Dags för dans! En guide till dig som ser dans tillsammans med barn och unga



Relevanta dokument
LÄRARHANDLEDNING MASTER MINDS

UPPLEVELSEN ÄR DIN. Om att se dans tillsammans med barn och unga

Lärarhandledning. funkar. KoreografI Robin Dingemans. Björn Johansson Boklund och Gabrielle Cook Foto: Lina Alriksson

Vi går på teater. en lärarhandledningdn

Lärarhandledning. till dansföreställningen. Foto: Elin Svensén

Lärarfolder. till dansföreställningen. Foto: Okänd

LILLA MAGELLANSKA MOLNET

cullbergbaletten.se LÄRARHANDLEDNING

projektkatalog KULTURSKOLAN

Lärarfolder Vi ses snart! Arkeolog 8. till dansföreställningen. Foto: Elin Svensén. Puck med stöd från Stockholm stad, Stockholms läns landsting och

Kulturgaranti. för barn och unga

Välkomna till Teater Eksem! Kontaktuppgifter. Om det här materialet

F Ö R L ÄR AR E O C H A N D RA VUXNA. Foto: Micke Sandström F N I SS V Ä R L D E N S T RÅKIGASTE PJÄS UP PSALA>>> > ST ADSTEATE R

Barn- och ungdomskulturplan för Gullspångs kommun

DÄR ORDÖRONEN FÅR VILA. om dans konst och kunskap

justine innehåll en del av västra götalandsregionen -

Antaget av kommunfullmäktige , 183 PROGRAM FÖR BARN- OCH UNGDOMSKULTUREN I VÄRNAMO KOMMUN

Balettakademien i Göteborg, Danslinjen Kursplan Dansämnen

LÄRARHANDLEDNING Fatimas resa

Centralt innehåll. Estetisk framställning. Material, redskap och tekniker. Estetisk verksamhet i samhället. Ämnesspecifika begrepp

Högskoleförberedande. Estetiska programmet. Inriktningar. Bild och formgivning Dans Estetik och media Musik Teater

Att alla är så snälla och att man får vara med mycket i föreställningarna.

Läsnyckel. Mingla och Errol av Åsa Storck. Copyright Bokförlaget Hegas

Lärarmaterial. Himladrumlar. en roadmovie ovan molnen

Barn- och utbildningsförvaltningen Kultur- och fritidsförvaltningen. Undervisning i drama, Frödinge skola, Kulturgarantin Vimmerby kommun

INSPIRATIONSMATERIAL ATT GÅ PÅ TEATER

Dans och små barns kroppsliga kreativitet

lilla spöksonaten innehåll

Lärarmaterial. Resan hem av Bodil Malmberg. VästmanlandsTeater

Prata dans - fyra frågor att börja med

ipads i lärandet 24 aug kl 8-16

HANDLEDNINGSMATERIAL UPPSALA>>>> STADSTEATER FÖR LÄRARE OCH ANDRA VUXNA BRÖDERNA LEJONHJÄRTA. Foto: Micke Sandström

Verksamhetsidé för Solkattens förskola

Vägledning till dig som är förälder, mor- och farförälder och professionell som i ditt yrke möter barn med funktionsnedsättning och deras familj

Vårt arbetssätt bygger på Läroplanen för förskolan (Lpfö98) och utbildningspolitiskt program för Lunds kommun. Här har vi brutit ner dessa mål till

Varför kultur i Falkenbergs förskolor och skolor?

Vad betyder begreppet lek för oss?

BOULEVARDTEATERNS. Handledarmaterial. till föreställningen av dramapedagog Ami Hallberg-Pauli

Estetiska programmet PER BRAHEGYMNASIET. Bild och formgivning Dans Estetik och media Musik Teater. Inriktningar

Varma hälsningar, Susanna Vildehav och Mia Kjellkvist, skådespelare och konstnärliga ledare.

INFÖR TEATERBESÖKET. skådespelarna blir. Av Ann-Christine Magnusson Illustration Johanna Oranen

Kulturplan för barn och unga i Katrineholms kommun

KLÄ PÅ KLÄ AV (2-4 år)

Program för barn och ungdomskultur i Vetlanda kommun

Normer och värden. Mål (enligt Lpfö 98, reviderad 2010) Arbetssätt/metod. Arbetsplan

Acting/Voice. Utbildningen som kursen ingår i Yrkesdansarutbildningen

Varma hälsningar, Susanna Källgren och Mia Kjellkvist, skådespelare och konstnärliga ledare.

Systematiskt kvalitetsarbete ht12/vt13 Rönnbäret

Estetiska programmet. Inriktningar. Bild och formgivning Dans Estetik och media Musik

HEJ! FÖRSLAG PÅ LEKTIONSUPPLÄGG

Handledning till att läsa och lyssna på skönlitteratur

Handlingsplan avseende Skapande skola år i Gislaveds kommun

Kultur- och utbildningsförvaltningen INFORMERAR. Kulturplan. Kultur lyfter Hallsberg

Barn- och utbildningsförvaltningen Kommunstyrelseförvaltningen. Kulturgarantin Vimmerby kommun

ÄFVENTYRSRAKETEN. Känslornas och konstens pedagogik. Att med konsten som verktyg komma rakt in i sig själv

Inlärning. perception. produktion

Pedagogisk planering för 3klubbens fritids

INFÖR TEATERBESÖKET. Av Ann-Christine Magnusson Foto Martin Skoog

skola för alla barn i Söderhamns kommun

Det finns flera böcker om Lea. Du kan läsa dem i vilken ordning som helst! De böcker som kommit ut hittills heter Lea, Lea på läger och Lea, vilse!

