Projektet Sinnen och Minnen kulturutveckling för äldreomsorgen modell Svenljunga

Projektet Sinnen och Minnen kulturutveckling för äldreomsorgen modell Svenljunga Projektledare: Birgitta Boo Gunilla Rundqvist Svenljunga kommun

Innehållsförteckning Inledning 1 Rapportens syfte och hur den arbetats fram 1 Bakgrund 1 Projekt Sinnen och Minnen kulturutveckling för äldreomsorgen modell Svenljunga 2 Projektets arbetssätt 3 Tidsplan 3 Startkonferens 3 Brukarsamverkan 4 Möte med lokala samarbetspartners 5 De mobila utställningarna 5 Introduktion till personalen 5 De mobila utställningarna 6 Projektförlängning 6 Regionalt samarbete 7 Omvårdnadsprogrammet 7 Intervjusammanfattning 7 Boende på särskilt boende fick följande frågor 7 Personal på särskilt boende fick följande frågor 8 Lärare på Omvårdnadsprogrammet fick följande frågor 8 Elever på Omvårdnadsprogrammet fick följande frågor 8 Representant från Röda Korset fick följande frågor 9 Svårigheter 9 Har vi uppnått målen? 9 Hur går vi vidare efter projekttidens slut? 10 Vision 11 Bilagor Utvärdering av konferensen Bilaga 1 De lokalt tillverkade skåpen, 3 sidor Bilaga 2 Manualer till skåpen, 4 sidor Bilaga 3 Det professionellt tillverkade skåpet Bilaga 4

Inledning Svenljunga kommun har under perioden september 2004 december 2005 arbetat med projektet Sinnen och minnen kulturutveckling för äldreomsorgen modell Svenljunga. Ett projekt som gjorts möjligt genom ekonomiskt bidrag från Västra Götalands kulturnämnd och Svenljunga kommun. Projektet riktar sig till boende på kommunens särskilda boenden och projektledare har varit anhörigrådgivare Birgitta Boo och socialbibliotekarie Gunilla Rundqvist. Projektets syfte har framför allt varit att arbeta med kulturstimulans inom äldreomsorgen och att finna nya former för lokalt och regionalt samarbete kring kultur i äldreomsorgen. Rapportens syfte och hur den arbetats fram Projektrapporten är ett led i att dokumentera och sprida våra erfarenheter från arbetet med projektet Sinnen och minnen. Rapporten är också ett sätt för oss att utvärdera och reflektera över hur projektet har fungerat och om vi har uppnått de uppsatta målen. Under projekttiden har projektledarna kontinuerligt skrivit dagboksanteckningar om hur arbetet fungerat. Samtal med vård- och omsorgspersonal och boende har skett under hela projektettiden. I slutskedet av projektet har intervjuer gjorts med vård- och omsorgspersonal, boende på särskilda boenden, elever och lärare på kommunens omvårdnadsprogram och en representant från Röda Korset. Rapporten är skriven med handledning av lektor Per-Åke Karlsson från Äldre Väst Sjuhärad vid Högskolan i Borås. Bakgrund Svenljunga kommun är en glesbygdskommun med cirka 10 400 invånare. Andelen personer över 65 år var år 2004 ca 19 %. I kommunen finns fem särskilda boenden inom äldreomsorgen med plats för cirka 200 boende samt fyra gruppboenden med 22 platser avsedda för LSS verksamheten. Kommunen har även 8 gruppboenden med 59 lägenheter/vårdrum för demenssjuka. År 2003 påbörjade Svenljunga bibliotek tillsammans med äldreomsorgen och LSSverksamheten en utvecklingsplan för att driva ett förändringsarbete inom kulturverksamheten inom äldreomsorg och LSS-verksamhet. Svenljunga kommun, liksom de flesta mindre kommuner, kommer att se sin befolkning åldras under överskådlig tid, och det är viktigt att tiden som boende på ett särskilt boende blir rik och utvecklande. Idag delar man ofta upp pensionärsgruppen i yngre äldre och äldre äldre. För de yngre äldre handlar det oftast om att man ser till att verksamheten inom kultur- och fritidssektorn är så tillgänglig och anpassad som möjligt. För dem, oftast äldre äldre, som bor på särskilda boenden är den traditionella, uppsökande biblioteksverksamheten inte tillräckligt väl anpassad, eftersom de boende i allmänhet är för trötta, dementa, funktionshindrade och för sjuka. Ett nytt sätt att arbeta, med litteratur ihop med andra kulturformer, skulle kunna vara kulturellt stimulerande för målgruppen. 1

