1 BLOWIN IN THE (BOB DYLAN 1971) Grön Rehabilitering på landsbygden utmaning och möjlighet Skåne Utvärderingsrapport Sören Augustinsson 2009-05-28
2 Förord Det har varit en stor förmån för mig att i projektet haft uppdraget som utvärderare/ följeforskare. När de sista raderna skall skrivas uppstår en reflektion över den tid som varit. Konstaterar att för mig har det varit en mycket lärorik resa från den trevande starten och alla frågor som hos mig dök upp i ett tidigt skede. Sedan avslutningen och dess problematik med, vad händer sen då? Alla dessa frågor och människor som jag träffat har bidragit till en lärorik period för mig som forskare. Ägarna till gårdarna samt dess personal, vårdcentralen med dess personal, projektledare, styrgrupp och inte minst deltagarna har bidragit till innehållet i rapporten genom öppenhjärtiga samtal och intervjuer. Tack alla! Karlshamn i maj 2009 Sören Augustinsson Ph D Arbetsvetenskap
3 Sammanfattning Bidrar vistelse på lantgård till individers rehabilitering och återskapande av människans resurser? Är det möjligt att designa och organisera för vistelse på lantgård som sker i samarbete med en vårdcentral? I rapporten diskuterar och redovisar författaren ett antal lärdomar om hur en sådan verksamhet kan designas. Tar också upp frågan om vilken potential som en vistelse på lantgård kan ha för återskapande av människans resurser för att hantera livet i övrigt. Under 10 månader har i Skåne ett samarbete mellan två lantgårdar och en vårdcentral testat och utvecklat möjligheter att låta personer på remiss från vårdcentralen vistas på en lantgård under 6-8 veckor. Den ena är en fårgård och den andra är en hästgård. På hästgården har sysslorna för deltagarna varit något mer inriktade mot sådana aktiviteter som bara gällde för deltagarna. På fårgården har deltagarnas aktiviteter i något större utsträckning varit relaterad mot främst arbete med fåren där deltagarna, utifrån deras individuella mål med rehabiliteringen, varit med på deras egna villkor. Även Qi Gong, lagarbete och coaching i form av spontana samtal har ingått. Två syften har funnits med denna utvärdering/följeforskning. För det första att redogöra för och leverera en förståelse för innehållet i de komplexa processer som sker på landsbygdsgården med deltagarna och mellan företagare, vårdcentralen samt andra aktörer. Det andra syftet har varit att föreslå en lämplig design för affärskoncept Grön Rehab. 1 Dessa två syften var preciserade i tre frågeställningar: Hur och på vilka grunder utifrån vardagens komplexitet kan Grön Rehab organiseras som effektivast? Hur kan organisering av verksamheten och mötet med djur, natur och människor i landsbygdsmiljö påverka deltagarnas rehabilitering? Vilken design är lämplig för genomförande av ett affärskoncept med Grön Rehab? I utvärderingsarbetet, som haft inslag av följeforskning, har kvalitativa forskningsmetoder använts. Aktiva observationer, spontana samtal med deltagare under deras vistelse på gårdarna och intervjuer med dessa har syftat till att konstruera förståelse för de processer som deltagare och andra varit involverade i på gårdarna. Inspelningar av möten, intervjuer med ägarna till gårdarna, anställda och personal på vårdcentralen samt analys av dokument, protokoll och anteckningar från möten är de huvudsakliga metoderna som använts för att förstå processerna. På så sätt har fokus funnits på två huvudprocesser; den ena är deltagarnas vistelse på gårdarna och den andra är relationen mellan gårdarna och vårdcentralen inklusive organiseringen av projektet som helhet. Deltagarnas vistelse på gårdarna ska också sättas i relation till att vi befinner oss i en mångfald av miljöer och sammanhang som har olika effekter på välmående och hälsa. I sämsta fall är det miljöer och sammanhang som innebär att vi dräneras på resurser i form av arbetskapacitet och välmående, eller t o m blir fysiskt sjuka av. Arbetet, dess organisering och arbetsmiljö i form av fysisk och social sådan, social tillhörighet som familj och vänner liksom bostadsmiljöer är några sammanhang som påverkar våra 1 Grön Rehab används i rapporten för att beteckna projektet, medan grön rehabilitering är ett vidare begrepp som inkluderar även andra former av rehabilitering där djur, natur och trädgårdar ingår.
4 resurser i dess vida betydelser. Utbildningsbakgrund är ett annat. Infrastrukturer som vägar, järnvägar och busslinjer påverkar även dessa resurser, välmående och hälsa. Tillsammans utgör en rad miljöer och sammanhang som individen befinner sig i en möjlig utgångspunkt för att förstå hur resurser, välmående och hälsa påverkas. När det samlade resultatet av påverkan från olika miljöer är negativt och leder till ohälsa i form av sjukdom behövs ibland olika insatser från sjukvården med dess läkare och sjuksköterskor. Andra roller inom sjukvården är psykiatri, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och andra specialister som finns till när behov uppstår. Detta innebär att experter går in i olika roller som fokuserar på ganska exakt vilken detalj det är fråga om och vilka åtgärder som behöver sättas in för att om möjligt kunna återställa hälsan. Även insatser som är mer förebyggande finns inom den vita vården. Dock är det inte vad den huvudsakliga verksamheten är inriktad på. Orden integration respektive differentiering kan utgöra ett ytterligare sätt att beskriva skillnaden mellan grön rehab och sjukvården. Grön rehab innebär integration i form av hela människan. Differentiering kännetecknar vården genom dess uppdelning i experter och typ av sjukdom. Det är här som grön rehabilitering på lantgård kommer in som komplementär till den vita vården med dess många gånger fragmenterade och därmed differentierade syn på individen och fokus på sjukdom och ohälsa. Detta är en av poängerna att se grön rehab som en komplementär, inte som ersättning till den vita vården. För att markera denna åtskillnad har de personer som varit på lantgårdarna just kommit att kallas för deltagare istället för patienter. I intervjuer med deltagarna framträder integration, att se hela individen, som en viktig del av upplevelsen av att vara på lantgård. Detta gäller för båda lantgårdarna. Deltagarnas berättelser handlar om att de känt sig bekräftade och fått en känsla av sammanhang när de befunnit sig på gårdarna tillsammans med andra, djuren och naturen. Berättelserna handlar om att de känner att de har växt, ett ökat självförtroende, under deras vistelse på gårdarna. Detta har också i flera fall påverkat deras bild av dem själva, personlig identitet, och livet i övrigt, under vistelsen på gårdarna. Deltagarna har inte bara tränat på relationen mellan djuren och de själva. Inte minst har också den sociala samvaron med andra personer som med olika anledningar befunnit sig på gårdarna varit ett markant inslag, mottogs ibland problematiskt och ibland betydligt mer stimulerande. Vikten av att som individ utsättas för utmaningar ingår också implicit i dessa berättelser. Utmaningar har också skett i de uppföljningssamtal som skett med personal från försäkringskassan, arbetsförmedling, vårdcentral och arbetsgivare. Tyvärr finns flera fall där dessa samtal med samtliga inblandade har varit alltför utmanande och kommit att reducera åtminstone delar av vad som uppnåtts i form av självförtroende genom vistelsen på gårdarna. De har återigen på ett sätt kommit att vara föremål för bedömning av myndigheten, försäkringskassan, arbetsgivaren utifrån differentieringsprincipen och om återgång till arbetet. Central betydelse för projektets framgång i dess resultat och genomförande har varit hur arbetet mellan vårdcentralen och gårdarna har organiserats och fortskridit, dvs hur relationen mellan gårdarna och vårdcentralen etablerades och utvecklades under projektets genomförande. Täta kontakter har varit en framgångsfaktor. Också den samsyn som etablerades i förarbetet till projektet bör noteras. Utan en sådan hade
