Full sysselsättning i Stockholmsregionen Bostäder och kollektivtrafik Författare: Emil Johansson, utredare LO-distriktet i Stockholms län.
Full sysselsättning i Stockholmsregionen Bostäder och kollektivtrafik LO-distriktet i Stockholms län, 2014
LO-distriktet i Stockholms län LO-distriktet i Stockholms län omfattar 23 förbundsavdelningar som organiserar dryga 170 000 medlemmar från Norrtälje i norr till Södertälje i söder. Distriktet är avdelningarnas arena för tvärfackligt samarbete och fackligpolitisk samverkan med Socialdemokraterna. Distriktet arbetar utifrån medlemmarnas krav på ett bättre samhälle och arbetsliv. Under valåret 2014 går LO fram med en självständig valrörelse för att påverka politiken inom tre huvudområden: full sysselsättning, ett bättre arbetsliv och en bra och utvecklad välfärd. Detta gör vi för att vi vet att Sverige och Stockholmsregionen kan bättre. För att vi ska lyckas satsar LO-distriktet på att öka kunskapen om LO-medlemmarnas vardag. Med rapportserien full sysselsättning i Stockholmsregionen lyfts LO-medlemmarna in i stockholmsdebatten och kunskapen om hur dagens politik påverkar arbetsmarknaden generellt och LO-kollektivet specifikt stärks generellt och LO-kollektivet specifikt stärks. LO-distriktet i Stockholms län 2014 Författare: Emil Johansson Omslagsfoto: Lars Forsstedt Omslagsdesign: Annika Eriksson, Bantorgets Kommunikation AB Tryck: LO-Tryckeriet, Stockholm 2014 ISBN: 1
1. Inledning... 3 Rapportens syfte... 3 Rapportens upplägg... 4 Metod och material... 4 2. Regionens utmaningar och förutsättningar... 5 Ett expanderande län... 5 En nyinflyttad, äldre och yngre befolkning... 5 Stora inomregionala skillnader... 6 Ökad ojämlikhet och socioekonomisk segregation... 6 Sammanfattning... 9 3. Bostaden... 10 Bostadspolitikens syfte... 10 En ökande bostadsbrist... 11 Bostadsbristen i Stockholmsregionen... 11 Fördubblad kötid under moderatlett stadshus... 13 Underskott även i planeringen... 14 Bostadsbristen försvagar ekonomin... 15 En segregerad bostadsmarknad... 16 Hur bor vi idag?... 17 Vem bor var?... 19 Sammanfattning... 20 4. Kollektivtrafiken... 21 Kollektivtrafikens funktion och roll... 21 Klass och kön påverkar vårt resande... 22 Resvanor i Stockholms län... 22 Kollektivtrafik och arbetsmarknad... 24 Teorier om lokala arbetsmarknadsregioner... 24 Vem arbetar var?... 24 Hur och när arbetspendlar stockholmare?... 27 Förseningar i arbetspendling... 30 Allt dyrare att resa kollektivt... 31 Vem gynnas av nya kollektivtrafiksatsningar?... 32 Sammanfattning... 34 5. Hur påverkas LO-medlemmarna?... 35 Utbyggd tunnelbana om LO-medlemmarna får bestämma... 37 Sammanfattning... 37 6. Avslutning investera för en bättre Stockholmsregion... 38 Bostadsbristen ökar den socioekonomiska segregationen... 38 Förseningar påverkar LO-medlemmarna... 38 Politiska förslag... 40 Referenser... 41 2
1. Inledning Stockholms län är en fantastisk region att bo, leva och arbeta i. Regionen växer med omkring 35 000 personer varje år. Upp emot 30 procent av Sveriges BNP skapas i länet och 22 procent av landets jobbtillfällen återfinns här. Dessutom är arbetslösheten lägre än i landet i stort. Detta är bilden som ofta förmedlas, och visst stämmer den. Men är det hela bilden? Den positiva utvecklingen kommer inte alla till gagn. Stockholms län präglas av en uppdelad stadsbild där skillnaden i inkomst och livsmöjligheter ökar både mellan och inom kommuner. Enligt Hyresgästföreningens undersökningar har fyrtio procent av de unga vuxna i stockholmsregionen mindre pengar kvar att leva på efter att hyran är betald än vad som anses rimligt enligt konsumentverket (HGF 2013a). Länet står idag inför stora utmaningar. För att regionen ska klara av att fortsätta växa krävs en dynamisk bostadsmarknad och en tillförlitlig kollektivtrafik. Bostadsbristen och kollektivtrafiksförseningarna gör att samhället förlorar stora resurser. Bostadsbristen leder till ett tillväxtbortfall på 21 miljarder per år (Swedbank 2013) och förseningarna i infrastrukturen beräknas årligen kosta 5,8 miljarder (SvD 2012). Genom en ökande befolkning och ett eftersatt bostadsbyggande ökar bristen på bostäder. Det får konsekvenser för den enskildes trygghet, de ungas möjlighet att starta sitt vuxenliv men också på samhällsekonomin i stort när personer tvingas tacka nej till jobb eftersom man saknar bostad eller inte har möjlighet att resa mellan nuvarande boende och arbetsplatsen. Rapportens syfte Med rapportserien om full sysselsättning i Stockholmsregionen vill vi bidra till att vidga perspektivet i Stockholmsdebatten genom att lyfta in andra beskrivningar av regionens utveckling än de som oftast hörs. Det handlar om att sätta LO-förbundens medlemmar och LO-kollektivet i centrum för den politiska debatten. I den här rapporten beskrivs utvecklingen på bostadsmarknaden och i kollektivtrafiken. Syftet är att kartlägga olika gruppers boende- och reseförhållanden. Vem bor och reser var, hur och när? Vi ställer också frågor direkt till våra medlemmar om hur de upplever bostadsmarknaden och kollektivtrafiken i länet. Rapporten studerar hur de fysiska förutsättningarna inom regionen påverkar vår möjlighet till deltagande på arbetsmarknaden precis som vårt deltagande på arbetsmarknaden påverkar vilka delar av staden vi har möjlighet att leva i. Olika typer av satsningar gynnar olika grupper. Dagens politiska prioriteringar inom bostads- och kollektivtrafikspolitiken behöver därför analyseras utifrån hur klass, kön, bakgrund och ålder påverkas. En politik för full sysselsättning Den viktigaste politiska frågan för LO är arbetet för full sysselsättning. För att uppnå en arbetsmarknad där alla som kan och vill arbeta har ett arbete att gå till krävs strukturella åtgärder även utanför arbetsmarknaden. Fler bostäder och en fungerande kollektivtrafik är grundläggande förutsättningar för att arbetsmarknaden ska kunna växa så optimalt som möjligt. Att investera i byggande är ett effektivt jobbskapande verktyg som samtidigt löser praktiska problem i vardagen. 2012 svarade 25 procent av arbetsgivarna i tillväxtregionerna att bostadsbristen försvårade deras rekryteringsmöjlighet (HGF 2012). En progressiv samhällsplanering är därför en nyckel till full sysselsättning i Stockholmsregionen. 3
