Nationalekonomi för tolkar och översättare 6 mars 2012 Avvägningen inflation-arbetslöshet Mer om stabiliseringspolitiken Den öppna ekonomin Förväntningarnas betydelse Anders Fjellström, Nationalekonomiska institutionen
Introduktion Det här gör vi i kväll: Diskussion om veckans instuderingsfrågor (på tavlan). Sambandet inflation och arbetslöshet (Phillipskurvan). Mer om finans- och penningpolitiken. Utrikeshandel, växelkurser och växelkursregimer. Förväntningarnas betydelse.
Avvägningen inflation-arbetslöshet Vi har sett hur AS-AD-modellen kan användas för att analysera konjunktursvängningar och stabiliseringspolitik: - Högkonjunktur gör att BNP blir större än normalt och att priserna stiger. - I låg- konjunktur gäller motsatsen. I verkligheten ser vi sällan kombinationen av fallande priser och fallande BNP. Lågkonjunktur innebär oftare att BNP och priser ökar långsamt.
Avvägningen inflation-arbetslöshet Phillipskurvan, som visar sambandet mellan inflation och arbetslöshet, ger en mer realistisk bild av verkligheten. Bygger från början på rent empiriska iakttagelser av den nyzeeländska ekonomen A.W. Phillips. Ingen teori. Han studerade brittisk statistik för åren 1861-1957 och noterade att arbetslösheten hade varit hög då inflationen varit låg och tvärtom.
Avvägningen inflation-arbetslöshet Källa: Eric Findlay/Wikipedia (public domain)
Avvägningen inflation-arbetslöshet Detta kan tolkas som att det finns en fast trade-off: Det går att minska arbetslösheten genom att låta inflationen stiga och tvärtom. Politiker kan därmed välja den bästa kombinationen och sträva efter att låta ekonomin nå den punkten på kurvan. Mer ambitiöst alternativ: Försök förskjuta kurvan inåt. Den svenska Rehn-Meidner-modellen ett exempel.
Avvägningen inflation-arbetslöshet Inflation B A Arbetslöshet
Avvägningen inflation-arbetslöshet Phillipskurvan överensstämde väl med ekonomins beteende under 1950- och 60-talen. På 1970-talet bröt modellen samman: Stagflation! Två orsaker: - Oljekriserna 1973 och 1979 innebar kraftiga utbudschocker. - Inflationsförväntningarna (expected inflation) började påverka pris- och lönesättningen.
Avvägningen inflation-arbetslöshet P LRAS p1 B SRAS p0 A AD Y Y1 Y0
Avvägningen inflation-arbetslöshet Under perioden med hög inflation på 1970- och 1980-talen blev det tydligt att människor anpassade sig till de snabba prisökningarna. Några exempel: Indexerade löner, följsamhetsklausuler i löneavtal. Resultat: Inflationen blev självgående. Pris- och lönespiraler.
Avvägningen inflation-arbetslöshet Källor: SCB, Riksbanken, ILO
Avvägningen inflation-arbetslöshet Teoretiskt grundad kritik från Milton Friedman och Edmund Phelps redan på 1960-talet. Argument: Det som räknas är reallönen (real wage), d.v.s. lönen i relation till prisnivån (W/P). Money illusion luft i lönekuverten kan få människor att arbeta mer, men bara till dess att de inser att priserna också har stigit. Slutsats: Ingen trade-off på medellång/ lång sikt. Phillipskurvan är vertikal!
Avvägningen inflation-arbetslöshet Inflation Långsiktig Phillipskurva Arbetslöshet
Avvägningen inflation-arbetslöshet På lång sikt tenderar alltså arbetslösheten att återvända till en viss nivå på medellång/lång sikt, enligt Friedman och Phelps. Non-accelerating inflation rate of unemployment (NAIRU) eller naturlig arbetslöshet. Motsvarar det som Eklund kallar friktions- och strukturarbetslöshet. Beror på strukturella faktorer arbetsmarknadens funktionssätt m.m.
Avvägningen inflation-arbetslöshet Detta är också numera mainstreamuppfattningen inom nationalekonomin. På kort sikt finns en trade-off mellan inflation och arbetslöshet, men inte på medellång/lång sikt. Svårighet: NAIRU går inte att mäta. Måste beräknas, precis som den potentiella BNP:n och produktionsgapet. Vissa menar att kurvan är krokig vid låga inflationsnivåer. Intressant, men överkurs.
