Enkätundersökning om utbildningsbehov 2009

Enkätundersökning om utbildningsbehov 2009 besvarad av ideellt arbetande stödpersoner och vittnesstöd inom BOJ Brottsofferjourernas Riksförbund Sofia Barlind och Ulla Graneli

Denna rapport är en sammanställning av resultat och slutsatser från en enkätundersökning genomförd 2009 av Brottsofferjourernas Riksförbund. Ulla Graneli har ansvarat för undersökningens upplägg och utformning. Sofia Barlind har ansvarat för administrationen i samband med genomförandet, den statistiska bearbetningen och sammanställningen av resultatet. För texten i det här dokumentet svarar Ulla för inledning och bakgrund (s4-6), Sofia för genomgången av enkäten (s 6-62). Det avslutande summeringsavsnittet har utformats gemensamt. 2

Innehåll Inledning... 4 Bakgrund och syfte... 4 Urval... 6 Metod... 6 Bortfall... 7 Representativitet... 7 Om de svarande... 8 Grundutbildningen... 12 Sammanfattning utbildningsområden... 15 Vidareutbildningsbehov - ämnen... 19 Sammanfattning... 23 Vidareutbildningsbehov - metoder... 25 Sammanfattning... 27 Specialisering... 27 Arbetet som stödperson... 30 Sammanfattning... 33 Arbetet som vittnesstöd... 34 Sammanfattning... 37 Material... 38 Sammanfattning... 45 Om den egna jouren... 46 Informationsflöde... 48 Stödpersonsträffar... 51 Handledning... 53 Arbetsrollen... 55 Summering och slutord... 63 BILAGA 1 Den typiska BOJaren BILAGA 2 Enkätformulär BILAGA 3 Följebrev till jourens samordnare BILAGA 4 - Följebrev till respondenter 3

Inledning Brottsofferjourernas Riksförbund genomförde under perioden 17 augusti till 12 oktober 2009 en enkätundersökning om utbildningsbehov riktad till stödpersoner och vittnesstöd i våra 102 aktiva brottsofferjourer. 308 enkäter sändes ut och 81% av dessa återsändes i tid. De 249 personer som deltagit med sina synpunkter har gjort en värdefull insats för hela brottsofferrörelsen vi vet nu mycket mer om vilka våra ideellt arbetande BOJare är, vilken typ av utbildning de genomgått, hur de ser på sitt eget utbildningsbehov och vilka önskemål de har inför framtidens stödarbete. Bakgrund och syfte En brottsofferjours ändamål 1 är att genom stödpersoner, vittnesstödjare och anställd personal lämna stöd och hjälp till brottsoffer vittnen och anhöriga. Konsekvenserna för den som utsatts för eller bevittnat ett brott blir ofta omfattande. Det handlar om fysiska, psykiska, sociala och ekonomiska konsekvenser. Att möta och erbjuda medmänskligt stöd och information till en person i den situationen kräver personlig lämplighet och kunskap. Redan i den allra första brottsofferjouren som bildades i Södertälje 1984 fastslogs att utbildning var avgörande för att förbereda stödpersonerna för sitt uppdrag. Värderingen av medmänsklighet tillsammans med kunskap genom utbildning som en väg att jourernas ideella medarbetare ska kunna ge ett bra stöd till brottsoffer, anhöriga och vittnen går fortfarande som en röd tråd genom förbundets verksamhet. I verksamhetsplanen för Brottsofferjourernas Riksförbund för 2007-2010 står angivet att förbundet ska genomföra en kompetensanalys angående utbildningsbehovet inom organisationen. Syftet är att identifiera viktiga kompetensutvecklingsbehov så att Riksförbundet står bättre rustat att planera framtida utbildningar nationellt, regionalt och lokalt. Arbetsgruppen för BOJs interna organisation 2 beslutade därför att genomföra en enkätundersökning riktad till stödpersoner och vittnesstöd som arbetar ideellt i de lokala brottsofferjourerna. Ett skäl till att valde denna avgränsade grupp var att Riksförbundet har många tillfällen till dialog med ordförande och samordnare på de lokala jourerna, men mer sällan direkt kontakt med ideellt engagerade aktiva som ändå är kärnan i det direkta brottsofferarbetet. 1 Ur stadgar för en lokal förening inom Brottsofferjourernas Riksförbund. 2 Förbundsstyrelsen för Brottsofferjourernas Riksförbund tillsatte under 2006 ett antal arbetsgrupper varav arbetsgruppen för BOJs interna organisation bland annat fick uppdraget att vara en resurs i arbetet med en kompetensanalys. Det övergripande målet för arbetsgruppen fastställdes till att stärka jourerna i arbetet att utveckla lokalt brottsofferarbete 4

