Att skydda honungsbiet och lösningar Innehåll Allt om bin Honungsbinas hälsa Honungsbinas patogener Rubbning och kollaps av bisamhällen i USA Honungsbin, jordbruk och inkräktande främmande arter Bin behöver bra näring Honungsbin är väderkänsliga God praxis för biodling Att skydda honungsbin Pesticider: Forskning på laboratorier och i fält Produktövervakning Fördelar med insekticider genom betning Skötselåtgärder Bayers åtagande och arbete för att skydda honungsbiet ALLT OM BIN Det finns en bred övertygelse om att honungsbin behöver skyddas, så att de kan fortsätta att producera honung och utföra den pollinering som är så viktig för vår livsmedelsproduktion. Tänk dig en blommande trädgård med surrande bin, fullt upptagna av att samla in den nektar som de förvandlar till utsökt honung. Honungsbina kan framstå som en liten del av denna tilltalande bild, men faktum är att de är livsviktiga för både människorna och naturen. Biodlarnas fokus ligger ofta på honung eller andra bikupeprodukter som vax eller bidrottninggelé. Honungsbinas viktigaste funktion är dock att pollinera grödorna i jordbruket. Pollineringen ökar både skörd och kvalitet på många olika grödor, och dess värde för jordbruket globalt beräknas uppgå till cirka 153 miljarder euro. Bin livnär sig huvudsakligen på nektar och pollen, som ger dem energi och protein. I jakten på föda pollinerar de även vilda blommor. På så sätt ger de ett ovärderligt bidrag till den biologiska mångfalden; många blommor sätter frukt först efter att de besökts av ett bi, och frukterna ger i sin tur viktig föda åt vilda djur. Bland pollinatörerna ingår förutom honungsbin även tusentals arter av vilda bin (t.ex. humlor och solitära bin), fjärilar, getingar, skalbaggar, fåglar och fladdermöss. Det västerländska (eller europeiska) honungsbiet (Apis mellifera) är mycket väletablerat i många delar av världen och står för merparten av den kommersiella pollineringen. I hjärtat av honungsbisamhället finns drottningen, som kan lägga upp till 1 500 ägg om dagen och leva i 2
4 år. Arbetet i bisamhället utförs av upp till 60 000 arbetsbin av honkön, som lever i upp till sex veckor under sommaren. Flera hundra hankönade drönare lever också under sommaren, med fortplantning som sin enda uppgift. Det totala antalet bin globalt fördubblades nästan mellan 1961 och 2007. I vissa delar av världen (Europa och Nordamerika) minskade antalet odlade samhällen, men i Asien, Afrika, Sydafrika och Australien sågs en motsatt utveckling. En minskning eller ökning av antalet bisamhällen i vissa områden kan hänga samman med antalet biodlare, men det finns även många andra faktorer som inverkar. Innan man började odla sockerrör och sockerbetor, var honung som samlades in från vildbisamhällen den enda sockerkällan (frånsett frukt, dadlar och lönnsirap). Allteftersom jordens befolkning växte började man erbjuda bina boplatser för att underlätta insamlingen av honung, och bikupan var född. De första bilderna av bikupor har hittats på egyptiska monument från omkring år 2 400 FK. Honungsbinas hälsa Antalet bin i en bikupa varierar naturligt under året. Från som mest omkring 60 000 bin runt midsommar kan antalet sjunka till 8 000 efter en lång vinter. Honungsbinas patogener Sedan 1950-talet har ett parasitkvalster kallat Varroa destructor spridits till nästan varje bikupa med västerländska bin, förutom till Australien. Parasiten påverkar binas hälsa genom att de livnär sig på honungsbin och sprider virus i bisamhället. Det finns cirka 20 kända bivirus, bland annat virus som ger akut eller kronisk biförlamning och deformerade vingar. Intressant att notera är det faktum att samhällen med afrikanska eller afrikaniserade honungsbin i Sydamerika och Afrika har bättre motståndskraft mot kvalstret, tack vare ett tvättningsbeteende som innebär att de aktivt tar bort kvalstren från kroppen. Australien är än så länge fritt från Varroa-kvalstret och har några av de allra friskaste västerländska bina i världen. Det finns flera andra typer av bipatogener: Nosemaapis och Nosemaceranae, encelliga parasiter med global spridning; en liten skalbagge som trivs i bikupor (Aethinatumida) och som förekommer i USA samt den asiatiska bålgetingen (Vespa velutina), ett rovdjur som breder ut sig alltmer i Frankrike, Spanien