5 projektet troligen inte kunnat genomföras med det relativt goda resultat som projektet ändå uppvisar. Även om det uppstått problem under resans gång har en samsyn funnits som har varit resultatet av förhandlingsarenor i form av olika kommunikationskanaler som etablerades i projektets start. Detta har bidragit till att de problem som uppstått snabbt har kunnat hanteras. Även om de flesta frågor som har dykt upp hanterats direkt mellan gårdarna och vårdcentralen har projektledarens roll varit värdefull. Speciellt etablering och upprätthållande av innehållet i relationen mellan gårdarna och vårdcentralen, genom att hantera uppkomna småproblem, har projektledaren spelat en viktig roll för. Ägarna av gårdarna har tillsammans med projektledaren haft återkommande planeringsträffar vars innehåll där stöttning och handledning varit viktigt för att utbyta erfarenheter och utveckla kunskaper om konkreta skeenden och hur de skulle hanteras i projektet. Koordinator på vårdcentralen har varje måndag haft kontakt med respektive gård. I korta samtal utbyttes information som varit värdefulla för både gårdarna och vårdcentralen. På så sätt har också projektet kommit att forma sig efterhand som det har framskridit, vilket är viktigt att påpeka. Det är i dessa processer som organisering sker och ramarna för innehållet i verksamheten blir till. I en framtida verksamhet måste denna koordineringsroll finnas för att rehabilitering på lantgård skall vara möjlig. Detta skiljer sig från traditionell upphandling eller remissverksamhet där patienten remiteras till en specialist. Det unika i detta projekt är kommunikation som kontinuerligt har skett över tiden. Koordineringsrollen som sjukgymnasten på vårdcentralen har haft spelar en avgörande betydelse för informationen där avstämningar under veckorna varit ett stöd för framåtskidandet i projektet. Även om informationen i än högre grad skulle varit möjlig att använda genom en mer effektivt involvering av vårdcentralens personal i den information som erhållits under projektets gång. En sådan utvidgning skulle i än högre grad bidra till grön rehabilitering som en tillgång. Genom Grön Rehab har vårdcentralens personal ibland fått nya perspektiv på patienten och dennes tillstånd genom vad som hänt på gårdarna. Integrationen på lantgårdarna har inneburit större förståelse för delar i differentieringen, vilket pekar på grön reab som en möjlig komplementär till den vita vården. Speciellt läkaren ger flera exempel på dessa processer genom att relationen, och dess innehåll, har förändrats i flera fall mellan patient och läkare. Informationen har lett till nya perspektiv och aspekter för hur rehabiliteringen för en patient bör fortskrida. En sådan dynamik är knappast vad som framträder i förhållandet mellan projektet och försäkringskassan som i högre grad agerat myndighet i förhållande till deltagarna. Flera exempel finns på hur deltagare har kommit att hamna i kläm mellan försäkringskassan och arbetsgivare. Därigenom har delar i innehållet av den dynamik som man utvecklade mellan gårdarna och vårdcentralen gått förlorad. Tillskottet av information och framgångar inom grön rehab har genom dåligt fungerande logistik reducerat effekten av projektet. Dynamiken mellan vårdcentralen och gårdarna, en löpande verksamhet och relation, har under utvärderingens gång kommit att anta en allt viktigare roll och därmed en av de viktigaste utgångspunkterna för en framtida design av en liknande verksamhet. Andra fördelar i projektet som jag vill lyfta fram är en förenklad hantering och begränsning av antalet dokument. Vilka dokumenten är bör diskuteras fram utifrån den aktuella vårdcentralen och dess behov av hantering av deltagare som patienter,
6 samt vilken information och utvärdering som kan bidra till att ytterligare kunna förbättra rehabiliteringsprocessen. Poängen är att i processen med att ta fram dokument och diskutera vilka som man har behov av att använda så konstrueras en gemensam bild och kunskap hos personalen på vårdcentralen. En sekundär, men viktig, slutsats är att processen med framtagning av dokument är i sig en förhandlingsarena där möjligheterna är stora att konstruera gemensam mening kring vad som bör ske i relationen mellan gårdarna och vårdcentralen. En framgångsfaktor i projektet har varit det engagemang för konceptet grön rehab som personalen på gårdarna och dess ägare har visat i projektet. Engagemang har varit viktigt samtidigt som detta till viss del setts skeptiskt från viss personal på vårdcentralen. Denna ifrågasättande attityd av projektet, i dess slutskede, är en rimlig reaktion som i framtida projekt kan bli till en styrka genom att bättre involvera personalen i själva aktiviteterna på gårdarna. Projektet har genomförts under väderförhållanden som varit relativt goda. Men det har funnits problem som hanterats genom att kläder funnits att låna. Vintertid kan emellertid verksamheten vara något svårare att genomföra. Konsekvensen är att vintertid måste en än större uppmärksamhet ske på deltagarnas utrustning och deltagarnas förutsättningar att delta beroende på väderförhållanden. Det tillskott av information och kunskap som har konstruerats genom sättet att organisera Grön rehab har visat att man i framtiden kan öka effektiviteten i rehabilitering. Detta sker genom att man mer systematiskt tar tillvara den ökade informationen och kunskapen som verksamheten genererar. En design av grön rehabilitering på lantgård bör utgå ifrån att det är en komplementär verksamhet som representerar integration i förhållande till den vita vårdens differentiering. Poängen är att i mötet mellan integration och differentiering kan informationen öka och därigenom kan en bättre rehabiliteringsprocess konstrueras för den enskilde. För att ytterligare förstärka denna effekt krävs en än bättre relation och involvering till övriga professionella på vårdcentralen, än läkare och koordinator. Genom projektet har en mängd kunskaper vunnits som bearbetats in i relationerna mellan olika aktörer i projektet. Dessa kunskaper går till spillo om en fortsättning på något sätt inte sker. Detta är den ena slutsatsen. Den andra är om nya relationer skall etableras måste dessa följas och bearbetas utifrån dess unika situation, sammanhang och vilka personer som är involverade. En sådan etablering av nya processer kan stödjas och bör göras så genom kunskaper från projektet och LRF som samordnare. Aktiva personer i detta Grön Rehabprojekt bör engageras som mentorer i utveckling av en mer etablerad verksamhet där integration på gårdarna möter den vita vårdens differentiering. På så sätt som grön rehabilitering föreslås utformas så ger denna ett vitalt bidrag till kunskapsutveckling genom att vara en komplementär rehabiliteringsinsats som kan stödja effektivare rehabilitering till en relativt billig peng.