I boken Socialt arbete med brottsoffer(carlssons bokförlag 2006) redovisar Kerstin Svensson, forskare vid Lunds universitet en kartläggning av brottsofferjourerna i Sverige. Kartläggningen genomfördes 2002 och innehåller en beskrivning av stödpersonernas bakgrund, ideella insats och engagemang. I den undersökningen kontaktades alla jourer i landet genom en telefonintervju med en representant för jouren och därefter intervjuades 3-4 stödpersoner från 4 jourer. Gruppen stödpersoner och vittnesstöd har således aldrig tidigare varit med i en direkt enkätundersökning och någon undersökning om utbildningsbehoven har inte genomförts för någon grupp av medarbetare i landets brottsofferjourer. Det finns fastslaget i stadgarna för en lokal förening att stödpersoner och vittnesstöd skall ha genomgått den av Riksförbundet rekommenderade utbildningen och i policy för stödpersoner och vittnesstöd specificeras utbildningskraven ytterligare. Genom undersökningen ville vi få reda på hur stödpersoner och vittnesstöd värderar de kunskapsområden som ingår i utbildningen och om utbildningsinnehållet motsvarar de behov stödjarna har för att kunna utföra sitt uppdrag. Vi ville också få reda på inom vilka områden som stödjarna upplever störst vidareutbildningsbehov och hur de tycker den ska organiseras. I detta sammanhang ska nämnas att begreppet utbildning ses i ett brett perspektiv och handlar om ett flertal faktorer som har betydelse för lärande och motivation. I Otto Granberg, Lära eller läras, om kompetens och utbildningsplanering i arbetslivet (Studentlitteratur 2004) beskrivs fyra kunskapsformer i en förenklad sammanfattning: Kunskapsform Innebörd Man får genom att Fakta Veta att information memorera Förståelse Veta varför mening/innebörd tolka/analysera Färdighet Veta hur förmåga pröva/öva/göra Förtrogenhet Veta vad omdöme delta/få erfarenhet Utifrån det synsättet är en traditionell kurs bäst när det handlar om fakta. För de andra formerna av kunskap behövs också andra lärformer, till exempel mentorskap, handledning, utbytestjänstgöring, coaching, reflektion m.m. Andra faktorer av betydelse är den återkoppling och uppskattning som ideella medarbetare får för sin insats. Enkäten Frågeformuläret konstruerades av Ulla Graneli, utbildningsansvarig på Brottsofferjourernas Riksförbund med hjälp av konsult från Axánd undersökningar. 3 Enkäten kom att bestå av 39 flervalsfrågorom sammanlagt 146 påståenden för respondenterna att ta ställning till. 3 En provenkätundersökning genomfördes under vecka 19, 2009 för att testa frågeformuleringen. 8 respondenter deltog. Efter provomgången gjordes smärre justeringar. 5

Frågorna 4 gällde allt från formalia som svarandens uppdrag och hur länge man varit aktiv, kön, ålder o.s.v. till exakt vilken litteratur man tagit del av och i vilken omfattning, hur mycket tid man lägger ned på stöd via telefon eller e-post, om man upplever att man har stort, litet eller inget behov av utbildning inom t.ex. krisstöd eller mänskliga rättigheter eller unga brottsoffer. Det övergripande målet med denna relativt omfattande undersökning var att förse Brottsofferjourernas Riksförbund med ett bra underlag för planering av framtida utbildningar och därmed i förlängningen kunna erbjuda ett ännu bättre stöd till brottsdrabbade som kommer i kontakt med BOJ. Urval Den 17 augusti 2009 (tidpunkten för utsändandet av enkäten) var 102 brottsofferjourer verksamma och anslutna till Riksförbundet. Eftersom alla brottsofferjourer har olika antal stödpersoner och vittnesstöd vore det inte lämpligt att sända ut samma mängd enkäter till alla jourer. Istället fördelades enkäterna till jourerna i proportion till mängden stödpersoner och vittnesstöd på varje jour. Denna uppgift lämnas från jourerna själva årligen i samband med att brottsofferjourernas årsmöten är avslutade och alla registerändringar och protokoll sänds till Riksförbundet. När uppgifterna för 2008 lämnats in under våren 2009 visade sammanräkningen att stödpersons- och vittnesstödskollektivet bestod av sammanlagt omkring 1700 personer. Eftersom Riksförbundet inte själv kunde ombesörja utdelningen av enkäter till respondenterna utan bara sända en grupp enkäter till varje jour, föll det på den lokala samordnaren att fördela enkäterna slumpmässigt mellan stödpersonerna och vittnesstöden. Med sådana förutsättningar är det olämpligt att ha en alltför liten grupp respondenter i förhållande till den totala populationen. Omkring 300 enkäter bedömdes som en tillräckligt stor grupp för att få ett representativt urval till stånd. Eftersom endast en person hade att ombesörja administrationen kring enkäten, inmatningen av data, sammanställningen och presentationen av resultatet skulle en större grupp än så ha varit en alltför omfattande uppgift att hantera under den tidsrymd som avsatts till undersökningen. Den totala mängden enkäter när varje jour fått sig tilldelad en proportionerlig andel i förhållande till sin totala mängd aktiva stödpersoner och vittnesstöd (och alla jourer fått åtminstone en enkät) blev 308 stycken. Metod De 308 enkäterna sändes till alla jourer via post den 17 augusti 2009. Instruktionerna till samordnaren på jouren var att vid nästa gemensamma träff för stödpersoner och/eller vittnesstöd lotta ut de enkäter jouren fått bland de närvarande. Enkäten skulle därefter besvaras av respondenten och förseglas i ett eget kuvert innan samordnaren på jouren postade dem tillbaka till Riksförbundet. 5 Efter att enkäterna anlänt till Riksförbundet i sina förseglade kuvert lades de i en och samma hög och det blev omöjligt att avgöra vilken jour som sänt in vilket enkätsvar. På så sätt kunde 4 Enkätformuläret som det sändes till respondenterna finns i bilaga 2 nedan. 5 Följebreven med instruktioner till jouren respektive respondenterna finns i bilaga 3 och 4 nedan. 6

