Förslag till handlingsprogram Kunskapsregion Stockholm Att tillgodose behovet av högutbildad arbetskraft
Remiss 14 : 2011
Förslag till handlingsprogram Kunskapsregion Stockholm Att tillgodose behovet av högutbildad arbetskraft Remissversion 2011-05-24
Förord Under 2009 startade arbetet med handlingsprogrammet Kunskapsregion Stockholm vars syfte är att förbättra regionens försörjning av högutbildad arbetskraft. Handlingsprogrammet ska bidra till genomförandet av den regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen, RUFS 2010. De prioriterade handlingsområdena i arbetet är Ett dynamiskt utbud av högutbildad arbetskraft och den studiesociala situationen bostäder för studenter. Två arbetsgrupper med representanter från berörda aktörer har under 2010/2011 fördjupat analyserna och preciserat frågeställningar och åtgärdsförslag som ligger till grund för förslaget till handlingsprogram. I handlingsprogrammet läggs förslag till målbilder och åtgärder som var och en inte leder till en avgörande förändring men som gemensamt skapar handlingskraft och stöttar processen. Förhoppningen är att förslaget till handlingsprogram ska underlätta för de aktörer som på olika sätt arbetar med kompetensförsörjning av högutbildad arbetskraft. Tillväxt- och regionplaneringsutskottet inom Stockholms läns landsting tog den 7 juni 2011 beslut om att, utan eget ställningstagande, skicka ut förslaget till handlingsprogram Kunskapsregion Stockholm på remiss och ser fram emot synpunkter. För utskottets behandling se http://www.sll.se/sll/templates/meetinglistpage.aspx?id=56228 Vi vill tacka alla personer som genom intervjuer, workshops och deltagande i arbetsgrupper på inspirerande sätt bidragit med idéer för regionalt utvecklingsarbete inom området. Vi ser fram emot ett fortsatt samarbete. Stockholm i juni 2011 Sven-Inge Nylund Regionplanedirektör 2
Innehåll 1 Utmaningar och handlingsprogrammets funktion... 4 1.1 En högskola i förändring... 5 1.2 Från elituniversitet till massuniversitet... 5 1.3 Bolognaprocessen ett samarbete om högre utbildning... 5 1.4 Studenterna i Stockholmsregionen... 6 1.5 Handlingsprogrammet Kunskapsregion Stockholm... 8 2 Ett dynamiskt utbud av högutbildad arbetskraft... 10 2.1 Planeringen av högskoleutbildningar... 11 2.2 Högskoleverkets planeringsunderlag till lärosätena... 12 2.3 Överensstämmer utbud och efterfrågan?... 12 2.4 Förslag till åtgärder... 13 3 Det studiesociala perspektivet bostäder för studenter... 17 3.1 Nuläge och framtida behov av bostäder i Stockholms län... 17 3.2 Studenterna på hyres- och bostadsrättsmarknaden... 18 3.3 Efterfrågan och utbudet på bostadsmarknaden 2010 ett räkneexempel... 19 3.4 Hur många studentbostäder ska Stockholmsregionen ha?... 20 3.5 Skillnaden mellan Stockholm och den internationella studentbostadsmarknaden... 20 3.6 Hur bor studenterna i Norden och Europa?... 21 3.7 Stockholmsstudenternas bostadssituation och boendekarriär... 21 3.8 Hinder för ett ökat byggande av studentbostäder... 25 3.14 Förslag till åtgärder... 28 Källförteckning... 30 Bilaga 1 Deltagare i arbetsgruppen... 31 Bilaga 2 Intervjuer... 32 3
1 Utmaningar och handlingsprogrammets funktion Stockholmsregionens utveckling är beroende av dess högskolor och de människor som utbildas där. Regionens ekonomi är präglad av kunskapsintensiva verksamheter och den pågående strukturomvandlingen gör detta allt mer påtagligt. En hög utbildningsnivå hos befolkningen och en god tillgång till högre utbildning har historiskt sett haft en stor betydelse för tillväxten i regionen och att säkra regionens kompetensförsörjning måste vara en ständigt pågående process. Prognoser och framtidsanalyser pekar på att Stockholmsregionen kan komma att stå inför ett stort underskott av högutbildad arbetskraft under de närmaste decennierna. RUFS 2010 är en regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen. I RUFS 2010 finns sex strategier som ger vägledning för hur regionens utmaningar ska hanteras för att visionen - att bli Europas mest