Den kulturgrupp inom vård- och omsorg som bildades år 2003 i Svenljunga kommun vill genom kulturverksamheten Förebygga inaktivitet hos individen Möjliggöra kulturella aktiviteter Aktivt hjälpa till social aktivering Kommunerna har ansvaret för äldreomsorgen. Kommunerna har också ansvaret för folkbiblioteksverksamheten. Små kommuner har ibland också tillgång till annan kulturverksamhet, men den professionella kunskapen inom andra kultursektorer finns mest på regional nivå. För de äldre är det oftast svårt att ta del av de regionala kultursatsningarna, så dessa måste föras ner till verksamhet och storlek som kan upplevas i närmiljön. Ett regionalt ABM (Arkiv, Bibliotek, Museer) samarbete i samverkan och samarbete med en kommunal kulturgrupp borde kunna bli en samverkansmodell för att ge även de äldsta kommuninvånarna möjlighet att ta del av regionala kulturresurser. Projekt Sinnen och Minnen kulturutveckling för äldreomsorgen modell Svenljunga Mål Projektets mål var enligt projektansökan: Se till att kultur blir en del av livsinnehållet för boende på kommunens särskilda boenden. Att väcka sinnen och minnen och ge inspiration till dialog Utgöra ett lärande för kultursektorn Utgöra ett lärande för vård och omsorg. Bidra till att lokal samverkan kring kultur i äldreomsorgen utvecklas Finna nya former för regionalt och lokalt engagemang och samarbete kring kultur i äldreomsorgen. Målgruppen är äldre på särskilda boenden, som sällan eller aldrig har möjlighet att själva besöka t ex kulturinstitutioner eller på annat sätt ta del av det kulturella utbudet. Kulturstimulans för alla sinnen kan medverka till att vistelsen på särskilda boenden blir rikare och mer stimulerande, vilket påverkar det fysiska välbefinnandet. Ytterligare mål med projektet var att göra vård- och omsorgsarbetet mer stimulerande och att öka samarbetet både lokalt och regionalt inom kulturarbetet i äldreomsorgen. En projektansökan lämnades in till Västra Götalandsregionens Kulturnämnd och ansökan bifölls för projektet Sinnen och minnen. Projektet avsåg tiden september 2004- augusti 2005. Projektmedel beviljades med 150 t. Under sommaren 2005 stod det klart att det vore önskvärt att förlänga projekttiden fram till årsskiftet 2005/2006. Projektledarna ville utveckla samarbetet med de regionala kulturinstitutionerna och dessutom engagera omvårdnadsprogrammets elever i arbetet med projektet. Förlängningen av projektet beviljades. 2

Projektets arbetssätt Styrgrupp Vid projektstarten bildades en styrgrupp bestående av socialbibliotekarie (projektledare), anhörigrådgivare (projektledare), vård- och omsorgschef, bibliotekschef och en representant från Regionbibliotek Västra Götaland. Styrgruppen har träffats vid ett antal tillfällen och diskuterat och planlagt projektets genomförande. Tidsplan En tidsplan utarbetades av styrgruppen. Den första punkten i den planen var startkonferensen som hölls i Svenljunga i november 2004. Därefter kontaktade vi Äldre Väst Sjuhärad vid Högskolan i Borås för att få råd och hjälp i hur man tänker i genomförandet av ett projekt inom äldreomsorgen och få råd och stöd vid sammanställandet av slutrapporten. Våren 2005 var planerad till att färdigställa de mobila utställningar som skulle vara grunden i vårt arbete. Under tiden skulle vi ta kontakt med regionala och lokala samarbetspartners för att få ta del av så mycket kunskap och erfarenhet som möjligt om hur man gör en mobil utställning. Hur skall den vara utformad och vad skall den innehålla? Utställningarna skulle vara placerade på två av kommunens särskilda boenden under projekttiden. Efter halva tiden skulle skåpen byta plats. Vi valde det stora särskilda boendet i centralorten och ett mindre i kommunens ytterområde. De två särskilda boendena representerar centralort och landsbygd. På det mindre särskilda boendet känner personalen de boende på ett mer personligt sätt. Boende och personal har ibland en kontakt sedan tidigare såsom t ex grannar. På det stora särskilda boendet kommer de boende från hela kommunen och den personliga kännedomen är inte lika stor. Sensommaren och hösten 2005 var avsatt för att intervjua olika grupper som deltagit i projektet och utvärdera resultatet. Startkonferens Konferensen riktade sig till politiker, chefer och personal inom äldreomsorg, kulturtjänstemän inom kommun och region, studieförbund, frivilligorganisationer, pensionärsföreningar och andra som arbetar med äldre och kultur. Syftet med konferensen var att uppmärksamma behovet av kultur och aktivitet inom äldreomsorgen och att presentera olika modeller för att ge boende på särskilda boenden kulturupplevelser och kulturstimulans för ett rikare liv. Vi ville naturligtvis få en möjlighet att presentera hur vi i Svenljunga kommun tänkte arbeta med projektet Sinnen och minnen både för Svenljunga kommuns vård- och omsorgspersonal och andra intresserade. 62 personer från andra kommuner och ett 90-tal inom vård- och omsorg i Svenljunga kommun deltog i konferensen. Vi hade bjudit in tre föredragshållare. Lena Frändberg, bibliotekarie och sjukvårdsbiträde talade om sin rapport Behövs det böcker på äldreboendet? Bibliotekets medier en resurs inom äldreomsorgen. Om engagemang, tidsbrist och möjligheterna med att använda bibliotekets medier som redskap i omsorgsarbetet. 3