man försäkra varje svarande full anonymitet både gentemot sin egen jours samordnare och gentemot Riksförbundet. Sista inlämningsdag för enkätsvar sattes till den 15 september 2009. Eftersom inte tillräckligt stor mängd enkäter kommit in vid det tillfället och Riksförbundet räknat med detta i förväg kunde man utsträcka svarstiden några veckor medan bearbetningen påbörjades. Den 12 oktober hade 81% eller 249 enkäter inkommit och datainmatningen avslutades. Analysarbetet vidtog och sträckte sig över några veckor. Resultatet presenterades för Riksförbundets kansli den 27 oktober och för de lokala brottsofferjourernas samordnare och assistenter den 6 november under den årliga konferensen. Bortfall Bortfallet blev alltså 19% om man ser till mängden utsända enkäter. Det är svårt att veta vilken typ av respondenter som valt att inte svara. Det är förmodligen inte heller de potentiella svarande stödpersonerna som vägrat delta utan istället så att jourens samordnare eller annan ansvarig person valt att inte föra vidare enkäten till sina aktiva av en eller annan anledning. Man kan se att det är en något högre andel jourer med enbart ideellt verksamma samordnare, d.v.s jourer utan någon anställd personal överhuvudtaget, som inte svarat på enkäten. Att svarande på ideella jourer skiljer sig väsentligt från svarande på jourer där det finns anställda ger enkätens resultat inget stöd för. Bortfallet på enskilda frågor är litet med tanke på mängden frågor. De allra flesta respondenter har lyckats fylla i svar på alla frågor. I ett fåtal fall kan man se att svaranden helt missat en hel sida frågor i sträck. Ingen av de enskilda frågorna har fått väsentligt lägre andel svar. Frågekonstruktören har förmodligen medverkat till att hålla nere bortfallet genom att vara generös med svarsalternativet vet ej - det är alltid en utväg för den som svarar att kryssa i vet ej istället för att lämna blankt. Representativitet Flera samordnare har inte följt instruktionen att sköta hela enkäthanteringen under ett gemensamt möte utan har låtit stödpersonerna ta enkäten med sig hem eller till och med själv fördelat enkäterna (under ibland oklara urvalsprinciper) genom att posta dem hem till respondenterna, varefter dessa har postat enkäterna tillbaka till jouren för vidare befordran till Riksförbundet. Trots dessa brister i själva urvalsprocessen har det visat sig att gruppen som svarade på enkäten har en mycket god representativitet gentemot hela stödpersons-/vittnesstödskollektivet. Man kan fastställa detta genom att jämföra med Riksförbundets register över aktiva stödpersoner och vittnesstöd. Där finns bara uppgifter om kön och arbetsroll (om personen är stödperson, vittnesstöd eller innehar båda uppdragen), men det är åtminstone inte en population av helt okänd sammansättning. Ser man till könsfördelningen så är den i hela populationen 76% kvinnor, 24% män. Av de 249 som svarat på enkäten är fördelningen 77% kvinnor, 23% män d.v.s. en försumbar skillnad. 7