attraktiva storstadsregion - ska kunna uppnås. Enligt alternativ hög i RUFS 2010 behöver regionens antal högutbildade 1 öka från dagens 300 000 till 570 000 år 2030. Trots att ett antal av dagens högutbildade då alltjämt kommer att finnas kvar i arbetskraften och trots att högskolorna i regionen fortsätter att utbilda studenter och forskare och att andra högutbildade flyttar in till Stockholms län kan en betydande brist på högutbildade kvarstå. Om prognoserna blir verklighet kommer stora problem att uppstå för såväl näringsliv som offentliga verksamheter. Stockholmsregionens framtida konkurrenskraft och tillväxtförmåga, och därmed hela den svenska ekonomin, är i hög grad beroende av att det finns en god tillgång på högutbildad arbetskraft. En regional kraftsamling kring dessa frågor är därför av stor betydelse. Problembilden är inte specifik för Stockholmsregionen. Studier av den europeiska arbetsmarknaden ger liknande resultat. I alla yrken, även de med relativt enklare uppgifter, kommer kraven på kompetens, kvalificerad utbildning och livslångt lärande att öka. Andra rapporter från SLL - Tillväxt, miljö och regionplanering 2 (fd Regionplanekontoret) 3 uppmärksammar regioners behov av att attrahera talanger, både inom riket och från andra länder. Få regioner har en sådan bas i den egna befolkningen och sina högskolor att de själva kan producera tillräckligt många högutbildade. Sammantaget kommer med all sannolikhet den internationella konkurrensen om de högutbildade att öka - och därmed även konkurrensen mellan lärosätena - när efterfrågan på kunskap ökar globalt. Men att attrahera är inte tillräckligt - förutsättningarna att behålla 1 Med högutbildad avses personer med minst 3 års högskoleutbildning. 2 Ny organisation inom SLL från och med den 1 januari 2011. Regionplanekontoret ingår numera i SLL Tillväxt, miljö och regionplanering. 3 Se t.ex. Rapport 2009:9, Stockholmsregionen som kunskapsregion - Stockholmsregionens behov, studenternas efterfrågan och lärosätenas attraktivitet, Regionplanekontoret. 4
de högutbildade måste öka. Möjligheterna på arbetsmarknaden och en god livskvalitet är viktiga komponenter för att den kvalificerade arbetskraften ska vilja stanna. 1.1 En högskola i förändring Den svenska högskolan har genomgått stora förändringar under de senaste femtio åren. Samhällets förväntningar och krav på lärosätena har förändrats och den högre utbildningen har byggts ut. Sverker Sörlin och Gunnar Törnqvist ger i sin bok Kunskap för välstånd en historisk beskrivning av de idéer som formade de svenska universiteten under deras framväxt på 1800- talet. På 1800-talet hade universiteten som sin främsta uppgift att utbilda en ämbetsmannaelit, som tog ansvar och styrde samhället. Enligt Sörlin och Törnqvist har traditionen levt kvar att högskolans främsta uppgift är att förse den offentliga sektorn med kvalificerade tjänstemän. Också i 1977 års riksdagsbeslut om högskola och forskning underströks högskolans roll som leverantör till en snabbt växande offentlig sektor medan samarbetet med näringslivet begränsades till en skyldighet att informera om forskning. Det finns dock skillnader mellan lärosätena där de tekniska högskolorna, jämfört med universiteten, har haft starkare band till näringslivet bl.a. genom tillämpad forskning. I takt med att näringslivets behov av högutbildade medarbetare ökade, återkom under 1980-talet frågan om högskolans roll. Behovet av samverkan mellan högskola, näringsliv och samhälle kom att på allvar lyftas fram för att på 1990-talet få ett genomslag i den politiska debatten och leda till att flera reformer och förändringar genomfördes. 1.2 Från elituniversitet till massuniversitet De svenska universiteten har under 1990-talet gått från att vara elituniversitet till att bli massuniversitet. Rekryteringen har breddats. Fram till 1930- och 1940-talen utbildades mindre än en procent av en årskull vid ett universitet mot 40 procent i slutet av 1990-talet. 