Vargangrepp på tamdjur och hundar. I vilka delar av Sverige blir konflikten störst? Jens Karlsson, Peter Jaxgård, Maria Levin, Inga Ängsteg

Transkript

1 Vargangrepp på tamdjur och hundar I vilka delar av Sverige blir konflikten störst? Jens Karlsson, Peter Jaxgård, Maria Levin, Inga Ängsteg Vargangrepp på tamdjur och hundar 1

2 2 Vargangrepp på tamdjur och hundar

3 Introduktion Den skandinaviska vargstammen har vuxit i antal från ett tiotal individer 1990 till omkring 100 individer Eftersom vargar vandrar långa sträckor och flera vargrevir ligger på gränsen mellan Sverige och Norge är det inte särskilt meningsfullt att dela upp vargstammen i en svensk och en norsk del, men ca 70 vargar lever helt eller delvis i Sverige. Vargstammens utbredningsområde har också vuxit. I början av nittiotalet fanns varg i Sverige framförallt i Värmland och Dalarna. Idag finns etablerade familjegrupper även i Gävleborg, Örebro och Västra Götaland. Enligt ett riksdagsbeslut 2001 skall vargstammen tillåtas växa till minst 20 årliga föryngringar, vilket motsvarar ungefär 200 vargar. I takt med att vargstammen ökat i antal och utbredning har också antalet vargangrepp på tamdjur ökat i Sverige. Den trenden kommer sannolikt att fortsätta om vargarna fortsätter att öka i antal och sprida sig till nya områden. Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för varg 2000 pekar ut området utanför renskötselns året-runt marker som den framtida vargstammens huvudsakliga utbredningsområde. Länsstyrelserna skall ta fram länsvisa förvaltningsplaner för bland annat varg. Viltskadecenter har de senaste åren inlett flera studier för att förse förvaltande myndigheter med underlag för både länsvisa och nationella förvaltningsplaner. Av de stora rovdjuren är vargen den art som har störst potential att orsaka skador på tamdjur och hundar. Arbetet kommer därför först att inriktas på varg. Därefter skall liknande underlag tas fram även för björn och lodjur. Efterfrågan på denna typ av underlag är emellertid stor redan idag från både myndigheter, intresseorganisationer och privatpersoner. Vi kommer därför att redovisa resultat av delundersökningar i ett antal rapporter innan alla studier är avslutade. De första rapporterna blir således en typ av kvalificerade uppskattningar. Resultaten i dessa måste betraktas som preliminära eftersom de bygger på ett antal grundantaganden som är rimliga men ännu inte vetenskapligt bekräftade. Med hjälp av geografiska informationssystem (GIS) har kartskikt innehållande data om tätheter av tamdjur och hundar lagts ovanpå ett kartskikt med sannolikheten för vargetablering. Detta ger en bild av vilka områden som har hög respektive låg konfliktpotential, men säger inget om det antal angrepp på tamdjur och hundar som kan förväntas i ett visst område. En modell för den typen av förutsägelser skall vara klar under Grundantaganden Resultaten i denna rapport bygger på följande antaganden: a) Tamdjur och hundar är inte viktiga som bytesdjur för varg i Sverige. Antalet vargangrepp beror framför allt på antalet vargar och antalet tamdjurshägn och hundar. Motivering: Viltskadestatistiken. Om motsatsen vore sann skulle antalet vargangrepp på såväl hundar som tamdjur sannolikt vara avsevärt högre. Jämför med predationstakten på älg. b) Som en följd av ovanstående påverkar inte tätheten av vilda bytesdjur antalet vargangrepp på tamdjur eller hundar. Motivering: De svenska vargreviren har med internationella mått mätt en hög täthet av vilda bytesdjur. Det finns inga revir där vargarna har tamdjur eller hundar som en viktig del i sin försörjning. Utländska studier visar att vargar föredrar vilda bytesdjur framför tamdjur om tätheten av vilda bytesdjur inte är för låg. Bytestätheten i Sverige tycks idag ligga över denna gräns. Vargangrepp på tamdjur och hundar 3