Avvägningen inflation-arbetslöshet Vi ska nu använda den moderna Phillipskurvan för att studera effekterna av expansiv stabiliseringspolitik. Vi utgår från att arbetslösheten är lika med NAIRU och att inflationen är noll.
Avvägningen inflation-arbetslöshet Inflation B A Arbetslöshet
Avvägningen inflation-arbetslöshet Inflation C B A Arbetslöshet
Avvägningen inflation-arbetslöshet Inflation C D B A Arbetslöshet
Avvägningen inflation-arbetslöshet På medellång/lång sikt har vi nu samma arbetslöshet som från början, men inflationen är högre. Låt oss analysera samma expansion med hjälp av AS-AD-modellen.
Avvägningen inflation-arbetslöshet Inflation Prisnivå SRAS B AD B A A Arbetslöshet BNP
Avvägningen inflation-arbetslöshet Inflation Prisnivå SRAS C C B AD B A A Arbetslöshet BNP
Avvägningen inflation-arbetslöshet Inflation Prisnivå SRAS D C D C B AD B A A Arbetslöshet BNP
Avvägningen inflation-arbetslöshet Diagrammen kan med rätt mycket god vilja ses som spegelbilder av varandra. Skillnaden är ekonomin i AS-ADmodellen återvänder till samma BNPnivå som från början och att inflationen avstannar när vi har nått punkten D. Prisökningarna är bara tillfälliga, medan de fortsätter i Phillipskurvan. För att få inflationen att sjunka krävs enligt modellen en period av arbetslöshet som är större än NAIRU.
Avvägningen inflation-arbetslöshet Inflation D E Arbetslöshet
Avvägningen inflation-arbetslöshet Inflation D F E Arbetslöshet
Avvägningen inflation-arbetslöshet Inflation D F E A Arbetslöshet
Avvägningen inflation-arbetslöshet P LRAS SRAS P0 D p1 E AD Y Y1 Y0
Avvägningen inflation-arbetslöshet P LRAS SRAS P0 D p1 E AD p2 A Y Y1 Y2
Avvägningen inflation-arbetslöshet Eklund skriver att flera faktorer gör anpassningen till låg inflation svårare i ett modernt välfärdssamhälle. Starkare skyddsnät de arbetslösa drabbas inte lika hårt ekonomiskt. De som är lönedrivande (insiders) drabbas i låg grad av arbetslösheten. Outsiders mer utsatta. Snabbare anpassning i USA än i Europa. Förklaras med olika system för arbetsmarknaden.
Avvägningen inflation-arbetslöshet Ekonomen Robert Lucas ifrågasatte om det var nödvändigt att gå igenom arbetslöshetens stålbad. Idé: 1) Trovärdig centralbank meddelar att inflationen ska tvingas ned. 2) Alla anpassar sitt beteende. 3) Inflationen går ned, utan ökad arbetslöshet. Tabellen på nästa sida visar vad som hände när USA:s nytillträdde Fed-chef Paul Volcker gjorde just så 1979. Då gick det inte utan ökad arbetslöshet.
Avvägningen inflation-arbetslöshet Inflationsbekämpning i USA 1979-1985 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 BNP-tillväxt 2,5-0,5 1,8-2,2 3,9 6,2 3,2 Arbetslöshet 5,8 7,1 7,6 9,7 9,6 7,5 7,2 Inflation 13,3 12,5 8,9 3,8 3,8 3,9 3,8 Kumulativ arbetslöshet över NAIRU Kumulativ disinflation Sacrifice ratio (K.A./K.D.) 1,0 2,6 6,3 9,9 11,4 12,6 0,8 4,4 9,5 9,5 9,4 9,5 1,25 0,59 0,66 1,04 1,21 1,32 Källa: Oliver Blanchard, Macroeconomics
Stabiliseringspolitik Som vi diskuterade senast syftar stabiliseringspolitiken till att jämna ut konjunktursvängningarna. Stimulans i lågkonjunktur och åtstramning i högkonjunktur. Politiken är kontracyklisk. Regeringens åtgärder kallas finanspolitik. Förändringar av skatter eller utgifter. Centralbankens åtgärder kallas penningpolitik. Ändrade räntenivåer. Vi ska nu studera dem lite närmare.