4 I Stockholms län 2010 var övergångarna från gymnasiet till högre utbildning inom 3 år 44,9 procent. 5 Det finns idag många fler utländska studenter i den svenska högskolan. De studenter som idag utbildas vid våra högskolor går inte heller i första hand till jobb i den offentliga sektorn. Jobben finns i såväl offentlig som privat sektor men kan även innebära egenföretagande. En utbildning vid högskola är i sig ingen garanti för ett jobb, men ökar sannolikheten att hitta ett. 1.3 Bolognaprocessen ett samarbete om högre utbildning Bolognaprocessen är ett samarbete om högre utbildning mellan 47 europeiska länder. Processen har tre övergripande mål som syftar till att 4 Sverker Sörlin, Gunnar Törnqvist (2000) Kunskap för välstånd, universiteten och omvandlingen av Sverige. SNS förlag, Stockholm. 5 Sveriges kommuner och landsting (2010), Öppna jämförelser för gymnasieskolan. 5
främja rörlighet, anställningsbarhet 6 och öka Europas konkurrenskraft/ attraktionskraft som utbildningskontinent. Sverige har sedan 1990-talet deltagit i processen och införde den 1 juli 2007 en ny utbildnings- och examensstruktur i den högre utbildningen. Högskoleutbildningarna har nu tre nivåer: grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå. En ny examen en tvåårig masterexamen finns således numera bland de svenska examina. Bolognaprocessen har lett till en ökad rörlighet bland studenterna. I Sverige märks det framför allt på de nya masterutbildningarna som har lockat ett stort antal internationella studenter. Läsåret 09/10 var 25 procent av nybörjarstudenterna internationella studenter och på mastersprogrammen kommer nästan hälften av de studerande från andra länder. Det finns ingen entydig och allmänt accepterad definition av begreppet anställningsbarhet. I Bolognaprocessens termer handlar det inte bara om att en student får ett första meningsfullt arbete utan även möjlighet att upprätthålla sin kompetens under ett helt arbetsliv. Anställningsbarhet kan gälla både anställda och egenföretagare. Betydelsen av att vara anställningsbar har uppmärksammats allt mer av både det omgivande samhället och av lärosätena. Riksrevisionen granskade regeringens och berörda myndigheters insatser under 2009 för att främja studenternas anställningsbarhet. Granskningen ledde till flera slutsatser bl.a. att studenternas arbetslivsanknytning inte säkerställs, att studenterna inte får tillräckligt med information om arbetsmarknaden och att Högskoleverket inte granskar anställningsbarheten i sina kvalitetsutvärderingar. 7 1.4 Studenterna i Stockholmsregionen Under 2000-talet har högskolan expanderat kraftigt. Under hela 1980-talet var antalet högskoleplatser oförändrat. Under 1990- talet och början av 2000-talet byggdes den högre utbildningen ut kraftigt - i princip dubblerades antalet studenter - och nådde en topp 2004. I Stockholms län fanns det höstterminen 2000 cirka 58 000 studenter registrerade. Fyra år senare, höstterminen 2004, var antalet studenter cirka 72 000. Därefter minskade antalet för att åter öka under de senaste åren. Höstterminen 2010 var cirka 75 000 studenter registerade vid ett lärosäte i Stockholms län. 8 Av dessa var 47 procent under 24 år. Cirka en fjärdedel av studenterna i Stockholms län studerar idag på avancerad eller forskarnivå. 2009 var antalet nya studenter i regionen cirka 19 500 och av dessa hade 14 000 aldrig tidigare studerat på en högskola. Andra har läst vid flera lärosäten. Nästan 9000 hade rekryterats utomregionalt och torde vara i behov av en bostad. Skillnaderna är stora vid en jämförelse av rekryteringen till länets lärosäten. Södertörns högskola har den högsta andelen rekryteringen av både regionala studenter och av högskolenybörjare - cirka 6 Anställningsbarhet är en svensk översättning av det i Bolognaprocessen använda begreppet employability. 7 RiR 2009:28 Studenternas anställningsbarhet regeringen och högskolans insatser, Riksrevisionen. 8 www.hsv.se. 6
