Svenska Rovdjursföreningen (SRF) har tagit del av rubricerade remiss från Naturvårdsverket och lämnar här våra synpunkter.

Transkript

1 1/6 Naturvårdsverket Stockholm Stockholm Svenska Rovdjursföreningen Yttrande över Remiss med förslag till föreskrifter for länsstyrelsens beslut om licensjakt efter varg, Ärendenr: NV Svenska Rovdjursföreningen (SRF) har tagit del av rubricerade remiss från Naturvårdsverket och lämnar här våra synpunkter. Generella synpunkter på bakgrunden till föreskrifterna Bakgrunden är att Naturvårdsverket har för avsikt att i mitten av oktober delegera beslutanderätten om licensjakt på varg till länsstyrelserna i aktuella rovdjursförvaltningsområden. SRF finner det anmärkningsvärt och olämpligt att licensjakt på varg ska delegeras till länsstyrelserna av flera skäl. Licensjakt på varg är en kontroversiell och rättsligt ifrågasatt typ av jakt på en vargstam som brottas med stora genetiska problem och befinner sig långt ifrån gynnsam bevarandestatus i någon vetenskaplig bemärkelse. Sveriges licensjakt på varg har anmälts till såväl EU-kommissonen (2010), som överklagats till svenska domstolar två år i rad (2013 och 2014). EU-kommissionen har tillställt Sverige ett motiverat yttrande i frågan som ännu inte är avgjord, inte heller de svenska rättsprocesserna är avgjorda ännu. Länsstyrelsernas beslut kommer inte att kunna överklagas direkt till domstol, vilket även det är en anmärkningsvärd och rättsligt känslig fråga. EU-kommissionen har helt nyligen, i en Formell underrättelse till Sverige (140714), framhållit att en sådan inskränkning i medborgarnas tillgång till rättslig prövning av domstol gällande jaktbeslut på hotade arter som skyddas av art- och habitatdirektivet, strider mot Århuskonventionen och EUs rättsordning. Århuskonventionen är en integrerad del av EU-lagstiftningen som Sverige som EU-medlem måste följa. Av dessa skäl finner SRF det olämpligt att delegera licensjakt på varg till länsstyrelserna. Det oklara rättsliga läget talar för att den högsta ansvariga myndigheten, Naturvårdsverket, fortsatt bör besluta om sådan jakt i den mån sådan jakt ska beslutas. Svenska Rovdjursföreningen Masthamnen, Stockholm tel info@rovdjur.se org.nr bg pg

2 2/6 Synpunkter på Föreskrifterna Synpunkter på förslagna skrivningar i föreskrifterna 4 - genetik Det är bra att licensjakt inte får bedrivas i revir med säkerställd etablering av genetiskt viktig varg. SRF tillstyrker detta. Det är särskilt angeläget eftersom inaveln i vargstammen åter börjat stiga, invandringen är fortsatt låg, oregelbunden och slumpartad, samtidigt som tre av fyra av de genetiskt ytterst värdefulla Tivedenvalparna har skjutits. En vargstam som befinner sig i en sådan situation med en inavelskoefficient på 0,25 har inte gynnsam bevarandestatus i någon vetenskaplig bemärkelse. Synpunkter på förslagna skrivningar i föreskrifterna 5 5 anger att varg får fällas oavsett djurets kön och ålder. I det allmänna rådet till 5 sägs att ungdjur i möjligast mån bör fällas före föräldradjur. Det är oklart vad som avses, om före avser före i tiden eller företrädesvis. Det bör vara företrädesvis. Det är även oklart om rådet kommer att ha någon effekt under själva jakten eftersom det är så vagt utformat och till intet förpliktigande. SRF menar att föräldradjur med årsvalpar som regel inte bör omfattas av licensjakt samt att föreskrifterna utformas så att man eliminerar risken för att valpar lämnas utan föräldradjur. Motivering I konsekvensutredningen sägs att avsaknaden av begränsningar i vilka djur som får fällas i licensjakt motiveras av att vid tidpunkten för licensjakten har förra årets valpar goda möjligheter att klara sig om föräldradjuren skulle fällas vid jakten. SRF menar att detta är en vilseledande tolkning av de forskningsresultat som ligger till grund för påståendet. Liknande påståenden har framförts av Naturvårdsverket tidigare i samband med licensjakt på varg, men det är en felaktig tolkning av resultaten i den vetenskapliga artikel av Brainerd et al. från om valpöverlevnad vid förlust av föräldradjur som ligger till grund för utsagan. 1 Brainerd et al Effects of breeder loss on wolves. Journal of Wildlife Management:72:

