Ekerö kommun först att mäta aktivitet med IPAQ!

Ekerö kommun först att mäta aktivitet med IPAQ! Till huvuduppgifterna i hälsoarbetet idag hör att främja en fysiskt aktiv livsstil. Resurserna är begränsade, varför det är viktigt att lägga de knappa medel man har där de bäst ger effekt. Men hur veta på vad man ska satsa? Ett första steg kan vara att mäta i befolkningen hur aktivitetsvanorna verkligen är. På så sätt går det att identifiera möjliga målgrupper och vad i dessas vardag som i första hand skulle kunna utvecklas. Därför togs IPAQ fram. Ekerö kommun blev först i världen med en sådan kartläggning med hjälp av det nya formuläret. Vi redovisar här några inledande erfarenheter. Maria Hagströmer forskarstud Andreas Nilsson forskarstud Michael Sjöström docent PrevNut vid Novum, Stockholms läns landsting och Karolinska institutet Hälsoplanerare och primärvården i kommuner och landsting har höga ambitioner. De vill nå många i sitt hälsofrämjande arbete, och främst då de individer som är i skärskilt behov av deras insatser och stöd. Till huvuduppgifterna i hälsoarbetet idag hör att främja en fysiskt aktiv livsstil. Men vilka i befolkningen ska de i så fall inrikta sig på eftersom resurserna inte räcker till allt och alla? Vilken åldersgrupp, vilket kön? Eller vilken utbildningsbakgrund ska de ha, var ska de bo, vilken del av det dagliga livet ska man särskilt ta sig an? Transporter, arbete, fritid, hemmet? Frågorna är många. Idag saknar hälsoarbetet instrument för att ta fram de uppgifter som erfordras för effektivt aktivitetsfrämjande arbete. Mångas erfarenhet är att man med de satsningar som görs ofta når de redan aktiva, de redan frälsta. Övriga i befolkningen utgör en stor och helt anonym massa. Ett första steg kan vara att mäta i befolkningen hur aktivitetsvanorna verkligen är, och med det som underlag försöka identifiera möjliga målgrupper och vad i dessas vardag som i första hand skulle kunna utvecklas. Instrument för sådan kartläggning har i stort saknats. IPAQ, dvs The International Physical Activity Questionnaire, togs fram för att råda bot på den bristen (se separat artikel). Ekerö kommun blev först i landet, ja i världen, med att pröva det. Som ett led i testarbetet användes IPAQ på en slumpmässig grupp ur befolkningen i Ekerö kommun. Här redovisas en första sammanställning av den information som kom fram. Urvalsgrupp Totalt 200 individer, varav 77 män och 123 kvinnor (Tabell 1), plockades ut via slumpmässigt utvalda telefonnummer från telefonregistret över Ekerö kommun. Totalt slumpades 400 34

Gång är en nyttig aktivitet. I studien uppgav man att daglig tid för gång och cykling var 10 minuter, medan bilåkandet tog över en timma. Foto: Artur Forsberg nummer ut och av dessa gjordes 250 samtal, där den i hushållet mellan 18 70 år som senast hade haft födelsedag tillfrågades att medverka i studien. Av dessa 250 samtal gav 200 personer ett positivt svar till medverkan. Genomförande Datainsamlingen gjordes med den långa versionen av IPAQ som var utformad att genomföras som telefonintervju. Enkäten bestod av totalt 30 frågor indelade i fyra kategorier. Frågorna avsåg omfattningen och arten av fysisk aktivitet de senaste sju dagarna. Aktiviteten indelades i aktivitet under arbetstid, transport, i hemmet och under fritid. Information om tid i aktivitet från de olika kategorierna utgjorde då tillsammans en bild av individens totala mängd fysisk aktivitet och dessutom gavs en bild av hur aktiviteten var fördelad under hela den vakna dagen. Tid spenderat i sittande under veckan samlades också in som ett mått på inaktivitet. Individen uppgav även ålder, längd, vikt och om denne för närvarande förvärvsarbetade. I anslutning till frågor om tid i fysisk aktivitet gavs även frågor om den aktuella aktivitetens intensitet. Aktiviteten delades på så sätt upp i aktivitet som