Kerstin Gunnemark, universitetslektor i etnologi, Göteborgs universitet som berättade om boken Minnenas Galleri om minnesskåp och kulturarv. Kerstin Gunnemark har även arbetat med projektet Minneslådor för äldre en kultursatsning över generationsgränser i Göteborg. Eva-Lena Larsson, fil dr och miljöforskningsinformatör Göteborgs botaniska trädgård som föreläste om hur fritid rekreation påverkar äldres hälsa psykiskt och fysiskt. En skrift av Eva-Lena Larsson och Ingemar Norling Ett gott och friskare liv som äldre delades ut till konferensdeltagarna. Konferensen visade vikten av kulturstimulans inom äldrevården. Det trevliga var, att så många ur kommunens egen personal kom för att höra vad som sades. Flera deltagare kom fram efteråt och kommenterade hur inspirerande det är att ta del av nya synsätt på hur man kan arbeta med kulturarbetet i äldrevården. Eftersom så många av Svenljunga kommuns vård- och omsorgspersonal deltog i konferensen fanns redan kännedom om projektet när det praktiska arbetet började. En utvärdering gjordes. Bil 1 Brukarsamverkan Styrgruppen hade kommit fram till att vi skulle arbeta med mobila utställningar som skulle väcka minnen och ge ingångar till dialog mellan de boende och mellan boende och personal. Att vi valde mobila utställningar berodde på, att efter projektets slut skall utställningarna vandra runt på kommunens särskilda boenden. Att de skulle vara lätta att transportera var en förutsättning. Vilka teman skulle vara lämpliga att utgå ifrån? Projektledningens första spånande gick i en helt tydlig riktning mot att det var lantbruk som skulle vara det ämne som skulle intressera de flesta. Svenljunga är och har varit en stark lantbruksbygd med många småbrukare. Naturligtvis var det inte projektledningen som skulle bestämma teman. Vi besökte därför två olika avdelningar på ett av de särskilda boendena, som skulle ingå i projektet, för att höra med de boende vad som skulle vara intressant att tala om och vad som skulle kunna väcka minnen. Vi besökte en demensavdelning och en avdelning med somatisk vård. Vid besöket på den somatiska avdelningen satte vi oss vid kaffebordet vid eftermiddagsfikat och presenterade oss och vårt projekt. Båda projektledarna har haft mer eller mindre kontakt med det särskilda boendet genom ordinarie arbete så vi var inte helt okända för de boende. Till en början var det en avvaktande hållning mot ordet utställning och mot att de själva skulle komma med förslag på teman. Efter lite trevande försök med olika förslag kom vi igång att prata semesterminnen. Alla hade något förhållande till semester. Några hade aldrig haft semester för jordbruket hade tagit all tid, andra hade varit på cykelsemester, bussresor och charterresor till Medelhavet. Sättet att fira semester och semesterns längd hade förändrats väldigt mycket under den tid som de boende hade varit aktiva i arbetslivet. Vi kom fram till att semester skulle vara ett tema för våra mobila utställningar. Vid besöket på avdelningen för demenssjuka fick personalen på avdelningen en större roll. Personalen känner de boende väl och vet vad var och en är intresserad av och vad som kan fungera att samtala om. Under samtalet runt bordet på den avdelningen kom vi fram till att psalmer var något som de dementa hade kvar i minnet. Att göra en utställning som väcker minnen om de olika skeden i livet som förknippas med olika psalmer såsom dop, skolavslutning, konfirmation, bröllop, begravning inom kyrkan och frikyrkan skulle vara en möjlig ingång för att väcka sinnen och minnen hos boende på demens avdelning. 4

