I Språkets värld Igelkotten klarar sig själv Jutagårds förskolas digitala verksamhetsberättelse 2015/2016 Avdelning: Älgen, 18 barn 1-5 år. Pedagoger i verksamheten: Linda Sjöström, Marie-Louise Gulda, Teresa Rothstein.
Barn- och Ungdoms Förvaltningens målbild och huvudprocesser:
Syfte: Efter att ha läst boken Igelkotten klarar sig själv visar barnen intresse för att samtala om det olika händelserna i boken. Vi börjar med att undersöka hur saker och ting rullar. Vi väljer att arbeta med detta projekt för att vi vill utveckla bl.a. barnens förmåga att kommunicera och samarbeta med andra. De mål vi vill arbeta mot: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar respekt för allt levande och omsorg om sin närmiljö. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att förstå och att handla efter demokratiska principer genom att få delta i olika former av samarbete och beslutsfattande Konkretisering av mål: Vi vill i vår verksamhet språkduscha barnen så att de får möjlighet att utveckla sin förmåga att uttrycka sig, få ett nyanserat talspråk och att analysera och reflektera begrepp. Då tänker vi att det leder till att i barnens förändrade kunnande kan de uttrycka känslor samt att våga stå och tala inför en grupp.
Inledning Jutagårds förskola. På avdelning Älgen går det 18 barn i åldrarna 1-5 år. Tidigt på hösten visade sig barnen på Älgen vara intresserade utav bland annat rollek, IKT, tåg, fruktkärnor och småkryp. Vi pedagoger tänkte att vi ska ta tillvara på vår kompetens inom IKT och lät barnen vara med och undersöka hur enkel teknik fungerar. Vi börjar med att läsa boken Igelkotten klarar sig själv som är skriven av Ulf Stark och Ann-Cathrine Sigrid Ståhlberg. Verksamheten ska fra mja leken, kreativiteten och det lustfyllda la randet samt ta till vara och sta rka barnets intresse fo r att la ra och ero vra nya erfarenheter, kunskaper och fa rdigheter. Lpfö 98-2010
Draperiet var fördraget och barnen kunde inte se cleverboarden. Vi gick in i sagornas värld genom tunneln, sagan Igelkotten kan själv var förstorad på Cleverboarden och barnen fick se bilderna och höra den läsas
Vad finns i glasskåpet? En miljö från boken om igelkotten. Röda rönnbär, löv och mossa och igelkotten. Barnen visade en väldig fascination att få se en levande miljö. De blev erbjudna en ny dimension av boken som de kunde samtala om och leva sig in i. Vi ser att barnen är nyfikna på att veta om igelkotten är en pojke eller flicka. Barnen pratar även om hur djuren hjälper varandra. De berättar om sina egna erfarenheter och om hur de kan hjälpa varandra.
Vi läser en sida i boken för barnen. Barnen fastnar på dessa meningar: Men då snubblade han och rullade som en boll nerför backen. Nu har jag lärt mig något, tänkte han när han stannat. Han hade lärt sig att det är roligt att rulla. Rullandet fångade barnens intresse. Igelkotten rullar som en köttbulle och vi rullar som spaghetti. Detta ledde till en diskussion om vad som kan rulla eller snurra. Barnen pratar om olika saker som rullar och saker som har taggar. "Cirklar rullar, buskar har taggar". Några barn bygger banor ute i sandlådan och rullar en golfboll.
Vi tillför medel för att barnen ska fortsätta att testa saker och ting som rullar. Barnen gör egna igelkottar av flirtkulor, några med taggar och några utan. Vi skapar miljöer där barnen kan rulla flirtkulorna. Vi sätter upp rännor som de kan prova att rulla i. I leken med flirtkulorna och de egna byggda banorna använder barnen sig av olika matematiska begrepp för att kommunicera med varandra. Barnen samarbetar när de bygger banorna och hjälper varandra att hitta olika lösningar beroende på vart de vill att bollarna ska hamna. Barnen använder ord som: snabb, snabbast, långsam, längre, inte så långt, först, andra plats, tredje plats.
Vi visar filmer på olika bergochdalbanor, dominobanor. Vi skapar QR-koder som barnen själva kan skanna för att komma till olika YouTube filmer om olika banor. Barnen får även möjlighet till att arbeta med olika appar där de tränar logiskt tänkande. Detta för att inspirera barnen i deras uppbyggnad av banor.
Barnen bygger banor på olika sätt. De prövar olika konstruktionsmetoder för att få bollarna att hamna rätt. Barnen tävlar om vilken boll rullar längst. De hejar och ropar yes! när deras boll har rullat klart. De yngsta barnen testar genom att rulla bollarna igenom tomma pappersrullar. De rullar bollarna om och om igen. Barnen kommunicerar efter egen förmåga och samarbetar för att hitta olika lösningar. Aktiviteten skapar en positiv och lustfylld miljö där barnen kan leka tillsammans oberoende av ålder och kön. Några barn är aktiva medan andra tittar på för att sedan prova när de är själva. Barnen turas om och oftast tar hänsyn till varandra när de kommer i konflikt. De äldre barnen visar de yngre barnen hur man gör. Barnen använder sig av olika byggstrategier för att komma längre i deras lek. De vinklar rännorna på olika sätt, de testar att rulla olika föremål och jämför hur långt och hur snabbt de rullar.
