SAMHÄLLELIGA FÖRÄNDRINGAR OCH BOSTADSFÖRSÖRJNING UNDER 100 ÅR Bostadsmötet1-2 oktober 2014 Session 2. Maths Isacson, Lars Fälting & Tom Petersson
SESSIONSUPPLÄGG 1. Maths inleder med samhällsförändringar och bostadsproduktion under de senaste 100 åren. 2. Lars tar vid och pratar mer konkret om bostadsproduktionen, dess regelverk, finansiering, problem och möjligheter. 3. Tom leder ett samtal mellan oss två som också involverar sessionsdeltagarna.
TRE HUVUDSEKTORERS ANDELAR AV SYSSELSÄTTNINGEN
BOSTADSBYGGANDET FÖRE 1930-TALET 1. Vem byggde? Individer/familjer, egnahemsbyggen Bolag, särskilt industriföretag på landsbygden Landsting och primärkommuner byggde bostäder i anslutning till sjukstugor/sjukhus, skolor, ålderdomshem etc. HSB, bildades 1923 för att i kooperativa anda bygga bostäder i Stockholm Privata byggföretag, i Uppsala bl.a. Anders Diös
2. Finansiering? Bolag med egna eller lånade medel. Bolagen gav också anställda egnahemslån Arbetare och tjänstemän med sparade medel och fördelaktiga lån och inte minst med eget arbete Statliga egnahemslån, från 1904, följdes år 1920 upp med en bostadslånefond. I Stockholm gavs från 1927 lån till självbyggare (Stockholms stads småstugebyrå)
1930-talets utgångspunkter Sverige var ett land med stora ekonomiska och sociala skillnader, låg bostadsstandard och utbredd social och politisk oro. Målet: att skapa ett rättvist samhälle utan priviligierade och tillbakasatta, i rika och fattiga, i besuttna och utarmade (P-A Hansson 1928) : Det goda hemmet!
Sverige var ett fattigt land med en stor landsbygdsbefolkning
Industriföretagens kaserner - Hofors 1910-talet
Alva och Gunnar Myrdal 1934
Lort-Sverige 1938. Lubbe Nordström (1882-1942)
FOLKHEMSPOLITIKENS TRE GRUNDPELARE OCH TANKEFIGUR 1. Arbete för alla arbetsmarknadspolitiken Bra bostäder för alla bostadspolitiken Trygghet för alla socialpolitiken 2. Samförstånd där staten hade det övergripande ansvaret för välfärden i samarbete med nationella organisationer och parterna på arbetsmarknaden via avtal reglerade lokala förhållanden.
Funktionalismen och Folkhemmet Från vänster: Sven Markelius, Uno Åhren, Gunnar Asplund, Eskild Sundahl, Wolther Gahn och Gregor Paulsson
Bostadssociala utredningen 1933-1947 En statlig kommitté som kartlade landets bostadsförhållanden och utarbetade riktlinjer för den framtida bostadspolitiken. Tillsattes av socialminister Gustav Möller. Ordförande var Per Nyström (foto) och sekreterare Alf Johansson. Medarbetarna var bl.a. Uno Århén, Gunnar Myrdal, Sven Wallander, Olle Engqvist, Sigurd Westholm, Sigurd Curman, Per Holm. Utredningens betänkanden lade grunden för efterkrigstidens bostadspolitik med allmännyttan, barnrikehusen, Bostadsstyrelsen, de statliga lånebidragen. Andra delar av bostadspolitiken blev bostadsbidrag till barnfamiljer och bostadstillägg till pensionärer.
BOSTADSBYGGANDET 1900-2011
Bostadsbyggandet efter 1932 1. Vem byggde? - Bostadskooperativ. Stora aktörer blev HSB, SKB och Riksbyggen (bildat år 1941 som samorganisation för bostadsrättsföreningar) - Privata byggbolag, små och stora. Stora blev BPA och Anders Diös (hyresrätter, bostadsrätter, kontor och offentliga lokaler) - Kommunerna och de allmännyttiga bostadsföretagen. AB Familjebostäder 1936 och Stockholmshem 1937, Stiftelsen Uppsalahem 1946 - Industriföretag.