4 Var kan vargar etablera sig? En grundförutsättning för vargförekomst är naturligtvis att det finns bytesdjur i tillräcklig mängd. Enligt nordamerikanska vargforskare behöver en varg ca 2,4 kg kött per dag för att inte förlora vikt. Medelantalet vargar i ett skandinaviskt vargrevir är 6,3 individer. Således krävs minst kg kött per vargrevir och år. Flera faktorer påverkar emellertid hur mycket kött vargarna verkligen får i sig. Asätare som räv, korp och fluglarver tar ofta en betydande del av bytet. Ett mer rättvisande sätt att beräkna hur mycket kött en vargflock behöver är att titta på hur många älgar en vargflock verkligen dödar per år. Studier som genomförts av det skandinaviska vargprojektet visar att en genomsnittlig skandinavisk vargflock dödar 76 älgar/år i ett revir om ha. I kg kött räknat blir det 105 kg per ha. För att kunna avgöra om ett område kan hysa ett vargrevir använder vi 105 kg/1 000 ha som ett tröskelvärde. Som tillgänglig köttbiomassa räknas det uttag ur bytesdjurspopulationen som kan göras utan att antalet bytesdjur minskar från år till år. För att beräkna tillgänglig köttbiomassa har vi använt avskjutningsstatistik på älg och rådjur som är vargarnas huvudsakliga bytesdjur. Vi har använt den genomsnittliga avskjutningen från tre år (1998, 1999 och 2000) och antagit att avskjutningen inte tär på kapitalet utan endast tar av räntan. Denna avskjutning blir således måttet på den köttbiomassa som är tillgänglig för vargarna. Beräkningen visar att det finns tillräckligt många vilda bytesdjur för vargetablering överallt i Sverige. Även om bytestillgången varierar så är den aldrig under tröskelvärdet 105 kg/1 000 ha (se figur 1). Var kommer vargar att etablera sig? I Nordamerika har det gjorts försök att förutsäga vilka områden som har störst sannolikhet att få en fast vargstam. Dessa förutsägelser har visat sig stämma väl överens med verkligheten. För att förutsäga vilka delar av Sverige som har störst sannolikhet att få en fast vargstam har vi jämfört de områden där vargar etablerat sig fram till nu med de områden där de inte etablerat sig trots att de kunnat det. Dessa jämförelser visar att mängden tätorter och vägar i 9 fall av 10 kan förutsäga om vargar kommer att etablera sig i ett område eller inte. Mängden bytesdjur verkar inte spela någon roll eftersom det utifrån vargarnas behov finns tillräckligt med byten överallt i Sverige. Sannolikt väljer vargarna att slå sig ned i områden med få tätorter. Vägtätheten är viktig i nästa skede, eftersom den påverkar vargarnas möjlighet att överleva och reproducera sig i det område de slagit sig ned. Hög vägtäthet tycks inte avskräcka vargarna, men ökar risken för att de skall dödas av trafik och legal och illegal jakt. Ett liknande mönster har påvisats även i Nordamerika. Ett tätt nät av vägar, även om vägarna är små, gör att det finns färre områden där vargarna inte är exponerade för människor. Baserat på variablerna vägtäthet och tätorter har vi gjort en matematisk modell som klassar områden som mer eller mindre sannolika för vargetablering. Modellen förutsäger var det är större respektive mindre sannolikhet för etablering av ett vargrevir. I vilken utsträckning modellen även fungerar för att förutsäga var ensamma utvandrande vargar kommer att dyka upp är inte känt. I norra Sverige ersätts bilen ofta av skotern vintertid, därför är vägtäthet i detta område en dålig indikator på mänsklig aktivitet. Dessutom ligger i stort sett alla de vargrevir som vi bygger vår modell på utanför renskötselområdet. Vi har därför valt att bara använda vår modell utanför renskötselområdet. Modellen visar att 20 % av Sverige utanför renskötselområdet har låg (mindre än 50 %) sannolikhet för vargetablering (se figur 2). 4 Vargangrepp på tamdjur och hundar