7 Innehåll Inledning... 8 Syfte med Grön Rehab och utvärdering... 8 Disposition... 9 Metod... 10 En kort beskrivning av verksamheten... 11 Några aspekter på grön rehabilitering... 12 Deltagarnas berättelser... 14 Hästgården... 15 Vi närmar oss gården... 15 En ny dag gryr... 18 Fårgård... 20 Vi närmar oss gården... 20 En ny dag gryr... 20 En modell för vad som hänt på gårdarna... 23 Gårdarna och vårdcentralen med inslag av andra aktörer... 24 Utkikspunkter komplexitet, meningsskapande och design... 26 Komplexitet... 26 Hur mening konstrueras?... 28 Design... 34 Sammanfattning av analys och några slutsatser... 37 Litteraturlista... 40
8 Inledning Människor befinner sig i olika miljöer och sammanhang som har effekter på välmående och hälsa. I sämsta fall är det miljöer och sammanhang som innebär att vi dräneras på resurser i form av arbetskapacitet och välmående, eller t o m blir fysiskt sjuka av. Arbetet, dess organisering och arbetsmiljö i form av fysisk och social sådan, social tillhörighet som familj och vänner liksom bostadsmiljöer är några sammanhang som påverkar våra resurser i dess vida betydelse. Utbildningsbakgrund är ett annat. Infrastrukturer som vägar, järnvägar och busslinjer har också en påverkan på resurser, välmående och hälsa. Dessa tillsammans med en rad andra miljöer och sammanhang som individen befinner sig i utgör en möjlig utgångspunkt för att förstå hur individers resurser, välmående och hälsa påverkas. Emellertid, är detta inte tillräckligt. Som individer responderar vi på och ständigt konstruerar mening i de miljöer och sammanhang som vi befinner oss i. Dessa konstruktioner innehåller alltid fysiska, sociala och känslomässiga delar. Går vi upp ytterligare en nivå så är det relationer mellan biologiska, fysiologiska, sociala och känslomässiga delar som utgör basen i kommunikationsprocesserna som konstruerar vår sk livsvärld vars innehåll är unikt till dess detaljer. Människan befinner sig alltid i relationer till andra och sin omgivande miljö och kommunicerar (interagerar) med denna på olika sätt. Denna mångfald av miljöer som vi kommunicerar med bidrar till att våra resurser, välmående och hälsa påverkas antingen i en positivt eller i en negativ riktning. När det är som bäst är det samlade resultatet positivt. Men när det samlade resultatet är negativt behövs stöd på olika sätt från sjukvård med dess läkare och sjuksköterskor. Andra roller inom sjukvården är psykiatri, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och andra specialister som finns till vårt stöd när behov uppstår. Experter går in i sina olika roller och fokuserar ganska exakt på en enskild del och sätter in lämpliga åtgärder som behövs för att om möjligt kunna återskapa välmående och hälsa. Det finns emellertid åtgärder som är komplementära till den vita vården och dess ofta fragmenterade syn på individen. Att rekommendera patienter att motionerna är en komplementär åtgärd. En annan är att rekommendera patienter till vistelse på lantgård. På en lantgård, med dess natur, djur och utrustning, möter personen en mångfald av miljöer som är komplexa och triggar användning av de flesta sinnena, vilket kan bidra till att återskapa individens resurser för att åstadkomma positiva effekter på rehabiliteringskedjan. Denna rapport handlar om grön rehabilitering som en resurs till den vita vården för att stödja rehabiliteringsprocessen hos patienter. Mer exakt behandlar denna rapport grön rehabilitering på två lantgårdar som samverkat med en vårdcentral. I rapporten visas på verksamhetens genomförande, deltagares upplevelser och vad man behöver tänka på vid design av grön rehabilitering på lantgård. Grön Rehab används som signum för den verksamhet som penetreras i föreliggande rapport. Syfte med Grön Rehab och utvärdering Syftet med Grön Rehab har varit att utifrån patienternas behov driva ett pilotprojekt för att förkorta sjukskrivningstiderna. Med stöd i detta utveckla affärskoncept och
9 modell som kan användas av vårdsektor och landsbygdsföretagare över hela landet. Målgruppen för deltagare i projektet har varit sjukskrivna personer med psykiska stressrelaterade symtom och/eller långvarig smärta. Målen har varit att: finna en samarbetsform mellan landsbygdsföretagare och Region Skåne, som gör det möjligt att erbjuda patienter rehabilitering med hjälp av djur och natur åtta till tio patienter ska ha givits möjlighet att vistas på landsbygden som ett led i sin rehabilitering deltagarna ska ha förbättrat sitt välbefinnande, såväl fysiskt som psykiskt, efter att ha deltagit i rehabiliteringen jämfört med ingångsvärdena minst 75 % av patienterna ska kunna arbeta minst 50 % av sin tjänstgöringsgrad efter att ha deltagit i rehabiliteringen utveckla ett kostnadseffektivt och lönsamt affärskoncept för landsbygdsföretagare i samverkan med vårdsektorn inom Grön rehabilitering. utvärdera den utvecklade pilotmodellen med avseende på patientens hälsostatus, landsbygdsföretagarens förutsättningar och den utsedda vårdcentralens ändrade arbetsformer. Om ovanstående är projektets egna mål har utvärderingen/följeforskningen haft som syfte att följa projektets process vad gäller deltagare, landsbygdsföretagen och dess relationer till vårdcentralen. Mer preciserat: A/redogöra för och leverera en förståelse för innehållet i de komplexa processer som sker på landsbygdsgården med deltagarna och mellan företagare, vårdcentralen samt andra aktörer B/föreslå lämplig design för affärskoncept Grön Rehab för landsbygdsföretagare Tre forskningsfrågor har varit vägledande i arbetet: Hur och på vilka grunder utifrån vardagens komplexitet kan Grön Rehab organiseras som effektivast? Hur kan organisering av verksamheten och mötet med djur, natur och människor i landsbygdsmiljö påverka deltagarnas rehabilitering? Vilken design är lämplig för genomförande av ett affärskoncept med Grön Rehab? Disposition Rapportens disposition bygger på hur processen kring utvärderingen/följeforskningen har fortskridit (se figur 1 nedan). I bakgrunden redovisar jag ett antal grundläggande utgångspunkter och syften med projektet och följeforskningen och dess förutsättningar i detta projekt. I metoden framträder också grundsynen på följeforskning och dess genomförande. Kvalitativa metoder ger bilder från verkligheten insatt i ett sammanhang, sk förståelseperspektiv med hermeneutisk