Rapportens upplägg Rapporten är uppdelad i fyra undersökande kapitel samt ett sammanfattande kapitel. I kapitel två redogörs för utvecklingen i stockholmsregionen. Först beskrivs kommande befolkningsutveckling. Därefter redogörs för invånarnas ekonomiska förutsättningar genom att beskriva hur medelinkomsten och arbetslösheten ser ut i länets kommuner. I kapitel tre studeras läget på bostadsmarknaden. Först kartläggs bostadsbristens utveckling för att sedan sättas i relation till prisutvecklingen på bostadsmarknaden och hur den påverkar olika grupper. Avslutningsvis analyseras hur och var olika grupper bor för att därigenom beskriva hur segregationen påverkar regionen. Det fjärde kapitlet analyserar kollektivtrafiken. Invånarnas resvanor och arbetspendling undersöks. För att förstå hur kollektivtrafiken fungerar för arbetare respektive tjänstemän analyseras också var olika grupper på arbetsmarknaden har sina arbetsplatser lokaliserade. Slutligen analyseras i vilka områden, beskrivna utifrån sin medelinkomst och folkmängd, som landstinget tenderar att planera nya kollektivtrafikstationer. I kapitel 5 ställs slutligen frågor till LO-förbundens medlemmar i Stockholms län om hur de upplever sin bostadssituation och hur resandet mellan bostad och arbete fungerar. Rapporten avslutas sedan genom att presentera ett par av de politiska åtgärder LO och LO-distriktet vill se. Metod och material För att ge en bred men ändå djupgående bild av bostadsmarknaden och kollektivtrafikens funktion i länet har utredningsarbetet bestått av flera metoder och materialinsamlingar. Rapporten bygger i första hand på offentlig statistik. Därutöver har en riklig mängd litteratur bearbetats. Främst handlar det om återkommande myndighetsutredningar och rapporter från intresseorganisationer samt relevant forskning. Vi har även låtit undersökningsföretaget Novus undersöka bostadssituationen och synen på kollektivtrafiken bland LO-förbundens medlemmar i Stockholms län. Underlagets storlek är begränsad och resultaten ska ses som Material och källor Statistik från: Statistiska Centralbyrån (SCB), Myndigheten för Trafikanalys, TMR, Länsstyrelsen i Stockholms län, Boverket, Hyresrättsföreningen samt kommunernas statistiktjänster. Novus: Internetbaserad intervjupanel med 524 medlemar i LO-förbund. Genomförd 12-24 mars 2014. Termerna länet, regionen, stockholmsregionen används löpande genom rapporten. De har ingen oliklydande betydelse utan används som synonymer till Stockholms län trender snarare än säkra resultat. Respondenterna består av medlemmar och inte arbetare i LO-yrke generellt vilket påverkar träffbilden. Personer med säkra anställningar och trygg position på arbetsmarknaden är oftare medlemmar än personer med osäkra anställningar och de som oftare tvingas byta yrke. Genom SCB har vi också tagit fram statistik över antalet arbetare respektive tjänstemän som bor respektive arbetar i länets kommun. Statistiken är inte detsamma som LO-medlemmar eller LO-yrken men så långt som möjligt har de yrken som organiseras av LO kategoriserats som arbetare. För att ge en bredare bild av de studerade frågorna fokuserar rapporten på att synliggöra situationen för specifika grupper. I huvudsak handlar det om LO-förbundens medlemmar eller arbetare i vidare mening. Men rapporten studerar även skillnader mellan könen, situationen för unga vuxna samt till viss del även utrikesfödda. Statistik från olika källor som bygger på snarlika frågor används därför för att jämföra olika grupper. Det skulle kunna försvaga rapportens kvalitet eftersom frågorna ställts av olika aktörer vid olika tillfällen. Samtidigt har det varit den väg som varit möjlig för att säga något om olika gruppers förutsättningar. 4
2. Regionens utmaningar och förutsättningar De utmaningar som regionens bostadsmarknad och kollektivtrafik står inför kan endast förstås om de sätts i relation till regionens utveckling. I detta kapitel beskrivs folkökningen och de ökade klyftorna inom länet. Det är faktorer som har betydelse för analysen av materialet i resterande del av rapporten. Ett expanderande län Stockholmsregionen växer så att det knakar. Ett Skellefteå per år eller två SL-bussar per dag är numera slitna jämförelser för att beskriva befolkningsökningen. Ökningen har de senaste tio åren dessutom varit kraftigare än prognoserna förutspått vilket kan vara en bidragande faktor till underskottet på bostäder. Diagram 1 Befolkningsmängd och befolkningsökning 2000-2022 i Stockholms län 3 000 000 2 500 000 2 000 000 1 500 000 1 000 000 500 000 0 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018 2020 2022 45 000 40 000 35 000 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 0 Befolkning Folkökning TMR och SCB befolkningsstatistik samt egna beräkningar. I diagram 1 beskrivs befolkningsutvecklingen sedan år 2000 samt Stockholms läns landstings analysenhet för Tillväxt, Miljö och Regionalplanering (nedan, TMR) prognos för befolkningsutvecklingen fram till 2022. Under 2013 ökade länets befolkning med 36 036 personer, de närmaste åren beräknas ökningen bli än större. Utvecklingen i Stockholm skiljer sig från utvecklingen i stort där en allt större del av befolkningen blir allt äldre. En nyinflyttad, äldre och yngre befolkning Ökningen beror på fyra faktorer: för det första har länet ett födselöverskott. Det innebär att det föds fler än vad det dör i länet. För det andra väljer fler att flytta till Stockholm, både bland inrikes födda och utrikesfödda. De som flyttar in till länet är dessutom yngre än nuvarande medelålder. 