5 Figur 1. Kartan visar mängden tillgänglig köttbiomassa från vilda bytesdjur för vargar i Sverige. Beräkningen bygger på avskjutningsstatistik för älg och rådjur under åren 1998, 1999 och En vargflock behöver i genomsnitt åtminstone 105 kg tillgänglig bytesbiomassa per ha. Det finns inget område i Sverige idag som inte har tillräckligt med bytesdjur för att kunna hysa en vargflock. Figur 2. Kartan visar relativ sannolikhet för etablering av ett vargrevir utanför renskötselområdet. Modellen bygger på två variabler: vägtäthet och täthet av bebyggelse. Dessa variabler förutsäger till stor del sannolikheten för etablering av ett vargrevir. Vargangrepp på tamdjur och hundar 5

6 Vargangrepp på tamdjur Det finns olika sätt att definiera ett konfliktområde. Det kan dels vara ett område där det finns både rovdjur och tamdjur, dels ett område där det angrips många tamdjur eftersom där finns ovanligt mycket rovdjur, tamdjur eller både och. Oavsett vilken definition som används så är tamdjurstätheten (se figur 3 och 4) av stor betydelse. I den här rapporten avser konflikt helt enkelt antal vargangrepp på tamdjur. Ingen gräns kommer att anges för hur många angrepp som måste ske i ett område för att det skall kunna betraktas som en konflikt. Konfliktpotentialen anges på en relativ skala (1 5), det vill säga som områden med lägre eller högre risk för konflikt. De tamdjur som tas upp i den här rapporten är får (se figur 5 och tabell 1) och nöt (se figur 6 och tabell 1) eftersom det är de som hittills angripits i mer än 95 % av fallen. Underlaget för tamdjurstätheter bygger på Jordbruksverkets djuridentifikationsregister (DID). Antalet tamdjursbesättningar är med säkerhet underskattade eftersom Jordbruksverkets uppgifter bygger på antalet registrerade jordbruksföretag. Vi antar att underskattningen är ungefär lika stor i hela landet. De kartor som presenteras i rapporten bör användas med försiktighet i både tid och rum. Exempelvis kan ett område som idag har gott om vilda bytesdjur eller tamdjur se helt annorlunda ut om 5-10 år. Att undersöka skillnader i konfliktpotential i olika delar av ett mindre område, som t ex en kommun är också riskabelt. På den skalan börjar vargarnas rörelsemönster inom reviret att spela roll. Dessutom kan en lokal variation i fördelning av t ex stängseltyper, brukningssätt, och täthet av bebyggelse och vägar påverka konfliktpotentialen på ett sätt som vår modell med sannolikhet för vargetablering och tamdjurstäthet inte tar hänsyn till. Figur 3. Kartan visar tätheten av fårbesättningar per kvadratmil (baserat på uppgifter från Jordbruksverket). Figur 4. Kartan visar tätheten av nötdjursbesättningar per kvadratmil (baserat på uppgifter från Jordbruksverket). 6 Vargangrepp på tamdjur och hundar

7 Figur 5. Kartan visar konfliktpotentialen mellan varg och får i olika delar av Sverige. Konfliktpotentialen är en kombination av sannolikheten för vargetablering och tätheten av fårbesättningar. Områden med stor konfliktpotential har således både höga tätheter av fårbesättningar och stor sannolikhet för vargetablering. Lokal variation gör att man bör vara försiktig med att använda kartan på en allt för liten skala. Gränsen går någonstans omkring kommunstorlek. Figur 6. Kartan visar konfliktpotentialen mellan varg och nöt i olika delar av Sverige. Konfliktpotentialen är en kombination av sannolikheten för vargetablering och tätheten av nötbesättningar. Områden med stor konfliktpotential har således både höga tätheter av nötbesättningar och stor sannolikhet för vargetablering. Lokal variation gör att man bör vara försiktig med att använda kartan på en allt för liten skala. Gränsen går någonstans omkring kommunstorlek. Vargangrepp på tamdjur och hundar 7