75 procent rekryteras regionalt och är högskolenybörjare utan tidigare erfarenhet av högskolestudier. Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) rekryterar flest studenter utanför Stockholms län - nästan 60 procent kommer ifrån övriga riket eller är utländska studenter. Könsbundna studieval Sedan 1971 har andelen kvinnor som läser på högskolan varit större än andelen män. Andelen kvinnor ökade fram till slutet av 1990-talet och har därefter legat stabilt på cirka 60 procent. Kvinnorna och männen har fortsatt att göra traditionella utbildningsval. Nära hälften av alla kvinnliga studenter - alltså cirka 30 procent av alla studenter - studerar på en utbildning där kvinnor utgör mer än 60 procent av studenterna. Cirka 14 procent av alla registrerade studenter i regionen finns på utbildningar där män utgör mer än 60 procent av studenterna. 9 Utbyggnaden av den högre utbildningen i Stockholmsregionen och särskilt de senaste 10 årens utveckling har haft en cementerande effekt på de traditionellt könsbundna valen till högre utbildning. 10 Det beror i huvudsak på att fler kvinnor har börjat studera och att de i stor utsträckning väljer redan kvinnodominerande utbildningar, vilket förstärker redan existerande mönster. Arbetsmarknaden i Stockholmsregionen präglas fortfarande av en tydlig uppdelning mellan kvinnor och män vad gäller yrke och sektor. Segregeringen på arbetsmarknaden är dock mindre i Stockholms län än i övriga riket (68 procent mot 85 procent). Det borde finnas större incitament för individen att välja mindre traditionellt könsbundna utbildningsvägar när arbetsmarknaden utvecklas till att bli mindre segregerad. I en framtid, då det kan komma att råda brist på högutbildad arbetskraft, får könssegregeringen inom den högre utbildningen och på arbetsmarknaden konsekvenser i form av kostnader som främst är kopplade till bristande matchning mellan utbud och efterfrågan vid rekrytering Internationella studenter Under 2000-talet har antalet inresande studenter till Sverige nästan tredubblats. De internationella studenterna var läsåret 2001/02 cirka 14 000 och hade läsåret 2009/10 ökat till cirka 41 000. I Stockholms län har de internationella studenterna ökat från cirka 3250 studenter läsåret 2001/02 till cirka 9000 studenter läsåret 2009/10. Knappt en fjärdedel av alla internationella studenter finns alltså i Stockholmsregionen. De utomeuropeiska studenterna utgör en allt större andel av de internationella studenterna. De utländska studenterna studerar främst på masterprogrammen. Av lärosätena i Stockholm har KTH och Stockholms universitet flest 9 Rapport 6:2010, Män och kvinnor i arbete och högre utbildning, Regionplanekontoret. 10 Ibid. 7
internationella studenter. Procentuellt har antalet internationella studenterna ökat mer än de svenska. År 2011 emellertid infördes en avgift på högre studier för utomeuropeiska studenter, vilket har lett till en kraftig minskning av sökande från dessa länder. Relativt få, endast ett par procent, väljer att stanna och arbeta här efter sin utbildning. Arbetsgivarna i Stockholmsregionen måste bli bätte på att identifiera, rekrytera och behålla de utländska studenter som utbildats på våra lärosäten. 1.5 Handlingsprogrammet Kunskapsregion Stockholm Som en del av genomförandet av RUFS 2010 har handlingsprogram initierats. Ett handlingsprogram ska ha en tydlig koppling till ett åtagande till utvecklingsplanen. Handlingsprogrammet Kunskapsregion Stockholm försörjning av högutbildad arbetskraft är kopplat till åtagandet Bygg ut och effektivisera den högre utbildningen. Det övergripande syftet med handlingsprogrammet är förbättra förutsättningarna för att regionen ska ha tillgång till högutbildad arbetskraft i framtiden. Handlingsprogrammet ska bidra till att minska bristen på högutbildade och göra att regionen bättre tar tillvara de kompetenser som de högutbildade bär med sig. Under 2010 inleddes arbetet med att konkretisera hur åtagandet skulle kunna genomföras och hur regionens aktörer gemensamt ska arbeta för att förbättra förutsättningarna att tillgodose att behovet av högutbildad arbetskraft. Ett