TONSPRÅK FORTBILDNING OCH INSPIRATION VÄNERSBORG 27 OKTOBER 2014

Namn/Arbetslag/Enhet: Förskolan Tvingeling, avd.blåbäret FÖRSKOLA OCH HEM

SKAPANDE SKOLA LÄSÅRET 2017/18

LÅNGÖGON OCH GLASKALSONGER. Junibackens pedagogiska program för förskoleklass på temat språk och kommunikation

plan modell policy program regel riktlinje rutin strategi taxa Barnkulturplan för Svenljunga kommun ... Beslutat av: Kommunfullmäktige

Handledning för lärare och elever

Filmhandledning Filmen passar för år 8- gymnasiet Tema: Idrott och hälsa, Könsroller, Jämställdhet, Tonår och Vänskap

Kultur av barn och unga är uttryck som ingen vuxen styr över. T.ex. spontana lekar, ramsor, gåtor, rollspel, communities och graffiti.

diskussionsunderlag SÅ HIMLA ANNORLUNDA

Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje

KONFERENS, FÖRESTÄLLNINGAR & WORKSHOPS SEPTEMBER PÅ SKÅNES DANSTEATER

Lärarhandledning till föreställningen. Nycirkus för samtycke

Kvibergsnässkolan. Individuell Utvecklingsplan. Skriftligt omdöme för. Elevens namn

Ordkanon - 10 år av Skapande skola,

Lärarmaterial. Det skulle varit jag dansteater av Birgitta Egerbladh. VästmanlandsTeater

SKAPANDE SKOLA LÄSÅRET 2017/18

Skapande skola- projekt Allt är möjligt på teatern

Mina tankar om empati och sympati hos personer med autismspektrumtillstånd

Välkomna till andra träffen Medveten litteraturläsning i förskolan

Förskolan Garnets pedagogiska grundsyn

Explosiv dans om mörka minnen

Samverkan. Omsorg. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten (LPO 94)

Arbetsplan 2013 Lillbergets/Kilsmyrans förskolor Sydöstra området

MAGNET LÄRARMATERIAL

PEDAGOGMATERIAL - SKA VI VA?

Lokal pedagogisk planering för Kvinnebyskolans förskoleklass, läsår 2013/2014

Varför kultur i Falkenbergs skolor och barnomsorg?

Verksamhetsplan Vasa Neon Förskola

troll i utkanten av samhället lärarhandledning innehåll inledning analys samtalsfrågor övningar

För att närma oss vår vision så har vi formulerat en mission eller en affärsidé. Det här är vårt erbjudande.

Handlingsplan avseende Skapande skola år i Gislaveds kommun Reviderad

Kulturskolans kurser

SMÅSAGOR LÄRARHANDLEDNING ARBETA MED SAGOR OCH BERÄTTELSER

Vi arbetar också medvetet med de andra målen i förskolans läroplan som t.ex. barns inflytande, genus och hälsa och livsstil.

Alla deltagare får också ett exemplar av lärarhandledningen Att öppna nya världar.

Idéer och tankar kring hur man kan arbeta vidare efter att ha sett Obanteaterns pjäs Kan man! hösten 2009.

Lpfö98/rev2016 och Spana på mellanmål!

Scenkonst för barn och unga med svåra intellektuella och kognitiva funktionsvariationer

2.1 Normer och värden

Skapande skola- projekt

Transkript:

Dags för dans! En guide till dig som ser dans tillsammans med barn och unga

har Du varit på Dans någon gång? allt fler människor går på dansföreställningar. Och ännu fler kommer vi att bli. Dansen är en konstform i växande, inte minst hos den unga publiken. Men många vuxna känner sig fortfarande osäkra inför dansens uttryck och vill ha vägledning och inspiration inför besöken på dansföreställningar tillsammans med barn och unga. Den här guiden är ett försök att tillmötesgå det behovet. Våren 2006 presenterade Statens kulturråd ett handlingsprogram för dansen i landet, vilket följdes upp med en fortsatt strategi 2010. En av de grundläggande ambitionerna att så många människor som möjligt ska kunna ta del av professionell danskonst i olika former. Det gäller även barn och ungdomar. I Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, står det att alla som arbetar i skolan ska verka för att utveckla kontakter med kultur- och arbetsliv, föreningsliv samt andra verksamheter utanför skolan som kan berika den som en lärande miljö. På samma sätt erkänner FN:s barnkonvention Dansen är en konstform i växande, inte minst hos den unga publiken. Men många vuxna känner sig fortfarande osäkra inför dansens uttryck... i artikel 31:1 barnens rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet. Men barn och ungas möte med kultur går alltid genom de vuxna. Det är vi vuxna som producerar konsten, det är vi som köper biljetter och följer med dem till utställningar, konserter och föreställningar. Därmed väljer vi i alla led vad barnen ska få se. Och vad vi utstrålar av förväntan och nyfikenhet, eller rädsla och skepsis, påverkar även deras upplevelser. För stora såväl som små kan mötet med levande dans vara omvälvande och påträngande. Artisterna på scenen och publiken i salongen finns här och nu, vi är tillsammans i ögonblicket, och det kan bli magiskt laddat. När en föreställning är riktigt bra kan man nästan ta på stämningen i rummet, så stark är koncentrationen. Till dansens uppgifter hör att gestalta livet, att vrida på perspektiven och ställa frågor. Dansen vill, precis som all konst, beröra oss, väcka känslor och få oss att upptäcka oss själva och världen omkring. Det kan bli både härliga och skrämmande upplevelser. Läroplanen säger också: Eleverna skall få uppleva olika uttryck för kunskaper. De skall få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form skall vara inslag i skolans verksamhet. Det handlar inte bara om att barnen och ungdomarna ska få prova på att själva skapa. Lika mycket har skolan alltså till uppgift att förmedla kontakt med och upplevelser

av de olika konstarterna så som de utövas av professionella konstnärer. För många sker också det första mötet med dans genom skolan och förskolan. Ofta erbjuder skolan den enda möjligheten att få de upplevelserna, det är därför skolteatern brukar kallas den verkliga folkteatern. I skolan kan teatern nå hela folket. Samma sak är det med dansen. I det mötet har du som lärare och vuxen en viktig uppgift. Den här skriften erbjuder dig en guide att hämta inspiration och stöd i när du går på dansföreställningar tillsammans med barn och ungdomar. Texten är uppbyggd som en allmän introduktion följd av tre praktiskt inriktade steg; att tänka på FÖRE, UNDER och EFTER dansföreställningen. initiativet till guiden kom ursprungligen från Danskonsulenterna i Västra Götalandsregionen. Jag fick i uppgift att skriva den, eftersom jag ägnat mig åt dans på olika sätt i hela mitt liv och som danskritiker och kulturskribent tillbringar en stor del av min tid bland publiken på dansföreställningar av alla slag. Den västsvenska utgåvan Kom, nu går vi på dans! har kommit i två utgåvor, 2007 och 2009. Riksteatern beställde 2008 en version, Ge dansen en chans! byggd på den ursprungliga, men anpassad till ett nationellt perspektiv. Nu är det Scenkonstbolaget Dans och Norrdans tur. Dags för dans! lis hellström sveningson Danskritiker och kulturskribent Till dansens uppgifter hör att gestalta livet, att vrida på perspektiven och ställa frågor. Dansen vill, precis som all konst, beröra oss, väcka känslor och få oss att upptäcka oss själva och världen omkring.