8 Utifrån telefonintervjuer med nära 800 tamdjursägare i olika delar av landet kan vi konstatera att bruket av de olika stängseltyperna inte varierar i någon större utsträckning mellan olika delar av Sverige. Undantaget är fäbodbruket med det fria skogsbetet som förekommer framförallt i norra Svealand och södra Norrland. Inom fäbodbruket går djuren ofta lösa på skogen eller fjället utan att vara omgärdade av stängsel. Dessa besättningar är därför mer utsatta för rovdjursangrepp än besättningar innanför stängsel. På grund av praktiska skäl, ägoförhållanden, kulturella och ekonomiska anledningar är det snarast omöjligt att inom fäbodbruket använda stängsel som ett sätt att skydda tamdjur mot rovdjursangrepp. Viltskadestatistiken visar att risken för angrepp på tamdjur är många gånger högre för tamdjursbesättningar inom fäbodbruket än för hägnade besättningar. Därmed är risken för konflikter med varg högre för tamdjur på lösdrift än för tamdjur i hägnade besättningar. Idag finns inte tillräckligt med data för att säga exakt hur mycket större risk tamdjur som går lösa på skogen/fjället löper jämfört med hägnade tamdjur. Det går därför inte att kombinera konfliktpotentialen för fäbodsbesättningar med konfliktpotentialen för hägnade besättningar. Vi har istället valt att lägga fäbodbesättningar i ett fristående skikt ovanpå beräkningen av konfliktpotential för får (se figur 7a) respektive nötdjur (se figur 7b). Län Antal företag med nötkreatur Antal företag med får Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten Tabell 1. Antal företag med nötkreatur respektive får per län Från Jordbruksstatistisk årsbok 2002 (SCB). 8 Vargangrepp på tamdjur och hundar

9 Figur 7a. Kartan visar konfliktpotentialen för får samt i ett fristående skikt punkter för besättningar med får lösa på skogen/fjället. Idag finns inte tillräckligt med underlag för att säga exakt hur mycket större risk tamdjur som går lösa på skogen/fjället löper jämfört med hägnade tamdjur. Det går därför inte att kombinera konfliktpotentialen för fäbodsbesättningar med konfliktpotentialen för hägnade besättningar. Figur 7b. Kartan visar konfliktpotentialen för nötdjur samt i ett fristående skikt punkter för besättningar med nötdjur lösa på skogen/fjället. Idag finns inte tillräckligt med underlag för att säga exakt hur mycket större risk tamdjur som går lösa på skogen/fjället löper jämfört med hägnade tamdjur. Det går därför inte att kombinera konfliktpotentialen för fäbodsbesättningar med konfliktpotentialen för hägnade besättningar. Vargangrepp på tamdjur och hundar 9

10 Vargangrepp på jakthundar Underlaget för tätheter av jakthundar har vi fått från jaktkortsregistret, samt från en stor medlemsundersökning som Svenska Jägareförbundet genomförde 1998 (se figur 8). Jaktkortsregistret gav antalet jaktkortslösare per postnummerområde. Jägareförbundets medlemsundersökning gav andelen jägare med jakthund för respektive landsdel. I genomsnitt använder 60 % av Svenska Jägareförbundets medlemmar jakthund. Andelen skiljer sig inte nämnvärt mellan Norrland, Svealand eller Götaland. Vi har antagit att andelen jaktkortslösare med jakthund inte skiljer sig nämnvärt från andelen medlemmar i Svenska Jägareförbundet med jakthund. Konfliktpotentialen anges även här på en relativ skala. I områden med hög konfliktpotential förväntas fler angrepp på jakthundar, och i områden med låg konfliktpotential Figur 8. Kartan visar antal jakthundar per kvadratmil. Uppgifterna bygger på antalet jakt kortslösare (från jaktkortsregistret) och andelen av dessa som använder jakt hund (Svenska jägareförbundets medlems - undersökning 1998). Figur 9. Kartan visar konfliktpotentialen mellan varg och jakthundar i olika delar av Sverige. Konfliktpotentialen är en kombination av sannolikheten för vargetablering och tätheten av jägare med jakthund. Områden med stor konfliktpotential har således både höga tätheter av jägare med jakthund och stor sannolikhet för vargetablering. Lokal variation gör att man bör vara försiktig med att använda kartan på allt för liten skala. Gränsen går någonstans omkring kommunstorlek. 10 Vargangrepp på tamdjur och hundar