Kön 23% 77% Kvinnor Män Samordnarna som delat ut enkäterna har alltså oberoende av varandra men tillsammans lyckats få fram ett mycket representativt urval respondenter om man ser till kön. Fördelningen av svarande med olika arbetsroller är inte riktigt lika representativ: i den totala gruppen aktiva finns 59% stödpersoner, 13% aktiva med dubbla arbetsroller. I enkätgruppen är gruppen med dubbla arbetsroller procentuellt större, d.v.s något överrepresenterad: Arbetsroll 22% 25% 53% Stödperson Vittnesstöd Stödperson och vittnesstöd Förklaringen till detta kan vara att den som har dubbla arbetsroller generellt sett är mer engagerad i BOJ och går därför på fler möten - vilket leder till att man i större utsträckning fått en enkät utdelad till sig än aktiva med lägre engagemangsnivå. De samordnare som sänt ut enkäter till aktiva via post har med all säkerhet avstått från att sända enkäter till personer de vet inte kan förväntas svara, och tagit med dem som sannolikt sänder in enkäten. Tillhör man en grupp som tagit på sig dubbla uppdrag är det förstås mer troligt att man finns på samordnarens lista över säkra kort. Det är inte nödvändigtvis en nackdel att gruppen med dubbla arbetsroller är något överrepresenterad eftersom man svarat på både de riktade vittnesstödsfrågorna och de riktade stödpersonsfrågorna. Resultatet blir ett större och bättre underlag för dessa frågor. Man bör alltså hålla i minnet att de som är mer engagerade har svarat i något högre utsträckning än övriga. Detta är dock något som alla enkätundersökningar har gemensamt: den som är intresserad och har tid och lust svarar, den som har en lägre nivå av engagemang låter oftare bli. Sammantaget och så vitt går att utröna utgör dock svarandegruppen en god till mycket god representant för hela stödpersons-/vittnesstödskollektivet. 8

Om de svarande Enkäten innehöll sju frågor tänkta att ringa in vem de svarande själva är och på vilken typ av jour de arbetar. Frågorna gällde kön, ålder, arbetsroll, antal år som aktiv, nedlagd tid per månad, stödpersonsgruppens storlek och typ av jour, d.v.s. om jouren är helt ideell eller om det finns anställd personal i någon form. 6 Kön Som redan redovisats i diagrammet på sidan 4 ovan är ideellt aktiva inom BOJ till stor majoritet kvinnor, 77%. Det är fler män än i genomsnitt i två av åldersgrupperna: 18-35 år, som består av 38% män, och i åldersgruppen 65+, där det är en liten större grupp män än normalt, 27%. I Riksförbundets register över stödpersoner och vittnesstöd med stödpersonsbevis är det en större andel män i jourer som drivs helt ideellt. Det handlar om 30% män i sådana jourer mot 21% män i jourer där det finns anställd personal. Huvudsaklig arbetsroll Kvinnor är något överrepresenterade i stödpersonsgruppen, män något i vittnesstödsgruppen. Vittnesstöd har högre medelålder än stödpersoner. Den som har dubbla arbetsroller är med all sannolikhet över 51. I gruppen som arbetat mindre än 4 timmar per månad finns 90% stödpersoner. I gruppen som arbetat mer än 12 timmar per månad har 42% dubbla arbetsroller. På riktigt små jourer finns sällan vittnesstödsverksamhet, så det är inte märkligt att jourer med under 5 aktiva i gruppen till 92% är stödpersoner. Jourer med anställd personal om över 40 timmar per vecka har färre dubbelarbetande än genomsnittet och fler vittnesstöd, 33%. Åldersgrupp 50% 6% 13% 31% 18-35 år 36-50 år 51-64 år 65+ år Som konstaterats ovan så är det fler kvinnor än genomsnittet i mellangrupperna, åldrarna 35-64 år. 60% av de män som svarat på undersökningen är över 65 år. Vittnesstöd är generellt sett äldre än stödpersoner; 44% av stödpersonerna är över 65 men hela 63% av vittnesstöden är det. De som varit 6 Fråga 1, 2, 3, 4, 5, 38 och 39 i enkäten. 9

aktiva över 3 år är också något äldre än genomsnittet, och motsatt gäller för dem som varit aktiva i mindre än 1 år: där är 28% mellan 18-35 år, mot 6% i genomsnitt. Äldre personer lägger ner mer tid på sitt uppdrag i genomsnitt. I gruppen som arbetar mer än 12 timmar per månad är 58% över 65 år. Jourer utan anställd personal, eller med anställd personal 1-20 timmar ligger över genomsnittet vad gäller aktiva över 65, 57-58%. Motsatsvis: ju fler timmar den anställde lägger ner, desto yngre stödpersonsgrupp har han eller hon till sitt förfogande. Det här sambandet var oväntat tydligt. Hur länge har du varit stödperson/vittnesstöd inom BOJ? 10% Mindre än 1 år 24% Mellan 1-3 år 66% Mer än 3 år Det är ingen egentlig skillnad mellan kvinnor och män eller mellan stödpersoner och vittnesstöd ifråga om hur länge de varit aktiva. I gruppen 18-35 är det bara 12% som varit aktiva i mer än 3 år. I gruppen över 65 har 75% varit aktiva i mer än 3 år. Engagemangsnivån verkar öka med tiden. I gruppen som arbetar mer än 12 timmar per månad har 75% varit aktiva i tre år eller mer. I jourer utan anställd personal har 76% av de aktiva svarat att de arbetat i mer än 3 år. För jourer med anställda över 40 timmar per vecka har bara 52% varit aktiva i mer än 3 år. D.v.s. det är en mindre erfaren krets aktiva ideella i en jour med en eller flera anställda, och ju fler timmar de anställda lägger ner sammanlagt desto tydligare är det här sambandet. Ungefär hur många timmar lägger du ner på ditt arbete inom BOJ per månad? 23% 16% 61% Mindre än 4 timmar Mellan 4-12 timmar Mer än 12 timmar Kvinnor ligger något över genomsnittet för de båda ytterlighetsgrupperna, d.v.s. de som lägger ner mindre än fyra timmar per månad och mer än 12. Åldersgruppen 36-50 lägger ner minst tid; 29% 10