10 utgångspunkt. Ett rikt material med många olika aspekter var syftet med följeforskningen. En annan central, men närliggande syn, är berättelsers funktion för att förmedla kunskap. Detta resulterar i berättelser som ger författaren möjligheter att spegla vardagens komplexitet utifrån individer och grupper av individer. Ur och med bakgrund i dessa berättelser, vars syfte är att visa på mångfald, abstraheras en modell som är statisk. En form av karta. En karta kan vi orientera oss med, få en uppfattning om hur en terräng ser ut i form av höjder, skog och annat, men aldrig upplevelser. För att uppleva måste vi ha varit där, eller allra minst få berättat för oss om upplevelser i terrängen. Bakom modellen, kartan, finns de tidigare redovisade berättelserna och det flöde av handlingar med dess innehåll av känslor. Modellen leder vidare till teoretisk grund för att förstå berättelserna. Den komplexa praktikens grundläggande kännetecken diskuteras först. Därefter tar jag upp sensemaking som är en av de mest essentiella mänskliga processerna. Med stöd i komplexitetsvetenskap och sensemaking diskuterar jag ett förslag till design med centrala begrepp som form och innehåll. Slutligen avslutas rapporten med dess svar på syftet vad är konsekvenserna av det hittills sagda för att designa en fortsättning av grön rehab? Bakgrund Metod Berättelse Modell Komplexitet Sensemaking Design form och innehåll Konsekvenser Figur 1: En processmodell för rapportens innehåll och dess nyckelbegrepp Metod Utvärderingsarbetet har bedrivits med hjälp av olika kvalitativa metoder. Aktiva observationer, intervjuer och spontana samtal med deltagare om deras vistelse på gårdarna har syftat till att förstå processerna kring deltagarnas vistelser på gårdarna. Inspelningar av möten, intervjuer med ägarna till gårdarna, anställda och personal på vårdcentralen samt analys av dokument, protokoll och anteckningar från möten är de huvudsakliga metoderna som jag använt mig av för att förstå organiseringen kring projektet. På så sätt finns fokus på två huvudprocesser, den ena på deltagarnas vistelse på gårdarna och den andra på relationen mellan gårdarna och vårdcentralen inklusive organisering av projektet. Materialet som samlats in och som sedan har analyserats omfattar intervjuer om totalt 35 timmar. Anteckningar och renskrivet material från 30 timmars aktiva observationer samt de dokument som förekommit i projektet har analyserats. Viss videofilmning och fotografier från verksamheten har också använts. Intervjuer och möten har också bandats och dess viktigaste delar har
11 skrivits ut för analys. Andra sekvenser av det inspelade materialet har lyssnats igenom vid ett flertal tillfällen. En kort beskrivning av verksamheten Genomförande av projektet har skett i samarbete med Vårdcentralen i Skurup som varit remitterande organisation och två landsbygdsföretagare, fårgården Agnetas Blommor & Bin och hästgården Humlamaden Rehab. Från Vårdcentralen i Skurup har ett multidisciplinärt resursteam ingått som består av läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog och kurator samt handläggare från Försäkringskassan. Humlamadens Rehab som drivs av Lis-Lott Andersson, är en hästgård med ett 15 tal hästar och två hundar. Fårgården Agnetas Blommor & Bin, med 200-talet får, ett lamadjur och fem hundar drivs av fårmor Agneta Jonzon. Båda gårdarna ligger naturskönt i närheten av Veberöd. Omfattningen av rehabiliteringen på gårdarna har varit 8 veckor för varje deltagare, tre dagar i veckan, fyra timmar åt gången. Under projektets genomförande har 11 deltagare, fyra under våren 2008 och sju under hösten, deltagit. Arbetet i projektet har byggt på ett nära samarbete mellan landsbygdsföretagarna och resursteamet. Gårdarna och en koordinator för resursteamet har varje vecka haft telefonmöte för att diskutera eventuella problem eller åtgärder. Tre-fyra gånger per säsong, vår och höst, har läkare och koordinator från resursteamet och landsbygdsföretagarna tillsammans med projektledaren haft arbetsgruppsmöten för att följa processen och göra nödvändiga förändringar/förbättringar. Under rehabiliteringstiden ingick ett halvtidsmöte och ett slutmöte på vårdcentralen för respektive patient/deltagare som tillsammans med gårdens företrädare träffade representanter från resursteamet och vissa fall arbetsgivare och Arbetsförmedling, för individuell planering av framtiden. Varje deltagare hade också satt upp personliga mål. Landsbygdsföretagarna hade ansvar för att konstruera sådana förutsättningar att respektive deltagare kunde uppfylla sin egen målsättning med rehabiliteringen. På vårdcentralen i Skurup är rehabiliteringsarbetet konstruerat kring resursteamet som diskuterar samtliga av vårdcentralens läkare sjukskrivna patienter. I resursteamet sker en samlad bedömning av patientens problem, vilket ger möjlighet till en viss helhetsbedömning av patienten utifrån den vita vårdens resurser. Resursteamet har den medicinska kompetensen och har därmed också haft det medicinska ansvaret för den patient som varit deltagare i Grön Rehab. Landsbygdsföretagarna har haft ansvaret för att vistelsen på gården blivit meningsfull för den enskilda deltagaren som patienten kallats på gården. Den valda diagnosgruppen var patienter med psykiska stressrelaterade symtom och/eller långvarig smärta. Principen för urvalet av patienter var att de kort tid efter sjukskrivningens början skulle kunna påbörja sin vistelse på gården. Emellertid, det har visat sig att flera deltagare har haft lång sjukskrivningstid innan de kom med i Grön Rehab. Utgångspunkten i rehabiliteringen har varit att deltagarna skulle utföra olika aktiviteter tillsammans med personal på gårdarna och djuren. På fårgården har deltagarna följt gårdens vardagliga sysslor med exempelvis utfodring av djuren,