Möte med lokala samarbetspartners Ett av projektmålen var att öka samarbete lokalt i kommunen. Kulturgrupp Vård- och omsorg har ett väl fungerande samarbete med flera frivilligorganisationer. Till projektet Sinnen och Minnen ville vi utöka samarbete ytterligare. I februari inbjöd vi därför lokala studieförbund, pensionärsföreningar, hembygdsföreningen i Svenljunga, representanter från Svenska kyrkan och Röda Korset, till en informations och inspirationsdag om Sinnen och minnen och om hur projektet skulle genomföras. Representanterna från PRO, Röda Korset och Svenska kyrkan var redan delaktiga i vår - Kulturgrupp Vård och omsorg. De studieförbund som vi knöt kontakt med vid inspirationsdagen var Studieförbundet Vuxenskolan och Bilda. Detta inledande möte följdes av många nya möten. SPF påtog sig att bygga skåpen samt måla dem. De andra frivilligorganisationerna och projektledarna färdigställde därefter skåpen och manualer skrevs. De mobila utställningarna Vi skulle ha två tittskåp därför att det ena skulle placeras på det större särskilda boendet i centralorten och det andra på ett mindre i kommunens ytterområde. Vi vände oss till PRO och SPF-avdelningen med frågan, om någon skulle vilja tillverka och måla dessa skåp. Det var tre män från SPF, som påtog sig den uppgiften. Skåpen tillverkades från scratch och blev mycket användbara med lyfthandtag på sidorna för att lätt kunna förflyttas mellan de särskilda boendena. Skåpen målades vita, för att vid andra teman kunna återanvändas utan ommålning. För att inreda skåpen med material som passade de olika temana åkte vi på inköpsrunda. Eftersom vi vänder oss till äldre på servicehus, kunde vi inte köpa enbart nytillverkade saker. Vi gav oss därför till bl.a. Myrorna för inköpen. Vi skulle ha saker och kläder som var moderna då de äldre befann sig i yrkesverksam ålder och som lätt kunde igenkännas för att väcka deras sinnen och minnen. Böcker, cd skivor, videos som passade till våra två teman inköptes och lånades från biblioteket. Bilda Studieförbund bidrog med videos och ljudkassetter. Vuxenskolans representant bidrog med gamla sorgebrev och inbjudningar till begravningar. Hon hade gamla begravningskarameller, som vi nytillverkade. Färdigställandet av skåpen var det absolut roligaste under projekttiden. Vår fantasi flödade fritt. Vi som gjorde färdigställandet var från frivilligorganisationerna Röda Korset, PRO, Vuxenskolan, Bilda, Svenska kyrkan och projektledarna. Vi klippte och klistrade och arrangerade sakerna som skulle vara i skåpen, tills vi blev helt nöjda med resultatet. Bil. 2 Introduktion till personalen Vård och omsorgspersonalen är den viktigaste länken i kedjan för att skåpen skall användas och att en dialog skall komma igång. Redan i början av projektet hade enhetschefer inom vård- och omsorg fått information om projektet. En stor del av de vård och omsorgsanställda i Svenljunga kommun deltog i projektets startkonferens. Vi bjöd in till en introduktion med genomgång om skåpen för personalen på vart och ett av de särskilda boendena som ingick i projektet. Vi redogjorde för hur skåpen skulle kunna 5

användas tillsammans med de boende, vilka tillbehör som fanns och om filmer och video som följde med. Vi förklarade att meningen var, att en dialog skulle sätta igång sinnena och därmed minnena. Det viktigaste var, att de äldre kom igång och tala med varandra. Hade personalen svårt att starta dialogen, hade vi gjort en manual till varje skåp på vad som kunde tänkas sätta igång minnet. Bil 3. I skåpen placerades en bok där man kunde skriva ner sina synpunkter och tankar. Även studieförbunden placerade en gästbok vid respektive skåp. Representanterna från Studieförbundet Vuxenskolan, Bilda, Röda Korset och Svenska Kyrkan var med vid introduktionen av skåpet som handlade om Psalmer under livets gång för vård och omsorgspersonalen. Diakonissan talade om den stora betydelse som kyrkan i många fall haft för den generation som nu bor på särskilda boenden. Studieförbundet Bilda bidrog med information om frikyrkan och dess betydelse. Nästa steg var att inviga tittskåpen för de boende. Vi bjöd även in personal, anhöriga, våra samarbetspartners och de lokala tidningarna Borås Tidning och Svenljunga Tranemo Tidning. Vi talade lite grand om skåpen och till Psalmer under livets gång hade vi bjudit in en pensionerad operasångare som sjöng några valda psalmer och sånger. En liknande invigning fick också det andra tittskåpet. Vi redogjorde för skåpet och dess innehåll för de boende och förklarade, att alla var välkomna att titta i det och minnas. Borås Tidning och Svenljunga Tranemo Tidning gjorde reportage om projektet och invigningen på det större särskilda boendet i centralorten. De mobila utställningarna Skåpen skulle stå ungefär två månader på de två särskilda boendena för att sedan byta plats. Psalmskåpet var till en början placerat på det större särskilda boendet i centralorten. Semesterskåpet var placerat på det mindre särskilda boendet. Tanken var att den personal som varit med vid introduktionen på respektive särskilda boende skulle använda skåpet tillsammans med de boende. Projektledarna var inte delaktiga i det praktiska arbetet med att samla boende vid skåpen och samtala om de olika temana. Projektledarna var emellanåt på de särskilda boendena för att informellt tala med vård- och omsorgspersonalen om hur det fungerade. I slutet av projektet intervjuades några av dem. Projketförlängning Projektettidens längd var från september 2004 till september 2005. Det lokala samarbetet fungerade väldigt bra. Vad gäller det regionala samarbetet hade inte några direkta kontakter tagits och därmed kändes det att det återstod uppgifter att göra. De utställningsskåp som tillverkats lokalt var funktionella men hur skulle en professionell utställningsarkitekt gå tillväga? Vård och omsorgspersonalens viktiga uppgift i kulturarbetet i vården var också en aspekt i projektet som vi ville vidareutveckla. Det kändes viktigt att få komma in redan i utbildningssituationen för vård- och omsorgspersonalen för att implementera tankar om vikten med kultur inom äldrevården. 6