3 3/6 Rapporten av Brainerd och al. (2008) är en stor internationell översikt av överlevnaden hos valpar som förlorat den ena eller båda föräldrarna och innefattade nästan 150 fall. Rapporten visar tydligt att valpar kan få svårt att klara sig då ett eller bägge föräldradjur skjuts bort. Av rapporten, vars resultat delvis återgivits av Skandulv i ett underlag om licensjakt på varg , framgår att: - att så länge en av föräldrarna eller en annan vuxen varg fanns kvar hos valparna hade dessa en god överlevnadschans även när bortfallet inträffade under sensommar och tidig höst. - när inget vuxet djur fanns kvar i reviret sjönk överlevnaden drastiskt, men ökade med valparnas ålder. När valparna uppnått minst sex månaders ålder överlevde åtminstone några av dem i fyra av sex undersökta fall. Dock mättes aldrig dödligheten hos valparna kvantitativt utan materialet indelades endast i två grupper, samtliga valpar dör respektive minst en överlever. Det är alltså oklart hur stor andel av valparna som överlevde i de olika fallen. Man konstaterar också i artikeln av Brainerd et al att inga valpar överlevde i ca 1/3 av undersökta små flockar (< 6 vargar) och i flockar utan kvarvarande vuxna djur då föräldradjur tagits bort (oavsett ålder på valparna). I övriga flockar med förlust av förälder/föräldrar överlevde minst 1 valp, men det är okänt hur många som dog. Baserat på dessa forskningsresultat är det direkt felaktigt och vilseledande att generellt konstatera att valparnas överlevnadschans är god. I samma artikel konstateras att valpöverlevnaden påverkas negativt vid förlust av såväl ett som bägge föräldradjuren. Eftersom det kan vara svårt att avgöra om flockmedlemmar är föräldradjur eller ej så menar författarna att jakt på reproduktiva vargflockar bör undvikas av djurskyddsskäl. Brainerd et al. anser att om jakt på reproduktiva flockar inte kan undvikas så bör den, för att minimera valpdödligheten och störningar av flockens sociala struktur, enbart utföras på flockar som omfattar minst 6 djur, varav minst 3 vuxna djur, och där valparna är minst 6 månader gamla. I Skandulvs rapport till Naturvårdsverket inför licensjakten 2010 konstateras att även om valparnas överlevnadschanser ökar med stigande ålder så råder det osäkerhet hur väl föräldralösa valpar klarar sig om jakten utförs i början av året. SRF ser det även som viktigt att framhålla att även om valpar klarar sig så riskerar de att fara illa. Det råder oklarhet hur det gått för valpar som blivit föräldralösa vid tidigare licensjakter i Sverige. Erfarenheterna från Amungenreviret efter licensjakten 2010, där ett föräldrapar med fyra valpar 2 Skandulv Beskattning av den svenska vargstammen - ett underlag inför vargjakten Rapport till Naturvårdsverket. 3

4 4/6 sköts i licensjakt talar inte heller för att föräldradjur med årsvalpar kan skjutas utan konsekvenser. De fyra valparna försvann under vårvintern enligt en rapport från Länsstyrelsen Gävleborg 3 och vad som hände med dem är inte klarlagt. Slutsats: På grundval av vad som redogjorts för ovan och de etiska överväganden det leder till menar SRF att föräldradjur med årsvalpar som regel inte ska omfattas av licensjakt. Eftersom kunskapen om hur det går för vargvalpar om bägge föräldrarna skjuts är dålig och mycket talar för att det finns stora risker för att valpar inte klarar sig, bör föreskrifterna vara utformade så att man eliminerar risken för att valpar lämnas utan föräldradjur. Även om detta ställer stora krav på att utforma jakten, menar SRF att det av djuretiska skäl är nödvändigt. Synpunkter på förslagna skrivningar i föreskrifterna 6 och 7 - anmälan fällt djur I 6 punkt 8 framgår att jaktledaren minst en gång i timmen ska informera sig om hur många djur som återstår av tilldelningen i det område där jakt efter varg bedrivs. Syftet uppges i konsekvensutredningen vara att minska risken för överskjutning. Av 7 framgår att enligt 5 b jaktförordningen ska den som fällt eller påskjutit varg anmäla detta till länsstyrelsen utan dröjsmål och senast samma dag. SRF finner att regeln i jakförordningen om att en anmälan av påskjuten varg ska göras senast samma dag torde göra det omöjligt för jaktledaren att en gång per timme ha kontroll över antalet fällda djur. Eftersom överskjutning är särskilt känsligt när det gäller licensjakt på varg torde kravet i 6 behöva åtföljas av ett tillägg i jaktförordningen om snabbare rapportering av fälld varg, vilket sålunda behöver göras inom en timme efter det att vargen fällts. Synpunkter på förslagna skrivningar i föreskrifterna 10 och 11 - Platsundersökning, eftersök och avräkning SRF har samma synpunkter på förslaget som vi framfört gällande föreskrifterna för licensjakt på björn. Naturvårdsverkets förslag gällande 10 är: 10 Länsstyrelsens beslut om licensjakt efter varg ska föreskriva följande. / / Eftersök ska genomföras tills dess: / / c. kulan från det avlossade skottet anträffas på en plats som utesluter att vargen skadats, eller SRF avstyrker kriterium c i 10 och menar att det kriteriet ska utgå. 3 Länsstyrelsen Gävleborg, Redovisning av spårningsarbete efter varg i reviret Amungen 2010, ,