var mycket ansträngande (hög) alternativt något ansträngande (måttlig). Aktivitet som uppfattats mindre än något ansträngande räknades således bort. Individen uppgavs också av intervjupersonen att enbart ta med tid i aktivitet som pågått i minst 10 minuter. Analys och statistiska beräkningar Varje kategori av fysisk aktivitet redovisas här uppdelat för kön med avseende på tid och intensitet för en genomsnittlig dag. Den totala andelen tid spenderad i hög och måttlig intensitet samt total tid i all fysisk aktiviteredovisas uttryckt som genomsnitt per dag. Tid i inaktivitet redovisas för tid i sittande, transport och långsam gång. Individernas BMI (body mass index) beräknades utifrån uppgifter om längd och vikt. Medelvärden och standardavvikelser beräknades för samtliga variabler. Envägs-ANOVA (analysis of variance) gjordes för jämförelser av tid i fysisk 35

Foto: Michael Brannäs aktivitet av hög och måttlig intensitet samt total tid i fysisk aktivitet uppdelat för kön, BMI och mellan förvärvsrespektive icke förvärvsarbetande. Vid jämförelser med avseende på BMI delades resultatet upp i kvartiler där den lägsta kvartilens resultat med avseende på tid i fysisk aktivitet jämfördes med den högsta kvartilens resultat. Jämförelser med avseende på BMI och förvärvs- respektive icke förvärvsarbetande gjordes uppdelat för kön samt för hela gruppen. Alla beräkningar utfördes med hjälp av SPSS (Statistical Package for the Social Sciences för Windows, 9.0, 1998, SPSS Inc., Chicago. IL). För bestämning av statistisk signifikant skillnad sattes p < 0.05. Resultat Den totala rapporterade tiden per dag uppgick i genomsnitt till 678 minuter varav 187 och 491 minuter var klassificerade som aktivitet respektive inaktivitet (Tabell 2). Av de olika kategorierna stod fritiden för den största delen av den rapporterade tiden av fysisk aktivitet för hela gruppen. Detta gällde även med avseende på fysisk aktivitet med hög intensitet medan den största andelen aktivitet med måttlig intensitet rapporterades ske i hemmet (Tabell 2). Männen rapporterade störst andel av tid i fysisk aktivitet under fritid medan kvinnornas största andel rapporterades ske i hemmet (Figur 1). 36 Av de olika kategorierna rapporterades för båda könen minst andel fysisk aktivitet under transport. Ungefär 80 % av hela gruppen rapporterade minst 60 minuter av något ansträngande fysisk aktivitet per dag och cirka 35 % rapporterade minst 10 minuter av högintensiv fysisk aktivitet per dag (Figur 2). Det förelåg en signifikant skillnad mellan män och kvinnor för rapporterad tid i fysisk aktivitet med måttlig intensitet (p < 0.05) men ej för tid i hög intensitet eller totalt rapporterad tid i fysisk aktivitet. Inga signifikanta skillnader förelåg mellan förvärvsarbetande (män 56 st, kvinnor 88 st) respektive icke förvärvsarbetande (män 21 st, kvinnor 35 st) med avseende på rapporterad tid i fysisk aktivitet i hög eller måttlig intensitet samt totalt rapporterad tid i aktivitet. Inga signifikanta skillnader förelåg heller då de två grupperna jämfördes uppdelat för kön (Tabell 3). Det fanns inget signifikant samband mellan individers BMI med avseende på rapporterad tid i fysisk aktivitet oavsett intensitetsnivå för hela gruppen och heller inte när materialet delades upp för kön (Tabell 4). Diskussion Rapporterad tid för fysisk aktivitet i hög intensitet uppgick i genomsnittet för hela gruppen till cirka 30 minuter per dag, vilket kan anses indikera att gruppen är synnerligen aktiv (Tabell 2). Dock var spridningen mycket stor och faktum är att hela 64% av gruppen rapporterade ingen sådan tid alls. Medelvärdet är alltså ett resultat av en minoritet som regelbundet är fysiskt aktiva med hög intensitet på sin fritid och ger en missvisande bild sett till hela gruppen. Kvinnorna rapporterade något mer tid i hög intensitet per dag än