14 december 2012 Denna månad tänkte vi titta lite extra på svensk statistik inför Riksbankens reporäntebesked den 17:e december. Vi tror att Riksbanken sänker räntan med 25 punkter till 0,75 procent. Anledningen är främst ett mycket lågt inflationsutfall i Sverige parat med låg internationell inflation. Oavsett om man sänker eller inte tror vi även att Riksbanken, som vanligt, senarelägger den första räntehöjningen. ECB verkar för tillfället nöjda och det kom inga nyheter vid Mario Draghis senaste presskonferens gällande vare sig räntenivåer eller tillgångsköp. Men vi ser det fortfarande som sannolikt att ECB kommer att behöva stimulera den europeiska ekonomin ytterligare under 2014. Först dock ett par ord om USA och debatten gällande tapering, eller neddragning av FED:s obligationsköp. Vi argumenterade förra månaden för att vi tyckte att FED borde börja med neddragningen snart, möjligen redan nu i december. Samtidigt noterade vi att uttalanden från FED:s ledamöter snarare antydde att det skulle dröja ytterligare ett par månader. Nu har amerikansk statistik fortsatt att komma in mycket starkt och det verkar dessutom som om man är mycket nära en budgetöverenskommelse i kongressen. Sammantaget tycker vi att det bör öka sannolikheten för att neddragningen skulle kunna börja redan nu i december. FED har möte den 18:e, dagen efter Riksbanken. Om man väl inleder neddragningen tror vi att det kommer att kombineras med en mer tydlig så kallad forward guidance, det vill säga att FED lovar att hålla styrräntan låg under lång tid framöver (minnesgoda läsare kanske minns att vi diskuterade begreppet mer ingående i förra månadens marknadsanalys). Samtidigt är det möjligt att man sänker tröskeln för arbetslösheten. Nu har man ju sagt att man definitivt inte kommer att börja höja räntan förrän tidigast när arbetslösheten når 6,5 procent. Senaste noteringen var 7,0 procent och med nuvarande takt bör man nå 6,5 procent nästa höst. Något som då skulle implicera höjningar, vilket rimmar illa med diskussionen om forward guidance där man talar om oförändrad styrränta, kanske ända ut till slutet av 2015. Det har den senaste tiden varit mycket diskussion kring en analys, gjord av FED:s egna ekonomer, som argumenterar för en sänkning av tröskeln till 6 procent. Med nuvarande takt i nedgången av arbetslösheten bör man nå den nivån under andra halvan av 2015. Nu över till Sverige och Riksbanken. Som väl de allra flesta känner till vid det här laget vill inte Riksbanken sänka räntan, trots att svensk inflation är mycket låg. Man hänvisar till hushållens skulder vilka man anser växer i alltför snabb takt sett i förhållande till hushållens disponibelinkomster. Vi har själva ifrågasatt den här fixeringen kring hushållens skulder. Riksbanken har ett inflationsmål och inte ett skuldmål. Själva relationen man tittar på är i våra ögon märklig. Man tar en balansräkningspost, hushållens skulder, och ställer det mot en resultatpost, hushållens disponibelinkomster. Men man bortser helt från hushållens tillgångar. Enligt Riksbanken själva utgör hushållens tillgångar (exklusive kollektiva försäkringar) cirka 600 procent av disponibelinkomsterna medan skulderna är cirka 175 procent. Alltså, tillgångarna är cirka 3,5 gånger större än skulderna. Men detta faktum bortser man helt ifrån när man varnar för skulduppbyggnaden. Av tillgångarna utgörs cirka hälften av reala tillgångar (bostäder). Men skulder mot disponibelinkomster är även ett märkligt mått sett ur ett annat perspektiv. Det är ju en kvot och kvoter kan förändras på två sätt; förändring av täljaren (skulderna) eller av nämnaren, disponibelinkomsterna. Ett sätt att minska problemet är ju att Riksbanken istället fokuserar på att öka de aggregerade disponibelinkomsterna i samhället. Antingen via högre nominell tillväxt och/eller via lägre arbetslöshet. Men den politik som Riksbanken nu bedriver fokuserar inte alls på att få ner arbetslösheten. Svensk arbetslöshet