12 skötsel, klippning av får och matning av lamm med nappflaska. Det har också varit att gå promenader i de natursköna omgivningarna, ofta tillsammans med hundarna. Qi Gong har varit ett återkommande inslag som personal och deltagare har genomfört tillsammans. Lagarbete, ledarskap och gränssättning är också saker som tränats. Aktiviteterna har varit anpassade till deltagarens förmåga, behov och målsättning. På hästgården har deltagarna, tillsammans med personal, mockat, ryktat, gett hästarna mat, tagit in och ut hästar. Skötsel av utrustning ingick också, allt utifrån deltagarens egen förmåga och behov. Ridning med ledsagare ut i den natursköna skogen har varit ett återkommande inslag. Pauser med fika och samtal om naturen och hästarna har varit avbrott i ridningen. Övningar där hästen varit redskapet har också utförts. Deltagarna har utfört gårdarnas sysslor individualiserat, i mån av ork och förmåga. På den lägsta nivån på fårgården kunde detta innebära att bara vara tillsammans med djuren eller promenera med hundarna på ängarna. På hästgården att fylla på vatten i stallarna, mäta upp hö till hästarna eller ta en skogspromenad. Nästa steg innebar att mocka hos hästen eller att rida där personal ledde hästen. På fårgården bestod aktiviteterna på denna nivå exempelvis av att utfodra djuren, hjälpa till vid öronmärkning och vägning. Några aspekter på grön rehabilitering Grön rehabilitering innebär att natur och djur med dess mångskiftande innehåll och karaktärer utgör en resurs för att stötta sjukskrivna att komma tillbaka till ett hälsosammare liv och arbetslivet. I rapporten kallar jag detta i fortsättningen också för att människans resurser regenereras till skillnad från degenereras. Med regenererande avser jag att människans sociala, psykologiska och fysiska resurser återskapas och i bästa fall utvecklas till en högre nivå. Grön rehabilitering används för att inom LRF beteckna sådana former där naturen utgör en del i behandlingen som syftar till en regenerering av människans resurser. Flertalet exempel finns på verksamheter med inriktning på naturen som rehabiliterande resurs. Exempelvis Alnarps Rehabiliteringsträdgårdar, Haga Hälsoträdgård och Fröja Trädgårdar. Det projekt, Grön Rehab, som denna utvärdering avser skiljer sig från dessa då aktiviteterna är främst utomhusbaserad där gårdar, landskap såväl som djur används som resurser för att återskapa och i bästa fall regenerera människans resurser. Det unika med gårdarna, i förhållande till sjukvården, är att fler sinnen används samtidigt. Komplexiteten i alla våra sinnen utmanas på gårdarna. Lukter skall inte heller förglömmas som ett sätt att påverka människans resurser. Enligt socialstyrelsens definition delas rehabilitering in i medicinsk, psykologisk, social och arbetsinriktad sådan. Detta projekt berör de tre sista där det medicinska representeras av den vårdcentral som varit kopplad till projektet. Emellertid, i fokus i rapporten är främst relationen mellan människa, natur och djur där social och psykologisk rehabilitering befinner sig i centrum. En rad forskningsprojekt har studerat relationen mellan människa och natur där positiva effekter har framträtt ur en sådan etablerad relation och kommunikation (Grahn 2005; Johnson och Tenngart 2005).
13 Sambandet 2 mellan människan och hennes miljö är basen för ett socialpsykologiskt och ekologiskt närmande till hälsa. Det tycks för människan finnas positiva behov av naturen (WHO, 1986). Det saknas inte forskningsresultat som indikerar att naturplatser och aktiviteter i naturmiljöer är särskilt effektiva för att erhålla en återhämtande effekt (Kaplan, Kaplan & Ryan, 1998) som kan kallas för regenererande. Aktiviteter i naturmiljö kan ge både en mental och fysisk effekt samtidigt. Naturmiljöer med regenererande effekt behöver enligt Kaplan, Kaplan & Ryan (1998) erbjuda aspekter som de definierar som being away, extent, fascination och compatibility. Being away kan förstås som behovet av att behöva omväxling, att besöka en annan plats och se något nytt. Extent innebär behovet av att befinna sig i en helt annan värld i en annan och annorlunda miljö än den vardagliga. Fascination är ett tillstånd som tillåter våra tankar att reflektera och fundera. Naturen erbjuder objekt som ger fascination genom sin flora och fauna, vatten och ljusspel. Tankarna kan vandra iväg, absorberade av vad som ses. Många naturmiljöer kan stimulera till tjuskraft hjälp av vegetation, ljud, rörelser, färger och former liksom olika aktiviteter som utförs. Dessa avger en form av meddelande som ett subjekt har att ta emot och förhålla sig till. Vi kan inte bara ställa oss utanför, utan pressas att respondera eller åtminstone reagera på något sätt, omedvetet känslomässigt eller medvetet och kognitivt. När det gäller compatibility behöver platsen kunna erbjuda det som individen eftersöker. Individens intention med att besöka en plats blir här viktig. En enkel slutsats som jag kan dra av dessa teorier om naturen liknar i hög grad komplexitetsvetenskapens slutsatser om hälsosamma komplexa adaptiva system (Augustinsson & Ericsson 2009). Denna forskning används för att förstå vilka förutsättningar som krävs för lärande, utveckling och välbefinnande i arbetslivet. Likheterna är alltså påtagliga. Anpassningsbarhet och förmåga att hantera en komplex verklighet ingår också. Gårdarna, där alla sinnen krävs för att anpassa sig till det som sker där, uppvisar villkor som liknar de för kreativitet och välbefinnande i arbetslivet. Rasulzada (2007) påvisar i sin avhandling på ett samband mellan kreativitet och välbefinnande. Dessa forskare uppvisar liknande resultat som Csikszentminhalyi (2006) kommit fram till. Han beskriver sammanhang och aktiviteter som är gynnsamma för att människor ska uppleva entusiasm. En ytterligare forskare är Antonovsky (2005), utifrån vad han benämner som KASAM, som menar att positiva händelser och upplevelser kan ge individen en stark känsla av sammanhang, vilket konstrueras när någon upplever tillvaron som begriplig, hanterbar och meningsfull. Antonovskys tre begrepp stämmer också in på bilden av de övriga refererade forskarnas resultat och deltagarnas vistelse på gårdarna. Slutsatsen är att när en individ tillåts hantera en komplexitet, t ex vid mötet med naturen, framträder goda möjligheter för att känna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. När en individ är kreativ och inriktad på utvecklingslärande sker också dessa utvecklande processer som kan hjälpa till att hantera besvärliga uppfattade hinder. Förmågan är då också på topp för att hantera paradoxer som det kända och okända kontroll och icke-kontroll som är en del av varje människas vardag. Vistelse på lantgård, naturen och djuren kan ge sådana sammanhang som utmanar individens komplexitet i en positiv riktning mot regenerering av människans resurser där ett lärande för att hantera komplexitet sker. 2 Ett tack till Ann Persson som varit behjälplig med litteratur
