten. Problem Kommentar Risk för misslyckande Valpar flyttas från ursprunglig lya Görs ofta 3-4 gånger 6 Låg/mellan Inget medgivande från markägare Attityder Hög Inget medgivande från Attityder 7 Mycket hög jakträttshavare Hälsorisker med transporter Stor valpkull i givarreviret försvårar att hitta nog många mottagarrevir. Transporterna av valparna kan ta avsevärt längre tid än transporterna vid valpbyte mellan djurparker. Vi kan tvingas att avliva valpar, sätta dem i djurpark eller flytta fler än två valpar till ett mottagarrevir 8. Detta Låg? 2 Enligt underlagsrapport från Skandulv är den sammanlagda risken för att sändaren skulle sluta fungera eller att vargen dör fram till tidpunkt för eventuell valpning cirka 10 %. 3 Enligt underlagsrapport från Skandulv är den sammanlagda risken för att sändaren skulle sluta fungera eller att vargen dör fram till tidpunkt för eventuell valpning cirka 10 %. 4 Cirka 70 % av vargpar som är intakta i mars får valpar samma vår. 5 Cirka 70 % av vargpar som är intakta i mars får valpar samma år. 6 Gör att den position för den misstänkta varglyan som tagits fram blir inaktuell i slutskedet av flytten. Det kan bli svårt att hitta valparna samt om nödvändigt få tillstånd av nya markägare och jakträttshavare. 7 Inget jaktlag har sagt ja ännu. 8 Vid valpflyttförsöket mellan djurparker flyttades två valpar per kull. Det är sannolikt en högre dödlighet om fler valpar flyttas till en och samma kull. Eventuellt finns möjligheten att avliva valpar i mottagarreviret, men det är osäkert om en avlivning har stöd i lagstiftningen.
NATURVÅRDSVERKET 4 (5) Liten valpkull i givarreviret Stor valpkull i mottagarreviret problem är i grunden något bra om vi skulle ha nog många mottagarrevir. Få flyttade valpar minskar chansen att någon valp överlever och går in i avel. Vilket minskar sannolikhet för genetiskt genomslag i populationen. kan leda till lägre valpöverlevnad Problem efter flytt Det problem som går att förutse efter en flytt av valpar är att flyttade valpar dör innan de kunnat reproducera sig. För vanliga vilda vargvalpar är sannolikheten att reproducera sig vid minst ett tillfälle 33 procent 9. Då de flyttade valparna inte kan sändarmärkas kommer det sannolikt att ta relativt lång tid innan vi vet om valparna överlevt och reproducerat sig. Räkneexempel Nedan följer ett översiktligt räkneexempel för att beskriva hur några av de risker som beskrivs i föregående avsnitt påverkar sannolikheten för en lyckad valpflytt. Räkneexemplen är ett sätt att åskådliggöra riskerna och inte en absolut sanning. Den genomsnittliga kullstorleken för skandinaviska vargar (07-09) var 3,7 valpar per kull. För vargpar där invandrad varg ingått har kullstorleken varit större. Vargforskningsprojektet Skandulv har i skrivelse till Naturvårdsverket angett det förmodade antalet födda valpar till 4-8. I detta räkneexempel har vi antagit att det föds sex valpar i givarreviret. Om två valpar sätts ut i respektive mottagarrevir innebär detta antagande att det behövs tre skarpa mottagarrevir dit valparna kan flyttas. Men då vi inte vet hur många valpar som fötts i mottagarreviret förrän varglyan besöks när flyttningen ska genomföras borde det vara rimligt att ta höjd för att det föds fler valpar. De flesta markägare/jakträttshavare kommer troligen inte ge medgivande till valputsättning. Helene Lindahl ringde i våras mellan fem och tio representanter för jakträttshavare som samtliga sade nej till att lämna medgivande. Även markägarmedgivande blir sannolikt mer svårt att få än vid tidigare utsättningar av vuxna vargar då Naturvårdsverket inte kommer kunna välja en stor markägare, som till exempel Sveaskog, utan läget på varglyan styr vem som är markägare på platsen. I räkneexemplet har vi valt ett antagande att mellan noll och 30 procent säger ja. 9 Skrivelse. Synpunkter från Skandulv på dokumentet Riskbeskrivning för regeringsuppdrag bevarande av genetiskt viktig varg.
NATURVÅRDSVERKET 5 (5) I ett antal fall kommer de sändarmärkta potentiella fosterföräldrarna inte få valpar (30 procent risk för varje par). Vidare finns det en risk att kontakten med sändarmärkt varg förloras på grund av att sändaren slutar att fungera eller att vargen dör. Denna risk uppskattas till 10 % av Skandulv. x*0,70*0,9*0,3=3 ( 10 ) Med det mest optimistiska antagandet, att vi vid 30 procent av lyeplatserna i mottagarrevir får markägares och jakträttshavares tillstånd för valputsättning blir antalet sändarmärkta tikar i mellansvenska mottagarrevir som krävs för att adoptera sex valpar från givarreviret knappt 16. I interna diskussioner har det uttryckts att sex sändarmäkta vargtikar i potentiella mottagarrevir vore ett bra och realistiskt 11 resultat av vinterns arbete med sändarmärkning av mellansvenska vargtikar. I Skandulvs skrivelse anges 6-8 sändarmärkta vargtikar i potentiella mottagarrevir som förmodat antal. Om antagandena i räkneexemplet ovan används på sex till åtta sändarmärkta revir blir resultatet att mellan 1,1 och 1,5 mottagarrevir där valpar fötts och medgivande för utsättning fåtts. Vid ett mindre optimistiskt antagande än 30 procents sannolikhet att få såväl markägares som jakträttshavares medgivande blir resultatet fort mindre än ett mottagarrevir, dvs. ingen valputsättning kan förväntas ske. Om vi antar att vi till sist hittar ett mottagarrevir och där sätter ut två valpar bör det betänkas att sannolikheten för att en vargvalp i sin tur reproducerar sig är 32,5 procent. Detta innebär att det även med ganska optimistiska anaganden om markägares och jakträttshavares medgivande blir högst osäkert om någon flyttad valp skulle överleva och reproducera sig. Samlad bedömning Den samlade riskbedömningen för en valpflytt mellan det aktuella vargreviret i renskötselområdet och mellansvenska vargrevir är att: - det är osannolikt att alla valpar som föds kan flyttas, - det är en stor risk att ingenvalp kan flyttas. De som deltagit i framtagandet av denna pm Ola Larsson, Ur, Helene Lindahl och Ruona Burman, Gta, Mark Marissink, An Bilaga Synpunkter från Skandulv på dokumentet Riskbeskrivning för regeringsuppdrag bevarande av genetiskt viktig varg. 10 X= antalet revir med sändarmärkta vargtikar i Mellansverige. 0,70 är andel revir med intakta vargpar i slutet på vintern som får valpar det aktuella året. 0,3 är bedömd andel platser där såväl markägare som jakträttshavare lämnar medgivande för utsättning av vargvalpar. 0,9 är andelen sändarmärkta vargrevir där sändarvarg förväntas överleva och sändaren fungera till maj. 3 är det minsta antalet mottagarrevir som behövs för att ta emot sammanlagt sex valpar (två per revir). 11 Under förutsättning att vi får en någorlunda snörik vinter i Mellansverige. Ifjol märktes ingen vargtik.