Arbetsterapi program Demenssjukdom

Arbetsterapi program Demenssjukdom, rev.2011

Arbetsterapiprogram för arbetsterapeutisk utredning och intervention vid demenssjukdom Författare: 2002-03-01: Susanne Andersson Psykogeriatriska kliniken, USiL Vivian Gerle Äldrepsykiatriska sektionen, lasarettet Helsingborg Marianne Johansson Neuropsykiatriska kliniken, UMAS Lena H Nilsson Psykiatriska kliniken, Kristianstad Karin Olsson geriatrisk Rehab, lasarettet Ystad Reviderat 2007-01-15: Susanne Andersson Psykogeriatriska kliniken, USiL Susann Bergqvist Geriatrisk rehab, lasarettet Ystad Maria Carlsson Neuropsykiatriska kliniken, UMAS Marianne Johansson Neuropsykiatriska kliniken, UMAS Annette Tholle Minnesmottagningen projekt neuropsykiatri, PV nordost Carina Tordai Äldrepsykiatrin avd 54 lasarettet Helsingborg Git Wilson Somatisk rehab Hässleholms Sjukhusorganisation Reviderat 2011-05-01: Susanne Andersson Kliniken för kognitiv medicin, SUS Lund Maria Carlsson Neuropsykiatriska kliniken, SUS Malmö Kristina Eidevall Neuropsykiatriska kliniken, SUS Malmö Carina Gustafsson Neuropsykiatriska kliniken, SUS Malmö Maria Hallgren Minnesmottagningen, Hässleholms sjukhusorganisation Karin Olsson Ger Rehab, Minnesmottagningen, Lasarettet i Ystad. Anette Tholle Enheten för kognitiv medicin minnesmottagningen, Medicinkliniken CSK Kristianstad. Beställning av arbetsterapiprogrammet: Susanne Andersson Kliniken för kognitiv medicin, SUS Lund e-mail: susanne.i.andersson@skane.se 2 (8)

INLEDNING Definition Arbetsterapiprogram är en beskrivning av vilka alternativa åtgärder arbetsterapi kan erbjuda en specifik grupp av patienter. Programmet kan också vara ett stöd i arbetet med kvalitetsutveckling utifrån omvärldens krav (i form av lagar och föreskrifter) och utifrån våra egna professionella krav (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, 2011). Syfte Syftet med arbetsterapiprogrammet är att utforma gemensamma metoder för arbetsterapeutisk utredning och intervention i samband med demenssjukdom vid Region Skånes specialistkliniker. Målet är att öka kvalitén på arbetsterapeutisk utredning och intervention samt att underlätta samverkan mellan primärvård, specialistklinik och kommun. FÖRUTSÄTTNINGAR Lagar, förordningar och rekommendationer Hälso och sjukvårdslagen, HSL tilläggsparagraf 3a (HSL, 1996). Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS (Görnebrand, 2001). Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdomar 2010 stöd för styrning och ledning (Socialstyrelsen, 2010). Etisk kod för arbetsterapeuter, Arbetsterapeuten arbetar utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet för att främja patientens/kundens möjligheter att leva ett fullvärdigt liv i enlighet med sina önskemål och behov i förhållande till omgivningens krav (FSA, 2005, s 7). Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa, är en klassifikation med övergripande mål att erbjuda en struktur och ett standardiserat språk för att beskriva funktionsförmåga och funktionshinder i relation till hälsa (Socialstyrelsen, 2003). RESURSER Inom Region Skåne vid sjukhusen i Lund, Malmö, Kristianstad, Hässleholm och Ystad, bedrivs utredning och behandling av såväl yngre som äldre personer med symptom som kan tala för demenssjukdom. Förutsättningarna för verksamheterna ser något olika ut men vid varje enhet finns arbetsterapeut. Arbetsterapeuten har specifik kunskap att analysera individens resurser och begränsningar i aktivitet. Utifrån individens behov och önskningar, är målet därefter att stödja individen i att förbättra eller bibehålla sin aktivitetsförmåga. 3 (8)