lägger ner mindre än fyra timmar per månad. I gruppen över 65 är det 27% som lägger ner mer än 12 timmar. 29% av vittnesstöden lägger ner mer än tolv timmar och den dubbelarbetande gruppen förstås ännu mer: 44% lägger ner mer än tolv timmar. Förklaringen till den här skillnaden är att vittnesstöden är äldre i genomsnitt och i högre grad slutat förvärvsarbeta, d.v.s. har möjlighet att lägga ner lite mer tid på ideellt arbete. De som valt att ha dubbla uppdrag har förmodligen valt att engagera sig i högre grad för att de har möjlighet att ge mer av sin tid. Hur många aktiva stödpersoner och vittnesstöd finns det totalt på din jour? 5% 5% Färre än 5 36% 54% Mellan 5-15 Fler än 15 För jourer utan anställd är det endast 24% grupper med fler än 15 aktiva. För jourer med 1-20 respektive 21-40 timmar sammanlagd arbetstid för de anställda har 29% respektive 42%, och slutligen; i gruppen där man har tjänster på sammanlagt över 40 timmar så är det vanligast med en stödpersons/vittnesstödsgrupp på över 15 personer. 59% av svaranden på sådana jourer har svarat att deras grupp är över 15 personer stor. Finns det anställd personal på din jour? I så fall, hur många timmar totalt arbetar den anställda personalen per vecka? 5% Nej, jouren har ingen anställd 23% 37% Ja, jouren har en eller flera anställda som tillsammans arbetar 1-20 timmar per vecka Ja, jouren har en eller flera anställda som tillsammans arbetar 21-40 timmar per vecka 20% 15% Ja, jouren har en eller flera anställda som tillsammans arbetar mer än 40 timmar per vecka 11

Under diagrammet för gruppstorlek ovan antyddes att det finns ett samband mellan hur mycket tid den anställda personalen arbetar och hur stora grupper stödpersoner och vittnesstöd det finns på den jouren. Det finns alltså färre aktiva på de helt ideella jourerna. Enkätens resultat har kunnat bekräftas genom en genomgång av Riksförbundets register över helt ideella jourer (57 st) och jourer med anställd personal i någon utsträckning (45 st). Beroende på om man använder jourernas egna uppgifter om mängden aktiva eller om man endast inkluderar aktiva med av Riksförbundet utfärdade stödpersons-/vittnesstödsbevis hamnar genomsnittet på 17-21 aktiva i jourer med någon anställd personal mot 9,5-13,5 aktiva på jourer helt utan anställd personal. Enkätundersökningens resultat bekräftar denna bild. Det är fler män på jourer utan någon anställd. 48% av männen som svarat på enkäten arbetar på sådana jourer mot bara 35% av kvinnorna. Ett överraskande samband är att i gruppen 18-35 år arbetar bara 6% på en helt ideell jour, ingen på en jour med en anställd i 1-20 timmar och 88% på en jour med anställd personal om 21 timmar eller mer. Sambandet mellan ideell jour och ålder fortsätter sedan genom åldersgrupperna och i gruppen 65+ säger hela 43% att de arbetar på en helt ideellt driven jour. Det innebär alltså att det av någon anledning är mindre sannolikt att helt ideella jourer rekryterat unga stödpersoner eller vittnesstöd. Grundutbildningen Vi ställde följande huvudfråga: För att förberedas för ditt uppdrag fick du en utbildning. Hur viktiga upplever du att nedanstående utbildningsområden är för ditt arbete som stödperson/vittnesstöd? 7 Vi lät svarandegruppen gradera sina svar på en skala från onödigt till mycket viktigt. Utbildningsområdena var brottsofferkunskap, stödpersons-/vittnesstödsrollen, brottsofferjourernas verksamhet, samtalsmetodik, rättsprocessen samt hälso- och sjukvårdens och Socialtjänstens ansvar för brottsoffer. Resultatet av enkätsvaren redovisas i tur och ordning nedan. Brottsofferkunskap 1% 84% 15% Inte särskilt viktigt Ganska viktigt Mycket viktigt Notera att ingen svarat vet ej eller onödigt och att bara en procent valt inte särskilt viktigt. Det är alltså mycket stor konsensus om hur viktig den här frågan är. 7 Fråga 6 i enkäten. 12