14 Människan har också, enligt vissa miljöpsykologiska teorier en genetisk disposition evolutionärt, en biologiskt förberedd kapacitet, att uppsöka platser i naturen som ger en regenererande effekt (Ulrich, 1993). Positiva naturmiljöupplevelser sägs kunna förbättra det emotionella tillståndet hos betraktaren, och blockera eller reducera oroande tankar och påverka fysiologiska förändringar fördelaktigt. Flera studier har kunnat påvisa minskade stressindikatorer som reducerat blodtryck och hjärtfrekvens, hudkonduktans, muskelspänning, och minskade halter av stresshormoner hos individer som vistats i restorativa naturmiljöer (ibid). Restorativa naturmiljöer i form av avslappning och avstressande, t ex en skogspromenad, är då inte samma sak som en regenerativ miljö. En regenerativ miljö innehåller utmaningar och komplexitet. De aktiviteter som funnits på gårdarna har haft inslag av att både vara avslappnande, t ex en promenad på slätten eller en promenad i skogen, och regenerativ genom arbete med får eller utsläpp av hästar till ängen. Viss forskning som är särskilt inriktad på att studera vistelser i naturmiljöer kommer också fram till att detta kan förbättra vår koncentrationsförmåga och möjliggöra återhämtning efter mental påfrestning (Ulrich, 1999; Kaplan & Kaplan 1989; Kaplan, Kaplan & Ryan 1998). En förklaring till detta ger Kaplan & Kaplan (1989) genom deras forskning, som har kommit att bli kallad Attention Restoration Theory (ART), som utgår ifrån att människan har två typer av uppmärksamhet. En av dem är soft fascination som kan uppstå när något tilltalar eller intresserar oss och väcker en känsla av lust och spänning. Det är en spontan och ofta kravlös uppmärksamhet som inte kräver vår ansträngning, men som ändå utmanar våra sinnen. Directed attention, kräver istället en hög grad av vår ansträngning när vi behöver agera som sociala, psykologiska och fysiska kompetenta människor. Miljön är då komplex och regenerative. Det är en koncentrerad uppmärksamhet som behövs i vårt arbetsliv eller i andra sammanhang när vi skall prestera, ta beslut och vara alerta. Directed attention kräver också att vi prioriterar och utestänger andra stimuli. Forskning inom pedagogik (Marton och Booth 2000, s 112) och ovan nämnda författare framhåller att för att kunna fokusera behöver vi också en gestalt, någon form av förförståelse av sammanhangen. I nedanstående avsnitt kommer vi att stifta bekantskap med hur ovanstående kan se ut utifrån röster från deltagarna själva. Deltagarnas berättelser Nedanstående berättelser är framtagna ur det material som kvalitativt samlats in genom intervjuer och observationer med deltagare såväl som personal på gårdarna. Vissa aktiviteter och samtliga namn på deltagare är fingerade så att identifikation inte kan göras av någon utomstående person som inte känner till verksamhetens innehåll och dess genomförande i detalj. Min intention med nedanstående berättelser är att redogöra för och leverera en förståelse för innehållet i de komplexa processer som skett på landsbygdsgården med deltagarna och mellan företagare, vårdcentralen samt andra aktörer. Fokus är dock på deltagarna och deras upplevelser. Genom berättelser ges möjligheter att fånga något av de komplexa sammanhang som omger varje individs vistelse på Grön Rehab. Händelser, aktiviteter och upplevelser ges genom berättelser en ram där det faktiska flödet åtminstone tillåts att tona fram, till skillnad från resultat,
15 statistik och andra abstraktioner. Syftet med berättelser är att i en text kunna vara så nära den faktiska vardagens processer som det är möjligt. Skall tilläggas att från Hästgården är berättelserna något flera då antalet deltagare där var något fler än på fårgården. Hästgården Vi närmar oss gården Stallet, gården, huset, skogen och hästhagarna är det säregna som möter oss och som samtidigt utgör den fysiska kontexten och sammanhanget för vistelsen på gården. Hundarna kommer springande med viftande svansar när vi närmar oss gårdshuset. När vi kommer till hästgården Humlamadens stallbyggnad stöter vi ihop med människor som ryktar hästar, mockar, bygger stängsel, eller bara står och småpratar och skrattar. I stallet möter vi Karin, en av deltagarna, som borstar sin häst helt självständigt och med en viss känsla för hur det ska göras. Vid en förfrågan om hon tidigare arbetat med hästar visades det sig att hon hade häst när hon var ung, så det är ett mycket kärt återseende, berättar hon. Däremot Madde, som är pratsam och samtidigt lite återhållsam, har inte haft något direkt kontakt med hästar tidigare. Istället berättar hon för mig hur hon försiktigt började med att klappa hästen, med stöd av Ida som är anställd för projektet på gården. Detta är inte de enda aktiviteterna som vi direkt ser. Det tvättas skyltar och brevlåder och Ida och Karin sopar tillsammans också logen, när de var klara fortsätter Karin med att borsta hästen. Det var ett tungt jobb, de fick lägga in små pauser då och då för att orka. Därför bestämde Ida och Karin att alltid avbryta med lugna och sköna pauser när de gjort något extra arbetsamt. En av dagarna kom också Klara, den tredje deltagaren som tillsammans med Madde, Karin, Ida, Pernilla och Lis-Lott hjälptes åt i stallet med