alla har vi Dansat Barn använder självklart rörelsen i sin lek. Hos ungdomar är kroppen ett viktigt medel för att signalera attityder till omvärlden eller uttrycka gemenskap med gruppen. i alla tider har människor dansat. För sällskaps skull, som motion, tävlingssport, uppvisning eller som rituella inslag i livet och kulturen. I glädje och sorg, ensamma eller tillsammans med andra dansar vi, rör vi våra kroppar. För barn är rörelsen ett naturligt uttryck. Se bara hur spädbarnet med sin kropp upptäcker världen! Och sedan, när det lärt sig gå, med sina egna rörelser erövrar rummet. Barn använder självklart rörelsen i sin lek. Hos ungdomar är kroppen ett viktigt medel för att signalera attityder till omvärlden eller uttrycka gemenskap med gruppen. Men dansen kan också vara ett konstnärligt uttryck. Då talar vi om dans som scenkonst. Och även den finns i många former och spelas på många olika platser. Vi kan se dansföreställningar på traditionella teaterscener; från stora operascener till små hos de fria grupperna. Många föreställningar ges även i andra lokaler; konsthallar, hörsalar eller till och med ute på gator och torg. Dans för barn och unga spelas också i skolorna, både på de scener som finns där och i gymnastiksalar och andra lokaler som passar för den aktuella föreställningens behov.

Dans kan vara att stå still Dans brukar kort beskrivas som rörelsens konst. Men en dansföreställning är sammansatt, ofta av många uttryck. Inte bara kroppen i rörelse, utan också musik och andra ljud, bilder, film, video, ljus, kostymer och olika föremål är viktiga delar som samverkar i ett mångtydigt uttryck. En dansföreställning kan även innehålla text; enstaka ord eller hela repliker. Och dansaren kan faktiskt stå stilla eller bara röra sig väldigt lite. Gränserna till andra konstarter är öppna och svårdefinierade. Det är inte lätt att säga vad som är dans idag. Inte ens koreograferna som skapar dansverken vill alltid sätta bestämda etiketter på dem. Som åskådare har du lika stor frihet. Din upplevelse är det viktigaste. Trots att det finns så många olika former förknippas danskonsten ofta med den klassiska baletten, med tyllkjolar och tåspetsteknik. Och även med de sagor om prinsar, prinsessor och olika väsen som många av de klassiska, romantiska baletterna bygger på. Men sådana baletter är bara en liten del av dansen idag. De benämningar som finns för olika sorters dans hör i allmänhet ihop med den teknik dansarna tränar och använder på scenen. Många av dagens koreografer arbetar med klassisk dansteknik utan att det därför blir tyllbalett. Andra berättar sagor fast dansarna uppträder barfota i jeans. Gemensamt för all danskonst är att en koreograf eller en grupp tillsammans skapar ett dansverk utifrån en konstnärlig idé. Koreografi kallas den färdiga utformningen av dansen och den bestämmer hur kroppen, eller kropparna, rör sig i rummet. Sättet att se på kroppen, hur man låter den röra sig och vad den får uttrycka, påverkas förstås av samhället runt Inte ens koreograferna som skapar dansverken vill alltid sätta bestämda etiketter på dem. Som åskådare har du lika stor frihet. Din upplevelse är det viktigaste. Avgörande är att danskonsten vill gestalta något och att den gör det levande, här och nu.

omkring. Normer, tidsanda och människosyn förändrar dansen genom historien. Olika tider och olika koreografer föder olika uttryck och ur dem utvecklas genrer och stilar. Nya skapas hela tiden, dansen är en flyktig rörelse genom tiden och rummet. I bokstavlig mening är den konst i rörelse! från DE klassiska romantiska baletterna kommer också vanan att dansen handlar om något, att den berättar en historia. Med det är det långt ifrån all danskonst som gör. En del koreografer hävdar att dansen är sin egen form, att den inte behöver eller ska uttrycka något annat än sig själv. I dansverk som inte har någon berättande handling är det fortfarande levande människor som dansar, men de gestaltar inte roller på samma sätt. Ibland kan vi identifiera en miljö eller en plats, men dansen kan också fånga en stämning eller undersöka till exempel fysiska kontraster och rytm. Vad händer när långsamma böljande rörelser och linjer korsar snabba steg och explosiva hopp? Vi talar gärna om sådana dansuttryck i termer av form och energi. Dansföreställningar som vänder sig till små barn associerar ofta till leken medan koreografer som vill nå ungdomar brukar vara extra medvetna om musikens roll i många unga människors liv. Men precis som dansen för vuxna har utbudet för den unga publiken stor bredd. Ibland kan dansverket bygga på ett tema, det kan vara allt från våra rutiner kring frukostbordet till hur vi hanterar att en kamrat tar sitt liv. Danskonsten ser tillvaron från den glada och lättsamma sidan lika väl som den ställer frågor kring vår existens och smärta. blandningar av berättande och ickeberättande dans förekommer också. I de romantiska baletterna finns till exempel både inslag av folkliga danser och pantomim. De folkliga danserna, eller karaktärsdanserna som de också kalllas, hejdar berättelsen en stund och koncentrerar intresset till skickliga dansare som visar upp en speciell teknik. I pantomimen lyfter gesterna istället tydligt fram några detaljer i berättelsen. Koreografin som helhet för historien framåt. De nya formerna av hiphop, som visas som föreställningar på scen och inte som virtuosa dansnummer på gatan där hela genren startade, är andra, nutida exempel. Grupper som ägnar sig åt den genren mixar gärna dansade historier med avsnitt där de framför allt briljerar med sin speciella teknik. För den klassiska baletten är skönheten ett ideal, den månar om och skapade ursprungligen hela system för att uttrycka vackra linjer och rörelsesekvenser. Danstekniken används fortfarande av en del koreografer, men den dans som skapas nu har sällan krav på sig att främst vara vacker. Avgörande är att danskonsten vill gestalta något och att den gör det levande, här och nu. Olika tider och olika koreografer föder olika uttryck och ur dem utvecklas genrer och stilar. Nya skapas hela tiden, dansen är en flyktig rörelse genom tiden och rummet. I bokstavlig mening är den konst i rörelse!