männen beroende på dubbelt mer rapporterad tid under arbetstid. Det är sannolikt inte så att kvinnorna har arbetsuppgifter som motiverar dubbelt så mycket rapporterad tid i hög intensitet jämfört med männen. En möjlig förklaring till skillnaden är att andra faktorer såsom exempelvis upplevd stress på arbetet förmodligen kan innebära att en grupp av kvinnorna upplever ansträngningen under arbetstiden som mer krävande än vad den egentligen är fysiskt sett. Detta innebär inte att den rapporterade tiden ej borde räknas som fysisk aktivitet. På vilket sätt som fysisk aktivitet, exempelvis under arbete under stressade förhållanden, verkar i hälsofrämjande avseende är emellertid oklart och bör bli föremål för mer ingående studier. Hemmet var den enskilt största arenan för fysisk aktivitet av något ansträngande intensitet (Tabell 2). Denna stora andel rapporterad tid är överraskande, och skulle kunna ifrågasättas, men den ska heller inte underskattas. Några direkt jämförbara siffror finns inte. Dock, oavsett en misstänkt överrapportering indikerar resultaten att hemmet är en arena där en relativt stor del fysisk aktivitet utförs. Ur ett metodologiskt perspektiv blir det observerade resultatet av intresse. Det visar att vid bestämning av individers omfattning av fysisk aktivitet riskerar en ansenlig del av tiden att förloras om fokus enbart ligger på fritids-relaterad aktivitet, vilket ofta har varit fallet vid tidigare enkät-baserade studier. Förmodligen utförs den fysiska aktiviteten i hemmet som ett naturligt inslag och

säkert på ett mindre planerat sätt jämfört med fritidsrelaterad aktivitet. Därmed torde det vara av vikt att kategorisera frågor rörande tid i fysisk aktivitet i olika arenor för att dels hjälpa individen att minnas aktiviteterna men därmed också för att metoden ska kunna erhålla ett säkrare resultat. Fortsatta studier får närmare belysa graden och arten av betydelsen av arbetet i hemmet i ett hälsofrämjande perspektiv. Den genomsnittliga tiden av transport med bil uppgick till mer än en timme per dag medan den sammanlagda tiden i transport i form av gång eller cykling uppgick till cirka 10 minuter (Tabell 2). Att den största delen av transport till och från arbete sker med bil eller buss kan förmodligen förklaras av att många bosatta i Ekerö kommun företrädesvis har sin arbetsplats i Stockholm Stad och att den rådande infrastrukturen uppmuntrar till biltransport hellre än cykeltransport och allmänna transporter med buss/tåg. Dock inbegriper den rapporterade tiden i transport inte bara resor till och från arbetsplatsen, utan också transporter exempelvis till affärer, träning och bio. Den andel tid som utgörs av transport i form av gång eller cykling är utan tvivel liten. Dock är det förmodligen så att individers aktivitetsvanor förändras något i förhållande till rådande årstid. Denna studie genomfördes i februari månad vilket sannolikt påverkat gruppens transportval. Den totalt rapporterade tiden uppgick till i genomsnitt 678 minuter per dag vilket motsvarar mer än 11 timmar (Tabell 2). Av dessa 678 minuter stod knappt 30 % för tid i fysisk aktivitet, vilket är en ganska hög andel av den totala tiden. Om det till de cirka 11 registrerade timmarna läggs en genomsnittlig sovtid på åtta timmar saknas fem timmar av den vakna tiden, där eventuell tid i fysisk aktivitet förblir oklar. Det är dock mer sannolikt att deltagarna minns den största delen av fysisk aktivitet utförd under dagen, inte minst aktivitet utförd med högre intensitet, än den exakta tiden i sittande och stående som trots allt står för den största delen av en normal dag. Det är därför troligen så att de förlorade timmarna i stort bestått av inaktivitet i form av sittande, stående eller långsam gång vilket gör att den ganska höga andelen aktivitet sett till den totalt rapporterade tiden möjligen