har de facto stigit marginellt sedan 2011, vilket står i bjärt kontrast mot till exempel USA där penningpolitiken i hög grad är fokuserad på att få ner just arbetslösheten. Tillväxten å andra sidan är även den utomordentligt svag vilket tillsammans med låg inflation ger mycket låg nominell tillväxt. Den förre direktionsmedlemmen i Riksbanken, Lars E O Svensson, menar att kostnaden för den alltför strama penningpolitik Riksbanken bedrivit kan ha varit upp emot 60.000 fler arbetslösa än nödvändigt bara sedan 2011. Det skulle ha inneburit en arbetslöshet på cirka 6,5 procent istället för som nu cirka 8 procent. En annan märklig sak med måttet skulder i förhållande till disponibelinkomster är vad som händer vid en kraftig negativ exogen chock. Säg att något inträffar i världsekonomin varpå svensk arbetslöshet går upp kraftigt. Skulderna är ju då oförändrade. Men högre arbetslöshet innebär lägre disponibelinkomster aggregerat varför kvoten skulder mot disponibelinkomster stiger. Vad säger egentligen det? Ska Riksbanken då strama åt? Knappast. Slutligen undrar vi över varför Riksbanken tycker att just nuvarande nivåer är så oroande, varför just här? Vi misstänker att man tittar på skulderna mot disponibelinkomster och jämför med andra länder. Men det finns ju stora skillnader länderna emellan. En stor skillnad länder emellan är att de flesta länder där bostadsmarknaderna kraschat dessförinnan förbyggt sig. Mycket stort utbud av nyproducerade bostäder ledde till mättad efterfrågan och fallande priser. Så var till exempel fallet i USA, Spanien och på Irland. Så är ju inte alls fallet i Sverige, tvärt om, det byggs alldeles för lite. En annan av de mest framträdande skillnaderna länder emellan är andelen hushåll som äger sitt boende. I Sverige är det en osedvanligt hög andel hushåll som äger sin bostad och den andelen har ökat kraftigt de senaste tjugo åren. Enligt ett PM från Finansinspektionen från den 15:e oktober i år har det mellan år 2000 och 2010 ombildats 160.000 hyresrätter till bostadsrätter. Samtidigt har det sedan mitten av 1990-talet rivits cirka 40.000 hyreslägenheter. Slutligen har cirka 70 procent av alla nyproducerade lägenheter varit bostadsrätter. Nettot av detta blir att andelen svenska hushåll som äger sin bostad ökat från cirka 55 procent i mitten av 1990- talet till cirka 66 procent idag. Detta förklarar inte alls hela uppgången i hushållens skulder men det är en bidragande orsak. Vi har försökt titta på den del av hushållens skulder som utgörs av bolån, eftersom det endast är den typen av skulder som Riksbanken fokuserar på. Sedan har vi ställt dem i för hållande till disponibelinkomsterna för den andel av hushållen som äger sitt boende. Därefter har vi gjort samma övning gällande Danmark och Tyskland. I debatten har det ofta framförts att Sverige riskerar att hamna i en situation liknande Danmark, med en briserande bostadsbubbla. Vår bedömning efter att ha gått igenom statistiken är att Sverige är mycket långt ifrån en dansk situation. Pier Carlo Padoan, OECD:s vice generalsekreterare verkar vara inne på samma spår. Tidigare i veckan sade han bland annat: The Riksbank should stop worrying about Swedens record private debt load and could do more to support economic growth, we re not tremendously worried about household debt. Det vi själva däremot oroas av är alla åtgärder Riksbanken funderar över som leder till minskat konsumtionsutrymme för hushållen. Man har redan infört bolånetaket på 85 procent. Sedan talar man om tre olika tänkbara lösningar. 