BESKRIVNING AV MÅLGRUPP Personer med demenssjukdom. Kroppsfunktioner Demens är en progredierande sjukdom med nedsättningar av kognitiva funktioner såsom minne, orienteringsförmåga, språk och tankeförmåga. I demensbegreppet ingår även en påverkan på personlighet, emotionella funktioner och aktivitetsförmåga (Marcusson, 2003). Aktivitet och delaktighet Aktivitetsförmågan skiljer sig åt beroende på typ av demenssjukdom, dess progress samt individen själv och i vilket sammanhang personen lever i. Generellt ses svårigheter först vid mer komplexa aktiviteter. Senare i förloppet påverkas även förmågan att klara av basala uppgifter inom exempelvis boende och personlig vård. Tidiga tecken på demenssjukdom kan vara svårigheter att lära in nya saker, koncentrera sig på arbetsuppgifter, bemästra stressiga situationer och komma ihåg saker som är relevanta för att hantera sin vardag. Andra svårigheter kan vara att använda telefon och allmänna kommunikationsmedel, att sköta sina mediciner, sin ekonomi eller städa och laga mat. Efterhand som sjukdomen fortskrider tilltar svårigheterna att sköta vardagliga aktiviteter. Svårigheterna kan vara att välja och hantera föremål på ett lämpligt sätt, veta när på dygnet aktiviteten ska utföras och i vilken ordningsföljd de olika delmomenten ska utföras. Andra svårigheter kan vara att orientera sig i familjära miljöer och till sin egen person samt att förstå och uttrycka sig i tal och skrift. Vanliga symtom är också initiativlöshet, nedsatt insikt och humörväxlingar. Förutom de bristande kognitiva funktionerna påverkas aktivitetsförmågan även av flera andra faktorer såsom vilja, intresse, vanor, roller och omgivning. Saknas exempelvis intresset för att utföra en viss aktivitet är det lättare att hoppa över denna om personen erfar att det börjar bli svårt att utföra uppgiften. Finns däremot intresset kvar för en aktivitet som också är starkt förbundet med ens vanor och roller kan den utföras längre in i sjukdomsförloppet. Personer med demenssjukdom kan som en följd av bristande kognitiva funktioner och försämrad aktivitetsförmåga få svårigheter att vara delaktig i ett flertal livssituationer. Detta kan leda till färre möjligheter att delta i meningsfulla sociala och kulturella aktiviteter samt isolera både personen med demenssjukdom och dennes familj (Nygård, 2004). Omgivningsfaktorer Med omgivningsfaktorer menas den fysiska, sociala, kulturella och attitydmässiga omgivningen, i vilken personer lever sina liv. De här faktorerna kan vara både stödjande och begränsande för personernas förmåga att utföra dagliga aktiviteter. Den allmänt ökade teknikanvändningen i samhället ställer ökade krav på kognitiv förmåga vilket innebär att svårigheter kan visa sig tidigare i sjukdomsförloppet. (Kielhofner, 2008). 4 (8)