2013 flyttade 72 678 personer till länet, över 40 procent av dessa var i ålder 20 29 år. Totalt hade länet ett inflyttningsöverskott på 21 447 personer. Även antalet utrikesfödda ökar. Under 2012 bodde 17 338 fler utrikesfödda i Stockholms län än året innan. För det tredje lever fler dessutom längre. Medellivslängden för kvinnor i Stockholms län var år 2011 beräknad till 84,1 år och 80,1 år för män. Förändringarna de senaste två decennierna har varit stora. 1990 beräknades män leva 7 år kortare än idag och kvinnor 4 år kortare. För det fjärde ökar andelen yngre. Medelåldern i Stockholms län var år 2012 39,9 år för kvinnor och 37,9 år för män. Jämfört med landet i helhet där medelåldern för kvinnor var 42,2 år och 5
40,2 år för män är medelåldern för båda könen alltså 2,3 år lägre i Stockholms län. Andelen under 15 år är större i länet, 18,5 procent, än i landet som helhet 17,1 procent. Tillväxten av nya människor är i grunden en förutsättning för regionens fortsatta välstånd och utveckling. Men en växande befolkning skapar också nya utmaningar för regionen. För att regionen ska fungera krävs att alla nya stockholmare har någonstans att bo och har en möjlighet att resa tryggt och effektivt genom regionen. Befolkningsökningen förutsätter därför en aktiv politik för fler bostäder och bättre kollektivtrafik. Stora inomregionala skillnader Befolkningsutvecklingen är ett positivt kvitto för regionen. Stockholmsregionen är den huvudstadsregion som växer snabbast i Europa. Det förstärker bilden av en välmående del av Sverige. När fler trender läggs till i analysen blir dock bilden mer komplex. Stockholms län är en region som får allt större inomregionala och inomkommunala skillnader. Ökad ojämlikhet och socioekonomisk segregation Sverige har under efterkrigstiden etablerat sig som ett av de länder med lägst ojämlikhet. Detta har skett tack vare en arbetsmarknadsmodell där arbetsmarknadens parter tagit ansvar för en hållbar lönebildning samtidigt som staten organiserat en generell välfärdsstat som har finansierats genom ett progressivt skattesystem (Esping-Andersen 1990). Sedan mitten av 1990-talet har detta förändrats. OECDs studier över inkomstskillnader har visat att andelen fattiga i Sverige mer än fördubblades mellan 1995 och 2010 från 4 procent till 9 procent (OECD 2013, 4). Sverige tappar nu också i internationella jämförelser. 2004 hade Sverige OECD-områdets lägsta ginikoefficient. Ginikoefficenten är ett index som mäter ojämlikheten i ett samhälle. Om måttet är noll (0) är det total jämlikhet (resurser fördelas helt lika) om måttet är ett (1) är det total ojämlikhet. Vid OECD senaste mätning 2011 hade ojämlikheten ökat och Sverige hade tappat till en tionde plats. Inkomstklyftorna i Sverige ökade snabbare än i länder som drabbats hårt av finanskrisen, exempelvis Island och Spanien och länder som klarade finanskrisen bra, likt Norge och Österrike. Diagram 2 Ginikoefficienten i svenska län 2012 0,450 0,400 0,350 0,300 0,250 0,200 0,150 0,100 0,050 0,000 0,310 0,361 0,396 SCB HEK, inkomst och skatter Diagram 2 visar att Stockholms län är med marginal det mest ojämlika länet i Sverige. 6
Diagram 3 Ginikoefficienten i Stockholms läns kommuner 2012 0,550 0,500 0,450 0,400 0,350 0,300 0,250 0,200 0,150 0,100 0,050 0,000 0,308 0,508 SCB HEK, inkomst och skatter. I diagram 3 visas ginikoefficenten för respektive kommun år 2012. Den kommun med minst ojämlikhet i länet är Nykvarn följt av Norrtälje. I andra änden sticker två kommuner ut, Danderyd och Lidingö vilka har de största klyftorna i länet. LO presenterade i rapporten Sveriges jämställdhetsbarometer (2014) ett nytt lönemått där den faktiska månadsinkomsten redovisades. En arbetarkvinna tjänar idag knappt 17 000 kronor i månaden, vilket är 6 000 mindre än en arbetarman och 20 000 mindre än män inom tjänstemannagrupper. Det beskriver tydligt att samhällets ekonomiska klyftor följer både köns- och klassmönster där kvinnor inom arbetarklassen konsekvent drar det kortare strået. Tabell 1 Sammanräknad förvärvsinkomst, medel, för kvinnor, 2000 och 2012 Medelinkomst 2000 Procent av rikaste kommunen 2000 Medelinkomst 2012 Procent av rikaste kommunen 2012 Utveckling sedan 2000 Danderyd 220 100,0% 354,6 100,0% 161,2% Vaxholm 182,9 83,1% 295,9 83,4% 161,8% Botkyrka 154,7 70,3% 215,8 60,9% 139,5% Södertälje 156,8 71,3% 215,1 60,7% 137,2% Sthlms län 180 81,8% 269,6 76,0% 149,8% SCB, HEK inkomster och skatter. Tabell 2 Sammanräknad förvärvsinkomst, medel, för män, 2000 och 2012 Medelinkomst 2000 Procent av rikaste kommunen 2000 Medelinkomst 2012 Procent av rikaste kommunen 2012 Utveckling sedan 2000 Danderyd 483,9 100,0% 643,8 100,0% 133,0% Vaxholm 288,4 59,6% 435,2 67,6% 150,9% Järfälla 275,7 57,0% 345,7 53,7% 125,4% Botkyrka 211 43,6% 280,9 43,6% 133,1% Sthlms län 269,4 55,7% 365,9 56,8% 135,8% SCB, HEK inkomster och skatter Tabell 1 och 2 bekräftar bilden av tydliga klass- och könsmönster bland Stockholmarnas förvärvsinkomster. Tabellerna redogör för medelinkomsten bland män respektive kvinnor i fyra kommuner år 2000 och år 2012. De kommuner som redovisas är den rikaste respektive fattigaste kommunen 2012 samt de kommuner som har haft starkast respektive svagast 7