Eftersom vi har erbjudit nytt material upplever vi pedagoger att barnen bygger med hjälp av olika tekniker. De testar, kommunicerar, samarbetar och lär av varandra. De barnen som inte bygger i grupp testar att bygga själva. Vi pedagoger ser att arbetet med banorna är ett roligt sätt att jobba med samarbete. Barnen kan arbeta med detta under långa stunder. Vi sätter upp bilder på banorna i hallen för att skapa en mötesplats där barnen får möjlighet att reflektera och där föräldrar får en inblick i verksamheten. Alla möten mellan människor, stora som små, öppnar upp för möjligheten i dialog med andra förstå något nytt om mig själv, om andra och om min omvärld. Åberg & Lenz Taguchi, Lyssnandets pedagogik, 2005, s.44.
Vi läser vidare i boken. Igelkotten letar efter någonstans att sova så han inte fryser ihjäl. Han blir vän med en björn som säger att han kan bo med honom. Björnen och Igelkotten samlar löv och pinnar och bygger ett bo för att sedan gå i ide. Vi söker efter bilder på internet för att få se hur olika bo ser ut. Vi bygger ett bo till vår igelkott där han kan sova tills det är vår. Ett barn berättar om hennes drömfångare hon har hemma och att hon vill göra en på förskolan. Vi pedagoger föreslår att hon kan göra en till igelkotten som ligger och sover.
En morgon ser vi att vår robot Bee-Boten försöker att väcka Igelkotten som ligger och sover. Barnen berättar för Bee-Boten att han ska vara tyst och att han kan leka med dem istället. Barnen berättar att de har byggt banor på olika sätt. Bee-Boten berättar sedan för barnen att han älskar att köra på olika banor men att han behöver hjälp att ta sig igenom. Vi visar barnen hur Bee-Boten fungerar och även introducerar om Bee-Bot appen. Barnen testar att programmera Bee-Boten. Vi pratar om ordet PROGRAMMERA som har varit ett av våra nya ord. Vi tar fram alla 3 Bee-Botar och ladd-stationen och placerar dem i det stora rummet där de är tillgängliga för alla barn.
Vi arbetar i små grupper för att kunna förklara hur Bee-Boten fungerar och för att ge barnen en god chans att testa och undersöka. Vi utmanar barnen genom att ge dem olika uppgifter: Barnen ska programmera Bee-Boten att ta sig igenom olika banor. Vi använder oss av en genomskinlig matta som har 16 rutor. Barnen ritar eller skriver olika saker som Bee-Boten tycker om att äta och placera dessa teckningar under mattan. Barnen räknar och övar olika begrepp. De turas om, samarbetar och ger varandra tips om hur de kan programmera Bee-Boten. Barnen tränar logiskt tänkande och enkel programmering. Barnen utmanas att tänka fler steg framåt och utmanas även till att vara kreativa i deras programmering. Ett barn sade att man måste ha fantasi för att lyckas med Bee- Boten. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin fo rma ga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar, Lpfö98-2010
Vi har sett att i arbetet med Bee-Boten utvecklar barnen sin förståelse för bl.a. antal och talbegrepp. Vi ser även att för att kunna arbeta vidare med programmering behöver vi erbjuda barnen olika aktiviteter där de kan öva på just att räkna. Vi gjorde därför en matta för Bee-Boten där barnen får öva dessa förmågor. Mattan har siffror och prickar (som på en tärning). Barnen räknar prickarna på tärningen för att sedan programmera Bee-Boten. Ett, två GO!!! Jag programmerar säger en 2-åring. Några barn utmanar varandra genom att programmera Bee-Bot så att han bara får gå baklänges.
För att stimulera de yngsta barnen i arbetet med programmering har vi pedagoger gjort Bee-Botar av mjuka tennisbollar. Vi har även fått en Bee-Bot dräkt av en familj som används för att leka Bee-Bot. De yngsta barnen matar, nattar och bär runt på de mjuka Bee-Botar. De klä ut sig och leker Bee-Bot. De lägger sig på golvet och väntar på att en kompis ska komma och trycka på deras rygg. När de yngsta agerar programmerare säger de Ett, två, Gå! då reser de sig och går några steg.
Eftersom vi pedagoger har erbjudit barnen material där de kan öva sin förmåga att räkna har vi sett en utveckling i barnens förståelse i sambandet mellan antal och mängder. Barnen visar förståelse för antalsprincipen d.v.s. att varje föremål som räknas (i detta fall, varje gång de trycker på en av Bee-Bots knappar) ska paras ihop med ett räkneord och att det sista uppräknade räkneord anger det totala antalet föremål som räknas. (Hur många totala steg som Bee-bot tar) Vi har även sett att barnen turas om och samarbetar.