Stabiliseringspolitik BNP (Y) Högkonjunktur Potentiell BNP Lågkonjunktur Tid
Finanspolitiken Några termer och definitioner: Offentliga sektorn: (public sector): Stat, landsting, kommuner och socialförsäkringssektorn. Finansieras med skatter och avgifter. Offentlig konsumtion och investeringar. Överföringar av betalningsmedel till hushållen kallas transfereringar. T = Skatt minus transfereringar. T - G = budgetsaldot (budget balance).
Finanspolitiken Den offentliga sektorn är en viktig ekonomisk aktör i alla utvecklade ekonomier både i kraft av sin storlek och av sin politiska makt. Det innebär att staten har stora möjligheter att påverka den ekonomiska aktiviteten. Två varianter: - Automatiska stabilisatorer - Diskretionär finanspolitik
Finanspolitiken De automatiska stabilisatorerna bidrar till att jämna ut konjunktursvängningarna utan att några särskilda beslut behövs. - När konjunkturen vänder nedåt minskar skatteinkomsterna. Därmed försämras budgetsaldot och finanspolitiken blir mer expansiv. - Samtidigt ökar utbetalningarna av arbetslöshetsersättning och försörjningsstöd, vilket ger samma effekt.
Finanspolitiken Följden blir att finanspolitiken blir mer expansiv i lågkonjunktur och mer åtstramande i högkonjunktur, utan att finansdepartementet behöver agera. Effekten ökar med den offentliga sektorns storlek. Två alternativ till passivitet: - Budgetbalans - Aktiv stabiliseringspolitik
Finanspolitiken Om staten strävar efter budgetbalans att inkomster och utgifter alltid ska vara lika stora kommer man att förstärka konjunktursvängningarna. Politiken blir procyklisk. I det fallet kommer man att möta lågkonjunkturen med åtstramning, för att inte försvaga de offentliga finanserna. I högkonjunktur kommer man i stället att sänka skatter/öka utgifter.
Finanspolitiken Regeringen kan också aktivt besluta om åtgärder för att påverka konjunkturen. Detta kallas diskretionär finanspolitik. Problem: - Risk att åtgärderna kommer för sent och i stället förstärker konjunktursvängningarna. - Risk att politiken blir för expansiv över lag. Svångremspolitik är inte populär. - Möjliga konflikter med andra mål (fördelning, effektivitet).
Finanspolitiken Om politiken genomgående är för expansiv kommer det att leda till inflation, som vi såg tidigare. Dessutom stiger statsskulden. Det minskar utrymmet för framtida politik. Kan leda till skuldkriser. Viktig fråga: Till vad används lånen? Investeringar kan ge avkastning i form av högre BNP kanske bättre att låna än att låta bli?
Penningpolitiken Under de senaste 20-30 åren har penningpolitiken fått huvudrollen i stabiliseringspolitiken. Flera skäl: - Minskad tilltro till finanspolitiken. - Många länder övergav system med fast växelkurs i början av 1990-talet. Ökat svängrum för penningpolitiken (mer om detta senare).
Penningpolitiken Centralbanken sköter penningpolitiken genom att påverka penningmängd (money supply) och ränta(interest rate). Styrningen sker via penningmarknaden, marknaden för lån med kort löptid. Centralbanken har monopol på tillverkning av sedlar och mynt. Därmed kan banken själv besluta pris (ränta) och kvantitet (den monetära basen) i sin utlåning till affärsbankerna.
Penningpolitiken Efterfrågan på pengar som betalningsmedel beror bland annat på räntan. Ju högre ränta, desto mindre attraktivt blir det att hålla kontanter. Andra faktorer som påverkar efterfrågan på pengar är prisnivån (jfr tyska hyperinflationen), inkomstnivån och möjligheten att betala med kort, checker etc. Givet övriga faktorer (ceteris paribus) blir efterfrågan på pengar en negativ funktion av räntan.