utveckling o mellan 2000 och 2012. Bland kvinnor har inkomstklyftorna mellan rikaste och fattigaste kommun ökat med 10,6 procentenheter sedan 2000. Inkomstgapet har också ökat mellan den rikaste kommunen och kvinnors genomsnittliga inkomst. Bland männen är inkomstgapen än större. Män i Botkyrka tjänar 43,6 procent av vad männen i Danderyd gör. Diagram 4 Medelinkomst bland förvärvsarbetande, i de fem största kommunerna samt fattigast och rikast stadsdel, 2012 450 000 400 000 350 000 300 000 250 000 200 000 150 000 100 000 50 000 0 SCB HEK och kommunernas statistiktjänst, samt egna beräkningar. Inkomstskillnaderna syns inte enbart mellan kommunerna. Även inom kommuner finns stora geografiska skillnader. I diagram 4 visas medelinkomsten i de fem största kommunerna i Stockholms län samt medelinkomsten i kommunernas rikaste respektive fattigaste stadsdel. Siffrorna ovanför staplarna beskriver skillnaden mellan den fattigaste och rikaste stadsdelen. Diagram 5 Öppet arbetslösa och sökande i program med aktivitetsstöd i procent av den registerbaserade arbetskraften a) 16 64 år, 2000-2013 16,0 14,0 12,0 10,0 8,0 6,0 4,0 2,0 0,0 Danderyd Vaxholm Järfälla Botkyrka Södertälje Stockholms län 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Arbetsförmedlingen, 2014. a) Statistiken är hämtad från arbetsförmedlingens sammanställning. Den visar andel arbetslösa som återfinns inom AF:s system. Personer som är arbetslösa men inte registrerade hos arbetsförmedlingen är därför exkluderade. Totalt antal arbetslösa är därför högre än vad som anges här. 8
Ett annat tecken på hur stora klyftorna är återfinns i arbetslöshetsstatistiken. Överlag är arbetslösheten i Stockholmsregionen lägre än övriga landet och så har det sett ut sedan finanskrisen. Men inom länet finns stora skillnader vilket återspeglas i diagram 5. Diagrammet visar arbetslösheten i de kommuner som studerades i tabell 1 och 2. Merparten av länets kommuner har en arbetslöshet under 6 procent, sex kommuner har under 4 procent arbetslösa. Samtidigt är arbetslösheten 7 procent eller högre i nio av länets kommuner och i fyra av dessa är över 8,5 procent av arbetskraften registrerade hos arbetsförmedlingen. Arbetslöshetsstatistiken förstärker därmed bilden av en region med stora inomregionala skillnader. Sammanfattningsvis visar detta att klyftorna inom Stockholms län är stora. Den ekonomiska segregationen har förstärkts under de senaste åren och ojämlikheten speglas i geografin. Det syns både i ökade klyftor mellan kommuner men också inom kommunerna. Medborgarnas ekonomiska situation är en central komponent för att förstå hur länets bostadsmarknad och kollektivtrafik fungerar. En ojämn fördelning av de ekonomiska resurserna ger ojämlika förutsättningar för olika medborgare att bo och röra sig i regionen. Sammanfattning Stockholmsregionen är den huvudstadsregion i Europa som växer snabbast just nu. 2022 beräknas folkmängden i länet att uppgå till 2,5 miljoner invånare. Befolkningstillväxten har fyra orsaker. Länet har ett födselöverskott, fler väljer att flytta till regionen. Både från övriga Sverige och världen. Fler lever dessutom längre och till sist så ökar även andelen yngre genom att de som flyttar in är yngre än medelåldern. Klyftorna ökar i Sverige. Sedan 2004 har Sverige tappat för första till tionde plats på OECDs mätning av jämlikhetsnivån i medlemsländerna. Det finns stora inomregionala skillnader i inkomst och arbetslöshet i Stockholms län. Män i Botkyrka tjänar endast 43,6 procent av vad män i Danderyd gör. Även inom enskilda kommuner är klyftorna stora. I Stockholms stad skiljer det 194 000 kronor i årsmedelinkomst mellan fattigaste och rikaste stadsdel. Arbetslösheten är som helhet 2 procentenheter lägre än i landet i stort men skillnaderna mellan kommunerna är stora. Det skiljer 12 procentenheter mellan Danderyd med lägst arbetslöshet och Södertälje med högst andel arbetslösa. 9
3. Bostaden Att ha ett eget boende där du känner dig trygg och som du kan forma till ditt eget hem är för många en central beståndsdel i ett fungerande liv. Avsaknaden av ett fungerande boende kan få inverkningar på såväl ditt arbetsliv som fritid. För många är det en psykisk stress som påverkar vilka val vi kan och vågar göra i livet. I detta kapitel studeras utvecklingen på stockholmsregionens bostadsmarknad, förändringarna i bostadspolitiken och hur bostadsbristen drabbar olika grupper olika hårt. Bostadspolitikens syfte Rätten till bostad är allmänt erkänd och återges både i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och i Sveriges grundlag. Detta innebär att politiken har det yttersta ansvaret att tillgodose att alla medborgare har tillgång till ett adekvat boende. Ansvaret för en fungerande bostadspolitik ligger på respektive kommun och regleras genom lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar (2000:1383). Från och med 1 januari 2014 skärptes lagtexten och kommunernas åttaganden definierades tydligare. I lagens första paragraf slås det fast att kommunerna ska planera bostadsförsörjningen så att det finns goda förutsättningar för alla att leva i ändamålsenliga bostäder. Men samtidigt som bostaden är en social rättighet och kraven på kommunerna tydliggörs har det de senaste 15 åren skett en oroväckande förskjutning i politikens inställning. 