11 väntas färre. Eftersom jakthundar varit de hundar som angripits i 9 fall av 10 hittills är det de raserna som beräkningarna baserats på (se figur 9). Liksom för förutsägelserna om konflikt med tamdjur gäller att man bör vara försiktig med att använda kartan på alltför liten skala. Gränsen går någonstans omkring kommunstorlek. Var kommer vargar att etablera sig den närmaste framtiden? Analysen av vad som är lämpligt varghabitat tar inte hänsyn till tiden. Ett område klassas som lämpligt utifrån väg och bebyggelsetäthet oavsett om det ligger i Värmland eller i Blekinge, även om en vargetablering den närmaste tiden är mindre sannolik i Blekinge än i Värmland. Vargarna lämnar sitt födelserevir mellan ett och två års ålder och söker en ledig partner i ett nytt område. Ett nytt vargrevir bildas oftast genom att en ung vargtik slår sig ned i ett område och väntar på att en utvandrande hanvarg från ett annat vargrevir skall söka sig dit. De senaste 20 åren har alla nya vargrevir bildats inom en cirkel med radie på 25 mil. Nyetableringar kommer sannolikt också den närmaste framtiden att ske inom detta område (se figur 10) eftersom sannolikheten för att en utvandrande ungvarg skall träffa en potentiell partner helt enkelt är störst i anslutning till andra revir. Innanför cirkeln i figur 10 är sannolikheten för att den potentiella konflikten blir verklig således som störst under de närmaste åren. Under de senaste åren har flera av de sändarförsedda vargarna vandrat betydligt längre än 25 mil från sitt födelserevir. Dessa långväga utvandrare angriper också tamdjur men sannolikheten för att de skall träffa en partner och etablera sig är avsevärt mindre. Det är också väldigt svårt att med dagens kunskap förutsäga vilken väg de kommer att vandra. Ju större vargstammen är, desto större blir sannolikheten för att en utvandrande varg skall träffa en partner även långt från den huvudsakliga utbredningen. Om vargstammen fortsätter att växa kommer nyetablering långt från befintliga revir att bli allt vanligare. Figur 10. Bakgrundskartan visar tätheten av tamdjursbesättningar (får och nötdjur) per kvadratmil och vargreviren vintern 2002/2003. Alla etableringar av vargrevir de senaste 20 åren har skett inom den röda cirkeln. Vargangrepp på tamdjur och hundar 11

12 RAPPORT nr 3/2003 Vargangrepp på tamdjur och hundar I vilka delar av Sverige blir konflikten störst? Den skandinaviska vargstammen har vuxit i antal från ett tiotal individer 1990 till omkring 100 individer Utbredningsområdet har också vuxit. I takt med detta har antalet vargangrepp på tamdjur ökat i Sverige. Den trenden kommer sannolikt att fortsätta om vargarna fortsätter att öka i antal och sprida sig till nya områden. Med hjälp av geografiskt informationssystem (GIS) har kartskikt innehållande data om tätheter av tamdjur och hundar lagts ovanpå kartskikt med sannolikhet för vargetablering. Detta ger en bild av vilka områden som har hög respektive låg konfliktpotential. Viltskadecenter Grimsö forskningsstation RIDDARHYTTAN Tel: , Till & Från Reklam AB, SM Ewert AB, Vargangrepp på tamdjur och hundar