Projektledning och styrgrupp beslutade om att ansöka till Västra Götalands kulturnämnd om att få förlängd projekttid till årsskiftet 2005/2006. Ansökan beviljades och projektet fortsatte under hösten 2005. Regionalt samarbete Under hösten 2005 tog projektledarna kontakt med Bohusläns museums utställningsformgivare Pia Johansson och inledde ett samarbete om ytterligare ett utställningsskåp. Samarbetet fungerade bra. Vi diskuterade oss fram till hur vi ville att skåpen skulle fungera både visuellt och funktionellt. För övrigt fick formgivarna fria händer. Vi delgav Pia våra erfarenheter angående skåpen. Att höjden skulle vara lämpad efter rullstol och att man skulle kunna köra fram rullstolen och ta ut saker, som ligger i skåpen. Skåpen skulle även vara lätta att transportera. Temat för detta utställningsskåp är jordbruk. Skåpen är anpassade i höjd för rullstolsbundna. Lådor och fack är målade i olika färger och ljusinsläpp finns ovanifrån. Till utställningen hör en skärm med ett screentryck på en landsväg från Svenljunga. Den bilden är ett bidrag från Svenljunga hembygdsförening. Bil. 4. Omvårdnadsprogrammet Inom den kommunala vuxenutbildningen i Svenljunga är det ca 40 elever som går Omvårdnadsprogrammet. Vi tog kontakt med kursansvariga och frågade om det var möjligt att på något sätt involvera eleverna i vårt projekt. Resultatet blev att vi presenterade vårt projekt och vårt arbete med Kulturgrupp Vård och omsorg vid ett lektionstillfälle. Därefter fick två elever i APU - Arbetsplatsutbildning - uppgift att arbeta med respektive utställningsskåp under sin praktiktid på de särskilda boenden som ingick i projektet. Intervjusammanfattning Samtal med boende och personal har skett under hela projekttiden. I slutet av projektet genomfördes intervjuer för att se hur de såg på projektet. Frågorna ställdes till: två boende på särskilda boenden två representanter från personalen en lärare på Omvårdnadsprogrammet två elever från Omvårdnadsprogrammet en representant från Röda Korset Boende på särskilda boenden fick följande frågor: Har du använt skåpet? Vad tyckte du om temat? En av informanterna hade varit med vid kaffebordet och pratat när projektledarna hade varit på det särskilda boendet och spånat idéer till utställningsskåpen. Båda informanterna hade varit med på invigningen och tillbringade dagligen mycket tid i samlingssalen där skåpen stått. Informanterna hade varit med vid två tillfällen då personal hade samlat en grupp och pratat om utställningarna. Dessutom hade en av informanterna tittat på egen hand i skåpen, det är bra sysselsättning medan man väntar på att middagen ska bli klar. 7