2007 ändrade regeringen målet för den nationella bostadspolitiken. Den tidigare målformuleringen inleddes: Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken ska skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader i en stimulerande och trygg miljö. (SOU 1997/98:119) Idag är politikens uppgift att garantera en bostadsmarknad där efterfrågan möter utbud: Målet för bostadspolitiken är välfungerande bostadsmarknader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar upp mot behoven. (Civilutskottets betänkande 2007/08 CUI) Bostadspolitiken har skiftat perspektiv från att vara en angelägenhet för medborgarna till att vara ett system för konsumenterna. Det är inte bara en språklig förändring. Professorn i socialt arbete Ingrid Sahlin menar att det speglar ett paradigmskifte i bostadspolitiken som leder till exkludering av de som idag står utanför bostadsmarknaden. För att räknas som konsument måste du ha ett kapital som möjliggör att du kan köpa ditt boende, antingen genom ett engångsköp eller genom hyror. I ett system där bostaden likställs som en vanlig konsumtionsvara blir det inte en fråga om rättighet utan om lönsamhet (Sahlin 2013, 61). På så sätt kan regeringens bostadspolitiska mål anses stå i konflikt med de rättigheter som medborgaren garanteras genom de mänskliga rättigheterna, men också med de krav som ställs på kommunerna. I ljuset av detta är situationen på bostadsmarknaden inte oväntad. Statsvetaren Kathleen Arnold (2013) menar att bostadsbristen har gått från att vara ett kollektivt ansvar till att idag ses som ett individuellt problem. När politiken ska säkerställa en marknad är det medborgarens ansvar att agera som en rationell konsument på denna marknad. En marknad styrs efter ekonomisk lönsamhet och utbudet skapas efter den efterfrågan som existerar. Har du inte kapital nog att efterfråga bostad på egen hand skapas inte heller ett utbud som är relevant för dig menar Arnold. Den här rapporten analyserar inte de empiriska konsekvenserna av målstyrningen på nationell nivå. Däremot är innebörden av den förändrade målformuleringen en viktig utgångspunkt för att förstå bostadsmarknadens problem. 10
En ökande bostadsbrist Merparten av alla samhällsaktörer och debattörer från samtliga politiska läger är eniga om att det råder en brist på bostäder, inte minst i storstadsregionerna. Men vad innebär detta mer konkret? För att förstå problemen på bostadsmarknaden behövs en tydlig definition av begreppet. Den statliga myndigheten Boverket menar att bostadsbrist existerar när bostadsbeståndet inte hunnit öka tillräckligt för att eliminera de ökningar i huspriserna som beror på befolkningstillväxten sedan bostadsmarknaden var i balans (d.v.s. ett jämviktsår) (Boverket 2012:8, 6). Förenklat innebär det att bostadsbrist uppstår när tillgången inte ökar tillräckligt fort för att dämpa prishöjningarna av boendekostnaden. Bostadsbristen i Stockholmsregionen Stockholms län lider av en stor bostadsbrist. I den regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen (RUFS 2010) uppskattades antalet bostäder behöva öka med omkring 16 000 per år och totalt 300 000 till och med år 2030. Diagram 6 Nyproduktion i förhållande till behov och befolkningsökning, Stockholms län 40000 35000 30000 25000 20000 15000 10000 5000 7169 5929 8971 8861 10321 8501 6443 7254 7461 8374 0 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Färdigställda bostäder Befolkningsökning Nyproduktionsbehov SCB boende, byggande och bebyggelse, Länsstyrelsen (2013:14) Diagram 7 beskriver nyproduktionen av bostäder (både småhus och flerbostadshus) i relation till regionens befolkningsökning. Sedan början av 2000-talet har takten i befolkningsökningen ökat drastiskt. Samtidigt har antalet färdigställda bostäder inte ökat. De streckade linjen beskriver det ungefärliga nyproduktionsbehovet. Inte sedan 2004 har nyproduktionen varit i paritet med behovet. Beräkningen är gjord med samma metod som användes i RUFS 2010. En befolkningsökning på 1000 personer kräver omkring 600 nya bostäder. Diagrammet visar därmed att dagens färdigproduktion uppgår till knappt hälften av behovet. Om befolkningsökningen fortsätter att stiga så att regionen ökar med ca 40 000 invånare per uppskattar Stockholms Handelskammare (2014) att det krävs ett färdigställande av omkring 24 000 bostäder varje år. I dessa siffror tar dessutom inte hänsyn till att det redan idag finns ett underskott på bostäder. Om underskottet ska byggas bort krävs det en än högre byggtakt. 11
Diagram 7 Lägenhetsbeståndet i Stockholms stad per upplåtelseform, 2002-2012 450000 400000 350000 300000 250000 200000 150000 100000 50000 0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 allmännyttan övr. hyresrätter bostadsrättsför. 2002: 93 440 119 893 141 357 2012: 67 520 110 309 213 416 www.statistikomstockholm.se Sweco - Stockholms Stad. Bostadsbristen i Stockholms län är inte enbart en fråga om ett underskott i nyproduktion. För att erbjuda ett boende som passar alla behöver också respektive boendetyps andel av det totala beståndet studeras. Relationen mellan de olika boendetyperna har under mätperioden förändrats kraftigt. Diagram 7 visar att allmännyttan i Stockholms stad har minskat med nästan 26 000 lägenheter, även antalet övriga hyreslägenheter har minskat något. Majoriteten av de lägenheter som försvunnit från hyresbeståndet har ombildats till bostadsrätter. Detta har skett samtidigt som diagram 6 visade att nyproduktionen varit relativt begränsad. Diagram 8 Upplåtelseformernas andelar 1990, 2006, 2012 i Stockholms län 60% 55% 50% 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% hyresrätt bostadsrätt äganderätt 1990 2006 2012 SCB boende, byggande och bebyggelse, Länsstyrelsen 2013:4 Diagram 8 visar hela bostadsbeståndet i Stockholms län. Här framgår samma trend, hyresrätternas andel har minskat från 60 till 39 procent mellan 1990 och 2012. I faktiska tal minskade antalet hyresrätter i Stockholms län med 31 000 mellan 2006 och 2012. Trots återkommande rapporter om att bristen på hyreslägenheter blir allt mer problematisk fortsätter delar av länets kommuner att sälja allmännyttiga hyreslägenheter. 2012 hade åtta kommuner planer på fortsatt utförsäljning. Omkring 3 000 lägenheter beräknades vara till salu 12