TEORIER OCH PRAXISMODELLER Model of Human Occupation (MoHO) beskriver hur människans vilja, vanor, roller, färdigheter och miljö påverkar aktivitetsförmågan. Modellen fokuserar på samspelet mellan individ, aktivitet och miljö och hur detta påverkar aktivitetsutförandet (Kielhofner, 2008). Occupational science är en basvetenskap om aktiviteters betydelse för alla människor, där arbetsterapi är en tillämpad vetenskap, dvs man använder aktivitet i behandlande syfte. Inom Occupational Science studerar man människan som en aktiv varelse, vilken behöver och kan engagera sig i dagliga aktiviteter under hela livet, och som även är beroende av omgivningens attityder. Aktivitet/sysselsättning kan innefatta både produktiva aktiviteter och aktiviteter man gör för nöjes skull (Zemke & Clark, 1996). Occupational Therapy Intervention Process Model (OTIPM) är en modell vilken beskriver arbetsterapeutens problemlösningsprocess, från det att han/hon bedömer klienten till planering och genomförande (Fisher & Nyman, 2008). Canadian Model of Occupational Performance and Engagement (CMOP-E) är en praxismodell med fokus på klientens medverkan i arbetsterapiprocessen. Modellen bygger på det dynamiska samspelet mellan individens förmågor och aktivitetens krav och möjligheter (Townsend & Polatajko, 2007). ARBETSTERAPEUTISK UTREDNING OCH BEDÖMNING Syftet med den arbetsterapeutiska utredningen är att bedöma och analysera individens aktivitetsresurser och aktivitetsbegränsningar. Utredningen och bedömningen baserar sig på intervju/samtal samt observationer i aktivitet där följande instrument kan användas: ADL-taxonomin används för att beskriva en persons aktivitetsförmåga. Det omfattar tolv basaktiviteter som anses vara generella för de flesta personer i det dagliga livet (Törnquist & Sonn, 2001). Canadian Occupational Performance Measure (COPM) mäter förändringar i en persons uppfattning av sin förmåga vid utförandet av olika aktiviteter. Förändringarna bedöms inom de tre utförandeområderna; personliga dagliga aktiviteter, produktivitet och fritid, hos personer med olika slag av aktivitetsbegränsningar (FSA, 2006). Min mening ett självskattningsinstrument som ger personen möjligheter att uttrycka sin egen uppfattning om sin aktivitetsförmåga och miljöns inflytande på de dagliga aktiviteterna (FSA, 2000). Assessment of Motor and Process Skills (AMPS) är en observationsundersökning som tillåter samtidig undersökning av motoriska färdigheter och processfärdigheter och deras inverkan på en individs förmåga att utföra personliga eller instrumentella aktiviteter i det dagliga livet (P- och I-ADL) (Fisher, 1999). Perceive, Recall, Plan and Perform (PRPP) är ett bedömningsinstrument som mäter en persons aktivitetsförmåga relaterat till de kognitiva funktionerna. Instrumentet är personcentrerat och kan användas inom samtliga aktivitetsområden som personen vill och behöver kunna verka i (Chapparo & Ranka, 2006). 5 (8)

Performance Analysis of Driving Ability (P-Drive) är ett observationsinstrument som används för att bedöma aktiviteten bilkörning. Färdigheterna beskrivs under fyra överrubriker; Manövrerar, Orienterar, Följer trafikregler och Har uppsikt och agerar. Bedömningen utförs i verklig trafik och på en standardiserad vägslinga (Patomella, Tham, Johansson & Kottorp, 2010). Guarding Automobil Drivers through Guidance Education and Technology (Gadget Matrix) beskriver förmågan att köra bil utifrån fyra nivåer där manövrering är den lättaste följt av att hantera olika trafiksituationer, mål och sammanhang för bilkörningen. Samt en mer generell nivå där personens livsmål samt förmågor beskrivs (Peräako, Keskinen & Hatakka, 2003). BEHANDLINGSMÅL Målet för den arbetsterapeutiska behandlingen är att utifrån individens förutsättningar, behov och önskningar förbättra och/eller bibehålla aktivitetsförmåga så långt in i sjukdomsförloppet som möjligt. I målet ingår även att utforma miljö och aktivitet så att personen kan utföra sina dagliga aktiviteter på ett säkert och tryggt sätt. ARBETSTERAPEUTISK INTERVENTION Åtgärder i samband med att bibehålla och förbättra aktivitetsförmågan för personer med demenssjukdom genom: -att vidareutveckla individuella kompensatoriska strategier utifrån individens egna resurser och lösningsstrategier. -att tillrättalägga miljön för att stödja aktivitetsutförandet -att informera och ge råd om minnesstöd och kognitiva hjälpmedel -att vid samordnad vårdplanering beskriva funktionsnedsättningens konsekvenser för det dagliga livet -att beskriva behovet av assistans och insatser inför ansökan om stöd och service enligt LSS -att överrapportera personens aktivitetsförmåga och behov av kompensatoriska åtgärder till berörd arbetsterapeut/vårdgivare. -att ge information och råd till närstående individuellt eller i grupp -att ge råd om lämpliga stimulerande aktiviteter RESULTAT OCH UTVÄRDERING Gjorda åtgärder utvärderas genom ny intervju eller aktivitetsbedömning. Vem som utvärderar åtgärderna bestäms i samråd med kommunens arbetsterapeut, patient och närstående. REVIDERING Var tredje år revidering av arbetsterapiprogrammet. Ansvarig för revidering Susanne Andersson. Nästa revidering maj 2015. 6 (8)