före vem Dansar balett och hiphop? Den stora öppenheten är just det som är finessen med dans, den talar med många uttryck, ibland till och med ord, och den behöver inte handla om något. att gå på En DansförEställning är för de flesta en händelse, något utöver det vanliga. Det gäller även om den ligger inom skolans ram och oavsett om vi går iväg för att titta på dans eller om dansen kommer till oss. Barnens rätt till kultur fick ökad uppmärksamhet i den utveckling som präglade hela samhället under 1960- och 1970-talen. Synen på barn och barndom förändrades och barn- och ungdomskulturen fick en mer framträdande plats. Konstnärerna började i större utsträckning rikta sig till en ung publik. Ur den här rörelsen uppstod det som brukar kallas världens bästa barnteater, den svenska teatern för barn och unga. Medvetenheten om den unga publiken och dess behov växte även inom danskonsten. Idag finns ett utvecklat utbud av dans för barn och unga i Sverige. De flesta koreografer och dansare som arbetar för den yngre publiken är fria utövare. De har inte någon fast scen och gruppernas sammansättning varierar med produktionerna. Vill du veta mer om dansfältet kan Scenkonstbolaget Dans hjälpa till, www.scenkonstbolaget.se/dans Om det är du själv som tar initiativ till och bokar dansbesöket är det naturligt att du frågar om allt du undrar över. Glöm inte att göra det även när någon annan är organisatör. Som vuxen har du ett stort ansvar. Ju mer du vet om besöket desto tryggare är du. Och trygga vuxna är bra sällskap för barnen. Dansbesöket är så mycket mer än själva föreställningen, kanske åker ni buss till lokalen där den ges. Det kan vara

ett äventyr i sig, något som väl mäter sig med upplevelsen i salongen. Detta gäller inte bara de yngsta, tonåringar kan bli nog så upphetsade av att vara ute i nya sammanhang. Du känner själv dina elever bäst. Saker som kan vara bra att veta är hur artisterna tar emot er, hur publiken sitter, hur lång föreställningen är och vad som händer efteråt. Det gäller oavsett om föreställningen ges i skolan eller om ni besöker den ute i någon annan lokal. penheten är just det som är finessen med dans, den talar med många uttryck, ibland till och med ord, och den behöver inte handla om något. För barn är det inget problem. Alla vill vi skapa mening i det vi ser och barn är särskilt bra på det. I alla fall om vi vuxna inte ålägger dem bestämda krav öppna eller dolda. För att förbereda besöket kan du istället tala med eleverna om deras tidigare erfarenheter. Har någon sett dans förut? Vilken dans var det? Kanske har ni varit på en föreställning tillsammans, minns ni hur det var? Ofta finns det barn i klassen som själva dansar. Låt dem berätta! Flickor som målmedvetet tränar balett för det är fortfarande mest flickor får då en chans att visa I första hand är en dansföreställning ett konstnärligt verk ämnat att ge åskådaren en upplevelse. Vad den innebär och leder till kan man aldrig på förhand veta. vilket jobb de lägger ner, och hur roligt det faktiskt är. Eller kanske har någon börjat på streetdanskurs, det gör allt fler både tjejer och killar. Låt dem visa! Det finns ju så många sorters dans, och på så många ställen. Musikvideo och tecknade filmer bygger mycket på koreograferad rörelse, det vill säga dans. Det hör till ungdomarnas vardag och det har säkert alla sett. Teveserier som So You Think You Can Dance, Fame, Floorfiller och Let s dance har gjort dans till ett allmänt samtalsämne. Och dansfilmer får ofta stort genomslag, den närmast kultförklarade Grease med John Travolta har fått många efterföljare. Black Swan hör till de senaste och Dirty Dancing får ett nytt uppsving i och med premiären som musikal i Stockholm 2012. För några år sedan gjorde Stephen Daldrys Billy Elliot succé i breda lager. Den handlar om en fattig pojke i de engelska gruvarbetardistrikten. I hans uppväxtmiljö är dansen inget naturligt inslag, tvärtom, men genom kamrater som går i balettskola upptäcker han den. Dansläraren ser Billys intresse och förstår snart vilken begåvning han är. Pappan är dock direkt avvisande, men en kväll får han av en händelse se sonen dansa. Det blir en upplevelse som förändrar hela familjens liv. Så starkt kan mötet med danskonsten vara. Den personliga utvecklingen hos eleven lägger skolan idag allt större vikt vid. Där är rörelsen och leken viktiga inslag som behöver utlopp. Och de ligger nära dansen. Återigen är det inte bara en fråga om att eleverna själva ska prova på att måla, sjunga och dansa. Lika mycket handlar det om att de får möta och se konsten utövas av professionella konstnärer. Dansen har en fördel som konstnärligt uttryck inom skolans ram: Den är inte lika tyngd som till exempel teatern av ett pedagogiskt nyttoperspektiv. Dansen tittar vi oftare på för dess egen skull. Vi lär oss något på kuppen för det gör man alltid av god konst men dansbesöket fungerar som ett läromedel utan att vi ålägger det särskilda pedagogiska krav. Därför är det viktigt att skilja på dans för barn och men hur ska Du veta vad dansen går ut på om den inte har några ord? Hur ska du kunna förbereda eleverna om du inte vet vad föreställningen handlar om? Den stora öpdans med barn. När danspedagoger arbetar med eleverna i skolans ordinarie verksamhet är målet främst barnens eget skapande arbete. Vid besök på dansföreställningar händer det ibland att ni också får dansa. Koreografen och dansgruppen har då valt att knyta en rörelseverkstad till sin föreställning. När det sker måste du tänka på att delta aktivt i övningarna, tillsammans med eleverna, så att även den delen blir er gemensamma erfarenhet. Det kan vara dansarna själva eller en särskild danspedagog som leder aktiviteter för att stimulera publikens egen rörelselust. Den här typen av verksamhet är vanlig i Skapande skolasammanhang. Men det är långt ifrån alla koreografer och föreställningar som har sådan uppföljning. I första hand är en dansföreställning ett konstnärligt verk ämnat att ge åskådaren en upplevelse. Vad den innebär och leder till kan man aldrig på förhand veta. Kom ihåg inför besöket att nyfikenheten är din största tillgång. Lika viktigt som att fråga om de praktiska sakerna i förväg är att våga vara lite osäker på vilka konstnärliga upplevelser som väntar. Tillåt dig att vara nyfiken och förväntansfull. Om du får frågor kring dansen som du inte kan svara på säg bara: Jag vet inte, men vi går dit och tittar. Tillsammans! fråga om allt du undrar över inför föreställningen Dansbesöket är en sammansatt helhet barn och ungdomar skapar själva mening skilj på dans med barn och dans för barn våga vara nyfiken före