Skåpen har väckt gamla minnen, de är intressanta och jag minns det bästa minnena. Såna här skåp kan behövas här. Personal på särskilda boenden fick följande frågor: Engagerades de boende av skåpen? Uppstod någon dialog? Använde ni böcker, video, cd-skivor? Båda informanterna arbetar på dagverksamheten på de särskilda boendena. Personalen på det mindre särskilda boendet har använt skåpen några gånger. Vid ett tillfälle var diakonissan inbjuden att tala om psalmskåpet. När vi tittade i semesterskåpet kom samtalet igång. När man väl sitter där då börjar minnena komma. Övrig personal har varit positiv men har haft ont om tid att ta tag i det. Videofilmerna har vi använt vid några tillfällen, de är så lagom långa. Filmerna har en längd på cirka 20 minuter, och det är den tid, som många äldre och dementa kan hålla kvar sin koncentration. Till de dagliga aktiviteterna på det större särskilda boendet kommer så många boende varje gång att det är svårt att samlas kring skåpen, så det har inte blivit av så många gånger. När man samlas vid ett skåp, är det bäst att bara vara några stycken, så alla kan få tillfälle att tala. Övrig personal har varit positiv även på det större särskilda boendet men har haft svårt att få tiden att räcka till. Skåpen är någonting för frivilligorganisationerna. Lärare på Omvårdnadsprogrammet fick följande frågor: Hur mottog eleverna uppgiften? Hur ser Omvårdnadsprogrammet på projektet Sinnen och Minnen? Ingår kultur i utbildningen? Mycket bra att vi blev tillfrågade och involverade i projektet. Flera av eleverna på omvårdnadsprogrammet tog del av projektets startkonferens. I kursen Människan socialt och kulturellt gjorde vi små utställningar, inspirerade från konferensen. Hela omvårdnadsprogrammet är uppbyggt enligt ett holistiskt tänkande människosynen inom vården har olika aspekter det fysiska, det psykiska, det sociala, det kulturellt/andliga. Alla delar, inklusive de kulturella, är lika viktiga. Elever på Omvårdnadsprogrammet fick följande frågor: Vilka tankar fick du inför uppgiften? Vad var svårt/lätt? Hur mottog de boende aktiviteten? Såg du något engagemang? Elev 1: Semesterskåpet. Tyckte först att det lät krångligt när jag fick uppgiften. När jag sett skåpet kändes det bättre. Oroade mig för att det var svårt att få igång samtal. Funderade på vad som var minnen och vad som var bara prat i gruppen med dementa. När man väl kommit igång gick det av sig självt. Elev 2: Psalmskåpet. Jag hade förväntat mig semesterskåpet. Det stod där när jag sommarjobbade. Det använde jag någon gång då. Det gick bra men då var de inga dementa som var med i gruppen. Psalmer ingav respekt. Dementa kommer ihåg psalmverser och 8

sakerna i skåpet var bra. Funderade på vilka jag skulle ta med till skåpet. En del hör väldigt dåligt, en del hör bra men ser dåligt. Det blir svårt med kommunikationen då. När vi väl var där kom de igång att prata med varandra och engagemanget fanns där. På frågan om hur de tror att det kommer att fungera när de är ute i arbetslivet tror båda eleverna att de kommer att använda sig av liknande skåp i det dagliga arbetet. Ser det som en del i jobbet, ett avbrott för de boende och bra att byta miljö till samlingssalen, kanske ta med en fikakorg. Representant från Röda Korset fick följande frågor: Hur har samarbetet fungerat i projektet? Var skåpen anpassade för de boende? Mycket användbara grejer i skåpen, sådant som väcker minnen. Samarbetet inom projektet har fungerat bra. Jag brukar ha studiecirklar på särskilda boenden om gamla tider och ett sådant här skåp kan ge uppslag till många samtal. Så får man känna, titta och hålla i sakerna också. Svårigheter När vi startade projektet var vi inte medvetna fullt ut, om hur arbetsamt det var, att iordningsställa en konferens. Många problem uppstod, en del gick lätt att fixa, medan andra tog mycket tid och energi att lösa. Det är lätt på pappret att få till stånd en konferens, men betydligt svårare praktiskt. Ändå känns det rätt, att först gå ut med en konferens, som belyser och ger en förklaring till det vi ska arbeta med. Det blir lättare att implementera idéerna efteråt hos vård- och omsorgspersonalen, som är de, som ska arbeta med skåpen. Den stora svårigheten har ändå varit att engagera vård- och omsorgspersonalen. De upplever sin arbetssituation som mycket stressig. Varje nytt moment i arbetet känns som en börda. Den basala omsorgen tar den mesta arbetstiden. Detta är kanske en ledningsfråga? Samarbetet med de regionala kulturinstitutionerna var under projektets första tid svårt att få till stånd. Det kan bero på att det lokala samarbetet fungerade så bra. Projektledarna hade svårigheter att till en början se vad de regionala institutionerna kunde bidra med. Efter att de första skåpen tillverkats lokalt uppkom frågan: Hur hade ett museum löst detta? Vi kunde inte släppa tanken och kontaktade Bohusläns museum. Har vi uppnått målen? Efter intervjuer med boende och personal på särskilda boenden, representant från Röda Korset, lärare och elever på Omvårdnadsprogrammet har vi kommit fram till slutsatsen att alla har tyckt att det har varit ett positivt projekt. Skåpen fungerar som en väckarklocka till minnet och sinnet. Utställningsskåpen har blivit en del av livsinnehållet för några boende. Det lokala samarbetet och arbetet med Kulturgrupp Vård- och omsorg var en förutsättning för projektet och det lokala samarbetet har förstärkts under projektets gång. Projektet har bidragit till ett nytt sätt att arbeta för Kulturgrupp Vård- och omsorg. 9