mockning, skrubbning av foderspannar och påfyllning av vatten i boxarna. Det var mycket skämt och skön sarkasm i stallet, humöret var ofta på topp hos alla. Den här veckan hade Lis-lott hästterapi-övningar för var och en, vid två tillfällen på loftet med hästen JK. De fick ligga bak och fram på JK s rygg och göra avslappningsövningar. Efteråt fick de varsin ensam stund tillsammans med JK i boxen för att fundera över sin framtid, både på Humlamaden och i kommande yrkesliv. En annan dag fick de ta med sig varsin häst ut i skogen som de själva ledde och på så vis träna sitt ledarskap. En plats i den stora skogen intill gården kallas för Den Stora Boken. Där bands hästarna och deltagarna tillsammans med personalen lade sig ned och vilade på sina liggunderlag. Hästrundan fortsätter efter en timma. Rundan blev lång och fylldes också av att Lis-Lott guidade i en sinnesresa genom kroppen samtidigt som deltagarna rörde sig i naturen tillsammans med hästarna. Efteråt, när de kom tillbaka fick var och en själv pyssla om sin häst i stallet, precis som vid tidigare ritter. Veckan avslutades på terrassen med fika och chokladkaka, efter att alla hade putsat träns och sadlar ute i solskenet blandat med trevligt prat. Karin, Klara och Madde var glada och nöjda när de begav sig hemåt. Alla tre deltagarna uttrycker att
16 de växt på tiden de varit på gården. De har inte bara tränat på relationen mellan hästarna och de själva. Inte minst har också den sociala samvaron med andra personer som med olika anledningar befunnit sig på gården har varit ett markant inslag som mottogs ibland problematiskt och ibland betydligt mer stimulerande. Allt har inte fungerat smärtfritt, tvärtom har olika problem ständigt uppstått. En av dagarna då Madde var sjuk, fick Klara och Karin rida självständigt i paddocken. Fast det blev inte så bra av olika skäl, därför togs beslutet att fortsättningsvis skulle hästarna få påverka deltagarna istället för tvärtom. Arbetet gick dock oftast både lätt och snabbt så att även annat kunde göras, till exempel mockning av hagar. Madde och Klara ryktade Zammie och hästarna utfodrades till lunch. De hade också kroppsmedveten ridning där de skulle fokusera på upplevelsen av sin kropp, på likheter och skillnader, spänning och avslappning, andning, värme och kyla både före, under och efter ridning i skritt. Under veckan blev det flera fruktsamma diskussioner, som samtalen om gruppens betydelse på Humlamaden och om arbetsplatsers organisationer generellt och betydelsen av en fungerande ideologi och värdegrund. Klara fick sig en intressant övning, enligt henne själv, då hästarna som var på bete skulle ha kraftfoder. Då gäller det verkligen att vara tydlig i sitt kroppsspråk när man går över betet, för att visa hästarna vad man vill, vilket hon klarade riktigt bra, säger Lis-lott. Dock, framhåller Lis-Lott att det gäller att hålla ett bevakande öga så att arbetsuppgifterna inte tar över och blir påfrestande för deltagarna. En dag, när Anna var mycket positiv och gärna ville mocka. Hon tog två boxar direkt men då sa Ida stopp för hon såg hur trött Anna blev. Anna tyckte själv det var bra att hon stoppades, hon hade hunnit få ganska ont. När en ny deltagare kom till gården, de kom alltså inte alltid samtidigt, tillbringade Ida extra mycket tid tillsammans med dem. De gjorde saker tillsammans samtidigt som de samtalade om vad de gjorde. Exempelvis Annelie och Ida när de tillsammans diskade spannar och fyllde på hö i krubborna. Efter arbetet tog de in hästen Tiara. Ida och andra på gården passade då på att förklara hur man leder en häst i grimma. Därefter var det dags för att rykta och kratsa hovar. Annelie, som i början var mycket rädd, kratsade ändå tre av hovarna. Sara, som också var med när de tog in hästen Tiara hade fått ett samtal på sin mobil. Troligen var det dottern som ringde. En annan, regnig dag, visade Caisa (Lis-Lotts dotter) vad join up innebär. Under 45 minuter gjordes en uppvisning som visade på hästdresyr när den är som bäst (även om inte allt lyckades). Deltagarna, som stod runt hagen var djupt imponerade, men kallfrusna av regnet och det något kylslagna vädret. Därför dukades det upp inne i stugans värme till en långfika med många samtal som följd. Den efterföljande dagen under förmiddagen blev det för alla mer arbete i stallet. På så sätt har personalen på Humlamaden försökt varva lärande om hästar med mer vanligt arbete som att mocka, vilket deltagarna utvecklade en skicklighet i. Gunnel, som nyligen påbörjat sin tid på gården, tillsammans med en deltagare från i våras arbetade en stund i stallet, mockade, sopade och fyllde på vatten. Sedan ryktade hon Betty och fick också en liten lektion i att leda hästar för att träna ledarskap. Detta flöde av handlingar hade hon inte gjort tidigare på gården. Även andra aktiviteter pågick, t ex när skolornas Resurscentrum kom blev det lite för mycket för några av deltagarna och arbetet avbröts för fikapaus och samtal. Efter pausen hjälptes alla på gården åt att rulla in en stor bal ensilage på logen. Mot slutet av dagen togs en skogstur, till det stora bokträdet för fika och ytterligare småprat. Alla lade sig ner på rygg på sina