och Nordamerika. I amerikanska och europeiska bisamhällen förekommer även bakteriesjukdomar som orsakar missbildade ägg. Rubbningar och kollaps av bisamhällen i USA I USA har arbetsbin rapporterats lämna drottningen och äggen och försvinna från sina samhällen. Beteendet har kallats för Colony Collapse Disorder (rubbning och kollaps av bisamhällen), och tros bero på en kombination av flera faktorer. Många frågor är dock fortfarande obesvarade. Liknande beteenden där bina försvinner har rapporterats bland olika typer av sociala insekter, som lämnar sina hem när de är mycket sjuka för att skydda övriga insekter i gruppen. Varroa-kvalstret anses idag vara det största hotet mot honungsbinas hälsa, eftersom det förökar sig snabbt och överför patogeniska virus. Parasitbekämpningen baseras på ett begränsat antal metoder och en lika begränsad uppsättning kemiska behandlingar, för vilka viss immunitet redan har observerats. Den begränsade marknaden för sådana produkter, biodlarnas
svårigheter att få tillstånd i vissa länder (på grund av kravet på recept från veterinär) och de nya utmaningar som hela tiden upptäcks gör bekämpningen till en stor utmaning. Det mest effektiva sättet att bevara binas hälsa på kort sikt är att förbättra miljön i bikuporna genom god biodlingspraxis. Det kan handla om hygienåtgärder, att ha goda kunskaper om patogeners och bins livscykler och att dra bästa möjliga nytta av de behandlingslösningar som finns tillgängliga för tillfället. Att samköra registrerade data om binas hälsa inom och över landets gränser har identifierats som en förutsättning för att kunna implementera effektiva åtgärder och underlätta forskning. Att avla fram bin med bättre motståndskraft mot Varroakvalstret är också en viktig del i den samlade insatsen. Att nå det här målet är dock en stor utmaning, och det är inte troligt att lösningarna kommer att hittas på kort sikt eller att de fungerar under längre tid. Nya alternativa kvalsterbehandlingsmetoder undersöks av många olika institutioner och företag, och Bayer har under många års tid erbjudit flera produkter. Produkterna är godkända för Varroa-kontroll i enlighet med nationella regelverk för veterinärer och med kvalstrets förekomst. Inkräktande, främmande arter (IAS, Invasive Alien Species) kan vara växter, djur, patogener och andra organismer som inte är inhemska i ett ekosystem. Införandet eller spridningen av arterna hotar den biologiska mångfalden. Honungsbin, jordbruk och inkräktande främmande arter Främmande arter som gör intrång i ekosystem har erkänts internationellt som en direkt huvudorsak till den minskade biologiska mångfalden i världen. De har också beräknats kosta den globala ekonomin flera hundra miljarder euro/dollar varje år. Inom jordbruket har de årliga miljöförlusterna på grund av skadliga organismer som införts i USA, Storbritannien, Sydafrika, Indien och Brasilien beräknats till över 68 miljarder euro. Varroa-kvalstret är bara ett exempel på ett skadedjur med betydande konsekvenser för ekonomin. Enligt en beräkning skulle de ekonomiska förlusterna under de kommande 30 åren bli 11 26 miljoner euro per år om kvalstret skulle ta sig in i Australien. Varroa-kvalstret är ett tydligt exempel på hur det västerländska honungsbiet drabbats av en IAS som överförts från dess asiatiska motsvarighet (Apiscerana). Den senare arten utvecklades parallellt med kvalstret och bär på särskilda egenskaper som minskar kvalstrets effekter. Andra biarter som det afrikaniserade biet uppvisar också beteendemönster som försämrar Varroakvalstrets förutsättningar: de svärmar oftare och överger ägg som drabbats hårt av parasiter. Det västerländska biet har inga sådana försvarsmekanismer och är därför mer sårbart mot parasiten. Några andra exempel på skadedjur är Tropilaelapsclareae-parasiten, den lilla bikupeskalbaggen och den asiatiska bålgetingen. IAS kan utgöra ett allvarligt hot mot både jordbruksnäring och biodling. Artmigration har alltid utgjort ett hot, men nu sprids arterna snabbare än någonsin tidigare på grund av människans allt större globala rörlighet, den ökade handeln och de förändrade klimatmönstren. Plötsliga och oförutsägbart starka effekter av införda arter är en stor utmaning, i synnerhet om kontrollåtgärderna saknas eller misslyckas.