första steg var att identifiera handlingsområden inom vilka regionens aktörer kan tillföra handlingskraft och vidta åtgärder. De fem handlingsområdena var: 1. Ökad examination/ett dynamiskt utbud 11 2. Studiesociala förhållanden 3. Grundläggande utbildningsnivåer 4. Ökat inflöde av högutbildade 5. Validering av utländsk utbildning Dåvarande Regionplanenämnden beslutade den 24 mars 2010 att prioritera arbetet med handlingsområde 1 och 2: ökad examination/ett dynamiskt utbud och studiesociala förhållanden. Det är viktigt att påpeka att samverkan kring utbildnings- och kompetensfrågor redan idag sker på olika nivåer i form av olika projekt - både internt inom högskolan och i externa samarbeten med samhällets andra aktörer - och inom de övriga handlingsområdena bedömdes att regionala eller nationella initiativ redan tillfört handlingskraft. Under hösten 2010 gick arbetet vidare och två 11 Handlingsområde 1 handlade ursprungligen om att öka antalet examinerade och att bygga ut utbildningskapaciteten. I samtal med berörda aktörer lyftes vikten av att identifiera och stötta åtgärder som leder till ett mer dynamiskt utbud. 8
arbetsgrupper tillsattes. Deras uppdrag var att att ta fram förslag till konkreta åtgärder och identifiera aktörer med möjlighet att genomföra åtgärderna. Arbetsgruppernas förslag utgör underlag för detta förslag till handlingsprogram. 9
2 Ett dynamiskt utbud av högutbildad arbetskraft Det är en uttalad önskan från näringslivet och kommunerna att kunna diskutera frågor av strategisk karaktär samlat med regionens högskolor. Frågeställningarna kan variera över tid men handlar främst om utbildningarnas innehåll och form. Ytterst handlar det om förutsättningarna att hitta kompetens att anställa och därmed bidra till att behålla och utveckla Stockholmsregionens attraktivitet, nationellt och internationellt. Förhoppningen är att man, genom att finna former och strukturer för samverkan och skapa kontaktytor mellan aktörerna, ska utveckla relevanta och attraktiva utbildningar, få ett ökat antal högskoleutbildade och - som slutresultat - en mer attraktiv region för människor, näringsliv och offentlig sektor att leva och verka i. En fråga, som har återkommit på olika sätt i diskussionerna, är vilket ansvar högskolan har för att utbilda studenter som motsvarar de behov som arbetsmarknaden har. Jämförelser har gjorts med Yrkeshögskolan och dess nära samverkan med arbetsgivarna. Högskolors primära uppgift är inte att ge studenterna arbetslivserfarenhet. Däremot kan högskola och arbetsgivare mötas för att bättre samverka kring utbildningens innehåll och attraktivitet - öka arbetslivsanknytning i utbildningen. När arbetet med handlingsprogrammet Kunskapsregion Stockholm inleddes var utgångspunkten åtagandet i RUFS 2010 Bygg ut och effektivisera den högre utbildningen. I den inledande fasen av arbetet med handlingsprogrammet genomfördes intervjuer med regionens aktörer. 12 Samtalens utgångspunkt var hur ökad genomströmning, högre examinationsfrekvenser samt en utbyggnad av utbildningskapaciteten skulle kunna leda till att regionen kunde öka antalet högutbildade i arbetskraften. Det visade sig att aktörerna hade en samstämmig bild av de framtida behoven av högutbildade i regionen. En hög utbildningsnivå i regionen driver på arbetsmarknadens kvalificering, vilket i sin tur bidrar till att öka regionens attraktivitet för studerande och potentiella medarbetare. Dessutom har en höjning av utbildningsnivån har ett värde i form av bildning och ökade karriärmöjligheter för den enskilde. Intervjuerna ledde till att tyngdpunkten i arbetet med handlingsprogrammet försköts från fokus på genomströmning, examinationsfrekvenser och utbildningskapaciteten. Istället lyftes flexibilitet i utbildningsapparaten och innehållet i utbildningarna fram. Åtgärder för att uppnå detta bedömdes som viktigare för att möta regionens behov av högutbildade, utveckla attraktiva och tydligt presenterade utbildningar och därmed locka fler studenter att påbörja högskolestudier. Samlingsnamnet 12 Aktörerna namnges i bilaga 2 Intervjuer. 10