5 5/6 Naturvårdsverkets förslag gällande 11 är: 11 Av länsstyrelsens beslut om licensjakt efter varg ska det framgå att: 1. Påskjuten varg ska avräknas såvida inte kulan från det avlossade skottet anträffas på en plats som utesluter att vargen skadats eller det på annat sätt vid fältkontroll kan fastställas att vargen inte skadats. SRF avstyrker skrivningen i 11 punkt 1 och menar att skrivningen bör vara som tidigare, nämligen Påskjutet djur ska avräknas såvida det inte genom fältkontroller har påvisats att djuret är oskadat. Motivering Vad SRF förstod av remissen om ändrade föreskrifter för licensjakt för björn vill Naturvårdsverket med förslagen till nya skrivningar i 10 och 11 underlätta för den som påskjutit en björn, genom att införa ett nytt kriterium som på ett enkelt sätt skulle kunna utesluta att björnen blivit påskjuten av ett misslyckat skott. Det handlar om ett tydliggörande vad som gäller vid avräkning. Motiveringen, som framgick av björnremissen, tycks vara att jägarna inte vill riskera att missa tillfällen till att skjuta fler björnar om man måste sätta igång med ett eftersök. Naturvårdsverket uppgav att Kritiken består i att det är orimligt att behöva avbryta jakten, och riskera att inte hinna skjuta eventuell återstående tilldelning, Ändringen tycks även vara föranledd av svårigheten i fält att tillämpa gällande bestämmelse. SRF finner de av Naturvårdsverket anförda motiveringarna anmärkningsvärda och menar att inget av de angivna skälen är relevant för att underlätta vad som gäller vid avräkning. Dessutom finns det problem med det nya kriteriet som vi återkommer till nedan. Vad SRF förstår avlyses jakten vid påskjutning endast om det bara finns en enda eller möjligen ett fåtal djur kvar av tilldelningen i ett område. Denna situation torde inte vara en sådan stor olägenhet att det finns anledning att underlätta kriteriet för avräkning av den anledningen. Det måste det vara en självklar förutsättning för rovdjursjakt att den skytt som avlossar ett icke säkert skott mot ett rovdjur är beredd att ta konsekvenserna av sitt agerande om det leder till eftersök och en eventuell avlysning av jakten. Vidare är det föreslagna kriteriet är mycket olyckligt valt eftersom det ger utrymme för missbruk då vem som helst kan sätta en kula i ett träd, ett förhållande som undergräver säkerheten i bedömningen av huruvida det misslyckade skottet träffat djuret eller inte. Förutom att en potentiell skada kan innebära ett stort lidande för djuret kan ett osäkert förfarande leda till överskjutning. SRF finner inte detta kriterium tillrådligt och avstyrket förslaget. Det förefaller oss inte tillrådligt att bedriva någon jakt på rovdjur överhuvudtaget om inte myndigheterna har möjlighet att tillämpa till de etiska och säkerhetsmässiga bestämmelser som 5

6 6/6 redan finns för avräkning. Om skälet för att underlätta kriterierna för avräkning är att undvika en avlysning av rovdjursjakten under den tid det tar att fastställa vad som hänt vid ett misslyckat skott menar SRF att etik och säkerhet måste prioriteras framför kraven på fortsatt jakt för att hinna skjuta eventuell återstående tilldelning. Slutsats: SRF avstyrker förslagen i 10 och 11 om att avräkning ska ske om en kula påträffas på annan plats. Vi anser att huvudskälet för förslaget är svagt och underordnat det faktum att det ger utrymme för missbruk och osäkerheter och att det därför inte bör genomföra Svenska Rovdjursföreningen Ann Dahlerus Generalsekreterare 6