Ökad medvetenhet och insikt om de möjliga konsekvenserna av IAS är en överordnad fråga med avgörande betydelse för livsmedelsförsörjningen och bevarandet av den biologiska mångfalden. Varningssystem för djursjukdomar finns på plats på internationell, regional och nationell nivå. Systemen tillhandahåller behandlingslösningar för överförda arter, däribland patogener för honungsbin, som ett försök att minska arternas spridning. Bayer erbjuder olika verktyg för IAS-behandling, bland annat produkter för växt- och djurhälsa samt tekniska produkter. En av våra bihälsoprodukter används för bekämpning av den lilla bikupeskalbaggen i USA och Kanada och skulle eventuellt kunna användas om skalbaggen når Europas gränser. Icke-inhemska, främmande växtarter som gullris (Solidagospp.) och jättebalsamin (Impatiens spp.) har införts i flera europeiska länder, där de ger bina tillgång till nektar och pollen under sommaren och hösten när de naturliga födokällorna inte räcker till. På så sätt hjälper de bina att klara perioder när tillgången på föda är sämre. och problem med honungsbinas hälsa har rapporterats under flera århundraden, och det finns många olika orsaker och kombinationer av orsaker. I dag står bina inför nya utmaningar, bland annat relativt nya skadedjur som Varroa-kvalstret, virusinfektioner och andra patogener, i viss utsträckning otillräcklig föda och allt mer ogynnsamma väderförhållanden. Bin behöver bra näring I ett tempererat klimat producerar naturligt förekommande växter och jordbruksgrödor en stor artrikedom av blommor på våren och färre sorter senare under året. Vissa grödor, som raps, frukt och grönsaker, ger bina bättre föda i form av nektar och pollen (proteininnehåll och kvalitet) jämfört med solrosor. Vindpollinerade grödor som spannmål (korn, majs, ris och vete) producerar inget nektar som lockar till sig bin och andra insekter. Förutom hög tillgång året runt är kvalitet och mångfald i födan viktig för vildbinas och honungsbinas hälsa. Människan breder ut sig över allt större landområden över hela jorden, vilket leder till förlust av habitat och i förlängningen av binas föda. Samtidigt kräver ett effektivt jordbruk en ökad koncentration av grödor per jordbruksenhet. I vissa områden kan även det leda till minskad mångfald i binas utbud av föda. Alla kan bidra till en ökad tillgång på föda åt bin, till exempel genom att plantera nektar- och pollenrika växter, buskar eller träd. Det finns olika typer av åtgärder för att förbättra agroekosystemen, till exempel miljöplaner för jordbruk, miljöförvaltning, markvård eller initiativ för bevarande av pollinatörer. De positiva effekterna av smala åkerstycken med blommor på jordbruksmark är väldokumenterade. Sådana initiativ kan främjas ytterligare om jordbrukarna kompenseras för den risk i form av minskad skörd som är förknippad med sådana åtgärder. Det är dock viktigt att känna till att enbart god tillgång på föda inte kan avhjälpa de förluster av bin som orsakas av patogener. Bayer arbetar aktivt för hållbara behandlings-metoder för grödor, bland annat genom att utvärdera åtgärder för att förbättra den biologiska mångfalden på
jordbruk och stärka binas hälsa genom att skapa platser där de kan hitta föda och bygga bo. Detta arbete sker i samarbete med många andra aktörer. Honungsbin är väderkänsliga Oregelbundna vädercykler kring vintern, som tidiga eller våta vårar eller plötslig återgång till vinterväder, kan orsaka onödig stress för honungsbina antingen direkt (eftersom de inte alltid klarar att upprätthålla rätt temperatur i bikupan) eller indirekt (genom minskad tillgång på nektar i blommorna). På samma sätt kan förlängda perioder med regnigt eller torrt väder påverka honungsbina negativt i samma utsträckning som de påverkas av försämrad tillgång på nektar. Under det senaste årtiondet har de genomsnittliga förlusterna (~ 15 %) av honungsbisamhällen varje år i vissa fall fördubblats eller blivit ännu högre. Klimatförändringarna resulterar i att ogynnsamt väder förekommer allt oftare i vissa delar av världen, men det här är inte huvudorsaken till de ökade förlusterna under vintern. Snarare innebär det en ytterligare stressfaktor för bina. Biodlarna är beroende av gynnsamt väder, men honungsbinas patogener och undermålig föda har visat sig vara de