för det fortsatta arbetet blev därför Ett dynamiskt utbud av högutbildad arbetskraft. Det råder en enighet om att det är svårt att spå om behov och efterfrågan. Det viktiga är att stötta högskolorna i arbetet mot en ökad flexibilitet i utbildningsapparaten. Utbildningens innehåll bör i högre utsträckning svara mot svängningarna i t.ex. demografi, studenters och arbetsgivares intressen och konjunkturer. Flexibilitet uppfattas som en mer relevant strategi än strävan efter exakta prognoser. Prognoser utgör ändå ett betydelsefullt underlag i den regionala diskussionen om kompetensförsörjningsbehoven och det är angeläget att kontinuerligt utveckla dessa till stöd för utvecklingsarbetet. 2.1 Planeringen av högskoleutbildningar Lärosätena har stor autonomi. De är fria att starta utbildningar på eget initiativ under förutsättning att de beviljats examensrätt av staten. Inom en av statsmakterna beslutad resursram tilldelas högskolorna i Sverige medel efter antalet registrerade studenter och deras avklarade kurspoäng (helårsstudenter och helårsprestationer). Det innebär att studenternas utbildningsval har stor betydelse för utbildningarnas dimensionering. Utbildningarna ska planeras utifrån arbetsmarknadens behov och studenternas efterfrågan. I den nya utbildnings- och examensstruktur som infördes 2007 kan studenter välja mellan ett yrkesexamensprogram, ett generellt program eller fristående kurser. Andelen helårsstudenter på generella program har ökat, en utveckling som fortsätter. Införandet av mastersprogrammen har lett till en ökning av det totala antalet program De flesta nya masterprogrammen är interdisciplinära. Läsåret 2007/08 gavs det ca 460 mastersprogram, läsåret 2009/10 nästan 700. I framtiden kommer studenterna med största sannolikhet att välja ett program snarare än att läsa fristående kurser fram till en examen. Vad kommer programmen att innehålla och vems behov styr hur de planeras? Lärosätets, studenternas eller arbetsmarknadens? Högskoleverket konstaterade i en uppföljning av hur lärosätena använder sig av deras planeringsunderlag att utbildningsplaneringen verkar styras mer av studenternas efterfrågan än arbetsmarknadens behov. I en rapport från dåvarande Myndigheten för nätverk och samarbete för högre utbildning 13 tog två forskare fram en modell för behovsinventering för den högre utbildningen. Forskarna menar bl.a. att om studenterna ska styra utbildningsplaneringen måste de ha en adekvat information, både om utbildningens faktiska innehåll och även om vilket resultat den ger, t.ex. hur marknaden värderar utbildningen. 13 Joakim Falkäng, Johan Fridell, Modell för behovsinventering, Rapport 2.2008, Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning (NSHU) 11
2.2 Högskoleverkets planeringsunderlag till lärosätena Högskoleverket har sedan 2006 i uppdrag att årligen ta fram underlag för universitetens och högskolornas utbildningsplanering. Det som presenteras är beräkningar av hur den aktuella utbildningsvolymen stämmer överens med en framtida efterfrågan på arbetsmarknaden för ett trettiotal utbildningsgrupper. Beräkningarna görs utifrån ett tidsperspektiv på 3-5 år eller längre, d.v.s. när de som börjar studera beräknas komma ut på arbetsmarknaden. Högskoleverket genomförde under 2010 en utvärdering av hur lärosätena använder sig av planeringsunderlaget. 