Penningpolitiken Ränta Efterfrågan Penningmängd
Penningpolitiken Utbudet på pengar beslutas av centralbanken. Det är därmed oberoende av ränteläget. I vårt marknadsdiagram blir utbudskurvan därför en vertikal linje. Räntan bestäms av skärningspunkten mellan utbuds- och efterfrågekurvorna. Normalt sätter centralbanken en viss ränta och låter utbudet anpassa sig. Lägre ränta förutsätter större utbud.
Penningpolitiken Ränta Utbud r1 Efterfrågan Penningmängd
Penningpolitiken Ränta Utbud r1 Efterfrågan r2 Penningmängd
Penningpolitiken I praktiken arrangeras lånen så att centralbanken köper statspapper från affärsbankerna. Dessa köper sedan tillbaka värdepapperen till ett högre pris, normalt efter en vecka. Detta kallas repa (efter repurchase agreement). Motsats: Omvänd repa. Centralbanken har därmed full kontroll över de kortaste räntorna. Indirekt påverkas även de långa räntorna. Mindre vanligt: Marknadsoperationer.
Penningpolitiken När centralbanken sänker räntan och lånar ut mer pengar till affärsbankerna startar en expansionsprocess. Bankerna kan sänka räntan på lån till hushåll och företag. Det blir därmed gynnsammare att konsumera och investera. Utlåningen ökar. Pengarna kommer efter hand tillbaka till bankerna som sparande. Större delen (allt utöver reservkvoten) kan lånas ut igen. Detta kallas kreditmultiplikatorn.
Penningpolitiken Även tillgångspriserna (asset prices) påverkas av en räntesänkning. Lägre räntor gör att priserna på aktier och fastigheter stiger. Hushållens förmögenheter ökar, vilket också bidrar till att öka konsumtionen. Detta är samtidigt en komplikation för centralbanken. Låga räntor kan bädda för spekulativa bubblor. Därmed kan den finansiella stabiliteten hotas.
Penningpolitiken Centralbanken styr enbart de korta räntorna direkt. En höjning eller sänkning av styrräntan påverkar de långa marknadsräntorna på två sätt: - Lån med kort löptid är ett alternativ till lån med lång löptid. Lägre korträntor bör därmed minska korträntorna. - Långräntorna styrs dock framför allt av inflationsförväntningarna. Effekten av sänkt styrränta är inte självklar!
Penningpolitiken Tidigare var det vanligt att centralbankerna var underordnade den landets politiska ledning. Stark tendens till ökat oberoende de senaste årtiondena. Syfte: Att öka centralbankens trovärdighet som värn mot inflation. Ingen konflikt med sysselsättningsmål, så länge ekonomin drabbas av efterfrågechocker.
Penningpolitiken Det finns dock situationer när penningpolitiken inte räcker till. Ett exempel: likviditetsfälla i deflationstider. Även om centralbanken sänker räntan till noll kan realräntan (real interest rate) vara för hög för att ekonomin ska stimuleras. Realränta = Nominell ränta minus förväntad inflation. Viktigare än nominalräntan! Om prisnivån väntas falla med 5 procent blir realräntan 5 procent när nominalräntan är noll!
Stabiliseringspolitik Det finns också problem som är gemensamma för finans- och penningpolitiken. Det tar tid innan åtgärderna verkar. Observationsfördröjning, beslutsfördröjning, effektfördröjning. Marknadens förväntningar har stor betydelse men är svåra att styra. Både politiker och centralbank kan ha intresse av att lova en sak och göra en annan. Detta kallas tidsinkonsistens.
Stabiliseringspolitik En skillnad mellan finans- och penningpolitiken är att finanspolitiken kan påverka BNP:s struktur på lång/medellång sikt. Expansiv finanspolitik driver upp räntorna, eftersom det offentliga sparandet minskar. Sparande = Investeringar + Nettoexport Y = C+I+G+NX På kort sikt kan I öka för att Y ökar. På lång/medellång sikt minskar I om stimulansen består. Crowding out.
Stabiliseringspolitik Penningpolitiken påverkar däremot inte BNP:s struktur på lång/medellång sikt. Expansiv penningpolitik medför större utbud på pengar och lägre räntor. Detta stimulerar C, I och NX. Y = C+I+G+NX När priserna stiger som en följd av stimulanspolitiken stiger räntorna igen. På lång/medellång sikt påverkas inte BNP. The neutrality of money.