Det regionala samarbetet har också utvecklats. Kontakter har knutits med ett museum i regionen. Vård- och omsorgspersonalens arbetstid är väldigt pressad och tidsutrymmet för att aktivt arbeta med utställningsskåpen har varit svårt att få till för äldreomsorgspersonalen. Projektets mål var enligt projektansökan: Se till att kultur blir en del av livsinnehållet för boende på kommunens särskilda boenden. Enligt intervju med ett par boende fungerar skåpen lite som en del av vardagen. Att väcka sinnen och minnen och ge inspiration till dialog Även här sa de intervjuade att de mobila utställningarna väckte minnen och gav upphov till dialog Utgöra ett lärande för kultursektorn Samarbetet mellan biblioteket och vård- och omsorg har ökat förståelsen för vårdoch omsorgspersonalens arbetssituation. Utgöra ett lärande för vård och omsorg. Samarbetet med biblioteket har öppnat många dörrar. Biblioteket har många olika tillgångar som vård- och omsorg kan använda i kulturarbetet. Bidra till att lokal samverkan kring kultur i äldreomsorgen utvecklas Det lokala samarbetet har fungerat bra tidigare. Förutom tidigare samarbetspartners har studieförbunden och hembygdsföreningen engagerats. Finna nya former för regionalt och lokalt engagemang och samarbete kring kultur i äldreomsorgen. Det regionala samarbetet har kommit igång. De regionala kulturinstitutionerna är en tillgång för det kommunala kulturarbetet. Hur går vi vidare efter projekttidens slut? De mobila utställningarna kommer att cirkulera på alla särskilda boenden i kommunen. Även LSS-verksamheten och psykiatrin har frågat efter utställningarna och kommer att få ta del av materialet. Proffsskåpen levererades precis vid projektets slut. Dessa kommer att färdigställas och sedan placeras på olika särskilda boenden. Andra utställningsplatser är t ex biblioteket och kommunhusets entré. Kulturgruppen Vård- och omsorg kommer att ansvara för att nya teman skapas och att skåpen cirkulerar runt i kommunen. 10

Vision Svenljunga kommun satsar nu på en ökad frivilliginsats inom äldreomsorgen. Vår vision är att utställningsskåpen skall vara ett område där de frivilliga kan göra en insats. Att skåpen skall bli ett naturligt inslag i aktiviteten på det särskilda boendet och att frivilliga tillsammans med boende och personal skapar tillfällen för de boende att minnas och att använda sina sinnen. Det står i socialtjänstlagen att kommunerna skall garantera den enskilde en skälig levnadsnivå, så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. Att leva ett självständigt liv innebär att man skall kunna ta del av det kulturella utbudet som finns i kommunen. Är man handikappad antingen somatiskt eller mentalt är svårigheterna större att ta del av kulturlivet. Med våra tittskåp vill vi föra in kulturen till särskilda boenden genom att anordna tittskåp, där olika tema skulle belysa intressanta ämnen. Till skåpen hör också video, kassetter och böcker, som kan studeras enskilt eller i grupp. Det står också i Socialtjänstlagen att socialnämnden bör genom hemtjänst, dagverksamheter eller liknande social tjänst underlätta för den enskilde att bo hemma och att ha kontakt med andra. Vår vision är, att även de från ordinärt boende, som vid besök på särskilda boendet skall komma i kontakt med skåpen och de boende för att bryta sin kanske ensamma situation och ha dialog om och kring skåpen. Personalen står för den basala omsorgen av våra boende såsom hygien, mat, förflyttningar m.m. och detta tar en större del av personalens tid. Den medicinska biten tar också sin tid. Denna basala omsorg är mycket viktig, men den kulturella delen är också viktig för att känna livskvalitet. Länsstyrelsen har givit ut en rapport Är det skäligt att bry sig om själen? I denna tas det upp, hur viktigt det är med kultur. Tiden för personalen känns inte tillräcklig för att kunna engagera sig i andra uppdrag. Man känner sig stressad och vet inte, hur man skall hinna. Personalen känner att den måste prioritera. Tid för andra aktiviteter än den basala omsorgen måste ges från ledningen, samtidigt som det bör betonas vikten av kulturaktivitet. De boendes livskvalitet är något, som också måste tas med, när vi talar om basal omsorg. Själen måste ha sitt bränsle! Vår förhoppning för framtiden är, att vård- och omsorgspersonalen på särskilda boenden skall få mer tid för dessa aktiviteter. För de boende på särskilda boenden är det viktigt att få känna gemenskap och att få samtala med andra. Görs detta i en liten grupp och om ett specifikt ämne, där varje deltagare får tid och tillfälle att samtala om sitt minne, ökar livskvaliteten och den sociala isoleringen minskar. 11