1) Höjda riskvikter för bankerna på bolån. Detta har nu föreslagits av FI. Effekten lär bli att kostnaden vältras över på hushållen. Så man flyttar köpkraft från hushållen till bankernas resultaträkningar. 2) Begränsad avdragsrätt för hushållen. Återigen flyttar man konsumtionsutrymme från hushållen men denna gång till staten. 3) Amortering. Detta är i våra ögon det absolut bästa alternativet eftersom det endast flyttar konsumtion för hushållen i tiden. Allting som undandrar konsumtion från hushållen leder till lägre tillväxt. Och det är inte vad Sverige behöver just nu med en BNP på 0,3 procent i årstakt. Om man inför amorteringskrav kan man samtidigt sänka räntan så att nettokostnaden för hushållen är oförändrad. Lägre ränta skulle hjälpa svensk industri och stimulera den övriga ekonomin. Hushållen får ett sparande och kan se fram mot bättre ekonomi efter pensionen om skulderna amorteras ner över tiden. Amortering är ju en form av sparande i bostaden. För även om vi inte ser någon stor anledning till oro över hushållens skulder just nu, så är det inte rimligt att skulderna på lång sikt växer snabbare än nominell BNP. Men på kort sikt är det viktigare att Riksbanken lever upp till sitt mål och gör vad man kan för att få upp inflationen och tillväxten. Risken med alltför tuffa åtgärder beträffande hushållens skulder nu riskerar att utlösa prisfall på bostäder, och det är en situation vi absolut inte vill hamna i. 2
Sedan januari 2011 har amerikansk arbetslöshet fallit från 9 till 7 procent. Under samma period har svensk arbetslöshet varit oförändrad på 8 procent. I USA är trenden tydligt fallande medan den i Sverige är något svagt uppåtriktad senaste två åren. Med nuvarande takt kommer USA nå tröskelvärdet för räntehöjningar, 6,5 procent, i slutet av 2014. Stimulativ penningpolitik verkar ha effekt. Ledande amerikanska index pekar tydligt mot en allt bättre konjunktur. Här syns ISM, det kanske bästa ledande indexet, och BNP. ISM på nuvarande nivåer indikerar en BNP nästa år på drygt tre procent. Det kan vara på sin plats att kommentera att den senaste amerikanska BNP siffran för Q3, blev 3,6 procent. Men det var annualiserat, det vill säga det senaste kvartalet gånger fyra. Det är så man normalt redovisar BNP i USA. I Europa använder vi normalt rullande årstakt, det vill säga tillväxten nu jämfört med ett år sedan. Det är det som grafen till vänster visar. Amerikansk industriproduktion ökar i god takt. I oktober var ökningen 3,2 procent i årstakt. Grafen visar dels den underliggande serien (blå), dels årstakten (röd). I USA verkar ledande index fungera som de brukar, till skillnad från i t ex Sverige där dataserierna blir alltmer förbryllande. Se sidan 5. 3
2012-08-01 2012-09-01 2012-10-01 2012-11-01 2012-12-01 2013-01-01 2013-02-01 2013-03-01 2013-04-01 2013-05-01 2013-06-01 2013-07-01 2013-08-01 2013-09-01 2013-10-01 2013-11-01 2013-12-01 2014-01-01 2014-02-01 2014-03-01 2014-04-01 2014-05-01 2014-06-01 2014-07-01 2014-08-01 2014-09-01 2014-10-01 2014-11-01 2014-12-01 2015-01-01 2015-02-01 2015-03-01 2015-04-01 2015-05-01 2015-06-01 2015-07-01 2015-08-01 2015-09-01 Procent Marknadskommentar 2,5 2 1,5 1 0,5 0 Riksbankens inflationsprognoser och utfall september 2012 december 2012 februari 2013 april 2013 juli 2013 oktober 2013 Utfall ECB I grafen till vänster finns dels Riksbankens inflationsprognoser för KPIF - inflationen rensat för ränteeffekter - (de färgade linjerna), dels utfallet (den tjocka svarta linjen). I grafen finns även ECB:s inflationsprognos för Europa ut till 2015. Som framgår av grafen har Riksbanken justerat ner sina inflationsprognoser över tiden. Trots det har utfallet blivit klart