17 liggunderlag, lyssnade på björkarna och såg löven dala mot marken. Pratet kom att handla om duktighetssyndrom. En dag var bara Sara och Anna på gården. Gunnel hade åkt på semester med sin familj och Annelie hade förhinder. Tillsammans med en praktikant som var på Humlamaden fick alla rida ut i skogen med ledare. Hästarna sadlades med barbackapad för att deltagarna tydligt skulle få uppleva hästens rörelser. Tyglarna bands upp så att hästen endast kunde ledas och kontrolleras av en ledare, meningen var att hästen skulle inverka på ryttaren och inte tvärtom. Det blev en härlig tur i solskenet som trängde igenom trädens höstlöv med alla dess färger! Vid fikat och strax innan tillbakakomst fick alla göra kroppsresan, en övning i kroppsmedvetenhet. Denna utfärd, som även andra deltagare tidigare hade gjort, upplevde även Sara och Anna färden som mycket positiv. Anna hade mycket känslor och lite kallfrossa. Hon sa att det kunde bero på att hon så sällan slappnade av så här. Sara hade fått ett genombrott, tyckte personalen. Hon släppte på mycket, blev hjälpsökande och mer insiktsfull om sina brister och förtjänster. Vid en annan sådan liknande utflykt som varit något mer arbetssam för deltagarna så väl tillbakakomna dracks det kaffe och pratades en del om framtiden. Därefter hade deltagarna tid för egen reflektion i varsin box hos hästarna. Dagen fick ändå ett ganska bra slut, men personalen var också helt slut! Efter kaffet, en annan dag, togs Nickolina, Brossan och Sheila in för ryktning och deras svansar tvättades. Sedan tömkördes Nickolina och Brossan. Men då blev det lite för mycket för Gunnel som blev illamående och fick gå och sätta sig. Anna och Sara fortsatte tömköra, tyckte det var roligt och det gick bra. En dag så utförde Anna en avslappningsövning på JK (en av hästarna på gården), de andra satt i boxen hos varsin häst och deltog i avslappningen. Under tiden fick de tänka sig in i framtiden, därefter en lugn stunds reflektion framme vid hästens huvud. Alla gick därefter en lång promenad till Stora Bokträdet i skogen. Annelie plockade svamp och orkade med den långa promenaden rysligt bra. Hon sa att hon ville ta stunden med sig i en liten burk. Hon pratade ivrigt och omfattande om framtiden och visade på stor vilja att komma vidare i livet. Efteråt blev det filmvisning från Hästens Dag med fika. Christel, en av föreläsarna och som själv tidigare rehabiliterats på Humlamaden, pratade tillsammans med deltagarna om vägen tillbaka till livet och arbetslivet. Denna dag liksom, de flesta andra, fick gruppen tid till att reflektera över dagen och skriva ned sina tankar i sin dagbok. Karin ansåg däremot att hennes möte varit jättebra och att det kändes bra att hon skulle få pröva på olika arbeten innan hon bestämde sig. Klara var fortsatt glad och på gång. Hon sa att hon kände sig trygg med vart hon var på väg. Karin menar att delaktigheten på gården inneburit att hon blivit mer accepterande mot sig själv och lättare kunde släppa fram sina känslor. Hon behövde inte vara duktig och prestera på samma sätt som tidigare och använde inte heller ordet duktig om sig själv, som hon frekvent hade gjort tidigare. Enligt Lis-lott arbetade Klara lika mycket som hon själv och tyckte att Klara nu var tillbaka till full arbetskapacitet. En av dagarna red Klara och Lis-Lott ut tillsammans en runda i skogen, på varsin häst. Det blev trevligt småpratande och de njöt lika mycket båda två av turen. Klara hade ridit mycket i sin ungdom och var helt trygg till häst. Vid ett senare tillfälle berättade hon att det som Grön Rehab gett henne mest, var att hon började förstå hur sjuk hon egentligen var.
18 En ny insikt som hon beskrev som ett stort framsteg och som gjorde att hon själv kunde ta itu med en del frågor på nya sätt. Klara hade blivit peppad av personalen på Humlamaden inför sin arbetsträning, vilken hon nu var mycket glad för. Hon skulle få börja arbetsträna två timmar i veckan på en arbetsplats. Sara pratade synnerligen om sina tankar inför framtiden och letade lösningar på olika problem. Hon upplevde att på Humlamaden fanns de som förstod henne. Denna dag mockade alla deltagarna i flera timmar, men utifrån var och ens förmåga, vilket innebar också pauser och vila då de mest stod och höll i verktygen och pratade om ditt och datt. Sara och Gunnel pratade mycket om livet, barn, arbete, ambitioner, framtid, relationer och hade nog ut mycket av det båda två. Anna anslöt sig och flöt in i diskussionen. Senare under dagen satt Annelie, en av de andra deltagarna, som hade svårt för lastbilar satt tillsammans med Gunnel på en stock och tittade på när bilarna kom och körde. Hon övade sig att vara nära lastbilarna, och det gick bra. Emellertid, om ovanstående är den lyckliga berättelsen med deltagarna och deras aktivitet på gården finns en annan berättelse som är mer tragisk. Två av deltagarna har kommit att må betydligt sämre under projektets gång. Det var inte så att den utlösande faktorer fanns bland aktiviteterna på gården, utan i deltagarnas bakgrund och sociala sammanhang samt relationer till försäkringskassa och arbetsgivare. En arbetsgivare hade innan halvtidsmötet varit klar och tydlig, enligt deltagaren, med att de skulle hjälpa henne tillbaks till arbetet. Men, på mötet var dessa löften som bortblåsta. Arbetsgivaren hävdade nu en motsatt ståndpunkt. Efter mötet kände sig deltagaren både sviken och besviken på arbetsgivaren. En annan deltagare hade ett jobbigt förhållande till sina barn och till sin roll som förälder och ensamstående. En tredje deltagare, under tiden projektet varade, hade en man som var oförstående för hennes problem och det kan också ha förekommit misshandel i familjen. En annan deltagare berättar i intervjuer hur arbetsgivaren ständigt svikigt och sagt en sak till henne och en helt annan till FK och AF. Förhållandet mellan henne och arbetsgivaren hade långsamt blivit allt sämre. Sviken var ordet som sammanfattade även hennes relation till FK och arbetsgivare. I bakgrunden hos några av deltagarna finns problem som ätstörningar i tonåren. Andra berättar om vilka ansträngningar som krävdes för att träffa andra människor. En deltagare berättar ingående om hur hon medvetet har börjat träna sig på och lära sig att vara tillsammans med andra människor. En ny dag gryr En av dagarna på gården när två av deltagarna var sjuka, fick Klara och Karin rida självständigt i paddocken. Fast det blev inte så bra av olika skäl, därför togs beslutet att fortsättningsvis skulle hästarna få påverka deltagarna istället för tvärtom. Sista dagen under veckan var en av deltagarna mycket orolig under morgonen, nästan som i början av rehabiliteringen. Hon berättade att hon varit väldigt nervös inför möte föregående dag (planerat möte för halvtidsutvärdering) och att det var skälet till att hon stannat hemma. Själv minns hon inte så mycket av mötet. Hade blivit otroligt störd av att inte informerats om att med på mötet var tre personer som hon inte kände till sedan tidigare.