under rörelse smittar! Dansarna som arbetar för ung publik är vana vid att det rör sig även i salongen. Det känns nämligen i kroppen när det är bra och när det är dåligt DEt är härligt att dansa för barn! De ger sådan feedback direkt! Det ger så mycket. Så låter det när man frågar dansare hur det är att arbeta inför ung publik. Det är artister som medvetet har valt sin publik för att de tycker om den. Och de kan en hel del om barns utveckling och behov. Därför är de måna om att ta emot er när ni kommer till föreställningen. Du kan nästan alltid räkna med att ensemblen, eller delar av den hjälper er tillrätta och introducerar det som väntar. Du kan överlåta ansvaret åt artisterna. De vet vad de gör och har medvetet tänkt ut det. Dansen bygger, precis som all scenkonst, på det som brukar kallas överenskommelsen mellan scen och salong. Kort betyder det att publiken är med på att artisterna på scenen upprättar skenbara världar. Att vi låtsas att det som sker på scenen är verkligt, eller i alla fall att det föreställer någon sorts värld. Det här kontraktet påminner om barnens nu leker vi att. Alla världar står öppna. Med barn och ungdomar går det att göra nästan vilka överenskommelser som helst. De är med på förflyttningar i tid och rum och på att nya förutsättningar skapas utan att blinka. Bara fantasin aktiveras. Det handlar om barns förmåga att skapa mening. Och att alla kan göra det på sin egen utvecklingsnivå och utifrån sina egna referenser. Även mycket små barn kan det. Tillåt dig själv att göra detsamma. Kriteriet på god konst är just att den talar på många nivåer, oavsett ålder och utveckling kan vi var och en hitta något som kommunicerar med just oss.

Ibland kan överenskommelsens illusion bli så stark att verklighet och dikt glider i varandra. Då blir vi starkt berörda. Ser vi på dans kan det hända något i kroppen. Dansarna som arbetar för ung publik är vana vid att det rör sig även i salongen. Det känns nämligen i kroppen när det är bra och när det är dåligt. Och rörelse smittar. Hos små barn tar sig känslan lätt uttryck i kroppen. Det händer att de måste svara på behovet omedelbart, det räcker inte att luta sig fram och stäcka på halsen, hela kroppen bara måste få vara med. Är det riktigt spännande blir det svårt att sitta still. Kanske måste eleverna resa sig. Tonåringar tjoar gärna uppskattande, applåderar och stampar rytmiskt med, om dansen talar till dem. Låt kroppen vara med, du behöver inte rusa fram och trycka ner den som ställer sig upp eller hyscha på dem som trampar. Prova i alla fall att se om det löser sig av sig självt. Spänningen kanske släpper lite. Eller också protesterar grannarna runt omkring för att de inte ser och hör. När föreställningen är slut kan den egna rörelselusten blomma ut. Jag har sett pojkar smyga som vargar ur gympasalen när danssagan var slut. Med vässade klor och grinande gap rullade de mot omklädningsrummet. I en högstadieskola med nyfiken publik även de som från början hängde i ribbstolarna så långt från dansarna som möjligt övergick snacket med dansarna efter föreställningen i en ny liten dansshow. Den livliga dialogen gav plats för flera prov på elevernas artisteri. En flicka gick upp och gjorde en egen uppvisning, framhejad av alla kamrater, som stolta trängdes framför henne. Sedan var det fler som studsade ut ur salen. Men reaktionerna är inte alltid så omedelbara. Det kan dröja dagar, ja veckor innan de ger sig tillkänna. Många barn tar med vad de varit med om på föreställningen i sin egen lek. Det är ett viktigt sätt för dem att bearbeta upplevelsen. Barn fascineras ofta av dansarnas rörlighet, deras vighet och styrka. Den unga publiken uppskattar skicklig dansteknik och inspireras av den. På samma sätt är både barn och ungdomar intresserade av utrustningen på och runt omkring scenen. Kostymer och färger. Scenografi, saker som kan röra sig på listiga sätt, ljud och ljus. Stora, starka strålkastare och att de är så många. Allt kan väcka förundran och kittla fantasin. Så bli inte orolig om eleverna rör sig i bänkarna. Det behöver inte betyda att de är uttråkade eller okoncentrerade. Tvärtom kan prasslet i salongen tyda på stark inlevelse. Du känner dina elever och du ska tro på det du vet om dem. Du behöver inte punktmarkera orosmoment, dansarna är bra på att känna av vad som händer och kan fånga in publikens koncentration. Och du vet själv när det blir riktig kris och du måste gripa in. Är barnen små händer det ibland att någon blir rädd eller ledsen. Det är inte så farligt. Att få sitta i knä hos en vuxen, eller kanske dra sig lite bakåt i lokalen hjälper ibland. Den som är otröstlig får naturligtvis gå ut. Se inte det som ett misslyckande. Första gången jag var på teater var jag fem år. Det blev så laddat att jag fick ont i huvudet. Fröken såg det säkrast att ta med mig ut i foajén. Där höll en vaktmästare oss sällskap tills föreställningen var slut. Trots denna, som det kan tyckas avskräckande upplevelse, ägnar jag mitt yrkesliv åt dans och teater och tillbringar som kritiker en stor del av min tid i mörka salonger. Hur barns upplevelser faller ut kan man sällan ana. Men om det blir riktigt stökigt och kaos bryter ut, vad gör du då? Vem har ansvaret? Beslutet att avbryta en föreställning tas av en särskilt utsedd person bland personalen på scenen. På teatern är det så. Det är från scenen man fattar ett sådant beslut. Du kan slappna av och lita på att någon annan har ansvaret. Det allra bästa du kan göra under föreställningen är att själv verkligen se den. Tillåt dig att uppleva den tillsammans med eleverna. Du kan tycka om det du ser, eller vara kritisk. Kanske både och. Din upplevelse är din. Blir du provocerad ska du bli det å dina egna vägnar, inte elevernas. Låt dem ha sin egen upplevelse. Så har ni något att samtala om sedan. Dansgruppen tar ansvaret under föreställningen barn gör överenskommelser med scenen tillåt dig en egen upplevelse oro i bänkarna kan vara koncentration under allt på scenen kan väcka förundran och fantasi Men om det blir riktigt stökigt och kaos bryter ut, vad gör du då? Vem har ansvaret?... Du kan slappna av och lita på att någon annan har ansvaret.