Män har något lägre procentsats på svarsalternativet mycket viktigt än kvinnor. Lägst procent av åldersgrupperna har unga 18-35, där bara 75% tycker att det är mycket viktigt. Stödpersoner värderar brottsofferkunskap är högst, därefter vittnesstöd, därefter gruppen med dubbla arbetsroller. Det är ingen stor skillnad mellan grupperna, det handlar om ett par procent. I gruppen som varit aktiva mindre än ett år är det bara 65% som valt mycket viktigt. Stödpersons- och vittnesstödsrollen 11% Ganska viktigt Mycket viktigt 89% Notera att ingen har svarat vet ej, onödigt eller inte särskilt viktigt. Ingen annan fråga i hela enkätundersökningen har fått ett så samstämmigt resultat. Män har åter lägre procentsats på mycket viktigt än vad kvinnor har. Högst av åldersgrupperna har unga 18-35, där 93% tycker att det är mycket viktigt. Vittnesstöden har något högre procentsats än genomsnittet på den här frågan. De som varit aktiva under 1 år har bara 78% mycket viktigt. För dem som varit aktiva mellan 1 och 3 år är svaret istället 95% mycket viktigt. En rimlig förklaring till detta är att när man skaffat sig viss erfarenhet så börjar man fundera över sin roll som stödperson eller vittnesstöd på ett annat sätt än när man är helt nyutbildad. För nedlagd arbetstid finns det ett tydligt samband: ju fler timmar man lägger ner per månad desto viktigare tycker man den här frågan är. Brottsofferjourernas verksamhet 0% 1% 4% Onödigt Inte särskilt viktigt 35% Ganska viktigt 60% Mycket viktigt Kvinnor tycker att kunskap om den här frågan är mycket viktigt till 63%, män bara till 49%. Män värderar alltså åter frågan lägre. Ju äldre man är, desto viktigare tycker man kunskap om BOJs verksamhet är. Gruppen med dubbla arbetsroller har i större utsträckning än andra svarat att det är mycket viktigt, 64%. Ju fler timmar man lägger ner per månad desto viktigare tycker man den här frågan är. De som arbetar mer än 12 timmar per månad säger 65% mycket viktigt mot 51% för dem som arbetar mindre än 4 timmar. På samma sätt som för frågan om stödpersonsrollen är frågan lägre värderad av gruppen som inte varit aktiva särskilt länge (52% mycket viktigt) och högst värderad av gruppen som varit aktiv i mellan 13

1-3 år, de som bygger sitt engagemang och sin erfarenhet (66% mycket viktigt). De som varit aktiva mer än 3 år ligger ungefär på genomsnittet. Samtalsmetodik 78% 2% 20% Inte särskilt viktigt Ganska viktigt Mycket viktigt Män svarar till 70% att samtalsmetodik är mycket viktigt, kvinnor har för samma svarsalternativ 80%. För åldersgrupperna finns ett tydligt samband där den yngsta gruppen har högst procentsats på mycket viktigt och de äldre grupperna ett gradvis minskande intresse. (88% 87% 78% 74%) Det är nästan ingen skillnad mellan stödpersoner och vittnesstöd, men gruppen med dubbla uppdrag har något högre andel mycket viktigt. Här finns åter ett tydligt samband för hur intresset ökar med erfarenhet. De som svarat inte särskilt viktigt finns nästan uteslutande i gruppen som varit aktiv mindre än ett år. Engagemangsnivån är utslagsgivande på samma sätt; i gruppen som arbetar mer än 12 timmar per månad säger 86% att samtalsmetodik är mycket viktigt. Rättsprocessen 1% 2% 26% 71% Inte särskilt viktigt Ganska viktigt Mycket viktigt Kvinnor anser att kunskap om rättsprocessen är mycket viktigt till 75%, män till 61%. Det är en mycket liten skillnad mellan åldersgrupperna. Vittnesstöden har inte överraskande hög procentsats på mycket viktigt, 80%, just eftersom de utför sitt stödarbete på tingsrätten och i någon mån hovrätten och har användning för sina kunskaper inom det här området vid varje arbetstillfälle. Ännu högre än så värderar gruppen som lägger ner 12 timmar arbetstid per månad eller mer; 82% mycket viktigt. 14