En morgon stod det en skylt till barnen om att igelkotten hade drömt och att barnen skulle kolla på drömmen i ipaden. Vi kollade gemensamt på drömmen som fanns i appen PuppetPals i ipaden. Detta gjorde vi på Cleverboarden. Drömmen slutar med att Bee-Boten och igelkotten träffar skogsmusen och att Bee-Boten vill ha hjälp med att hitta hem. Barnen berättar att Bee-Bot bor i en bikupa. Hur ser en bikupa ut? Vi googlar och tar reda på det.
Barnen bygger bikupor med klossar och annat material.de bygger tillsammans och hjälper varandra. De använder ord som tack, får vi låna, var försiktig. De klappar händerna när de är klara. Barnen berättar för oss pedagoger att de små barnen biter i klossarna, detta tycker vi visar på att de är rädda om klossarna. Här har vi skapat ett bra tillfälle till att samarbeta. Vi ser att barnen ser fördelar med att bygga tillsammans. Vi ser att gruppen jobbar tillsammans. En härlig vi känsla.
Barnen kommer till förskolan och undrar varför det hänger ballonger och vimplar i rummet. Vi pedagoger berättar för barnen att det finns ledtrådar i huset om varför det hänger ballonger och vimplar. Barnen gissar på allt möjligt men ser inte att igelkotten är borta. Vi samlar barnen och tar fram igelkottens bo. Då märker barnen att igelkotten är borta. Det är vår nu! säger barnen. Barnen berättar om de olika vårtecknen de sett. Vi tar fram tunneln och barnen kryper in i sagornas värld för att åter höra hela sagan om igelkotten igen.
Barnen kommer till förskolan och undrar varför det hänger ballonger och vimplar i rummet. Vi pedagoger berättar för barnen att det finns ledtrådar i huset om varför det hänger ballonger och vimplar. Barnen gissar på allt möjligt men ser inte att igelkotten är borta. Vi samlar barnen och tar fram igelkottens bo. Då märker barnen att igelkotten är borta. Det är vår nu! säger barnen. Barnen berättar om de olika vårtecknen de sett. Vi tar fram tunneln och barnen kryper in i sagornas värld för att åter höra hela sagan om igelkotten igen.
Igelkotten ger barnen i uppgift att titta efter vårtecken när de är ute och leker för att sedan föra statistik. Men innan dess vill Igelkotten bjuda på fest med igelkottstårta och lekar för att välkomna våren och fira att han har vaknat.
Barnen visar stort intresse för de olika insekterna de hittar ute på förskolan. De tar hjälp av lupparna för att titta närmre på dem. Barnen ritar av vårtecken för att sedan föra statistik. Vi pedagoger hör att barnen frågar och berättar om de olika djuren för varandra, de berättar var de har hittat insekterna och hur många de har sett. Barnen lär varandra att vara försiktiga med alla djur de hittar. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar respekt för allt levande och omsorg om sin närmiljö. Lpfö 98-2010
Sammanfattning Vi har skapat olika miljöer där barnen har upplevt att det är roligt och meningsfullt att lära sig och testa nya saker. Barnen har stimulerats och utmanats i sitt språkliga, matematiska, naturvetenskapliga och tekniska intresse. Vi pedagoger tycker att det är viktig att dagligen prata med och påminna barnen om vikten att bemöta varandra med respekt. Vi har sett att barnen har valt att arbeta i grupp i större utsträckning där de lyssnar och pratar med varandra för att föra leken vidare. Barnen har använt sig av sitt talspråk för att kommunicera med varandra. Barnen hjälper och tar hänsyn till varandra, de tar vara på varandras kunskaper för att lyckas i olika sammanhang. Vi utgår från de lokala prioriteringarna för Söndrums förskolor och kommer att fortsätta att arbeta språkinriktat även nästa läsår.
Förskola och hem Vårdnadshavare har ansvaret för sina barns fostran och utveckling. Förskolan ska komplettera hemmet genom att skapa bästa möjliga förutsättningar för att varje barn ska kunna utvecklas rikt och mångsidigt. (Lpfö 98-10) Föräldramöte: IKT-inspiratörer håller i information samt workshop för föräldrarna där de får prova appar som barnen arbetar med på förskolan, de får även prova att jobba med Bee-Bot. Fortlöpande samtal/utvecklingssamtal: Vi är tydliga om förskolans mål, vi berättar om barnens trivsel, utveckling och lärande. Föräldrarna ges möjlighet till inflytande i verkasamheten under utvecklingssamtalet. Vi har detta läsår erbjudit två utvecklingssamtal, ett på hösten och ett på våren Luciafirande: Föräldrarna har blivit inbjudna och barnen har fått möjlighet att öva på att stå inför publik och uppträda. Drop-In frukost: Föräldrarna ges möjlighet att i lugn och ro komma in på avdelningen. Barnen visar upp innehåll i verksamheten.