2. Finansiering och genomförande 1933 Statens byggnadslånebyrå (lån till låg ränta) förmedlades via städernas drätselkammare till byggmästare/-bolag som byggde på kommunal mark. I mitten av 1940-talet fick kommunerna bostadsförsörjningsansvaret. 1944 Hemmets forskningsinstitut 1947 det kommunala planmonopolet 1948 SABO, en organisation för allmännyttiga bostadsbolag. 1948 Bostadsstyrelsen inrättas för att främja bostadsbyggandet (uppgick 1988 i Boverket)
Anders Diös AB, produktion 1921-1962
IBF- företagens bostadsbyggande
Bostadsbyggandet i Sverige Antalet bostäder ökade från 2,1 till 3,1 miljoner från 1940-talets mitt till slutet av 1960-talet. 1945 var 1 rum med eller utan separat kök den vanligaste lägenhetstypen i städerna (44%) 1960 var 3.r.o.k. vanligast. Trångboddheten (2 p/rum) sjönk från 21% till 8% 1965 igångsattes Miljonprogrammet, med 1 miljon nya lägenheter fram till 1975.
Nybyggnad 1957-2013
LÄGENHETER I FÄRDIGSTÄLLDA HUS
NY PROBLEMBILD FRÅN MITTEN AV 1970-TALET Arbetslösheten omkring 4 %! Hur ordna full sysselsättning? Hur få igång den ekonomiska tillväxten? Hur begränsa statens kostnader? 1974 infördes generella bostadssubventioner Kostnaderna för den solidariska bostadspolitiken skenade snart iväg. 1979 uppgick subventionerna till 10 miljarder, 1988 till 27 miljarder. Regleringssystemet upplevdes som trögt och gav under miljonprogrammets år efterhand standardiserade industriellt fabricerade bostäder av tveksam kvalitet (trots nya byggnormer). Under 1980-talet ökad spekulation i fastigheter
POLITISKA ÅTGÄRDER Arbetslösheten bekämpades bland annat genom en stimulans av bostadsbyggandet Om- och tillbyggnader skulle ge bygghantverkare jobb. 1983 fattade riksdagen beslut om ett ROTbidrag för statligt stöd vid ombyggnader. 1985 kom en ny byggnorm och 1989 nya byggnadsregler.
ARBETSLÖSA
MEN 1991-1992, under den finansiella krisen fattade riksdagen beslut om att successivt avskaffa bostadssubventionerna.
FÖLJDEN? Avpolitisering av bostadsbyggandet, Som snabbt skiftade över från att bygga för hela folket till att bygga exklusivt för ekonomiskt starka kunder. Stigande byggkostnader och minskat byggande, i första hand av hyresrätter. Däremot ökad efterfrågan på bostadsrätter (helst i sjönära läge) Kraftig prisstegring i storstädernas centrum Med en tilltagande bostadssegregering. Under 2000-talets första årtionde ökade skillnaderna i bostadsform och i priset på bostäder. Allt färre hyreslägenheter byggdes!
Fastighetsprisindex (1981=100)
SAMMANFATTNING 1 - fram till början av 1930-talet individ, bolag och marknaden skulle ordna bostäder - från början av 1930-talet till 1990-talet, bostäder för folket på jämlika villkor! Folkhemsbyggandets epok Kooperationer, privata byggbolag och kommuner förverkligade folkhemmets bostadspolitik. Staten utformade och vässade reglerna och var en viktig finansiär för att begränsa boendekostnaderna
SAMMANFATTNING 2 FRÅN BÖRJAN AV 1990-TALET Åter var det marknaden som skulle lösa bostadsfrågan. En avpolitisering Resultatet blev en kraftigt minskad byggproduktion, delvis också pga. stigande byggmaterialkostnader. Urbaniseringen, flyttningen till storstäderna Kraftigt stigande priser på villor och bostadsrätter samt hyreshöjningar när allmännyttans bostäder renoverades en tilltagande bostadssegregering.
BOSTADSBYGGANDE 1900-2011
FRAMTIDEN? En återgång till ett ökat statligt och kommunalt ansvar för byggandet? Hur i så fall? Knappast realistiskt med samma typ av regelsystem som tidigare. Hur hantera markfrågan och lokalt motstånd? Kan bostadsbyggandet återfå en roll som tillväxtgenerator och sysselsättningsskapare? Och för att motverka ett segregerat boende? Är det möjligt i en global värld med fri rörlighet av arbetskraft inom EU, öppna handelsgränser och ett fåtal stora aktörer både på byggmaterialoch byggsidan?