EftEr som man frågar får man svar Dansupplevelsen kan vara en väg till att handskas med det sammansatta, det som inte är så lätt att etikettera rätt eller fel därför att det inte finns något facit. nu har vi varit på dans! Och hur var det? Ja, hur fångar du upp erfarenheterna? Vad pratar du och eleverna utifrån när det varken finns ord eller handling att återknyta till? Varför ska vi prata om dans? Kan vi över huvud taget tala om dans? Det är klart vi kan! Och det är klart att vi ska samtala om dans. Att utbyta tankar som mötet med konsten har väckt, berikar ofta besöket. Konst ställer frågor och du kan ställa frågor till den. Men som man frågar får man svar. Undvik att gå in i värderingsfrågor direkt. Tala inte i termer om bra eller dåligt. Det finns ingen allmän måttstock för upplevelsen och börjar ni värdera kan samtalet gå i baklås direkt. Försök istället att vara konstruktiv genom att ställa raka och ärliga frågor om vad eleverna har sett. Det öppnar för en äkta diskussion. här är exempel på frågor du kan inleda med: vad var det som hände på scenen? minns du hur det började? hur många var de som dansade? hur såg de ut? hur rörde de sig? var de ensamma, var för sig, eller var de tillsammans? hur slutade det? Utifrån sådana frågor bygger ni tillsammans en bild, ett minne av vad ni varit med om. Var och en har sett sin föreställning, men ni var alla där och har något att gemen- samt utgå ifrån. Genom att ni minns olika saker och kan påminna varandra blir besöket rikare och mer komplext. likadant talar du om koreografin, själva dansen. prova frågor som: hur såg dansen ut; vad gjorde de? hur gjorde de? stampade de hårt i golvet? smög de? hoppade de högt? Eller kröp dansarna på golvet? lyfte de varandra, rörde de över huvud taget vid varandra? gjorde alla likadant? Dansade alla på samma gång? tittade dansarna på varandra? tittade de på oss i publiken, såg de att vi var där? kände vi igen något? återanvänd de referenser du tog fram före besöket. vad var det för dans vi talade om då, vem hade sett något och berättade om det? kände du igen något här? vad påminde det om? Våga förhålla dig själv prövande till det du sett, lika väl som du tillåter eleverna att göra det. När barn och unga säger Det var tråkigt, Jag förstod inte kan det vara ett försvar. De vill inte tala om sin upplevelse. På samma sätt behöver inte Det var roligt! betyda att det var skojigt så att de skrattade. För barn är roligt ofta synonymt med intressant. Sådana svepande uttryck kan också vara elevernas

EftEr ställ öppna, ärliga frågor till de unga reaktionen på upplevelsen kan dröja Dans har inget facit ha tillit till din egen upplevelse ge dansen flera chanser dansupplevelser handlar sällan om att förstå, åtminstone utifrån de begriplighetsmått vi är vana att mäta med i skolan. Att uppleva dans handlar istället om tillit, om att våga lita på sin upplevelse. försök att ringa in hur de ska tillmötesgå våra vuxna förväntningar. I skolan lär sig barnen att de kan tycka rätt och fel. De avläser vuxnas kritik och tveksamhet lika lätt som vår entusiasm. Dansupplevelsen kan vara en väg till att handskas med det sammansatta, det som inte är så lätt att etikettera rätt eller fel därför att det inte finns något facit. Därför att konstupplevelser bygger på att du vågar släppa till dig själv och använda flera sidor av dig. Just det som läroplanen formulerar: I skolarbetet skall de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas. Om du och eleverna enkelt och konkret i uppföljande samtal benar upp vad ni har sett under dansföreställningen bereder det plats för en tolkning. Den är fri, var och en bildar sin mening. Vad kom du att tänka på? Kom ihåg att det inte är säkert att dansverket handlade om något som ni ska förstå. Barn och unga är prestigelösa experter på att skapa sin egen mening om de bara får lov. Upplevelsen av dansföreställningen ger dem ett underlag. Men, lika lite som vi kastar oss över vuxna, ska vi redan på teatern kasta oss över barn och ungdomar och avkräva dem en reaktion på vad de just varit med om. Och framför allt inte fråga dem om de förstod. Det finns en begriplighetstyranni när det gäller scenkonst och ung publik. Vi vuxna har så lätt att döma vad barn och ungdomar förstår och inte. På förhand och i all välmening. Och vi vill gärna ha vår bedömning bekräftad av de unga. Ibland handlar det mest om vår egen rädsla för att inte förstå. För vad ska vi då svara om eleverna frågar? Men dansupplevelser handlar sällan om att förstå, åtminstone utifrån de begriplighetsmått vi är vana att mäta med i skolan. Att uppleva dans handlar istället om tilllit, om att våga lita på sin upplevelse. Därför är det viktigt att låta eleverna ha sina egna upplevelser. Du möter föreställningen med dina vuxna erfarenheter och de unga med sina, var och en efter sin utvecklingsnivå och sina referenser. Och era upplevelser kan ni samtala om. Ni har ju en gemensam utgångspunkt, ni var på föreställningen tillsammans! Men hur vet du vad som är bra dans? Precis som med all konst är du själv din egen guide. Ju mer dans du ser desto större referensram får du att sätta in din upplevelse i. Samma sak gäller för eleverna. Och det är tillåtet att tycka olika. Döm sedan inte ut hela danskonsten om du råkar se en föreställning som du inte tycker om. Du skulle aldrig säga att du inte tänker gå på bio igen för att du sett en film du inte gillade. Ge istället dansen en ny chans. Det finns mycket att välja på, av så många olika sorter och slag.