Om hälso- och sjukvårdens och Socialtjänstens ansvar för brottsoffer 4% 6% Inte särskilt viktigt 51% 39% Ganska viktigt Mycket viktigt 57% av kvinnorna svarar mycket viktigt på den här frågan, 37% av männen. Dubbelt så stor andel män har svarat inte särskilt viktigt. Den yngsta gruppen värderar, kanske lite överraskande, den här frågan högst med 60% mycket viktigt. Övriga åldersgrupper har där 48-52%. Det är däremot inte förvånande att 56% av stödpersonerna svarat mycket viktigt, mot bara 41% av vittnesstöden, som också har 9% inte särskilt viktigt. Vittnesstöden kommer nog mer sällan i situationer där kunskap om hälso- och sjukvårdens ansvar för brottsoffer är avgörande för stödarbetet. Sammanfattningsvis kan man säga att män konsekvent värderar sitt behov av kunskap om dessa områden lägre än kvinnor. De olika åldersgrupperna värderar frågorna ibland högt, ibland lågt men sällan helt lika. För stödpersoner och vittnesstöd är det små skillnader. Undantag är frågor där det är tydligt att ett område har större betydelse för endera gruppen, som rättsprocessen för vittnesstöd eller Socialtjänstens ansvar för stödpersoner. De som arbetar mer än 12 timmar per månad betraktar alla frågor med störst allvar av alla. På flera av frågorna har gruppen som varit aktiva 1-3 år hög andel mycket viktigt. Kunskapsbehovet är uppenbarligen något man gradvis kommer till insikt om efter det första året som aktiv och är väldigt medveten om under de första åren medan man bygger upp sin erfarenhet. Man är då mer benägen att uppleva att de här frågorna som mycket viktiga än de som är helt nya eller de som varit med ett tag och tydligare kan se och gradera vad som är mycket viktigt för det egna arbetet och vad som är mindre viktigt. 15

Jämförelse: Hur viktiga upplever du att nedanstående utbildningsområden är för ditt arbete som stödperson/vittnesstöd? Stödpersons-och vittnesstödsrollen Mycket viktigt Brottsofferkunskap Ganska viktigt Samtalsmetodik Rättsprocessen Inte särskilt viktigt Brottsofferjourernas verksamhet Onödigt Om hälso- och sjukvården och Socialtjänstens ansvar för brottsoffer Ovanstående jämförande diagram visar de enskilda områdena placerade bredvid varandra i ett stapeldiagram med en skala från onödigt till mycket viktigt. De som besvarat enkäten betraktar alltså stödpersons- och vittnesstödsrollen som viktigast, tätt följd av brottsofferkunskap. Som synes hamnar samtliga områden väl över ganska viktigt och alla utom en närmare mycket viktigt. 16

Vilka metoder innehöll din grundutbildning? 206 202 Studiebesök - tingsrätten Föreläsningar 144 112 86 Studiecirkel Studiebesök - annat Praktik Grupparbete 53 48 28 24 Annat Värderingsövningar Rollspel Här ser vi nästan inga skillnader mellan hur grupperna svarat, och det bör det heller inte vara. Det har ju inte anordnats en typ av utbildning för män och en annan för kvinnor, en för yngre och en för äldre utan alla har funnits i samma utbildningsgrupp och fått del av samma utbildning. Värt att notera är att den (lilla) svarandegruppen med endast 5 stödpersoner eller färre på jouren har i första hand utbildats via studiecirkel och först därefter svarat föreläsningar och studiebesök på tingsrätten. Övriga grupper har alltid de andra två först och i nästan samtliga fall i samma ordning; studiebesök har varit vanligast och föreläsningar näst vanligast. Hur skulle du vilja att utbildningen var sammansatt i framtiden? 209 Föreläsningar Studiebesök - tingsrätten 162 Praktik Studiecirkel 116 111 Studiebesök - annat Grupparbete 54 51 45 36 Rollspel 21 Värderingsövningar Annat 17

För frågan om utbildningen i framtiden har man bara fått välja tre alternativ, varför andra metoder än de fyra populäraste får förhållandevis låga siffror. Det spelar ingen roll vilken grupp man tillhör: samtliga oavsett ålder, kön, erfarenhet eller andra faktorer tycker att grundutbildningen i framtiden i första hand bör bestå av föreläsningar, i andra hand av studiebesök på tingsrätten. Män, åldersgrupperna 36-64 och de som arbetar mindre än 4 timmar per månad, stödpersoner på jourer utan anställd personal samt gruppen med färre än 5 aktiva på sin jour är mer positiva till studiecirkel som metod än andra grupper. Hur väl känner du att grundutbildningen förberedde dig för ditt uppdrag som stödperson och/eller vittnesstöd? 36% 4% 22% Inte särskilt bra Ganska bra Bra 38% Mycket bra Män är något mer positiva än kvinnor - de upplever i större utsträckning än kvinnor att de blev väl förberedda för uppdraget. Vi har just konstaterat att kvinnor och män hade samma sorts utbildning, så det är verkligen en skillnad i hur könen uppfattar att denna utbildning förberett dem, inte dess rent objektiva innehåll. Minst nöjd med hur grundutbildningen förberedde dem är åldersgruppen 36-50, där har 13% svarat inte särskilt bra och de har också lägre procentsatser på de mer positiva alternativen. Vittnesstöden är nöjdast med grundutbildningen, de har 40% mycket bra där stödpersoner och gruppen med dubbla arbetsroller har 33%. De som varit aktiva mer än tre år är mest nöjda med grundutbildningen. En möjlig förklaring kan vara att man med några års erfarenhet inte längre kommer ihåg hur det kändes att vara nyutbildad och osäker inför uppdraget. De som är mest missnöjda är i gruppen mellan 1-3 år aktivitet som alltså varit aktiva ett tag, hunnit stöta på situationer där de upptäckt att grundutbildningen inte räcker och när man då får den här enkätfrågan svarar man i något högre grad än andra att man inte blivit så förberedd för uppdraget som man önskar. De som arbetar mindre än 4 timmar per månad har mycket högre andel inte särskilt bra och bara 13% mycket bra. Motsatsvis; de som väljer lägga ner 12 timmar eller mer är mer nöjda med utbildningen (eller sin egen förmåga) för de svarar till 54% mycket bra. Vi har just konstaterat att dessa grupper hade likvärdig utbildning, så det är engagemanget som ger utslag i hur man uppfattar denna utbildning, inte innehållet i utbildningen. Mer nedlagd tid innebär mer erfarenhet och en hypotes är att man uppfattar det som att grundutbildningen innehöll det man behövde - när man kanske i själva verket lärt sig en del på vägen efteråt. 18