Stabiliseringspolitik Finanspolitiken Lång beslutsfördröjning. Relativt kort effektfördröjning. Flera mål risk för konflikter. Kan förändra BNP:s sammansättning. Penningpolitiken Kort beslutsfördröjning. Lång effektfördröjning. Ett övergripande mål. Påverkar inte BNP:s sammansättning.
Den öppna ekonomin Vi har hittills inte sagt mycket om utrikeshandeln, trots dess växande betydelse i Sverige och världen. Vi ska fokusera på två aspekter: - Valet av växelkurssystem. - Utrikeshandelns betydelse för stabiliseringspolitiken. Men vi börjar med två mått som är särskilt viktiga i sammanhanget: - Bytesbalansen - Växelkursen
Den öppna ekonomin Repetition från föreläsning 4: Bytesbalansen (current account) visar om ett land har överskott eller underskott i sina affärer med omvärlden. Handelsbalansen + Tjänstebalansen + Nettoavkastning på kapital + Transfereringsnetto = Bytesbalansen I Sverige 252 miljarder kr 2011. Drygt 7 procent av BNP.
Den öppna ekonomin Offentligt + privat sparande = Investeringar + nettoexport (+lager) Överskottet i bytesbalansen innebär att vi lever under våra tillgångar. Vi lånar ut överskottet och skapar därmed fordringar på andra länder. Långvariga underskott i bytesbalansen kan bli problematiska, om de internationella finansmarknaderna tappar förtroendet för betalningsförmågan.
Den öppna ekonomin Växelkursen (exchange rate) är värdet på en valuta, uttryckt i en annan valuta. Exempel: En USA-dollar kostade 6,63 svenska kronor den 1 mars. En krona kostade 0,15 dollar. När en valuta ökar i värde säger man att den apprecierar. Om den depreciserar minskar den i värde. Skilj på detta och revalvering/ devalvering uppskrivning och nedskrivning av en fast växelkurs.
Den öppna ekonomin Växelkursen påverkas av en rad faktorer: - Inflationen. Om priserna ökar snabbare i ett land urholkas penningvärdet. Det försvagar valutan. - Ökad efterfrågan på ett lands varor innebär att köparna behöver mer av landets valuta, som ökar i värde. - Intresse för investeringar från utländska företag. - Värdepappershandeln allt viktigare. Över 95 procent av valutahandeln.
Den öppna ekonomin Allt detta gör att växelkurserna kan variera kraftigt. Inte alltid tydligt varför. Företag med verksamhet i flera länder kan försäkra sig mot kursförändringar kurssäkring. För finansiella placerare gäller att ta hänsyn till vad som kan tänkas hända med växelkurserna. Princip på avreglerade internationella kapitalmarknader: Samma förväntade avkastning överallt (justerat för risk).
Den öppna ekonomin Ränteparitetsvillkoret: Inhemsk ränta = utländsk ränta + förväntad förändring av växelkursen + riskpremie Exempel: Om räntan är 4 procent i Tyskland och 5 procent i Sverige är det ett tecken på att marknaden räknar med att kronan kommer att försvagas med en procent mot euron. Varför så höga räntor i Grekland?
Den öppna ekonomin När utrikeshandeln tas med i bilden förändras stabiliseringspolitikens villkor. Stimulanspolitik försvagar bytesbalansen. Detta beror på att en del av ökningen av BNP används till import. Detta kallas importläckage. Stimulanspolitik kan leda till högre inflation och sämre konkurrenskraft för de inhemska företagen. Motsatsen gäller för åtstramningspolitik.
Den öppna ekonomin Dessa aspekter har blivit viktigare i takt med globaliseringen. Mer handel, fria kapitalrörelser, mer internationella investeringar. 40 procent av Stockholmsbörsen är utlandsägd. Starkare konkurrens när hela världen är en marknad. Skattesatserna utjämnas. Svårare att avvika för ett land. Lönerna påverkas. Avkastningen på produktionsfaktorerna tenderar att utjämnas.