Bilaga 1 Utvärdering av konferensen Sinnen och Minnen den 12 november 2004. Betyg 1-5 1 2 3 4 5 Programmets innehåll 3 22 24 12 =61 Kulturgruppens 3 2 22 23 10=60 Sinnen och Minnen 1 16 24 22=63 Projektet Föreläsningarna 1 2 9 28 29=69 Gav dagen vad 17 29 16=62 Du väntat? Resultat 4 8 86 128 89 Alla hade inte svarat på alla frågorna, några hade satt enskilda betyg på föreläsarna. Kommentarer: Eva-Lena Larsson! Jätteduktig! Intressant! Tips samt hur man söker ekonomiska medel. Eva-Lena Larsson Eva-Lena Larsson Miljöforskning Eva-Lena Larsson. Hon var jättebra. Saknade en duk över drickabacken under OH, projektorn skulle varit finjusterad och riktad högre upp. Städning av herrtoalett. Ex på fler tips. Kerstin Gunnemark och Eva-Lena Larsson 5. Lena Frändberg 2 på föreläsningarna. Kerstin Gunnemark 5, Eva-Lena Larsson 4 på föreläsningarna. Kerstin Gunnemark 5, Eva-Lena Larsson 5, Lena Frändberg 2 på föreläsningarna. Den sista föreläsaren kunde pratat lite längre. Eva-Lena Larsson. Det var bra allting. Den sista föreläsaren var bäst. Ålderdomen. Sådana föreläsningar är toppen för oss personal. Vi behöver tips ideer. Skitdåligt väder, men det kunde inte ni hjälpa. Mer ex. på hur vi i vården ska gå tillväga för att inspirera de gamla att medverka till aktiviteter och dyl.

Bilaga 2

Bilaga 2

Bilaga 2

Bilaga 3 Manual till tema Psalmer under livets gång Här följer ett antal infallsvinklar på temat Psalmer. Manualen är inget som du måste följa utan endast ett hjälpmedel om samtalsämnena tryter. Tag gärna fram de olika föremålen och låt dem gå runt. TIPS! Före varje tillfälle titta gärna igenom lådan med böcker, video och cd-skivor, så Du vet vad som finns i den! Doptraditioner. Hur var det i din familj? Döptes barnen i kyrkan eller hemma? Vilka psalmer sjöngs? (Titta i psalmboken) Dopkalas? Doppresenter? Faddrar? Dopklänning? Hur döptes Du? Examenspsalmer. Konfirmation. Vit eller svart klänning? Första kostymen till konfirmation? Konfirmationskort? Bytte ni konfirmationsminnen? Konfirmationsgåvor? Firades konfirmationen i hemmet? När konfirmerades du, vår eller sommar? Var prästen sträng? Var det mycket utantill att lära sig? Konfirmationsläger? Betraktade ni er själva som vuxna efter konfirmationen? Vad det skillnad efter konfirmationen vad du fick göra? (dans, biobesök mm) Hur är det nu? Vilka psalmer sjöngs då, vilka sjungs nu?

Bilaga 3 Bröllopstraditioner. Gifte ni er i kyrkligt eller borgerligt? Vad hade ni på er? Bestämde ni psalmerna själva eller med hjälp av prästen? Den käraste bröllopspsalmen? Vilka blommor fanns i brudbuketten? Vigselring? Lystes det i kyrkan? Hur många gånger? Lysningstraditioner nu? Bröllopsvittnen? Tärnor, marskalker, brudnäbbar? Morgongåva? Brudkista? Bröllopskalas? Var prästen med på kalaset? Bröllopsresa? Begravning. Numera finns alternativet borgerligbegravning. Dödsannons? Själaringning? Begravningspsalmer? Begravningskarameller? Blommor, kransar, buketter? Begravningskaffe/middag? Var prästen med? Tillkännagivandet i kyrkan? Hur har begravningssederna förändrats över årtiondena? Begravningsklädsel? Sorgetiden? Svart eller ljus klädsel? Nu och förr? Högtidspsalmer. Advents, jul, påsk, pingst, sommarpsalmer. Andra högtider. Älsklingspsalmer. Gamla och nya psalmboken. Läsarsånger, t ex Lapplisa och Hultman och Frälsningsarmén.

Bilaga 3 Manual till tema Semester Här följer ett antal samtalsingångar på temat semester. Manualen är inget som du måste följa utan endast ett hjälpmedel ifall samtalsämnena tryter. Tag gärna ut de olika föremålen och låt dem gå runt i gruppen. TIPS! Före varje tillfälle titta gärna igenom lådan med böcker, video och cd-skivor, så Du vet vad som finns i den! Semesterns införande. Hur många dagar hade ni när ni började arbeta? Hur många dagar är semestern nuförtiden? Hur har det ändrats? Industrisemester? Höstsemester? Vad gjorde ni på semestern? Var ni hemma? Hade extrajobb? Jobbade hemma på gården? Charterresa? Cykelsemester? Bilsemester? Camping? Husvagn? Tågresor? Bussresor? Båtsemester? Vandrade i fjällen? Besökte släktingar? Någon annan aktivitet? Hur var vädret? Det värsta väderminnet? Det bästa väderminnet? Badsemester vid havet? Badhytt i Falkenberg? Stuga i Varberg?