(Länsstyrelsen 2013:7). Utförsäljningen under 2013 blev till slut något större. Nio kommuner sålde sammanlagt 3 938 allmännyttiga lägenheter att jämföra med ett nytillskott på 1 752 lägenheter fördelat på åtta kommuner. Den största delen genom omvandling till bostadsrätter och försäljning till privat hyresrättaktör. Inför 2014 uppskattar kommunerna att försäljningen avstannar och totalt 954 lägenheter i fem kommuner är planerade att avyttras från kommunens förvaltning (Länsstyrelsen 2014:8). Fördubblad kötid under moderatlett stadshus Diagram 9 Medelkötiden för ett förstahandskontrakt i bostadsförmedlingen i Stockholm och antal förmedlade hyresrätter a Kötid vid kontrakt, år 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Kötid hela länet Kötid Sthlm stad Förmedl. hela länet Förmedlade Sthlm stad 8,4 7,7 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 9 000 8 000 7 000 6 000 5 000 4 000 3 000 2 000 1 000 0 Antal förmedlade lägenheter Bostadsförmedlingen i Stockholm AB a Statistiken avser vanliga hyresrätter och kollektivhus. Exkluderade är studentlägenheter, korttidskontrakt, trygghetsboende, ungdomslägenheter, seniorbostäder. Minskningen av antal hyresrätter syns tydligt i Stockholms stads bostadskö. Diagram 9 visar utvecklingen på hyresrättsmarknaden sedan bostadskön blev ett fristående kommunalt bolag. Sedan ombildningen har allt fler privata och andra kommunala bostadsköer införlivats i kön och den står idag för stora delar av hyresrättsförmedlingen i Stockholmsregionen. År 2013 var kötiden till ett hyreskontrakt 7,7 år för bostadsförmedlingens totala bestånd och 8,4 år för beståndet inom Stockholms stad. Att jämföra med 4,3 respektive 4,5 år 2006. Dessutom har antalet förmedlade lägenheter sjunkit kraftigt. Från en toppnotering på 8 478 för hela länet år 2006 till 5 114 stycken, under 2013. Inom Stockholms stad förmedlades 3 459 lägenheter under fjolåret, det är en minskning med 51,6 procent sedan 2006. Detta kan till viss del förklaras av trenden i diagram 7. I Stockholms stad har allmännyttans och de privata hyresrätternas bestånd tillsammans minskat med 35 500 objekt sedan 2002 vilket både ger effekt på faktiskt antal lägenheter att förmedla samtidigt som vi kan anta att det minskar rörligheten på bostadsmarknaden eftersom riskerna med att lämna ett förstahandskontrakt kan upplevas som större. Jämförelsen över tid av antal förmedlade lägenheter ska också ses i ljuset av att både fler köer samlats i företaget såväl som fler köande. Att bostadsbristen också är en hyresrättsbrist gör problemet än mer allvarligt. Hyresrätten är en mycket attraktiv boendeform enligt unga vuxna i Stockholmsregionen (HGF 2013a) Dessutom möjliggör den ökad rörlighet vilket krävs för en dynamisk arbetsmarknad. De 13
ägarförändringar som skett på Stockholms bostadsmarknad kan därför antas fördjupa rekryteringsgapet på arbetsmarknaden. Minskningen av allmännyttan får dessutom ytterligare konsekvenser. Under 2012 tvingades 10 av länets 26 kommuner använda nyinköpta bostadsrätter för att kunna tillgodose särskilt ansvar likt skyddat boende, provlägenheter eller boende för nyanlända. 2013 tvingades 6 kommuner till samma åtgärd (Länsstyrelsen 2014:8). Underskott även i planeringen För att lösa bostadsbristen krävs en radikal ökning av bostadsbyggandet i länet. Stockholms Handelskammare (2014) beräkningar innebär att det krävs upp emot 400 000 nya bostäder till 2030 för att möta det uppskattade underskottet. I dagsläget saknas runt 122 000 lägenheter och med en växande befolkning ökar underskottet snabbt. För att täcka underskottet krävs att byggandet av samtliga boendeformer ökar, störst behov är det av hyresrätter. Enligt Länsstyrelsen (2014:8) uppskattar kommunerna att 78 710 bostäder kommer att påbörjas de närmsta fem åren. 1 Om det genomförs är det ändå i underkant av prognostiseringen av behovet fram till 2030. Bedömningen kan troligtvis skrivas upp då såväl Socialdemokraterna som Alliansen i Stockholms stad presenterat förslag med mer ambitiösa försörjningsplaner. Länets kommuner indikerar också att ambitionshöjningen realiseras, under 2014 2015 beräknas 15 700 nya lägenheter påbörjas. Faktum kvarstår dock, oavsett om TMRs beräkning på 300 000 nya bostäder eller Handelskammarens 400 000 nya bostäder är rätt återfinns det i nuläget ökat underskott av bostäder då kommunernas försörjningsplanering är lägre än behovet. Länsstyrelsens bostadsmarknadsenkät (2014:8) redogör för antal förväntat påbörjade respektive antal faktiskt påbörjade lägenheter. De senaste fem åren förväntades 58 000 lägenheter påbörjas, resultatet blev 17 000 färre. Om en lika stor andel faller ifrån under de kommande fem åren som under de senaste fem åren innebär det i realiteten att 55 100 lägenheter påbörjas. Det är långt under uppskattat behov. Enligt fastighetsekonomen Hans Lind (2013) pågår ett rävspel mellan kommunerna i storstadsregionerna. I tätbefolkade områden är inte kommungränsen avgörande för invånarnas rörelsemönster. Du kan bo i en kommun, jobba i en annan och träna i en tredje. Det gör att incitamenten för kommuner att bygga eller underlätta byggandet av lägenheter, framförallt billiga sådana, minskar eftersom det kan skötas av grannkommunen. Att exploatera mark och bygga bostäder är dyrt. Utgångspunkten är också att nybyggnation ska finansiera sig självt. Därför byggs