viktigaste bidragande orsakerna till binas försämrade hälsa. Om dessa problem löstes skulle binas övervintringsförmåga förbättras God praxis inom biodling Behandlingsmetoderna varierar starkt över hela världen och måste anpassas efter lokala förhållanden. Skillnaderna hänger också samman med biodlingarnas syfte :att producera honung eller att tillhandahålla pollineringstjänster. Till exempel fraktas runt en miljon bikupor varje år långa sträckor för att underlätta pollineringen av mandelträd i Kalifornien. Frekvent förflyttning av bisamhällen långa sträckor utgör en ytterligare påfrestning på bina. Att skydda honungsbin Det finns starka samband mellan jordbruk och biodling, vilket innebär att binas hälsa kan på många sätt påverkas av odlingsmetoderna. Pesticiders effekter på honungsbin testades redan på 1920-talet. Sedan dess har kraven på testning stärkts i takt med de ökade vetenskapliga kunskaperna. Det kan tyckas rimligt att anta att insekticider riskerar att påverka insekter som honungsbiet, men faktum är att effekterna varierar starkt från fall till fall. Därför är det viktigt att kunna bevisa att bina inte påverkas eller att besluta om åtgärder som minimerar binas kontakt med växtskyddsprodukter.. En steg-för-steg-metod för bedömning av binas säkerhet börjar med laboratoriestudier och fortsätter, vid behov, med fält- och observations- studier. Resultatet av studierna styr vilka anpassade användningsrekommendationer som anges på etiketten för respektive produkt.
Laboratorieforskningen är inriktad på hur bina reagerar på olika användningsmängder av pesticider även på avsiktlig överexponering. Forskningen kan användas för att utvärdera produkter, men resultatet betyder inte att motsvarande mängder kan överföras till verkliga exponeringsförhållanden i fält. Därför är det viktigt att dra rätt slutsatser av forskningen. När pesticider utvärderas med binas säkerhet som utgångspunkt används studieprotokoll och riktlinjer som tagits fram av experter. Störst betydelse i denna överlappande process har interaktionen mellan biet och pesticiden under verkliga fältförhållanden. Ibland kan negativa effekter undvikas genom att man helt enkelt inte besprutar under blomning. Hos Bayer arbetar vi aktivt för att säkerställa att våra produkter kan användas på ett ansvarsfullt sätt med hänsyn till bina. Vi genomför till exempel ingående studier av pesticiderna, och övervakar kontinuerligt produkternas tillämpning i fält. Produktövervakning Vårt åtagande att skydda bin omfattar mer än bara försäljning av pesticider, och upphör inte när en produkt har godkänts officiellt för användning. Utvärderingsprocessen fortgår i takt med att nya produkter används av odlarna, och utgår från såväl övervakning som från odlarnas synpunkter och erfarenheter från fält. Att uppdatera regelfiler med nya vetenskapliga upptäckter som rör produkterna är en lika viktig process och ett lagstadgat krav. Skiftande globala förutsättningar i fält måste beaktas för att möjliggöra implementering av Stewardship och rådgivning till jordbrukare och andra som använder våra produkter. Laboratorie- och fältstudier i kombination med verkliga erfarenheter från fält är avgörande när vi utvecklar de tekniker som ska skydda både grödor och bin. Att följa rekommendationerna på preparatens etikett är viktigt för att skydda bina. Vidare krävs samarbete mellan jordbrukare och biodlare för att optimera besprutningstiderna och minimera exponeringen för bin som letar föda. Som forskningsbaserat företag utvecklas Bayer genom att omsätta nya erfarenheter från fältövervakningen av produkterna till förbättrade användningsinstruktioner. Detta är en viktig del i vårt övergripande arbete med att främja ansvarsfull och hållbar användning av pesticider. Olika insekticider har olika effekter på bin. I fall där man eventuellt kan förvänta sig konsekvenser, måste särskild försiktighet iakttas genom att produkterna används med hänsyn till bina. Att noga följa god lantbrukspraxis och etikettrekommendationer har avgörande betydelse. Fördelar med insekticider genom betning Neonikotinoider är en viktig typ av insekticider som infördes för tjugo år sedan och infördes av jordbrukare över hela världen på grund av deras effektivitet mot skadedjur i lantbruksgrödor. Bayers neonikotinoider Gaucho (imidakloprid) och Poncho (klotianidin) är insekticider med