lägre än prognosticerat. Mer fascinerande är dock att slutpunkten alltid blir densamma. Inflationen blir alltid cirka 2 procent i mitten av 2015. Observera att ECB då räknar med 1,3 procent. Riksbanken kan ha mycket fel i närtid, men i framtiden, långt därborta, är inflationen alltid densamma... Som framgår här har svensk inflation i princip alltid, med några få korta undantag, legat under europeisk. Så att Sverige i mitten av 2015 skall ha en inflation på 2 procent medan Europa har 1,3 procent (med risk på nersidan enligt Mario Draghi) ser vi som osannolikt. Dett är rimligt, vilket även grafen visar, att det finns en tydlig korrelation mellan svensk och europeisk inflation givet att Europa är en av våra största handelsparter. Ett problem vad gäller prisutvecklingen i Europa står att finna i kostnadsutvecklingen i Sydeuropa. Grafen visar enhetsarbetskostnaderna, unit labour costs, i Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland. Sedan euron infördes 1999 har kostnaderna ökat väsentligt mycket snabbare i Sydeuropa än i Tyskland. För att komma tillrätta med detta måste man sannolikt göra interndevalveringar det vill säga sänka lönerna för att bli konkurrenskraftig visavi Tyskland. Som framgår av grafen har det redan börjat ske i Spanien men ingenting verkar hända i vare sig Italien eller Frankrike. Lägre löner innebär lågt kostnadstryck vilket bidrar till låg inflation. 4
ECB har över tiden varit betydligt bättre på att både hålla inflationen kring sitt mål och på att göra inflationsprognoser. (Den svarta linjen representerar två procents ökning per år.) Inflationen inom eurozonen har sedan euron infördes 1999 legat på 2,15 procent per år. I Sverige har inflationen varit 1,45 procent per år under samma period. Nu kanske vän av ordning påpekar att Riksbanken styrt efter inflationen uttryckt som KPI minus effekten av ränteändringar, det mål som tidigare kallades UND1X. Så var det förvisso men när Stefan Ingves tillträdde som riksbankschef 2006 gjorde han klart att det var KPI som gällde och inget annat. Ett föregångsland vad gäller inflationsmål är Kanada. Efter att Nya Zeeland blev först i världen med inflationsmål 1990 kom Kanada som god tvåa 1991. Riksbankens inflationsmål började gälla den första januari 1995. Sedan dess har Kanadas centralbank lyckats leverera exakt 2 procents inflation per år. Imponerande! Riksbanken har under samma period haft en inflationstakt på 1,25 procent. Man har alltså under perioden bedrivit en alldeles för stram penningpolitik vilket sannolikt inneburit högre arbetslöshet än vad som annars varit fallet. Förre direktionsmedlemmen Lars E O Svensson menar att kostnaden kan ha varit upp emot 60.000 fler arbetslösa än nödvändigt bara sedan 2011. Riksbanken vill inte sänka räntan och hänvisar till hushållens skuldsättning. Grafen visar dels Riksbankens reporänta (röd), dels svenska fastighetspriser. Korrelationen är långt ifrån entydig. Fastighetspriserna har stigit vare sig man höjt eller sänkt räntan. En tydlig indikation på att reporäntan är ett mycket trubbigt verktyg för att stävja hushållens skulduppbyggnad. 5
Grafen till vänster visar hushållens skulder i förhållande till disponibelinkomsterna i tre länder, Danmark, Sverige och Tyskland. Statistiken kommer från Eurostat, den europeiska statistikmyndigheten. Riksbanken visar samma graf men deras pekar på ytterligare lite högre skuldnivåer. Cirka 300 procent i Danmark och cirka 175 procent i Sverige. Vi har valt Eurostats statistik för att få jämförbarhet mellan länderna, allt är mätt på samma sätt. Skillnaderna mellan Eurostat och Riksbanken är inte avgörande eftersom vi hädanefter valt att enbart fokusera på bolånen. Här har vi separerat ut de lån som är