LITTERATUR Chapparo, C. & Ranka, J. (2006) PRPP system of task analysis: user s training manual research edition. (Available from authors at the OP Network, Discipline of Occupational Therapy, University of Sydney, PO Box 170, Lidcombe, NSV, Australia 1825) Fisher, A.G. & Nyman, A. (2008). OTIPM: en modell för ett professionellt resonemang som främjar bästa praxis i arbetsterapi. (2 uppl.). Nacka: FSA. Fisher, A. G. (1999). Assessment of Motor and Process Skills. (3 uppl.). Colorado: Three Star Press. Förbundet Sveriges arbetsterapeuter. (2011). Arbetsterapiprogram. Internetdokument. Hämtat den 4 april 2011. Tillgänglig på: http://www.fsa.akademikerhuset.se/minprofession/kvalitet/arbetsterapiprogram/. Förbundet Sveriges arbetsterapeuter (2006). Canadian occupational performance measure: svensk version. (4 uppl.) Nacka: FSA. Förbundet Sveriges arbetsterapeuter. (2005). Etisk kod för arbetsterapeuter. (2 uppl.). Nacka: FSA. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. (2000). Min Mening. Version 1. Nacka: FSA. Görnebrand, J. (2001). Social handbok 2001. Simrishamn: JK AB. Hälso och sjukvårdslagen. (HSL). SFS 1982:763 inkl ändring 1996:787. Svensk författningssamling. Kielhofner, G. (2008). A Model of Human Occupation: Theory and Application. (4 uppl.) Baltimore: Lippincott Williams & Wilkins. Marcusson, J. (2003). Alzheimers sjukdom och andra kognitiva sjukdomar. (2 uppl.). Stockholm: Liber. Nygård, L. (2004). Vardagslivets aktiviteter, möjligheter och begränsningar. I K. Tiger (red.). Om demens. (sid. 187-245). (2 uppl.). Nacka: Repro 8 AB. Patomella. A-H., Tham, K., Johansson, K. & Kottorp, A. (2010). P-Drive on-road: Internal scale validity and reliability of an assessment of on-road driving performance in people with neurological disorders. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 17, 86-93. Peräaho, M., Keskinen, E. & Hatakka, M. (2003). Driver competence in a hierarchical perspective: implications for driver education. Turku: Traffic Research. Socialstyrelsen. (2010). Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010: stöd för styrning och ledning. Västerås: Edita Västra Aros. 7 (8)

Socialstyrelsen. (2003). Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa: svensk version av International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Stockholm: Socialstyrelsen. Townsend, E.A., & Polatajko, H. J. (2007). Enabling occupation II: Advancing an occupational therapy vision for health, well-being, & justice through occupation. Ottawa: CAOT Publications. Törnquist, K. & Sonn, U. (2001). ADL-taxonomi: en bedömning av aktivitetsförmåga. Nacka: FSA. Zemke, R. & Clark, F. (1996). Occupational science: the evolving discipline. Philadelphia: F.A. Davis. 8 (8)