Danskonsten vill oss något, den vill väcka våra känslor, få oss att ställa frågor om oss själva och hur vi lever. En hel värld väntar Konsten har en viktig roll i skolan och i elevernas personliga utveckling. Förutom tillfällen att själva få skapa behöver barn och ungdomar kontakt med professionellt utövande konstnärer. Genom att gå på dansföreställningar med dina elever bidrar du till att utveckla elevernas förmåga till kreativt skapande och intresse för att ta del av samhällets kulturutbud. Att skolan har en viktig roll vet vi, det är i skolan de allra flesta får sina i vissa fall enda möten med den professionella danskonsten. Intresset för dans ökar, särskilt bland ungdomar. De möter många olika former av dans, inte minst i olika slags media. Men kontakten med den levande dansen under en föreställning är något speciellt. Det kan bli ett magiskt möte, som ger så starka upplevelser att det till och med förändrar hela inriktningen på våra liv. Även om alla besök på dans inte vänder upp och ner på oss ger de oss gemensamma erfarenheter som vi kan samtala om och vidga våra perspektiv med. Danskonsten vill oss något, den vill väcka våra känslor, få oss att ställa frågor om oss själva och hur vi lever. Dansen ger oss både kunskap om livet och för livet. Du behöver inte gå på kurs för att gå på dansföreställningar med dina elever eller andra unga. Det räcker med att följa dem dit och tillsammans med dem tillåta dig själv en upplevelse av föreställningen. Förberedelserna handlar om att ta reda på de praktiska arrangemangen. Under föreställningen kan du överlåta ansvaret åt dansensemblen och verkligen känna dig som en av alla i publiken. Efteråt använder du dig av din egen erfarenhet som pedagog när du samtalar med eleverna om era upplevelser av föreställningen om ni har behov av det. Men det brukar vara intressant att utbyta tankar omkring det vi gemensamt varit med om. I samtalen som du och eleverna för utifrån dansföreställningar ni sett

skapar du ett pedagogiskt verktyg som du kan anpassa och använda i många andra ämnen och situationer i ditt arbete. Då uppfyller du samtidigt skolans ansvar för att eleverna utvecklar och använder kunskaper och färdigheter i så många olika uttrycksformer som möjligt; språk, bild, musik, drama och dans Det finns inget facit för dans, det handlar om tillit till den egna upplevelsen, din och elevernas. Just därför lär danskonsten oss att handskas med det sammansatta. Jag hoppas den här lilla guiden fungerar som inspiration. För dig som redan är en flitig besökare, att fortsätta att ta med de unga i din omgivning på dans. Och för dig som vill prova, att verkligen göra det. Det finns så mycket att välja på, så många olika slags dans. Vill du veta mer om de genrer och stilar som finns, vad som spelas och var kan du kontakta Danskonsulenterna. Tips på litteratur och hemsidor finns på följande sidor. En hel värld ligger öppen och väntar. Ge dansen en chans!

ord som Du kan möta runt En DansförEställning: kompani dansgrupp, dansensemble Dansare person som har dans som yrke Koreograf person som skapar dansen, bestämmer rörelser och helhet scenograf person som skapar scenbilden, rummet och dekoren kostymör person som skapar kostymerna/kläderna maskör person som skapar maskerna, bestämmer sminkning och peruker kompositör person som skapar musiken ljusdesigner person som skapar ljuset, bestämmer hur strålkastarna skall lysa ljuddesigner person som skapar och ljudet och väger av det mot musiken producent person som ansvarar för produktionen, i fria grupper ofta den som arrangörer bokar föreställningar hos koreografi den färdiga dansen scenografi scenbilden, dekoren Dansverk den konstnärliga helheten, med dans, scenografi, kostym, musik, ljus etc Dansstycke se Dansverk, används ofta om kortare verk Danspedagog lärare i dans balett dansteknik och dansstil med anor i hovkultur flera hundra år tillbaka, men ordet används ofta som beteckning på dansverk oavsett stil klassisk romantisk balett dansstil och teknik inom balett som utvecklades under 1800-talet i form av stora och påkostade dansverk ofta med sagor och historier som berättande grund streetdans samlingsnamn för en rad dansstilar som sprungit ur den dans som föddes på gatorna i de amerikanska storstäderna; hiphop, break, locking, popping, funk etc Jazzdans dansstil som växte fram inspirerad av jazzmusik under 1900-talet i USA och som fick stort genomslag i Sverige under 1960-talet folklig dans dans som folket, särskilt landsbygdsbefolkningen, av tradition dansade för att roa sig karaktärsdans dansstil som präglas av en särskild nationalitet eller yrkesgrupp, förekommer som folkliga inslag i klassiska romantiska baletter, till exempel spansk, rysk, ungerska och orientalisk dans pantomim stumt spel med gester, kroppsspråk och mimik helafton dansverk som fyller en hel föreställningskväll, ofta med flera akter Duett dans för två, används även som beteckning på dansverk för två dansare och för del i ett dansverk där endast två dansare dansar pas de deux fransk term för duett, särskilt i den klassiska baletten solo dans för en dansare, används även som beteckning på dansverk och för att beteckna del i ett dansverk där bara en dansare dansar improvisation dans som bygger på mer oplanerat och spontant skapat framförande än strikt fastlagd koreografi Workshop rörelseverkstad, praktisk danslektion eller kurs skola dansarnas dagliga träning i olika tekniker klass dansträningspass i särskild teknik audition praktiskt intagningsprov till dansskola, dansgrupp eller för medverkan i föreställning