relaterade till bostadsmarknaden. Bolån från bostadsinstitut och lån till bostäder från bankerna. Kurvorna visar dels de aggregerade skulderna på nationell nivå (heldragna). Dels hushållens disponibelinkomster i respektive land (streckade). Allting uttyckt i triljoner i respektive valuta. Som synes har de svenska skulderna ökat snabbt de senaste tio åren medan de legat i princip stilla i Tyskland. Statistiken kommer från Eurostat och från de respektive ländernas statistikmyndigheter. Vi har även dubbelkollat den mot ECBC, European Covered Bond Council, som har statistik över de olika ländernas bolån, både från bolåneinstitut och från banker. Om vi sedan delar de totala aggregerade bolånen med de nationella disponibelinkomsterna får vi kurvorna till vänster. Detta gör vi eftersom det framförallt är bolånen som Riksbanken är orolig för. Man har argumenterat för bolånetak, höjda riskvikter, begränsad avdragsrätt och amorteringskrav. Som synes ligger Sverige lite mitt emellan på cirka 125 procent bolåneskulder i förhållande till disponibelinkomster. Danmark är värst med cirka 200 procent och Tyskland är bäst i klassen på cirka 70 procent. 6
Men, nu blir det mer intressant. Här justerar vi för andelen av befolkningen som äger sitt eget boende. I Sverige har den andelen ökat från cirka 55 procent 1994 till cirka 66 procent 2008. I Danmark och Tyskland har siffrorna varit i princip konstanta under perioden på 43 respektive 53 procent. Vi antar att alla bolån innehas av den procentandel av befolkningen som har bolån. Sedan justerar vi disponibelinkomsterna med ägarandelen. Då framträder följande kurvor. De danska hushåll som har bolån är fortfarande klart högst belånade i förhållande till disponibelinkomsterna. Men skillnaden mellan Sverige och Tyskland har minskat. Orsaken är att andelen svenskar som äger sitt boende ökat kraftigt över tiden. En sak som förbryllar är diskrepansen mellan ledande indikatorer, här KI-barometern (svart) och hårddata, här industriproduktion och orderingång. Samma mönster finns i flera andra marknader, bland annat i Tyskland där till exempel IFO varit starkt medan industriproduktionen överraskat negativt. I början av 2007 steg KI-barometern medan hårddata gick ner. Den gången visade det sig att det var hårddata som var rätt och KI-barometern som var fel. I grafen till vänster har vi tagit KI-barometern igen, (blå) och den svenska börsen, SIXPRX (röd), i årstakt. Som framgår av börsen följer KI-barometern börsen med viss eftersläpning. Så även nu. Så KI-barometern signalerar bättre tider därför att börsen stiger. Normalt stämmer det sambandet. Men tänk om börsen stiger till följd av extremt stimulativ penningpolitik, snarare än förväntningar om stark framtida tillväxt. Om så är fallet finns en risk att de positiva ledande indikatorer, exempelvis PMI, som vi ser på flera håll är överoptimistiska. 7
Svensk industriproduktion står i bjärt kontrast till amerikansk. I oktober sjönk svensk industriproduktion med 5 procent i årstakt! Grafen till vänster visar exportorderingången till svensk industri. Dels den underliggande serien (blå), dels årstakten (röd). Svenska exportorder minskade i oktober med hela 6 procent i årstakt. Vi är nu kring de lägsta nivåerna vi sett sedan Lehmankraschen 2009. Grafen till vänster visar dels den svenska kronan (inverterad), dels svensk BNP. I tredje kvartalet steg svensk BNP med usla 0,3 procent i årstakt. Som framgår av grafen är den nuvarande situationen unik. Kronan brukar aldrig vara så här stark givet så svag tillväxt. Teoretiskt bör en stark krona leda till svag BNP via svag export och låg inflation via lägre importpriser. Väldigt mycket i linje med det vi nu upplever. Slutligen en bild på realräntor. Här har vi använt Centralbankens styrränta och KPI för att få så bra jämförbarhet som möjligt. Som framgår av bilden ligger Sverige klart över de andra och är den enda med positiv realränta. 8