främst bostäder som genererar tillräckliga intäkter. Inom forskningen lyfts också en hypotes upp som menar att det är valtaktiskt fel att bygga billiga lägenheter då den nuvarande befolkningen kan vara negativt inställd. Billiga lägenheter riskerar sänka värdet på omkringliggande bostäder. Motstånd görs också mot exploatering av grönområden eller andra ytor som invånarna vill bevara. Därför kan ökat byggande utgöra en politisk risk. Detta sker trots att bostadsförsörjningslagen (2000:1383) tydligt deklarerar att kommunerna har ansvar för att ombesörja en långsiktig bostadsförsörjning. Eftersom en region växer och möter utmaningar som en samlad enhet och inte som enskilda kommuner är den enskilda kommunens ansvar inte tillräckligt. Idag bevakar Länsstyrelsen utvecklingen på bostadsmarknaden och med RUFS 2010 har ett regionalt utvecklingsarbete initierats. Samarbetet är dock inte bindande vilket innebär att regionen, genom exempelvis landstinget, inte kan ställa specifika byggkrav på enskilda kommuner. Utan en bindande regional samordning kommer underskottet i planeringen inte vändas vilket särskilt skadar de med behov av billigare boendeformer. 1 Fem kommuner valde att inte uppge en uppskattning, Danderyd, Lidingö, Solna, Upplands-Bro och Vaxholm. 14
Bostadsbristen försvagar ekonomin Nyproduktionens eftersläpning har förstärkt bostadsbristen vilket har satt direkta spår på ekonomin. Banken Swedbank har uppskattat tillväxtbortfallet i Stockholmsregionen till 21 miljarder per år på grund av bostadsbristen. Beräkningen bygger på att antalet sysselsatta i regionen blir färre än förväntat än om bostadsbyggandet mötte befolkningsutvecklingen. Intresseorganisationerna Fastighetsägarna och Stockholms Handelskammare beräknar ett tillväxtbortfall på omkring 250 miljarder kronor fram till år 2030. Men det är inte bara samhällsekonomin som påverkas av bostadssituationen. Privatekonomin påverkas i allra högsta grad. SCB undersöker årligen hyrorna i olika lägenheter, nedan beskrivs prisförändringen för hyreslägenheter i Stockholmsregionen mellan 2004 och 2012. Diagram 10: Genomsnittlig månadshyra 2013 per lägenhet i Stockholms län och realprisförändring sedan 2004 12000 10 455 Prisförändring 10000 8000 6000 4000 4 315 645 5 664 687 6 776 756 8 129 738 905 3 782 447 6 132 737 2000 0 1 RoK 2 RoK 3 RoK 4 RoK 5 RoK < övriga totalt SCB, boende byggande och bebyggelse, 2014. Siffrorna ovan staplarna visar månadshyra för 2013, siffrorna bredvid realprisförändring sedan 2004. Diagram 10 visar att boendekostnaderna har ökat markant i regionen När inflationen för perioden 2004 2012 är borträknad har månadshyran i genomsnitt ökat 737 kronor. Omräknat till kvadratmeterhyra har det skett en ökning med 134 kronor per kvadratmeter och år. Den genomsnittliga tvårumslägenheten i regionen är 67 kvm, enligt kostnadsutvecklingen innebär det en ökad årshyra på 9 380 kronor eller 781,6 kronor per månad. 15
Diagram 11 Försäljningspris i tkr av bostadsrätter i Stockholms län 2004 2012 2 500 2 300 Medelpris 2 100 1 900 1 700 1 500 1 300 1 100 900 700 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2004 års medelpris Medianpris 2004 års medianpris SCB bostadsrätter, 2014. Ekonomifakta.se Bostadskrisens konsekvenser syns ännu tydligare i prisutvecklingen på bostadsrätter. Detta trots att de strukturella förändringarna på bostadsmarknaden i huvudsak lett till fler bostadsrätter. I diagram 11 visas prisutvecklingen mellan 2004 och 2012, både i faktiskt pris och i 2004 års pris, inflationsjusterat. Realkostnadsutvecklingen för medianpriset vid köp av bostadsrätt har ökat med 81,6 procent. Det innebär att medianpriset på en bostadsrätt år 2012 var 798 000 kronor dyrare, sett i 2012 års valuta, jämfört med 2004 års medianpris. Den relativt stora skillnaden mellan medel- och medianpriser beror på att priserna på de attraktivaste bostadsrätterna är så pass höga att de höjer medelpriset markant. Därför är det rimligare att diskutera förändringen i medianpriset än medelpriset. För att kostnadsökningen inte ska drabba bostadsrättsköparna förutsätts att löneutvecklingen har mött boendekostnadsutvecklingen. Så är inte fallet, under perioden 2004 2012 har den genomsnittliga reallöneökningen i Sverige varit 11,6 procent. Det innebär att det har blivit betydligt dyrare att ta sig in på bostadsrättsmarknaden i länet. Genom kartläggningen kan vi med hjälp av boverkets definition av boendebrist konstatera att länet lider av en kraftig brist på bostäder eftersom prisutvecklingen tillåts stiga avsevärt snabbare än inkomstutvecklingen. En segregerad bostadsmarknad Länets bostadsmarknad har genomgått en historiskt stor förändring de senaste decennierna, det visar kartläggningen ovan. Detta i kombination med en stor befolkningsökning gör det viktigt att studera hur utvecklingen påverkar olika grupper på bostadsmarknaden. Med en förväntad kötid på omkring åtta år och ständigt ökade priser på bostadsrätter och småhus blir det allt svårare att ta sig in på bostadsmarknaden i Stockholm. Samtidigt rapporterar flera myndigheter och organisationer om att hyresägare idag ställer högre krav på potentiella hyresgäster (Länsstyrelsen 2013:4). Denna utveckling kan antas förstärka en redan segregerad stadsbild. Särskilt utsatta blir unga och personer med sämre ekonomi eller osäkra anställningar. Forskning pekar därtill på att personer med utländsk bakgrund har sämre position på bostadsmarknaden än övriga (DO 2009/268). I allmänna ordalag likställs segregation med områden som har en låg socioekonomisk status eller hög andel boende med utländsk bakgrund. Detta är en i grunden olycklig definition av begreppet. Segregation betyder åtskillnad och boendesegregation definieras som en rumslig 16