14 Ungefär hälften av de lärosäten som har besvarat enkäten använder sig av planeringsunderlagen. I Stockholms län har majoriteten av lärosätena - däribland de fyra största - besvarat enkäten. Karolinska Institutet och Södertörns Högskola uppger att de använder planeringsunderlagen medan Stockholms universitet och KTH inte alls gör det. Stockholms universitet uppger i sitt svar att de inte har någon större tilltro till tillförlitligheten i planeringsunderlaget. Många lärosäten tycks se planeringsunderlagen som ett material som främst är till för att informera blivande studenter om deras utsikter på arbetsmarknaden och inte som ett verktyg för organisationen att styra utbildningsplaneringen. Istället efterfrågas andra planeringsunderlag som rapporter om anställningsbarhet (Stockholms universitet). Göteborgs universitet använder sig av etableringsstudier för att följa sina studenter och anser att detta är viktigare för utbildningsplaneringen än det underlag som Högskoleverket tar fram. 2.3 Överensstämmer utbud och efterfrågan? Svårigheter att rekrytera personal utgör ett hinder för arbetsmarknadens fortsatta tillväxt. Det handlar om både nyutexaminerad och mer erfaren arbetskraft med vissa förmågor eller specialkompetenser. Arbetskraftsbarometern är en årlig enkätundersökning bland ett urval av arbetsgivare. Arbetskraftsbarometerns syfte är att ge snabb information om arbetsmarknadsläget och utsikterna på arbetsmarknaden på kort sikt 1-3 år. I den senaste undersökningen (2010) uppgav merparten av de tillfrågade arbetsgivarna att tillgången på nyutexaminerad arbetskraft bedöms som god eller i balans men att det däremot är fortsatt brist på yrkeserfarna arbetssökande. Svenskt Näringsliv är en av de intresseorganisationer som lyfter svårigheterna fram för företagen att hitta rätt kompetens samtidigt som nyutexaminerade studenter har svårt att hitta ett kvalificerat arbete. 15 Almega, tjänsteföretagens intresseorganisation, efterfrågar utbildningar som är bättre anpassade efter tjänstesamhällets kompetensbehov. 14 PM, Utvärdering av lärosätenas användning av Högskoleverkets underlag för utbildningsplanering, Högskoleverket (2011). 15 www.hogskolekvalitet,se, Svenskt Näringsliv (2011). 12
Sammantaget menar intresseorganisationerna att det finns en diskrepans mellan utbildningsutbudets innehåll och arbetsmarknadens behov, vilket riskerar att negativt påverka utbildningarnas attraktivitet och näringslivets förmåga. Diskrepansen handlar om att befintliga utbildningar inte i tillräckligt hög grad speglar de kompetenser som efterfrågas eller den näringslivsstruktur som utmärker regionen. Frågan har rests om en utbildnings innehåll är tydligt kommunicerat. Finns kunskap hos arbetsgivaren om vilka kunskaper och kompetenser en högskoleutbildning ger? Förmår högskolan och studenterna att tydliggöra utbildningens innehåll? Går det att klargöra om det egentligen är utbildningens innehåll eller yrkeserfarenhet som arbetsgivarna efterfrågar? Och slutligen: Hur kan arbetsmarknadens behov, högskolans uppdrag och utbildningarnas innehåll möta varandra i ett kunskapsproducerande tjänstesamhälle? 2.4 Förslag till åtgärder Nedan presenteras förslag till åtgärder för att öka det dynamiska utbudet av högutbildade. Förslag till målbild för handlingsområdet Ett dynamiskt utbud av högutbildad arbetskraft: Stockholmsregionens högskoleutbildningar har en mycket hög kvalitet och är internationellt konkurrenskraftiga genom en tydlig anknytning till forskning och arbetsliv. De attraherar studenter från hela Sverige och utlandet. Arbetslivsanknytningen är ett utmärkande drag. De viktigaste åtgärderna för länets aktörer är: 1. Följ den regionala utvecklingen av högskolan och arbetsmarknaden och använd underlagen för att hitta utveckla och förbättra samverkan mellan lärosäten och arbetsgivarna när det gäller utbildningsplaneringen 2. Bryt traditionellt könsbundna val och ta tillvarata den utländska kompetensen 3. Identifiera och etablera kontaktytor mellan lärosätena och arbetsgivarna 4. Möjliggör en reell arbetslivsanknytning av högskoleutbildningarna 5. Benchmarking/best practise identifiera och lyft fram goda exempel 1. Följ den regionala utvecklingen av högskolan, arbetsmarknaden och använd underlagen för att utveckla och förbättra samverkan mellan regionens högskolor och arbetsgivare när det gäller utbildningsplaneringen Utbildningarna ska planeras utifrån arbetsmarknadens behov och studenternas efterfrågan. Det rådande resursfördelningssystemet innebär i praktiken att studentens val i många fall blir mer styrande än arbetsmarknadens behov. I framtiden kommer fler studenter att välja program snarare än fristående kurser. Högskolorna befinner sig i processen 13