Börsåret som gick Den här månaden tar vi en titt i backspegeln på 2013. Ett år präglat av minskade systemrisker och en stabilisering av konjunkturen. Ett år då aktier slagit övriga tillgångsslag med bred marginal. Mer om drivkrafterna nedan. Upp och ned 2013 var på flera sätt ett paradoxernas år. En av dessa syns på bilden intill: dvs stadigt stigande kurser trots stadigt fallande vinstprognoser. För de svenska bolagen som grupp har estimaten sänkts med 10-15 procent för i år och nästa år. Samtidigt har index stigit med nära 25 procent (inklusive utdelningar). Effekten är att vinstmultiplarna expanderat rejält under året. En återställare Vad är förklaringen till att kurserna kunnat stiga så pass trots fallande vinstprognoser? Som vi ser det, var värderingen helt enkelt för låg vid ingången till året. Bilden intill visar vår värderingsindikator, som är ett likaviktat snitt av de fem vanligaste värderingsmåtten. Mot slutet av 2012 låg värderingen en bra bit under sin normalnivå, nära tidigare bottnar. Årets uppgång kan beskrivas som en återställare från en krisvärdering. 9
Risk på, risk av Ett annat sätt att beskriva drivkrafterna bakom årets börsuppgång, är i termer av riskpremie. Med riskpremie menas här skillnaden mellan earnings yield på aktier och den riskfria räntan. Mot slutet av 2012 var riskpremien på aktier extremt uppdriven, i nivå med Lehman-topparna 2008-09. Under 2013 har riskpremien nära nog halverats, en spegling bl a av en ändrad syn på ECB:s roll som väktare av Euron. Avkastningsgapet mellan aktier och räntor är fortfarande stort, ca 4 procent, men mer i linje med det senaste årtiondets genomsnittsnivå. Dags för vinster Hur ser förutsättningarna ut för 2014? Vår bedömning är att marknaden går in i en ny fas. Multiplarna har nu kommit upp så pass att börsen behöver stigande vinster för att klättra vidare. Som framgår av bilden intill (gröna staplar) har vinsterna i princip stått och stampat sedan 2010. Vår bästa gissning är att 2014 blir året då vinsterna åter börjar växa, om än i måttlig takt. Global BNP-tillväxt bör kunna stiga en bit över 3% nästa år, främst pga bättre fart i USA. Det är nivåer som historiskt räckt till för stigande vinster. Skuldöverhänget i många länder gör dock prognoserna mer osäkra än vanligt. Made in Sweden Tillbaka till 2013. Ett år då skillnaderna mellan sektorutvecklingen här hemma och utomlands varit ovanligt stora. På Stockholmsbörsen har defensiva bolag gått i täten för börsuppgången, och intresset för bolag med hög yield har varit påtagligt. Så har inte utvecklingen varit exempelvis i USA. Bilden intill visar dels relativperformance för High Dividend Yield Index, dels amerikanska långräntan (inverterad). Tolkning? Amerikanska Yield-aktier har gått sämre än marknaden i år, främst som en följd av högre långräntor. 10
Åt olika håll Den här bilden visar skillnaden mellan utvecklingen i Sverige och i USA. I USA har cykliska bolag gått bättre än de defensiva, till synes en spegling av högre räntor och en brantare yieldkurva. I Sverige har utvecklingen på räntemarknaden varit snarlik men sektorutvecklingen har varit den motsatta, dvs cykkliskt har gått klart sämre än defensiva. En skillnad som inte är alldeles lätt att förklara. Åt samma håll Ett tema som däremot går igen över landgränserna är den starka utvecklingen för småbolag. Bilden visar hur småbolagsindex utvecklats relativt börsen på ett antal marknader. Bättre än index överallt. Outperformance för småbolag är normalt ett tecken på ökad riskaptit hos investerarna. Trender och cykler Den här bilden visar utvecklingen för (svenska) småbolag relativt börsen över längre tid. Nedre delen av bilden visar det procentuella avståndet till 200 dagars glidande medelvärde. Man kan notera att småbolagsindex trendmässigt gått bättre än marknaden i övrigt de senaste åren. Man kan samtidigt notera att det varit stora slag i performance där starka perioder följts av svaga. 11