ett brett användningsområde som betningsmedel. De är produkter som tas upp av fröna och därigenom skyddar dem inifrån mot markburna skadedjur under tidig säsong när fröet utvecklas till en ung planta. Att applicera insekticider på frön är mycket effektivt ur ekologisk synvinkel: mindre än 1 % av ett givet område behandlas, att jämföra med besprutning där hela området behandlas. Skadedjur som äter från växten exponeras mest, och risken för spridning till nyttoinsekter (som bidrar till att bekämpa skadedjuren) och vattenansamlingar minimeras. Det går dessutom åt mindre fossila bränslen (vilket innebär mindre utsläpp av växthusgaser) eftersom fröbehandling kräver minst en traktoröverfart färre jämfört med besprutning. Lantbrukare värdesätter det odlingstekniska, ekologiska och ekonomiska mervärde som följer med friskare plantor, ökad skörd och sparad tid. Användningen av neonikotinoider har varit kontroversiell och riskerna för honungsbiet har debatterats. Vad har diskussionerna bottnat i och hur ser vårt synsätt ut? I slutet av 1990-talet i Frankrike skylldes förlusterna av bin initialt på imidakloprid. De saknade koppling till specifika produktrelaterade händelser, men lanseringen på marknaden sammanföll med tidpunkten då problemen med binas hälsa började öka. Efter en senare incident med klotianidin i Tyskland stärktes insatserna för att mildra effekterna och förhindra nya, liknande händelser. I dag vet vi betydligt mer om hur bin kan skyddas mot neonikotinoider, men debatten fortsätter ändå på grund av den rådande situationen. Många storskaliga studier av flera olika faktorer har genomförts i USA, Österrike, Belgien, Kanada, Frankrike och Tyskland. Studierna har visat att dålig hälsa hos bin hänger samman med förekomst av Varroa-kvalster, virus och många andra faktorer, men inte med användningen av insekticider. Resultaten bekräftas av en långsiktig, tysk övervakningsstudie av bin som påbörjades år 2004. Studien omfattar många olika aktörer, bland annat över 100 biodlare med sammanlagt över 1 000 bisamhällen. Samma långsiktiga övervakningsstudier i Frankrike och Nordamerika har kommit fram till samma resultat. Skötselåtgärder I vår strävan att kontinuerligt förbättra tillämpningen av våra tekniker har vi utvecklat och implementerat olika förvaltningsåtgärder i nära samarbete med många andra aktörer. Några exempel: högre kvalitetsstandarder för fröer för att säkerställa att behandlingen inte sprids från fröet bättre utrustning för att minska spridningen av damm, genom ombyggnad av pneumatiska såmaskiner specialutbildning för ansvariga betningsexperter på våra regionala centra för betning i många olika länder information till lantbrukare genom information på utsädesförpackningen som innehåller alla nödvändiga uppgifter om betningen. Alla dessa åtgärder är gemensamma för många länder, och några av länderna har infört dem som lagstadgade krav. Nya erfarenheter har visat sig mycket värdefulla för vår vidareutveckling och kunskap om hur åtgärderna kan införlivas i den tekniska utvecklingen. Bayers åtagande och arbete för att skydda honungsbiet
Bayer har ett eget intresse i att arbeta för ett hållbart jordbruk och friska bin. I arbetet med vår egen växtförädlingsverksamhet är vi beroende av honungsbinas pollinering och är väl medvetna om vilket värde pollineringstjänster med honungsbin har för jordbruket. Vi arbetar aktivt för att hitta lösningar som skyddar honungsbiet genom att: erbjuda produkter mot Varroakvalstret och undersöka nya potentiella behandlingsmetoder; säkerställa hållbar tillämpning av pesticider genom forskning och genom att verka för ansvarsfulla jordbruksmetoder med hänsyn till bin; dela med oss av information och kunskaper till andra aktörer inom biodlings- och jordbruksorganisationer, vetenskapliga statliga och icke-statliga institutioner, beslutsfattare och juridiska organ. Grunden för vårt åtagande att skydda honungsbiet är vår portfölj med behandlingsprodukter mot Varroakvalstret. År 2010 identifierade Bayer en ny produkt som utvinns av naturlig tymololja och som vi nu vidareutvecklar för användning i vissa länder. Fler innovativa lösningar för att skydda binas hälsa är under utveckling och bekräftar ytterligare vårt åtagande.