åtskillnad i bosättningsmönster av olika kategorier av människor (Hugosson och Maandi 2008, 3). Det innebär att segregation uppstår i alla lägen där de boende inom ett specifikt område är särskilt homogen vad gäller socioekonomi, rasifiering 2 eller demografi (ålder, kön, hushållstyp). Konkret uttryckt innebär det att en kommun som Danderyd där en stor del av invånarna är höginkomsttagare, en låg andel är rasifierade och till stor del äger sitt boende bör definieras som ett segregerat bostadsområde. Utifrån en strikt vetenskaplig definition är Danderyd, Östermalm och Älta snarare mer segregerade områden än Rinkeby-Tensta, Vårby och Fittja där befolkningen är mer heterogen vad gäller bakgrund och inkomstgrupp. Hugosson och Maandi (2008) menar att begreppet segregation i den vardagliga debatten används synonymt med utsatta områden. Det är områden med en låg sysselsättningsgrad och låg utbildningsnivå. Det har i debatten därefter kopplats samman med att dessa områden till högre grad haft en rasifierad befolkning. De områden vi till vardags definierar som segregerade är därmed områden som skiljer sig från vad som är den förväntade bilden av majoritetsbefolkningen. För att frångå en bild av segregation som delar in regionen i ett vi och de andra -tänkande bör vi istället återgå till begreppets grund. Tanken om åtskillnad mellan olika kategorier av människor. Om förändringarna på bostadsmarknaden i Stockholms län analyseras utifrån detta synsätt breddas bilden av hur regionen utvecklas. Nedan analyseras därför bosättningsmönstren i Stockholms län utifrån hur olika grupper bor och var olika grupper bor. Hur bor vi idag? I takt med den tilltagande bostadskrisen med kraftiga prisökningar som följd har de olika boendeformerna åter börjat bli en tydlig signal om den boendes ekonomiska status. Diagram 12 Upplåtelseformens andel bland fyra olika grupper 2013-2014 65% 60% 55% 50% 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% 65,0% 58,0% 54,9% Hela länet LO-medlemmar 18-30 år 47,5% Utländsk bakgrund 36,0% 34,4% 34,6% 28,0% 18,1% 7,1% 6,0% 10,5% Äger bostaden Hyr i förstahand Tillfällig boendeform Länsstyrelsen 2013:3 och Novus, mars 2014. Diagram 12 bekräftar bilden av en ojämlik bostadsmarknad. Tre grupper LO-medlemmar, unga och personer med utländsk bakgrund äger i mindre grad sitt boende än länets befolkning i stort. SCBs statistik över hushållets ekonomi visar också att den disponibla 2 Rasifierad är ett akademiskt och inompolitiskt begrepp som innebär att du riskerar att bli eller blir utsatt för rasism/diskriminering på grund av din hudfärg, etnicitet, din eller dina föräldrars födelseplats och/eller religion. Begreppet används då det inkluderar fler än utrikesfödda och har en mer specifik definition än utländsk bakgrund. När det refereras till statistik används dock det begrepp som originalkällan använder. 17
medelinkomsten bland svenskar som bor i bostadsrätt är i genomsnitt 68 000 kronor högre per år jämfört med boende i hyresrätter med förstahandskontrakt. Att hyra i första hand är däremot vanligare bland LO-medlemmar, unga och personer med utländsk bakgrund än för länets befolkning i stort. Unga och personer med utländsk bakgrund bor i betydligt högre grad i tillfälliga eller osäkra boendeformer såsom andra- eller tredjehand eller inneboende. I diagrammet återges statistik från Länsstyrelsens medborgarundersökning 2013 samt från den undersökning bland LO-medlemmar vi låtit Novus göra. Unga är särskilt utsatta på Stockholms bostadsmarknad. Den bilden stärks av Hyresgästföreningens undersökning av ungas boende (HGF 2013a). I Stockholms län bor 27 procent av de unga vuxna i åldern 20 27 år i osäkra eller tillfälliga boendeformer, i Stockholms Stad är situationen än värre, här är det 33 procent. Bland unga vuxna bor dessutom tre av tio 29 procent hemma hos sina föräldrar. I den yngre delen av gruppen, 20 23 åringar, är samma siffra 46 procent. Bland de unga vuxna är det endast 12 procent som uppger detta boendealternativ som det bäst lämpade för dem idag. De osäkra boendena är därtill mindre till storleken vilket innebär att osäkerheten riskerar att kombineras med en viss trångboddhet. En grupp unga vuxna är särskilt utsatt: 43 procent av de unga vuxna med barn bor idag i osäker boendeform. Hyresgästföreningen (2013b) menar att regeringens politik de senaste åren också har underblåst trenden med att allt fler unga tvingas till osäkra boendeformer. De huvudsakliga lösningarna från nuvarande regering har handlat om att göra det enklare att ta in inneboende och möjliggöra högre hyror vid andrahandsuthyrning. Tidigare presenterades siffror över den genomsnittliga kötiden för att få ett förstahandskontrakt i Stockholms län respektive Stockholms stad. Under de senaste åtta åren har kötiden ökat dramatiskt. Allt fler uppger också att kraven ökar på hyresgäster i form av stabil inkomst och långsiktighet. För att alla ska få tillgång till boende är vi därför i behov av en fungerande bostadsförmedling. Diagram 13 Hur skaffade du ditt boende? 50% 45% 40% LO-medlemmar Unga vuxna 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Offentlig bostadskö Privat bostadskö Internkö Genom kontakter Partner Blocket etc. Annat sätt Novus mars, 2014 och HGF 2013a I diagram 13 beskrivs hur LO-medlemmar respektive unga vuxna (20 27 år) med ett förstahandskontrakt till en hyreslägenhet eller osäker boendeform fick tillgång till sin bostad. Tyvärr har ingen statistik för länets befolkning i helhet hittats. Detta ger dock en bild av situationen för två av de speciellt studerade grupperna. 18