med att skapa dessa program. Den nya masterexamen har dessutom gett lärosätena möjligheten att skapa nya utbildningar och det finns anledning att etablera en ökad samverkan kring dessa nya program mellan högskolan och arbetsgivarna. Gemensam regional kunskap om högskolans utveckling och arbetsmarknadens utbud och efterfrågan av arbetskraft behöver tas fram. Syftet med statistiken ska vara att ge samtliga aktörer en gemensam och övergripande bild av utvecklingen i länet. All statistik ska vara redovisad på kön. Skapa regionala bilder över 1. utvecklingen av högskoleutbildade, 2. utbud och efterfrågan på arbetskraft i länet. Förslag på aktörer: SLL - Tillväxt, miljö och regionplanering och Länsstyrelsen. 2. Bryt traditionellt könsbundna val och ta tillvara på den utländska kompetensen Fler kvinnor än män studerar på högskolan och det finns en potential att öka antalet män på högskolan och därmed antalet högutbildade i regionen. Förutom att arbeta med män som en målgrupp behöver högskolorna i sin utbildningsplanering för de nya mastersprogrammen pröva möjligheterna att kombinera olika ämnen och därmed attrahera nya målgrupper till utbildningarna. Gruppen utländska studenter har ökat i antal och många kommer till Sverige främst för att gå ett mastersprogram. Majoriteten av dem lämnar Sverige efter avslutade studier. 1. Se till och ta ansvar för att såväl utbildningar som anställningar blir mer intressanta att välja för det underrepresenterade könet. 2. Gör det mer attraktivt för utländska studenter att stanna i regionen och bidra med sin kunskap och kulturkompetens. Förslag på aktörer: lärosätena och arbetsgivare inom offentlig och privat sektor. 14
3. Identifiera och etablera kontaktytor mellan lärosätena och arbetsgivarna Det är angeläget att regionen skapar kontaktytor där representanter för högskolan och arbetslivet enkelt kan mötas och diskutera gemensamma utmaningar. Många aktörer upplever att det är svårt att komma i kontakt med universitetet, likaså kan det vara svårt för universitets anställda att komma i kontakt med andra aktörer. Det saknas nätverk och tydliga ingångar in i varandras organisationer för att kunna samverka. 1. Arrangera regionala frukostmöten med teman där forskning och utvecklingsprojekt av intresse för aktörerna kan presenteras och informella kontakter och nätverk stimuleras (fyra ggr/år). 2. Arrangera en årlig konferens/workshop där den regionala statistiken presenteras och diskuteras av berörda aktörer. Förslag på aktörer: Lärosätena, Länsstyrelsen, SLL - Tillväxt, miljö och regionplanering, Kommunförbundet Stockholms län (KSL), Mälardalsrådet, Stockholms Akademiska Forum (StAF), näringslivets intresseorganisationer. 4. Möjliggör en reell arbetslivsanknytning av högskoleutbildningarna På många håll finns kunskap, kompetens och insikt om betydelsen av att öka arbetslivsanknytningen i högskoleutbildningarna men en osäkerhet om hur det ska göras. Det är viktigt att sänka trösklarna och underlätta för högskolans personal att samverka med arbetslivet. Strukturella förändringar behövs, som påverkar incitamenten för att samverka, men även konkreta verktyg som visar hur arbetet faktiskt kan genomföras. Parallellt behöver arbetsgivarna möta den efterfrågan som finns på praktikplatser och uppsats-/examensarbeten genom att frigöra resurser för detta. 1. Skapa strukturer såväl inom högskolan som i arbetslivet som möjliggör arbetslivsanknytning. 2. Skapa incitament för högskolans personal att samverka med arbetslivet. 3. Identifiera områden där samverkan mellan utbildning och arbetslivet finns respektive saknas. 4. Identifiera, initiera och genomför gemensamma åtaganden/projekt för att utveckla metoder och konkreta verktyg som visar hur en faktisk arbetslivsanknytning av högskoleutbildningar kan ske. Projekt som startas ska vara av ett tydligt regionalt intresse och ägas av flera intressenter. 15