Marknadskommentar Välkommet tillskott 2013 var alltså ett år av stabilisering, ökad riskaptit och höjda värderingar. Därför känns det naturligt att året avslutas med de första börsintroduktionerna på länge. Sanitec och Platzer och är det nya namnen - och att döma av det stora intresset lär det komma mer. Ett välkommet tillskott efter flera år av fallande medlemstal på börsen. Samtidigt vill vi påminna om att introduktioner inte per automatik ger bra avkastning. Bilden intill visar relativperformance för de senaste årens introduktioner. Viktigt att vara selektiv, är sensmoralen. En from förhoppning Det är inte bara i Sverige som de senaste årens introduktioner givit måttlig mersmak. Facit i Europa ser snarlikt ut. Den här bilden visar utvecklingen för Stoxx europeiska IPO-index relativt Stoxx 600. De tre indexen består av nya bolag som hålls i 3, 12 respektive 60 månader efter introduktion. Notera att ingen av strategierna har slagit index. Vad är problemet? Vårt intryck är att introduktioner ofta prissätts för högt. Det kan bero bl a på det växande inslaget av indexfonder, som tecknar oberoende av pris. Förhoppningsvis har köpare och säljare nu dragit lärdom av gjorda erfarenheter. Gott avslut! Vi rundar av med en riskjusterad syn på börsåret 2013. Den röda linjen visar den sk Sharpe-kvoten för Stockholmsbörsen över tid. Det vill säga börsens avkastning justerat för ränteläget och för risken på marknaden. Ju högre kvot desto bättre. 2013 var ett år med god avkastning, låga räntor och låg volatilitet. Sammantaget ger det en Sharpe-kvot på knappt 2. Ett riktigt bra slutfacit som kan bli svårt att upprepa 2014. 12
Anders Wilson Makro Chef ränteförvaltning och makroanalys John Bornstein Aktiemarknad Chef aktieanalys Enter i korthet Enter är en fristående kapitalförvaltare specialiserad på svensk aktie- och ränteförvaltning. Vi erbjuder förvaltning i nio fonder samt diskretionär förvaltning. Förvaltarna på Enter har lång erfarenhet av kapitalförvaltning, i genomsnitt 28 år. Huvuddelen av förvaltarteamet har arbetat tillsammans i mer än 20 år. En stor del av våra kunder är institutionella placerare, som till exempel pensionsfonder och stiftelser. Vi förvaltar även kapital för privatpersoner. Du kan spara i våra fonder direkt hos oss eller via våra samarbetspartners; Avanza, Nordnet, Swedbank, Skandia Banken, Fondmarknaden.se och Pensionsmyndigheten. Enters förvaltning finns även tillgänglig för dig som sparar i Skandia Link, SEB, SPP, Länsförsäkringar, Movestic och Danica Pension. Enter startades 1999. Företaget har idag tretton anställda. Ägare är dels personalen, dels Orkla Invest AB som ägs av Orkla ASA (norskt börsnoterat företag). Fonder Aktiefonder Enter Sverige Enter Sverige Pro Enter Select Enter Select Pro Strategifonder Enter Maximal Enter Maximal Pro Räntefonder Enter Trend Räntefond Enter Penningmarknadsfond Enter Return Mer information För mer information om Enter Fonder se vår hemsida enterfonder.se eller kontakta: VD Enter Fonder Henrik Lindquist 08-790 5713 henrik@enterfonder.se Marknadschef Richard Bentefour 08-790 5719 richard@enterfonder.se Marknadsassistent Ulrica Alexander Cloud 08-790 5742 ulrica@enterfonder.se Enter Fonder AB Sveavägen 17 Box 7006 103 86 Stockholm Tfn 08 790 57 00 Fax 08 790 57 50 Mail info@enterfonder.se 13