var hittar Jag DansEn? Vid sidan av de egna föreställningarna erbjuder Scenkonstbolaget Dans och Norrdans pedagogisk verksamhet i form av workshopar och skapande dansprojekt. Dansupplevelse, rörelseglädje och kreativitet ligger som grund för arbetet med barn och ungdomar. Mer information om det pedagogiska projektet och om värdegrunden för Scenkonst-bolaget Dans hittar du på www.scenkonstbolaget.se/dans läs mer om Dans som scenkonst om Dans som scenkonst Ballet & Modern Dance av Susan Au. Thames and Hudson. London. 2002. Can t stop Won t stop. Hiphop-generationens historia av Jeff Chang. Reverb. 2006. Dans i världen av Madeleine Hjort (red). Carlssons bokförlag. Stockholm. 2003. Danstidningen (tidskrift för danskonst i Norden) Se även www.danstidningen.se Handlingsprogram för den professionella dansen. Kulturrådet. 2006. Hej Publiken! en guide till den samtida dansen. Dansens Hus. Stockholm. 2007. Resurslista för dans 2005, av Marika Hedemyr. Dansbyrån. 2005. Vad är dans? Introduktion till dans som scenkonst. Danskonsulenterna Västra Götalandsregionen. 2004. om DanskonstnärEr Många danskonstnärer har själva skrivit om sitt yrkesliv eller blivit omskrivna. Mats Ek, Birgit Cullberg, Birgit Åkesson, Carina Ari, Lilian Karina, Isadora Duncan, Martha Graham, Rudolf Nurejev, Merce Cunningham och Vaslav Nijinskij är bara några exempel. Botanisera i biblioteket! Vill du se dans på film så finns ett rikt utbud med olika stilar både på bibliotek och i videohandeln. om Danskonst, barnkultur och skolan AlieNation is my Nation. Hiphop och unga mäns utanförskap i det nya Sverige, av Ove Sernhede. Ordfront förlag Stockholm, 2002, 2007 (pocket). Att öppna nya världar. En handledning om att gå på teater med barn i förskola och skola. Riksteatern, 2006. Barn Dans Skola. Från Bolidens barnbalett till Dans i skolan för alla, av Eva Dahlgren, Skellefteå museum, 2006. Barns och ungas rätt till kultur. En skrift från Statens kulturråd och Barnombudsmannen. Barnombudsmannen informerar, BI 2006:2. Från sagospel till barntragedi. Pedagogik, förströelse och konst i 1900-talets svenska barnteater, av Karin Helander. Carlssons förlag. Stockholm, 1998. Får jag lov att fråga? Dokumentation av förstudien samtidskonst danskonst i dialog. Danskonsulenterna Västa Götalandsregionen. 2002. För de allra små. Om att uppleva böcker, teater, film, konst och musik när man är liten, av Margareta Sörenson (red). Rabén & Sjögren. Stockholm. 2001. Idag ska vi gå på teater. Det kan förändra ditt liv. Om barnteater som meningsskapande i skolan, av Birgitta Gustafsson och Lena Fritzén. Pedagogisk kommunikation, Institutionen för pedagogik, Växjö universitet. 2004. Konst, hur man lever, å lite annat. Barns och ungas tankar och åsikter om kultur. Barnombudsmannen rapporterar. BR 2006:3. Konstens betydelse, av Madeleine Hjort. Carlssons Bokförlag. Stockholm. 2011. Kulturella föreställningar om barn. Ett socialantropologiskt perspektiv, av Karin Norman. Rädda Barnen förlag. Stockholm. 1996. Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Opsis Kalopsis nr 1/2006. Tema rörelse (tidskrift om barnoch ungdomskultur). Se även www.opsiskalopsis.se Pedagogiska magasinet nr 2/2006. Ung kultur, temaartiklar. (tidskrift för utbildning, forskning och debatt) Se även www.pedagogiskamagasinet.se Samtalet om konst. En dokumentation från ett seminarium om samtalet som metod. 25-26 november 2003, Nordiska Akvarellmuseet, Skärhamn. Konst- och kulturutveckling Västra Götalandsregionen. 2004. Skolan och den radikala estetiken, av Lena Aulin-Gråhamn, Magnus Persson, Jan Thavenius. Studentlitteratur. Lund. 2004. Sokratiska samtal, Dokumentation från Sokratiska samtal som metod, Västra Götalandsregionen 2005-2006. Konst- och kulturutveckling Västra Götalandsregionen, 2007. Veta. Göra. Leva. Vara, av Bo Dahlin, artikel i Pedagogiska magasinet nr 2/1002. Se även www.pedagogiskamagasinet.se hemsidor där du kan läsa mera om dans och/eller kultur för barn och ungdomar www.scenkonstbolaget.se/dans (Norrdans) www.dansmuseet.se (Dansmuseet, Stockholm) www.kulturradet.se (Kulturrådet) www.bo.se (Barnombudsmannen)

Dags för Dans! är en omarbetad version av skriften Kom, nu går vi på dans! En guide för dig som ser dans tillsammans med barn och unga. Den initierades och producerades av Konst- och kulturutveckling, Danskonsulenterna i Västra Götalandsregionen 2007 (nyutgåva 2009) och hade fokus på dans för barn och unga i Västra Götalandsregionen. 2008 producerade Riksteatern versionen Ge dansen en chans! Den här utgåvan återger texten lätt anpassad och med nya bilder, nu med Scenkonstbolaget Dans/ Norrdans som producent. Text: Lis Hellstöm Sveningson Bilder från Norrdans föreställningar Foto: Bengt Wanselius och Lia Jacobi Grafisk form: Jan Larsson/soya.se Tryck: Xxxxxxxxxx 2012 scenkonstbolaget Dans norrdans Storgatan 12 D 871 31 Härnösand www.scenkonsbolaget.se/dans