Den öppna ekonomin Valet av växelkurssystem (exchange rate regime) har stor betydelse, för handel och företagande men också för stabiliseringspolitiken. I grunden tre alternativ: - Rörlig växelkurs - Fast växelkurs - Valutaunion Under 1900-talet var fast växelkurs det vanligaste alternativet. Nu har de flesta länder rörlig växelkurs. Några undantag: Danmark (fast kurs mot euron) och Kina (fast kurs mot USD).
Den öppna ekonomin Källa: Wikipedia (Creative commons)
Den öppna ekonomin En rörlig växelkurs avgörs av utbud och efterfrågan på valutamarknaden. Det händer dock att centralbanker ingriper och handlar för att påverka kursen. En fördel med rörlig växelkurs är att landet kan föra en finans- och penningpolitik helt anpassad till egna behov. Den stora nackdelen är att den rörliga kursen skapar osäkerhet för företagen. Detta kan hämma handel och investeringar mellan länder.
Den öppna ekonomin Med fast växelkurs är priset på valutan reglerat av staten. Valutan är då knuten till en eller flera andra valutor. Detta ger mer stabilitet än en rörlig växelkurs - så länge växelkursen är trovärdig. Starka spänningar kan dock uppstå om marknaden börjar tro att landet tänker devalvera eller revalvera. Landet måste hålla samma inflationstakt som ankarlandet och kan inte fritt använda penningpolitiken.
Den öppna ekonomin I en valutaunion har länderna avskaffat de nationella valutorna och antagit en ny gemensam valuta. Länderna har en gemensam centralbank och gemensam penningpolitik. All osäkerhet om växelkurserna försvinner. Detta gynnar handel och företagande. Transaktionskostnaderna minskar. Lättare jämföra priser -> mer transparens och ökad konkurrens.
Den öppna ekonomin Nackdelen är att den gemensamma penningpolitiken kanske inte passar alla länder. Risk för asymmetriska chocker. Ett optimalt valutaområde har relativt homogen ekonomi och rörliga produktionsfaktorer. I en valutaunion som inte uppfyller dessa villkor krävs andra medel. Större roll för inhemsk finanspolitik, utrymme för rörlighetsfrämjande åtgärder och en gemensam finanspolitik.
Den öppna ekonomin Stabiliseringspolitikens villkor ser alltså olika ut, beroende på växelkurssystem. Penningpolitiken blir mer effektiv i ett system med rörlig växelkurs. En räntesänkning försvagar växelkursen eftersom placeringar blir mindre attraktiva. Detta förstärker bytesbalansen. En sådan operation fungerar inte vid fast växelkurs, om kapitalflödena är fria. I så fall kan inte räntan sänkas, just för att växelkursen inte får försvagas.
Den öppna ekonomin Finanspolitiken får därför en viktigare roll vid fast växelkurs, liksom i en valutaunion. I båda fallen kan finanspolitiken också bli mer effektiv, eftersom kopplingen till räntan blir svagare. Ett EMU-land kan föra en expansiv politik utan att det påverkar ECB:s räntesättning. Dock risk för högre inflation och högre långräntor. Samt devalveringsoro i fallet med fast växelkurs.
Den öppna ekonomin EMU har regler för att förhindra att länder utnyttjar dessa mekanismer. Tidigare fick budgetunderskottet inte vara större än 3 procent av BNP, utom vid stora BNP-fall. Fler kryphål infördes dock när länder bröt mot reglerna. Den nya finanspakten ställer strängare krav: Budgetunderskottet får vara högst 0,5 procent, justerat för konjunkturen. Också ändrad beslutsgång: Starkare roll för EU-domstolen och kommissionen.
Förväntningarnas roll Vi har flera gånger talat om förväntningarnas betydelse. Till en början räknade ekonomer ofta med adaptiva förväntningar. Förväntad inflationen nästa år = inflationen i år. Numera vanligare att anta rationella förväntningar. Individer och företag antas använda all tillgänglig information för att göra rationella förutsägelser om framtiden.
Förväntningarnas roll Två exempel på hur förväntningarna kan komplicera stabiliseringspolitiken: Lägre styrränta kan leda till att långräntorna stiger i stället för att sjunka. Möjlig effekt om sänkningen ses som signal om mjukare syn på inflationen. Sänkta skatter kan leda till minskad konsumtion. Möjlig effekt om hushållen räknar med att skattesänkningen leder till statsfinansiella problem i framtiden.