är överskattad. Det förelåg en signifikant skillnad mellan män och kvinnor för rapporterad tid i fysisk aktivitet med måttlig intensitet men ej för tid i hög intensitet eller totalt rapporterad tid i fysisk aktivitet. Anledningen till den signifikanta skillnaden mellan könen med avseende på tid i måttlig intensitet utgjordes främst av skillnader i aktivi- Tabell 2. Rapporterad tid (min/dag) i inaktivitet resp aktivitet med olika intensiteter Tabell 3. Rapporterad tid (minuter) i måttlig och hög intensitet uppdelat för kön och förvärvs-respektive icke förvärvsarbetande. Tabell 1. Beskrivning av deltagare med avseende på ålder, längd, vikt och BMI Tabell 4. Jämförelse av lägsta respektive högsta BMI-kvartilen uppdelat för kön med avseende på rapporterad tid i måttlig intensitet, hög intensitet samt total aktivitet under en dag. Medelvärdet för BMI för varje kvartil uppdelat för kön anges inom parantes. 37

Figur 1. Den relativa andelen (%) av den totalt rapporterade tiden i fysisk aktivitet för varje kategori uppdelat för kön. Figur 4. Den relativa andelen personer som rapporterat någon tid i måttlig och hög intensitet under fritidsaktiviteter uppdelat för kön samt hela gruppen. Figur 2. Den relativa andelen personer som uppnår minst 30 minuter per dag i måttlig intensitet, minst 60 minuter per dag i måttlig intensitet samt minst 10 minuter per dag i hög intensitet. Figur 3. Den relativa andelen personer som rapporterat någon tid i måttlig och hög intensitet totalt under en genomsnittlig dag uppdelat för kön samt hela gruppen. tet i hemmet, i trädgården och i form av gång där männen rapporterat mer tid. Inga signifikanta samband mellan individers BMI och aktivitetsnivå kunde påvisas. Faktum är att kvinnorna tillhörande högsta kvartilen hade fler rapporterade minuter i måttlig intensitet och även totalt fler minuter rapporterade i fysisk aktivitet än jämförelsegruppen. Skillnaden kan sägas vara omvänd mot det förväntade och det finns anledning att misstänka en överrapportering av tid i fysisk aktivitet i gruppen med högst BMI. Men det får anses tveksamt att en eventuellt överrapportering skulle vara så pass utbredd att också en signifikant skillnad mellan grupperna därmed skulle döljas. Ett möjligt antagande med hänsyn till en misstänkt överrapportering är att det faktiska förhållandet mellan de kvinnliga BMI-grupperna kanske egentligen förhåller sig liknande som för männen. Totalt sett ger resultatet indikationen att gruppen i stor utsträckning är fysiskt aktiv med relativt många minuter i både måttliga och höga intensitetsnivåer. Med avseende på fysisk aktivitet motsvarande måttlig intensitet rapporterade cirka 90% minst 10 minuter per dag (Figur 3). Den absoluta majoriteten (c:a 80%) rapporterade också minst 60 minuter av fysisk aktivitet av minst måttlig intensitet. Men det kan vara värt att notera att majoriteten trots allt inte rapporterat någon tid i fysisk aktivitet av något ansträngande eller hög intensitet alls på sin fritid (Figur 4). Med tanke på att insatser för en beteendeförändring kopplat till en individs aktivitetsvanor förmodligen kan ge störst effekt vid inriktning mot förändring av val av fritidsaktiviteter och val av transportmedel så visar resultaten att den fysisk aktivitetsnivån klart skulle kunna ökas bara genom mindre förändringar av fritidsvanor och inte minst transportval, där tid i fysisk aktivitet var mycket liten. Ett omfattande program för fortsatt utveckling av formuläret har påbörjats, och inbegriper allt från att integrera IPAQ i pågående nationella och regionala mätsystem över hela världen, till lokal tillämpning enligt gemensamt taget protokoll och forskning på delaspekter av ämnet. Arbetet är tidsödande, men efter hand väntas allt mer erfarenheter samlas om hur framtagna data ska tolkas. Data från Ekerö är de första som kommit in. 38