Vidareutbildningsbehov - ämnen Vi ställde följande huvudfråga: Hur stort utbildningsbehov upplever du att du har av nedanstående ämnen i dagsläget? 8 och lät svarandegruppen gradera sina svar på en skala från inget behov alls till mycket stort behov. Ämnena var mänskliga rättigheter, våld mot kvinnor och barn, våld i samkönade relationer, våld mot äldre, unga brottsoffer, hatbrott, hedersrelaterade övergrepp, sexualbrott, våld mot personer med funktionsnedsättning, stalking och skadeståndsfrågor. Resultatet av enkätsvaren redovisas i tur och ordning nedan. 0% 15% 49% Mänskliga rättigheter 3% 33% Inget behov alls Litet behov Ganska stort behov Mycket stort behov Bara 2% av männen upplever att de har mycket stort behov av utbildning, jämfört med 18% av kvinnorna. 49% av männen anser att de har litet behov av utbildning på området. För åldersgrupperna är det ett tydligt samband: ju yngre man är desto mindre utbildningsbehov upplever man att man har. Det är en ganska liten skillnad mellan grupperna med olika arbetsroller, men de med dubbla arbetsroller har värderat sitt behov som högst. På samma sätt är det med gruppen som arbetar mer än 12 timmar per månad. 31% 1% 2% Våld mot kvinnor och barn 17% 49% Inget behov alls Litet behov Ganska stort behov Mycket stort behov 34% av kvinnorna upplever ett mycket stort utbildningsbehov här, mot bara 25% av männen. 27% av männen har valt litet behov. Det är marginella skillnader mellan olika åldersgrupper och mellan 8 Fråga 10 i enkäten. 19

stödpersoner och vittnesstöd. Bland dem med dubbla arbetsroller har däremot 41% svarat mycket stort behov. Ju längre tid man varit aktiv, desto högre värderar man behovet av utbildning inom det här området. Det upplevda behovet av utbildning ökar alltså paradoxalt nog med stigande erfarenhet. Det är också ett likadant samband mellan tiden man lägger ner per månad och det upplevda behovet av utbildning; det ökar med ökat engagemang. Våld i samkönade relationer 24% 3% 43% 3% 27% Inget behov alls Litet behov Ganska stort behov Mycket stort behov Män upplever till 13% att de har ett mycket stort behov av utbildning på området, jämfört med 27% av kvinnorna. 35% av männen har valt litet behov. Behovet upplevs gradvis såsom större ju äldre man är. I yngsta gruppen har 62% valt litet behov. Det finns skillnader även mellan uppdragsgrupperna; stödpersonerna upplever minst utbildningsbehov, vittnesstöden mittemellan och gruppen med dubbla uppdrag störst. Både grupperna för aktivitetstid i år och engagemangstimmar per månad visar på samma sak: ju längre tid man varit med och ju mer tid man lägger ner, desto mer behov av utbildning upplever man att man har. 2% 2% 27% 23% 46% Våld mot äldre Inget behov alls Litet behov Ganska stort behov Mycket stort behov Män upplever ett lägre utbildningsbehov än kvinnor återigen. 41% av männen har valt litet behov mot 18% av kvinnorna. Behovet upplevs gradvis såsom större ju äldre man är. Bara 6% i yngsta gruppen har svarat mycket stort behov. Stödpersonerna upplever minst utbildningsbehov, vittnesstöden mittemellan och gruppen med dubbla uppdrag störst. I gruppen aktiva under 1 år upplever bara 12% mycket stort behov mot 32% för gruppen med störst erfarenhet. Samma mönster gäller för nedlagd arbetstid per månad. Ju längre erfarenhet, ju större engagemang desto högre värderar man sitt utbildningsbehov. 20